Skip to main content

Full text of "Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige"

See other formats


PURCHASED FOR THE 

UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY 

FROM THE 

CANADA COUNCIL SPECIAL GRANT 



FOR 

Economic History 



"W ^. .<rXJi3Ij3.Ei.-iT 



HIST0RISKT-GE06RAF1SKT OCH STATISTISKT 

LEXIKON 



ÖFVEU 



SVERIGE. 



Femte Bandet 
HL— R. 



STOCKHOLM. 

ÅKE C. W:M HAMMARS FÖRLAG. 




Stockholm, tryckt hos P. P. Elde 4 Comp. 1864. 



m, 



Mackmyra. Jernbruk uti Gefleborgs 
län, Wahlbo socken af Gestriklands fög- 
deri, är beläget 1 mil från Gefle och 
V4 mil från Bäcks jernvägsstation vid 
Gafleån, der densamma, ungefär V2 mil 
från Storsjön, bildar den s. k. Ön. Bru- 
ket, som i äldre tider bestod endast af 
en hammare och en härd, innehades 
omkring år 1666 af bergsmän; år 1685 
blef assessoren Daniel Tilas egare af 
hammaren och erhöll d. 10 Dec. 1692 
bergscollegii privilegium att inrätta ytter- 
ligare en härd. Tackjernet tillverkades 
i Wahlbo masugn, belägen Vg i^il fi'äi^ 
bruket, vid ett annat mindre vattendrag; 
densamnm privilegierades den 28 Nov. 
1672 för några bönder, som funnit malm 
vid Jordåsen, en mil från bruket. Sedan 
tillökningar i smidet blifvit beviljade 
af d. 5 Okt. 1741, d. 7 Okt. 1805 och 
år 1839, utgjorde brukets privilegierade 
årliga smide på 1840-talet 1,200 sM6 med 
en hammarskatt af lb^/2 skU, allt b.vigt. 
Sedan år 1850 har bruket begagnat sig 
af den bruken medgifna rätt till oinskränkt 
jerntillverkning. På 1740-talet hemtades 
malmen dels från Norberg, dels från 
Bäsinge grufva i Folkärna och den förr 
omnämnda Jordåsgrufvan. Manufaktur- 
smidet, som nu vid bruket finnes privi- 
legieradt från 1840 för 1 knipphammare 
och 4 spikhamrar, räknar sin första till- 
komst från år 1674, då plåtslagaren och 
spiksmeden Jan Olsson genom bergs- 
collegii tillståndsbref förunnades rätt till 
anläggning af mauufaktursmedja på Öns 
by-oraråde för tillverkning af spadar och 
spik m. m. till ortens behof; hvilken 
anläggning år 1685 af direktör Daniel 
Tilas inköptes och flyttades till bruket. 

Intill år 1833 idkades tysksmides- 
methoden vid bruket för jerntillverknin- 
gen, men dä infördes den engelska eller 
s. k. Lancashire-methoden med särskild 
härd för smältning och särskild för ut- 
sträckning af jernet. Till vinnandet af 
besparing af råämnen och tid samt 
åstadkommandet af ett jemt och godt 
v. 



jern har ock en större ombyggnad af 
smedjan till både hus och innanrede 
varit oundviklig, hvadan under de sed- 
nast förflutne 20 åren i stället för den 
trånga af trä uppförda äldre smedjan 
med härdar, hammarställningar, blås- 
machin etc. af äldre konstruktioner, blifvit 
uppförd en ny rymlig smidesverkstad af 
sten, och i tvänne lancashire smälthärdar 
en räckhärd med förvärm ningsrum, 1 
smälthammare, 2 räckhammare, 1 ma- 
nufakturhärd med 3:ne spikhamrar samt 
en klensmedsverkstad. En dubbelver- 
kande tvåcylindrig tackjernsblåsmachin, 
uppsatt i särskildt hus utom smedjan, 
lemnar tillräcklig bläster för både stång- 
jerns- och manufaktursmidet. Medeltill- 
verkningen för de 5 åren 1854 — 1858 
har utgjort 2,935 skU stång- och äm- 
nesjern samt 147 f^lU manufaktursmide, 
hufvudsakligast spik. Till godset höra : 
Waldbo såg med 2 enbladiga sågramar 
(taxerad till 12,000 rdr); tegelverk för 
gårdens eget behof samt qvarn med 2:ne 
par grofmälds-stenar. Tillhörande landt- 
egendora: inom Wahlbo 73|p öresland 
och inom Hedesunda socken 14'V8 öresl. 
eller tillsammans 881"] örcsl., af hvilka 
hemmanen Sunnanås och Osterbo äro 
från recognitionsrätt till skatte inlösta. 
Dessutom äro 7 kolaretorp lydande under 
bruket. Hela godsets taxeringsvärde, in- 
beräknadt tillverkningen, var år 1861 
c:a 135,000 rdr rmt, och egare bruks- 
patron Wilh. Elfbrink. 

Madesjö. En socken och konsisto- 
rielt pastorat af l:sta klassen, hörande 
till Södra Möre kontrakt af Kalmar stift 
och belägen i samma härad och län, 
3V4 löil v. n. v. från Kalmar — vid 
280 fots höjd öfver hafvet — ; omgifves 
i norr af Bäckebo, i öster af Christvalla 
och Ljungby, i vester af Hälleberga och 
Algutsboda i Kronobergs län, samt om- 
fattar en areal af 3,5oo qvadratmil, hvaraf 
0,094 äro insjöar. Marken är på många 
ställen bergig, på andra åter jemn. Jord- 
månen består till större delen af sand- 



^adesjö. 



Miigtla. 



mylla. Socknen, som år 1810 beboddes 
af 4,553 och 1860 af 8,075 personer, 
består af OSVg mantal skatte, 3 mantal 
krono (Vg mänt. hörer till Christvalla 
socken), ocli taxerades 1860 till 950,250 
rdr, hvaraf 69,610 rdr för 28 lägenheter, 
1 bergverk och 2 manufakturinrättningar 
samt 23 qvarnar och sågar, dessutom 
funnos 10 fabriksinrättningar, som beta- 
lade i bevillning 18 rdr 6 öre. Ord. 
räntan är 928 rdr 35 sk. 8 rst. krono- 
värdi. — Kyrkan af sten, byggd 1754, 
var förut af trä och plundrades af Dan- 
skarne 1611 och 1612 samt nedbrann 
1652 tillika med prestgården genom en 
förfärlig skogseld. Denna härjande eld 
utbredde sig så häftigt, att 7 personer 
från Säfsjö, som varit i kyrkan att låta 
döpa ett barn, på hemvägen omringades 
af elden och uppbrändes. På Stora 
FMehult föddes 1746 och dog 1823 
generalkonsuln Wijk i Tanger. Agrell 
omtalar i sina bref märkliga drag af 
denne konsuls mod inför den turkiska 
despoten, dervid han en gång räddade 
sin tolk, en jude, en annan gång sultans 
Qgtix son Yarzid, som fallit i sin faders 
onåd. Många skeppsbrutna hafva ho- 
nom att tacka för, att de frälsta från 
ett svårt slafveri, fingo återkomma till 
fädernesland och anhöriga. Många skepps- 
redare ha måst tacksamt erkänna sig 
hafva genom hans bemödande och an- 
seende återfått laddning och skepp, som, 
en gång af korsarer uppbringade, vid 
inträffande kollision vaniigen af muha- 
medanska auktoriteter tilldömes deras 
landsmän. Wijk, säger lektor Wimraer- 
stedt i sitt minnestal, var en rättskaffens 
prest utan att vara prestvigd. Då ingen 
prest var tillhands, ofificierade han vid 
barndop och begrafningar anmodad af 
både lutheraner och reformerta trosför- 
vandter. Stort förtroende egde han som 
enskild affärsman. När han d. 12 Aug. 
1815 lemnade Tanger, visade sig för 
»den kristne hunden» ett otvetydigt ut- 
tryck af aktning och saknad hos Maroc- 
canska befolkningen. — Utom under 
art. FMahxdt omnämnda kyrkoherde må 
nämnas från 1785 till 1801, Petrus Pri- 
gelius, fader till statssekreteraren Per 
Frigel, som var en af de svenska kom- 
ponister, hvilka äfven utom- Sverige egt 
ett aktadt namn bland tonkonstens id- 



kare och vänner; han dog 1841. När- 
varande kyrkoherden är theologie doctorn 
A. Sandberg. Uti socknen finnas flera 
fornminnen. Mellan Örsjö gästgifvare- 
gård och kyrkan ser man i skogen ett 
stort fält, besådt med högresta stenar, 
vittnande att ett betydligare fältslag här 
blifvit levereradt. Äfven andra ställen 
vittna om forna strider och hvarom hän- 
visas till artikeln Ehhehidt; allmogen 
deltog år 1542 uti Däckens uppror. 
Mången saga berättas ännu bland folket, 
rörande de spöksceuer, som skola till- 
dragit sig på den gamla valplatsen på 
höjderna kring Plerohopp. 

Gårdar och byar: F/ej-oAo/jjos jenibruk (se den 
art.), 3/^^ QvarnekuUa med säg och ram, tax. 
till 4,850 rdr, '"^/^ Qvarnegården med mjölqvarn, 
V/j;^ Qvarnslätt med såg och mjölqvarn, 1 mänt. 
Råhs, allts. tax. till c:a 55,000 rdr rmt, egas 
af J. Hildebrands arfv. — Nybro garfveri tax. 
till 9,000 rdr, dessutom finnas här klädesfabrik, 
ett färgeri, 3 bagerier, en lackfabrik och ett 
bryggeri. — ^/^ Köpstaden, tax. till 5,330 rdr. 
— V2 Bruatorp, tax. till 4,060 rdr. — */5 
Ebbetorp (se den art.), tax. till 6,010 rdr. — 
Boställshemman äro: I Madesjö, 1 Gjösiorp 
storn, tax. till 9,700 rdr, kyrkoherdens; */2 
Riddartorp, komministerns; ','2 ■^"^^^^'''!P' orgel- 
nisteus. — Af öfriga hemman må nämnas: 
Agebo, Appleryd, Bällsjö, Björstorp, Bultatorp, 
Bondetorp, Bäckebo, Björnehult, Brånahidt, Börs- 
ryd, Brokagärde, Brinsläth, Blomkulla, Brantas, 
Desemåla, Erngislahyltan, Ekaryd, Florhult, 
Fiyebo, Getahult. Riddaren Fick af Fitzen skänkte 
år 1393 till S:t Petri och Pauli kapell i Kalmar 
kyrka 4 gårdar i Gräne här i socknen. — Adress: 
Kalmar. 

Madestigen, en stor skog i Söder- 
manland. 

Magda. Två mantal frälse-säteri uti 
Näshulta socken, Öster-Eekarues härad 
och Nyköpings län, beläget söder om 



Prestsjön, utgör jemte 



mänt. ra 



och 



samt ^/o mantal 



krono-skatte uti 



ett gods, som egdes 1861 



rör i samma socken 
frälse och V4 mänt. 
Julita socken, 

af riddaren af Svärdsorden m. m., f. d. 
kapitenen Nils Carl von Oelreich. Utsädet 
uppgifves till c:a 50 t:rsäd; skog linnes 
till gårdens, alla behof. — Magda har 
från 1624 lydt under Hedensö genom 
byte med kronan, egdes 1705 af fru 
Cruus' arfvingar, 1719 af generalmajor 
Sten Arfvidsson Natt och Dag (frih. Sture 
från 1720); år 1795 af majoren baron 
F. Ungern von Sternberg på As, hvilken 
afled 1816. Efter sonens död 1826 
tillföll Maffda friherrinnan Beata von 



lagd er lid. 



laglehem. 



3 



Ungern Sternberg, gift med frih. Mathias 
Palbitzki, död 1851, då egendomen för- 
såldes mot en köpesumma af 43,333 rdr 
16 sk. bco till förutn. nuvarande egaren, 
som låtit uppföra den vackra manbygg- 
naden. 

Magdemd, Måryd, Morrud. Ett 
mänt. frälse-säteri uti Beatebergs socken, 
af Wadsbo härad och Skaraborgs län, 
egdes 1861, jemte V4 mänt. underl. af 
assessoren och riddaren O. Jansson i 
Motala och bruksinspektör Funck på 
Rosendal; taxeringsvärdet sistn. år var 
28,500 rdr rmt. Gården har på 1600- 
talet tillhört öfverstelöjtn. Gustaf K rabbe, 
hvars dotter Brita blef gift med assessor 
Gyllengrip; ifrån denna slägt har den 
troligen kommit till slägten Hård ; egdes 
1817 af kapten Kristoffer Natt och Dag. 
— Åkern består för det mesta af lera; 
ängen dels af mossar, dels af hårdvall; 
tillräcklig löf- och barrskog finnes. Något 
fiske eger gården i den lilla insjön 
Mullsjön. 

Magelungen. Sjö i Stockholms län, 
som är nära 1 mil lång från nordvest 
till sydost. 

Magerö. Ett och % mänt. skatte 
uti A spö socken, Selebo härad och Ny- 
köpings län, tax. 1861 till 13,650 rdr 
rmt; egdes då af A. Sundbergs arfvingar. 
Till det som nämndes om Magerö under 
artikeln Edeby i Aspö socken må här 
vidare tilläggas, att Maria Eleonora, 
Gustaf II Adolfs gemål, erhöll denna 
gård år 1628. Magerö är beläget högt 
på ett berg, hvarifrån man har en herrlig 
utsigt öfver vikarne vid Hornsudden. 
Drottning Hedvig Eleonora, som ofta 
vistades här, kallade stället för sitt härliga 
Magerö. 

Maglarp eller Maglertip. Annex- 
socken till Trelleborgs köpings regala 
pastorat, ligger uti Skytts härad af 
Malmöhus län, samt omfattar en areal 
af 0,093 qvadratmil, af hvilka 0,oo2 äro 
vatten. Socknen, belägen vid hafsstran- 
den, har en jemn mark, bestående till 
större delen af svartmylla på lerbotten, 
och utgöres af byn Maglarp med I3V4 
mänt. skatte, V16 mänt. krono, bebodda 
1855 af 696, 1862 af 671 personer; 
år 1805 var folkmängden 466. Ingen 
skog finnes. Socknen, som först år 
1632 blef anslagen som annex till Trelle- 



borg, har, enligt 1569 års landebok, 
förut utgjort ett pastorat och moder- 
kyrka till Kempinge, hvilken by seder- 
mera blifvit förenad med Rengs pastorat 
och dess kyrka nedrifven. Kyrkan, från 
sednare rundbågsåldern, är den enda af 
Skånes 30 med aiiångfyrkantiga torn, 
som är uppförd af tegelsten. A skep- 
pets norra sida uppfördes för fyra år- 
tionden sedan en vanprydlig utbyggnad, 
och sedermera ha tornets midtpelare 
och korshvalf blifvit bortbrutne, och hela 
byggnaden derefter både ut- och in- 
vändigt öfverkalkad. Barnundervisningen 
bestrides i fast skola, der år 1862: 116 
barn undervisades af en examinerad lä- 
rare. Inom socknen ligger Skare fisk- 
läge, med ypperlig hamn; på något 
afstånd härifrån finnes en hög sten upp- 
rest till minne af kon. Carl XILs land- 
stigning derstädes, vid öfverfarten från 
Stralsund d. 13 Dec. 1715. I öster 
derifrån finnas lemningar efter en skans, 
som blifvit uppkastad i kon. Gustaf II 
Adolfs tid, för att hindra fiendens land- 
stigning. Inom byn märkas ett kalkbruk 
och flera ålfisken; ^'ik mänt. är klocka- 



rebohl. 



16 

Adress: Trelleb( 



Magle, på gammal svenska detsamma 
som stor. Magiestenen vid Ljungby, den 
stora stenen. Af isländska orden magn, 
megin styrka, megn stark, 'urikil stor. 
Deraf : Micklagård, (skrifves äfven Mijck- 
lagård) den stora staden, som Konstan- 
tinopel kallades af väringarne. 

Magiehem. Annex-socken till Hör- 
röds pastorat, belägen i Gärds härad af 
Christianstads län, 3V4 mil söder från 
Christianstad, vid hafvet, omfattar en 
areal af 0,25i qvadratmil land. Marken 
är till största delen sandig. Skog växer 
ringa, men torf finnes till husbehof. Sock- 
nen, som år 1805 beboddes af 495 och 
1860 af 1,260 personer, består af 6^/jg 
mänt. skatte, ^^^U^ mänt. krono, 4Vi2 
mänt. frälse. I bevillning (efter II art.) 
erlades 1861: 417 rdr 21 öre. Ordin, rän. 
är 229 rdr 16 sk. kr. v. Inom socknen 
finnas 2 handlande och 1 garfvare. — Kyr- 
kan är belägen % mil från moderkyrkan. 
Ett predikoställe från första kristna tiden 
har Sjöborg trott sig finna norr från 
byn och öster om landsvägen. Man 
kallade det väggestenar, och då vsegr 



iaglpstcii. 



betyder nådig och raiskundsara, passar 
namaet för ett ställe, der bot- och om- 
väiidelsepredikningar höllos. 

Gärdar och b}'ar: ^j^ Eskeröd och ^/g Blå- 
herremölla med qvarn, egare grefve Piper. — 
-/g mänt. Olseröd, är sergeantboställe. "^/4 
Magiehem, K^o Eskeröd innehafvas af boställs- 
direktioneu ; ^/ § Lillehem, V/4 Eskeröd möoster- 
skrifvareus boställe. — 2'3/2^ mänt. Olseröd, 
tax. till 23,030 rdr, egcs af ryttm. Stjerusvärd. 
Öfriga hemman äro: Ilasla, Juleboda, Truseröd 
oc\i Folkestorp. Enligt 1825 års jordebok funnos 
35 åldrätter. — Adress: Christianstad. 

Magiesten. Se artikeln Ljungby- 
Westra. 

Maglö Herregård är belägen i sydves- 
tra delen af Westra Göinge härad, Mellby 
socken och Christianstads län, i närheten 
af jernvägsstationerna Sösdala och Hessle- 
holm, l'V4 mil fi"ån adressorten Höör. 
Gräsmattor, omgifna af atVenbokshäckar, 
utbreda' sig framför hufvudbyggnaderna, 
och rim dt om dem stå höga åldriga 
lönnar såsom värnande poster. En frodig, 
skogbekransad äng oragifver gården på 
tre sidor. Fordora var denna äng en 
sjö, och vissa tider på året står den ännu 
under vatten. Byggnaderna äro föga 
ansenliga och sakna all arkitektonisk 
märklighet; men de bilda i förening med 
omgifningarne ett täckt helt, hvars landt- 
ligt fridfulla karakter gör på besökaren 
ett godt intryck. Den äldsta egare till 
Maglö, hvilken man med säkerhet kän- 
ner, är Felix Jensen, gift med Brita 
Stensdotter; han dog 1588. Uti ett af 
konung Christian lY den 25 April 1618 
utfärdadt bytesbref namnes befallnings- 
mannen på Kroneborgs slott, Thomas 
Nold (namnet skrifves äfven Noél och 
Null), herre till Maglö, och genom nämn- 
da bref erhåller han Vo gård i Mellby 
i vederlag mot annat gods. Ar 1626 
uppförde han manbyggnaden på Maglö, 
enligt hvad jernklammerna på södra 
flygeln samt en nu öfver dörren anbragt 
och med inskription försedd sandsten 
utvisa. Folket berättar, att då herr 
Thomas höll på att uppgöra sin bygg- 
nadsplan, kom en dag till honom en 
främmande karl och bad att få bygga 
gården. Då Thomas uttryckte misstro 
till hans förmåga, begärde denne att få 
låna ett stycke lärft och en yxa; och då 
dessa blifvit framskaffade, fattade han 
yxan och högg till ett par byxor af 
lärftet, samt hopsydde af de tillhuggna 



Haglö. 

bitarne de allra som förträffligaste byxor. 
Genom detta prof öfvertygad om karlens 
skicklighet, öfverlät herr Thomas arbetet 
åt honom. Att dömma af den ännu 
qvarstående delea af byggnaden, tyckes 
denne skräddare-byggmästares arbete åt- 
minstone ega soliditet. Efter Thomas 
Nolds död öfvergick godset till hans 
hustrus, fru Margaretas bror, den rykt- 
bare Ove Gjedde till Tomarp,^ danskt 
riksråd, riddare och riksamiral. Ar 1648 
den 30 Dec. köpte han patronrätten 
till Mellby kyrka. Han var gift med 
Dortha Urne och dog d. 19 Dec. 1661. 
Af hans 12 barn stannade blott det 
10:de i ordningen, Christoffer Gjedde, i 
Sverige, sedan provinsen blifvit svensk, 
och erhöll han äfven Maglö, som dock 
redan 1663 försåldes af honom till svå- 
gern Christoffer IValkendorff, gift liksom 
Gjedde med en dotter af Jörgen Wiud. 
Christoffer Walkendorff var en bland de 
betydligare godsegarne i Skåne på sin 
tid. Att man till honom satte tillit 
synes deraf, att ensamt han bland de 
skånska adelsmännen tilläts att qvarblifva 
i Skåne, då kriget med Danmark 1676 
utbröt, dock var han en bland dem, 
hvilka öfvergingo till Danskarne, och 
blef han derföre dömd i likhet med de 
andra öfverlöparne, Thottarna och Ove 
Eamel. A^id fredsslutet återfick Walken- 
dorff så väl som de andra herrarne sina 
egendomar; han dog 1690. Herr Chri- 
stoffer omtalas som en lärd man; han 
var canonicus i Lund och curator för 
den derstädes nyinstiftade akademien. 
Af hans barn erhöll sonen Jörau Maglö, 
och efter hans död, 1709, ingick enkan, 
Anna v. Barhtlin, nytt gifte med öfverste 
Lorentz Lundeblad, född i AVestergöt- 
land och som i yngre åren utan föräl- 
drarnes vetskap begifvit sig till Tyskland, 
der han tog värfning. Efter sin hemkomst 
till Sverige utnämndes han 1721 till 
öfverjägmästare öfver Skåne och Halland. 
Till dem sålde Jörgen Walkendorffs son 
Christoffer sin andel i Maglö d. 10 Jan. 
1720, mot det att fadrens borgenärer 
skulle betalas och 6,000 dal. srnt der- 
utöfver lemnas åt säljaren. Ofverstc 
Lundeblad och hans hustru, som icke 
hade några barn, insatte den 4 Maj 
1732 Christoffer Walkendorffs dotter till 
sin arftagerska, dock skulle hennes mor, 



Maglö. 



la.j^lö. 



fru Ingeborg Lilljehöök, under sin lifstid 
disponera egendomen, och om fröken 
Walkendorff doge utan bröstarfvingar, 
skulle Maglö tillfalla fru Ingeborgs slägt. 
Fru Ingeborg Lilljehööks dotter, uti 
andra giftet med karaereraren Jöns Ehren- 
borg, Eva Johanna, som, efter modrens 
död 1782 och sedan fröken Walkendorff 
aflidit, blef egarinna till Maglö, fick 
dock strax en process med sin morbror, 
kapten Thure Lilljehöök, hvilken på grund 
af Lundebladska testamentet pretenderade 
arfsrätt. Genom Göta hofrätts utslag 
af d. 2 Maj 1785 förklarades Lilljehööks 
anspråk ogiltiga. Fröken Ehrenborg, 
blifven herrskarinna på Maglö, förehade 
der de besynnerligaste upptåg, och i 
folkets minne lefver hon ännu under 
benämningen »galna fröken.» Hundar 
och kattor voro hennes favoritdjur, hon 
egnade åt dem en huld omvårdnad samt 
hade till deras skötsel anställt särskilt 
betjening. Slutligen gifte hon sig 1798 
med en ofrälse, kanslisten And. Henr. 
Grapengiesser, oaktadt hennes slägt lade 
sig emot partiet. Hennes kusin, major 
Bengt Lilljehöök, uppträdde då med yr- 
kande, att få på grund af de adliga 
privilegierna i stånds- och slägtbörd till 
sig lösa Maglö. Rättegången upphörde, 
då Grapengiesser och hans hustru god- 
villigt sålde egendomen till Lilljehöök 
d. 21 Sept. 1799. Major Bengt Lillje- 
höök omtalas som en kunnig och qvick, 
men mycket originell man; han var gift 
med fröken B. M. Drakenberg. Öfverste- 
löjtn. V. J. Silfversparre, gift med deras 
dotter Ingeborg, bortbytte redan 1818 
den tre år förut erhållna gården Maglö 
med underlydande, mot Aryds bruk i 
Småland till friherrinnan Eleonora S. 
Stjernbladh, gift med öfverstelöjtn. Carl 
Erik Benzelstjerna, och hennes syster, 
friherrinnan Charlotta Stjernbladh. Ben- 
zelstjerna utlöste snart sin svägerska och 
blef ensam egare af Maglö. Efter hans 
död 1826 försåldes egendomen på offent- 
lig auktion. Den inropades då den 30 
Maj 1827 för 36,666 rdr 32 sk. bco 
af öfverstelöjtnant Benzelstjernas måg, 
generalmajoren och kommendören, fri- 
herre Fabian Ernst Wrede, som då förstod 
sig föga på jordbruk, och hade icke 
särdeles höga tankar om denna gård. 
Han förklarade sig endast hafva köpt 



Maglö för dess liljekonvaljer och skogs- 
smultron, beklagande dock, att de förra 
måste, för de kalla vårarnas skull, plockas 
med vantar. De första åren voro miss- 
växtår, och detta bidrog icke att höja 
gården i hans aktning. När Ikiu derför 
1829 vistades vid riksdagen och i bref 
hemifrån underrättades, att rågfältet un- 
der vintern gått ut, samt tillfrågades om 
man, efter inspektörens förslag, skulle 
på detta fält så korn, svarade han, att 
de hemmavarande kunde i sin goda am- 
bition göra hvad de ville, men för sin 
del ansåg han, att man gjort allt hvad 
som kunnat göras, då man vid Maglö 
sått en gång. Egendomen tillhörer nu 
general Wredes arfvingar, men innehaf- 
ves, på grund af ömsesidigt testamente, 
af hans enka, friherrinnan Eva Charlotta 
Wrede, född Benzelstjerna. Boningshusen 
bestå af en mellanbyggnad och två flyg- 
lar, alla en våning höga, och omsluta 
en gårdsplats, öppen åt öster. Mellan- 
byggnaden och norra flygeln äro upp- 
förda under förra århundradet; den norra 
flygeln 1746 af Jöns Ehrenborg. Södra 
flygeln åter är byggd af Thomas Nold 
1626. Denna flygel har en hög under- 
byggnad med hvälfda källrar, hvilka på 
östra gafveln äro inredda till rum. Söder 
om mangården är en blomsterträdgård, 
och söder om ladugården en frukt- och 
köksträdgård. Maglö, som fordom skrefs 
Magiegård (storgården) skall i äldre tider 
hafva hetat »Wesbyrya.» 

En reduktionshistoria från denna gård kan 
förtjena att tagas vara på. Ove Gjedde hade, 
såsom förut är nämnd t, af konung Fredrik III 
köpt patronrätten till Mellby jemte kyrko- 
och kronotionden, och för detta betalt 500 daler 
s.rat. Då reduktionskommisionen började sin 
verksamhet i Skåne, ifrågasattes huruvida icke 
denna patronrätt vore donation och på grund 
deraf skulle kunna indragas. Egaren, Christoffer 
Walkendorff, fick 1687 befallning att deröfver 
förklara sig. Han svarade då, att han säkert 
visste, det patronrätten vore köpt, ehuru han 
icke kunde uppgifva köpeskillingen. Följande 
året befallte honom reduktionskommisionen att 
uppgifva köpeskillingen. Han lyckades då att 
frän Köpenhamn erhålla en afskrift af köpe- 
brefvet, hvarur syntes, att patronrätten med 
thy åtföljande blifvit betalt med 500 daler s:mt. 
Walkendorff ansåg saken dermed vara slut; men 
icke så reduktionsherrarna. De studerade grund- 
ligt köpehandlingen och funno deraf, att krono- 
tionden 1648 blott uppgått till 1 1% smör, då 
den deremot nu, 1688, uppgick till 27t:r5'/|Q 
skep. råg och lika mycket korn. Walkendorff 
blef derföre en dag oangenämt öfverraskad ge- 



Magueskog. 



Magnor. 



nom ett beslut af reduktiouskommissionen, på 
grund af hvilket han förklarades förlustig krouo- 
tionden med undantag af I /^ smör, och ålades 
att till kronan återbära allt, hvad gårdens egare 
från 1058 uppburit i krouotionde utöfver smörets 
värde. W. klagade hos konungen, och 1694 
resolverade Carl XI, att han af synnerlig gunst 
och nåde efterskänkte kommissionens efterräk- 
ning, men indrog krouotionden mot en ersätt- 
ning af 500 rdr. Krouotionden har sedan inde- 
lats till lön åt professorerna i Lund. Kamereraren 
Jöns Ehrenborg sökte väl återvinna den reduce- 
rade tionden, och riksens ständers kammar-, 
ekonomie- och commerce-deputation tillstyrkte 
uti ett afgifvet betänkande af den 3U:de Ang, 
1765 bifall till hans ansökan, men dervid har 
det också stannat. 

Egendomen består, af 2^/^q mtl frälse-säteri 
Maglö, 4 mänt. Mellby, 4V'4 mänt. Wannaröd, 
båda ins. fr., Stränte tullmjölqvarn, V2 ^^^- ^^' 
Johnstorp i Tjörnarp socken. Arealen är c:a 
4,200 tunnl., deraf en stor del skog; tax.värdet 
1860 var 84,080 rdr rmt. — Egaren af Maglö, 
såsom innehafvare af patronrätt till Mellby, till- 
sätter alternativt med Kongl. Maj:t kyrkoherde 
i Mellbys och Tjöruarps pastorat. Kyrkotionden 
uppgår till 51 t:r 29'/4 kpr, hälften råg och 
hälften korn. 

Ehuru Maglö är beläget i den rätta snapp- 
hanebygden, finnas dock här få berättelser frän 
snapphanetiden. De förutnämnda i källaren in- 
redda rum stå genom en numera igenslagen 
gång uti muren i samband med salongen; uti 
dessa rum skola egarne på Maglö hafva funnit 
en tillflykt, då snapphanebanden plundrade går- 
den. — På en kulle i den s. k. Malarevången 
stod ännu länge sedan oroligheterna upphört eu 
koja, hvilken tjenade som tillhåll för qvarlef- 
vorna af de sprängda röfvarbanden ; den blef 
slutligen pä befallning af herregårdens egare 
nedrifven. Folket hyser ännu i dag en vidskeplig 
fruktan för detta ställe. 

Magneskog. Annex-socken till Brun'' 
skog-s pastorat, är belägen uti Jösse härad 
af Carlstads län, 7^/.y mil n. v. från 
Carlstad, samt omfattar en areal afl,o56 
qvadratmil, af hvilka 0,122 äro insjöar. 
Socknen utgör till större delen en dal- 
sträckning omkring en å, som faller i 
sjön Mången. Marken är bergaktig. 
Eådande jordmånen är sand. Af skog 
växer hjelpligt. Folkmängden, som på 
25 år ökats med 800 personer, uppgick 
d. 1 Juli 1862 till 2,446. Hemmantalet 
är blott eVg mänt. skatte, skiftade i 251 
lotter; dessutom finnas 1 bergverk, 4 ma- 
nufakturinrättningar, 5 qvarnar och sågar; 
i bevillning efter II art. erlades 1861: 
328 rdr 73 öre. — Kapellkyrkan uppbygg- 
des är 1705, lV.5 mil från moderkyrkan, 
emedan folket uppe i skogsbygden hade 
en 3 mil lång, besvärlig väg till moder- 
kyrkan. Barnundervisningen bestrides i 



en flyttbar och i en småbarnsskola, af 
en examinerad och en oexaminerad lä- 
rare för 343 barn (år 1859), dessutom 
undervisades s. år 127 barn i hemmet. 

Här märkas Reinholdsfors jernbruk (se den 
art.) hvarför erlades 163 rdr 12 öre af socknens 
förut uppgifna hela bevillning. Öfriga hemman 
äro '/4 Bjurbäcken, 1 Fjell, 1 Grrjtterud, ^/^ 
Gylterud, V4 Humsjön, \ Slohyn, Vg Salungen, 
^2 W:a Takene, V2 Tobyn med färgeri, 1 
Astenäs, alla skatte. — Adress: Carlstad. 

Magni, S:t. Källa på hemmanet Öf- 
verkyrke egor uti Gökhems socken och 
Skaraborgs län; skall fått namn af 
den under artikeln Gökhem omnämnda 
Odekyrkan, som varit helgad S:t Mag- 
nus, en kristen lärare, som, enligt sägen, 
tömde i botten den bägare, som hed- 
ningarne på Orkneyöarne räckte honom 
för att pröfva sin gäst. Häraf blef han 
väl ansedd, och fick börja med sitt arbete 
på hedningarues omvändelse. Måhända 
har Magnus derefter blifvit vördad i 
Nordfolkens dryckesstämmor. 

Magnor. Gård, uppgifves af Fryxell, 
Fernow, m. fl. ligga i Wärmland, men 
torde numer få sökas på andra sidan 
Norska gränsen, den är emedlertid be- 
kant i vår krigshistoria. Under året 

1644 inföllo Norrmännen under Sehe- 
stedt vid Magnorabro i Wärmland. Men 
Olof Stake mötte dem genast. Han hade 
enligt svenska uppgifter blott en, enligt 
danska 3 sqvadroner ryttai'e; men han 
skiftade den lilla styrkan uti tre särskilda 
delar och lät dem från olika håll men 
på en gång angripa Danskarne. Dessa, 
förblindade, dels af ett starkt solsken, 
som låg dem i ögonen, dels af den 
myckna krutröken, trodde sig angripna 
af tre regementen, och gingo hastigt 
tillbaka. De besatte då en skans på 
andra sidan Magnorabro, som dock snart 
intogs af Svenskarne. Följande året eller 

1645 skola Dauskarne, vid Gust. Otto 
Stenbocks annalkande, (sid. 297, Fryxell) 
hafva bränt skanseif vid Magnorabro och 
flytt derifrån. På samma sätt gick det 
fästena vid Magnor och Medskog. Under 
början af Carl XILs krig gick det här 
ej blodigare till, än att svenska ofi^icerare 
reste då och då öfver gränsen till Mag- 
nor, der de alltid väl undfägnades, till 
dess en af dem under sitt rus råkade att 
fälla förklenliga ord om de Norske, hvar- 
efter den goda sämjan var störd. 



Magra. 



Malpxamlpr. 



Magra. Annex-socken till Mellby 
pastorat, är belägen i Bjärke härad och 
Elfsborgs län, 2 mil n. n. o. från Alingsås, 
samt omgifves i norr af Mellby, i vester 
af Erska, i öster af Kyrkas och Foglum 
i Barne härad, i söder af Långared, 
Bergstena, Sköfde och Härened socknar 
i Kullings härad, omfattande 0,372 qva- 
dratmil land (5,531 tunnl. land, hvaraf 
80 sjöar, enligt Eorsell). Socknen, som 
år 1805 beboddes af 634 och 1860 af 
957 personer, består af 18 mänt., hvaraf 
10% raant. skatte, V2 mänt. krono, 6% 
mänt. frälse, med 130 åboer, samt af 
% mänt., bebodda af 41 invånare, 
hörande till Kullings härad (se nedan); 
I bevillning erlades 1860: 82 rdr 83 öre. 
Kyrkan, belägen Vig ™^^ ^^'^^^ moder- 
kyrkan, ombyggdes 1785, hvartill isyn- 
nerhet bidrog egaren af Upplo säteri, 
majoren J. Wahffeldt. År 1790 npp- 
gräfdes vid en hög sten vid kyrkan, en 
kruka med något aska och en flintknif. 

Gårdar och byar: Säteriet Upplo (se den art), 
med underlydande "^/j^ Dufvered, * I2 Eskekärr, 
•/4 Hultet, tax. till iJ5,730 rdr. — '/v Magra, 
kyrkoherdens tilldelningsstom. — V2 Bratthall 
och Vq Snickarebo höra hit i ecclesiastikt hän- 
seende, men enligt jordeboken, det förra till 
Lena och det sednare till Algutstorp i Kullings 
liärad (efter Lindskog); enl. topografiska corpsens 
karta ligga Bratthall inom Långared och Snic- 
karebo inom Bergstena socknar, det sednare 
jemte Vg niant. Lidan skattskrifvas i Sköfde 
socken. — Adress: Sollebrunn. 

Maij. Gästgifvaregård i Medelpad, 
hvarifrån skjutsas till 

Sundsvall n. n. v 2^^ mil. 

Gryttje i Norra Helsingland, s. 2 » 

Emellan Maij och Gryttje uppreser 
sig Norrhylnylen, ett beryktadt berg, 
som dominerar hela trakten. 

Majö. Ref på kusten af Blekinge, 
der ankarsättningar finnas på 10 ä 12 
fots djup. 

Mahren. Gård uti Thorhamns soc- 
ken, Östra härad och Blekinge län, af 
V4 mänt,, taxeradt 1861 jemte qvarn 
till 8,737 V2 i^dr rmt, egdes s. år af 
apothekare C. Wallbeck. 

Makersmåla. KapitensbostäUe af 1 
mantal krono uti Elraeboda socken, 
Konga härad och Kronobergs län, taxe- 
rades 1861 till 6,230 rdr; skrifves af 
Tuneld Makrilsmåla. 

Malevik. Gård uti Släps socken, 
Fjäre härad och Halmstads län, är be- 



lägen vid hafvet, iVg niil nordvest från 
Kongsbacka, och består af -/^ mantal 
skatte Malevik (dertill köpt 1793), ^Vie 
mänt. frälse-skatte Bukjerr. .Tordmånen 
är djup mylla på mergelbotten. Utsä- 
det 60 å 70 t:r. Taxeringsvärdet 1861 
var 16,300 rdr rmt, och egare löjtnant 
O. Lindhé. 

Malexander. Socken och konsisto- 
rielt pastorat af 3:dje klassen, hörande 
till Ydre kontrakt af Linköpings stift, 
ligger uti Linköpings län, 7 mil s. v. 
från Linköping, 4^4 mil från Skenninge, 
vid en del af Sömmens nordliga och 
östliga vikar, upptager en areal af 1,693 
qvadratmil (1,788 qvadr.mil efter Tham), 
deraf hörer 0,974 qv.mil i sydost och sö- 
der, invid Sömmen, till Ydre härad; 
0,571 qv.mil från sjön nordvest ut till 
Göstrings, och 0,i48 qv.mil i nordost till 
Wifolka härad. Af det hela utgöres 
nära ^Z^, eller 0,375 qv.mil, af vatten; 
landet äter består hufvudsakligen af berg- 
och skogsmark, med kort och temligen 
brant stupning mot Sömmen^ längre och 
mera sluttande mot Svartåns dalgång. 
Stränderna vid nämnda sjö äro ej sällan 
höga ocli branta, emellanåt mera låga 
och jemna, i Malexanders- eller kyrko- 
viken sandiga, och här omgifna af sock- 
nens enda något öppna slättbygd. Ibland 
flera härvarande sjöar äro Öijm^en, Mal- 
gen och Mellansjön eller Asplåmjen de 
största. Af särskilda höjder nämnas 
Bålskalle vid Kyrkviken, Högatoften vid 
prestgården, och Döraberget å Aspenäs 
udde. Malexander socken är i alla af- 
seenden bland Ydre härads mindre lyck- 
ligt lottade delar, ehuru väl ej bland 
de högst belägna, och ren sandmo före- 
kommer här mer än annorstädes, särde- 
les kring Kyrkviken. De norra skogs- 
markerna, inom Göstrings och Wifolka 
härader, äro i allmänhet mindre kupe- 
rade, men ej mindre magra till jordmån 
och frakbarhet. Åkern är här ringare, 
skogen ymnigare, än i de flesta andra 
socknarne. Hufvudnäringen skulle vara 
skogsbruk, om ej vägarne för afsättnin- 
gen vore så svåra; nu produceras och 
säljes mest ladugårdsalster, samt beck 
och tjära; under året 1861 upptogos från 
5 sjöar 1,665 t:r sjömalm. Åkerbru- 
kets afkastning torde väl knappt mot- 
svara det egna behofvet. Socknen, som 



Malexjiiiiler. 



laliiigsbo. 



1805 beboddes af 1,089, 1860 af 1,611 
nieii 1862 af 1,591 personer, består af 
26 V2 raant., ^hvaraf lOVg skatte, 2V2 
krono, ISVg frälse (157g mänt. i Idre, 
9% i Cxöstrini^-s, V/^ i Wifolka härad). 
Ordin, räntan är 151 rdr 23 sk. 7 rst. 
krono- värd i. 

Lefnadssättet är allvarsamt och sin- 
nelaget fromt bland befolkning-en, som 
tillika är känd för nästan allmän ärlig- 
het. Malexander förekommer ej i för- 
teckningen pa stiftets kyrkor från Brasks 
tid, men väl på 15o0- talet, och då som 
eget pastorat. Kyi-kan, nti Ydre härad 
och uppbyggd, enligt sägen, på en fru 
»Esther Krummediks till Näs och Boll- 
näs» l)ekostnad, är, utom sakristian, af 
trä, och förvarar flera adliga grafmin- 
nen. Hörande den ena klockans gjut- 
ning fortlefvcr ännu en allmän ])erättelse, 
att mästaren under smältningsprocessen 
bortrest, samt att gesällen, sedan han 
blifvit af folket nödgad att aftappa me- 
tallen ur smältugnen, inkastat deruti, 
under väntan pä mästaren, allt befint- 
ligt silfver. Gjutningen lyckades och 
det myckna silfret skall vara orsaken 
till klockans ovanligt sköna klang. Imel- 
lertid blef mästaren vid återkomsten så 
förbittrad, att han dödade gesällen, som 
skall vara begrafven under sjelfva kloc- 
kan. Allmogens plägsed att vid barn- 
dop offra är sedan 1847 bortlagd. 
Barnundervisningen bestrides i en fast och 
två ambulatoriska skolor af en examine- 
rad lärare. Antalet af i skolåldern va- 
rande barn uppgick 1862 till .387. — 
Äldsta bygden har varit kring Sömmen: 
men fornlemningar saknas, och blott vid 
prestgården Tumbo är fästad sägnen om 
jätten Tumme, som, så ofta han velat 
tala med sin stallbroder Oden på Hers- 
måla (i Asby), Vo ^nil härifrån, uppgått 
på kullen J/ö/jato/t, hvarifrän man har 
utsigt öfver större delen af Ydre härad. 

I socknen märkas 5 säterier, af 5 '/^^ mänt., 
(let öfriga hemmantalet är skiftadt i 73 bruk- 
ningsdelar. Gårdar och byar, i Ydre häj'ad: 
Aspenäs, se den art. — 1 raant. fr. Jdebo, ^,'2 
mänt. ibm, militioe-boställe, se art. Jdebo. — 
Bålnäs, säteri, se art. Bollnäs. — Ifrenäs, se 
den art. — I mänt. fr. Bjerhult, egare mag:r 



Drolly. 



1 



mänt. fr. Lycke, med qvarn af 



1 par stenar och sag, tillhörde 1086 fru Märg. 
Drake, år 186 1 hofprcdikanten Gunielii sterb- 
hus. — Malexander eller Tumbo, V2 mänt. 
krono, skattlagdt 1707, är prestgärd, med V4 



j mänt. Södra Sand, tillagdt enl. kon. Carl XLs 
j bref den 12 Maj 1674. — ' /^ mänt. Malgeryd, 
I indraget militiae-boställe. — Öfriga hemman äro: 
I 1 sk. och 1 fr. Bjelnäs, ^//^ Södra Ekeberg, '/i 
Gränsbo, ','2 Högbo, 1 Ramfall, V^ Svartsvik 
i eller Svärdsvik, 3/g Wäcktehult, alla skatte; 1 
Månhult. V4 Ugglebo, frälse. Ordin, räntan är 
j 69 rdr 26 sk. 7 rst. kr.-värdi. — I Göstrings 
härad: Stjernesand, säteri (se den art.), hvartill 
j höra såg och hälften af Stjernsands qvarn. — 
I Somvik, säteri (se den art.}, hvartill höra ask- 
I kalsinerbruk och hälften i Stjernsands qvarn: 
tax. värdet är 15,760 rdr rmt. — Vg mänt. fr.- 
: säteri Shirebo och V2 niant. fr. Shierlunda 
I (Skärlunda), egdes ISOTaf prosten E. F. Drotty ; 
[ Skurebo har hört till Sommevik 1686 och ännu 
1825. — I mänt. sk. Danskebo och ^/4 Orm- 
sjötorp, tax. till 8,400 rdr, utgöra en egendom, 
hvartill hör 1 askkalsinerbrnk. — 1 mänt. sk. 
Basteberg med Strömkullen. — 1 mänt. Enshult 
med såg. — ^/g mänt. fr. Spakarp, eges af 
jurisdoktor A. Buren på Grytgöl; det egdes 
1686 af jungfru Elsa Cruus, har sedan lydt un- 
der Stjernesand och Sommevik. — Öfriga hem- 
man äro: V4 Bränna, */2 Ekeberg, ^'2 Göks- 
hult, V4 ^o, V/2 Sjöbo, V2 Taskebo. Ordin, 
räntan är 66 rdr 16 sk. 7 rst. — T Wifolka 
härad: V2 mänt. sk. Långstorp, med qvarn, 
gryn verk och säg, */2 Mellansjö, V'4 fr. Hal- 
lingsfall, utgöra ett gods, tax. till 14,580 rdr, 
sorn eges af herr Alex. Ahlström. Hemmanen 
äro 1686 och 1725 uppförda under Hargs soc- 
ken i Wifolka, alla som krono 1686 och 1700, 
Hallingsfall och Långstorp såsom köpta af Fredrik 
Stenbock 1648. På Långstorps egor anlades 
I 1825 Danielshammars stångjernsbruk af bruks- 
patron Buren, men bar sig dock ej pä längden. 
i — Upsalatorp, '/^ mänt. kr., skogvaktarebo- 
j ställe, blef på 1600-talet reduceradt. — Ordin. 
I räntan är 15 rdr 28 sk. 5 rst. kr.-värdi. — 
j Adress: Kisa. 

Malingsbo. A i Söderbärkes socken 

I i Dalarne, rinner vidare genom Bagg- 

I marken och får der namn af Baggån, 

\ går förbi Borgfors, Sköra akarbo och Baggä 

hamrar till Skinskattebergs sjöar, och 

I vid Skärviken förenas med den s. k. 

: Hedströmmen, som sist vid Grönö i 

! Köpings socken utfaller i Mälaren. 

I Malingsbo. Bruks- och landtegeu- 

dom, belägen uti Söderberkes socken af 

; Fahlu län, vid Malingsbo-ån, 2'/2 inil 

I sydvest från kyrkan, 9 mil från Falun, 

I hvaraf den förra består af: stängjcrns- 

\ bruk för 3 härdar samt ^/^tdel uti Gerd- 

: sjöbo bergsmanshärd, Björsjö masugn, 

j grufvor och grufvedclar, belägna i Gran- 

j gärdes, Norrbärkes och Söderbärkes sock- 

: nar; den sednare består af: 107io ^^^"t- 

i krono-skatte på nära 22,000 tunnbs areal, 

; en qvarn med 2 par stenar. Bruket 

I samt 7|i^?y mänt., som äro belägna i 

! Söderbärkes socken, taxerades 1861 till 



Å 



Malingsbo. 



Maiingsbo. 



271,504V2 rdr rmt (hvaraf 6,975 rdr 
för Malingsbo bruksgärd, IV24 mantal). 
Årliga utsädet uppgifves till c-.a 50 t:r 
höstsäd, som afkasta 7:de till och med 
10:de och 11 -.te kornet, 300 t:r vårsäd, 
som afkasta 3:dje till och med 5:te kor- 
net; ofta inträffar dock missväxt. 

Brukets första anläggning är till 
tiden okänd, emedan någon eldsvåda 
förmodas förstört en del af dess hand- 
lingar. Hiilphers uppgifver, att bruket 
skall vara anlagdt på 1630- och 1650- 
talen af Marcus och David Kock; dess 
äldsta kända privilegier äro imellertid 
daterade den 1 Juni 1689, lydande på 
2 hamrar och 4 härdar. Smidet, grun- 
dadt dels på egna skatteskogar, dels på 
kronoallmänningar och hammarskatten, 
var faststäldt till 1,500 skU, ehuru- 
väl äldre kongl. rescript af 1678, 79 
och 87 gifva vid handen, att bruket då 
redan bedrefs med samma kolfång. Uti 
privilegierna stadgades, att bruket skulle 
underhållas med eget tackjern, hvarför- 
utan bruksegarne tillförbundos, att för 
bergsraanshemmanet i Malingsbo by blåsa 
tackjern uti Malingsbo bergsmanshytta, 
deruti bruket då ännu icke egde mer än ^1^. 
Men efter hand blefvo bergsmanshem- 
manen med bergs-kollegii tillåtelse in- 
löste, så att bruksegarne på 1790-talet 
kommo i besittning af hela Malingsbo 
hytta, hvarefter den i följd af bergs-kol- 
legii resol. den 2 Sept. 1799 ödelades, 
och hela blåsningen flyttades till brukets 
egna masugn Björsjö, som är belägen i 
Norrbärkes socken, och hvars privilegier 
äro daterade den 26 Nov. 1660, deruti 
säges, att skog skulle anslås till denna 
hytta af bergmästaren. Dessa anslag af 
kronoallmänningen äro vidare bekräftade 
i de förutnämnda kongl. rescripter af 
1678, 79 och 87. Hvarjemte bruket 
jemväl tillerkändes fri tackjernstillverk- 
ningsrätt af de kol, som %:delar af 
Malingsbo bergsmanshemmans skogar 
kunna lemna, med rättighet att försälja 
tackjern enl. kongl, bergs-kollegii proto- 
kollsutdrag af den 7 Febr. 1804. 

Genom tillökningar i stångjernssmi- 
det åren 1802, 31, 37 och 39 fastställ- 
des det sistn. år till 2,600 sÄ:^. År 
1843 den 16 Nov. erhölls bergs-kollegii 
tillstånd, att flytta manufakturverket (upp- 
fördt 1837) från öfra smedjan till vat- 

V. 



tenfallet vid nedra smedjan, samt att i 
öfra smedjan anlägga ytterligare en stång- 
jernshamraare. Sedan år 1848 har bru- 
ket oinskränkt tillverkningsrätt; dess till- 
verkning för år 185§ uppgifves till 
2,817 skU stångjern af tackjern från 
Björsjö masugn, hvarifrån dessutom blif- 
vit försålda 1,552 sLU- år 1860 till- 
verkades 12,701 m: 22 il stångjern. 

Egare hafva på 1600-talet varit bergs- 
mannen i Falun Johan Trotzig, år 
1656 dess måg lifmedikus Johan von 
Wullen, 1670 dennes måg kammarrådet 
och landshöfdingen Peter Schrack, adlad 
Snack, som 1708 anlade Malingsbo 
bruks- och kapellkyrka; år 1705 egdes 
bruket af hans måg general-krigskom- 
missarien Peter Paliche, adlad v. Ehren- 
heim; år 1755 hade dennes son, kam- 
marherren C. G, von Ehrenheim dels 
genom arf, dels genom köp blifvit egare 
till något mer än ^^jg af bruket, resten 
egdes af stamförvandter. Nämnde Ehren- 
heim föddes i Riga 1704 och dog här 
1766. Han uttog sitt och sina bröders 
betydliga arf samt skötte bruket med 
sådan drift, att han blefen mycket för- 
mögen man. Är 1857 egdes bruket af 
ett bolag med häradshöfding P. J. von 
Ehrenheim till disponent, hvars adress 
var Enköping och Grönsö; bruket sål- 
des 1861 för 600,000 rdr rmt till egarne 
af Granhults bruk, brukspatronerna Se- 
lim Heijkensköld m. fl., hvarefter adres- 
sen blifver Köping och Stjernvik. — I 
medio af 17:de århundradet var här en 
bruksbokhällare, vid namn Elias Jespers- 
son, som var fader till Ehrendals och 
Lundholms bruksanläggare (se dessa ar- 
tiklar). 2. Malingsbo kapellkyrka 
är belägen här vid bruket; den byggdes 
såsom ofvau nämndes, 1708, invigdes 
1711 och kallades S:t Anna, hvarefter 
gudstjensten uppehölls af presterskapet 
från moderförsamlingen livar 3:dje Sön- 
dag; 1712 utverkades tillstånd att kalla 
ständig predikant, som likväl ej tillsat- 
tes förr än 1745. På 1760-talet var 
mag:r And. Nohrfors brukspredikant; 
han är erkänd för att hafva varit en 
af stiftets lärdaste prester, berömd så- 
som en ovanligt lycklig predikant, vör- 
dad för sin oskrymtade gudsfruktan, 
sin patriarkaliska vandel; sönernas bio- 
grafier äro intagna bland »Namnkunnige 



10 



IQalltorp. 



Malma. 



Svenske Mäns», uti 10 Band. 



Folk- 



mängden, som 1830 var 712, hade 
1862 uppgått till 812 personer. Till 
predikantens underhåll hade landshöfding 
Snack anslagit ett kapital af 24,000 
daler. Ett boställe af V'g mänt. blef 
1750 med kapellagets hjelp ock upp- 
bygdt. Utom nämnda ordin, lön, njuter 
presten någon penningeinkomst af detta 
bruks, jemte Borgfors och Skomarbo 
smedjor, samt Jersjöbo, Hedby, Kopparbo 
och Flögnings byalag, så ock af de öf- 
riga, brukets och kapellagets, underlig- 
gande hemman. — Barnundervisningen 
bestrides uti fast skola af en examine- 
rad lärare, och utgjorde 1862 skolbar- 
nens antal 119, utom 22, som under- 
visades hemma. Till skolan höra 2,625 
qv.alnars planteringsland. — Adress : Wik. 

Malltorp. Två mantal frälse-säteri 
uti Husaby socken, Kinnefjerdings härad 
och Skaraborgs län, beläget på Kinne- 
kulle, lyder under Blomberg; taxerades 
1860 med qvarn till 7,900 rdr rmt. 
Detta hemman uppgifves af Tuneld m. fl. 
fått namn af Mare, en son till Hälle 
och Kisa, som skall vara begrafven ej 
långt från gården, der några hällar 
stå i fyrkant och hvilkas öfra del synas 
något öfver jordytan, bildande 4 väggar 
af omkring 6 alnar i diameter. Säteriet 
har ock af dem fått namnet 3Iartorp, 
men skrifves här efter jordeboken och 
taxerings-längden. 

Maima. Socken och konsistorielt 
pastorat af 3:dje klassen, hörande till 
Köpings kontrakt af Westerås stift, lig- 
ger uti Åkerbo härad af Westerås län, 
Vo mil fi*ån Köping, SVg ^^^ v. s. v. 
från Westerås, omgifven i norr af Hed, 
i öster af Odenswi, i söder af Köping 
och i vester af Bro socken, sträckande 
sig långs efter Hedströmmens östra bredd. 
Socknen är till en ej ringa del uppta- 
gen af Hedåsen, som följer strömmen, 
tills den vänder sig mera åt sydost, än 
denna; blott der i söder, hvarest sock- 
nen antager mera bredd och äfven når 
till Walstaån, är slätare bygd, ehuru 
afbruten af enskildta kullar. Jordmånen 
är dels lera, dels, och mest, sand och 
mojord. Näringar äro åkerbruk, samt 
skogs- och tämligen betydligt bergsbruk. 
Arealen är 0, 250 qvadratmil land, med 
21 '/^ mänt. skatte, 2 V'» mänt. krono, 



^/j raant. frälse, samt 4 lägenheter, 1 
bergverk, 4 qvarnar och sågar. Folk- 
mängden, som år 1805 var 678, upp- 
gick 1860 till 740 och 1862 till 812 
personer. I bevillning erlades 1861: 
505 rdr 50 öre. Ordinarie räntan är 
278 rdr 25 sk. 9 rst. krono-värdi. — 
Malma förekommer på 1300-talet, från 
hvilken tid en af dess kyrkoherdar är 
känd; kaplaner från 1593. Hertig Gu- 
staf Adolf erhöll denna socken i förläning 
1609. Kyrkan, till större delen uppförd 
af gråsten, anses vara en af de äldsta i 
orten, och uppförd i 11 -.te århundradet. 
Hvalf och väggar, på hvilka skildringar 
ur den H. Skrift sägas fordora varit 
anbringade, äro numera hvitlimmade. 
Här finnas åtskilliga oljefärgstaflor, bland 
hvilka den, som föreställer Jungfru Maria 
med Barnet, är en af de aldraskönaste 
vi sett (skrifver Dybeck) ; alla äro skänkta 
till kyrkan på 1730-talet. Barnunder- 
visningen bestrides uti 2 flyttbara sko- 
lor af 2 oexaminerade lärare; år 1862 
erhöllo af dem blott 53 barn undervis- 
ning. Man har, med anledning af den 
för längesedan förlagda och nu mera 
borttagna östra kyrkogårdsportens bygg- 
nadssätt, äfvensom utaf »teckn afstenlagda 
gator» strax norr om kyrkan, velat draga 
den slutsats, som skulle Köping stad 
hafva sträckt sig hit, samt Strö med 
sin ansenliga ättehög varit konungasä- 
tet, hvilket legat midt uti staden mel- 
lan Malma kyrka och staden, på lika 
sätt, som den gamla konungsgården i 
gamla Uppsala var belägen midt uti 
Uppsala öde eller det fordua Uppsala, 
och Uppsala stad deromkring fordom 
var byggd. Gissningen tillhör Hallman 
och Grau. Utom annat — skrifver 
Dybeck — strider häremot traktens be- 
skafi'enhet, hvilken på båda sidor om 
Malma ås bildar sänkningar, de der, 
såsom vanligt sakna helt och hållet 
minnesmärken. Stensättningen, af hvil- 
ken ännu synas några tecken, har må- 
hända utgjort golfvet till någon bygg- 
nad. Flera dylika finnas norrut på åsen ; 
alla saknande bestämd skapnad eller 
omkrets. Söderut ligger den vidsträckta 
slätt, på hvilken Köpings stad är belä- 
gen; på kapellgårdens Flyänge egor här- 
städes förekomma minst 20 ättekullar. 
Grau skrifver om en rund borg mellan 



lalma. 



lalma. 



11 



Asby och Myra, på sidorna om hvilkeii 
borg »fyra smärre borgar varit anlagda.» 
Denna märkliga fornlemning har förgäf- 
ves blifvit eftersökt af Dybeck, som 
jemte flera kännare af trakten tvifla på 
att den någonsin funnits. På åsen, midt 
för sistnämnda i sänkningen belägna 
by, förekomma åtskilliga stensättningar 
och ättekullar, såsom ock på de flesta 
kringliggande höjderna. Söder om Holms- 
malma by finnes på den jemna ängen 
en, iVo aln hög ättekulle, hvilken 1834 
öppnades, hvarvid endast förbrända ben 
påträffades. Högen har sin största märk- 
värdighet deraf, att han ligger på den 
slätt, som alltifrån Holmsmalma sträc- 
ker sig till Mälaren och som fordom 
troligen varit öfverfluten af vatten. En- 
ligt , sägnen skall socknen fordom om- 
fattat Odenswi, Hed, Skinskatteberg och 
Söderberkes, så att hon sträckt sig ända 
upp till Tuna socken i Dalarne, der ett 
gammalt skiljemärke mellan Malma och 
Tuna skall varit på en liten holme vid 
sjön Barken. Norrut i socknen mellan 
det s. k. Jätteberget och Pirkmåsen fin- 
nes en icke betydlig, af skog öfverväxt 
borg. — Vid Gislarbo gästgifvaregård 
har i sednare tider funnits en landttull, 
tills alla sådana iudrogos. 

Socknens hemman äro skiftade i 62 delar. 
Största egendomen är Gislarbo bruk (se den art.), 
hvartill höra ^/^ mänt. Gislarbo och 1 inant. 
KoJilsva, och upptages i taxering till ett värde 
af 338,000 rdr rmt, egare år 1861 var bruks- 
patron Olsson. — Kohlsva bruk, se den art, 
*/2 mänt. fr. Norrmarlcen, ^/^ sk. Asby och 
*/4 Jäxbo egas af brukspatron C. L. Lorichs, 
— Minsta brukningsdelen är */j2 mänt. Frö- 
berga, tax. till 255 rdr rmt. — Prestgården, 
1 mänt., tax. till 6,225 rdr, ordin, räntan är 
5 rdr, 15 sk. 8 rst. ; 1 maut. Flyänge, tax. till 
1,995 rdr, ordin, räntan är 9 rdr 40 sk. 1 1 rst. allt 
kr.-värdi; detta har varit ett gammalt kavalleri- 
hemman, men år 1691 anslagit till kapellansbost.; 
'/2 nifint. Wallsta, fourirboställe. — Öfriga hem- 
man äro: 1 mänt. Barksta, ordin, räntan är 14 rdr 
42 sk., \ mänt. Feitsta, \^ j/^Fröberga, \^/ 2 Gis- 
larbo, 2 Guttsta, 2 Holms- Malma, 2 Julberga, 2 
Kräggesta, \*/^Myra, I Rya, \ Skästa, \ Torp, 
1 Wallsta, alla skatte. — Adress: Köping. 

Malma. Annex-socken till Tenge- 
neds pastorat, är belägen i Wiste härad 
af Skaraborgs län, 3V2 i^i^ o. s. o. från 
Wenersborg, samt omfattar 0,243 qvadr.- 
mil land, med 14^8 mantal, hvaraf iVg 
skatte, 1 krono, 12V4 ^^älse, med 96 
åboer, och beboddes 1860 af 915 per- 
soner. På 50 år har folkmängden ökats 



med 260 personer. Ordin, räntan är 
38 rdr 43 sk. 10 rst. krono-värdi. I 
bevilln. erlades 1861 (II art.) 105 rdr 78 
öre. Kyrkan, af sten och okänd ålder, 
ligger Vio mil från moderkyrkan. 
I Gårdar och byar: Säteriet Malma (se den 

I art.), med underlydande 1 mänt. Finnestorp, 
i ^/^ Aplabo, */2 Höga, ^'o Björstorp, ^/^Björ- 
j kebacken, V4 Sågarebaken, V4 Angerås och 1 
i Ödesmål, taxeradt till 32,062*70 rdr. — 1 mänt. 
' Askjum är kronofogdeboställe. — Öfriga hem- 
man äro: GuUebäck, Hörryda, Hallgrindstorp, 
Höga, Gerboda, Torpet. — Adress : Lidköping. 

Malma. Ett mantal frälse-säteri uti 
ofvannämnda socken, har blifvit bildadt 
af några gårdar i Tengeneds gäll, dem 
biskop Thorsten i Skara år 1403 till- 
bytte domkyrkan derstädes. Enligt jor- 
deboken blef säteriet med underlydande 
hemman under Carl IX:s regering af 
herr Olof Gustafsson förbrutit till kro- 
nan, men år 1621 den 13 Juni af kon. 
Gustaf Adolf doneradt slägten på sido- 
linien och sedan af jungfru Christina 
Baner försåldt, den 9 Maj 1655, till 
kongl. rådet Conr. Falkenbergs arfvingar 
emot 2,180 rdr specie, hvaröfver general- 
kommissionen resolverat den 6 April 
1695, att jungfru Christina Baners arf- 
vingar skulle ersätta säteriet och under- 
lydande hemman med 1692 års ränta till 
kronan, men om de icke voro i stånd 
dertill, så skulle det komma att stå un- 
der lösen i proportion af köpeskillingen 
emot en summa af 4,450 rdr 42 sk. 
20 pgr s:mt. Då hvarken Christ. Baner 
eller någon dess arfvinge vore veterligen 
i länet boende eller någon dem tillhörig 
egendom der belägen, hvarmed den bri- 
stande summan kunde erhållas, så lem- 
nades Malma gård och gods, tills vidare 
upplysning kunde erhållas, åt dåvarande 
innehafvarne Falkenbergs arfvingars fria 
disposition, på hvilket sätt det inneha- 
des i förra århundradet af den för sina 
resor vidtbekanta öfversten, frih. Conrad 
Sparre, som mycket förskönat egendo- 
i men, der han efter afskedstagandet och 
imellan riksdagarne lefde i stillhet till 
sin död 1744. Eörut hade han med 
mycken tapperhet bivistat Carl XILs 
alla fälttåg och derunder utstått många 
svårigheter både på stridsfälten och i 
fängelse; slutligen bortfördes han vid 
Stralsunds kapitulation, tvärtemot öfver- 
enskommelse, såsom fånge till Spandau, 



12 



!Ialma. 



Malnia. 



h varifrån han rymde och kom efter en 
vidlyftig omväg genom Sachsen, Hessen 
och Holhmd 1717 i Dec. till Göteborg 
och så vidare till konung Carl i Lund, 
för att året derpå deltas:a med honom 
i hans sista kampanj. Under vistandet 
i Bender skickades han jemte 2 andra 
officerare, 1710, af konungen till Öster- 
länderna, Palestina och Egypten, för att 
bese och afrita märkvärdigheter och min- 
nesmärken. Öfver resan, som slöts 1713, 
fördes en noggrann dagbok. Hans enke- 
fru, Anna E. Wachtmeister, dog här 
1788. I slutet af 1700-talet egdes egen- 
domen af general Johan Lennart Bel- 
frage, som dog här 1820. Han bivistade 
kriget i Finnland 1788—1790, derunder 
han var närvarande i sjöslaget vid Hög- 
land och träffningen vid Hangö ; deltog i 
Norska kriget 1808. Af honom är föl- 
jande sägen anförd i Afzelii Sagohäfder: 
På det vackra herresätet Malma i Wiste 
härad satt länge Antons af Wasaborg 
hustru sörjande sin herre såsom död un- 
der hans Sibiriska fångenskap. Men en 
afton anlände han okänd till sitt hem, 
klädd som fattig vandringsman, förande 
i en säck de bojor han hade burit i Si- 
birien. Hans under fångenskapen grå- 
nade hår och vida skägg gjorde honom 
i början oigenkänlig, medan den fromma 
hustrun lät sätta för honom mat och 
dryck; men när han reste sig upp i den 
långa ridderliga gestalten och började 
tala, igenkände hon snart den länge 
sörjda mannen och föll i hans famn. 
På svärdssidan var han i Sverige sista 
ättlingen af den gamla Wasastammen. 
En nästan lika berättelse är om grefvin- 
nan Wasaborgs farbroder, ofvannämnde 
Conrad Sparre. — Ar 1833 såldes Malma 
af dåvarande kammarherren, sedermera 
majoren Axel Åke Belfrage till kammar- 
herren E. M. Kuylenstjerna. Belfrage 
bivistade 1814 års kampanj i Norge, 
och derunder belägringen vid Eredriks- 
hall, då han tjenstgjorde vid artilleriet. 

Egendomen, som utgöres, utom sä- 
teriet, af 4'V8 mänt. underlydande (se 
Malma socken), egdes 1861 af en A. 
Månsson. Gården, med särdeles vackert 
läge, ligger 8^^ mil från Göteborg, om- 
kring 4 mil från Lidköping, Weners- 
borg, Skara och Alingsås. Manbyggna- 
den har 3:ne flyglar; till gården höra 



stora trädgårdar, vackra planteringar och 
alléer. Åkerjorden är god och bördig. 
De hithörande betydliga skogar, och der- 
ibland den s. k. Malma Bråte, består af 
gran, furu, ek och björk m. m. Taxe- 
ringsvärdet för sjelfva säteriet var 1861: 
1 7,362 Vo rtlr rmt. 

Malma. Ett mantal berustadt säteri 
uti Badelunda socken, Siende härad och 
Westerås län, med vackert läge, har egts 
på 1600- och inpå medio af 1700-talet 
af ätten Jernefelt, hvaraf må nämnas 
stamfadern Johan Keldunk, som tjente 
sig upp i de Liffländska, Preussiska och 
Tyska krigen och blef 1642 kapiten vid 
Ostgöta regemente till fot, adlad 1651. 
Malma har varit (enligt Grau) år 1754 
ett kronosäteri, som då innehades af 
lektor Hellberg, men af honom köptes 
det till skatte enl. kammar-kollegii bref 
af den 2 April 1757. Egdes 1861 af 
hr Ad. Fr. Asperén; taxeringsvärdet var 
15,000 rdr rmt. Gården uppgifves af 
Djurberg hafva ypperligt mulbete, ansen- 
lig tillgång på skog till timmer och 
vedfång. 

Malma. Fyra och Vo mänt. skatte- 
rusthåll uti Rystad socken, Åkerbo härad 
och Linköpings län, har varit bondby 
tills för några år sedan 3^/3 mantal 
inköptes af kapiten Gustaf Arnell (född 
1813) som bebyggde hemmanet; tax.- 
värdet 1861 var 9,680 rdr rmt. iVg 
mänt. egdes nämnde år af en nämnde- 
man. Något af Malma har lydt under 
öfverstebostället Tuna. 

Malma. Ett mtl fr. uti Nors socken, 
Grums härad af Carlstads län, tillhörde 
1861, jemte % mänt. underlydande, 
hr Carl v. Löwenhjelm och har tillhört 
slägten åtminstone sedan 1825; taxe- 
ringsvärdet var 28,550 rdr rmt, häraf 
17,300 rdr för Malma hemman. År 
1844 inrät^^ades på denna egendom ett 
schäferi för Soutdowns-får, hvartill 6 
st. djur, såsom stam, lemnades från kro- 
nans schäferier. Denna hjord var väl 
1847 förökad till 18 st.; men racen är, 
såsom mindre ullrik, icke mycket om- 
tyckt i orten. — På egorna finnas .flera 
mindre ättehögar. 

Malma, Norr och Söder. Två skatte- 
hemman uti Estuna socken, Lyhundra 
härad och Stockholms län, hvaraf det 
förstnämnda vid Ersken, är af 2% niant., 



nalma. 



lalma^ Lilla- 



13 



tax. 1861 till 18,940 rdr, ocli egdes 
jemte Vg nianl. underlydande af härads- 
höfding G. A. Stridsberg; det har före 
reduktionen innehafts af Stjernhög och 
åtminstone sedan 1770-talet tillhört släg- 
ten von Post, och ännu 1849. Södcr- 
Malma, 1 mänt. skatte, har 2 åboer. — 
Af Norr-Malma blefvo 1 Vg mänt. skatte- 
säteri,. Jfi 2—4, d. 28 Mars 1850 för- 
sålda till skatte. 

Enligt konungens befallniugshafv. resol. af 
d. 30 Oktober 1858 är för Norr-Malmas delak- 
tighet i återbetalning till riksgäldskontoret af 
lånet för sjön Erskens sänkning faststäldt, att 
såsom ett allmänt onus utgå för åren J861 till 
och med 1874 ett belopp af 5 rdr 22 öre årl., 
samt för 1875 slutbetalning med 2 rdr 74 öre. 

Malma. Tre mantal frälse-säteri uti 
Westra Eyd socken, Ydre härad och 
Linköpings län, ^/^ mil från kyrkan, 
med qvarn och såg, IV2 mänt. underl., 
egdes 1861 af hof kamrer G. A. Stock- 
haus; taxeringsvärdet för säteriet var 
27,000 rdr rmt. — Malma anses om- 
kring 1514 ha tillhört Knut Olssons 
enka Birgitta Haraldsdotter, egdes af 
Lindorm Svensson Bock, död i Rewal 
1601, sonen Bengt Bock dog på Malma 
1676; under hans tid utgjordes Malma 
af 2 mänt. frälse, 1 skatte (efter Thara), 
det sednare köpt af Erik Giete 1625, 
med tillhörande 7V2 gamla frälsen. Den 
siste af slägten Bock var major Lennart 
B., död 1734, slutande ätten. Egendo- 
men kom med dottern Elsa B. till öf- 
verstelöjtn. P, Stålhammar. Sednare egare 
hafva varit löjtn. Montgomery 1818, 
handl. Carlsson i Skenninge 1825, sedan 
1829 förutn. närvarande egaren. 

Malma, Lilla. Annex-socken till 
Dunkers pastorat, är belägen i Willåt- 
tinge härad, vester omkring Malmköping, 
mellan Hyltinge i öster, Helgesta i söder. 
Husby Rekarne och Arla i norr, Dunker 
i nordost, samt upptager 0,62o qvadrat- 
mil land (0,705 efter Thara) O,076 vatten, 
inberäknad köpingen Malmköping. Hela 
socknen ligger på stora landthöjdens 
södra sluttning, mestadels omkring Malm- 
köpingsån, som kommer dels från Bjelken 
och Björken, dels från Hallaren, dels 
från sjöar i Mällösa, till Eräkentorps- 
sjön eller Bjuren; går vidare åt sydost 
genom Sundby- och 3/aZma-sjöarne, upp- 
tagande Hosjöa från norr, Enboga-^ön 
från söder och utlöper åt Hyltinge. Huf- 



vuddalens öfVersta omgifniugar, intill 
Bjuren, äro ganska bergländiga, med 2 
till 300 fots höjd ; derefter vidtager något 
jemnare skogsmark, som omvexlar med 
slätter eller kärriga dalar, men äfven 
med betydliga höjder, och ännu å exer- 
cisheden vid Malma har 169 fots höjd 
öfver hafvet. Öster om Hosjön, kring 
Enbågasjön, och vid Nedingens tillflö- 
den, finnas åter ansenligare höjder. Eå- 
dande jordmån är dels sand blandad lera, 
dels mojord; näringar äro åkerbruk, ängs-, 
skogs- och något bergsbruk, fiske m. m. 
Socknen, som år 1805 beboddes af 1,075 
och 1860 af 1,384 personer, består af 
29V2 mantal, hvaraf 7V4 skatte, 1% 
krono, 20% frälse. I bevillning erlades 
1860: 360 rdr 81 öre; ordinarie räntan 
är 127 rdr 23 sk. 5 rst. kronovärdi. — 
Malma in pr epos. Strengnensi förekommer 
omkring 1314, men synes åtminstone 
på 1400-talet ha varit såsom nu, annex 
till Dunker. Kyrkan är belägen i kö- 
pingen. Af fornlemningar omtalas en 
stensättning vid Malma. Tvänne vägar 
från södra orterna mötas vid köpingen: 
något längre upp delar sig vägen i tvänne, 
båda till Dunker. 

Gårdar och verk: Malma, 1 mantal krono, 
länsmans-, '/§ Liden, indraget, V4 Barrsjön, 
sergeantboställe; ^/^ Eällaren, inuehafves af 
Södermanlands reg. musikkassa. — Fem större 
egendomar finnas: Smedstorp, V^ mänt. frälse, 
med jernbruk, hvarunder höra af hemmantalet: 
^,'2 mänt. fr.-säteri Frähentorp, '/^ sk. Åkaren, 
*/4 Hult, ^/g Bekåsen, '/g Mortorp, ^/ g Skogs- 
berg, V4 fr. Bjur udden, \ Flassbro, ^'4 Hås- 
torp, V4 Långstjerien, V2 Rotsätter, ^/^ Stockäng, 
*/4 Störhult, */2 Källartorp, */4 Göranstorp, 
samt Stockängs qvarn och såg, Fräkentorps te- 
gelbruk; allts. tax. till 91,438 rdr rmt, se vidare 
art. Smedstorp. — Follökna (Fållökna) säteri, 
se den art. — Grinda, säteri, hvarunder lyda 
3/4 Stora Grinda, V4 Fornebo, ^/\ Eökkärr, 
rå- och rörshemmanen, V4 Hannäs, ^'4 Mokulla, 
*/4 Ahlkärr samt Grinda qvarn, såg och tegel- 
bruk, det hela tax. till 49,834 rdr och eges af 
kammarherren, baron Th. Cederström (se art. 
Grinda). — Eneboga säteri, med underlydande: 
'/4 Högsjön, ^/^ Brössland, V2 Enebogatorp, 
V4 Rorn, 2 Snösvad, med qvarn och såg, tax. 
till 37,665 rdr, eges af herr L. E. Larsson (se 
vidare art. Eneboga). — Sundby säteri med un- 
derlydande: V4 Malma, V4 Rosmåsen, ^/^^Sig- 
genas, 1 Skulsta, V4 Malmaqyarn, taxeradt till 
V3,085 rdr rmt, se vidare artikeln Sundby. — 
Malma, 1 mtl skatte-rusth., afstods till kronan 
af Tibell 1773, såldes till Falij s. år, löstes till 
skatte 1778, och köptes sedermera af Södermani. 
regemente. — Socknens öfriga hemman : V2 sk. 
Bjur sätter, 3 Hosjö, V4 fr. Slättåker, V2 Gorg- 
näs, V4 Gropetorp, 3/^ Hosjö, ^/^ Jöranstorp, 



14 



Malm Stora. 



lalm Stora. 



3/4 Ko/ven, 2 Lundby, V4 Nässelängen, V4 
Sjöänden, Vg Sundtorp, V4 Ofverhändö äro 
skiftade i 51 lotter. — Adress: Malmköping. 

Malm stora. Socken och patrouelt 
pastorat af 2:clra klassen, hörande till 
Oppunda Westra kontrakt af Strengnäs 
stift, ligger uti Oppunda härad och Ny- 
köpings län, 8 mil från Strengnäs, 4% 
mil från Nyköping, mellan Sköldinge och 
Möda i norr. Östra Wingåker i vester, 
Skedwi och Siraonstorp af Linköpings 
län i sydost och söder, samt upptager 
1,586 qvadratmil land (1,639 efter Tham) 
och 0,175 qvadratmil vatten. Socknen 
består hufvudsakligen af flera jemnsides 
gående, föga upphöjda skogsåsar, utgre- 
nade dels från stora landthöjden, dels 
och mest från Kolmorden, blott sydligast 
å denna mera bergländiga; och af dem 
mellan liggande slätter eller dalgångar, 
af 100 till 150 fots höjd öfver hafvet, 
hufvudsakligen sluttande mot sydost till 
Yngarn. De nordliga dalsänkningarne 
äro någorlunda öppna, och omvexla med 
åkerfält, skogar, kullar och kärr; de 
sydligare äro trångare. Förnämsta vat- 
tendraget är den från Wingåker kom- 
mande Djula- eller Åkeforss ström, som 
här bildar den långa Djula^]6n, Forss-, 
Kårtorps- och Eriksbergssjöarne; för öf- 
rigt genomskäres socknen af 43 större 
och mindre sjöar. Rådande jordmån är 
dels sandblandad lera, dels mojord, åkern 
i allmänhet ej betydlig, marken stenig, 
skog ännu i behåll, äfven löfskog vid 
herregårdarne ; näringar äro åkerbruk, 
äng-, skogs- samt bergsbruk, fiske m. m. 
Allmogen är äfven skicklig att timra 
och slöjda, och derjemte af ett stilla 
sinnelag. Socknen, som år 1810 beboddes 
af 2,348 och 1860 af 3,156 personer, 
består af 69% mtl, hvaraf 2V<> krono, 
67V8 fr- I bevilln. (II art.) erlades 1861: 
967 rdr 16 öre rmt; ordinarie räntan 
är 51 rdr 39 sk. 6 rst. kr. v. — Malm in 
prepos. Nicopensi namnes o. 1314 och 
oftare. Pastoratet är patronelt för egaren 
af Eriksberg från 1777. Kyrkan är af 
sten, med pelare, utan torn, ursprungli- 
gen gammal, afbränd 1608, återställd af 
M. Laxman till Djulö, reparerad 1780 
och 1845, första gången af egaren till 
Eriksberg, som 1749 skänkt orgelverk 
och 1799 altartafla målad af Hörberg. 
Här ligga begrafna M. Laxman (död 



1611), Jacob v. d. Linde (död 1668), 
kongl. r. gr. Nieroth (död 1712) i Dju- 
laforssgrafven, amiral P. Rosenholm i 
Cathrineholmsgrafven ; under högchoret 
är Eriksbergs eller Hildebrandska grafven. 
Carl XII:s öfverhofpredikant och bikt- 
fader, Peter Malmberg, föddes i socknen 
den 7 Febr. 1653. Han var konungen 
följaktig under hans fälttåg, och hade 
så fästat sig vid honom, att han ej 
kunde lemua kung Carl, ehuru utnämnd 
till biskop i Westerås. Hans lik begrofs 
bredvid den namnkunnige Mazeppas, på 
en grekisk församlings kyrkogård iBender. 
Socknen har en fast skola vid kyrkan 
och en ambulatorisk. — I Januari 1568, 
då danska hären under Rantzow blifvit, uti 
Östergötland, afstängd återvägen till Dan- 
mark, och ansågs för förlorad, fick kon. 
Erik det infallet att vilja sjelf anföra 
hären, och för att göra det med så 
mycket större eftertryck stämde han till 
Stora Malm i Södermanland alla trupper, 
äfven de som lågo söder om Rantzow 
och innestängde honom. De måste lyda 
och med detsamma var Rantzow befriad. 
Af fornlemningar nämnas öfver 260 ätte- 
backar, och i skogarne, på åtskilliga 
ställen, större och mindre grifthögar. 
Om Trollehorg och Pinaursberg på Djulö 
egor, se art. Djula. Vid byn Klöfsta 
gärde förekomma 40 jättestenar och vid 
byn Stora Hopen 60. På skogen Glysa- 
jnon säges jättinnan Glysa blifvit begraf- 
ven, och en kulle i skogen förevisas 
såsom hennes graf. Stallbacken, på hvilken 
hertig Carl, under sina besök hos Lax- 
man, haft sina hästar stående. På Pin- 
torp, nuvarande Eriksberg, lefde riksrådet 
Erik Gyllenstj ernås enka, jemväl kallad 
Pintorpafrun ; om henne, förmäler sägnen, 
att hon blef, under en färd från Eriks- 
berg till Steninge, af hin Onde lefvande 
borttagen. En tafla föreställande hennes 
bild, med hårda och bistra anletsdrag, 
är vid Eriksberg förvarad. Vagnen, som 
hon åkte uti, vid näranda tillfälle, skall 
äfven ännu förvaras vid kyrkan (Afzelii 
Sagohäfder). — Vid Malmsås S^/g mil 
och Stensjö öVg mil från Nyköping äro 
gästgifvaregårdar, vid det sednare äfven 
häradets tingsställe. 

Gårdar: Öja, vid kyrkan, 2V4 mänt. krono 
med Strökärr storp, prestgård, komministern be- 
sitter sedan 1690 Vs mänt. LaggarhuU; båda 



Malma Öster. 



Malniby. 



15 



hafva åbyggnad af sten, bekostad af ryttm. Hil- 
debrand. ^/g mänt. Harbachen, skogvaktarebo- 
ställe. Socknens öfriga hemmantal, utom 1 '/g 
maut,, som egas af 7 bönder, utgöra två egen- 
domar: Eriksberg säteri med sammanlagda hem- 
man, tills. eVg frälse-säteri, med underlydande 
1 mänt. Cathrinehohn, 1 mänt. Gersnäs, 1 mänt. 
Kafiinge, 1 Öster-Djula, 2 Steuta, alla säterier, 
frälsehemmanen, V2 Afrad, ^/^ Båltsnäs, 3/4 
Brogetorp, V4 Björnmon, ^/^Brenäs, ^ /gBjör7i- 
kärr, \/g Bergstorp, ^'g Bertilstorp, '/g Ban- 
ninge, ^/2 Bogetorp, h'2 Bjelkebohl, V^e dörren, 
Vg Elgsjövik, 3 Fogelö, 1 Forssjöqvarn, ^/g 
Fårnäs, **/g S:a och L:a Fräntorp, Vg Gafveln, 
V4 Gatbohl, ^'2 Uin^fis, Vs Hennichetäppan, 
*/g Hönsvik, ^/g Harstorp, ^/^ Hult, */2 Heden, 
*/2 Hönstorp, ^/iq Hojen, ^/2 Jättorp, ^/^ Kärr- 
sätter, V<> Karstorp, ^'2 Kohlberga, '/g Ä"ors- 
ÄäZ/, Kg~Kalfshäll, Vs -'^oja", 1 Kårtorp, % 
Klickesta, */g Kråketorp, Vg Kjerstinboda, Vg 
Lundsjötorp, ^/^ Lastorp, V4 Malmsnäs, V2 
Malmsås, V4 Myhrsätter, ^/2 Mogetorp, */4 
Nolankärr, ^\ Nästorp, ^'g Nimtorp, V4 ^o^ 
nä5, */g Porten, V2 Prästorp, V4 Qvarntorp, 

1 Remna, 3 Remröd, Vs Ramsjöhult, ^/^ Rå- 
stock, */2 Remrödstorp, 2 Stensjö, ^/^ Skogs- 
torp, ^^4 Söråsen, V4 Stenstorp, V4 Stenkulla, 
*/g Stocksundstugan, 1 Sörgölet, ','4 Skräppe- 
torp, * /g Staftorp, ' /2 Stensätter, 4 Tybble, * /4 
Tallsätter, V2 Upsala, ^/g PFrå, V4 W^es^er- 
åse?i, 2 T-Ta/Za, */2 W.allboqvarn, V'g Wäggen, 
*/g Österåsen, ^/^ Ändebohl; rå- och rörshem- 
manen: '/s Gropen, '/g Koppartorp, Vg iCam- 
Äo/, V4 Kållgölet, V2 il/e/fm, Vg Måstorp, Vs 
Myrkärr, 3/g Rökstorp, Vg Skirtorp, */g <Sör- 
ioyp, */4 Smedstorp, Vg Tholgölet, ^/jg T'/to^ 
to7*p, ^/g Abohl, Vg J^or/i, samt Forssjö bruk 
och kopparhammare, Djulforss qvarn^ £>;«/(>■ te- 
gelbruk, allts. tax. till 584,769 rdr rmt. — 
Stora Z)j«/a 1 ' /g mänt. frälse-säteri, med underl. 

2 mänt. frälse-säteri Dufoeholm, rå- och rörs- 
hemmanen 1 Luskebohl, Vg Mauritztorp, Vg 
Malmboda, '/2 Näfvertorp, ^/g Pålstorp, 1 Skug- 
gebokl, Vg Sandbäcken, V2 Trolldahl, frälse- 
hemmanen •/4 Bronäs, \ Bjurstorp, ^/.^ Backa, 
Vg Espenäs, ^/^ Ericstorp, V 8 Fäboda, \ 
Flemmingshof, ^/^ Gribäcken, V/g Källiorp, V g 
Ladäng, */2 Snäcketorp, Djula qvarn, såg och 
tegelbruk, allts. tax. till 102,015 rdr, eges af 
kapiten F. von Post. — Under Claéstorp lyda 1 
mänt. Strångholm, säteri-ladugård, */4 Hårsnäs, 
*/g Källmostugan, Vg Narfveri, ^ /^ Röstenstorp, 
'/g Stångäng. — Under Lagmansö lyder V4 
Läppsjötorp. — Socknens fattigkassa eger frälse- 
räntan »af '/4 Skräppetorp. — Adress: Ny- 
köping. 

Malma Öster. Två mantal frälse- 
säteri uti Ludgou socken, Rönö härad 
och Nyköpings län, beläget vid Norra 
Malmsjön, utgör med underWdande 9Vg 
mänt. ett gods (se under art. Ludgou). 
Öster Malma har fordom utgjort 2 krono- 
gårdar, af hvilka den ena donerades med 
frälserätt cill stallm. Anders Eoss, hvars 
dotter, Gjord Anderssons enka, dervid 
stadfästades 1626; reducerades, men ut- 



byttes af landshöfd. M. IJndhjelm. Den 
andra gården köptes 1646 till frälse af 
Sewed Bååt, och egdes sedermera af J. 
Silfverstjerna och dess dotter Anna 
Maria, gift med kammarrådet W. Dra- 
kenhjelra (död 1676), och derpå med 
förutn. M. Lindhjelm. Torpesta köptes 
till frälse 1651 af H. Fleming, Tran- 
sätter 1638 af Chrisman Lilje; båda in- 
nehades 1686 af M. Lindhjelm. År 
1710 tillhörde hela godset ryttm. J. 
Drakenhjelm, kom sedermera genom köp 
till slägten v. Berchner, lemnades af 
enkefru Berchner, omgift med gen. gr. 
W. H. Stackelberg (död här 1801), till 
I deras dotter, ärfdes af fadern, och stan- 
! nade i dennes siägt till 1820-talet, köptes 
I då af konsul W. Groeii, egdes 1851 och 
j ännu af kapiten Otto Adelborg. Det 
i stora huset här uppbyggdes på 1600- 
talet af Drakenhjelm. Kiksgrefvinnan 
I Taube, moder till furst von Hessenstein, 
! skall hafva bott härstädes, såvida icke 
! dermed menas grefve Stackelbergs första 
I fru, grefvinnan Christina Beata Taube. 
i Malmaryd. Ett mantal frälse-säteri 

I uti Sunnerbo härad af Kronobergs län 
I och Nöttja socken, »försvarades» som fru 
! Beata Lilljesparres sätesgård 1637, efter 
j Wieselgren, men nämnda fru har skrifvit 
I sig till Sunnaryd, så att gårdarnes lik- 
I nämnighet kan möjligen föranledt någon 
I förvexling, emellertid har Malmaryd till- 
I hört häradshöfding Måns Stjerna, hviiken 
■ stupade 1622, såsom ryttmästare för en 
fana Småländska ryttare, uti Liffländska 
i kriget. Ar 1737 tillhörde gården prosten 
I N. Osander i Markaryd, sedan hans enka 
1757, derpå öfverstlöjtnant von Rohr; 
lb05 kornett R. Skytte, sedan bönder, 
år 1861 4 egare, hvaraf landtbrukaren 
i M. E. Grönberg hade största andelen 
! på Vg mänt. Här bodde bonden Joh. 
Larsson, hvars son Nils Bolméer, född 
1714, blef komminister i Hånger, och 
! beskrifves såsom »en ovanligt reslig och 
\ stark man.» På hemmanets egor ligger 
! en stor remnad sten jemte fem, som stå 
I vid ett stort kummel. 
I Malmby. Tre och V4 mänt. skatte 

[ uti Strengnäs landsförsamling, Åkers hä- 
I rad och Nyköpings län, hvaraf % mtl 
I lyder under Ulfhäll säteri, 2% mantal 
I hafva 6 åboer. Ett af hemmanen är 
, gästgifvaregård, och härifrån skjutsas till 



16 Malmbäck 

Strengnäs n. v -^/g mil, 

Siindby ö 1 >> 

Lägsta s. o IV4 » 

Byringe s. v 1^/2 » 

Eksåg v. n. v 1^/55 » 

Malmbäck. Socken uti Westra härad 
af Jönköpings län, 3V4 niil s. o. från 
Jönköping, 9% från Wexiö, har en 
areal af l,io4 qvadratmil, hvaraf O,037 äro 
insjöar. Marken är ojemn, omskiftande 
med berg och kuHar. Jordmanen består 
af mull med sandblandniug. Skog växer 
till husbehof. Af sjöar räknas här 11 ; uti 
Kansjö tages jernmalra. Björnen, nu 
mera sällsynt i denna provins, har dock 
stundom blifvit skjuten inom denna soc- 
ken. Socknen, som är 1810 beboddes 
af 1,440 och d. 1 Juli 1862 af 2,081 
personer, innehåller 22% mänt. skatte, 
2% mänt. krono, 8% frälse; dessutom 
höra öVg mänt. hit, men föras under 
Forsserum socken i Tveta härad, som 
omgifver socknen i norr, och V2 mänt. 
föres i jordeboken under Svenarum, som 
omgifver socknen i söder. Socknen har 
flyttbar skola, hvari 291 barn undervi- 
sades år 1862 af en examinerad och 2 
oexaminerade lärare. Malmbäck utgör 
med annexerna Odestugu och Almesåkra 
ett konsistorielt pastorat af 2:dra klassen, 
tillhörande Westra härads kontrakt af 
Wexiö stift, bebodt 1860 af 3,711 per- 
soner. Eccles. de Malbiec, Melbek eller 
Malbeck, namnes 1292, men 1593 skrefs 
Malm beck. Någon malm finnes än i 
bäcken vid kyrkan och flera mineral- 
källor bredvid, om namnet möjligen 
skulle vara tagit deraf. Den gamla 
kyrkan, af sten och okänd ålder, plun- 
drades af Danskarne 1611, tillbyggdes 
1690, antändes af åskan och af brann 
1817. Den vackra nybyggda kyrkan, 
60 alnar lång, 26 hög och 30 bred, in- 
vigdes 1828 af biskop Tegnér. Uti det 
50 alnar höga tornet finnes ett tornur, 
förfärdigadt af en sockenbo, Joh. San- 
dahl; det visar åt fyra håll både utanpå 
tornet och inuti kyrkan. Altartaflan är 
skänkt af öfverste Carl Printzensköld 
(se art. Wiresjö säteri). Af kyrkoherdar 
må nämnas M. Pet. Fornander, jubel- 
magister, 1814. I socknen finnas lem- 
ningar efter en kyrka och ett kapell, 
de förra vid Hudaryd, der mai\ utvisar 
ringmur och planterade träd, de sednare 



lalmkoping. 

vid torpet Kapellet under Wiresjö. De 
2 kyrkorna uppgifvas, som vanligt, byggda 
af 2 systrar, som ej kunnat förlikas under 
ett tak. — Man tror sig äfven hafva 
funnit rudera efter en stad Romma, mellan 
Elgaryds gästgifvaregård och Finntorp 
på utjorden Rommen. — Ar 1611 stod 
kon. Gustaf II Adolf på Kongabacharne 
i prestgårdens äng och anförde sin sam- 
lade här, hvilken fördref Danskarne. 
Namnet och minnet af detta fältslag bi- 
behålles ännu i dag. Wallborgsmesso 
sockenstämma hölls 1661 å Malmbäcks 
kyrkogård, angående ett krigiskt anfall 
af Odestugu åboer rörande ett torp. 
Aboerna i Falla Odestugu socken hade 
infallit i Malmbäck, uppbrännt Fäger- 
torp, der 11 byggnader funnos, och raserat 
allt i grund. Sjuka qvinnor och barn 
måste undanbäras för att rädda lifvet. 
Anfallarne påstodo, att fru Agneta (Horn ; 
fältmarskalken G. Horns dotter) hade 
byggt husen på Odestugu grund, men 
gamle länsmannen i Malmbäck m. fl. 
bönder intygade, att det var inom Malm- 
bäcks socken. 

Gårdar, byar och verk; Säteriet Wiresjö (se 
den art.), hvarunder lyda V4 Gummarp, 1 
Söndrarp, V4 Medeltorp, V2 Södra Gr af, */2 
Kålkidla, äfven kalladt Kårektdla, efter danska 
fogden Kåre, som bodde der 1611. — */2 iVbrro 
Graf, '/2 Tohult, egdes 1861 af assessor Qveck- 
felt i Jönköping. — Vs ^'*- Westanå med qvarn 
och såg. — 1 sk. Falla egdes af 2 bröder For- 
nander. — Dessa äro socknens största gärdar; 
af de öfriga, som egas af bönder, är största 
brukningsdelen på V4 niant. Boställen äro •/2 
Malmhäcks prestgård, 1 mänt. Fagerlmlt, stom, 
kyrkoherdens; ^,\ Holvia och V2 Hönhult, militiae- 
boställen. — Pustanäs, Vo maut. frälse, anses 
vara det högst belägna hemman i länet. Ett 
Brunsrydh gafs 1295 till Linköpings Domkyrka 
på samma gång som presten i Malmbäck ihåg- 
koms (Sv. b. n. 1,124). V2 Sia/sjö har varit 
prosten i Njudung Håkans gård, som han gaf 
till Linköpings domkyrka 1295; här hölls för- 
utnämnda ting 1661. Vs fj"- Malmbäck har 
varit doneradt till kyrkan af öfverstinnan Anna 
Silfverhjelm 1705. I socknen finnas 6 lägen- 
heter, 2 mauufakturinrättningar, 5 qvarnar och 
sågar. — Adress: Jönköping. 

Malmen. Kongl. första och andra 
lifgrenadier-regimentenas mötesplats, se 
artiklarne Kärna och Malraskogen. 

Malmköping. Köping och den enda 
i Södermanlands län, privilegierad 1785 
såsom en frihandelsplats, utan band af 
handelsreglemente och skråordningar, är 
anlagd på egorna af det till Söderman- 
lands regiraente hörande 1 mtl rusthåll 



i 



Malniköpiit< 



Malmsko^on. 



17 



Malma i Lilla Malma socken, 5% mil 
i n. n. v. från Nyköping, 3^/^ mil från 
Eskilstuna, 10% mil v. s. v. från Stock- 
holm, ungefär midt i länet, och har en 
skön belägenhet på en höjd, jemte en 
djup dalsänkuing å den ena sidan och Mal- 
ma stora exercished å den andra. Det är 
en egen företeelse, att, liksom köpingar 
fordorii uppväxte omkring rika kloster, 
en sådan här uppstått bredvid en mager 
exercisplats. En militärskola var här 
förut stiftad af regimentschefen G, A. 
Siegroth, som sedermera bedref köpingens 
grundläggning och till båda delarne an- 
vände mycket af sin egen förmögenhet. 
Köpingen privilegierades med 20 års 
frihet för utskylder och erhöll 1786 tull- 
frihet pä 50 år. Eedan i November s. år 
befanns invånarnes antal stiget till 51 
personer; der hade då bosatt sig 3 hand- 
lande cch flera handtverkare; år 1792 
steg deras antal till omkring 150, år 
1810 till 164, år 1855 till 337 och 
1860 till 390 personer. Sistnämnda år 
funnos 11 handlande. Köpingen skulle 
i ekonomiska och polismål lyda under 
landshöfding och kronobetjening, i vanliga 
rättsmål under Wiliåttinge häradsrätt, i 
kyrkligt hänseende höra till L:a Malma 
socken. Den har numer egen ordnings- 
man, biträdd af två bland borgerskapet 
valde rotmän. — Köpingen har reguliera 
torg, gator och qvarter, med öfver allt 
planterade alléer. Af de tvänne ganska 
stora torgen kallas det ena Adolfstorget. 
Gårdarnes antal uppgifves år 1826 till 
44, år 1848 var nummertalet 76, hvar- 
af dock en del obebyggda; lika stort an- 
tal uppgifves för 1860 af landshöfdinge- 
embetet; men i taxeringslängden år 1861 
uppgifvas 84 hus, taxerade till 49,076 
rdr rmt. Husen äro knuthuggna, röd- 
målade, tegeltäckta och till stor del 2 
våningar höga. En icke obetydlig han- 
del drifves med den kringliggande lands- 
bygden, och handtverksrörelsen är jem- 
förlig med den i länets mindre städer. 
Afgifterna för handel, handtverk m. m., 
gårdar och tomter uppgifvas dock för år 
1848 vara den summa i bco, hvartill de 
år 1861 uppgiugo i rmt, eller omkring 
390 rdr. Här finnas postkontor, tullkam- 
mare, apothek, egen fattigvård, häradets 
tingsställe, m. m. I ena ändan af köpingen 
ligger kyrkan, som är liten och utgöres 
v. 



af ett treqvadratiskt skepp med ett åtta- 
deladt korshvalf i vester och två dubbla 
stjernhvalf i öster, hvilka hvila på tre- 
språngiga sido- och hörnpilastrar med 
höga kronor eller knoppar. Alla om- 
gifningsmurarne bestå af tuktad gråsten, 
pilastrarne och takhvalfven af tegelsten. 
En kyrkogårdsport från sednare medel- 
tiden har ett kupolformigt korshvalf och 
kroppåstak. En mindre bördig och af- 
lägsnare trakt är ett oöfvervinnerligt 
hinder för denna köpings synnerliga till- 
tagande, hvadan den lilla kyrkan rymmer 
sä väl dess som Lilla Malma församlings 
invånare. Till köpingen höra blott I3V2 
tunnl. åkerjord. Här hålles marknad i 
September. 

Malmköpingsån, i Södermanlands län 
kommer från landthöjdens södra sluttning 
af 2 till 300 fots höjd, dels från Bjei- 
ken (171 fot) och Björlcen (131 fot), 
dels från HaUaren, dels från Holmsjön 
längst i vester, hvilkas vatten förenas i 
Sättern; derifrån går ån åt sydost genom 
Grinda- och ]\ f a Ima sjöarne, förstärkes 
från Hosjön (119 fot), Ilenaren (63 fot) 
m. fl., alla i norr åt skogsmarker eller 
mellan höjder af 160 till 200 fot och 
deröfver, samt utfaller efter minst 2 mils 
lopp i H/j-lthigcviken. 

Malmsjö. Två mantal frälse-säteri 
uti Grödinge socken, Svartlösa härad och 
Stockholms län, beläget vid Malmsjöns 
södra strand, egdes 1861 jemte Lofsta- 
lund säteri samt underl. 2V8 mänt. af 
hofsekreteraren F. A. Bahrman; taxerings- 
värdet för Malmsjö var 27,000 rdr rmt. 
— Malmsjö eller Malma har förr utgjort 
1 mänt. krono, 1 mänt. gammalt frälse, 
det förra har tillhört kongl. rådet Claes 
Stjernsköld från 1642, Rosenhjelm 1686, 
Krusbjörn 1772 och 1825, förutnämnda 
närvarande egare sedan 1850. 

Malmskogeil, Westra och Östra. Den 
förra, ännu kronoskog, belägen i Hane- 
kinds härad och Kärna socken, upptager 
46972 tunnl., hvaraf dock blott 15878 
tunnl. bär skog, resten är exercisplats, 
vägar m. m. (se art. Kärna socken). In- 
delning är gjord från år 1840 på 120 
års omlopp, men inbringar föga. Skogen 
lider af läget mellan öppna slätter. En 
plantering är försökt af lärkträd och 
mullbärsplantor här ^och på Öst?^a Mahn- 
skogen, belägen i Åkerbo härads syd- 



18 



MiilniTik. 



Malmö. 



vestra del, i S:t Lars, Rystad och Wårds- 
berg. Denna skog upptager 397 Vo tid, 
har tillhört kronan, men är afyttrad se- 
dan 1824. 

Malmvik och Lindö. Egendomar, 
den förra 1 mantal skatte-säteri och V^ 
mänt. frälse, den sednare 1 mänt. krono- 
skatte, belägna i Stockholms län, Fären- 
tuna härad och Lofö socken, V/^ mil 
från Stockholm, på en utmärkt vacker, 
af Mälaren nästan helt och hållet kring- 
fluten ö. Godset är grundadt omkring 
1622 af slägterna Kruse och von der 
Linde, delvis reduceradt från den sed- 
nare, derpå tillhörigt Gyllenhoff, Törn- 
hjelm omkring 1740, h varefter det ofta 
ombytt cgiire; Stjernkrona omkr. 1825, 
majoren, baron G. Adelsvärd 1861, då 
Malmvik taxerades till 30,000 rdr (se 
art. Lofön). Arealen å båda egendo- 
marna utgör c:a 600 tiinnl., deraf åker 
och äng under eget bruk c:a 200. Åker- 
jorden består till det mesta af god ler- 
mylla, till en mindre del af sandbland- 
ning. Poderafkastningen beräknas till 
400 parlass; 1857 års utsäde var 52 
t:r säd och 56 t:r potates, skörden 380 
t:r säd och 336 t:r potates. Skogen är 
tillräcklig för gårdarnes behof; fisket 
vidsträckt och godt. 4 st. torp lyda 
under godset. Onera och pastoralier för 
år 1857 uppgingo till 700 rdr rmt. 
Bland byggnaderna må nämnas man- 
byggnaden vid Malmvik, af sten i 2 vå- 
ningar under tak af jernplåt och tegel, 
med 15 rum och 2:ne kök; en flygel- 
byggnad af trä innehåller 12 rum. 

Malmö. En ö utanför Sotenäs hä- 
rad 1 Bohus län, 5 mil från Uddevalla, 
hör till Askums socken och har en vidd 
af omkring ^/^g qvadratmil. Ön eger 
på södra ändan ett märkvärdigt stenbrott 
jemte stenhuggeri, som lemnar de gran- 
naste och solidaste arbeten i granit, hvaraf 
afsättning vunnits icke blott inrikes, utan 
äfven å utrikes orter. Öster på ön, 
hvarest finnes en god hamn, är ett fisk- 
läge, med 79 hus, bebodda af 446 
personer; taxeringsvärdet år 1861 var 
4,500 rdr rmt. Innebyggarne, som sys- 
selsätta sig mest med storfiske, äro af 
ett lågväxt slägte, med Polarstammens 
hufvudskålsform, obehagligt ansigte, gnäl- 
lande uttal, samt folkskygge och med 
högst svaga. själsförmögenheter. De sed- 



nare, sammanlagda med deras klena 
kroppsbyggnad, har ådragit dem det all- 
männa öknamnet: Malmöharn och Malmö- 
pyttar, och ett slags förakt af de kring- 
boende. På denna sin enfald hafva 
de gifvit ett lysande bevis, då de för 
några tiotal af år sedan, i stället för att 
sjelfva skattköpa ön, lånade penningar 
till en annan, som dermed köpte dem 
till sina underhafvande. Traditionen för- 
mäler, att deras stamföräldrar kommit 
till Malmö, drifvande på ett isstycke. 
Holmberg anser dem varit ursprungligen 
af lappländsk stam, eller af Bronzfolket, 
efter hvilket flera sällsammare fornlem- 
ningar förekomma på ön. Kacen skulle 
således vara en qvarlefva af Södra Skan- 
dinaviens äldsta urinbyggare; den är 
likväl nu uppblandad genom en inflytt- 
ning från Sotenäs, som egde rum för 
flera år sedan, efter det att en ansenlig 
myckenhet af »Barnen» på en gång om- 
kommit under en storm, och har denna 
inflyttning äfvensom den närmare be- 
röringen med andra efter stenbrottets 
upptäckt icke varit utan inflytande. — 
Tvärt öfver ön ligger en kedja af häll- 
kisterör. Uti ett af dem ser man ett 
öppet, 3V4 ^In långt griftrum, bildadt 
af 4 på kant resta hällar; det kallas 
Kamp a gr af v en . 

Malmö. Två mantal frälse-säteri uti 
Qvillinge socken, Bråbo härad och Linkö- 
pings län, beläget invid en sjö, \''., mil från 
kyrkan, utgör, jemte underlydande 1^/g 
mtl, ett gods, taxeradt 1861 till 47,690 
rdr, som egdes af omyndige Philip L. Tro- 
zelli i Norrköping. Till gården höra 
trädgård och fiske. — Malmö har varit 
»skatte af 16 öresland», lydande under 
Norsholm ; Peder Svensson som i vapnet 
förde en rätt framstående ulf, skref sig 
till Malmö; han var gift med Märta, 
Björn Soops dotter, och hade i detta 
äktenskap dottern Brita Pedersdotter, 
som blef gift med Knut Ulfsson välbyrdig 
man i Malmö, lefde 1490. Sonen, Peder 
Knutsson till M., satt 1529 i rätten 
öfver Nils Olofsson (Wingej, Måns Bryn- 
tesson (Lilljehöök) och Thure Eriksson 
(Bjelke), beseglade 1542 Westerås arf- 
förening. Malmö tillhörde 1586 ryttm. 
Bengt Slätte, gift med Brita Eriksdotter, 
en sondotter till förutn. Peder Knutsson; 
1636 sonsonen Claus Slätte; kallas 1683 



nalind. 



Malmö. 



19 



gammalt säteri af ett allodial-frälse; till- 
hörde 1687 amiral Joh. Bahr, gift med 
Clas Slättes dotter, sedan sonen, öfverste- 
löjtn. Joh. B., död 1742, med hvilken 
ätten utgick. Dennes syster Maria var gift 
med kapitenen Matthias G. Staél von Hol- 
stein, och sonen, kapiten Johan S. skref 
sig till Malmö på 1750-talet. Han bi- 
vistade belägringen af Eda skans 1716, 
sjötågen till Finnland 1741 och 42 samt 
fälttågen i Roslagen, Dalarne och Bohus 
län 1743. I sednaste tider har Malmö 
tillhört slägten Gräver, 1850 lagman 
L. M. Trozelli. År 1719 uppbrändes 
gården af Ryssarne. 

Malmö. En ö, se art. Lofö. 

Malmö. Stapelstad och säte för lands- 
höfdingen i Malmöhus län, belägen i en 
fruktbar slättbygd vid Öresund, 62 V4 
mil från Stockholm, 17^ ni^l f^'ån Lund 
samt endast 27.> mil från Köpenhamn rakt 
öfver sundet, men 4 mil sjövägen kring 
Saltholmen, utgöres af Gamla och Nya 
staden samt östra och södra förstäderna 
utanför den kanal,, hvaraf den egentliga 
staden omgifves. I våra äldre häfder 
kallades den Mabnhauge, men i privile- 
gier och andra äldre handlingar äfven 
Malmey, Malmöye, Malmoughe m. m., 
hvilka benämningar man härledt från 
ordet muhii (sandig ort) och haugr (hög), 
eller ey (ö). Under förstbemälda namn 
förekommer staden i historien omkring 
medlet af 13:de århundradet (1259). På 
latin benämnes den i gamla bref »An- 
cona Scanorum», pä Tyska Ellenbogen, 
på grund af dess läge utmed Sundet, i 
likhet med en krökt armbåge. Sedan 
staden 1318 räddat sig från plundring 
genom erlagd brandskatt till Matts Ket- 
tilmundsson vid dennes härjande infall 
i Skåne, blef den på konung Erik Men- 
veds befallning året derpå flyttad från 
sin förra plats i den s. k. Westervång 
till fiskläget Sqvalperup närmare hafvet. 
Vid sin förmälning med Svenska konun- 
gen Waldemar, medförde konung Erik 
Plogpennings dotter Sophia bland annat 
äfven Malmö i hemgift, hvadan ock 
deras son Erik såsom mödernearf erhöll 
större delen af staden, hvaraf man velat 
sluta, att Malmö någon tid varit danska 
konungahusets enskilda tillhörighet. Dess 
äldsta kända privilegier utfärdades år 
1336; enligt andra erhöllos de först år 



1353 af Magnus Eriksson under den 
korta tid af omkring trettio år, Skåne 
första gången var tillhörigt Sverige. Till 
stadens förkofran bidrog ganska mycket 
dess af Waldemar III erhållna tullfrihet 
öfver hela Danmark ; af de följande danska 
regenterna blef densamma äfvenledes 
gynnad med undfångna förmåner. År 
1336 lät borgerskapet uppkasta vallar 
kring staden; men den egentliga fäst- 
ningens anläggning begyntes under Erik 
XIII år 1434 och fulländades under 
Fredrik III 1652. Här afslöt konung 
Hans 1512 fred med Hansestäderna och 
träffades aftal om fredens bibehållande 
mellan de tre nordiska rikena m. m. 
Samma år inrättades det vigtiga öfver- 
domare- eller scultetus- (schultheis-) embe- 
tet, med rättighet för dess innehafvare 
att hålla åtta drabanter, till utförande 
af de domar han fällde. Han egde att 
utse trettio af stadens anseddaste bor- 
gare, som ej voro embetsmän, hvilka 
åter skulle välja en årligen ombytt ma- 
gistrat af 4 borgmästare och 7, sedermera, 
12 rådmän; öfverdomaren skulle sjelf 
hvart tredje år ombytas. En sådan till- 
sattes väl i Skånes städer; men den i 
Malmö var dock förnämst, och från 
honom kunde vädjas blott till konungen. 
Till tecken af sin värdighet erhöll han 
af konungens hand en lång, hvit staf, 
som skulle bäras framför honom. — 
Malmö hade af ålder väl endast få kyrkor, 
men icke mindre än elfva kapell, dess- 
utom åtskilliga kloster och gillen, bland 
hvilka S:t Knutsgillet är det förnämsta 
och ännu finnes i städerna Malmö, Lund 
och Ystad. Ett bland de äldsta var 
äfven S:t Annie Kalente-gille, benämdt 
efter latinska ordet »Calendtie, ty dess 
medlemmar, genom namnets förvräng- 
ning af folket kallade Galte-bröder, sam- 
lades första dagen i hvarje månad samt 
förkunnade offentligt infallande helge- 
dagar och månskiften m. m. Derjemte 
fanns en mängd lag eller skrån, hvilka 
hvar för sig hade något helgon till 
skyddspatron. I dem alla, utom Kalende- 
gillet, fingo andliga och lekmän, så väl 
män som qvinnor, deltaga, icke blott 
till ömsesidigt bistånd, utan äfven till 
andra nödställda likars undsättning och 
hjelp. — Psalmbokens utgifvande på 
danska bidrog mycket till reformationens 



20 



Malmö. 



iUaJmo. 



spridande i Malmö. Munkarne i ett 
kloster derstädes uppviglade då folket, 
men biefvo genom borgmästaren Jörgen 
Kocka rädighet utdrifna och upploppet 
stilladt. Claus Töniiehiadcr, sedermera lekt. 
vid det här af Fredrik I inrättade gym- 
nasium, som blef ganska namnkunnigt i 
egenskap af seminarium för evangeliska 
läran, predikade i Malmö alraförst den- 
samma; men först några år derefter 
blef lutherska läran tillförsäkrad skydd 
af staten. En man, som på den tidens 
politiska händelser haft ganska stort in- 
flytande, var stadens ofvannämnde borg- 
mästare Jörgen Kock ; född i Westfalen, 
kom han såsom en fattig yngling till 
Malmö, blef der först myntmästare, upp- 
svingade sig derpä till en af stadens 
styresmän samt blef af kon. Predrik I 
adlad, slagen till riddare och erhöll be- 
tydliga förläningar. Vid reformationens 
införande i Danmark 1536 erhöll Malmö, 
för det nit staden visat härför, rättighet 
att sjelf välja kyrkoherde. Äfven under 
Christian III:s tid bibehöll sig stadens 
välmåga, änskönt dess politiska bety- 
denhet upphört. Men under efterträdaren 
aftog den förra alltmer, särdeles genom 
det sjuåriga kriget med Sverige 1563— 70, 
genom pestens förödelser 1583 och 1654 
samt genom det förnyade kriget med 
Sverige 1643—45. Likväl finner man, 
att stadens handlande snart dels sjelfva 
läto bygga fartyg, som afgingo till de 
förnämsta Europas hamnar, dels äfven 
att utländska fartyg derifrån afhemtade 
många tusen tunnor säd jemte ett stort 
antal slagtboskap, allt i följd af kring- 
liggande trakts rika bördighet. Genom 
den år 1662 i Malmö träffade Öfverens- 
kommelseu af ständerna från de tre vid 
freden i Roeskilde 1658 till Sverige af- 
trädda landskapen Skåne, Halland och 
Blekinge, hvilken är känd under namn 
af Malmö Recess, stadgades, att invå- 
narne skulle tagas under Svenska kro- 
nans hägn och erlägga skatt till den- 
samma, bibehålla sina privilegier och 
deltaga i Svenska riksdagarna; intilldess 
Svenska lagen hunnit blifva känd, skulle 
Danmarks lag gälla; domstolarne skulle 
tills vidare lyda under Göta hofrätt; 
adelns och presterskapets privilegier be- 
kräftades, men skulle öfverses och jem- 
föras med de Svenska; handel, manufak- 



turer och handtverk skulle beskyddas 
samt Svenskt mått, mål och mynt införas 
m. m. Vid det möte, som i December 
1669 åter hölls i Malmö, biefvo de till 
Sverige afträdda provinsernas nya förhål- 
landen ytterligare ordnade. Till Malmös 
fordna anseende och välstånd kan slutas 
deraf, att staden vid denna tid fick sitt 
rum näst efter Göteborg; den styrdes 
då äfven, utom af sin magistrat, af en 
burggrefve och president, af hvilka den 
ena var konungens ombud och magistra- 
tens förman, den andra vårdade justitie- 
ärenderna. När Christian III 1548 ålade 
Danska städerna en förmögenhetsskatt, 
påfördes Malmö ett belopp, svarande mot 
V.5 af det Köpenhamn erlade. Vid kri- 
gets förnyade utbrott mellan grannstaterna 
1675, hade Carl XI sitt högqvarter i 
Malmö, som tvänne år sednare i Juni 
(den 22, 23, 26 och 27) häftigt stor- 
mades; men efter en förlust å fiendens 
sida af 4,000 man upphäfdes belägringen. 
För öfrigt belägrades staden redan under 
Danska väldet år 1523 af Skånska adeln, 
enär Malmö vägrade att hylla Fredrik I 
och slöt sig till Christian II:s parti; af 
Svenskarne belägrades Malmö 1643, då 
Christian IV, i egenskap af högsta befäl- 
hafvare, gjorde från fästningen ett utfall 
och slog de belägrande, hvarefter staden 
för sitt tappra försvar erhöll 10 års 
skattefrihet. Efter fredsslutet 1679 hem- 
söktes staden 1681 af en svår eldsvåda. 
Vid danska krigets utbrott 1709 bloke- 
rades staden af 4,000 danskar; men be- 
lägringen måste i Febr. 1710 upphäfvas, 
då Stenbock antågade till undsättning. 
Genom de långvariga krigen och deraf 
följande onera aftog stadens välmåga 
så, att dess skattebelopp minskades till 
ungefär hälften och ^/^ af husen stodo 
öde, särdeles efter pestens våldsamma 
framfart 1712, då V 3 af stadens borger- 
skap bortrycktes. Efter detta förfall, 
sedan staden i folkmängd, rörelse och 
välmåga lidit en ansenlig minskning, har 
den först småningom hemtat sig. Några 
egna farkoster hade staden år 1715 icke-, 
ej heller hade något Svenskt fartyg be- 
sökt dess redd alltifrån det Danska kri- 
gets slut, utan blott några få utländska; 
Men jemte de medel till uppkomst och 
förkofran, som ortens naturliga tillgångar 
erbjödo, har rörelsen tillväxt och folk- 



Ralnio. 



Malmö. 



21 



mängden i betydlig progression stigit 
efter den nuvarande hamnbyggnadens 
anläggning, från år 1775. Fästnings- 
verken äro raserade och platsen jemnad. 
Öfver de fordna vallarna och grafvarna 
är Nya Staden anlagd. Genom sin re- 
gelbundna byggnad utmärker sig Gamla 
Staden framför de flesta äldre städer och 
har tvänne torg, deraf Stortorget, på 
alla sidor prydt af trädplanteringar, är 
ett bland de vackraste och största i riket. 
En härvarande vattenreservoir förser sta- 
den med vatten genom underjordisk rör- 
ledning, som vidtager Vg i^iil fi'ån staden, 
och hvars anläggningstid är okänd, ehuru 
vattenledningen redan i gamla handlingar 
från 1500 talet finnes omförmäld. — 
Staden innehöll 1855 ett antal af 1,301 
hus, tomter och inrättningar på en areal 
af 375 tunnl., med 3,129 tunnl. jord; 
de förra uppskattade till 3,534,245 och 
den sednare till 412,991 eller tillsammans 
3,947,236 rdr. Värdet af Brandförsäk- 
rade Byggnader och Lösören i staden 
Malmö vid 1860 års slut steg till en 
summa af 15,407,420 rdr rmt. Stats- 
bidraget utgjorde 278,993 rdr, Magistra- 
utgöres af en borgmästare, 6 rådmän, 
och en magistratssekreterare. 

Första rummet bland stadens märkliga 
byggnader intager S:t Petri hjrka, grund- 
lagd 1319 och troligen fullbordad först 
under Waldemar Atterdags regering. Den 
är näst Lunds domkyrka den ansenligaste 
i södra Sverige och har 22 pelare, deraf 
18 bilda två rader och de öfriga fyra 
en föreningslänk dem imellan. Det 115 
fot höga tornet är långt yngre än den 
öfriga byggnaden. Kyrkan är 122 alnar 
i längd, 35 alnar bred och 31 alnar 
hög inom murarne; mellanskeppet är 
dubbelt så högt och bredt som sidoskep- 
pen. Predikstolen och altartaflan äro 
af svart marmor, den senare dock med 
tre af Christian IV hitskänkta målningar 
föreställande Nattvarden samt Christi 
Lidande och L^ppståndelse. Här finnas 
många epitafier och minnestaflor öfver 
flera stadens borgmästare och styresmän 
samt en mängd Tyska adelsmän i dansk 
tjenst eller sändebud från Tyska stater, 
hvaraf den märkligaste är från år 1564 
öfver Conrad zu Pappenheim, sannolikt 
farfader till den ryktbare fältherren med 
detta namn, som stupade i slaget vid 



Liitzen 1632. 1 denna kyrka möttes 
år 1534 Gustaf I och Fredrik I, för att 
derefter på rådhuset afgöra de verldsliga 
angelägenheterna. Efter ett nästan full- 
ständigt förfall blef kyrkan under Prof. 
Brunii skickliga ledning 1847 — 1:^53 äter 
iståndsatt. Församlingen utgör nu ett 
regalt pastorat af första klassen. Dess- 
utom finnas i Malmö Caroli Tyska kyrka 
och den lilla Hospitalskyrkan. — Sedan 
det gamla slottet, hundrade år efter dess 
anläggning, blef af det förbittrade bor- 
gerskapet nedrifvet år 1534, grundlades 
derefter ett nytt af Christian III samt 
i utgjorde merändels en förläning åt Dan- 
marks Kronprinsar, af hvilka åtskilliga 
här hade sitt residens. Från år 1567 
till 1576, då han afled, förvarades inom 
dess murai pä engelska drottningen Elisa- 
beths anhållan en särdeles ryktbar fånge, 
grefve Botlnvell, Maria Stuarts tredje 
man, hvilken skottska folket tillskref 
mordet på Marias förra gemål Darnley. 
Slottet begagnas nu mer förnämligast 
till en allmän korrektionsinrättning. — 
LandshöfdiiKje-resldtnstt vid stora toFget 
har en särskild byggnad för landskansli, 
landskontor och ränteri. — Badhuset. I 
denna mer än trehundraåriga b\^ggnad, 
som flera gånger blifvit restaurerad och 
förändrad, upptages öfre våningen, som 
först begagnades till garnisonskyrka och 
sedan till börs, från år 1812 af den 
ryktbara Knutssalen, som är 50 alnar 
lång, med motsvarig längd och bredd. 
Knutsgillet har städse intagit ett utmärkt 
rum bland de gillen och samfund, hvilka 
alltifrån kristna religionens utbredning- 
förekommit under flera olika namn under 
något helgons beskydd, ehuruväl antingen 
I af rent andlig, blandad eller stundom 
i rent verldslig syftning. I Knutsgillet, 
I som var af det andra slaget, upptogos 
i från urminnes tider äfven prester. Från 
sitt ursprungligt vackra ändamål, som 
det delade med flera medeltidens »soda- 
litia» och »communitates» m. fl. näml. 
inbördes bistånd i lif och död samt att 
vara en skola för sederna, har det för- 
vandlats till ett blott dansgille. Sitt 
namn har det af tvänne helgon, konung 
Knut, mördad i Odense 1086 och ka- 
noniserad 1101, samt hans brorson, 
hertig Knut, äfvenledes mördad 1131 
och kanoniserad 1170. Gillet stod i 



22 



Malmö. 



nalmö. 



sådant anseende, att äfven konungar läto 
sig deruti intagas, såsom bland andra 
Fredrik III med hans gemål d. 5 Eebr. 
1652, äiVensom Carl XI och hans moder 
d. 24 Aug. 167o. En kolossal papegoja 
af silfver om 52 lods vigt hänger kring 
recipientens hals, hvilket häntyder der- 
på, att gillet ' under medeltiden äfven 
var ett skjutgille och fogeln, som skulle 
nedskjutas, enligt vedertaget bruk en 
papegoja. Gillets dyrbara pokaler och 
andra silfverpiecer äro hitskänkta af 
konung Fredrik II m. fl. — Skolhuset 
för det högre Elementarläroverket har 
fordom varit Bernhardinerkloster och se- 
dan gymnasium; en gymnastikinrättning 
är dermed förenad samt ett naturalbisto- 
riskt museum. — Sedan hospitalerna i 
Ystad, Lund och Landskrona blifvit med 
härvarande sjukanstalt sammanslagna mot 
slutet af sistlidne århundrade, egde Malmö 
hospital 19 mantal skatte och 14 mänt. 
kronohemman samt 2 qvarnar och 30 
hus, i räntebärande kapitaler öfver 4,000 
rdr och mer än 1,130 tunnor spanmåls- 
räntor. Det är nu en Central-dårhus- 
inrättning, deruti år 1856 vårdades 164 
vansinniga. — Till tiggeriets utrotande 
grundlades 1831 en Ärhetsiiirättiting för 
de fattige. — Theatevhuset, öppnadt 1809, 
har en oval och hvälfd salong med två 
logerader, som rymmer omkring 500 
personer; i samma byggnad finnas en 
större danssal, en biljardsal, tvänne mat- 
salar m. m. för restaurationen samt 24 
gästrum. — Bövaeu innehåller tillika 
sjötullskammare, våg- och packhus. För 
öfrigt böra bland minnesvärda byggnader 
nämnas: fattighuset, KonoAvska ladugår- 
den, en stiftelse med fria husrum för 
behöfvande m. m.. Möllerska enke- och 
gubbhuset, Bovailska enkhuset, cellfän- 
gelset, östra folkskolan, ridhuset, husar- 
stallet, lånekontoret, kronomagasinet, hög- 
vakten, gaslysningsverket, lotsverkets hus, 
småbarnsskolan och skjutsstallet. Från 
medeltiden eger staden flera minnen i 
bygguadsväg att förete, deribland den 
gård, som tillhört Jörgen Kock, med 
årtalet 1435 ä ena gafveln och en bild 
af Jungfru Maria. 

Undervisningen besörjes i ett högre 
Elementarläroverk, Techniska Elementar- 
skolan, Navigationsskolan, Söndags- och 
Aftonskolan samt 6 Folkskolor, deribland 



en Slöjdskola för flickor och en Småbarns- 
skola, utom 34 privata läroanstalter. Af 
dessa hade, år 1860, Högre Elementar- 
läroverket 16 lärare och 239 lärjungar; 
Techniska Elementarskolan 6 lärare, 47 
lärjungar; Navigationsskolan 2 lärare 45 
lärjungar, folkskolorna tillsammans, 15 
lärare och 1,167 lärjungar. Fattigvårds- 
inrättningens utgifter år 1860 utgjorde 
41,857 rdr riksmynt. — Passagerare- och 
godstrafiken vid Södra Stambanan från 
Malmö år 1860 lemnade en inkomst af 
287,700 rdr. 

Staden Malmö tillhörige fartyg 1860 
voro 37 om 2,465 läster; år 1837 funnos 
40 fartyg om 1,376 läster; år 1862: 34 
om 2,221 läster. Vid 1860 års slut 
funnos i Malmö: 21 grosshandlare, 43 
köpmän, som idkade både gross- och 
minuthandel, samt 51 endast minuthandel. 
Tekram-antalet och portot i Malmö 1860 
utgjorde: från inrikes orter ankomne tele- 
gramraer 3,764, till inrikes orter afsände 
3,677, porto för båda 9,659 rdr rmt; 
från utrikes orter ankomne telegrammer 
1,077, till utrikes orter afsände 914, 
porto för båda 3,664 rdr. Sjöfarten id- 
kades år 1860 med 1,159 från och till 
in- och utrikes orter ankomne och af- 
gångne fartyg, deraf 1 Amerikanskt, 340 
Danska, 32 Engelska, 3 Haraburgska, 22 
Hannoveranska, 17 Holländska, 4 Meck- 
lenburgska, 95 Norska, 3 Preussiska, 1 
Eyskt och 641 Svenska. Inrikes handeln 
idkas på de närmaste Svenska provinserna, 
på Stockholm och de norra orterna. Vissa 
år utskeppas till utlandet ansenliga par- 
tier af spannmål och trävaror jemte mindre 
qvantiteter af jern, spik, bräder, tjära och 
beck samt oljekakor och kreatursben; 
utifrån hemtas vin, salt, sill, torr fisk, 
stenkol, trän, olja, lin och hampa; från 
Köpenhamn och Liibeck tager Malmö 
specerier samt kolonial- och manufaktur- 
varor, från Bremen tobakslådor och stjelk. 
— Hamiihyggnaden är konsoliderad med 
kajer af huggen granit, och en jemväl med 
stenkajer försedd kanal förenar hamnen 
med de fordna fästningsverken. En skepps- 
docka öppnades 1857. Staden har på 
senare åren äfven bekostat gaslysning. 
Utom Stora och Lilla Torget, finnas äfven 
i Nya Staden tvänne torg, Gustaf Adolfs, 
der theaterii är belägen, och Drottning- 
torget vid Östergatans slut. Förstäderna, 
Öster- och Södervärn, äro bekanta för sin 



laliiiö. 



9laimöhus liin. 



23 



trädgårdsskötsel, hvarraedelst icke blott 
Skånes städer, utan äfven Halland och 
Blekinge numera förses med grönsaker 
och jordfrukter. — Malmö Sparbank, 
stiftad 1824, med 5,454 delegare år 1860, 
hade s. år en kapitaltillgång af 601,444 
samt ett öfverskott eller besparing öfver 
delegarnes andel af 42,540 rdr rmt. 
Nämnda år insattes ett belopp af 215,111 
och uttogs en summa af 170;819 rdr rmt. 
— Likasom öfverallt, der en driftig 
afiarsanda framkallar allmänna och en- 
skilda arbetsförslag, som lemna tillfällen 
till ökad förtjenst så har detta förhål- 
lande, i förening med den välgören- 
hetsanda, h vilken fördelaktigt utmärker 
detta samhälle, äfven här haft de mest 
gynnsamma följder genom årligen till- 
tagande inflyttningar från andra orter, 
hvilka åter förmånligt inverkat på den 
allmänna välmågan. Folknummer n, som 
år 1856 utgjorde 16,465, år 1860 der- 
eraot 18,919, uppgick d. 1 Jan. 1862 
till 20,534 personer; en tillväxt, hvarmed 
förhållandet i högst få af rikets öfriga 
städer torde kunna jemföras. De inom 
staden beiintlige fabriker och manufaktur- 
inrättningar voro år 1857: 

1 baiul-, I cichorie-, 2 kort-, 1 käpp- och 
paraply-, 1 borstbindare-, 1 cigarr-, 1 förgyllare-, 

3 handsk-, 1 korkskäriugs-, 1 luessings- och 
metall-, 1 spegel-, 1 tapet-, 2 för målning och 
förgyllning af papper, I strump-, J såp-, 3 tvål-, 
1 tobaks-, 1 ur-, 1 stärkelsefabrik, 4 boktryckerier, 

4 fårgerier, 5 garfverier, I jerngjuteri, 2 Ijiis- 
stöperier, 1 mekanisk verkstad, 1 oljeslageri, 1 
repslageri, 1 klädesstamp, 1 stentryckeri, 1 soc- 
kerbruk, 1 boraullsväfveri, I ångsåg samt 1 
fabrik för tillverkning af kirurgiska instru- 
menter. 

Dessa 50 fabriker sysselsatte nämn- 
da år 657 arbetare, och deras tillverk- 
ningsvärde steg till 609,339 rdr, deraf 
tobaksfabriken tillverkade för mer än 
tredjedelen, eller 187,165 rdr rmt, der- 
näst oljesiageriet för 73,333, och jern- 
gjuteriet för 44,000 rdr. Under fem- 
årsperioden 1856 — 60 tillkommo 39 fa- 
briksanläggningar. 

Tulluppbörden i Malmö 1860 utgjorde 
795,139 rdr rmt, 200,000 rdr mer än 
under året 1856. — Beloppet af derifrån 
till ut- och inrikes orter s. år a/sänd 
spannmål utgjorde i kubikfot, af hafre 
414,103, hvete 95,327, korn och bland- 
säd 1,087,588, malt 9,620, råg 203,653, 
vicker 311, ärter 59,944, eller tillsammans 
1,870,546 kubikfot, hvartill komma 



2,843 centner mjöl, 1,115 dito gryn och 
577,498 kannor bränvin. 

Staden hör till andra klassen och 
intager vid riksdagarne 5:te rummet. 
Dess vapen är ett griphufvud i rödt fält 
med i'öd hals och öron, på hufvudet en 
gyllene krona samt derutur uppstående 
strutsfjädrar. I en liten sköld derunder 
är i senare tider tillagdt hela provinsen 
Skånes vapen, äfvenledes ett griphufvud, 
alltsammans sedan den tid, då Bengt 
Algotson Grip förlänade sitt hertigdöme 
Skåne det första vapnet, eller må hända 
endast ett lån från Pommerns vapen, en 
röd grip med gyllne krona. 

Af landställen i stadens omgifningar 
må näm^nas: 

Malmö brunnsinrättnuKj, som anlades 
1835 af apothekaren J. F. Barkman på 
det utmärkt vackra landtstället Mölle- 
vången. Vägen till detta ställe består 
af en till 3 a 400 alnar lång allé 
af utmärkt vackra och resliga almträd. 
Läget och den lätta gemenskapen med 
kringliggande trakter göra denna inrätt- 
ning till en föi-träfflig vistelseort för 
sjuka. 

Malmöhus län, utgörande i areal 
39,i;.7 qvadratrail land och 1,565 qv.mil 
insjöar (eller 914,070 tunnl. fast land, 
hvaraf 521,088 tunnl. odlad jord, 113,390 
tunnl. naturlig äng), med en folkmängd 
(1862) af 293,944 personer, innefattar 
sydvestra delarne af Skåne, förnämligast 
den stora s. k. Skånska slättbygden, i 
motsats till de delar af länet, närmast 
intill Christianstads län, som fått namn 
af Skogsbygd, fastän skogstillgången 
derstädes nu mera är högst ringa. På 
den förra består jordmånen af lera eller 
lerblandad mylla; på den senare är den 
mer eller mindre stenbunden. Länet 
gränsar i norr till Christianstads län och 
Kattegat, i öster till nyssnämnda län, i. 
söder till Östersjön och i vester till Öre- 
sund. Luftstrecket är mildt, så att vin- 
rankan, äkta kastanien och valnötsträ- 
det trifvas på kalljord och lemna mogen 
frukt. Den vidsträckta slätten på ömse 
sidor om Kjeflinge-ån, länets betydliga- 
ste vattendrag, hvilar pä granitartad 
gneiss, hvars högsta delar träda i dagen 
vid Kullaberg och Homeleklmt. Flyg- 
sandsfält förekomma endast vid Ystad, 
Barsebäck, Uaus och Saxtorp. I'tom i 



u 



ISiilniöiiiis liiii. 



Halmöhiis län. 



trakten af Lund, vid Foo:elsång, der 
sandsten, lerskiffer, alunskiffer och kalk 
ligga öfver livarandra, påträffas öfver- 
o-ångsarter blott mycket sällan; från Hö- 
o-anäs raot Landskrona utbreder sig lä- 
nets bekanta stenkolsförande sandstensla- 
ger. Mot Ringsjön, länets största insjö, 
framgår Statens södra jernvägs-stambana 
från Malmö genom Lund och vidare. 
Kjeflinge-ån upprinner vid pass en mil 
från östra kusten, flyter genom Womb- 
sjön bågformigt vesterut mot Öresund 
till sitt utlopp vid Barsebäck; mellan 
den nyssnämnda och Rönne åar faller 
Broby-ån ut i Kullaviken; på en kort 
sträcka utgör Allevads- eller Köpinge-ån 
gränsskilnaden mellan provinsens båda 
län. De största af länets öfriga insjöar 
och vattendrag äro: Krnnhe.yön, Söf(h\ 
Svanehobiis, Nfhhyholms, Börringe, Yd- 
dinge, FäJ/ota och Häckeberga sjöar, samt 
[Vegehohiis, Sa.ctorps, Lomma eller Höjc 
och Sojc åar. Slättbygden, den största, 
bördigaste och mest befolkade, menjem- 
väl enformigaste i vårt land, omfattar 
Oxie, Skytts, Wemmenhögs, Ljunits, 
Herrestads, Torna, Bara, Röunebergs samt 
några delar af Frosta, Färs, Harjagers, 
Onsjö och Luggude härader, änskönt 
skog finnes både till eget behof och af- 
salu vid större egendomar. Till skogs- 
bygden räknas deremot större delen af 
Harjagers, Frosta, Onsjö och Luggude 
samt en del af Färs härad. Till de 
fruktbaraste nejder i riket höra slättlan- 
det kring Malmö, Lund, Landskrona 
och Trelleborg, eller Eönnebergs och 
södra delarna af Onsjö, större delen af 
Harjagers, något af Torna och Bara, 
samt Oxie, Skytts, Wemmenhögs och 
Ljunits härader; hvaremot jordmånen är 
svagare i norra och östra delarne af Fro- 
sta och Färs samt i östra delen af Torna 
och sydvestra ilelen af Färs härader. 

Länet är det folkrikaste bland alla 
i Sverige och kan härutinnan ställas vid 
sidan af de flesta bland Europas mest 
befolkade länder. Med en folknummer 
1855 af 6,255 personer pr qvadratmilen, 
öfverträffades det i folkrikhet endast af 
Belgien med 8,51:4 och af konungariket 
Sachsen med 7,420 personer pr qvadr.- 
mil; men öfverträffar deremot betydligt 
Europas öfriga stater i folkrikhet. 

Vid 1862 års slut hade folknumraern 



på fem år ökats med 9,115 personer, 
men under åren 1851 — 55 med ända 
till 17,668 d:o, eller 3,534 personer år- 
ligen, hvilket motsvarar en årlig tillväxt 
af 1 ^^3 procent. Orsaken till denna folk- 
ökning igenfinnes uti ökade hemmans- 
klyfningar och jordafsöndringar samt i 
jordbrukets framskridande öfver hufvud 
jemte större efterfrågan på arbetare och 
ökad tillgång på medel för deras uppe- 
hälle. Tillfällena till bosättning och 
utkomst eller vilkoren för äktenskaps in- 
gående hafva förökats derigenom, att 
ansenliga sträckor af särdeles bördig 
jord, som legat till betes- eller gemen- 
sam mark under större hemman och 
gårdar, i sednare decennierna blifvit för- 
sålda och styckade i mindre lotter. 

Ehuru till karakteren fast, är fol- 
ket till lynnet jemnt och godsint samt 
öfver hufvud fredligt, stilla och arbetsamt. 
Jordens skötsel handhafves med allvar 
och drift, hvilket, i förening med den- 
sammas stora naturliga bördighet samt 
de på senaste åren ovanligt högt steg- 
rade spannmålsprisen, medfört hos den 
besutna allmogen en hög grad af allmän 
välmåga. Denna har ock haft till följd 
en stigande lyx i lefnadssätt, klädedrägt 
och åkdon, jemte en mängd vackra 
åbyggnader; de för provinsen fordom så 
egendomliga korsverkshusen försvinna 
alltmer. Den jordegande allmogen upp- 
för sina bostäder raerändels af tegel; i 
rikare trakter äro de stora och prydliga 
samt likna vackra herregårdar; äfven la- 
dugårdarne byggas ofta af tegel eller 
gråsten. Till en stigande bildning hos 
folket hafva de i länets alla socknar inrät- 
tade skolorna väsentligen bidragit, hvilka 
redan år 1855 besöktes af mer än 30,000 
barn. Råheten i seder har i betydlig 
mån aftagit och högen blifvit väckt ef- 
ter ädlare njutningar än det tillförne 
allmänt rådande bränvinssupandet och 
fylleriet; denna ymniga källa till armod 
och brott anses nu af allmogen med 
större förakt än fordom. Härtill hafva 
jeraväl de förordningar angående till- 
verkning och försäljning af bränviu huf- 
vudsakligen medverkat, hvilka på de 
sed naste åren varit tillämpade och min- 
skat tillgången på samt fördyrat denna 
vara, medan äfven lönkrogarne ansenligt 
minskats; också hafva brott af gröfre 



Malmöhus läu. 



malmöhus län. 



25 



beskaffenhet mer sällan förekommit. — 
Tjenstefolks utvandring till Danmark liar 
på sednare åren aftagit; genom det inom 
provinsen pågående jernvägsarbetet och 
andra orsaker, har nämligen olikheten 
mellan arbetslönerna i Skåne och grann- 
riket något jemnats, så att goda och 
dugliga arbetare numera mindre ofta ut- 
flytta. Allmogens klädedrägt förändras 
alltmer till likhet med stadsbefolknin- 
gens, och skönjes denna förändring mest 
i länets rikaste trakter mellan Malmö 
och Trelleborg samt omkring Lands- 
krona och Plelsingborg, der många bond- 
familjers söner och döttrar äro klädda 
som ståndspersoner. De gamla hemväfda 
tygerna utbytas mot manufakturtillverk- 
ningar äfven i de trakter, der förändrin- 
gen är mindre genomgripande. I Lju- 
nits, Herrestads och Färs härader samt 
i en del af Torna härad begagnas all- 
mänt vadmal och verken till kläder, och 
den gamla snitten på klädedrägten är 
der mest bibehållen. Länets allmoge 
lefver enkelt i hvardagslag, men njuter 
kraftigare föda än rikets öfriga allmoge. 
Förbrukningen af kognak, kaffe och rom 
har betydligen ökats. Bayerskt öl fin- 
nes allmänt å värdshus och krogar. — 
Sockenbibliotheker äro allmänna i två 
af länets fem fögderier, och i öfriga or- 
ter hafva sådana flerestädes blifvit in- 
rättade. Sångföreningar under ledning 
af antagen lärare äro bildade i några 
socknar af Luggude härad. Skarpskytte- 
föreningar förekomma på nio ställen å 
landet. 

Länets hufvudnäring är Jordbrtdet, 
som på sednare tider i högst betydlig 
mån förkofrats. Till införande af ett 
förbättradt åkerbruk hafva de jordtor- 
pare, till en icke ringa del bestående af 
inflyttade Danskar och Tyskar, ej minst 
bidragit, hvilka, sedan de såsom mera 
erfarne jordbrukare med omtanka och 
drift någon tid innehaft strögods på 
arrende, till en stor del ändtligen ned- 
satt sig i olika trakter af länet såsom 
jordegare. Vexelbruket är allmänt an- 
taget; vanligast förekomma sex till sju 
skiften. Att genom mergling förbättra 
jorden, försökes på de större egendom- 
marna nästan allmänt, hos allmogen 
hittills blott mer sällan. Jordbruket 
har i allmänhet betydligt förbättrats ge- 

V. 



nom nyodlingar, grunddikning, mergling, 
användandet af guano och artificiela göd- 
ningsämnen. Grunddikningen sker of- 
tast med tegelrör. Ofversilning af ängar 
i har på några ställen egt rum. Landt- 
I bruksmöten ha årligen hållits; genom 
expositioner och premietäflingar inverka 
de förmånligt, ej '"mindre på jordbruk 
och boskapsskötsel, än på handtverkerier 
och slöjder. Trädgårdsskötseln idkas vid 
ståndspersonernas gårdar med omsorg, 
af allmogen endast med afseende pa 
egen förbrukning. Af foderväxter be- 
gagnas i synnerhet klöfver och timotej. 
llofvor, morötter och hvitbetor odlas till 
utfodring på flera större egendomar; 
sistnämnda växt äfven till beredning af 
socker. Hampa odlas icke betydligt, lin 
något mer. Länet har ett landtbruks- 
institut på Alnarp och en landtbruksskola 
vid Orup. Under loppet af åren 1851 — 55 
utgjorde medelafkastningen för hela länet, 
efter afdrag af utsädet, hvete 35,654, råg 
302,991, korn 502,371, hafra 320,159, 
blandsäd 105,513, ärter 116,597, eller 
närmare iVo million t:r spannmål, samt 
potates 210,495 tunnor. 

Boskaps- och ladugårdsskötseln har 
ännu på långt när icke uppnått en mot 
länets rika tillgångar svarande stånd- 
punkt. Aren 1851 — 55 underhöllos i 
medeltal derstädes: 52,820 hästar, 17,616 
oxar, 50,992 kor, 28,335 ungboskap, 
99,882 får, 50,406 svin och 48 getter. 
Ortens boskapsracer utgöras af gammal 
inhemsk, Schweizer, Tyroler, Jutsk, Hol- 
ländsk, Ayreshire, Durhams samt af dessa 
blandade racer. För hästafvelns förbätt- 
ring återstår mycket att göra. På dug- 
liga beskälare råder ännu brist, ehuru 
Flyinge hingst-depöt utsänder inom lä- 
net beskälare och jemväl hos enskilde 
ganska goda hingstar äro att tillgå. 
Särdeles vid de större egendomarna hål- 
las goda racetjurar till nötkreatursafvelns 
förbättring. Också bidrager den bättre 
vård och fodring, som djuren i allmänhet 
nu mer erhålla, i hufvudsaklig mån till 
deras förädling, sedan man alltmer bör- 
jat inse det vådliga misstaget af att ute- 
slutande rigta högen på sädesproduktion. 
Ladugårdarne vid större egendomar och 
säterier lemna öfverskott utöfver eget 
behof genom försäljning af kreatur, deraf 
en del utföres till Danmark; ungboskap 



26 



Malmöhus län. 



Malmöhus län. 



i ej obetydliga partier föryttras årligen 
till Småland från norra delen af Onsjö 
liärad; scbäferier finnas inrättade å många 
större landtegendomar; men lios allmo- 
gen har fårtillgången ej blifvit ökad. — 
Hvad shogslmshåUningen angår, finnas 
blott i Wemmenliögs härads norra del 
af dithörande fögderi skogar, hufvudsak- 
ligt bestående af bok och med få undan- 
tag tillhöriga säterierna. I östra och 
sydöstra delarna af Torna, Bara och 
Harjagers häraders fögderi finnes skog, 
dock med tå undantag icke till afsalu; 
den består förnämligast af ek, bok och 
björk samt anlitas endast till husbehof 
och efter skeende utstämpling. A många 
säterier och derunder lydande skogshem- 
man är ordnad skogshushållning införd 
under antagen skogsbetjening. I Färs 
och Frosta samt i Ljunits och Herre- 
stads härader finnas å de större egen- 
domarna icke obetydliga, väl vårdade 
skogar. I länets nordliga delar före- 
kommer oftast ek, blandad med furu- 
skog; å de privata skogarna är vården 
derom anförtrodd åt Tyska, Danska och 
Svenska forstmän. En större skogsplan- 
tering å staden Ystads område vid haf- 
vet har blifvit väl underhållen och vårdad. 
Detsamma gäller om tvänne flygsands- 
fält å städerna Skanörs och Falsterbos 
egor, hvilka blifvit besådda med skog, 
som frodas och vårdas. På bränntorf 
är tillgång inom de flesta delar af länet. 
Såsom bränsle begagnas äfven stenkol. 
Höganäs stenkolsgrufva utöfvar en nyttig 
och verksam inflytelse på hela kringlig- 
gande nejd genom den vidsträckta rö 
relse, som derifrån utgår. — Inom kust- 
socknarne af Luggude och Rönnebergs 
härader idkas skepps- och båtbyggeri. — 
Fisket vid länets kuster är af största 
vigt i nyssnämnda två härader, hvarest 
det utgör näringsfång för fisklägens be- 
folkning samt består af koljor, långor, 
rödspettor, ål och torsk samt under höst- 
månaderna af sill. Af sistn. fisksort fån- 
gades 1858: 24,540 valar, till ett värde 
af 61,350 rdr, och år 1860: 19,900 va- 
lar, värda 49,750 rdr. — Husslöjderna, 
som föga sträcka sig öfver ortens eget 
behof, äro tillverkning af vadmal, verken, 
bolstervar, lärft och blångarn. Tid Dy- 
beck är ett Bayerskt ölbryggeri, och 
anses spridningen af dess tillverkningar 



å landsbygden hafva minskat förbruk- 
ningen af bränvin. Under brännings- 
året 1859 — 60 tillverkades vid större 
brännerier 1,101,255 k:r bränvin. — Ä 
landsbygden utgjorde 1860 antalet af 
bergverk, bruk, fabriker och manufaktur- 
inrättningar 256, hvilka drefvos af 240 
enskilda egare och 6 bolag med 1,174 
arbetare. I städerna var s. år antalet 
af verk och inrättningar 138, med 126 
enskilda egare och 12 bolag. — ?Iandt- 
verkerier idkades 1860 å landet af 456 
mästare, 258 gesäller, 393 lärlingar, 94 



1,121 gerningsraän och 
i städerna 



andra arbetare 

619 dessas arbetsbiträden. 

s. år af 772 mästare, 757 gesäller, 738 

lärlingar, 141 andra arbetare och 1,924 

idkare till sjelfförsörjning. 

Till vägarnas förbättring i länet äro 
verksamma åtgärder vidtagna. Nästan 
öfverallt, der vägarne hafva lerbotten, 
och särdeles godt grus ej finnes att 
tillgå, hafva de blifvit lagade med kros- 
sad gråsten, ett nu mer icke särdeles 
dyrt lagningssätt, då vägarne en gång 
erhållit fast botten samt bibehållas jemna 
och fasta. — Den utvidgning af rikets 
ångbåtsflotta, som på de senare åren egt 
rum, har i betydlig mån kommit detta 
län till godo. Jemte passageraretrafiken 
besörja ångfartygen nu mer till stor del 
transport af sådana tyngder och mer 
skrymmande varor, som förr vanligen 
afsändes med segelfartyg. Ar 1860 
gjorde tolf Svenska och fyra Danska 
ångfartyg regelbundna turer till orter 
inom länet, oberäknadt poståiigfartyget 
mellan Stralsund och Ystad. Sjö/art id- 
kades 1860 af 168 landtmän tillhöriga 
fartyg om 3,545 läster och 116 stä- 
derna tillhöriga fartyg om 4,100 läster. 
— Betydliga arbeten äro gjorda för 
hamnarnas underhåll och förbättring. 
Hvad städerna angår, namnes deroni pä 
behöriga ställen. Vid Höganäs fiskläge 
är uppförd en lastningsbrygga för far- 
tyg. I länet finnas två af staten under- 
hållna fyrar, nämligen å Kullen och vid 
Falsterbo; vid sistnämnda ställe är tillika 
ett fyrskepp förtöjdt. Vid städernas ham- 
nar finnas inseglingsfyrar. Länet har 
sju lotsstationer, nämligen vid: Höganäs, 
Helsingborg, Landskrona, Malmö, Skanör, 
Trellelorg och Ystad, lläddningsanstal- 
ter för skeppsbrutne, med antagne upp- 



iHaimöbiis läu. 



Malmöhus län. 



27 



syningsmän jemte erforderligt manskap, 
finnas i Arilds och Wike?is lägen, i norra 
delen af länet eller Kullatrakten. Vid 
Hildesberg är en telegrafbåk, utvisande 
telegraftrådens sträckning i Öresund. 
Länets telegrafstationer voro vid 1860 
års slut sex till antalet; vid samma tid 
funnos tio poststationer. 

Polisen handliafves i städerna af ma- 
gistraterna och på landet af fem krono- 
fogdar, 25 länsmän, en landsfiskal samt 
fjerdingsmän. — IJelsovården besörjes af 
två ordin, provincialläkare, en i Malmö 
och en i Landskrona, en extra provin- 
cialläkare vid Ofveds kloster och två 
distriktläkare, nämligen en i Trelleborg 
och en vid Höganäs. Länets allmänna 
sjukvårdsinrättning är i Lund och utgö- 
res af länslazarettet samt dermed för- 
enade kliniska institutet, länskurhuset, 
barnbördshuset och celler för sinnessvaga, 
hvarjemte i Malmö finnes ett hospital 
för vansinniga. — Städerna inom länet 
hafva ett särskildt brandstodsbolag, kal- 
ladt Skånska Brandförsäkringsinrättnin- 
gen, med en fond (1855) af mer än 
900,000 rdr bco. I Skånska städernas 
Brandstodsförening för lösegendom, bildad 
i Lund 1854, hade vid följande års slut 
försäkringar meddelats till ett belopp af 
mer än fyra milioner rdr rmt, Hvarje 
fögderi i länet har en gemensam brand- 
stodsförening; Luggude, Hönnebergs och 
Onsjö häraders fögderi har två dylika. 
Till penningerörelsens underlättande fin- 
nas i länet: llikets Ständers Lånekontor 
i Malmö, Skånska Hypoteksföreningen 
och Skånska Privatbanken samt Filial- 
banken i Lund. Delegare i länets spar- 
bank 1860 voro 34,502 med en kapital- 
tillgång af 5,695,401 rdr. — Fattigvår- 
den underhöll 1860: 3,593 personer af 
båda könen i och utom fattighus. Dess 
inkomster voro samma år 258,109, ut- 
gijterna 256,265 rdr. — För moraliskt 
vanvårdade barns förbättring verkar med 



framgång det af friherre A. G. Gyllen- 
krook stiftade Eäddningsinstitutet vid 
Stora Råby. — Till länet hörer ön Uuen 
i Öresund, med ruiner af Tycho Brahes 
slott Uranienborg, det på sin tid för- 
nämsta astronomiska observatorium i 
Europa. 

Länet utgöres af 4,068 förmedlade 
hemman samt 12,448 lägenheter, verk 
och inrättningar, uppskattade samfäldt 
till 47,221,480 rdr rmt och i statsbidrag 
erläggande 895,707 rdr rmt; städerna 
med jord uppskattades nämnda år till 
20,708,297 rdr, och erlade i statsbidrag 
691,950 rdr s. m. Länet har sju stä- 
der, nämligen: Malmö, Landskrona, Lund, 
Ystad, Helsingborg, Skanör och Falsterbo 
samt köpingen Trelleborg. Det består 
i administrativt hänseende af fem fögde- 
rier med tretton härader, nämligen för- 
sta fögderiet, innefattande Oxie, Skytts 
och Wemmenhögs härader; andra fög- 
deriet: Torna, Bara och Harjagers hä- 
rader; tredje fögderiet: Luggude, Rön- 
nebergs och Onsjö; fjerde fögderiet: 
Färs och Frosta, samt femte fögderiet: 
Ljunits och Herrestads härader. I ju- 
dicielt hänseende består länet af 6 dom- 
sagor; i ekklesiastikt tillhör det Lunds 
stift och består af 6 hela prosterier samt 
större och mindre delar af 9 sådana, 
med 128 hela och delar af 13 pastora- 
ter samt 256 hela och delar af 8 sock- 
nar. Vidkommande bergväsendet hör 
det till 9:de bergmästare-distriktet. Lä- 
net lyder under Hofrätten i Skåne och 
Blekinge och hör i militäriskt hänseende 
till l:sta Militär-distriktet samt under- 
håller 542 nummer af Skånska Husar- 
och 510 af Skånska Dragon-regimentet 
samt 462 nummer af Norra och 796 
af Södra Skånska Infanteri-regimentet, 
jemte 78^3 rotar extra-rotering och 57 
båtsmän. Två 12-pundiga fotbatterier 
af Wendes Artilleri-regimente äro för- 
lagda i Landskrona. 



28 Malmöhus län. 

Malmöhus läns indelningar åskådliggöras af följande tabell: 



Domsagor. 



Fögderier. 



Oxie, med 

tingställe i 

Klörup, 



Skytts, med | 

tingställe i / 

Klörup, I 



och 



Wemmenhögs, 
med tingställe/ 
i Anderslöf. 



Socknar ocli Pastorat. 



Oxie. 



II. 

Torna, med 

tingställe i 

Dalby, 



och 



Bara, med 

tingställe i 

Dalby. 



III. 

Earjagers, 

med tingställe 

i Kjeflinge. 



Skytts 



och 



Wemmenhögs. 



Prosterier. 



Torna. 



Bara 



och 



Harjagers. 



I Bunkeflod och Hyllie, — Husie och Westra 
Skreflinge. — Fosie och Lockarp. — Tygelsjö 
och Klagstorp. — Gessie och Eskilstorp. — 
Arrie och Hököpinge. — Mellan-Grefvie och 
Akarp. — Ingelstad och Östra Grefvie. — 
Kärrstorp och Glostorp. — Sallerup. 

Oxie. — Törringe. — Särslöf. — 42/3 mänt. 
af Burlöf. — IV16 mänt. af Svedala. 

Hvellinge och Fuglie. — Södra Håslöf och 
Boderup. — Reng och Stora Hammar. — Trel- 
leborg med Trelleborgs köping och Maglerup. 

— Tomerup och Skjegrie. — Hammarlöf och 
Wemmerlöf. — Stora Slågerup och Lilla Slåge- 
rup. — Westra Ahlstad och Fru-Älstad. — 
Gylle och Kyrkoköpinge. — Dalköpinge och 
Gislöf. — l^Vg mänt. Anderslöfs socken. — 
Bösarp och Simlinge. 

Östra Torp och Lilla Isie. — Hemmesdynge \ 
och Stora Åby. — Espö och Klagstorp. — 1 1 
Grönby och Anderslöf. — Kjellstorp och Lilla | 
Beddinge. — Tullstorp och Sveustorp. -^ Östra \ \ 
och Westra Wemmenhög. — Gerdslöf och Önnarp. ' J 

— Solberga och Hassle-Bösarp. — Skurup. — 1 1 
Börringe. \) 

Skifvarp. — Öhrsjö. 

Slimminge. i 

26*^/16 mänt. af Svedala. \ 

Lunds annex-församling. — S:t Peders klo- j\ 
ster och Nöbbelöf. — Fjelie och Flädie. — } | 
Borgeby. — Stäfvie och Lackalänga. — Hoby 
och Hastad. — Stångby och Wallkärra 
Igellösa och Westra Odarslöf. — Hardeberga I 
och Sandby. — Bjellerup och Stora Råby. — 
Hällestad med Dahlby och Bonderup. — Silf- 
åkra och Refvinge. — Efverlöf. 

Annexerna Blentorp, Weberöd och 

Gödelöf. — 5^''/32 mänt. af Kyrkheddinge. — 
2 lägenheter af Knästorp. — 4^4 mantal af 



Oxie. 



Bara. 



Skytts. 



Wemmen- 
högs. 



Ljunite. 
Torna. 
Bara. 






4 mantal af Gårdstånga. 
l*3/jg mänt. af Lomma. 

Lyngby och Genarp. — Hyby. — Skabersjö. 

— Bara och Mölleberga. — Kyrkheddinge och 
Esarp. — Brågarp och Nefvitshög. — Knästorp 
och Tottarp. — Stora Uppåkra och Flackarp. 

— Gördslöf. — Burlöf. 

Lomma. — Löddeköpinge. 

Barsebäck och Hofterup. — Westra Karleby 
och Saxtorp. — Höij och Keflinge. — Söder- 
Hveddinge. — SVg mänt. af Norr-Hveddinge 
och Dagstorp. — Stora Harrie och Wirkie. — 
Örtofta och Lilla Harrie. — Westra Sallerup 
och Remmarlöf. 

l^/g mänt. af Borrlunda. 
l*3/jg mänt. af Stödhaf. 



\ 



Torna. 

Färs. 

Bara. 

Frosta. 
Torna. 

Bara. 

Torna. 

Harjagers. 



Frosta. 
Onsjö. 



Malmöhus län. 



29 



Domsagor. 



Fögderier. 



Socknar och Pastorat. 



Prosterier. 



Rönnebergs, 

med tingställe 

i Glumslöf, 



och 



Onsjö, med 
tingställe i • 

o 

Akarp, 



IV. 



Luggude, med 
tingställe i (^ 
Mörarp. 



V. 



Frosta, med 

tingställe i 

Hörby, 



och 



Färs, med 

tingställe i 

Sjöbo. 

VI. 

Ljunits och 

Herrestads, 

med tingställe 

i Stora 

Hcrrestad. 



Rönnebergs, 



Onsjö 



och 



Luggade. 



Frosta 



och 



Färs. 



Asniundtorp, Tofta (annexer). — Wadensjö 
och Örja. — Herslöf och Säby. — Qvistofta 
och Glumslöf. — S:t Ibb. — Billeberga och 
Tirup. — Felestad (anuex). — Norra Svaluf, 

Zireköping (annex). 

3*7/24 mänt. af Annelöf, %^/g af Saxtorp. j 

Konga och Ask. — Billiuge och Röstånga. j 
Torrlösa och Skreflinge. — Reslöf och Östra 
Karleby. — Gullarp och Näs. — Bosarp och 
Strö. — Stödhaf. 

Kjells-Nöbbelöf. 

Annelöf. — 15*''/48 mänt. af Norr-Hveddinge. 



2^/^Q mänt. af Munkarp. 
Halaröd. 



10*1/ 



48 



mänt 



.ar I 



Röiiiiebergs. 

Luggude. 
Har jagers. 

Onsjö, 

Luggude. 
Harjagers. 

Frosta. 




2V4 mänt. af Ottarp, 3®/|g mänt. af Halm- 
stad, 4V2 niant. af Kågeröd. Helsingborgs 
landsförsamling. — Raus och Wälluf. — Alle- 
rum och Flenninge. — Höganäs bruksförsam- 
ling. — Wäsby och Wiken. — Brunnby. — 
Farhult och Jonstorp. — Wälinge och Kattarp. 

— Kropp och Mörarp. — Frillestad och Ekeby. 

— Hesslunda och Risekatslösa. — Bårslöf och 
Fjerrestad. — Ottarp. — Halmstad. — Kågeröd. 

Bjuf (annex). — '^^/le mänt. af Norra "W ram. 
8*9/24 af Ströfvelstorp. — 2^/^ af Broby. 

14**/i6 maut. af Qvistofta. 

10 mänt. af Zireköping. — V4 mänt. af 
Stenestad. — ^''/g mänt. af Kågeröd. 

Norra Rörum. — Höör och Munkarp. — 
Södra Rörum. — Fulltofta och Östra Espinge. 

— Bosjökloster. — Gudrauntorp och Hurfva. — 
Ströö och Skarhult. — Borrlunda och Skeglinge. 

— Gårdstånga och Holmby. — Harlösa och Ham- 
marlunda. — Höxered. — Hörby och Lyby. — 
Östra Sallerup. — ^/f^ mänt. af Häglinge. 

Svensköp (annex). 

2^/je mänt. af Westra Sallerup. 

Stödhaf. 

123/2^ mänt. af Tjörnarp. 

Westerstad och Östraby. — Öfved med f. d. 
Skartofta. — Womb. — Ilstorp och Björka. — 
Söfde. — Röddinge och Ramsåsa. — Wanstad 
och Tolånga. — Löfvestad.^ — Frenuinge och 
Wollsjö. — Brandstad och Asum. — Kärrstorp. 

Långaröd (annex). 

Södra Willie. — Sjörup och Katslösa. — 
Nöbbelöf. — Balkåkra, Snärestad och Skårby. 
— Öija, Hedeskoga och Bjeresjö (anneier). — 
Söfvestad och Bromma. — Stora Herrestad och 
Borrie. — Högestad och Baldringe. — Tranås. 

63/^ mänt. af Trydc. -: 13*/^ mänt. af 
Stora Köpinge. — I mänt. Öfraby. 



Luggude. 



VSödra Åsbo. 
Rönnebergs. 

> Luggude. 



!i 



Frosta. 



Gärds. 

Harjagers. 

Onsjö. 

Vestra Göinge. 

\ 

\ Färs. 



Frosta. 

\^ Ljunits och 
{ Herrestad. 

J 

> Ingelstads. 



30 



llalsebo. 



91alstaiiäs. 



Malsebo. Ett mantal fiälse-säteri uti 
Måssebo socken af Kinds härad och Elfs- 
borgs län, har tillhört häradshöfding Bark- 
man, Herlac Portelle, Billberg, år 1829 
bönder och år 1860 hr A. Rydin; taxe- 
ringsvärdet sistn. år vnr 3,000 rdr. 

Malsjö. Gästgifvaregård uti Wärm- 
land, 2% i^iil från Carlstad, hvarifrån 
skjutsas till 

Lillnor i öster 1^/^ mil. 

Borgvik s. v ^/^ » 

Degerby n. v IV4 " 

Presthol n. o 2 » 

Såsom fyndort för molybdenglansen 
(upptäckt af Scheele), hvilken dock ej 
brytes inom Sverige, uppgifves bland andra 
orter Malsjö i Wärmland, der den skall 
förekomma till relatift större mängd. 
Den synes kunna tjena till samma ända- 
mål som blyertsen. 

Malsta. Annex-socken till Lohärad 
pastorat, är belägen uti Lyhundra härad 
af Stockholms län, V2 i^i^ vester från 
Norrtelje, 7 mil från Stockholm, samt 
upptager en areal af 0,i3i qvadratmil, 
(den minsta någon socken i länet har), 
af hvilka 0,oi2 äro vatten. Till Lomma- 
ren, som utgör gräns i söder, utfaller ett 
vattendrag från Estuna, med tvänne tillopp 
inifrån landet, frän Släningen och Malsta- 
sjön. Kring dessa vatten finnas dels 
åkerslätter med lera eller svartmylla, dels 
sidlända ängar; sjelfva Lommarens strand 
är något bergkuUig, äfvensom nordvestra 
gränstrakten. Hufvudnäringar äro åker- 
och ängsbruk. Socknen, som år 1805 
beboddes af 285 och 1860 af 323 (år 
1855 af 339) personer, består af 19% 
mänt, hvaraf 10% skatte, 2 krono, 2 
mänt. säteri, 5V8 mänt. frälse. Ordinarie 
räntan är 133 rdr 46 sk. 6 rst. krono- 
värdi; år 1861 erlades i bevillning 143 
rdr 40 öre. — Kyrkan, täckt belägen 
vid Malstasjön, är af okänd ålder, men 
har altartafla och åtskilligt annat af gam- 
malt ursprung, deribland en runsten; 
andra sådana finnas vid Ekeby och Mal- 
staby samt runor ristade i berg på Wal- 
lingsjö egor. — Sockenskolan är grundad 
1746 och 1747 af landshöfd. Joh. von 
Brehmer medelst en gåfva af 12,000 
daler kopparmynt, och skänktes på samma 
gång 4,000 daler till de fattiga. 

Socknens skatte- och frälse-hemmantal var 
1861 skiftadt i 26 lotter, hvaraf den största ut- 
gjordes af 5 mänt. Degerö (se den art,), tax. till 



j 42,750 rdr, egare gen. kons. Thomas C. Hunt. 
— 1 mänt. skatte \ mänt. frälse Lundby, tax. 
till 10,270 rdr. — Minsta brukningsdeleu var 
'/« mänt. Bergby, tax. till 530 rdr rmt. — 
1 mänt. Mahtaby, 1 Lundby äro militiaeboställen. 
Öfriga hemmanen äro: 4 mänt. skatte ^'"Vgmtl 
frälse Ekeby, V4 Horsvallen, V2 mänt. skatte 
*/4 frälse Wällingsö, '/.} mänt. frälse Byhle, 2 
mänt. frälse Mahtaby, Malstadha gård namnes 
1298. — Adress: Norrtelge. 

Malsta. Gästgifvaregård, belägen i 
Rogsta socken af Norra Helsinglands 
fögderi och Gefleborgs län, på en torr 
och sandig hed samt i en tillika bergig 
trakt, var år 1821 i mycket fattigt och 
uselt tillstånd, men har sedermera blifvit 
ett ganska godt värdshus. I den långa 
byggningen, som är uppförd på 1830- 
talet, finnas många rum, hvarinom råder 
renlighet och trefnad. Härifrån skjutsas 

till Bringsta n. v IV2 niil. 

» B er ge v IV4 » 

» Sanna s. v. ..... 1 .«) 

På gärdet söder om gästgifvaregård en 
Malsta finnes otvifvelaktigt den märk- 
värdigaste af Helsinge-runstenar, hvilken 
har, enligt tydning, som finnes i Sjöborgs 
Sami. III, s. 131, följande mening in- 
ristad: Frumund reste denna sten 
efter Fisiolf, Brises son, men 
Brise var Lines son, men Line var 
Unes son, men Une var Eahs son, 
men Fah Sadurs son, der på var 
Burlaf, derpå Thrune, derpå La- 
nasser, derpå Fidrusis, och han 
var son af Nor i Eimby. Ärva var 
Fisiolfs moder. Fisiolf var höf- 
ding i detta land. Fromund Fi- 
siolfs son högg dessa runor. Vi 
satte denna sten norr i Balasten.*) 

Sjelfva stenen är näml. ett aflångt 
fyrkantigt block, som, då det för några 
år sedan skulle uppvältras på en sten ur 
jorden, hvari det låg nedsjunket, slogs 
itu, hvarigenom inskriften ytterligare 
skadades. Man är tämligen ense, så 
länge den stora ormslingan räcker; men 
efter Sadur (Thur eller Thor) inskjuta 
andra: Ärva var Fisiolfs moder, tillföljd 
hvaraf Sadur skulle vara Fisiolfs stamfar 
på fädernesidan och Nor i Rimby på 
mödernesidan. 

Malstanäs (Mahlstanäs i 1825 års 
jordebok), f. d. Näs. Två mantal frälse- 
säteri uti Forssa socken, Willåttiuge härad 

*) Balste kallas ännu en hög klippa norr om 
Malsta, der troligen blocket är taget. 



^altebo. 



laltesholui. 



31 



och Nyköpings län, är beläget vid sjön 
Uren, 4 rail från Nyköping, % niil från 
Elens jern vägsstation på statens vestra 
stambana. Det synes hafva tillhört Lage 
Arvidsson Posse, egdes 1663 af jungfru 
Kjerstin Kurck, död härstädes 1688, 
enligt inskriptionen på hennes koppar- 
likkista i Abo dom kyrka, sedermera af 
kommersrådet Niclas von Preutz, som 
skall (efter Thara) hafv» köpt Malstanäs 
af vice-presidenten Arvid Ivarsons enka 
Märta Kurck; säteriet kom med hans 
dotter Brita Margareta till lagmannen 
Magnus Magnusson Schiller, adlad Palm- 
stjerna, död 1710, och med dennes dotter, 
Catharina Margareta, till kaptenen och 
riddaren af Svärdsorden Carl Folcker, 
adlad von Ehrenclou, död 1760. Han 
var med i slaget vid Gadebusch; blef 
vid Tönningen fången och bivistade 
äfven fälttåget i Norge 1718. Enkan 
dog på Malstanäs först 1791, hvarefter 
dottern Brita Christina, gift med kaptenen 
Johan Thoril Lilljenstrahl, död 1761, 
blef ensam egarinna af Malstanäs, der 
hon dog 1810. Sednare egare hafva 
varit friherre Wachtmeister 1816, kam- 
marherre Sten Leijonhufvud 1827 och 
inpå 1850-talet; år 1861 var herr G. W. 
Forsell egare. 

Säteriet Malstanäs utgör med 2 mtl 
Malsta rå och rör, 4 mänt. Malstanäs, 
qvarn, grynverk . och såg en egendom, 
taxerad 1861 till 52,840 rdr rmt (hvaraf 
30,780 rdr för säteriet). Arealen är c:a 
4,000 tunnl., deraf 800 åker och äng, 
2,000 grof ståndsskog och återstoden ha- 
gar, betes- och betydlig odlingsmark. 
3:ne mantal brukas af 20 st. torpare och 
bönder, hvilka utgöra c:a 5,000 fria 
dagsverken utom diverse körningar. A 
de under eget bruk varande 5 mantalen 
är utsädet 130 t:r (60 t:r mg, 12 t:r 
hvete och 60 å 70 t:r vårsäd utom rot- 
frukter); år 1815 uppgifves utsädet till 
blott 40 t:r. Kalkugn finnes, äfvensom 
stor tillgång på dyjord. Manbyggnaden, 
vackert belägen vid sjön Uren, är nybyggd 
och omgifven af skog och en större träd- 
gård samt innehåller i 2:ne våningar 
tillsammans 20 rum. Inspektorsbygg- 
naden innehåller 9 rum m. m. Onera 
uppgifvas uppgå till 126 rdr rmt. 

Maltebo. Berustadt säteri uti Christ- 
valla socken af Norra Möre härad och 
Kalmar län, af % raant. och tax. 1861 



jerate såg och mjölqvarn till 12,680 rdr, 
egdes s. år af Sven Svensson. Hemmanet 
skattlades år 1690 och egdes år 1790 
af majoren, baron Hummelhjelm. Gården, 
vackert belägen, har ymnigt höbol och 
tillräcklig skog; på egorna finnes Christ- 
valla helsobrunn. 

Maltesholm. Herregård uti Sönnars- 
löfs socken. Gärds härad och Christian- 
stads län, är belägen på den skogbetäckta 
nordöstra sluttningen af Linderödsåsen, 
2 mil från Christianstad. För den re- 
sande, som kommer genom bokskogen 
fram till gården, visar sig den höga 
byggnaden med sina finputsade och röd- 
färgade murytoi-, två våningar hög med 
souterrain, torn, flyglar och paviljonger, 
omgifven af kanaler, hvilka, synnerligast 
i norr och söder, hafva en ovanlig bredd 
och äro ända upp till kanten fyllda af 
klart källvatten, så att slottet tyckes 
nästan simma på vattnet. En liten träd- 
bevuxen holme tjenar som tillhåll för de 
i kanalerna kringsimmande svanorna; 
och jemt och ständigt hör man det 
plaskande ljudet af i vattenbrynet sprit- 
tande rudor. Trädgård, orangeri, lusthus, 
till och med ladugårdens fönsteröppningar 
äro i samma pompösa stil som byggnaden. 

— Fastän undangömdt, ligger ^Éaltesholm 
likväl icke innestängdt; från öfra vånin- 
gens fönster och från torntaket utbreder 
sig ett helt landskap för ögat. Man ser 
åt höger det 2 mil aflägsna Ahus och 
hafvet der bakom; mera åt norr ser 
man den skogbevuxna höjdsträckning, 
som bildar gränsen mellan Skåne och 
Blekinge. Christianstad intager taflans 
mellangrund, och mer i förgrunden 
ligga de närmaste kyrkorna med sina 
byar, Efveröd, Lyngsjö rn. fl. Wraras 
kyrka synes i vester. 

Der Maltesliolms herresäte nu ligger, 
voro för 282 är sedan trenne bondgårdar. 

— Sönnarslöfs by, som i äldre tider 
hörde till Widtsköfle, afsöndrades der- 
ifrån 1587 och tillföll vid arfskiftet efter 
Henrik Brahe dennes dotter Elsa Brahe, 
efter hvars död, vid arfskiftet 1620, Anna 
Ramel, hvars lott upptog en mängd 
ströhemman, men ingen hufvudgård, fick 
i stället dertill använda »then gaard i 
Sönderslöff, som Nils Sörensen och Nils 
Lauridsson påböw. Det är denna gård, 
af livilken sedan blifvit Maltesholms sä- 



32 



^naltosholin. 



Malteslioliu. 



tesgård. Anna Ramels man, Malte Juul, 
började 1635 att på det näranda hem- 
manet bygga ett herresäte, som först 
1638 blef färdigt och då under pingst- 
helgen med mycken ståt invigdes. Till 
den nya gården, som efter grundläggaren 
kallades Maltesholra, lade han alla de 
hemman, som Anna llamel ärft i Gärds 
härad, och derjemte en mängd andra, 
hvilka han köpte och tillbytte sig. Malte 
Juul, befallningsman i Christianstads län, 
dog 1648, och vid arfskiftet efter hans 
fru, 1661, tillföll Maltesholm Maren 
Juul och Sten Reedtz; den sednare väg- 
rade att aflägga trohetsed till svenska 
kronan, då provinsen blef svensk, an- 
förande som skäl, att godsen icke vore 
hans, utan hustruns. Efter mannens 
död (1685) satt fru Maren qvar i orub- 
badt bo. Hon höll god ordning på sina 
gods, och man har ännu qvar ett af 
henne år 1685 till Sönnarlöfs by män 
utfärd adt ganska strängt förbud mot 
frosseri och dryckenskap. Vid sin död 
(1690) Icmnade hon Maltesholm till sin 
systerdotter, Vivika Lindenow, gift med 
Hans llamel. Både denne, sonen Malte 
och sonsonen Hans Ramel, egare till 
Maltesholm, äro omnämnda under art. 
Löberöd. Den sistnämnde, Hans Ramel, 
dog 1799, och Maltesholm tillföll bro- 
derns, major Hans Ramels, båda döttrar, 
hvaraf den enas man, grefve Axel Gabr. 
de la Gardie, år 1800 utlöste svågern ur 
gården med 24,133 rdr 25 sk. specie 
och blef så ensam egare af Maltesholm. 
Ar 1813 utnämndes han till landshöfding 
i Christianstads län, hvilken befattning 
han till sista året af sin lefnad innehade. 
Såsom sådan genomförde han med klokhet 
flera ömtåliga förändringar i sitt län, 
såsom allmänna beväringen, roteringen 
m. m., vårdade sig mycket om flygsands- 
planteringarna och sparbanksstiftelser 
samt lät reorganisera länslazarettet (se 
Biograf. Lexikon, Ny Följd, III Band., 
sid. 180). Om Maltesholm liar han gjort 
sig mycket förtjent. Trenue byar en- 
skiftades, hofveriet afskaftades, och god- 
sets bönder erhöllo bestämda arbets- 
kontrakter, hvarigenom tillfälle bereddes 
dem till att bättre sköta deras egen 
jord; ett godt föredöme lemnades dem 
i det ändamålsenliga sätt, hvarpå jord- 
bruket vid herregårdeu bedrefs. Platt- 



gårdarne Christinelund och Marielund 
anlades. Synnerligast vårdade han sig 
om skogshushållningen; de vilda skogarr^e 
uppmättes och indeltes, planteringar af 
ek, björk och furu utfördes i ganska 
stor skala. De la Gardie dog 1838, och 
äldste sonen, nuvarande egaren, grefve 
Pontus de la Gardie, som sjelf i möderne 
ha(!e Vj af halfva egendomen och i 
fäderne -/s af halfva egendomen, tillöste 
sig återstoden af raedarfvingarne d. 28 
Febr. 1839 för 166,666 rdr 32 sk. beo. 
Öfver 500 tunnl. har han med skog 
planterat och fortsätter årligen dessa 
planteringar. Plattgårdarne Borresta, 
Skogsma och Axeltorp hafva af honom 
blifvit anlagda. Borresta by beboddes 
förr af 30 bönder, som hade sina skiften 
teg om teg, alla fattiga; då dessa af- 
hystes och jorden lades under den ny- 
bildade gården, byggdes åt dem alla 
torp på utjordarna, och jord blef åt dem 
anslagen; ehuru de strax med stor mot- 
vilja underkastade sig denna förändring, 
finna de sig nu väl deraf och äro alla 
välmående. 

Maltesholras borg består af en hufvud- 
byggnad med flyglar åt öster ochvester; 
de äro byggda af tegel och två våningar 
höga med souterrain. På hufvudgårdens 
fapad är ett åttkantigt trapptorn. Borgen 
uppfördes 1635—1638 af Malte Juul, 
men byggdes då i renaissance-stil. Ar 
1780 förändrades byggnaden af Hans 
Ramel, som till densamma anlade en 
2,326 alnar lång och 18 alnar bred 
väg öfver en dal och ett vattendrag ända 
till 12 alnars höjd. Byggnadernas gaf- 
velrösten och tak nedbrötos, och i stället 
uppsattes brutna vattentak med vinds- 
kupor, trapptornets betäckning förändra- 
des till platt tak ra. ra. Trädgården 
ligger i vester och norr om borgen ; . 
lusthuset innehåller bland annat en ått- 
kantig salong. Bland de i drifhuset 
vårdade växter är äfven pisangen (musa 
paradisiaca). Maltesholm är det första 
ställe i Sverige, der denna växt burit 
frukt. £n 4 års gammal pisang visade 
här julafton 1779 sin första blomknopp 
och öppnade nyårsdagen 1780 sin första 
blomma samt gaf i Sept. s. år mogna 
frukter. Den 18 Sept. funnos dera 54 
frukter, trekantiga af 6 ä 7 tums längd. 

Flera hundrade handlingar i original 



Maluiii 



Maluui 



33 



och copie, af kongl. bref, arfskiftes-, bytes-, 
sälje-, fäste- och dombref ra. m. på 
14 — 1600-talen äro skänkta af Maltes- 
holms egare på 1830-talet till Löberöds 
bibliothek med vilkor att alltid hållas 
till hands, då de behöfva anlitas af Mal- 
tesholms egare. 

Yid gårdens invigning 1638 målades 
en oljetafla, som ännu förvaras. Den 
visar gårdens äldsta utseende, och å den 
läses latinska verser, af hvilka man un- 
derrättas, att det för fyra år tillbaka var 
ett vildt, eländigt, dystert, brant, kärr- 
aktigt och stenigt ställe — ett obeqvämt 
hemvist för trenne bönder; men sedan 
genom Malte Juul, som öfvervägde hvad 
stället efter hand kunde blifva, äfven fått 
ett annat utseende, hvarföre stället nu 
vittnar med sitt namn om grundläg- 
garens. 

Då Maltesholm blef svenskt 16G0 hörde dit 
122 bönder i orakringliggande socknar; år 1733 
utsåddes på Maltesholm 50 t:r och inbergades 
årligen 100 farmer hö. Egendomen består för 
närvarande af V/^ mänt. frälse-säteri Maltes- 
holm, med under). .c:a 24 mänt. i Sönnarslöfs, 
Efveröd, Lyngsjö och Westra "Wrams socknar. 
Arealen är 12,000 tunnl., deraf 4,000 tunnl. 
sluten bokskog och 800 tunnl. furuplantering. 
Tvänne af plattgårdarne äro bortarrenderade, 
årliga afkastningen af öfriga godset är omkring 
4,000 t:r säd och 4 ä 5,000 t:r potates. Hela 
Sönnarslöfs by (omkring 9,000 tunnl.) gör blott 
arbete. Schäferi finnes på Borresta och Christine- 
lund med 1,000 får. Till gården höra en såg 
och en mjölqvarn med 2 par stenar; betydligt 
meijeri. — Roteringen är 9 soldater till norra 
skånska infanteriregimeutet. — Henrik Brahe 
till Widtsköfle erhöll den 12 Juli 1584 jus pa- 
tronatus till Sönnarslöfs socken med krono- och 
kyrkotionden. Den reducerades under Carl XLs 
regering; men enligt Kongl. Majt:s resol. d. 22 
Febr. 1770 erhöll Hans Ramel åter jus och 
kyrkotionden, sedan han afstått från anspråk på 
kronotionden. Efveröds och Sönnarslöfs pastorat 
är sålunda alternativt mellan egaren till Maltes- 
holm och konungen. 

Malung. Konsistorielt pastorat af 
2:dra klassen, hörande till Wester-Dahls 
kontrakt i Westerås stift, utgöres af 
Malung, modersocken, Ytter-Malung, Öije 
samt Tyngsjö kapell, ligger uti Wester- 
Dalarnes fögderi af Stora Kopparbergs 
län, 15^/\ mil vester från Falun — vid 
omkring 1,150 fots höjd öfver hafvet — ; 
omfattar en areal af 1 6,720 qvadratmil, 
hvaraf 0,C38 äro vatten, och gränsar i 
norr till Lima, i öster till Wenjan och 
i söder till Jerna och Äppelbo, i vester 
till Wärmland och T'w?7u Is-skogen. Den 

v. 



slätare och odlade bygden ligger utmed 
Westerdalselfven, som går längs igenom 
pastoratet och bildar en däld, hvilken, ju 
längre man aflägsnar sig, destomera öfver- 
går i vildmark. Kådande jordmånen är 
lättjord och sand, lera är ganska sällsynt. 
Stora skogar finnas. Bergarten är mest 
sandsten, och vid Stora dvarnstensberget, 
^/^ mil från kyrkan, brytas qvarnstenar, 
bestående af qvarts och gliramer. Åker- 
bruket är obetydligt. Boskapsskötseln 
gynnas af fäbodsbetet, och jagt, fiske 
och skinnberedning äro ganska goda 
näringsgrenar, äfven bedrifver allmogen 
icke obetydlig gårdfarihandel i riket med 
Eskilstuna-smiden samt gröfre galanteri- 
varor. Ar 1839 erhöllos privilegier på 
uppförandet af ett stångjernsverk vid 
elfven Ufån, men som ej blifvit begag- 
nade. Största sjön är Öjesjön. Pasto- 
ratet, som år 1805 beboddes af 3,812 
och 1862 af 6,266 personer, består af 
33V3'> mänt. skatte, Vie niant. krono, 
och tax. 1861 till 151,450 rdr rmt; ord. 
räntan är 120 rdr 43 sk. 2 rst. krono 
värdi. I bevillning (efter II art.) erlades 
1861: 282 rdr 45 öre. — Pastoratet 
anses ha hört till Mora, men befinnes 
redan 1476 haft egen pastor och till 
annex Lima. Öija kapellag hörde under 
Mora till 1607, då det utbröts och strax 
derefter genom resolution af konung 
Gustafll Adolf lades till Malung; kapellet, 
som ligger vid norra ändan af Oije- 
sjön, 2 mil norrut från moderkyrkan, är 
ombygdt 1831. Ytter-Malungs kyrka är 
anlagd 1^/^^ mil söderut från moderkyrkan, 
som ligger vid Dalelfven och stora lands- 
vägen under 60 gr. 68 min. polhöjd och 
är uppförd af sten. Aflatsbref, som 
funnits här bland kyrkans dokumenter 
och voro utgifna i 12:te århundradet, 
vittnade om hennes ålder. Biskop Egislus 
Haqvini, som afled 1371, skall hafva 
invigt Malungs kyrka. En så kallad 
S:t Olofs fana har blifvit här förvarad 
från den tid presterna buro dylika kring 
åkerfälten i den tro, att dermed kora 
välsignelse öfver bygden. Klockorna, 
hvilka i hela Dalarne sitta i staplar, 
hafva här fått sin plats i kyrktornet. 
Skola inrättades 1687. Barnundervisnin- 
gen bestrides nu af en examin. och 16 
oexamin. lärare uti 1 fast skola, 11 fasta 
och 5 flyttbara småbarnsskolor. Yid Tyng- 

5 



34 



!nalå. 



Mauheiiu. 



sjön å Finnmarken uppbyggdes 1813 ett 
kapell. Ting liålles en gång om året med 
det s. k. Öfre gället i Malungs sockenstuga. 
Tingslagssigillet visar en hammare och ! 
hästsko. Bröllopen stå hos brudgummen, : 
mest om vintern, och det flera dagar. 
När källarsvännen låter inbära »björnen», ; 
hvilket är benämningen på den sista såen j 
af ölet, och sätter den på bordet, så ' 
gifves dermed tillkänna, att tunnorna äro i 
torna och samqvämet bör sluta. Tid \ 
bröllopsgården uppresas brudgranar, af 
30 till 40 alnars höjd, med brudparets 
namn, som stå qvar tills de kullfalla. - 
Gårdar och verk: Af taxeriugsvärdet upptaga 
skattehemmanen, som egas af bönder, 139,000 
rdr, pastorsbostället, ^/g mänt., komministers- 
bostället ^',6 mänt. samt klockaregården upp- 
taga 4,400 rdr, resten är för 3 lägenheter, 1 
lädergarfveri och 3 qvarnar, soru egas af stånds- 
personer. Enligt 1825 års jordebok funnos 22 
qvarnar, 13 fäbodevallar i Öija fjerding, 22 qvar- 
nar, 12 fäbodevallar i Ytter-Malung, 29 qvar- 
nar, 16 fäbodevallar i Forss fjerding och 12 
fäbodevallar i Moo fjerding. Byar äro följande, 
efter storleken: öje 15 Dalkarlsmantal (eller 
hemmansnummer) Moon 13, Foi^ss 12, <Sfor%9, 
iVallerås 8, Myckelby 7, Grimsåher 6, Utsjö 7, 
Ytter-Mahlung 6, GrönJnnd 5,^ Selbäck 5, Holuti 
5, Bjuråker 5, Ägget 5, Åsen 4, Backa 4, 
Böhle 4, Gärderås 3, Tullbyn 3, Sillerö 3, Jägra 
2, Buskå 2, Lyckan 2, Hnggan \, Af radsberg \, 
summa 138: år 1638 nämns här 198 gårdar. 
— Adress: Malung. 

Mala. Kapell till Arfvidsjaurs lapp- 
marks pastorat, beläget nära Westerbot- 
teus gräns, räknar sin uppkomst från år 
1852; till uppförande af kapellkyrkan, 
som ligger vid 65^, 10' 42" polhöjd, er- 
höllos 666 rdr 32 sk. bco af anslaget för 
ecklesiastikverket i Lappmarken. Uti den 
skola, som missionssällskapec upprättat 
i nämnda socken, och i hvilken kost- 
nadsfri undervisning meddelas åt 18 ä 
20 lappbarn årligen, ha de frön, som här 
blifvit utsådda, slagit rot och bära nu 
frukt. En gosse, som i denna skola 
utmärkte sig för god fattningsgåfva, be- 
römvärd flit samt hedrande uppförande, 
har, efter att på församlingens (hvaraf 
hälften består af nybyggare) bekostnad 
hafva genomgått en kurs vid Hernösands 
seminarium, sjelf under några år såsom 
lärare utöfvat en välsignelserik verksamhet 
samt sedan år 1862 blifvit antagen till 
kapellprediknnt (likväl med rätt att blott 
inom lappmarkspastoraterna befordras). 
Kapellaget räknade 1860: 1,226 invå- 
nare. Under året 1861 var temperaturen 



mycket \k^, högsta temperaturen under 
vintern var — 40 grader, medeltempe- 
raturen -f 0,24, så att anledning är att 
anse densamma såsom den naturliga 
orsaken till den svåra missväxt samhället 
blifvit hemsökt af. Att uppgifva de 
hemman, hvaraf församlingen består, har 
ej varit möjligt af tillgängliga officiella 
handlingar. — Adress: Piteå. 

Malöga. Gästgifvaregård i Carlstads 
län, h varifrån skjutsas till 
Gustafskrog s. s. v. ... iVg niil. 
Vägen går förbi Ransund, en vik afWenern, 
öfver Högrosterna, en skogbevuxen fjällsträcka 
med lindriga backar. 

Lillnor n. n. o iVg ii^il- 

På denna väg passeras en lång vik ^af "We- 
nern, och på färja öfver sundet mellan As- och 
Grumsfjärden. På andra stranden ligger en liten 
bergshöjd, der fordom låg Edsholms eller Asa 
slott, som enligt Fernow skall hafva stått 700 
år, då det 'förstördes; men ej troligt, då det är 
bekant, att man under en så aflägsen tidpunkt 
icke här förstod i kalkbruk bygga så fasta mu- 
rar, som ruinerna vittna om (se vidare artikeln 
Asa slott). Härifrån går vägen genom tämligen 
breda dalar och sträcker sig derpå jemte Nors- 
elfveu till höger, som öfverfares nära Lilluors 
gästgifvaregård. 

En friboren man i Wärmland, Amuud 
i Mallui (Malöga) omnäranes 1434. 

Malörn. Fiskläge och lotsplats, hö- 
rande till Xorra lotsdistriktet, ligger 6 
mil från Torneå stad, vid inloppet till 
Haparanda, med Norrbottens läns enda 
fyrbåk. Malörn skall innehålla 500 
famnar i längd, är utan skog, dock för- 
sedd med mycket vinbärsbuskar; den 
har tillförne varit liksom i 2 delar, 
med båtfart imellan, men säges vid jord- 
skalf 1727 sand och sten hafva drifvits 
så tillsammans, att nu mer synes der 
ingen skilnad. I äldre tider blef här 
uppsatt en båk till 15 alnars höjd, men 
1769 uppfördes af staden en hög kyrko- 
byggnad i åttkant, 21 alnar lång, 12 
alnar bred, till bättre ntsigt åt hafvet. 
Härifrån lotsas till 

Haparanda 7 sjömil. 

Samjis 6 d:o. 

Törefors 8 d:o. 

Näsby i Kalix elf 5 d:o. 

Pahaluoio öVo ^■^^ 

Manheim eller Torp. Ett mantal 
frälse uti Dagsbergs socken, Lösings 
härad af Linköpings län, naturskönt be- 
läget vid Bråvikens segelled, utgör med 
IV4 mänt. underlydande i samma socken 



Maiiilla. 



Manilla. 



35 



samt skogshemmanet Bethlehem, beläget 
i Krokeks socken, ett gods, som köptes 
1854 af närvarande egaren friherrre Aug. 
Funck på Alm stad. Gärden är väl be- 
byggd, eger vacker trädgård och park- 
anläggning; taxeringsvärdet för Manheim 
år 1861 var 15,000 rdr rmt; ordinarie 
räntan är 40 sk. kronovärdi. Det har 
varit skatte-kr.-imra., men den 16 Jan. 
1809 upplåtet till frälse. Hufvudegen- 
domen bar tillhört Pfalzgrefliga huset 
till 1689, och på de sednaste 50 åren 
häradshöfd. G. Boheman, öfverstelöjtn. 
frih. Erik Gabriel Leijonhufvud, som 
under Pommerska kriget 1807 blef fången 
hos Fransmännen, död härstädes 1848, 
major F. Mannerstråle (år 1850), som 
bi vistat norska kriget 1814. 

Manilla och Manhem. Institut för 
Bl.nda och Döfstumma, är beläget å 
Koagl. Djurgården utanför Stockholm 
och har till stiftare Per Aron Borg, född 
i A^estad d. 4 Juli 1776. Icke lycklig 
på tenstmannabanan måste Borg länge 
förskiffa sig sitt underhåll med under- 
visning på harpa och i sång, tills åskå- 
dandet af dramat: Abbe de FEpée väckte 
hos bnom tankan, att följa denne rykt- 
bare nenniskoväns exempel och i Sverige 
stifta ei inrättning för döfstumma och 
blinda. Ehuru alldeles obekant med 
TEpées method, lyckades det honom 
dock gCiora att studera utkomna skrifter 
i ämnet oh genom sin medfödda fallenhet 
för detta ;itt nya värf, att, till bibrin- 
gandet åt dessa vanlottade af kunskaper 
och färdig-ieter, sjelf uttänka methoder, 
af hvilka rågra till och med öfverträffade 
hvad i samma väg fanns vid utländska 
anstalte af detta slag. Hans första 
försök Wtinnan skedde år 1807 i huf- 
vudstade, och Försynen lät hans första 
elev, et blindt fruntimmers, mamsell 
Seyerlinc musikaliska anlag samt goda 
själsförm^enheter vid en examen tjena 
till att väta allmänhetens uppmärksamhet 
och deltaande icke blott för henne sjelf, 
utan äfve för den gryende inrättningen. 
Kesultatelblef väl ej större i materielt 
hänseendeän ett understöd af 450 rdr 
utaf regeiigen, men följande året för- 
klarade s- drottningen för institutets 
beskyddarna, och i statsanslag för det 
u^hUdidiåQnstitutet för Döfstumma och 
Blinda beljades 5,000 rdr (dock blott 



hälften af den begärda summan), under 
vilkor af vissa, från hela riket insända, 
frielevers mottagande till uppfostran m. m. 
Många motgångar rönte denna verksamhet 
för medmenniskors väl. Så hade man 
utspridt menliga rykten om densamma 
samt om elevernas behandling derstädes, 
hvarföre allmogen tvekade att dit upp- 
skicka dem af sina barn, som härtill 
blifvit utsedde. Men för att undanrödja 
dessa farhågor företog Borg, om som- 
maren år 1812, en vandring till fots 
med sina elever genom åtskilliga land- 
skap_, hvilket hade till följd, att flera 
ansökningar inkom mo om emottagandet 
af barn, än som kunde beviljas. Ar 
1816 hopade sig motgångarna så, att 
anstalten hotades med total undergång 
och upplösning, föranledd af något miss- 
förstånd med drottningen, hvarför också 
Borg tog afsked och uppsatte ett institut 
på egen hand å lägenheten Manilla och 
Manilla holme, som han inköpt 1813 
för 1,500 rdr rmt af traktör O. Sund- 
berg, hvaremot det oflentliga skulle fort- 
sättas under drottningens inseende. Man- 
hem bebyggdes synnerligast med aktie- 
medel och biträde af eleverna, hvilka 
under hans ledning hunno en hög grad 
af bildning i mångfaldiga studier, samt i 
slöjder och handarbeten. Det blef färdigt 
omkring 1817 och redan år 1819 hit- 
flyttades det offentliga Institutet, som 
under tiden kommit nära sin upplösning, 
så att Borg ånyo blef eftersökt och, 
såsom för sakens framgång oumbärlig, 
ombedd att åter öfvertaga ledningen af 
detsamma. Från denna tid hugnades 
Institutet väl med flera gånger förökade 
statsanslag, men likvisst såg det sig ur 
stånd att åter upptaga blinda elever, 
hvarmed det alltsedan 1816 hade måst 
upphöra, till stor del af brist på medel. 
För att utvidga stiftelsens välgerningar, 
som äfven sträckte sig till svagsinta, 
erhöll Borg af regeringen tillåtelse att 
skicka en stambok kring riket. Då den 
af regeringen tillsatta förvaltningen for- 
drade, att de sålunda influtna medlen 
äfvensom sjelfva den blifvande stiftelsen 
skulle ställas under styrelsens omedelbara 
vård, undandrog sig Borg från all be- 
fattning med saken och hänsköt afgö- 
randet till regeringen. Under tiden afled 
Borg den 22 April 1839, i en ålder af 



36 



Mauilia. 



Mankärr. 



62 år; han fick likväl ännu i lifstiden den 
glädjen, att se sin äldste son, medic, 
kand. Ossian Borg, född d. 6 Aug. 1812, 
utsedd till sin efterträdare. Efter Borgs 
frånfälle inlöstes egendomen 1840 med 
18,600 rdr. Läget är täckt och behag- 
ligt. En liten jernbro förenar Manhem 
och den lilla romantiskt belägna ön, 
som äfven har ett historiskt minne. Här 
landsteg d. 13 Juni 1813 för första 
gången på svensk botten dåvarande kron- 
prinsessan, Josephina, nuvarande H. M. 
enkedrottningen. Det är förut nämndt, 
att Institutet måste lemna de blinda åt 
deras öde; först år 1846 synes en vän- 
ligare stjerna uppgått äfven för dera att 
sprida ett fortgående ljus i deras långa 
natt, i det att förutnämnda drottnings 
gemål, afiidne konung Oscar I, täcktes 
till undervisningsanstalt för blinda upp- 
låta den, midt emot de döfstummas 
bostad Manhem, belägna lägenheten Öfra 
Manilla. Af enkedrottningen har för ej 
så längesedan blifvit förärad en orgel, 
som är för de blinde till en icke så 
ringa förnöjelse och uppbyggelse. — 
För Institutet är af Kongl. Maj:t under 
d. 16 Juni 1846 ett förnyadt reglemente 
utfärdadt, som upplyser bland annat att 
för sökande erfordras följande handlingar: 
1:0 ett till kongl. direktionen öfver all- 
männa institutet för döfstumma och blinda 
stäldt ansökningsmemorial; 2:o prest- 
och 3:0 läkarebetyg. Åldern för de döf- 
stummas emottagande bör vara omkring 
10—15 år, för de blinda omkr. 12—18. 
För betalande elev erlägges 250 rdr 
rmt årligen. Elever emottagas under 
sommaren (Juni och Juli månader). Full- 
ständig kurs beräknas till 6 högst 8 år. 
Institutet, som står under en direktion, 
der H. M. Drottningen är Beskyddarinna, 
åtnjöt pä 1840-talet ett statsanslag af 
10,000 rdr, som nu mer uppgått till 
mellan 30 och 40,000 rdr rmt. Utvid- 
gandet af undervisningsanstalten för döf- 
stumma har alltsedan år 1850 visat sig 
vara af behofvet påkallad, och sedan 
Kikets Ständer vid 1854 års riksdag 
beviljat ett anslag af 37,500 rdr och 
vid 1857 års riksdag ytterligare 120,000 
rdr eller tillsammans 157,500 rdr för- 
utom 7,500 rdr rmt till inventarier, har 
nybyggnad kunnat företagas, som är 
afsedd att kunna inrymma minst 150 



elever. På hösten 1862 funnos vid 
institutet 100 döfstumma och 41 blinda. 
Af eleverna finnes en, som efter en svår 
sjukdom på en gång beröfvades syn, 
hörsel och talförmåga; denne har det 
oaktadt förvärfvat sig ej ringa kunskaps- 
förråd medelst teckenspråk och upphöjda 
bokstafstyper. Bland läroämnen vid de 
döfstummas afdelning ingår äfven tal- 
öfning. 

Institutets fond var på 1840-talet 
79,592 rdr 32 sk. bco, inberäknadt fastig- 
heter och inventarier; dess för år 1861 
afslutade räkenskaper utvisa, att till- 
gångarne, oberäknadt värdet af lägen- 
heten Manhera och Manilla holme samt 
af byggnaderna å Öfra Manilla, upp- 
gingo till 231,573 rdr 10 öre rmt, och 
att för samma år Institutets inkomst, 
inberäknadt årliga statsanslaget, utgjort 
69,787 rdr 59 öre, samt att utgifta'na 
uppgått till 62,397 rdr 7 öre. — Iråu 
Institutets stiftelse till närvarande tid 
hafva tillsammans 600 elever kinnat 
derstädes emottagas till uppfostrai och 
undervisning. Öfver 740 blinda och 
döfstumma under 15 år funnos 1>'55 i 
riket, alltså väl behöfligt af utudgad 
lokal. Af de döfstumma hafva nånga 
utgått i andras tjenst, der de erhållit 
goda loford; en del deremot åörvändt 
till fädernehemmet, der de med sn skick- 
lighet och flit blifvit sina åldiga och 
fattiga föräldrars stöd och ofa beredt 
dem en inkomstkälla. — Afie blinda 
är för närvarande en anställc som ord. 
lärare vid en af hufvudstadeusfolkskolor, 
en blind lärare för seende bau.! Namnet 
Manilla gafs stället af spansit. 3nvoyén 
Corall, som på 1790-talet först bbyggde 
stället midt emot Manilla hobe, som 
då kallades Tolföresholmen. 

Mankärr. Ett skatte-heiman af 
\/g mänt., beläget uti Wassäud socken, 
Wäne härad och Elfsborgs in, skall 
blifvit förlänadt åt en Carl XI drabant, 
vid namn Jonas, som tjent skånska 
ofriden; säkert är iraellertid, ^ närande 
Jonas bodde på detta herama Oaktadt 
stor fattigdora, lyckades det ock hans 
stora omvårdnad om sina bai, att be- 
reda 2:ne söner vetenskaplig ppfostran, 
och hvaraf den ena, Birger ^Vassenius 
(namnet af socknen) egnad sig isyn- 
nerhet åt de mathematiskf physiska. 



lansdala. 



Marbeck. 



37 



Mankärr var för honom städse en »an- 
gulus preeter omnes terrarum ridensw (en 
framför alla andra behaglig plats). Efter 
fadrens död öfvertog han hemmanet, och 
den dåvarande lektorn inlöste det år 
1734 till skatte för 30 daler s:mt. Ar 
1751 tog han afsked från sin innehafda 
lektorssyssla och lefde sedan i 20 år på 
sin lilla landtgård. Han dog d. 11 Jan. 
1771 och blef begrafven i Wassända. 
Sonen Jonas, som enligt fadrens testa- 
mente skulle inlösa åt sig Mankärr mot 
600 daler s:mt, inköpte derjemte V4 
mänt. Myskebacken, och hans ättlingar 
hafva alltjemt innehaft dessa fastigheter. 
Ar 1861 egdes Mankärr jemte jj^y mtl 
i ett annat hemman, alltsammans tax. 
till 1,620 rdr, af Carl Wassenius. 

Förut nämnde Birger Wassenius utgaf alma- 
nachor tills år 1747, då Vetenskaps-Akademien 
erhöll så godt som exclusivt privilegium derpå. 
Hvad som isynnerhet gjorde Wassenii alraanachor 
så begärliga voro dess läjorika och för sin tid 
märkvärdiga uppsatser. Aren 1724—31 med- 
delade han i en fortgående serie: »En kort un- 
derrettelse för them enfalligom om orsakerna, 
hvarför åhren, i anseende till väderleken, äro så 
mycket olik och skiljachtig; i likaledes åren 
1732-44: »Kort anledning för them enfalligom 
till retta tanckar om thenna synliga veridenes 
systheraate, eller sammanhang.» I inledningen 
till detta ämne säger han: »Jag vet icke, att 
någon ännu på svenska ther om, till sina lands- 
mäns tjenst något framgifvit uti ljuset; och dock 
thenna materia allom them som then store Gu- 
dens finger uti naturen med vördnad och efter- 
tancka vilja beskoda, ganska många, ja oendeliga 
tillfellen lärer gifva, till Hans helga lofs och 
ähres utspridande!» Slutligen 1745 — 48. »Wel- 
ment underrättelse för them Enfaldigom om 
åkerbrukets förbättrande.» Förtrogen med bibeln 
citerade han den ofta; stundom inflätade han 
verser, såsom 1732 efter förutsägandet af solför- 
mörkelsen: 
»När rika Solens sken för fattig måna brister, 
Hon blifver svart som beck och all sin fägring 

mister: 
Ty lär, min vän, en ting utaf then gamla Måna, 
Att man ej yfvas bör af thet man måste låna.» 

Till slut må anföras hans hypothes om an- 
ledningen till vattenminskningen. Han ansåg, 
att af vattnet flera slags täta kroppar årligen 
tillkomma, hvilka antingen så förblifva eller 
omsider till jord förvandlas, som äfven af vatt- 
net torde fått sin upprinnelse, »likmätigt Skriftens 
vittnesbörd.» 

Mansdala. Gård uti Wä socken af 
Gärds härad och Christianstads län, af 
1% raant. skatte, ^'2 fi'älse, å JW 1 — 4, 
tax. 1860 till 14,680 rdr, eges af in- 
spektor Orstadius. % mänt. krono ibm 
är kronofogdeboställe, 

Mantorp. Egendom uti Weta socken, 



Wifolka härad och Linköpings län, be- 
lägen nära gränsen af Sya, består af 1 
mänt. skatte- och 1 frulse-säteri (Mark), 
med 2% mänt. underlydande; taxerings- 
värdet 1861 var 43,810 rdr rmt. — 
Mantorp kallas 1683 säteri af ett allodial- 
hemraan, 1687 skatte-säteri; det utbyttes 
från kronan 1682 af John Gripenwald 
(död 1693), som ock egde redan då 
derunder afhysta Mark, och har alltsedan 
förblifvit inom slägten tills öfverstelöjtn. 
riddaren af Svärdsorden J. G. Gripen- 
walds död härstädes 1843. Sedan år 
1850 har egendomen tillhört friherre 
C. M. N. Palmqvist, gift med en dotter 
till brukspatron af Buren. — Mantorp 
har endast obetydlig löfskog i hagarne. 
Till gården höra god trädgård och an- 
senlig humlegård. 

Marbeck. Socken uti Norra Wedbo 
härad af Jönköpings län, 2V4 mil från 
Ekesjö, 4V2 från Jönköping och 8% 
från Linköping, gränsande i norr till 
Frinneryd, med hvilken hon följer från 
sjön Ralåugen till Östgötagränsen, i öster 
till Askeryd, i söder till Bredestad och 
i vester till Lommaryd, har på iV^mils 
längd, men blott % mils bredd, en 
areal af 12,428 tuunl. (eller 0,538 qva- 
dratmil efter Hahr), 0,060 qvadratmil 
upptagas af insjöar. Östra delen af 
socknen har ganska bergig och sten- 
bunden mark, men är i den vestrajemn. 
I den förra är sandmylla rådande jord- 
månen, men i den sednare lermylla. Den 
i vestra delen af socknen är skoglös. Sock- 
I nen, som år 1810 beboddes af 834 och 
I den 1 Juli 1862 af 996 personer, inne- 
j håller 3% mänt. skatte, 1 krono och 
I 31% frälse. Socknen har både fast och 
flyttbar skola, der under sistnämnde år 
! 147 barn erhöllo undervisning af tre 
I examinerade och en oexaminerad lärare. 
' Skolan har en årlig inkomst, stor 19 rdr 
i 93 öre, af enskild donation. Socken- 
; bibliothek har blifvit bildadt 1858 genom 
; gåfvor från grefve Bonde. Sockenboerna 
i låna mot 50 öre pr år, andra betala en 
j ringa afgift. — Marbeck utgör ensamt 
' ett patronelt pastorat af 3:dje klassen, 
' tillhörande Norra Wedbo kontrakt af 
\ Linköpings s^-ift. Den förste kyrkoher- 
j den som namnes är Sven Erici 1338, 
I sedermera namnes Haqvinus Laurenti, 
i 1520 — 27, som blef afsatt, emedan han 



38 



larbeck. 



Marbeck. 



icke ville öfvergifva papismeii; socknen 
förenades då med Askeryd såsom annex, 
men blef åter eget pastorat vid efter- 
trädarens Petrus Halwardi död 1561. 
Kyrkan, som har ett utmärkt vackert 
läge på en höjd, med utsigt öfver Svartå- 
dalen och sjön E-alången, är af sten. 
77 fot lång och 20 dito bred invändigt. 
En tradition säger, att träd till äldsta 
kyrkan skall hafva huggits på samma 
mark, vid sjön llalångens södra ända. 
I slutet af 17:de århundradet erhöll 
kyrkan en tillbyggnad af trä i norr, 
hvarigenom hon förvandlades till kors- 
kyrka. Dess trenne klockor hänga i 
stapel. Kyrkan har en 4:delad altar- 
tafla, hvars arbete är väl i medeltids- 
maner, men ovanligt vackert att vara 
från denna tid. Som vanligt i gamla 
kyrkor, äro väggarne behängda med 
sköldmärken af vanligt slag. Doktor 
Martin Luthers porträtt jemte en kort 
lefvernesteckning förvaras äfven i kyrkan. 
Kyrkans helgedomskärl af silfver utgöras 
af 2 kannor, kalk och patén, 2 ljusstakar 
och en dopskål; den sednare ect testa- 
mente efter lagmannen baron Krister 
Bonde. Fru Anna Catharina Wrangel 
har skänkt 200 daler till fattigkassan. — 
Af fornlemningar hafva vi icke kännedom 
om några. I dess ställe torde vi böra 
omnämna den vidt bekante s. k. Röd- 
eller Flottholmen i sjön Ralången. Den 
är omnämnd såväl af Eogberg i dess 
Smålandsbeskrifning, som uti nya upp- 
lagan af Tunelds geografi, 3 band. 2 
afd. sid. 943. Denna holme säges ömsom 
höja sig öfver och ömsom sänka sig 
under sjöns vattenyta. Den ligger 13,320 
fot frän sjöns södra ända, der Svartån 
inflyter och 760 fot från vestra sjöstran- 
den, samt är från öster till vester 436 
fot lång och 248 fot bred. Dess yta 
består af en röd massa, så lös, att den 
icke utan underlag af bräder kan be- 
trädas; — således ett mycket upplöst 
myrmalmslager, sammanhållet af oför- 
ruttnade träd och växtrötter. Massan är 
äfven på djupet så lös, att en trästång 
kan trängas derigenom ner till den fasta 
bottnen. Klart vatten tros ligga mellan 
holmens massa och denna botten. För- 
fattaren till Tunelds geografi tror, att 
rötter från de på holmen varande stubbar 
nedträngt i botten under det mellan 



holmen och denna varande vattnet, och 
skulle sålunda genom dem fasthållas. 
Allvin åter anser holmen vara fast vid 
botten, och anser mätningen, som utvi- 
sade massan hafva 15,5 och det klara 
vattnet derunder, 6,5 fot djup, af intet 
värde, emedan mätaren var väl en skicklig 
tjensteman, men långt ifrån vetenskaps- 
man. Orsaken till holmens synlighet 
och osynlighet förklaras af sistn. förf. 
härröra af sjöns vattenytas sänkning och 
höjning. Uti Marbecks kyrkobok har 
holmens oregelbundet periodiska synlighet 
blifvit antecknad. Första anteckningen 
skedde år 1696; sedermera åren 1712, 
19, 23 etc; det är ock antecknadt, att 
den vanligast i September och Oktober 
varit synlig, samt särdeles efter stark 
torka eller under stormar. De sednaste 
åren holmen visat sig hafva varit 1812, 
1815, 24 och det ^starka torkåret 26, 
då den afmättes. Ar 1773, då konung 
Gustaf III besökte holmen, blef i Augusti 
månad en mindre holme synlig längre i 
öster af 130 fots längd, på hvilken 100 
stubbar lära räknats. Efter denna tid 
skola flera holmar hafva uppträdt. Flott- 
holmen har på flera år icke varit synlig, 
och då den under 1854 års starka torka 
icke visat sig, tros han aldrig mer komma 
att göra det, tillfölje af att den lösa 
massan måste ovilkorligen borfsköljas af 
den genom sjön löpande strömen. 

Gårdar och verk : Säterierna Cathrineholm och 
Herrestad (se art. Cathrineholm), hvarunder lyda 
1^/4 Jularp, V2 Byarp, 1 Eket, ^,'2 Gjöhle, 
V4 Kitlla, 2^/2 Marbäck, Vs Sjöeryd, V2 
Smedstorp, Vg Wickenstorp. — Säteriet Not- 
åsen, se den artikeln hvarunder lyda V^ Brun- 
seryd ladugård, V2 i^m, ^g Ingelsebo, 1 '/4 
Råby, '/4 Ormestorp, ^/g Häljarp, V4 Knifvarp, 
V4 Mussarp, ^4 Stallarp. Säterierna Fager- 
huU, Wrg,ng%jö, Grafsjöhult, örin ge (se dessa 
artiklar.) 1 frälse Bommeryd, ^,'2 Bolma, 1 
Siggarp, egdes 1861 af kapten Hjertström i 
Grenna. — V2 Gåseryd, */2 Hättarp utgöra kyrko- 
herdens boställe, det sistnämnde hemmanet erhöll 
prestgården år 1641 i tillökning med anledning 
af sina inskränkta egor. — I socknen finnas 4 
lägenheter, 2 manufakturiurättningar och 6 qvar- 
uar och sågar, — Adress: Ekesjö. 

Marbeck. Pappersbruk uti Snöstorps 
socken, Halmstads härad och län, be- 
läget \^i\ mil o. n. o. från Halmstad; 
härtill hörer ^'2 mänt. ins. frälse Mar- 
beck och qvarn; det hela taxerades 1861 
till 10,500 rdr rmt — och tillhörde då 
handl. Liedbäck i Halmstad. Pappers- 



Marbogården. 



Marbäck. 



39 



bruket uppgifves i jordeboken varit öde 
1825. 

Marbo^ården. Ett mantal frälse- 
säteri uti Asaka socken, Skånings härad 
och Skaraborgs län, ligger i Märene by 
ocb intager omkring 330 tunnl.; egdes 
år 1816 af expeditions-sekreteraren J. 
Noring, år 1861 af 4 bönder; sistn. års 
tax.värde var 12,320 rdr rmt. 

Marby. Ett mantal frälse-säteri uti 
Bond-Arnö socken, Trögds härad och 
Uppsala län, beläget på Oknöns syd- 
vestra strand, har tillhört Uppsala dom- 
kyrka från 1396 kanske till reformationen, 
på 1600-talet Jacob Nsef, och dess måg 
Johan Skytte; reducerades, utbyttes derpå 
af fröken A. C, Wrangel på Säby å 
Aspön, tillhörde hennes slägt omkring 
1740, egdes 1849 af Enlund. 1861 
lydde Marby jemte andra 1^/2 mantal 
under Haga i Svingarns socken. Säteriets 
tax.värde var 13,800 rdr rmt — ; ord. 
räntan 24 rdr 16 sk. 8 rst kr.värdi. 

Marby. Annex-socken till Sunne 
pastorat, ') är belägen uti Jämtlands läns 
Södra fögderi, 1 mil s. s. v. från Öster- 
sund, på sydvestra sidan af Storsjön midt 
för Norderön, mellan Oviken och Hallen, 
sträckande sig ända till fjällen, med en 
areal af 19,768 tunnl., deraf upptagas 
0,025 qvadratmil af vatten. Socknen, som 
år 1805 beboddes af 257 och 1860 af 
404 personer, består af 7*^4» mantal 
skatte, 1 mänt. krono; i bevillning efter 
II art. erlades 1861: 25 rdr 7 öre rmt; 
ordinarie räntan är 115 rdr 37 sk. 2 
rst. kronovärdi: kronotionden 28 t:r 26 
kappar korn. Åkerbruket är ringa, bo- 
skapsskötseln mer fördelaktig, fiske idkas 
till nödtorft. Potates sattes — skrifver 
Hiilphers på 1770-talet — för några år 
sedan först i Järsta, hvarifrån sedan frön, 
jemte beskrifning på dess skötsel, spriddes 
i orten. Af bröd bakas fyra slag: god- 
öröd, af rent kornmjöl; spisbröd, af korn 
och agnar; rågbröd, i stora och tjocka 
kakor, är endast högtidsrätt; barkbröd, 
tillredes af korn och furubark. Under 
missväxt har s. k. Skottrajöl blifvit hem- 
tadt från Norge. — Marby skall förut 
blifvit kallad Stora Marieby, till skilnad 

*j Enligt Kongl. bref af d. 17 Jan. 1851, skola 
Hallens och Marby socknar vid nästblifvande 
komministers ledighet i Hallen, skiljas från 
Sunne och utgöra ett särskildt regalt pastorat. 



från Marieby socken i Brunflo pastorat, 
men säges i slutet på 16- eller i början 
på 1700-talet, vid någon biskopsvisita- 
tion, fått namnet Marby. Till Sunne 
kyrka räknas % mil, tvärt Öfver Storsjön 
till Rödö kyi'ka 2 mil. Landsvägen ifrån 
Oviken till Hallen går igenom socknen. 
Af socknens hemmantal eller 53|^iL tunnl. 
6 tid = 1 mänt.), utgöra H^rr tid prestbord 
och 4^1^ fourirsboställe, det öfriga var 1861 
skiftadt emellan 40 åboer; största bruknings- 
delen var 3'/2 tunnl. Gärdesta (Jersta), tax. till 
1,980 rdr, den minsta var fW Kläppe, tax. till 
170 rdr. Öfriga hemmanens namn äro: Bäck, 
Böle, Getåsen, Höge, Möckleåsen, Svedje, Wälje. 

— I socknen funnos 1861: 8 lägenheter. Måns- 
åsen flyttades 1843 i jordeboken till Sunne socken. 

— Adress: Östersund. 

Marbäck. Annex-socken till Gällstad 
pastorat, är belägen uti Kinds härad och 
Elfsborgs län, omgifven i norr af Hössna, 
i vester af sjön Asunden, i söder och 
öster af Gällstad, omfattar en areal af 
0,343 qvadratmil, af hvilka 0,o62 äro vatten. 
Marken är bergaktig. Jordmånen består 
af sandmylla; skog växer till behof. 
Socknen, som år 1805 beboddes af G 15, 
år 1860 af 753 personer, består af 
15^V24 ii^ant., hvaraf 10% skatte, '/^ 
krono, 4*V24 iVälse, med 60 åboer. I 
bevillning erlades 1861: 116 rdr 61 öre. 

— Kyrkan, af sten, belägen ^A^ mil från 
Ulricehamn, är efter tillbyggnaden 1824 
ljus och rymlig; här ligga öfverstarne 
Björnsköld, far och son, begrafna. Ett 
historiskt minne är fäst vid hemmanet 
Skotlek, å hvars inegor, nära sjön Asunden 
och \^4 mil från Ulricehamn, ännu utvisas 
stället efter den ek, för flera år tillbaka ned- 
fallen, i hvilken Sten Sture d. Y. upp- 
stigit, för att derifråu bättre öfverse den 
slagtning han å sjön Asunden höll med 
Danskarne, men från hvilken ek tradi- 
tionen förmäler att Sture sedd af fienden 
blifvit skjuten. Den blef derefter kallad 
skottek, hvaraf den der sedan anlagda 
gård fått sitt namn. Ar 1596 var kon. 
Johan III i socknen. 

Gärdar och byar: ','4 maut. fiälse-säteri Ä'a//e- 
bacha med qvarn och såg, samt underlydande 
2^/^ Marbäck, ^j^ Ulfveskog, V4 Gunnar sbo, 
Vg Kårdam, ^/^ Ledet eller Björkebacken, ^/^ 
Torpa, utgöra ett gods, tax. till 8,170 rdr, som 
eges af enkefru Björklunds sterbhus. — V3 mtl 
frälse-säteri Näsboholm med tegelbruk, samt un- 
derlydande V4 Öijered, Vg Sandslätt, utgör ea 
egendom, tax. till 7,420 rdr, som eges af A. 
Brovall. — */4 mänt. Björkered är militiae- 
hemman. — Adress: Ulricehamn. 



40 



^argret<'bf^j'g. 



flargreteluud. 



Marcusbäcken, som från Mösseberg 
i Westergötland faller ned vid de sköna, : 
blomsterrika Skårslider, har sitt namn 
af en konung Inges skald, Marcus. En , 
sägen är ännn gängse, att evangelisten 
Marcus predikat och döpt i Marcusbäcken. 
Yid landsvägen nära intill Ingatorp, midt 
emot de s. k. Odinsängarne, ligger en | 
stor sten, som af Sätuna byfolk kallas j 
Marcus' sten. Ea annan Marcus' sten ; 
ligger vid vägen mellan säterierna Stac- ; 
ketorp och Dissarås i Wånga socken. | 
Uti samma Westgötabygd har den tiden 
jemväl varit bygdt ett kapell, hvarefter ; 
grushögar ännu visas uti en äng vid ; 
Mobotorp uti Mo socken, och af landt- I 
folket benämndt den heliga Marcus' ka- | 
pell. En äng der bredvid kallas Marcus- i 
kärret, och en källa, som der uppqväller, i 
namnes MarcvsK-ällan. Hon anses ännu ' 
såsom helig, och, när om sommaren kål 
och jordfrukter börja växa, hemtar folket 
vatten ur denna källan att derraed vattna 
plantorna, hvaraf de skola skyddas för 
mask samt frodas väl. : 

Maredal. Helsobrunn i Ljungarums i 
socken af Jönköpings län, är omnämnd i 
under artikeln Jönköping; den skall inne- 
hålla balsamiskt vatten, särdeles tjenligt 
äfven för dem, som lida af svagt bröst. 

Margreteberg. Ett mantal frälse- 
säteri uti Harplinge socken, Halmstads 
härad och län, beläget ^'^ mil norr om 
kyrkan, utgör, jemte 4^2 mänt. under- 
lydande, ett gods, taxeradt 1861 till 
29,900 rdr rmt. Margreteberg har till- 
förne hetat Fäberga samt varit ett ut- 
sockne hemman, men sedan den 18 De- 
cember 1786 är säterifriheten hitflyttad 
ifrån Alarp i Slättåkra socken, (Bexell 
uppgifver hemmanet förr hetat Lockared 
och fått säterifriheten 1807). Säteriet 
har alltsedan haft samma egare som 
Sperlingsholm. Hemmanet är extra ro- 
teradt under M 200 för l\f^ mantal. 
Egendomen, som är bebyggd med både 
karaktersbyggnad och ladugårdar af sten, 
har åkerjord af lera samt vidsträckta 
ängar, hvilka till en del äro försedda 
med löfskog. 

Margreteberg. Egendom uti Näs 
socken, Ahse härad och Skaraborgs län, 
utgöres af ^1^ raant. frälse Rudet (tax. 
1861 till 6,000 rdr), '/.^ Fiskaregården, 



med underlydande -Vg raant., jemte ett 
betydligare tegelbruk. Egare hafva varii 
N. G. Dahlcrona omkring 1780, fri- 
herrinnan Anna Margareta Posse omkr. 
1790, efter hvilken egarinna godset tro- 
ligen erhållit sitt namn; det egdes 1802 
af majoren C. W. von Döbeln, af hvilken 
possesionaten L. Jonsson köpte egendo- 
men och innehade den till våren 1842, 
då den köptes af nuvarande egaren, J. 
P. Dahlgren. 

Margretehill. Station på Gefle-Dala 
jernvägen, uti Wahlbo socken af Gefle- 
borgs län — vid 215 fots höjd öfver 
hafvet — , 1 mil 33,800 fot från Gefle, 
34,000 från Bäcks och 15,300 fot från 
Jädrans stationer, är byggd för och af 
Eorsbacka bruk, som dit anlagt en jern- 
bana för hästkraft med en längfd af öfver 



»4 mil. 



Margreteholm. Ett mantal frälse- 
säteri (^,2 Flatagärdet, ^ ^ Tofvered) uti 
Sandhems socken, Wartofta härad och 
Skaraborgs län, beläget utmed sjön Strå- 
ken, och förut kalladt Brunebo, har fått 
namn efter en Margaieta Sparre, gift 
med en Breitholtz; tillhörde år 1816 
löjtn. C. Flach, år 1861, jemte under- 
lydande 2V4 mänt., baron C. Falkenberg. 
Godset, som har skog till husbehof, 
taxerades 1860 till 21,370 rdr rmt. 

Margretelund eller Järö. Ett mänt. 
frälse-säteri uti Öster- Åkers socken. Åkers 
skeppslag och Stockholms län, beläget 
vid en vik af Trälhafvet, utgör jemte 
I4V9 mänt. underlydande, ett gods, tax. 
1861 till 123,480 rdr. Margretelund 
bebyggdes till säteri af friherre Gabriel 
Oxenstjerna, som utnämndes strax före 
sin död, vid 28 års ålder, till president 
i Dorpts hofrätt. Under en så kort 
lefnadstid torde det varit få enskildta 
personer, som haft flera vigtiga värf och 
uppdrag. Enkan, friherrinnan Brita Kurck, 
lät 1658 uppföra stenhuset. Margrete- 
lund såldes 1718 till r. r. Åkerhjelra af 
Elsa Sparre, enka efter den förutnämn- 
des son Gabriel O., kallad den Långe, 
som, såsom guvernör öfver Öland, tog 
till flykten vid Danskarnes landstigning 
derstädes 1671. På denna sin egendom 
uppehöll sig förutnänmnde r.r. Akerhjelm, 
sedan han nödgats taga afsked, efter att 
hafva ogillat det år 1745 vidtagna finana- 
svstem och inrättningen med de små 



fflargretetorp. 

bankosedlarne och äfvenledes uti den 
s. k. principalatsfrågan i den beryktade 
Springerska saken utlåtit sig annorlunda 
än anhängarne af det då rådande par- 
tiet ansågo med sina fördelar öfverens- 
sj;ämmande. Vid 1765 års riksdag erhöll 
Akerhjelm en lysande upprättelse, i det 
Ständerna offentligen förklarade, »att det 
allmänna rönt en beklaglig verkan deraf, 
att man icke följt de trogna rådslag, 
Akerhjelm kort före 1746 års riksdag 
gifvit om banken och dess myntväsende». 
Han afled år 1768. Egendomen har 
alltsedan varit inom Akerhjelmska fa- 
miljen och har tillhört åtminstone sedan 
1849 majoren och riddaren af Svärds- 
orden Eobert U. H. von Bahr, gift med en 
friherrinna Akerhjelm. Till godset, upp- 
gifver Djurberg, hörgodt höbol, men ringa 
skog. En ansenlig trädgård pryder gården. 

Margretetorp. Gästgifvaregård på 
gränsen af Skåne och Halland, vid foten 
af Hallandsås; härifrån skjutsas till 

Karup in iVg niil- 

Engelholm is IV4 ^> 

Båtstad i n. n. v IV2 » 

Torekow i v. n. v 1% » 

Östra Ljungby i s. o. . . . 2V8 >* 

Maren. Sjö i Stockholms län, som 
utfaller i Hallsfjärden och är begagnad 
till Södertelje kanal. 

Maria källa, se Torpa socken. 

Marianelund. Ett mtl frälse-säteri 
uti Hässleby socken af Södra Wedbo 
härad och Jönköpings län, bestående af 
V2 niant. Torp och V2 Strömstorp, under 
ofvannämnda namn; utgör med Haga 
qvarn, garfveri, färgeri, oljeslageri, qvarn 
med 3 par stenar, såg, Gustafsforss ma- 
nufakturverk med 20 skU smide, V4 
Torp, ett gods, hvartill äfven hörer ett 
askkalsinerbruk. År 1680 utbyttes går- 
den mot andra hemman till säteri af 
öfverstelöjtnant Liljenborg, som gaf det 
namnet Strömstorp; sedermera innehades 
säteriet af ätten Eosenhoff, men pant- 
sattes till kronan, hvarefter det någon 
tid utarrenderades till bönder. Gården 
utlöstes dock 1755 af generalmajoren 
Gustaf von Siegeroth, som åter bebyggde, 
förbättrade och förskönade stället; en 
allé anlades från landsvägen till man- 
byggnaden och trädgården på båda sidor 
om vägen jemte promenaden vid ån. 
Stället fick nu sitt närvarande namn efter 
v. 



Mariebers 



41 



generalrajorens fru, född Mariana Mack- 
lier. Han ökade de uti den här förbi- 
flytande Bruzaholmsån befintliga verken 
med jernmanufakturverket och gaf det- 
samma namnet Gustafsfors efter sitt eget ; 
till ytterligare förvarande af sitt minne 
förordnade han, att hans i olja målade 
porträtt jemte bröstbild i medaljong af 
gips för alla tider böra förvaras vid 
gården, i hvars hand den än måtte 
komma. Derefter har den egts af lag- 
mannen Eisellsköld, dennes son expedi- 
tionssekreteraren O. S,; ryttm. Fredrik 
och löjtn. O. J. Adlerberg samt kammar- 
junkaren Hammarsköld, som inrättade 
de tre förutnämnda fabrikerna. Godset 
innehades 1861 af sistnämnde egares 
enkefru. Här föddes 1791 nuvarande 
chefen för kongl. väg- och vattenbygg- 
nadsstyrelsen, riddaren af Svärds-Orden 
Axel Erik von Sydow. Nära bredvid 
gården har Aspelands kompani haft sin 
mötesplats, hvilken numer är flyttad till 
Hultsfred. 

Marieberg eller Mariad. Ett och 
V3 mänt. frälsesäteri uti Grödinge soc- 
ken, Svartlösa härad och Stockholms 
län, beläget nära Qvarnsjön, ej långt 
från kyrkan, utgör jemte underlydande 
I2V6 niantal inom socknen ett goda, 
taxeradt 1860 till 121,180 rdr rmt 
(häraf 24,750 rdr för sjelfva Marieberg). 
Bland underlydande må nämnas säteri- 
erna Kashamra och Snackstavik. Af 
Marieberg har J^f 1 om 1 mänt. varit 
doneradt fru Anna Sture med condition, 
som fru Ebba Baner utbytt emot Brän- 
ninge i Tveta socken, med 1683 års 
ränta, hvilket hemman den kongl. kom- 
missionen, d. 24 No v. 1704, har för- 
klarat hafva igenom 1664 års privata 
byte efter 7 § af 1655 års stadga iklädt 
sig frälsenatur, och Tomteberga i Bot- 
kyrka socken i dess ställe står under 
lösen, hvarom är landshöfdingens ordre 
d. 11 Jan. 1705. M 2, % mänt., som 
tillförne varit en kronoutjord, har Za- 
charias Wattrang tillbytt sig efter kam- 
markollegii bref af d. 30 Mars och 18 
Okt. 1683, och har det blifvit till näranda 
mantal skattlagdt samt sammanbygdt 
med M 1. Sedan Marieberg kommit 
i slägten Wattrangs ego, har det länge 
och ännu 1825 haft gemensam egare 
med Sjöberg; det gjordes af presidenten 

6 



42 



Marieberg. 



Mariebers 



Z. Wattrang till fideikommiss, tillhörde 
1840 och ännu hofmarskalken frih. C.Eud- 
beck, gift med en grefvinna Juliana S, 
Oxenstjerna. 

Marieberg eller Suntak. Ett mtl 
skatte uti Suntacks socken af Wartofta 
härad och Skaraborgs 4än, köptes d. 24 
Febr. 1642 af landshöfding Bengt Hib- 
bing från fru Christina Bååt, men bort- 
byttes strax derpå till Johan Dufva. 
Gården uppgifves äfven hafva hört till 
grefve Per Brahes grefskap under Wisings- 
borg och blifvit reducerad 1681. Hem- 
manet, som erhöll namnet Marieberg d. 
4 Juli 1850, egdes 1860 jemte iVg 
underl. samt qvarn af hr A. Wahlberg; 
tax.värdet s. är var 19,820 rdr rmt. 

Marieberg. Lägenhet vid Halmstad 
och Nissaån, med 77 tunnl. stadsjord 
och c:a 40 t:r utsäde, eges af grefve 
G. A. Lewenhaupt. 

Marieberg. Högre Militär-läroverk, 
beläget vid hufvudstaden utom Kungs- 
holras tull bredvid segelleden, grundadt 
år 1815 i ändamål att åt officerare af 
artilleriet, ingeniörcorpsen, arméen och 
flottan, äfvensom civil-ingeniörer, med- 
dela grundlig undervisning i yrkets för- 
beredande och dermed sammanhängande 
vetenskaper. Läroverkets högsta styres- 
man är generalfälttygmästaren och chefen 
för artilleriet. Hvar 18:de månad emot- 
tagas uya elever till så stort antal, att 
desamma, tillsammauräknade med förut- 
varande elever, utgöra högst 47, näm- 
ligen 22 af artilleriet, 2 af ingeniör- 
corpsen, 23 af den öfriga arméen och 
flottan. — Kongl. rådet Bengt Skytte 
skall hafva erhållit stället till betesplats 
och först låtit bebygga det. På 1750- 
talet inköptes egendomen i riksrådet 
grefve C. F. Scheffers namn, och en 
porslinsfabrik anlades här af ett bolag. 
Denna fabrik, hvars tillverkningar icke 
saknade godhet och vackert utseende, 
anlagd med dryga kostnader, bar sig 
dock icke i längden. En stor del af 
aktierna såldes på stadsauktion på 1780- 
talet. Sedan riksrådet friherre Liljen- 
crantz blifvit innehafvare af aktierna, 
sålde han egendomen och fabriken 1782 
till Rörstrands fabriks egare, korporalen 
vid kongl. lifdrabantcorpsen Nordenstolpe, 
efter hvars, året derpå timade, död arf- 
viugarne fortsatte att drifva fabriken. 



dock lamt, tilldess de 1788 alldeles 
nedlade den. Marieberg uthyrdes sedan 
af nämnda arfvingar till en anläggning 
för kattuntryckeri och till kasern åt de 
under kriget hitkomna Ryska fångarne. 
Ar 1796 försålde de egendomen till 
Stockholms stad, som sedan afstod den 
för 8,500 rdr till kapiten-mekanikus 
Carl Apelqvist, hvilken här anlade en 
mekanisk spinnmachin och gjorde äfven 
ett anbud till kronan, att på egen be- 
kostnad hitflytta styckgjuteriet från sta- 
den, hvilket med vissa vilkor antogs. 
Ar 1811 försåldes Marieberg till kronan. 
Dåvarande chefen för artilleriet, general 
Gardell (skaparen af Svenska artilleriet 
i dess nuvarande skick), grundladte der- 
städes s. år på statens bekostnad en 
militärskola för artilleriets yngre officerare. 
Förste läraren härstädes blef professorn 
i matematiken Erik Harfvefeldt. Genom 
ett kongl. bref föreskrefs, såsom vilkor 
för erhållande af löjtnantsgrad vid artil- 
leriet, att med approbation hafva genom- 
gått examen vid detta högre artilleri- 
läroverk, som sedermera utvidgades, 
såsom förut of van nämndes. LUi biblio- 
theket uppsattes general Cardells byst, 
såsom den der i synnerhet uppgjort planen 
till läroverkets stiftande. Af statsmedel 
eger det ett anslag af något öfver 18,000 
rdr rmt. 

Marieberg. Länderi med naturskön 
belägenhet invid sjön Wenern och stora 
landsvägen, på Christineharans stadsmark, 
består af c:a 53 tunnl. åker, 285 tunnl. 
skog och hagmark; tillhörde 1862 bruks- 
patron M. Camitz' sterbhus. 

Marieberg. Ett mantal frälse uti 
Örja socken, Rönnebergs härad och Malmö- 
hus län; häraf egas ^*/25 ^^^^^^ ^^^^^ 
c:a ^%3 mänt. i Örja by, tax. 1861 till 
52,400 rdr rmt, af hr L. W. Athmer. 
Öfriga V25 naant. med väderqvarn och 
jerngjutcri eges jemte -^'^^ mantal i 
nämnda by, tax. till 10,670 rdr rmt, af 
hr P. Lindelöf. Förstnämnda del egdes 
1825 af major v. Segebaden, den sist- 
nämnde af en smed Apelqvist. Enligt 
kammar-kollegii utslag den 28 Augusti 
1808, erhöll 1 mantal i byn Örby nam- 
net Marie berg. 

Marieberg. Sågveik och land tegen- 
dom i Asaruins socken, Bräkne härad 
och Blekin2;e län, i den natursköna Asa- 



Marieberg. 



larieberg. 



43 



rumsdalen, och utmed allmänna lands- 
vägen, 1 mil från Carlshamii, består af: 
Mariebergs såg med tvänne iinbladiga 
dubbelramar och centrumsåg, Nyebro såg 
med en dubbelram och centrumsåg, Marie- 
bergs qvarn med två par sammälds- och 
ett par siktqvarnstenar samt grynverk, 
med full mäldtillgång, Vie niant. Marie- 
berg (alltsammans tax. till 42,800 rdr) 
jemte ^/^ mänt. Ekeberg. Egendomen 
eges af sågverksintressenter, med herr 
G. W. Friberger till disponent. Flera 
obegagnade fall med oinskränkt vatten- 
tillgång erbjuda anläggning af större och 
mindre vattenverk uti Mörrums ström, 
på hvars ömse sidor båda hemmanen äro 
belägna. 

Marieberg. Fyra mänt. frälse-säteri 
uti Björkviks socken, Jönåkers härad och 
Nyköpings län, beläget vid Yngarn, tax. 
1861 till 28,670 rdr, egdes då under 
Hofsta m. fl. gårdar af löjtn. M. Oden- 
crantz. Marieberg består egentligen af 
2 mänt. Skolsta, 2 mänt. Wäsby. Eiks- 
skattm. Sev. Bååts syster Maria (död 
1656), gift med general-löjtn. frih. Carl 
Sparre, skref sig omkring 1648 till Skolsta, 
som efter henne lär ha fått sitt nya 
namn; det utlöstes från reduktionen af 
hennes efterlefvande man, kom genom 
testamente till svärsonen, presid. friherre 
Joh. llosenhane (död 1710), såldes på 
1760-talet till fru Cedercreutz (Gyllen- 
krook), född Berchner, egdes från 1792 
genom köp af frih. Joh. Ilibbings enka, 
född Gyllenkrook, från 1811 af K. Leijon- 
hufvud, som vid arfskiftet efter F. J. 
Eibbing afstod Marieberg till sin svä- 
gerska Julie Ribbing, gift med kammar- 
herre von Schildt; det såldes 1834 till 
gr. E. Oxenstierna och af denne 1840 
till grosshandl. J. C. Holraqvist, svärfader 
till nuvarande egareu. 

Marieberg. Länderi, beläget invid 
Nyköping på stadens jord, med underl. 
V4 mänt. Brandlärr och stadslägenheten 
Gustafsberg, med ett utsäde af 10 å 15 
t.r höst- och 40 t:r vårsäde samt ca 30 
t:r potates. Egare är possesionaten Axel 
Schéele. 

Marieberg. Marberg eller Marburg. 
Säteri i en naturskön trakt vid Göta elf, 
% mil norr om Kongelf, uti Ytterby 
socken af Inlands Södra härad och Bohus 
län. Dess förste grundläggare Sven Rank, 



som tillbytte sig hemmanet 1673 och 
1674 från kronan emot vederlag af frälse- 
hemman inom Knäreds socken i Hal- 
land, var född 1616 på Eankhyttan i 
Dalarne, hvaraf han tog namn. Vid 14 
års ålder ingick han som simpel soldat 
vid Dalregimentet, avancerade genom alla 
graderna, var 1659 en kort tid slottsherre 
på Bohus och afled i Halmstad 1686 
som landshöfding öfver Malmöhus län 
m. m. Hans arfvingar sålde godset till 
generalmajoren baron Axel Roos. I sin 
ungdom en af Carl XII:s lifdrabanter och 
bland de mest framstående personlighe- 
terna vid kalabaliken i Bender — hvar- 
öfver han uppsatt en berättelse — 
anses han äfven hafva varit förebilden 
till Tegnérs Axel. Han var en äkta 
svensk karakter, utmärkt för mannamod 
och trofasthet. Sedermera kom godset till 
en Ölbergs, politie-borgmästaren i Göte- 



boro' Schiitz och dennes 



majoren 



Rosenschutz. 

Denue var ea af de rikaste privata män, 
meu tillika en af de större narrarne på sin tid. 
För penningar utverkade han sig rältighet att 
kläda sin betjening i kongl. livré; sjelf åkte han 
aldrig utan i en förgyld vagn, dragen af 6 hästar 
och körd af zigueuare. Vid bordet uppassades 
han af negrer, klädda i turkisk drägt. Pä Marie- 
berg, hvars rum voro prydda med förgyllningar 
och sidentapeter, underhöll han en ordentlig 
seralj. Gården var den tiden en parodi på fäst- 
ning. Der var uppfördt ett stort kasteli, be- 
styckadt med malmkanoner; utanför ena man- 
byggnaden stod uppställd en rad med gevär, 
framför hvilken en postkarl marcherade med 
musköt på axel, och vid öppningen af alléen 
gick en annan framför ett vakthus, der alla, 
som ämnade sig fram till gården, anhöllos, 
Hvarje morgon och afton kl. 4 och 9 sköts salut 
ifrån kastellet, och tväune trumslagare slogo 
reveille och tapto. Rosenschutz sjelf kallades 
kommendant och inspektören pä stället jourhaf- 
vande löjtnant. Egendomens skötsel lemnades 
vind för våg och i stället för att arbeta blefvo 
godsets bönder framkallade till militäriska öf- 
ningar. Imellertid tog all denna herrlighet ett 
slut, och Rosenschutz slutade sin d'åraktiga lefnad 
i en fattigförsörjningsanstalt i Stockholm. 

Marieberg inköptes 1809 af grossh. 
P. Wennerholm, som anlade på hemma- 
net Skälebräckes mark en kostbar mjöl- 
qvarn med 3 par stenar, kallad Cathrince- 
dals qvarn. Ar 1840 afsöndrades från 
säteriet till en särskild egendom 2 mänt. 
iits. fr.-hemman under namn af Trankärr 
Ar 1855 inropades Marieberg på auktion 
af hr A. Palmborg från Göteborg för 
122,550 rdr rmt; men han afstod det mot 
afträde till hr J. R. Wennerholm ; år 1861 



44 



Mariebors. 



larieby. 



var handl. D. Berg egare; taxeringsvärdet 
är 30,000 rdr rmt. 

Jorden är af bördig beskaffenhet och 
indelad till cirkulationsbruk. Utom van- 
liga höfodret erhålles vissa är ett rikt, 
utmed elfvens stränder växande sjöfoder, 
som här kallas Strippel. En betydlig 
löfskog finnes, särdeles af ek, samt någon 
skog af furu och ypperliga torfmossar. 
Gården har 2 ansenliga karaktersbygg- 
nader af trä samt är prydd med ansenliga 
trädgårdsanläggningar. 

Uti Mavberget vid Göta elf och på 
Mariebergs egor synes ett spår, liknande 
ett märke efter en intryckt hästsko. En 
tradition i orten påstår, att detta spår 
erinrar om- en svensk kon. Inge, hvilken, 
efter att hafva förlorat en strid pä Dösse- 
backa slätter i Eomelanda socken, red 
som flykting öfver Marberget till Göta 
elf, öfver hvilken hästen samm med honom 
till Westgötalandet. Under ridten skall 
hästen hafva intryckt berörda märke. 
Tacksam för sin vunna räddning, utlof- 
vade konungen, att en kyrka skulle der 
uppbyggas, som med sitt namn. Nödinge, 
skulle påminna efterverlden om konung 
Inges Nöd och dess lyckliga utgång. En 
mineralkälla utvisar ännu stället, der kon. 
Inges häst stallade, och der Nödinge 
kyrka var allraförst ämnad att stå (se 
vidare art. Nödinge socken). Folksägnen 
synes uppenbarligen anspela på konung 
Inge d. A. och hans nederlag i striden 
mot norska konungen Magnus Barfod, 
ehuru Sturleson väl säger, att slaget stod 
i grannskapet af Fuxerna, på östra stranden 
af Göta elf. I nära förening med nämnda 
sägen står en annan, att tre konungar 
fordom hållit ett möte å Mariebergs egor, 
på ett dervarande gärde, som till minne 
deraf ännu i dag benämnes Kongsvallen. 
Utan tvifvel syftar detta på det under 
art. Konghell redan omnämnda möte 
mellan de tre Nordiska konungarne, der 
fred slöts, och sedan beseglades med äkten- 
skap mellan konungen i Norge och svenska 
konungadottern Margareta Fridkulla. Om 
än folksägnen och historieskrifvaren skilja 
sig uti förläggandet af händelsen för sin 
berättelse på något olika ställe, så är det 
dock intressant att finna, huru många 
spridda drag af vår historia fortlefva på 
allmogens läppar ännu efter 800 år. 

Marieborg kloster, se artikeln Haga 
säteri uti Svinngrarus socken. 



Marieborg. Tre mantal frälse i Eneby 
socken, Bråbo härad och Linköpings län, 
beläget vid Rörsviken, utgör med under- 
lydande % mänt. Helleberga ängar. Trä- 
brunna och Skälstad utjordar, ett gods, 
tax. 1861 till 38,990 rdr (32,210 rdr 
för sjelfva Marieborg). Hemmanet har 
förut hetat Berga, af hvilket frih. Axel 
Lillje 1652 tillbytte sig 2 gårdar, assessor 
Louis de Geer till Finspong innehade 
dem 1687 jemte en frälsegård, och hans 
arfvingar 1725; de underlydande hem- 
manen hafva på 1500-talet lydt under 
Norsholm. En half gård i Berga egde 
1687 Sten Arfvedsson (Natt och Dag); till 
herregård bebyggdes Marieborg af assessor 
C. N. Wadström, tillhörde år 1783 hof- 
marskalken friherre F. U. Friesendorff 
(död 1793), gift med en sonsons dotter 
till förutnämnde Louis de Geer, 1825 
generalmajoren, friherre C. M. Strömfelt 
till Tärnö (död 1857). Marieborg till- 
hörde 1850 Jak. Philipson i Norrköping, 
1861 dennes son. — Ringa skog hörer 
till egendomen. 

Marieby. Annex-socken till Bruuflo 
pastorat, är belägen uti Jämtlands läns 
Norra fögderi, 2 mil s. v. från Öster- 
sund, gränsar i söder till Lockne, i vester 
till Näs, i norr till Sunne och i öster till 
Brunflo samt omfattar, med allenast V2 
mil i bredd och längd, en areal af 6,896 
tunnl. ; deraf upptagas 0,074 af vatten. 
Socknen, som år 1805 beboddes af 265 
och 1860 af 424 personer, innefattar 55 
tunnl, hvaraf 53% skatte, IV2 krono; 
ordinarie räntan är 90 rdr 41 sk. 5 rst. 
kronovärdi; i bevillning (efter II art.) 
erlades 44 rdr 69 öre. Ehuru icke sär- 
deles tillgång på skog finnes, är dock 
godt utrymme i mark och mulbete, h var- 
igenom mera boskap kan hållas och åkern 
bättre gödas än i moderförsamlingen. 
Kyrkan är af sten och mycket liten; 
ifrån henne och till moderkyrkan, öfver 
en vik af Storsjöp, är endast Y^ mil. 
Socknen har förr blifvit kallad Lilla 
Marieby, tiU skilnad från Marby (se den 
artikeln). Åtskilliga besynnerliga namn 
torde förtjena antecknas såsom mest 
allmänna, bland karlarne: Bal, Gunnar, 
Sjuhl, Kjehl, Brodde, Gullik, Hallvar, 
Essbjörn, Rasmus, Tyris; bland qvinnorna: 
Jngiäl, Gålå, Erafri, Bärätt, Ragnil m. fl. 
En del af dessa äro danska, några lapp- 
ska, andra åter från hedendomen, såsonj 



Mariedal. 



Mariefred. 



45 



Ulf, Ake, Ingemar, Thor, Eskel, Torkil 
med flera. 

I socknen funnos 1861: 41 åboer. Största 
brukningsdelen är 2^/2 tunnl. Öfverbyn, taxerad 
till 2,570 rdr rmt; minsta 3/^ Fugelsta, tax. 
till 410 rdr. Blott två andra byar finnas: Bye, 
Öd samt 8 torplägenheter. 1 V2 tunnl. inne- 
hafves af pastor i Brunflo. Adress: Östersund. 

Mariedal. Tre och ^U mänt. frälse- 
säteri (inberäknadt 1 mtl Jesper Svensg., 
% mänt. Ofva underlagda säteriet) uti 
Ofva socken, Kinnefjerdings härad och 
Skaraborgs län, egdes 1861, jemte 3% 
mänt. underlydande, Sörbo qvarn och 
såg af grefve H. Hamilton; egendomens 
taxeringsvärde var samma år 75,200 
rdr rmt. 

Mariedal, fordom Söderbo, har varit 
ett kronohemman, på hvilket Sven An- 
derssons föräldrar bodde. Sven A. var 
slottslof på Guldberg 1573, adlad 1565. 
Hans enka Brita Bengtsdotter sålde Sö- 
derbo till sin franka, Brita Knutsdotter 
(Posse) till Ekeb}^ gift i andra giftet 
med marsken, guvernören öfver Söder- 
manland, Nerike och Wärmland, Bengt 
Gabrielsson Oxénstjerna. Söderbo skall 
ock varit i Stålhandskars ego (förblandas 
af v. Stjernmans adelsm. I, pag. 295, 
med Marieholm). Gården, förut en ringa 
byggnad i skogen, bebyggdes 1666 af 
Magnus Gabriel de la Gardie, som ge- 
nom sin kärlek till vetenskap och konst 
gjort sitt namn oförgätligt i fädernes- 
landets häfder, med en herrlig byggnad 
med torn och uppkallades efter fur- 
stinnan Maria Euphrosyne; på gården 
inrättades en vattenkonst, fiskdamm som 
en sjö, trädgård af 8 tunnlands rymd 
anlades, hvarmed förenades djurgård. 
Enligt Digelius skall säteriet för sin 
vackra belägenhet i forntiden hetat Gud- 
valla eller Guddala, d. ä. Guds dal. 
Erkebiskop Spegel var af den tanke, 
att Gudvalla kloster, som skall redan 
år 1163 tillhört munkar af Bernhardiner- 
eller Cistercienser-orden, varit här belä- 
get. Öfver förstugudörren till manbygg- 
naden äro uppsatta grefve M. de la Gardies 
och hans furstinnas vapen. På båda 
sidor af landsvägen, som går förbi Marie- 
dal, äro träd planterade, att vägen Vie 
mil liknar fullkomligt en allée. En 
större hvälfd bro af sten är anlagd öf- 
ver den förbiflytande ån, på åtskilliga 
ställen, såsom i djurgården och i ha- 



garna, äro en mängd större och mindre 
kullar, liknande grifthögar och å flera 
af dem uppresta stenar. Under säteriet 
hör skog af barr- och löfträd, utgörande 
500 tunnland. Mariedal har vidare till- 
hört öfverstelöjtn. grefve Axel Lilje och 
sedan hans arfvingar; riksrådet, öfverste- 
marskalken grefve Magn. Jul. de la Gardie, 
gift med H. C. Lilje, död 1741; riks- 
rådet och kansli-presidenten gr. Cl. Eke- 
blad, gift med Eva de la Gardie, död 
1771; landshöfdingen grefve Cl. Jul. 
Ekeblad; öfverhofmästarinnan, grefvinnan 
H. Piper, född Ekeblad, och 1825 hen- 
nes son, majoren, sedermera öfverste 
kammarjunkaren, grefve Gustaf Piper, 
som 1826 uppförde vid Mariedal ett 
rymligt och vackert skolhus för vexel- 
undervisningen; der är äfven en gym- 
nastikinrättning. Grefve Piper dog 1857 
och begrafdes jemte sin fru, hvars lik 
stått sedan 1816 ofvan jord i ett till 
grafkapell inredt rum på Villa Giaco- 
mina, en villa, som bemälde grefve lå- 
tit uppföra vid denna egendom. — På 
egorna är äfven Lunds helsobrunn be- 
lägen. 

Mariedal. Pappersbruk uti Södra Wij 
socken af Sevedes härad och Kalmar 
län, anlagdt år 1815 vid Stångån, vid 
vägen mellan städerna Eksjö och Wim- 
merby, 1 mil från sistnämnda stad; till- 
hörde år 1827 pappersmästaren Ceder- 
dals sterbhus; tillverkningssumman steg 
då till 3,106 rdr årligen, år 1847 till 
c:a 6,000 rdr rmt. Egare år 1861 var 
löjtn. Drangels konkursmassa, och tax.- 
värdet 3,270 rdr, inberäknadt för Voo 
mänt i Månsnäs (Mossnäs). — 2) Marie- 
dal. Pappersbruk uti Gärdserum socken. 
Norra Tjust härad och Kalmar län, tax. 
1861 till 6,000 rdr, egdes af auditör 
Kernell och inspektor Norberg. 

Mariedamm (Södra Damm). Egen- 
dom uti Lerbäcks socken och Örebro 
län, se art. Lerbäck. 

Mariefors. Pappersbruk i Augeruros 
socken. Östra härad af Blekinge län, 
med qvarn, tax. till 8,250 rdr, egdes 
1861 af fabrikör J. P. Söderberg. 

Mariefred. Uppstad i Nyköpings 
län af Södermanland, 6% mil land- 
och 6 mil sjöväg i vester från Stock- 
holm, har för sin uppkomst att tacka 
det invid densamma belägna Gripsholms 



46 



Mariefred. 



lariehof. 



slott och det der anlagda klostret. Om 
slottet hafva vi redan haft tillfälle att 
tala under denna artikel; sedan Sten 
Sture blifvit egare af detsamma — han 
skref sig riddare till Gripsholm — skänkte 
han år 1498 godset till det af honom 
år 1491 stiftade klostret för karthusi- 
anerraunkar, hvilket dock icke hann bli 
färdigt under Sten Stures lifstid, utan 
invigdes först 1504, den 16 Februari, 
af ärkebiskop Jakob, hvarefter Sten Sture 
der högtidligen begrofs dagen efter in- 
vigningen. Klostret helgades åt Jung- 
fru Maria och kallades Mariefred (Coe- 
nobitium Pacis Marianum), hvilket namn 
den i dess närhet uppspirande lilla sta- 
den behöll. Ärkebiskop Jakob, som 1514 
afsade sig sitt embete, lefde i klostret 
till sin död 1522 och blef begrafven 
derstädes, ehuru hvarken hans eller Sten 
Stures lik fingo der förmultna i fred och 
ro. Konung Gustaf hade nämligen ef- 
ter sin farmor, Brita Sture, ärft Grips- 
holm (denna arfsrätt erkändes till och med 
af ständerna) och följaktligen äfven den 
plats, på hvilken klostret stod; ärkebi- 
skop Jakobs lik fördes då, tillika med 
Sturens, till Kernbo kyrka och derifrån 
till Uppsala, der de fingo sin slutliga 
hvilostad vid högaltaret. Vid påsktiden 
1526 utvandrade klosterbröderna, och 
det sålunda ödestående klostret blef nu 
nedbrutet och stenen deraf använd till 
slottsbygnaden vid Gripsholm. Det lilla 
antal byggnader, som uppstått omkring 
klostret, tillökades derefter med andra, 
uppförda för slottsstaternas räkning, och 
sålunda uppstod en köping, hvilken re- 
dan år 1590 icke var oansenlig, fastän 
den erhöll stadsprivilegier först 1605 
af Carl IX. Sedan den lilla staden af- 
brunnit åren 1640 och 1682, lefde den 
länge ett tynande lif, tills den under 
Gustaf III:s tid åter repade sig genom 
ett år 1777 der anlagdt stort bränneri, 
som visserligen nedbrann år 1780, men 
strax derefter uppbygo^des i ännu större 
skala. Detta bränneri, anlagdt genom 
kontrakt med generallöjtnanten baron 
Duwall och brukspatron J. D. Wahren- 
dorfif, skall hafva räknat 29 pannor af 
från 1,200 till 3,000 kannors rymd, och 
hvilka kunde afverka 76 t:r om dagen 
eller 28,000 t:r om året. Sex pumpar 
uppdrogo dagligeu 80,000 kannor vat- 



ten. Såsom tillhörande detta kungliga 
bränneri voro 280 personer mantalsskrifna 
i Mariefred, och att superiet der flore- 
rade, inses tämligen tydligt deraf, att 
den lilla staden år 1787 räknade icke 
färre än femton krogar. 

Mariefreds vigtigaste byggnad är sta- 
dens kyrka, belägen på en höjd söderut 
från Mariefred, i hvilken man funnit 
lemningar efter det nedrifna klostret. 
Kyrkan anlades 1621 på bekostnad af 
drottning Christina den Äldre, Carl IX:s 
andra gemål, invigdes 16 år derefter 
och afbranu, tillika med större delen af 
staden 1682. Drottning Hedv. Eleonora, 
till hvars enkesäte staden hörde, upp- 
förde åter kyrkan och försåg densamma 
med både predikstol och altartafla; hon 
fullbordades dock först 1701, och under 
hela denna tid måste staden begagna 
den gamla och förfallna Kernbo kyrka, 
af hvilken nu blott några ruiner äro 
qvar. I kyrkan förvaras sex stycken 
stora bibliska målningar, af hvilka en 
kan uppgifvas vara ett verkligt mäster- 
stycke, i Ett annat konstverk af värde 
eger staden på sitt vid torget belägna 
och enligt hofintendenten grefve Cron- 
stedts ritning år 1784 uppförda rådhus, 
som prydes med en tafla af Hörberg, 
föreställande konstnären sjelf, förföljd utaf 
afunden under skepnad af en orm. 

Mariefred är, likasom de flesta af 
Mälarestäderna, egentligen blott en åker- 
bruk idkande by, som år 1783 bebod- 
des af 477 personer, men år 1862 hade 
höjt sin befolkning till 661 personer. 
Staden, på en areal af 22V2 tunnl., har 
76 bebyggda tomter och en obebyggd, 
uppskattade till ett värde af 135,500 
rdr; dess åker utgör 169% tunnl., än- 
gen 205 och skogsmarken 2,812 tunnl., 
alltsammans i värde upptaget till 79,700 
rdr rmt. Fattigförsörjningen erfordrade 
år 1860 ett belopp af 689 rdr. Staden 
har några få handtverkare; näst jord- 
bruket utgör handeln den hufvudsakli- 
gaste näringsgrenen. 

Mariehof. Fyra mantal skatte uti 
Drothems socken, Hammarkinds härad 
och Linköpings län, har varit ladugård 
under Stegeborg och dä af 8 mantal, 
sammanlagda 1651; reducerades från 
Adolf Johan; egdes 1783 af hofin- 
tendenten af Petersen, 1825 och ännu 



marieholm. 



Maricholin. 



47 



af krigsrådet Nils Fr. Fries. Taxerings- 
värdet 1861 var 41,250 rdr rmt. Går- 
den hette fordom Ludderhof, och i ett 
pergamentsbref i riksarchivet, dateradt 
Telje den 9 Juni 1377, Luderhowd. 
Biskop Nils i Linköping öfverlemnar, 
jemte andra, denna gård i nämnda bref 
till den mördade biskop Gotschalks hof- 
mästare Conrad von Helpten, såsom er- 
sättning för de fordringar, han och flera 
af den döde biskopens husfolk hade 
iunestående. 

Marieholm. Fordom kungsgård nu 
mer landsh.bost. uti Lexbergs socken af 
Skaraborgs län, består af 2 mtl och är, 
jemte 2 mtl Cathrineberg, tax. 1861 till 
56,410 rdr rmt. Sätesbyggningen, som 
fordom var en våning med 2 derifrån 
utskjutande flyglar, har under förre lands- 
höfdingens tid undergått en betydlig 
tillbyggnad och reparation. Dessutom 
äro här 2.ne flyglar på hvardera sidan 
om gården, och år 1813 blefvo 2:ne 
stenhus uppförde; dessa hafva sin plats 
gent emot karaktershuset. I det ena 
är landskansliet och landskontoret och 
i det andra är länets ränteri- och landt- 
mäterikontor samt telegrafexpedition. Alla 
dessa hus, jemte en prydlig och väl 
underhållen trädgård, äro anlagda på en 
holme, som formeras af ån Tidan vid 
dess utlopp i sjön Wenern, och skiljda 
från Mariestad endast genom östra 
grenen af denna å. I trädgården finnes 
upprest en åttkantig granitsten med 
kongl. krona och kon. Carl IX:s namn- 
chiffer, med följande inskription: »Anno 
1583 funderades kongsgården Mariaeholm 
oc Mariaestad medh denna trädgården 
af sal. i åminnelse kong Carl den 
nionde. Anno 1684 d. 24 April bygg- 
des en del af kongsgården och ladugår- 
den Mariaeholm alldeles ånyo. Anno 
1685 gjordes denna trädgården alldeles 
i en ny regulär form, han nu är, hvilka 
byggningar och trädgårdsreparation för- 
rättades uti Landshöfdingen Välborne 
Herr Peder Örnecloos tydh.» 

Kungsgårdens egor, jemte alla bygg- 
nader för gårdsbruket och ladugården, 
äro belägna utom denna holme. I äl- 
dre tider hette denna holme Tunaholm, 
på hvilken ett säteri af samma namn 
var beläget, som blifvit sammanlagdt af 
3:ne hemman, i gamla handlingar kal- 



lade Gamlegården, Annangården och 
Habertstorp (Haborstorp). Vid medlet 
af sextonhundratalet lärer det tillhört 
en gammal fru, efter hvilkens död 
det hemföll till konung Gustaf I och 
år 1560 till hertig Carl, efter hvil- 
ken tid det förmodligen blifvit ansedt 
för kungsgård eller kronosäteri. Säte- 
riet har fått sitt namn efter berörde her- 
tigs gemål, kurfurstinnan Maria af Pfalz, 
och föddes prinsessan Maria härstädes 
den 18 December 1588. Då landshöf- 
dingen Thord Bonde år 1660 tillträdde 
länstyrelsen, blef denna kungsgård an- 
slagen till landshöfdingeboställe. Länets 
höfdingar hafva ej förr än i slutet af 
1600-talet här residerat, utan bott dels 
i Skara till år 1611, då denna stad af 
Danskarne brändes, och dels derefter 
på Götala och Höjentorp. I Mars år 
1648 förläntes Marieholm med annat 
till grefve Magnus de la Gardie. — 
Jordmånen till Marieholm består dels 
af lera, dels af sandblandad sugjord. 
Ängen är dels sank madvall, långt af- 
lägsen från gården, dels tufvig hårdvall. 
Skogen, som består af gran och tall, 
utgör 708 tunnl., är tillräcklig för går- 
dens med underlydande torps behof. 
Fiske eger Marieholm ej blott i ån Ti- 
dan, utan synnerligast i sjön Wenern; 
fisket motsvarar dock icke i godhet sin 
vidd, utan lärer vara beroende af sjöns 
stigande och fallande. 

Den 16 Februari 1831 skedde här 
en så plötslig öfversvämning, förorsakad 
af Tida-ån, att landshöfdingen med fa- 
milj måste flykta undan till staden. 

Marieholm. Jernbruk, beläget uti 
Asenhöga socken, Mo härad och Jön- 
köpings län, 6 mil från Jönköping, 3 
mil från Wernamo och 2 mil från Skil- 
lingaryds exercisplats och poststation, 
är anlagdt 1836 af brukspatron A. Win- 
gård, som ehuru blind ledt anläggnin- 
garna, på det nära intill liggande Mo 
hemmans egor. Brukets första privile- 
gier voro på 1 hammare och härd för 
600 sliU årligt smide, år 1844erhöllos 
ytterligare priv. på 1 stångjernshammare 
och härd för 600 sl'ti:s tillverkning. Ar 
1845 köptes hälften i bruket jemte då 
tillydande ^/^ mänt. Skärfhult och tull- 
qvarn med 1 par stenar af N. Wenn- 
berg för 12,500 rdr. Från denna tid 



4S 



Marieholm. 



9larielund. 



intill år 1860 blef bruket tillbygdt 
med 1 stångjernsliärd och hammare, 3 
spik- och knipphamrar, tullqvarn med 
2 par stenar jemte flera tråddragerier 
och byggnader. 

Till bruket äro ytterligare inköpta V12 
mänt. i Skärfliult och '^/\q mänt. Mo, 
och är hela egendomen tax. till 56,900 
rdr rmt. Sistnämnda år delades egen- 
domen mellan dåvarande egarne, Win- 
gård och Wennberg, hälften h vardera, 
då den förre erhöll den nedra och den 
sednare öfra delen af bruket, och skulle 
hvardera delen benämnas Marieholms 
Öfre och Nedre bruk: Ar 1862 för- 
sålde brukspatron Wennberg Marieholms 
Öfre bruk till sina magar, S. A. Col- 
léen och J. Sjöbring, hvilka derstädes 
hafva under nybyggnad, dels en fabrik 
för klippspik, valsverk för plåt- och 
rundjern, tråddrageri m. m. (och till 
hvars drifkraft skall användas, jemte vat- 
ten, en ångmaskin), och dels kolhus, 
jern- och spannmålsbod, corps de logis, 
kontorsbyggnad m. fl. byggnader — de 
flesta husen af sten. 

Brukspatron Wingård har vid Nedra 
braket under anläggning en masugn för 
smältning af sjömalmer. 

Bruket har vackert läge i en dal, 
omgifven af höga berg och kullar. Vatt- 
net för brukets behof erhålles ur Skärf- 
hults sjö, hvilken har så rika källådror, 
att, oaktadt i stark torka de tillgående 
bäckarna alldeles utsinat, den ändå hål- 
ler jemnt vatten. Mellan Skärfhult och 
Mo sjöar är blott ^/\ mil, och på denna 
sträcka finnas icke mindre än 21 be- 
byggda vattenfall, hvaraf några ha en 
höjd af 16 å 20 fot, och med hvilka 
drifvas 28 vattenhjul för 2:ne stångjerns- 
oeh 3:ne knipphamrar, 3:ne qvarnar med 
6 par stenar, 1 såg, 1 benstamp, 2:ne 
blåsverk, 12 tråddragerier, och hvartill 
kommer den under nybyggnad stående 
fabriken för 10 spikmaskiner, 2:ne vals- 
verk, tråddrageri samt masugn. 

Vid början af detta århundrade företog 
sig en bonde inom socknen att tillverka 
järntråd, och uppförde han fördenskull sjelf 
en vattenslägga, med hvilken han uträckte 
äranesjernet, IV4 tum fyrkant, till % 
tums tenar; dessa glödgades, infördes i 
en dragskifva, och då ändan blifvit förd 
tillräckligt ut genom draghålet, fastades 



hon vid en dragiurättning för hvil- 
ken en häst spändes, och blef sålunda 
jerntenen dragen igenom; detta fortsat- 
tes o-enom allt mindre och mindre hål. 



I tills tråden blef tillräckligt fin att dragas 
I för handkraft; det dröjde likväl icke 
I länge, förrän mannen, som fann tillverk- 
I ningsmethoden »något trög», uppförde 
tråddrageri för vattenkraft — han blef 
j för denna sin uppfinning (den första i 
I sitt slag i Sverige) af konung Carl XIV 
I belönad med guldmedalj. 

Marielund. Ett mantal frälse-säteri 
uti Fundbo socken, Rasbo härad och 
Uppsala län, har tillhört slägterna For- 
bus, Silfverstedt omkr. 1740, v. Diiben 
från 1825 och ännu. Marielund jemte 
Vg Rosendal, 2 fr.-säteri, 1 mänt. rusth. 
Skällerö, iVo fr.-säteri, 1 berustadt sä- 
teri Söderby med 2 qvarnar (tax. till 
44,500 rdr) utgöra ett gods, som om- 
nämnes bland de herregårdar, hvilka 
antagit nyare tidens uppfinningar och 
förbättringar i afseende på method och 
redskap, och som utmärker sig genom 
omvårdnad för boskapsafvel ; till egaren 
utlemnades, vid expositionen år 1858, 
af Hushållnings-Sällskapet första priset 
för inlemuade prof å smör, kärnadt vid 
denna egendom. Taxeringsvärdet 1861 
var 120,500 rdr (häraf 15,000 rdr för 
Marielund). 

Marielund. Egendom uti Nettraby 
socken, Medelstads härad af Blekinge 
län, utgöres af 3Vi2 naant. och har till- 
hört grosshandlandeu och vice konsuln 
J. Lindegren, som med hufvudgården 
förenat såväl förut ej dithörande de- 
lar af Esketorp, som Lunnaström och 
Skallahult. Egendomen försåldes seder- 
mera till kommersrådet Z. Danielsson, 
hvarefter den, genom ofl*entlig auktion, 
den 20 Juli 1837, öfvergick till kam- 
marherren F. W. Eappe och dess hustru, 
A. C. Rappe, född Danielsson, hvilka 
åter, år 1852, föryttrade egendomen till 
sin son, herr Adolf Rappe. Esketorps 
EUegård, ^s i^ant., lärer blifvit kallad 
Mariaelund efter Maria Rydingsvärd, död 
1782 och hustru till landshöfding A. J. 
Raab, som ock varit gårdens egare. 

De tvänne emot hvarandra belägna 
boningshusen äro uppförda af konsul 
Lindegren. Af dessa byggnader har den 
större under åren 1857 — 58 undergått 



Marieluud. 



larieluiHi. 



49 



en väsendtlig förändring i yttre hän- 
seende. Ett dyrbart orangeri äfvensom 
en mindre springbrunn befinnes under 
en vid ena gafveln anbringad balkong. 
Till gården höra tvänne trädgårdar, af 
hvilka den ena, som är af betydligt om- 
fång, blifvit, omkring år 1857, till en 
del förvandlad till en praktträdgård i 
engelsk stil, hvars förnämsta prydnad är 
ett kastanieträd, för skönhet såväl som 
ålder anmärkningsvärdt. A Marielunds 
underlydande egor finnes en skattlagd 
mjölqvarn, med 2 par stenar för grof- 
mäld, ett par för finmäld, samt ett gryn- 
verk; ett oljeslageri, en benstamp och 
husbehofssåg, äfvensom ett större tegel- 
bruk, med tvänne torklador och tvänne 
brännugnar, hvilka alla verk blifvit an- 
lagda efter år 1852. Den byggnad, 
som innesluter qvarn och oljeslageri- 
inrättningarne, är, liksom det dertill hö- 
rande boningshus, uppfördt i Schweitzer- 
stil. Taxeringsvärdet 1860 var 55,925 
rdr rmt. 

Till Nettraby sockens fattigvård öf- 
verlemnades år 1851 en donations-ur- 
kund (undertecknad af Marielunds dåv. 
egare), hvarigenom 1,000 rdr öfverlera- 
nades på gifvarnes silfverbröllop, under 
vilkor, att årliga räntan, till en början, 
eller så länge gifta pigan Maria An- 
dersdotter på Marielund lefver, tillfaller 
henne, för det hon i 19 år tjenat dem 
med utmärkt nit och trohet; men efter 
hennes död bör räntan fördelas lika 
mellan 2:ne ålderstigna trogna tjenste- 
hjon eller dagsverkstorpare på Marie- 
lund. Gratialet fråntages dem, som ge- 
nom någon förseelse skulle göra sig 
detsamma ovärdiga. 

Den förut vid Gungvala i Askarums 
socken förlagda länets landtbruksskola 
förflyttades 1858 till Marielund och före- 
stås sedan denna tid af gårdens egare. 
Vid skolan, som har i statsbidrag årli- 
gen 4,000 rdr rmt, äro anställda fyra 
lärare. Lärlingarne äro till antalet 16 
för år eller 4 utöfver det bestämda. 

Marieluud. Ett mantal frälse-säteri 
uti Qvibille socken, Halmstads härad och 
län, sedan 10 år sammanslaget med 
Heabacken och dess arbetshemman utgör, 
jemte 6V2 mänt. i samma socken, 2 mänt. 
i Harplinge och 1 mänt. i Räfvinge soc- 
ken, jemte underl., ett gods, tax. 1861 



till 78,050 rdr rmt, (häraf för säteriet 
29,750 rdr). Säteriet har tillförne va- 
rit uts. frälse under namn af Eäfdahla, 
erhöll först år 1776 säterifriheten från 
Dahlshult i Slättåckra socken, som iklädt 
I sig detta hemmans natur och ränta enl. 
I ordres af den 22 Maj 1797. Under 
j denna tid egdes det af öfversten och 
: riddaren af svärdsorden Aug. Pehr Rid- 
I derstam (före adlandet Stenborg), som 
1 dog i Halmstad 1818, sjelf slutande på 
svärdssidan sin adels ättegren. Han 
bivistade 7-åriga Pommerska kriget från 
dess början till dess slut och blef äf- 
I ven, under reträtten 1760 frän Prentz- 
' low till Werdelow, svårt sårad. Marie- 
lunds sednare egare hafva varit grefve 
Wachtmeister, major Bi'iimraer på Fröl- 
linge och 1861 kammarherre C. Kuylen- 
stjerna. Säteriet, hvars spannmålsafkast- 
ning är betydlig, anses för ett af de 
bättre i orten. Jordmånen består af lera; 
både åkerfälten och ängarne hafva ett 
fördelaktigt läge. I cirkulation brukas 
800 tunnl., hvaraf 750 äro merglade. 
På gården födas 150 kreatur, 40 hästar, 
ett mindre antal får. — 700 tunnl. ber- 
gig skogsmark i 2;ne skiften är glest be- 
vuxen med dels björk dels ung fur, 90 
tunnl. af denna mark är för 10 a 12 
år sedan planterad med fur. Skogen är 
i närvarande skick fullt tillräcklig till 
husbehof God torfmosse finnes äfven 
på utmarken. — En holländsk väder- 
qvarn med 3 par stenar är 1856 upp- 
förd på säteriets grund. 

Marielimd. Egendom uti Ö. Wrams 
socken, Gärds härad och Christianstads 
län, lV4i^iil s. v. från Christianstad, be- 
står af 3^ V] 6 m^iit. uts. frälse, taxerade 
1861 till 18,900 rdr. Gården är bildad 
den 8 Nov. 1836 af N:ris 1—5, 10, 
11, 13, 14, 18, 20 i Östra Wrams by. 
Den nyligen här inrättade lägre landt- 
bruksskola har i år (1863) fått ett be- 
lopp af 4,000 rdr, att årligen utgå af 
de medel rikets ständer sednast anvisat 
för nya landtbruksskolor. 

Marielund. Gård, se Kjermbo s:n. 
Marielimd. Land tegendom belägen 
straxt utanför Norrköping och nära Him- 
melstalunds hclsobrun, med herrligt läge 
och en vidsträckt utsigt öfver en del af 
Bråviken samt hela segelleden till Norr- 
köping, äfvensom öfver hela staden. Are- 

7 



50 



mariestaii. 



iflitiriestad. 



alen är 55 V2 tunuL, förutom 12 tunul. 
nyligen inköpta samt 43 tunnl. på ar- 
rende. Egendomen, som är väl bebyggd, 
värderas till 65,000 rdr rmt. 

Mariestad. Uppstad och residens i 
Skaraborgs län, 30% mil v. s. v. från 
Stockholm och 18 mil från Göteborg, 
vid Tidaus utlopp i Wenern, är en bland 
Sveriges yngre städer och anlades af her- 
tig Carl år 1583 samt uppnämndes efter 
hans sista gemål, Maria af Pfalz, »förthy 
Maria var then ädla furstinnans namn», 
som Carl sjelf säger i sin rimkrönika. 
Staden kan likväl egentligen anses hafva 
funnits till redan året förut, emedan 
hertigen då lät under d. 4 Jan. kungöra," 
hvilka förmåner han ämnade förunna sin 
nya stad, som till att börja med kalla- 
des Xyestad, men som först följande året 
erhöll det namn, som staden ännu bär, 
och hvilket bevisas af de stadens grän- 
ser utvisande stenhällar, som ännu finnas 
qvar och bära inskriften: »Anno 1583 
af den Högborne Furste och Herre Her- 
tig Carl er Mariestad funderit och pri- 
vilegirit, och hiit till thenne Sten går 
Stadsens egor.» Två hertigen tillhörande 
hemmau, kallade Hallan, som förut voro 
belägna på stället, skänktes af honom 
till staden, och dertill lade han 1589 
Sunneruds by, tre hemman, af hvilka 
han ärft två och erhållit det tredje ge- 
nom byte. Hertigen visade dessutom i 
många andra stycken sin frikostighet 
mot Mariestad, skänkte staden en under 
Marieholm lydande mjölqvarn, lät på egen 
bekostnad lägga rå och rör mellan sta- 
dens och de kringliggande byarnas egor 
m. m. samt omhuldade på allt sätt sta- 
den, som ända till 1646 var säte för 
superintendenten i det stift, hvilket Carl 
som hertig bildade af Wärmland samt 
Wadsbo och Walla härader i Westergöt- 
land, men hvilket superintendents- eller 
framdeles biskops-säte sedan flyttades till 
Carlstad, hvareiter de bägge AYestgöta- 
häraderna 1658 förenades med Skara stift. 

Mariestads historia innehåller ingen- 
ting af synnerlig märkvärdighet, om icke 
det, att staden den 18 Ang. 1693 så 
godt som hel och hållen afbrann genom 
vådeld. Carl XI understödde då den 
ödelagda staden med en ansenlig pen- 
ninggåfva och skänte åt densamma der- 
jcmte den åt östra sidan af ån belägna 
trädgård, som då tillhörde kungsgården 



Marieholm, hvarefter staden anlades ef- 
ter en vida mer regulier plan än förut 
och indelades i 117 tomter. 
I Det nu varande Mariestad, som vid 

i den vik af Wenern, invid hvilken den- 
I samma är belägen, och hvilken framför 
' densamma bildar en större redd, på 
; norra sidan skyddad af ån Thorsö, har 
j en 1855 med understöd af allmänna me- 
i del fullbordad hamnbyggnad, hvilken lär 
I hafva kostat omkring 90,000 rdr rmt, 
I är nu en regulier och vacker stad, be- 
stående af fem på längden gående gator, 
hvilka genomskäras af åtskilliga tvärga- 
tor. Invid staden ligger på en af Tid ans 
utlopp i Wenern bildad holme, den fordne 
kungsgården Marieholm, sedan 1660 bo- 
ställe för landshöfdingen och nu säte för 
landshöfdinge-embetet. Den vigtigaste 
byggnaden inom sjelfva staden är kyr- 
kan, hennes byggande börjades 1593, 
samma år, som det märkeliga Uppsala- 
Möte hölls. Det gick med uppförandet 
af denna kyrka så långsamt, att hon in- 
vigdes som fullfärdig först 1625, då hon 
fick namnet Maria kyrka. Hon är 90 
alnar lång och 24 alnar bred, hvarför- 
utan hvalfven icke uppbäras af några 
pelare, med anledning hvaraf sägnen be- 
rättar, att hertig Carl häftigt utfarit mot 
den tyska byggmästaren, påstående, att 
de icke understödda hvalfven i tidernas 
längd nödvändigt skulle rasa. Byggmä- 
staren skall en stund haiva af hört de 
furstliga anmärkningarna, men slutligen 
besvarat dem helt torrt med orden: »den 
saken måtte jag förstå», hvilket retade 
den hetlefrade Carl så, att han var fär- 
dig att med svärdet genomstinga tysken, 
som dock lyckligen' aflägsnades, till dess 
Carls vrede gått öfver. Att byggmästa- 
ren förstod sin sak, bevisas deraf att 
hvalfven stå ännu i dag, detta till och 
med fastän kyrkan året 1693 föröddes af 
en eldsvåda, som förstörde både torn, tak 
och innaurede. Ett nytt, vackert torn. 
som uppfördes tvänne år efter branden, 
nedstörtades af en storm redan 1696, 
och ett ytterligare, dock först 1749, upp- 
fördt torn, nedbrann af åskeld 1752, då 
klockorna förstördes och kyrkans tak af- 
brann. Det torn, som sedan uppfördes, 
befinnes ännu qvar på kyrkan, hvilken 
år 1854 undergick en fullständig repa- 
ration. Pastoratet är regalt af första 
I klassen med Ullervad och Ek till annexer. 



Mariestad. 



Marietorp. 



61 



Bland öfriga byggnader i staden mär- 
kas rådhuset, uppfördt efter 1693 års 
brand, elemejitarlär overkets hus, bygdt 
1852 och besökt af 80—90 lärjungar, 
det midt emot Marieholm belägna cell- 
fängelset, theaterhuset, folkskolan samt 
länets lasarett och kurhus, hvilka upp- 
taga det fordna kronobränneriets ansen- 
liga stenhusbyggnader. Först anordnadt 
genom landshöfdingen grefve Lagerbergs 
försorg och sedan ytterligare utvidgadt 
genom landshöfdingen frih. Adlersparre 
samt understödt genom subskription inom 
länet och frivilliga gåfvor, kunde detta 
lasarett år 1854 gifva läkarevård åt icke 
mindre än 571 personer. Är 1860 vår- 
dades inalles 354 personer på lasarettet 
och kurhuset; det förras inkomster upp- 
gingo nämnda år till 15,000 rdr, det 
sednares till något öfver 7,000 rdr rmt. 

Mariestad, som år 1862 hade 2,337 
invånare (i slutet af förra århundra- 
det hade staden blott något öfver 500 
inv.), är som ofvan sades, residens för 
landshöfdingen i Skaraborgs län, lefver 
hufvudsakligen af jordbruk och sjöfart 
samt idkar sedan dess hamnbyggnad 
blef färdig, icke obetydlig spannmåls- 
export. Staden har spegelfabrik, snus- 
fabrik, kakelugnsfabrik, bryggeri, färge- 
rier, garfverier samt boktr}'ckeri; dess 
handlande uppgingo år 1860 till ett an- 
tal af 32, alla minuthandlande, med 20 
biträden, hvartill komma 5 qvinnor, som 
idkade handel, och 2 mindre handlande. 
Inrikes sjöfart idkades samma år med 4 
fartyg om 113 läster. — Stadens fattig- 
vård är väl ordnad, och till fattigkassan 
hafva åtskilliga donationer blifvit gjorda; 
staden har derjemte en af rådmannen 
Flyberg år 1796 donerad fond, för hvars 
ränta fattiga barn skola underhållas. 
Utom sitt elementarläroverk har staden 
en flickskola, öppnad 1845, och grundad 
genom en gåfva af m:ll B. Bruhn. 

År 1860 bestod Mariestad af 118 
bebyggda tomter och 1 obebyggd, upp- 
skattade till 855,191 rdr rmt. Stadens 
jord består af 1,674 tunnl,, deraf 834 
åker (Landshöfdinge-Embetets 5-årsbe- 
rättelse 1855—60) ; efter andra uppgif- 
ter 2,398 tunnland. Staden liar en år 
1822 stiftad sparbank samt en filialaf- 
delning af Örebro privatbank; markna- 
der hållas i Januari, Juni och September 
månader. 



I år (1863) har staden fått sig be- 
viljadt, att, till amorterande på högst 30 
år, upptaga ett statslån ä 140,000 rdr 
för gasverks anläggande m. m. 

Mariestads vapen föreställer en oxe, 
som uppstiger ur en ström. Om anled- 
ningen dertill berättas, att hertig Carl, 
hos hvilken stadens borgerskap anhållit 
om ett vapenmärke, under det han vid 
ett fönster på Marieholm tänkte derpå, 
varseblifvit en oxe, som ur vattnet sti- 
git upp på Tidans strand, och beslutit 
att gifva sin nya stad detta vapen, så- 
som representerande dess hufvudnäringar, 
åkerbruk, fiske och handel, af hvilka 
oxen var en sinnebild af det förra, ström- 
men af de bägge sednare. 

Mot en lindrig årlig afgift till stads- 
kassan äro på stadens egor bebyggda flera 
större egendomar, såsom Ramslätten, 
Kortstorp och Sandbäcken samt det 
vackra Carlshohn, uppkalladt efter handl. 
Carl Carlqvist, som anlaggt det, och hvil- 
ket har en på tvänne sidor af Wenern 
kringfluten park. 

Stadens invånare hafva fått sig år 1863 
en angenäm promenadplats uti parken 
Alehagen, som blifvit dertill upplåten af 
statsrådet Weern. 

Mariestads län, se Skaraborgs län. 

Marietorp, Marientorp (på Akrells 
karta). Ett mantal skatte med gästgif- 
varegård uti Solberga socken. Södra 
Wedbo härad af Jönköpings län, hvar- 
ifrån skjutsas till: 

Ekesjö i öster "^/^ m\\, 

Ingevaldstorp i norr . . . iVs " 
Esperyd i v. n. v 1^/^ » 

Marietorp. Ett hälft mtl kr.-skatte, 
beläget uti Åkers socken, Selebo tings- 
lag och Nyköpings län, upptaget på 
Åkers och Selebo häraders allmänningar, 
är beläget % mil fi'ån Mariefred och 
V2 rail från lastageplats vid Mälaren; 
erhöll sitt nuvarande namn, då det 1633 
undergick förmedling, efter kon. Gustaf 
II Adolfs gemål, Maria Eleonora, som 
då i enkesäte innehade Gripsholms län 
och äfven detta hemman; var sedermera 
i långliga tider ett donationshemman till 
Gripsholms slottsförvaltare och blef år 
1759 skatteköpt. Egdes 1860, jemte 
underlydande V4 mänt. Christinetorp samt 
2:ne lägenheter, tax. till 3,700 rdr, af 
kongl. sekret. C. A. Kallstenius. — Egen- 
domen har en areal af 417 tunnl, hvaraf 



L 



52 



Mark, Westra. 



lärka. 



195 tid ineg-or. Tröskverket drifves med 
vatten och en qvarn anlades 1857. 

Mark, Westra. Tvänne egendomar, 
se art. Läugbro. 

Marks fögderi af Elfsborgs län, om- 
fattande Wcdens härad, inom hvilket 
Borås stad är belägen, 1 länsraansdistrikt, 
Marks härad med 3, och Bollebygds hä- 
rad med 1 sådant distrikt. Fögderiet 
består af 34 socknar, hvilka äro, sedan 
Fristads och Borgstena socknar blifvit 
skiljda från Borås pastorat och förenade 
med Gingrids socken, indelade i 11 pa- 
storater (se II Band. sidan 230). 

Marks härad af Elfsborgs län, om- 
gifvet i norr af Bollebygds, i öster af 
Kinds härader, i söder och öster af 
Halland, innefattar 23 socknar med 
502 ^%8 mänt. pä 12,39i qv.mil (häraf 
261,215 tunnl. land, l,i04 qvadratmil 
sjöar) och beboddes 1860 af 35,326 
personer. Befolkningen, som på 50 år 
ökats med ej mindre än 15,500, lefver 
till största delen af väfnadsindustrien, 
idkad dels vid de flera i orten an- 
lagda fabriker, som gifva åt denna ort 
karaktären af ett fabriksdistrikt, dels 
i hemmen med förlag af förläggare, 
hvilka till bearbetning utlemna garn 
och emottaga väf naderna tillverkade, för 
att sedermera vidare appretera dem, som 
erfordra sådant, samt afsätta dem till 
gårdfari handländerna från hufvudsakligen 
Kinds, Eedvägs och As härader. Den 
sydvestra intill Halland gränsande delen 
är likväl till följd af en jemförelsevis 
bättre jordmån mera egnad åt åkerbruk, 
som också der och särdeles af förläg- 
garna börjar idkas med mycken ifver 
och alldeles oerhörda kostnader, till följd 
af markens ytterst stenbundna beskaffen- 
het. Der jordmånen är bördigare, så- 
som i den dalgång som omgifver Wiska- 
ån och utgöres afFritsla, Örby, Kinna, 
Berghems, Kattunga och Surteby sock- 
nar samt Istorps pastorat, har jordbru- 
ket, med tillhjeip af de mergellager der 
finnas, dels redan vunnit dels lofvar en 
vacker utveckling, hvartill i väsentlig 
mån bidragit sänkningen af sjön Wese- 
lången, hvarigenom 2,000 tunnl. blifvit 
sädesbärande. Den odlade jorden be- 
räknas till 14,826 tunnl., naturlig äng | 
till 28,270 tunnl. (enligt Hahrs Stat. ! 
tabeller). Med undantag af Seglora, j 



Sätila, samt en del af Torestorps och 
Kungssäters pastorater, finnes föga skog 
i behåll och flerstädes saknas deraf till 
husbehof. Bland fabriker må nämnas 
Rydboholms väfnads- och tryckerifabri- 
ker; här finnes största färgeriet inom 
länet. Basterås, hvarvid tillverkningen 
1857 uppgick till 68,280 rdr rmt. Oak- 
tadt linodlingen betydligt aftagit till 
följd af den stigande förbrukningen af 
bomull, sä odlas dock denna växt ännu 
i myckenhet i södra delen af häradet, 
der drällsväfnader tillverkas till afsalu. 
Häradets tingsställe är uti Skene. 

Häradet öfverlemnades 1311 åt her- 
tig Erik, son af konung Waldemar, och 
hans svägerska, klosterjungfrun Jutha, 
för hans anspråk på svenska kronan. 
Ar 1388 erhöll drottning Margareta 
detta härad, genom Bo Jonssons testa- 
ments-exekutor Algot Månsson Sture, 
som innehade det för hans räkning. 
Herr Svarte Skåning, den förste danske 
fogde i Sverige, skall haft det i pant 
och förläning (Tilas saml.). Ar 1569 
gjorde Danskarne här ett inbrott, hvar- 
för konung Johan III ryckte emot dem 
för att försöka en strid; men när han 
kom V2 mil nära fiendens läger, flydde 
Danskarne om natten i tysthet öfver 
gränsen. ^ Svenskarne förföljde dem i 2 
dagar. Ar 1617 skedde här ett märk- 
värdigt jordfall och den 3 Dec. 1827 
inträffade en stark jordskakning, hvarvid 
husen skakades starkt och rullningen i 
jorden liknade ljudet af åskan. 

Märka. Annex-socken till Gökhems 
pastorat, är belägen uti Wilske härad 
af Skarborgs län. V* niil vester från 
Falköping, samt omfattar en areal al 
0,200 qvadratmil, af hvilka 0,oio äro in- 
sjöar. Marken är bergaktig med dälder. 
Éådande jordmånen är djup svart- och 
sandmylla. Socknen, som hör till den 
s. k. Fahlbygden, är nästan alldeles skog- 
lös, blott hemmanet Kymme har betyd- 
ligare löfskog af björk och asp. Folk- 
mängden, som år 1810 var 429, uppgick 
1860 till 601 personer; hemmantalet 
är 19V'8 mänt., hvaraf 7V4 sk., 1% kr., 
IOV4 frälse. I bevillning efter II art. 
erlades 1861 : 123 rdr 20 öre. Ordin, rän- 
tan är 106 rdr 14 sk. 6 rst. kr.-värdi. 

Kyrkan, belägen -j^ mil från moder- 
kyrkan, skall vara mycket gammal. Mar- 



larkaryd. 



Markaryd. 



53 



curii stod skall för icke många år till- 
baka funnits i kyrkan, hvadan någon 
tror henne fått namn af Marcurius. 

Gårdar och byar: Hemmantalet, hvarför eg.- 
rättsafgift erlägges, är fördeladt uti 41 ego- 
delar, hvaraf deu största innefattar Redberga 
säteri (se den art,), med underlydande */2 mänt. 
Bestorp, 1 Stora GrimsJcälle, ^/g Lilla Grims- 
källe, IV2 Märka, ^/g Medväge och 3V4 Sjö- 
torp, allts. tax. till 53,120 rdr rmt. — 1 mänt. 
frälse-säteri Bestorp Lunnugården, är beläget på 
sluttningen af Mösseberg, der gården har godt 
mulbete; här är en stor trädgård, anlagd af 
rådman M.Dahlström; säteriet köptes från kro- 
nan af grefvinnan Christina LeAveuhaupt; till- 
hörde år 1840 rådman Wetterbom och enkefru 
Hammarstrand, år 1861 länsman Jonsson, tax. 
s. år till 9,000 rdr. — Minsta brukningsdelen 
är Vig mänt., tax. till 190 rdr. — V2 Märka, 
stom, är häradsskrifvareboställe. — 1 mänt. 
Märka, Hofmansg., är kronolänsmansboställe. — 
Ofriga hemman äro: Bråtebacka, Ktjmme, Lor- 
kebo,. Påfverås, Skyberg, ^/s mänt. Narfven, 
Picke — Adress: Falköping. 

Markaryd. Regalt pastorat af l:sta 
klassen, hörande till Sunnerbo kontrakt 
i Wexiö stift, utgöres af Markaryd, mo- 
dersocken, och Hinneryd, annex, samt 
innefattar 92^Vi6 mänt., bebodda 1860 
af 5,908 personer. — Markaryd socken, 
belägen i Sunnerbo härad af Kronobergs 
län, IOV2 "^i^ sydvest från Wexiö, grän- 
sande i vester till Hishult och Knäred 
i Halland, i söder till Wisseltofta, Witt- 
sjö och Fagerhult i Skåne, i öster till 
Hallaryd, i norr till Hinneryd och Tra- 
heryd, omfattar på 2 mils längd och 
IV4 mils bredd, en ' areal af 1,588 qv.- 
mil, af hvilka 0,068 äro insjöar. Sock- 
nens läge är till stor del kring Laga- 
ån, som har vid gränsen till Halland 
det starka fallet Majenfors, hvars buller 
hörs på 1 a 2 mils afstånd. Marken är me- 
stadelen ojemn. Jordmånen är svag och 
består ömsom af sand och mulljord. 
Hufhults skog var 1758 en mil lång. 
Bok och afvenbok finnes här ännu; men 
många onyttiga sandhedar ha uppstått 
efter utrotade skogar. Enligt kongl. 
Hushållnings-Sällskapets förvaltnings-ut- 
skotts bidrag till länets jordbruksstati- 
stik utgöres den odlade jorden af 1,200 
tunnl. i ensädesbruk och den naturliga 
ängen af 9,000 tunnl. Utsädet uppgif- 
ves till 400 t:r råg, 250 t:r korn, 375 
t:r hafre, 10 t:r trindsäd och 750 t:r 
potates ; af råg, korn och trindsäd skör- 
das vanligen 4:de, af hafra 5:te och af 
potates 6:te kornet. Årliga förbruknin- 



j gen till befolkning och kreatur uppgif- 
I ves till 6,640 t:r'säd, 4,500 t:r potates. 
Antalet af vinterfödda kreatur uppgif- 
ves till 108 hästar, 16 tjurar, 425 oxar, 
850 kor, 430 ungnöt, 1,000 får, 360 
svin. Ladugårdsafkastningen till afsalu 
uppgifves till 30 oxar, 60 kor och 50 
ungnöt. Socknen, som år 1810 bebod- 
des af 1,572, den 1 Juli 1862 af 3,337 
personer, består af 3978"niant. skatte, 
2% mänt. krono, 2 mänt. frälse och 
taxerades 1861 till 164,470 rdr rmt. 
— I Markaryd nyttjas af qvinnfolken 
samma enkla drägt, som för ett århun- 
drade tillbaka; men karlarne, som van- 
dra omkring med väfskedar, hafva ur- 
artat från sina förfäder, så väl i afseende 
på klädedrägten, som äfven på dialek- 
ten. Markar^^dsbon är af fromt sinnelag, 
och ledes af kärlek till sin hembygd. 
Skåningar hafva i senare tider inflyttat. 
Folket förfärdigar sjelfväfskedarne, hvar- 
med sockenbon utvandrar och besöker 
landet från Haparanda till Ystad, genom- 
vandrar Norge, Finland och Danmark, 
samt besöker någon gång äfven Peters- 
burg. Denna handel inbringar mån- 
ga tusen riksdaler. — Kyrkan, af sten, 
troligen uppförd på 1400-talet, är 40 
alnar lång, 13 alnar bred, 13 alnar hög 
till hvalfvet, choret 9 alnar i längd och 
bredd; sakristian byggdes 1722 och 
tornet 1795. Från påfviska tiden fin- 
nes här en gammal altartafla, förestäl- 
lande ett skåp med åtskilliga bilder, så- * 
som: S:t Dorothea, S:t >Steffa)i, S:t 
Brigitta, S:t Johannes, Kung Björn at 
Haugi, Jungfru Maria, S:t Olof, iS:t 
Catharina, )S:t Barbara, S.-t Sigfrid och 
S:t Johannes Baptista. En stor dopfunt 
af gråsten anmärkes. I vapenhuset stå 
2:ne stora bilder af ek, föreställande den 
heliga Jungfrun med barnet samt S:t 
Olof, som trampar en menniska under 
foten. Utanför kyrkdörren ligger en run- 
sten. Barnundervisningen bestrides uti 
en flyttbar skola af en examinerad lä- 
rare; år 1862 erhöllo i skolan 227 barn 
undervisning, medan 259 undervisades 
i hemmen. Markaryd har fått sitt namn 
af märke och ryd, gränsmärket mellan 
svenska och danska landskapen i forna 
tider. Gladare än vid slagtfälten må 
fornforskaren och menniskovännen, fästa 
sin uppmärksamhet på en Freds-ort, der 



54 



^arkaryil. 



larkeby. 



det heter: här hafva konungar och folk 
försonats och utbytt hatet samt hvar- 
audras lands förödelse mot vänskap och 
inbördes bistånd. Så hafva Ulfsbuck, 
prestgård i Markaryd i det svenska Små- 
land, och Knäred i det danska Halland, 
båda belägna vid Lagaåns vackra strän- 
der nära bredvid hvarandra, fått såsom 
fredsorter denna vackra märkvärdighet 
så väl i folksägnen som i häfderna. Re- 
dan konung Erik Menved af Danmark 
och hertig Erik af Halland möttes i 
Ulfsbäck den 15 Aug. 1309. Mellan 
dessa gårdar höllos kongresser 1575 och 
1580, då vid sednare tillfället fördraget 
väl afslöts i Sjöared i Halland, men 
daterades i Ulfsbäck, emedan det der 
undertecknades. Här bodde Gustaf Adolf 
åren 1613, 1619 och 1624. År 1629 
möttes här, der Paul Eriksson då var 
kyrkoherde, både Sveriges och Danmarks 
konungar, och beslöto att vara eniga 
under kampen mot påfviska våldet. Ste- 
nen på gården, på hvilken de stundom 
sutto under dessa vigtiga samtal, och 
som deraf fått namnet Konung asteneiiy 
är huggen och slipad, 6^4 alnar lång, 
374 alnar bred, Vo aln tjock, upprest 
af Hhodin 1792 med en skrift i 21 
rader. Folksägnen förmäler, «att på 
denna sten hafva tvänne konungar sutit 
och ingått fred och vänskap med hvar- 
andra.» Det säges äfven, att konung 
Christian, vid den unga svenska konun- 
gens möte, blifvit af hans ädla skick 
och anseende så betagen, att han, från 
den tiden, städse egnat honom högakt- 
ning och vänskap. Bägge de nämnda 
konungarnas porträtter utgöra ett inven- 
tarium i denna prestgård, hvartill när- 
varande kyrkoherden L. D. Theolander 
(kyrkoherde sedan 1831) laggt konung 
Carl Johans. Konung Gustaf belönade 
herr Påwel rikligen för omkostnaden 
han haft vid dessa och andra besök, 
som konungens rådsherrar gjorde, när 
de vid gränsen kommo till rådplägning. 
Han fick skattefrihet för sitt hemman 
Hoghult och försäkran om pastoratets 
bibehållande inom sin slägt. llatifika- 
tionerna till freden i Brömsebro utvex- 
lades i Markaryd d. 13 Sept. 1645. I 
socknen bodde år 1624 länsman Brodde, 
med hvilken Gustaf II ofta brefvexlade 
och befallte skaffa sig underrättelser, 



samt till det ändamål hemligen skicka 
bönder in i Skåne. Vid Carl XI:s be- 
sök hos kyrkoherden Carl Bolhemius 
(1664—1709) utfärdade han ett bref, 
att begge kyrkorna skulle blifva lagda 
tillsammans, hvilket dock ännu ej skett. 

Gårdar och verk: ^/^ mänt. Markaryd, tax. 
1861 till i;,4U0 rdr, har gästgifveri; här sam- 
manträffa flera vägar och postlinierna Jönkö- 
ping—Helsingborg och Christiaustad — Halmstad 
korsa hvarandra. Nyligen har här blifvit in- 
rättad en postexpedition. Härifrån skjutsas till: 
Sjöaryd v. n.v, 1 Vo md, Traheryd n. o. 1^/q mil, 
Wittjö s. v. . 1 ' 2 " Fagerhidt s. v. I ' 3 " 
— n/2 mänt. Markaryd, med 2 sågar, har 6 
åboer. — ^/g mänt. Thimsfors, med mjölqvarn 
med 4 par stenar, tax. till 7,900 rdr, består 
af ^/g raant. utbrutet ur */o fi'. Gällareböke 
(ej Bråthult efter Wieselgren) och sammanlagdt 
1798 med ^/^ Markaryd; på egorna uppfördes 
vid samma tid af en herr Thim ett manufak- 
turverk med 1 knipp- och 1 spikhammare med 
100 skil. smide, år 1812 inättades här tobaks- 
fabrik; det hela egdes 1861, jemte '/g Marka- 
ryd, en såg, af löjtn. J. J. Thim. — l^/g 
Ulfshäck och ^/g Prestorp, stom, äro kyrkoher- 
dens boställe. Ulfsbäck, beläget V4 mil från 
kyrkan vid Laga-ån, med vacker omgifning af 
löfträd, bördiga ängar och sädesfält, har, utom 
hvad förut är nämndt om gården, den märkvär- 
digheten, att ha varit kungsgård, med en skans 
vid hemmanet Hylte, kallad Bylte skans, äfven- 
som att ofta ha gifvit församlingen namnet 
Ulfsbäck. Sedermera blef väl Ulfsbäck prest- 
gård, men likväl så att konungen bodde der, 
då han uppehöll sig i denna gränsort. Skansen 
af ett tunnlands fyrkant mellan 2:ne sjöar, för- 
stördes 1686, på konung Carl XLs befallning, 
af Sunnnerbo härads allmoge. Krutkammaren 
i nordvestra hörnet utmärktes ännu 1758. Ku- 
lor påträffas stundom i trakten^. — */2 Amot, 
kommiuistersboställe. — ^/^ Arhult, militiae- 
hemraan. — Öfriga hemmanens namn äro: 
Basalt, Bråthidt, Brånhult, Berg, Boda, Exhult 
Ekhult, Erikstorp, Engabäck, Flåsseryd, Fjär- 
holma, Fägerhult, Göskult, Haghult, Högaholma, 
Harpholma, Hulabäck, Hylte, Hannabad, Holma, 
Köphult, Koddeböke, 1^/4 Misterhult, Oshult, 
Eyd, Ripe, Sjöaryd, Skephult, Sanna, Sjöhult, 
7'ånnaryd, Tormansbögd, Torp, Trälora, Tuthult, 
Ulfvaryd, Weknboda och Örnafälla. — Adress: 
Markaryd eller Ljungby. 

Markdals grufvor i Häfverö socken 
och Stockholms län (se art. Häfverö). 
Deras bearbetning är sannolikt gammal, 
men har ej oafbrutet fortgått. Under 
åren 1838 — 42 var produktionen af jern- 
malm 3,000 skU. 

Markeby. Ett mänt. frälse uti Hå- 
tuna socken af Uppsala län, lyder un- 
der Plåtunaholm (se den art.). Ofvei*sten 
vid Westmanlands regemente, Erik Svin- 
hufvud, död 1688, skref sig till Markeby 
i Håtuna socken. 



Markeby. 



TIarkie. 



55 



k 



Markeby. Ett mänt. skatte, 2 mänt. 
frälse i Gistads socken, Skärkinds härad 
och Linköpings län, har dels varit do- 
neradt till v. Scheiding, och genom köp 
kommit till Natt och Dag; men redu- 
cerats, dels tillhört slägten Gyllenklou, 
sedermera handlanden Isak Briant, en 
af egarne till Ekenäs från 1689. För 
närvarande eges Markeby af 8 bönder. 

Markie. Egendom uti den del af 
Anderslöfs socken, som hörer till Skytts 
härad af Malmöhus län, ligger i en rik 
och bördig slätt-trakt, omkring ^/g mil 
söder om Börringesjön, samt på 3 mils 
afstånd från städerna Malmö, Lund och 
Ystad. Någon storartad byggnad har 
aldrig stått på Markie, förmodligen der- 
före, att det sällan varit bebodt af sina 
egare. Den som först bebyggt gården, 
tyckes icke hafva tagit skönhetssinnet, 
utan endast den praktiska nyttan till 
råds. Enligt Gillberg bestod manbygg- 
naden 1765 af ett grundmuradt hus och 
tre korsverkshus, alla en våning höga. 
Det nuvarande karaktershuset, som in- 
tager norra sidan af gårdsplanen, upp- 
fördes 1780 och är ett grundmuradt 
envåningshus med vindskappa, och har 
kroppåstak brutet vid gaflarna; den an- 
språkslösa byggnadens murar äro öfver- 
klädda af spalierade aprikos- och persiko- 
träd. Den östra flygeln, en korsverks- 
byggnad, är gammal och utgjorde fordom 
ett enda rum, som benämndes »riddare- 
salen.» Trädgården ligger söder om 
gårdsplanen och sträcker sig med sina 
blomsterrabatter ända upp till mellan- 
bygnaden, fortsättande sig äfven på vestra 
och norra sidorna af samma hus, vid 
hvars östra gafvel ligger en lund af 
höga kastanieträd. Ladugården består 
af 4 grundmurade gråstensbyggnader, 
hvilka omsluta en stor fyrkantig gårds- 
plats ; på östra sidan af planen mellan 
ladugården och trädgården, ligger ett 
tre våningar högt magasin, grundmurad 
tegelbyggnad. Det är uppfördt 1803 
och rymmer 3,000 t:r säd. — Den förste 
kände egaren är riddaren Jakob Jöns- 
son, eller Tage Jensen, enligt annan 
uppgift, som hade 3 år förut, innan 
han 1362 afyttrade till konung Walde- 
mar samtliga sina jordagods, jemte 
lösningsrätt till allt af honom bortpan- 
tadt gods, pantsatt Markie för 500 mark 



klart silfver i cölnisk vigt till Anders 
NiselssÖn aff Skaprus.ie (Skabersjö), hvil- 
ken i sin ordning J361 ötverflyttat pan- 
ten på hr Jepp Begherae eller Jeip 
Begere. Huruvida nu konung Walde- 
mar begagnat sig af sin lösningsrätt, 
känner man icke; men i allt fall har 
Markie sannolikt vid slutet af 14:de 
eller början af 15:de seklet varit en 
kronans egendom, ty af danska archiv- 
registraturerna synes, att nämnde Jeip 
Begheres gods i drottning Margaretas tid 
blifvit kronan tilldömda »för hans brö- 
des skyld.» Vid medlet af 15:de seklet 
var gården likväl åter i enskild mans 
ego och innehades då af hr Nils Pe- 
derson (Gyllenstjerna) af Agård. Han 
namnes såsom kon. Erik af Pommerns 
Hofsinder omkring 1430 och blef sla- 
gen till riddare af konung Christoffer, 
dog omkring 1456. Sonen Mauritz 
Nilsson Gyllenstjerna, som tog emot 
egendomen efter föräldrarne, var en bland 
sin tids rikare danska ädlingar. Ar 1468 
trädde han i äktenskap med Margareta 
Bjelke, dotter af kon. Carl Knutssons 
svåger och Christian I:s marsk Thure 
Thuresson till Kråkerum. Deras enda 
arfvinge var dottern Anna, som gift 
först med Olof Stigson Krogenos, sedan 
med Predbjörn Podebusch, öfverlefde 
begge och dog 1550. Dessförinnan hade 
hon likväl afstått Markie till sin måg 
och stjufson Claus Podebusch, men, som 
det vill synas, endast för dennes lifstid; 
ty efter hans död lemnade hon gården 
på samma vilkor till Anders Bille, som 
varit gift med hennes redan 1535 af- 
lidna dotter Pernilla. Denne Bille, hvil- 
ken efterlemnat ett aktadt minne i danska 
historien, var det, som, vid konungarne 
Gustaf I:s och Predrik l:s möte i Malmö 
! angående tvistefrågorna om Wiken, Ble- 
I kinge, Halland och Gotland, ville be- 
strida konung Gustaf, på grund af den- 
nes ungdom, kännedom om Gotländska 
saken, men erhöll det dräpande svaret: 
»Besinuen edra ord, hr Anders Bille, 
veten I icke, att en ung kan .spörja 
tillbaka så långt som en gammal kan 
minnas.» Bille blef af detta svar så 
förvirrad, att han alldeles kom af sig 
och ingenting vidare kunde säga. Han 
dog 1555, sedan han i 53 år tjenat 4 
danska konungar. Enligt fru Anna Gyl- 



56 



Maikie. 



Markie. 



lenstjernas förläningsbref skulle Markie 
nu tillfalla Mauritz Olsson Krogenos 
samt medarfviiigar. Herr Mauritz var 
redan död och hans barn dogo icke långt 
efter honom. Anders Billes son Eggert 
skref sig till Markie 1580, då han un- 
dertecknade hyllningsbrefvet till prins 
Christian. Systern, jungfru Ingeborg 
Bille, och Claas Podebusch, voro seder- 
mera innehafvare af Markie. Den sed- 
nares dotter Margareta blef gift med 
Fredrik Rantzau, som troligen blef herre 
till hennes del, och enligt en lös an- 
teckning på ett dokument i Markie ar- 
chiv fick han 1642 halfva Markie på 
sin andra hustrus, Ida Skeels, vägnar, 
men på hvad grund är okändt (se om 
honom under Krapperup). Ove Thott, 
gift med Eauzaus dotter, innehade Markie 
1661, och skall, enligt sägen, hafva 
lemnat Markie i betalning för en köp- 
mansräkning i Malmö. Vid denna tid 
ansågs Markie gifva i årlig inkomst 400 
rdr och värderades till 14,776 rdr. Är 
1670 taxerades gården till 214 t:r 
hardtkorn och såldes för 12,550 rdr 
specie, beräknadt efter 50 rdr för tunna 
hardtkorn och 500 rdr för byggnaderna. 
Det utgjorde då 14 hela hemman i 
Stora Markie by, 3 hela uti Bösarps 
socken och Westra Wirestads by, 3 halfva 
hemman i Fru-Ahlstads socken, ett i 
Westra Ahlstad socken och by, 5V2 i 
Domme by Westra Ahlstads socken. Ar 
1697 taxerades skogen till 500 svins- 
ollon. I slutet af 1660-talet var Markie 
i landshöfdingen Augustin Leijonskölds 
hand. Han sålde det 1670 till enkefru 
Anna Horster, som gifte sig 1671 för 
andra gången med Nils Pedersson Wolf, 
då logic. professor i Lund, sedan pliil. 
mor. professor i Uppsala, i hvilken be- 
fattning han blef adlad 1689 med nam- 
net Stjernberg. Han uppsatte 1677 för- 
slaget till danska lagens och rättegångens 
afskaffande i Skåne, Halland och Ble- 
kinge och införandet af likheten med 
den svenska lagfarenheten, hvilket efter 
slutadt krig vann bifall och fullbordan. 
Fru Stjernberg sålde Markie den 23 
Mars 1714 för 17,500 daler s:mt till 
öfverinspektoren Josua Stjernbladh. Ar 
1715 uppskattades säteriet till 72 t:r, 
ins. fr. till 85 t:r och uts. frälse till 
112 t:r allt hardtkorn. Josua Stjern- 



bladh var den första af detta namn och 
hade som ofrälse hetat Fistulator. Han 
hade i likhet med många andra den ti- 
den gjort sin lycka i de då öfliga många 
»kommissionerna^, och tjenstgjort äfven 
vid redukt.-kommissionen. Efter Stjern- 
bladh s död 1718 ärfde enkan, Maria 
Hegardt, hans egendomar och trädde i 
nytt gifte med generalen, baron Axel 
Gyllenkrook, hvilken hon äfven öfver- 
lefde. Den 16 Februari 1743 gjorde hon 
Markie till fideikommiss i Stjernbladhska 
slägten. Enligt fideikommissbrefvets be- 
stämmelse, kan fideikommisset efter man- 
liga slägtens utslocknande öfvergå på 
qvinnolinien. Fideikommissarien af Mar- 
kie skall till sina syskon betala 6,000 
dal. s:mt, dock icke på en gång utan 
under 6 år; fideikommisset kan gifvas 
i morgongåfva åt fideikommissariens 
hustru och får af henne efter mannens 
död innehafvas, derest hon icke träder 
i nytt gifte. Närvarande fideikommis- 
sarien är sedan 1836 baron Axel Josua 
Stjernbladh, gift med Sophia Ammilon. 
Han har alltsedan sitt tillräde öfverlåtit 
egendomen på arrende åt sin tvilling- 
broder, baron Carl Fredrik Stjernbladh, 
under hvars arrendetid gården vunnit i 
prydlighet och trefnad, och afkastningen 
flerdubblats. — En åttondedels mil från 
herregården har man en vacker bokskog, 

o o' 

som bekläder de kullar, hvilka höja sig 
utmed stränderna af Börringesjön, och 
upptager omkring 130 tunnland. En del 
af skogen är nu mer inredd till park. 
Vid stranden af sjön är ett litet hus med 
flera boningsrum uppfördt och derutanför 
på en fri gräsplan samlar sig midsommar- 
dagen nejdens ungdom till dans omkring 
den blomsterhöljda majstången. 

Markie består för närvarande af följande: 
4'/2 niaut. säteri och ins. frälse 6'^/32 mänt., 
deraf ^''^/-^•> mänt. ligger i Auderslöfs by och 
det öfriga "i Stora Markie by. (Pa l78()-talel j 
blefvo en stor del af utsocknegodsen delade och | 
har alltsedan allt utsockne blifvit från gården { 
afskildt.) Arealen är 1,680 tunnl., af hvilka 
130 äro högskog, 350 äng, betesmarker och 
torfgralVar samt de öfriga åker. Egendomen 
var ta.\erad 1860 till 144,000 rdr rmt. Afkast- 
ningen, som år 1834 lenuiade 4,660 rdr 32 
sk. bco i netto, uppgår nu vanligen till 20,000 
rdr rmt. — Vid gärden är schäferi samt ett 
mejeri med kor af utmärkt god holländsk race; 
iiske finnes i Börringesjön. Rotering till Södra 
Skånska Infanteriregementet utgöres af 2 hela 
nummer samt större och mindre delar i 6. 



Markini. 



Marnas. 



57 



Rätt att tillsätta pastor i Grönby tillkom 
före reformationen Dahlby kloster och utöfvades 
efter reformationen af länsmännen till nämnda 
kloster. Men år 1664 tillbytte sig Ove Thott, 
mot afträdande till kronan af några sina egen- 
domar i Blekinge, patronräU till Grönby med 
krono- och kyrkotionden. Ar 1689 blef krono- 
tiouden seqvestrerad, men återställdes dock ega- 
ren till Markie år 1700; enligt kongl. resol. 
af den 23 Mars 1756 bekräftas äfven hans rätt 
till så stor del af kronotionden, som enligt by- 
tesbrefvet af 1664 från kronan blifvit utbytt. 
En kongl. resolution af den 27 Juni 1821 för- 
klarar egaren af Markie hafva rätt att äfven 
tillsätta klockare. 

Markim. Konsistorielt pastorat af 
3:dje klassen, hörande till Seminghundra 
kontrakt af Uppsala stift, utgöres af Mar- 
kim, modersocken och Arckesta, annex, 
samt innefattar 38 V4 i^tl, med, år 1860, 
753 inv. — Markim, socken uti Semming- 
hundra härad af Stockholms län, 3% mil 
norr från Stockholm, 4V2 wiil från Upp- 
sala, ligger mellan Skånela i vester, Wal- 
lentuna i söder, Arckesta i öster, Lunda 
i norr samt omfattar 0, 200 qv.mil land; 
den ligger hufvudsakligen kring två små 
vattendrag, som gå till Skånela, men 
är dock icke utan bergkullar, särdeles 
vid norra och södra gränserna. Rådande 
jordmånen, som anses vara den bördiga- 
ste i Eoslagen, är lera; näringar äro 
åkerbruk och något ängsbruk. Socknen, 
som år 1805 beboddes af 414 och 1860 
af 400 personer, består af 8 mänt. skatte, 
IVg ii^t^int. krono, 10 '/^ mänt. frälse. 
Ordin, rätan är 133 rdr 45 sk. 4 rst. 
krono-värdi. Markim förekommer 1287, 
och 1314 såsom hörande till Saemingia- 
hunda^ri. Kyrkoherdar nämnas från 1400- 
talet. Kyrkan är af okänd ålder. — 
Flera runstenar skola finnas, såsom vid 
Snåttsta, Lundby, Huseby gärde samt 
i sakristimuren. I ett berg på kyrko- 
gården finnes en källa, kallad S:t Lars 
källa. På Wiby gärde finnes en jord- 
hög, benämnd Ljushugen. 

Gärdar: Lundby, 3 mänt. skatte, med qvarn, 
egdes 1849, jemte 1 mänt., dels af Maniette, 
dels af Aléus arfvingar; år 1861 egdes 2 mänt., 
jemte 1 mänt. Ybbehohn och qvarn, tax. till 
16,550 rdr, af f. fanjunkaren Monthelius; 1 
mänt. egdes af f. länsmannen C, O. Haramar- 
stedt. — p/g PF%. - V2 Husby, tax. till 
7,050 rdr rmt. — ^/j^ Ekeby, doneradt Uppsala 
akademi af kon. Gustaf II Adolf år 1624. — 
Prestgården, 1 V/, mänt., tax. till 10,500 rdr 
rmt. — Klockaregård. — Ofriga hemman äro: 
Bergby, Wreta, Örsta, Lina, Saxta, Snåttsta, 
Wifvelsta och Yflinge. — Adress: Stockholm, 
Mörby. 



Marklunda. Ett och Vo mänt. sk. 
med gästgifvaregård i Ousby socken af 
Östra Göinge härad och Christianstads 
län. V32 mänt. i Marklunda eges af 
brukspatron Olgén på Källboda. På egor- 
na ser man en stenvård till minne af 
dåvarande kronprinsen Carl Johans för- 
sta resa genom Sverige 1810, då den 
tillförne endast af ryktet kända hjelten 
täcktes ingå i en koja för att bese en 
skånsk karabiniers boning. Från gäst 
gifvaregården , der marknad hålles 2 
gånger om året, skjutsas till: 
Elmhult i Kronobergs län, n. v. 2 mil, 
Broby s. o 1% d:o. 

Marma. By uti Lägga socken, Lång- 
hundra härad och Stockholms län, af 
372 mänt. skatte, 1 mänt. frälse på 5 
nummer, hvaraf en del eges af hr Nis- 
beth (se art. Lägga), det öfriga af 7 
bönder. Enligt Afzelius skulle Marma i 
Långhundra Lägga varit bland de gårdar 
Carl Gyllenhjelm gifvit till tvänne yng- 
lingars underhåll vid Uppsala lärosäte. 

Marina. Ångsåg i Söderala socken 
af Södra Helsinglands fögderi och Gefle- 
borgs län, tax. 1861 till 187,500 rdr, 
egdes af ett bolag. 

Marma. Säteri, se art. Länna. 

Marnas. Bergsmanshammare i Norr- 
bärkes socken, Wester-Bergslags fögderi 
af Stora Kopparbergs län, IV4 mil norr 
från kyrkan, strax nedan om Ludvika 
bruk, skall vara uppbyggd mellan 1616 
och 1621 och bekräftad år 1689. Pre- 
sidenten grefve Gyllenborg egde deri 
Vx6 och flyttade sin hammarskatt till 
Borgfors i Skinskattebergs socken, hvar- 
efter smidet är 1750 reglerades mellan 
bergsmännen. På 1840-talet utgjordes 
smidet vid 2 härdar af 580 5Å/^ af eget 
tackjern; 1860 års tillverkning uppgif- 
ves för bergsmännens andel till 1,462 
m: 78 U stängjern, tax. till 17,553 
rdr, och för Ludvika bruksegares räk- 
ning till 396 fc//; stångjern och 1,297 
m: 78 U smältstycken, tax. till 17,734 
rdr rmt. Marnas by, af något öfver % 
mänt., taxerad till 11,779 rdr, hade 4 
egare af allmoge. 

Marnas by, belägen högt uppe i Finn- 
skogen, ej långt från gränsen mellan 
Svärdsjö, Leksands och Bjursås socknar 
i Dalarne, är af historisk ryktbarhet från 
den tid Gustaf Eriksson irrade biltog 

8 



58 



marsholm. 



Marstrainl. 



omkring i denna provins. Tillfället, då 
Gustaf vistades här, var efter det un dfångna 
såret på flykten från Isala (se den art.), 
livarpå hans trogne ledsagare Sven af- 
lemnade honom hos kronskyttarne Per 
och Matts Olofssöner i Marnas by. Men 
länge ansågs icke detta ställe vara någon 
säker tillflykt för Gustaf, utan fördes 
han af nämnda bönder längre in i Lek- 
sandsskogen, hvarest han låg uti tvänne 
dagar undangömd under en stor tall och 
försågs med mat af de trogna Marnäs- 
bönderna. 

Marsholm. Ett fr.-säteri uti Agun- 
naryd socken af Sunnerbo härad och 
Kronobergs län, beläget på en ansenlig 
ö i Möcklen, var år 1637 Nils Sjöblads 
sätesgård. Denna »öfverste för allmogen 
i Sunnerbo vid 92 års ålder», som föddes 
i Kristian Tyranns tid (1519) och dog nära 
Carl X Gustafs uppträdande på thronen 
(1647), förtjenar blifva ett folkminne i 
denna ort. Konung Carl IX anförtrodde 
1609 Kalmar slott åt den då 90-årige gub- 
ben, och det förlorades ej under hans 
vård. Han lefde i 90-årigt äktenskap 
med en maka, som upphann 111 år. 
Maren, som anses vara nuvarande Mars- 
holm (skrifves Marensholm i Tunelds 
geografi m. fl.), hade blifvit med list 
fråntaget Agunnaryds kyrka af gamle 
01. Galle, utan att hafva blifvit af ho- 
nom eller ung^'. Olof Galle tillbakagifvet. 
Biskop Brask sökte förgäfves återtaga 
denna kyrkoegendom 1526 (Handl. rör. 
Skand. Hist., XIV, 94). Marsholm egdes 
af kammarherre Carl Netherwood, som dog 
här 1672; det tillhörde 1758 och 1770 
öfverstelöjtn. P. O. Marci, 1805 en von 
Plåten; var 1828 ett bondhemman, då 
det d. 10 Oktober förklarades för Vio 
mänt. frälse-säteri ; hade förut 1812 blifvit 
förmedladt från 1 till Y^ mantal. Var 
ännu 1861 i en bondes ego och taxerades 
s. år till 5,480 rdr rmt. 

Marsj Öberget, se art. Tierp socken. 

Märsta. Egendom, se Thuringe socken. 

Marstrand. Sjö- och stapelstad uti 
Göteborgs och Bohus län, vid 57^ 53' 
46" nordlig bredd och 29^ 46' 14" 
östlig längd från Ecrro, 50'V4 mil från 
Stockholm, 4V4 mil från Göteborg, är 
anlagd på en ö ytterst i hafsbandet, på 
en sjömils afstånd rätt söderut ifrån Tjörns 
sydligaste spets, och hvilkea ö tillhör den 



Thorsbyska skärgårdens stora ögrupp. 
Staden anses vara anlagd antingen af 
norska konungen Harald Gylle, år 1132, 
eller ock i början af den berömde kon. 
Hakon Hakonssons regering omkring 
1220, hvilken med särdeles nit vinnlade 
sig om allt, som egde sammanhang med 
den bohusländska skärgårdens bästa. För- 
sta gången stadens namn förekommer i 
häfderna är år 1225, då en strid föreföll 
uti Mastrandifs hamn mellan Ilibbungarne 
och Skule Jarls sändebud, Kolbein Kettu- 
rygg och Grunde Skattmästare, hvilka 
på återresan från Danmark blifvit af is 
tvungna att anlöpa detta ställe. I be- 
rättelsen om striden heter det, att de 
olyckliga sändebuden förgäfves väntade 
hjelp »af de många köpmän, som lågo i 
samma hamn»; häraf kan synas, som 
staden redan då var gammal, om icke 
den nya staden genom sin goda hamn, 
som närmast verkat till Marstrands an- 
läggning, redan då tillegnat sig icke 
ringa handelsrörelse. Stadens öden äro 
imellertid under de tre första seklerna 
af dess tillvaro höljda i mörker. Namnet 
Malstrand förekommer väl en och annan 
gång, men icke på ett sätt, att derige- 
nom sprides något ljus öfver samhällets 
tillstånd. Minnet af en olycka, som 
öfvergått detsamma, är likväl antecknadt 
vid året 1368, då staden plundrades och 
afbrändes af de förenade svenska och 
hanseatiska trupperna. Att staden sär- 
skildt inbegreps uti drottning Blankas 
lifgeding 1343, och att kon. Christians 
af Oldenburg hyllning till kon. i Norge 
här försiggick d. 2 Juli 1449, visar 
måhända, att staden icke var utan an- 
seende. Under denna tid måste hvarje 
till och ifrån kusten gående fartyg an- 
löpa Marstrand och der erlägga tull. Af 
konung Christofifer af Bayern erhöllo 
stadens invånare rättighet att drifva han- 
del öfver allt i länet, och alla utländ- 
ningar förbjöd os att befatta sig med 
köpenskap på landsbygden. Detta sed- 
nare förbud upphäfdes likväl snart. I 
senare hälften af 16:de seklet hotades 
staden af ett nytt fiendtligt anfall, då 
Svenskarne 1566 plötsligt stodo på Koöu 
gent emot staden; men borgrarne upp- 
höggo isen i hamnen och afvärjde der- 
igenom den ovälkomna påhälsningen. 
Under denna tid var Marstrand neder- 



marstraud. 



Marstrand. 



59 



lagsplats för den handel, som i förening 
med sillfisket då idkades af många främ- 
lingar i skärgården. Omkring 50,000 
läster sill blefvo under denna tid årligen 
saltade eller torkade vid Marstrand och 
derifrån exporterade, till följd hvaraf sta- 
den hastigt uppblomstrade. Dertill bi- 
drogo äfven de förmånliga privilegier, 
som af konung Fredrik II förunnades 
staden. Alla utländningar skulle i Mar- 
strand uppköpa och salta sillen. Alla i 
skärgården förbjödos all seglats, köp- 
manskap och borgerlig näring. Denna 
tid är ock glanspunkten af Marstrands 
lit. Ifrån då och fram mot medlet af 
följande århundrade finna vi stadens 
styrelse sammansatt af en talrik perso- 
nal, såsom 2: ne borgmästare, en byfogde, 
en syndicus och 10 rådmän m. m. Ge- 
nom förutnämnda förmåner samlade sta- 
dens invånare en sådan förmögenhet, att 
de icke allenast efter en år 1586 under- 
gången eldsvåda åter kunde uppbygga 
den helt och hållet förstörda staden, 
utan äfven bära den olyckan, att sill- 
fisket upphörde år 1587. Men med 
välmågan hade sedeförderfvet blifvit så 
stort, att det under denna tid ej skall 
funnits någon gudlösare stad i hela 
Norge, och högmod (roten till gudlöshet) 
går för fall, säger ordspråket, och så 
gick det äfven här. Likväl bibehöll 
Marstrand ännu någon tid sin välmåga 
genom den uteslutande rätt staden egde 
till hela länets handel, i synnerhet sedan 
Kongelf under 1612 års krig blifvit 
betydligt försvagadt, så att, ehuru en 
förfärlig eldsvåda i Augusti 1643 lade 
hela staden i aska, den dock kunde 
ingå med dåvarande länshöfdingen och 
ståthållaren i Norge Kannibal Sehested 
ett privilegii-accord, att bebygga alla 
afbrända tomter med stenhus samt ut- 
rusta och underhålla 4 örlogsskepp, 
h vartdera om 200 lästers drägtighet och 
24 kanoners bestyckning, mot vilkor af 
fullkomlig skattfrihet under 10 år och 
örlogsskeppens begagnande under freds- 
tider, jemte erhållandet af flera andra 
privilegier och förmåner. Efter Roeskildska 
freden, då staden kom under Sverige, 
upphöjdes Marstrand till en med rätt 
ansenliga friheter försedd stapelstad, 
under det Kongelf utdömdes och Udde- 
valla inskränktes till en usel köpingsrätt. 



Carl X Gustafs plan synes hafva varit 
att centralisera hela Sveriges vestra handel 
på Göteborg och Marstj-and, hvarför 
också den åtgärd vidtogs, att i Mar- 
strands magistrat låta en rådman från 
Göteborg få säte och stämma samt tvärt- 
om. Denna idé af en sammangjutnino 
till ett af 2 närbelägna vigtiga handels- 
städer lät likväl icke i längden realisera 
sig. Snart yppades tvister och afiind, 
som upplöste bandet helt och hållet. 
Göteborg — gynnadt af flerfaldiga för- 
hållanden framför Marstrand, blef ensamt 
— hvad det var ämnadt att blifva i 
förening med berörda stad — central- 
punkten för Sveriges handelsrörelse. Ända 
till 1669 se vi Marstrand sålunda gå 
hand i hand med Göteborg; men efter 
detta år vidtager i Marstrands historia 
en ny period — tillbakagåendets — , om- 
fattande en tidrymd af omkring 80 år. 
Flera samverkande orsaker under den 
korta tidrymden af tre decennier till- 
intetgjorde stadens forna anseende. Först 
och främst uppmuntrades Göteborg mer 
och mer på Marstrands bekostnad; dess 
friheter inskränktes, fienden intog och 
innehade den under Gyldenlöws-fejden 
1677—1679, då all rörelse afstannade; 
nya eldsvådor inträffade 1669, 1682 
och 1699; tryckande skatter ålades sta- 
den, af hvilka tyngst framstodo under- 
hållet af fästningsgarnisonen, hvilket gick 
ända derhän, att invånarne måste bekläda 
truppen och skjutsa densamma vid om- 
byten af garnison. Omsider fullbordades 
stadens lägervall genom Carl XILs krig. 
Ar 1743 var staden i så fattigt och 
utblottadt tillstånd, att den begärde för- 
sköning från deltagande i val af riks- 
dagsman. 

Men en solglimt af lycka skulle ännu 
en gång falla öfver den lilla staden, då 
med år 1750 ett vinstgifvande sillfiske 
åter inträffade och i förening med en 
nyvaknad industriel verksamhet hos 
borgerskapet förorsakade en uppblom- 
strande välmåga. Denna nådde sin största 
höjd, då staden år 1775 förklarades för 
Porto Franco, med de vidsträcktaste fri- 
heter. Dessa, större än någon stad i 
Sverige åtnjutit, gåfvo väl lyftning åt sta- 
den genom folkmängdens tillväxt, han- 
delns tilltagande, stadens inkomsters 
förökande, ehuru det synes, som staden 



60 



Marstrand. 



Marstrand. 



sjelf skördat den minsta frukten deraf. 
Stora olägenheter öfvervägde sannolikt 
fördelarne af denna inrättning genom 
att uppfylla staden och kringliggande 
nejd med vanfrejdade personer, såsom 
en mängd bankruttörer, lurendrejare m. fl., 
och det var derföre icke underligt om, 
oaktadt alla dessa friheter, ett parti inom 
sjelfva staden bildade sig mot frihamn- 
systemet — så oerhördt det än må vara, 
att en stad sjelf gjorde försök att blifva 
qvitt sina friheter. — Detta parti seg- 
rade äfven, då d. 15 Maj 1794 Porto 
Franco-inrättningen upphäfdes. Staden 
bibehöll sig väl till 1808 genom det 
blomstrande sillfisket; men sedan det- 
samma vid denna tid allt mer aftagit, 
har Marstrand befunnit sig i ett aftynings- 
tillstånd, betraktad såsom stapelstad, 
ehuru den, såsom badort och garnisons- 
plats, på sednare åren börjat åter något 
repa sig. Vi vilja nu låta några stati- 
stiska uppgifter närmare belysa stadens 
fram- och tillbakagående. 

Stadens folkmängd utgjordes år 1749 
af 456, är 1772 af 932, år 1795 af 
1,480, år 1810 af 1,030, 1840 af 490, 
år 1855 af 657 och c:a 953, inberäk- 
nadt garnisonen; år 1862 var hela folk- 
mängden 1,121 personer. Ar 1795 
funnos 24 handlande, år 1805: 15, år 
1850: 9, år 1856: 17 och 1860: 10 
med 11 personers betjening. Ar 1805 
funnos 29 handtverkare, år 1856 och 
1860: 15 med 13 arbetare. Det enda 
här tjenliga föremål för industri i större 
skala synes nu mer vara storfiske. En 
författning, som indirekte lemnade den 
bohuslänska fiskhandeln i Marstrands hän- 
der, synes skola kunna bereda så väl 
staden som skärgården och, genom det 
inflytande den kunde hafva på sjelfva 
fisket, hela riket de största fördelar. Ge- 
nom sitt läge är denna stad liksom af 
naturen bestämd till en nederlagsplats 
för den i denna skärgård fångade och 
beredda fisken, med undantag af sill, och 
att således blifva för våra fiskerier, ehuru 
naturligtvis i mindre skala, hvad Bergen 
är för Nordlandens. Ar 1805 egde sta- 
den 7 handelsfartyg, år 1860 ett fartyg 
om 121 läster för utrikes och 3 båtar 
för inrikes sjöfart (i handels-kalendern 
1861 — 62 uppgifvas 13 fartyg om 359 
läster). Införseln utgjordes af sill från 



Norge. Den vigtigaste exportvaran har 
varit spannmål, hvaraf 1851 — 55 skep- 
pades i medeltal 31,695 t:r, år 1856: 
65,157 t:r (243,8bO kub.fot), år 1860 
åter endast 53,396 kub.fot. Tullupp- 
börden, som åren 1851 — 55 i medeltal 
var 2,824 rdr, uppgick åren 1856—59 
i medeltal till 6,044 rdr 91 öre och år 
1860 till 1,024 rdr 25 öre. I bevill- 
ning erlades 1860: 1,349 rdr 6 öre. 
Samma år utgjorde den taxerade för- 
säljningsqvantiteten bränvin 8,425 kan- 
nor. Staden eger en hamn, som är 
skyddad af tvänne strandverk med bomb- 
fria hvalf och logementer, Fredriksborg 
vid norra och Gustafsborg vid södra in- 
loppet, samt eger en bredd af 300 
alnar med omkring 7 famnars djup och 
anses bland de rymligaste och tryggaste 
i riket. Den eger 2 inlopp, det norra 
med endast 5, men det södra med 8 
till 10 famnars vatten. Genom Albrekts- 
sunds kanal, som hufvudsakligen är en 
på statens bekostnad verkställd upprens- 
ning af en mindre farled (hvarigenom 
Koöns södra udde afskurits) beredes 
en säkrare väg för mindre farkoster 
inomskärs. Arbetet fulländades 1842 
med en kostnad af 21,813 rdr bco. 
Staden sträcker sig längs efter norra 
stranden af Marstrandsön, som, jemte 
Koön och Klöfverön, hvilka äro belägna 
midt emot densamma, bilda den stora 
hamnen. Boningshusen äro spridda bland 
klipporna samt åtskiljas af krokiga gator 
och mindre trädgårdsanläggningar. Här- 
ifrån utgöra dock den mer ordnadt be- 
byggda hamngatan och den med park- 
anläggningar, badhus och paviljonger 
prydda vestra ändan af staden ett vac- 
kert undantag. I anseende till det ökade 
antal badgäster, som de sednaste åren 
besökt stadens badinrättningar, samt den 
deraf framkallade stegringen af hyrorna, 
hafva på sednare åren några nya bygg- 
nader blifvit uppförda Hus och tomter 
voro 1860: 201, deraf 142 bebyggda, 
taxerade till 524,301 rdr 50 öre. 
Till staden hörande A-oÖn med under- 
liggande holmar, 1 mantal skatte-jord 
extra roterad, uppmätt och indelad i 
beteshagar och arrendeparker, hvilka be- 
reda staden en årlig inkomst af 1,937 
rdr, taxerades, inberäknadt för badinrätt- 
ningen derstädes, till 55,316 rdr rmt. 



Marstrand, 



M arstrand. 



61 



Öfver staden reser sig Carlstens väldiga i 

fästningsverk, livilket förlänar åt det hela, , 

sedt från hamnen, ett både storartadt i 

och intagande utseende. Bland öfriga I 

byggnader må nämnas: Kyrlan, som : 

fordom var helgad Jungfru Maria, är en i 

gammal, i äldre stil uppförd, med torn \ 
försedd stenbyggnad; den är kanske, 

oaktadt de moderna tillbyggnaderna, den j 
vackraste lemning af kyrklig arkitektur 

från medeltiden, som Bohus län har att i 

uppvisa. Golfvet betäckes af gamla graf- j 

stenar öfver utmärkta borgare och kri- | 

gare. Af den vackra inskriften på kom- I 

mendanten M. Wolberg von Tungelfelts i 
(död 1747) grafsten, vilja vi anföra de 
första och sista raderna: 

Den dygden fört till äran opp 

Här hvilar nu sin trötta kropp, i 

Han godt och ondt med Carl stod ut, j 

Från hjeltens kröning till dess slut, i 

— — — — — — — — — — j 

Sen Gud och kung han gaf hvar sitt, ! 
Och hjertans nöjd blef verlden qvitt. j 

Bland kyrkoherdar må nämnas Fredrik j 
Nilsson Bagge, död 1713, 67 år gam- \ 
mal, namnkunnig icke endast för sin j 
lärdom, utan ock för sin orubbliga trohet 
mot fäderneslandet. Utom hvad som är ! 
nämndt om honom under art. Carlsten, I 
äro än flera traditioner ännu gängse i ! 
trakten om att Bagge var en rask och i 
oförfärad man. — En del af kyrkogården | 
har under katholska tiden varit upptagen 
af Marstrands kloster. Detta tillhörde | 
Franciskanerorden och fanns här anlagdt i 
redan år 1291. Till kyrkan donerades | 
efter branden 1643 hela kronans tionde ! 
från Tjörns, Solberga och Thorsby pa- j 
storater, uppgående till något öfver 283 
t:r korn. Marstrands stad och Carlstens 
Blottsförsamling utgöra ett regalt pastorat 
af 3:dje klassen. — Skolhuset af trä. 
Staden har ett lägre Elementarläroverk, 
der uti 2 klasser en rektor och en kollega 
undervisat på senare åren i medeltal 25 
ynglingar, samt en folkskola och en af 
Göta Artilleriregimente underhållen skola 
för artillerist barn, h varförutan ett s. k. 
barnhem nyligen stiftats, der omkring 
18 smärre barn blifvit af en lärarinna 
handledda. — Badhuset, ett tvåvånings 
hus nära hamnen; der är ock tullkam- 
maren inrymd. Det fordna, uppfördt 
1643, remnade 1683 genom tyngden af 



här upplagd spannmål. — Hospitalet, 
uppbygdt 1791. N?/a Sjukhuset. Sedan 
år 1849 har staden gemensam läkare 
med garnisonen å Carlstens fästning. I 
staden finnes ett privilegieradt apothek. 

— Torgvakten. — Kronans Förrådshus. 

— Kronomagasinet. — Gamla Badhuset 
uppfördt 1822. Sedan den år 1843 af 
ett aktiebolag, med kapital af omkring 
15,000 rdr, anlagda mja badinrättning 
år 1857 öfverlåtits åt ett nytt bolag med 
ett tecknadt aktiekapital af 77,400 rdr, 
har ett större och ändamålsenligt badhus 
blifvit uppfördt. Derjemte finnes vid 
Arvidsvik på Koön en badinrättning, 
tillhörig ett annat bolag, och har an- 
talet af badgäster vid båda dessa ställen 
årligen ökat sig, från 500 till 1,000 
personer. Enligt professor Huss' yttrande 
förtjenar Marstrand namn af Sveriges 
Madeira. Klimatet är mildt och tem- 
pereradt. Sällan lider vegetationen af 
en mer ihållande torka. På de större 
kringliggande öarna, Koön och Klöfver- 
ön, är ock vegetationen så rik, att da- 
larna derstädes erinra om en växtlighet, 
tillhörande ett mycket sydligare klimat. 

— I Marstrand inrättades 1843 en spar- 
bank, hvars delegares antal 1860 var 
352 med en kapitaltillgång af 37,969 
rdr rmt. På senare åren är en optisk 
telegrafledning inrättad mellan Göteborg 
och Marstrand. Staden innehar första 
rummet bland rikets städer i 5:te klassen. 
Dess vapen har af ålder varit trenne i 
trekant ställda sillar. Stadens styrelse 
utgöres af en borgmästare och tvä råd- 
män. Marknad hålles en gång om året 
i Augusti månad. — Ungefär midt på 
Marstraudsön är en grotta af 24 fots 
bredd och 30 dito djup, benämnd S:i 
Eriks grotta. Efter sägnen skola några 
af stadens invånare hit tagit sin tillflykt 
under något fiendtligt angrepp på fäst- 
ningen. Utanför grottan ligger en S:t 
Eriks källa. 

A Koön finnas flera natursköna stäl- 
len, såsom Bockhusuddens, Rosenlunds och 
Halsens herrliga och väl vårdade lunder. 
I Marstrand är lotsplats, hörande till 
Marstrands fördelning af Yestra lots- 
distriktet, och hvarifrån bland annat 
lotsas till 

Rörö 2 sjömil 

Hättan 1 d:o. 



62 



^arsTinsholm. 



larsyiusholm. 



RörJiolmen eller Långö . . l^/^ sjömil. 

BTunskär 1 '/.^ (l:o. 

Klädesholmen 1 d:o. 

Marsvinsholm. Hcnegård uti Balk- 
åkra socken, Ljunits härad och Malmö- 
hus län, ligger en knapp mil nordvest 
om Ystad och ungefär % niil från hafs- 
stranden, uti en bördig trakt. Den massiva 
slottsbyggnaden med sina tvänne torn är 
på tre sidor omgifven af breda vatten- 
grafvar, på hvilkas andra sida Jigga träd- 
gårdarne, genomskurna af höga alléer, 
och bakom dem parken, som genom ny- 
planteringar sammanhänger med en af de 
vackra boklundar, hvilka försköna gårdens 
närmaste omgifningar. Från öfra vånin- 
garnes fönster har man genom en ut- 
huggning en vidsträckt utsigt öfver hafvet. 
Denna uthuggning är dock icke gammal; 
förr omgafs borgen äfven åt hafssidan af 
en stor och tät trädplantering. Men 
Carl XIII, hvilken såsom storamiral gä- 
stade hos grefve Eric Euuth, kunde icke 
fatta möjligheten af att bo så nära haf- 
vet och likväl stänga för sig utsigten 
dit. Då hertigen följande morgonen upp- 
steg och trädde fram till fenstret, hade 
träden försvunnit, och genom en uthugg- 
ning af något större bredd än slotts- 
byggnadens sida öfverfor hans öga en 
sträcka af bördiga åkerfält, midt bland 
hvilka Balkåkra prestgård hvilade i sin 
trädgårdsdunge, och bakom hvilka hafvets 
blåa yta utbredde sig. Grefve Ruuth 
hade nämligen låtit uppbuda hela god- 
set och låtit under natten nedfälla och 
bortföra träden med all möjlig tystnad 
och skyndsamhet samt planera marken. 

Gården kallades i äldre tider Bosöe 
och Borsöe. A ett bytesbref af år 1354 
finnes bland vittnena en Mathias Co- 
stenson de Bosyo. Denne skulle då vara 
den första till namnet kände egaren af 
gården. Ar 1367 såldes Borsyö hufvud- 
gård och by till konung "Waldemar och 
konungadömet af heiT Ppether Monssön 
och Gerit Eubenow. Ar 1377 fick Maria 
Jönsdotter, Nils Häcks till Hyby efter- 
lefverska, konung Olofs införsel i Borsjö 
gods i Lynes härad. Ar 1401 skrifver 
sig Jösse Mattisson till Bosiö, och 1402 
uppläto Anders Persson af Svaneholm, 
hr Stig Ogisön och hr GöstaJBf Mattisson 
ut drottning Margareta »alt theris ret 
och egedora, som them kan tillfälle i 
Borsöö», hvarefter s. åi* af Skånes lands- 



ting ett vittnesbref utfärdades, att »Borsiö 
och Borsiöfang» med ~ all sin rättighet 
tillhörde konungadömet. Gården låg då 
vid en insjö, några böss-skott från den 
nuvarande slottsbyggnaden. 

Under den följande tidrymden af 
nära 100 år har man inga underrättelser 
om Bosöes egare: men i medlet af 1500- 
talet innehades gården af Ulfeldska fa- 
miljen. Ett epitaphium i Balkåkra kyrka, 
som förut varit uppsatt i Borsöe kyrka, 
förvarar minnet af Fredrik Ulfeld och 
hans fru Brita Marsvin; det flyttades till 
Marsvinsholms gård, då Borsöe kyrka 
förstördes, och fick sedan sin plats i 
Balkåkra. Otto Marsvin, omnämnd under 
Dybeck, har antingen under systern Britas 
lifstid köpt Borsöe, eller ock efter hennes 
död af sina syskon och medarfvingar 
tillöst sig denna gård. Hans storartade 
byggnadsföretag hafva fört hans namn 
till efterverlden. Den gamla Borsöegården 
nedref han och uppförde 1644 — 48 i en 
mindre sjö på pålverk en slottsbyggnad 
samt kallade den nya gården Marsvins- 
holm. Borsöe by blef då afliyst under 
den nya herregården. En af hans dött- 
rar, Margareta, var gift med Jörgen Urne, 
en af de berömdaste män i denna gamla 
ätt, och hade med honom 13 barn, af 
hvilka Christian efter morfadern ärfde 
Marsvinsholm. Christian Jörgen sen Urne, 
född på Kronoborgs slott 1626, innehade 
gården, då Skåne blef svenskt. Han 
dröjde med att hylla den nya öfverheten 
efter roeskildska freden, hvarföre egendo- 
men blef konfiskerad och öfverlemnad till 
riksamiralen, grefve Gustaf Otto Stenbock. 
Men efter Köpenharanska freden återfick 
Urne sitt gods och blef introducerad på 
svenska riddarhuset 1664. Christian Urne, 
som befordrades till öfverste för Wester- 
bottens regim ente och var en bland de 
få skånska adelsmän, som blef af sven- 
ska regeringen använd , afled på Mar- 
svinsholm 1667 vid 41 årsålder. Äldsta 
sonen var endast 12 år vid faderns död, 
och derför beslöto de danska slägtingarne 
att sälja Marsvinsholm, som köptes af 
Holger Thott, hvilken leranade landet 
1677 under Carl XLs krig och gick öf- 
ver till Danmark. Marsvinsholm var 
under denna tid ett tillhåll för snapp- 
hanar, och det var i Marsvinsholms träd- 
gård som ryttmästar Klingspor af dem 
togs tillfånga. Svensk besättning blef 



i 



Marsviiisholm. 

då inlagd på Marsvinsholm, och den 13 
Nov. 1677 förklarades gården förverkad 
till svenska kronan samt blef den 24 
April 1678 af konung Carl bortgifven 
till generalmajoren och vice guvernören, 
friherre Fredrik von Buchwaldt, såsom 
ersättning för de förskott denne af egna 
medel gjort svenska hären i Pommern. 
Vid fredsslutet, då Thottarne återfingo 
sina gods, måste Buchwaldt återlemna 
Marsvinsholm till förutnämnde Holger 
Thott. Han hade, menade man, under 
den tid han innehaft egendomen hunnit 
att göra sig betalt för förskotten. Helge 
Thott sålde Marsvinsholm strax efter 
1681 till fältmarskalken Otto Wilhelm 
Königsmarck, hvars namn är ett af svenska 
krigshistoriens renaste hjelterainnen. Det 
är en välbekant och beklagad sak, att 
han, sedan han visat fosterlandet stora 
tjenster, plundrades af Carl XLs reduk- 
tionsherrar samt slutligen gick ur riket 
i venetiansk tjenst; han skördade der 
nya lagrar och, sedan han förvärfvat äf- 
ven denna stats anspråk på tacksamhet, 
afled han i dess tjenst under fälttåget på 
Morea 1688. Han var gift med Katharina 
Charlotta De la Gardie, en lika lärd som 
öm och uppoffrande qvinna, sin mans 
trogna följeslagerska under hans fälttåg. 
Äktenskapet var barnlöst. Königsmarcks 
syster, Beata Elisabeth, enka efter presi- 
denten grefve Pontus de la Gardie, be- 
finnes i början af 1700-talet hafva varit 
egare af Marsvinsholm. Pion dog 1724, 
och dotterdottern Beata Elisabeth, gift 
med landshöfdingen C. G. Sjöblad, erhöll 
gården efter mormoderns död. En af 
deras döttrar, Ebba Sjöblad, och hennes 
man, riksrådet friherre Gustaf Puuth, till- 
löste sig Marsvinsholm med Hunnerstad 
och Snårestad af de öfriga arfvingarne. 
Gustaf Euuth, som inkallades i rådet 
1755, men dog redan 1757, efterlem- 
nande två söner, Erik och Gustaf Adolf, 
h vilka efter enkans död 1786 delade 
Marsvinsholra; men Erik tillöste sig sedan 
broderns lott. Erik Euutli, Gustaf III:s 
gunstling och finansminister, var den 
märkligaste mannen inom denna ätt. Sedan 
han blifvit afsatt 1796 från sin finans- 
raiuistersbefattning, kastade han sig med 
stor ifver på landthushållningen och åt- 
skilliga patriotiska företag; han anställde 
rön med uppfinningar till jordbrukets, 
manufakturernas och näringarnas fromma. 



Karsvinsholm. 



63 



Hans anläggningar vid Höganäs äro un- 
der den artikeln omnämnda. På Mar- 
svinsholm företog exc. Euuth många 
förändringar; han reparerade slottet och 
uppförde nya byggnader; här inrättade 
han (let första tröskverket i Skåne, likaså 
blef här det första osttryckeriet efter schwei- 
zisk method i Sverige inrättadt af den 
1786 införskrifne schweizaren Du Bas, 
och »Ruuthens ost» blef snart allmänt 
känd och eftersökt. Grefve Ruuth efter- 
lemnade vid sin död 1820 en ansenlig 
skuld, som dock hans begge magar, 
grefvarne Piper, öfvertogo, så att ingen 
på honom blef lidande. Redan år 1819 
hade excellensen afträdt Marsvinsholm 
till sin svärson, grefve Erik Piper till 
Söfdeborg, som här fortsatte svärfaderns 
förbättringar, gjorde stora odlingar, lät 
uttappa en sjö och flera kärr samt gjorde 
kostsamma vattenledningar. Han dog 
1833. Enkan, grefvinnan Charlotta Piper, 
sålde egendomen 1841 för 930,000 rdr 
rmt till ryttm. Rudolf Tornerlijelni och 
generaladjutanten, gr. Carl Johan Wacht- 
meister till Rögla. Sedan de undansålt 
Snårestad säteri, 478 niant., i Balkåkra 
6 mänt., i Snårestad 12V2 i^^^nt. i Skåiby 
Vg mänt., tillsammans 23V2 mänt., med 
omkring 3,000 tunnl., öfverlät Torner- 
hjelm 1842 sin andel i gården och åter- 
stående godset till grefve Wachtmeister. 
Ar 1854 sålde äldsta sonen, Carl Carlsson 
Wachtmeister, svensk chargé d'aft'aires i 
Neapel, som 1847 tillöst sig Marsvinsholm 
af medarfvingarne, egendomen till nuva- 
rande egaren, baron Jules E. Stjernbladh, 
för 690,000 rdr rmt. Han är gift med 
Anna U. G. Bergman. 

Det år 1644 af Otto Marsvin upp- 
förda slottet, som ännu i dag utgör ka- 
raktersbyggnaden, bildar en solid fyrkant, 
74 fot på h varje sida, och är 4 våningar 
högt. I sydöstra och nordvestra hörnen 
framspringa fyrkantiga torn, fem våningar 
höga. Hela hållningen visade en mycket 
ren renaisansstil; men år 1782 — 86 före- 
togs af exc. Ruuth en modernisering af 
den gamla byggnaden, hvarigenom den 
mycket vanställdes, och har den nu sednast 
I 1856 — 57 undergått en fullständig re- 
I stauration genom danska arkitekten Zwing- 
man. Höga tornspiror pryda nu tornen, 
! smakfulla frontoner äro anbragta på huf~ 
I vudfapaderna, en vacker balustrad, upp- 
I buren af en rik gesiras, kröner byggnaden, 



64 



Marsviiisholni. 



Martebo. 



och taket har form af en stympad pyra- 
mid, öfverst försedd med altan. Det 
hela framträder (efter »Skånska herregår- 
dar») i en vacker renaissance-stil, såsom 
denna stil i Danmark utbildades under 
Christian IV:s tid, och slottet på Mar- 
svinsholm är nu en bland de vackraste 
byggnader i provinsen ; men (enligt C. G. 
Brunii omdöme af den påbörjade nybygg- 
naden) olämpligt förändrad i en blom- 
strande barockstil. Från södra sidan leder 
en brygga öfver till trädgården, som före- 
trädesvis utmärker sig genom sina vackra 
alléer, der man får se de kanske högsta 
oxelträd i Skåne. Strax vester om träd- 
gården går landsvägen, och på andra 
sidan om denna ligga ladugårdshusen, For- 
dom funnos två trädgårdar, och folket 
berättar äfven, att gården i äldre tider 
egde 99 fiskdammar och den 100:de på 
taket; i handlingar från början af 1700- 
talet omtalas dock endast 3 fiskdammar. 

Egendomen utgöres för närvarande af: Mar- 
sviusholnis säteri 10'/2 mänt., Iluiinestad säteri 
.2*/g mänt., 11^^/32 mänt. iusocknc, 1 mänt, 
utsockne frälse och 31 onumrerade gatuhus, be- 
lägna i Skårby, Balkåkra och Snårestad socknar. 
Arealen utgör 4,049 tunnl., hvaraf 3,460 tunnl. 
åker, äng och tomter, 860 tunul. bok- och ek- 
skog samt 320 tunnl. betesmark. Under gården 
och dertill hörande afvelsgärdar, Westergård och 
Ericslund, brukas 1,385 tunnl. åker ochc:al50 
tuunl. äng, hvilken sednare är bevattnad medelst 
öfversiluiug och öfverdämni.ig. Godset består af 
27 åboheraman, 28 större och 17 mindre torp, 
en holländsk väderqvarn med 3 par stenar, sigt 
och grynverk, ett större tegelbruk, schäferi af 
600 får och meijeri med 170 st. kor. Roterings- 
skyldigheten utgör för gård och gods 12 hela 
nummer vid södra skånska infanteriregimentet. 

A egorna finnes ett skol- och fattighus, som 
till största delen underhålles af gården, och som 
dessutom deltager, i mån af hemmantalet, i un- 
derhållet af 2:ne skol- och 2:ne fattighus, belägna 
i Balkåkra och Suårestad socknar. Enligt dona- 
tionsbref af d. 1 Juni 1595 och d. 18 April 
1648 gafs af Marsvinsholm till Ystads hospital 
5 pund råg och 5 j»und korn. Då Ystads hospital 
sammanslogs med Malmö hospital, begärde fru 
Ebba Sjöblad att få betala den nämnda summan, 
beräkuad till 150 specier, med 166 rdr 32 sk. 
Denna donation utgår ännu under namn af »Ulfeld- 
ska donationen.» Patrourättighet till Balkåkra 
och Suårestad erhöll grefvinnan Ebba Ruuth, 
född Sjöblad, den 1 Mars 1773. Då excellensen 
Ruuth 1787 erhöll patronrätt till Skårby pa- 
storat, stadgades, att Skårby skulle med Balkåkra 
och Snårestad förenas till ett pastorat med rät- 
tighet för Ruuth att vid Marsvinsholms säteri 
för församlingarna bygga en gemensam kyrka i 
stället för de redan då förfallna 3:ne socken- 
^ kyrkorna. Denna kyrka är ännu ej byggd. 

Pä Mai-svinsholm finnas flera gamla historiska 
porträtter. — Mer äu på de flesta andra gårdar 



vet folket här att tala om spöken, och i östra 
Wången är eu hög, kallad Magle-hög, deruti 
trollen fordom hade sin bostad. Åtskilliga run- 
stenar finnas pä egorna. Worra omtalar det s. k- 
»Hunnestads-monumentet,» bestående af 5 stenar, 
som stodo på en upphöjd plats i en åker. D, 
Sjöborg 1814 eftersökte det, fann han endaså 
delar deraf i en gärdesgård, hvilka han lät utt 
bryta. På den ena stod: Osburn och Tuma satt- 
denua sten efter Roe och Ingerud hans sonhustru e 
på stenen står uthuggen en figur i forntida kläde; 
drägt med yxa på axeln. Den andra stenen har 
ett stort kors och omskriften; Osburn reste 
denna sten efter Tuma, som var hans hustru. 
Sjöborg anser, att Gubben Osburn, possessionat 
på stället, som på stenen öfver hustrun satt ett 
kors, har varit kristen, men att Roe, öfver hvil- 
ken »gubben» reste den andra stenen och der 
afbildade Roe sjelf, måtte varit hedning. Den 
sistnämnda stenen står i Marsvinsholms trädgård. 
Tre andra stenar, som Worm aftecknat, men 
hvilka nu äro förstörda, hade fantastiska figurer af 
troll och odjur. 

Marstad. Ett mtl krono uti Göstrings 
härad, Bjälbo socken och Linköpings län, 
är häradsskrifvareboställe. Hemmanet har 
till större delen varit frälse för Gustaf 
Baner och derefter Axel Lillje, men ut- 
byttes till kronan 1699; ett par gårdar 
hade innehafts af Uddo Ödla och dess 
enka, Mechtila Ribbing, men hörde 1700 
under Wadstena slott. 

Marsäng. Ett mänt. gammalt skatte 
uti Bergshammar socken, Jönåkers härad 
och Nyköpings län, beläget nära Mars 
viken, har innehafts af ståth. M. Oiofson 
Dufva (död 1615), tillhörde omkr. 1800 
De Besche, 1805 Rönqvist, 1849 och 
ännu tre bönder ; tax.värdet år 1861 var 
11,800 rdr rmt. L:a Marsäng, V2 niant., 
köpt till skatte 1702, eges af 1 åbo. 

Marsäter, se art. Fredriksnäs. Chri- 
stoffer Olsson, som innehade Kinds och 
Ydre härads domsaga 1577 — 87, skref 
sig till Marsätter; förmodas af kammar- 
junkaren Rääf (uti Ydre härads beskrifn.) 
ha varit samma person som Stjernman 
uppgifver varit befallningsman pä Stege- 
borgs slott, samt gift med Erik XIV:s 
frilla. Uti sigillet förde han ett ållon 
mellan tvänne eklöf på en sköld och 
vid dess sidor initialerna C. O. 

Martebo. Konsistorielt pastorat af 
2:dra klassen, hörande till Wisby stifts 
Norra kontrakt, utgöres af Martebo, moder- 
socken, och Lummelund, annex, samt 
innefattar 21 V4 mänt., bebodda 1860 af 
294 personer. Marken i detta pastorat 
är jemn, bestående till stor del af en 



ansenlig mosse och ett träsk. 



Martebo, 



I 



flarum. 

socken på Gotland uti AVisby läns Norra 
fögderi, belägen 2 mil n. o. från Wisby, 
omfattar 0,226 qvadratmil, af hvilka 0,iio 
äro insjöar. Bådande jordmånen är lera, 
skog växer hjelpligt. Ar 1857 har soc- 
kerbetan börjat odlas på socknens myrar, 
och tror man sig med säkerhet kunna 
förvänta en sockerhalt af 12 ä 13 proc. 
och möjligtvis deröfver. Efter anställda 
analyser af torf från Martebo och Eling- 
hems myrar har man funnit densamma 
icke blott utgöra ett särdeles godt bränn- 
material för husliga behof, utan äfven 
kunna ersätta stenkol vid ångmaschiner, 
smide m. m., hvarjemte densamma anses 
böra begagnas till kalkbränning i kon- 
tinuerliga kalkugnar, till cement- och 
tegelfabrikation, glashyttor, bryggerier, 
blodlutssaltfabriker och till jernhandtering 
antingen för tillverkning af tackjern utaf 
importerad malm eller för smidjern och 
stålberedning utaf iraporteradt tackjern. 
Äfvenså anses den möjligen kunna be- 
gagnas till lysgasfabrikation. Socknen, 
som år 1805 beboddes af 191 och den 
1 JuU 1862 af 299 personer, består af 
8% mtl skatte, 2V4 lötl krono. I bev. 
erlades 1861 (efter II art.) 76 rdr 14 öre. 
Kyrkan, af sten, förmodas vara byggd 
1039 på en Martas bekostnad, hvaraf 
socknen skall fått sitt namn. I korkan 
finnes en liksten med runor. Barnunder- 
visningen bestrides i en fast skola af en 
examinerad lärare, för (år 1862) 30 barn. 
Till skolan hör ett planteringsland af 
9,625 qvadratalnars ytvidd. Af kyrko- 
herdar må näranas Thomas Barthelsson, 
hvars dotter Elisabeth, död 1711 i pesten, 
var farmoder åt kanslirådet, den lärde 
språkforskaren Johan Ihre. 

Gårdar: 1 */f^ mänt. hjrkoherdebostället, tax. 
till 6,750 rdr. — V2 niant. häradsskrifvare- 
bostället ; ^/g mänt, hronolänsmansbostället. — 
Af öfriga gärdar utgör ^^l^-» maut. iJ/erfe%, tax. 
till 5,070 rdr, egare L. P. Medin, den största, 
9pli V32 Medehy, tax. till 200 rdr, den minsta. 
Ofriga byars namn äro: Passa, Lmid, Qvie, 
Snaldarfve, Björkeskog, Binge, Stora och Lilla 
Myra. — Adress: Wisby, 

Manun. Annex-socken till Winköls 
pastorat, är belägen uti Skånings härad 
och Skaraborgs län, ^/^ mil s. v. från 
Skara, samt omfattar 0,121 qvadratmil 
land. Marken är jemn. Jordmånen be- 
står af lermylla. Skogsmarken uppgifves 
af Lindskog till 506 tunnl., men skogen 
är till det mesta uthuggen. Socknen, 



lasaröd. 



65 



som år 1805 beboddes af 369 och 1860 
af 426 personer, består af 6*^/30 mänt. 
skatte, 2V4 krono, IV2 frälse; i socknen 
finnas 8 qvarnar och sågar, 3 manufak- 
turinrättningar. Ordinarie räntan är 150 
rdr 21 sk. 8 rst kronovärdi. I bevilln. 
erlades 1861: 120 rdr 62 öre (efter II 
artikeln). Kyrkan, vackert belägen V5 
mil från moderkyrkan vid ån Flian, är 
byggd af huggen sten och utvidgad åren 
1783 och 1785, så att hon nu skall vara 
en af de vackrare i orten. 

Gårdar och byar: Hemmantalet, hvarför eg.- 
rättsafgift erlägges, är fördeladt uti 8 bruknings- 
delar, hvaraf den största består af säteriet Sim- 
metorp (se deu art.) med underlydande ^/^ Lilla 
Brostorp, ^/^ Stora ibm, 4 '/^ -^l-^^'"""* och Tyska 
qvarn, alltsammans taxeradt till 40,200 rdr. — 
1 mänt. Munkntorp, tax. till 10,050 rdr, eges 
af herr L. H. Westermark. — '/2 skattc-säteri 
Brånninge {Bränningeberg) med Vg Heden, Brån- 
ninge qvarn, såg och stamp, tax. till 11,180 
rdr, eges af Sven Andersson. — Vi6 Inland 
med stamp och Kyrkeqvarn. — Svansvik med 
qvarn, stamp och såg, tax. till 1,730 rdr. — 
Horshaga qvarn eges af Skara veterinärinrätt- 
ning. — V'2 Aliorp med qvarn, har varit ett 
graveradt militisehemman, sedan doneradt bisko- 
pen, doktor Johan Magnus, sedermera rednceradt 
och nu pastors tilldel ningsstom, enligt kamraar- 
kollegii bref af d. 13 Jan. 1C83. V4 mantal 
Hospitalqvorn är ett till kronan indraget miiitiae- 
hemman. 1 mantal Marum, militise-boställe. 
V2 Heden, underjägarens boställe, — Adress: 
Skara. 

Marum. Två mänt. frälse uti Söder- 
Ljusterö socken, Wermdö skeppslag af 
Stockholms län, har innehafts af Erik 
Johansson, Cl. Eleming, af kronan 1683, 
af F. Wrede i följd af byte, tillhörde 
1772 och 1849 slägten Elmén, se art. 
Ljusterö. 

Maråcker fordom Sundsholm. Egen- 
domen har tillhört de gamla Trollarne, 
sedan Sparreslägten, år 1829 löjtn. Dahl, 
se vidare artikeln Gladhammars socken. 

Maråker. Jernbruk i Söderala soc- 
ken af Gefleborgs län och Södra Hel- 
singlands fögderi, beläget vid hafvet, nära 
utloppet för Jerfsjön, som blifvit ledd 
hit, efter att förut haft sitt utlopp i 
Marmen ; bruket hör till de s. k. Ljusne- 
verken och har 3 härdar med 733 skU 
6V2 ^^ stångjernsmide af eget tackjern; 
taxeringsvärdet 1861 var 39,110 rdr, 
egare grossh. Bernh. Beskov/s sterbhus. Är 
1825 hade bruket blott 550 skU smide. 
Se vidare art. Ljusneverken. 

Masaröd. Gård, se artikeln Ousby 
socken. 

9 



66 



Masleberg. 



Mattmiir. 



Masleberg. By i Skee socken, Wette 
härad af Göteborgs och Bohus län, om 
3 raant. skatte. Trakten omkring är be- 
täckt af fornminnen. På en Ijungrao 
ligga 9 runda grafkullar, en skeppshög 
med ättehäll, några rubbade stencirklar 
och en liten hög af 8 alnars tvärraått, 
derur en prydlig bautasten af 4V4 ^^Ins 
höjd reser sig. Uti en dal mellan denna 
mo och byn äro omkring ett tjog mindre 
högar tillfinnandes. Gent emot, vid vä- 
gen, som går mellan Skee kyrka och 
Görlöf, står ett dyrhus, det nordligaste 
i Sverige. Monumentet kallas af allmo- 
gen Stenhuset och består af en 3V2 ^^'^ 
lång, och ungefär lika bred och betyd- 
ligt tjock stenhäll, som hvilar på 6 upp- 
resta, breda stenar. Vester ut härifrån 
nära häradsvägen, är marken beströdd 
med högar, till ett antal af 50, men 
hvilka till stor del lidit åverkan. De 
ansenligaste hålla 80 steg i omkrets, och 
kring en af dem ser man lemning efter 
en fotkedja. 

Masthugget, en af Göteborgs sex 
förstäder, sträcker sig från Pustervik till 
Stegebergslid. Denna stadsdel, som icke 
har mer än 2 gator (Breda och Smala 
Vägen) och upptager en rymd af omkring 
46 tunnland, intar en ej obetydlig plats 
i Göteborgs afiarslif. Största delen af 
stadens trävaruskeppning är här upplagd 
uti de s. k. hamnarne (små utvikningar 
af elfven), utmed hvilka man ser tusentals 
tolfter plankor och bräder uppstaplade. 
Såsom bevis på hvilka värden här äro 
sammanförda, kan nämnas, att de upplag, 
som förstördes af den stora branden 1857, 
och som ej upptogo mer än ett par 
hamnar, kostade assuransbolagen öfver 
en half million. Somliga författare tro, 
att namnet pä denna stadsdel härrör 
af det skeppsbyggen, som ständigt der 
varit idkadt, men andra och med mera 
skäl, att här fordom växt så stor och 
grof skog, att den kunnat tjena till mast- 
hygge. 

Matfors. Jernbruk och sågverk i 
Medelpad; se art. Tuna socken af Hernö- 
sands län. 

Matkroken, en krokig refvel, V2 ni il 
lång, uti luitVet, vid Persnäs socken på 
Oland, består af klippor och stenar. Nam- 
net skall den erhållit för sin figurs skull, 
och den båtnad folket i forna tider haft 
af de här förolyckade sjöfarandes stran- 



dade gods. 2) Matkroken, sjö i Upp- 
viddinge härad af Kronobergs län. 

Matlong eller Lundsberg. Jernbruk 
uti Lungsunds socken, Philipstads bergs- 
lags härad af Carlstads län, är anlagdt 
vid sjön af samma namn i början på 
1600-talet; hade år 1840: 533 5^-^ priv. 
årligt smide (förut 400 skU), men nu- 
mer oinskränkt smide för 2 härdar med 
1 hammare, af köpetackjern. Afsättnings- 
orten är Göteborg. 1860 års tillverkning 
uppgifves till 1,580 centner, 21 U 60 
ort. Till bruket hör en landtegendora 
af l^Vge mänt. i åtskilliga hemman (se 
art. Lungsund); det har egna lastbåtar, 
Egare på 1840-talet var Oscar Sveno- 
nius, år 1861 förre talmannen Anders 
Ersson i Östra Kärne och Petter Pehrsson 
i Gelleråsen i Carlskoga socken. 

Matkull. Ett mantal frälse med 
gästgifvaregård uti Bergs socken af Norr- 
viddinge härad och Kronobergs län, hvar- 
ifrån skjutsas till 

Ör i söder 1 mil. 

Bo i Jönköpings län i u. v. . 1 V^ » 

Mattmar. Annex-socken till Alsens 
konsistoriela pastorat (bildadt 1857), är 
belägen i Jämtlands läns Södra fögderi, 
4 mil v. n. v. från Östersund, utgöres 
till stor del af en halfö, som omgifves 
af Storsjön och Jämtlandselfven ; socknen 
omfattar, med 4 mils längd och iVo 
mils bredd, en areal af l,08i qvadratmil, 
hvaraf 0,072 äro insjöar. Marken är täm- 
ligen jemn. Jordmånen består af lera, 
något sandblandad. Skog växer till det 
nödvändiga. Af vattuledningar märkes 
Åckes]'6\\, hvarigenom Undersåkerselfven 
framrinner, som har sitt utlopp i Stor- 
sjön eller Hallens sjö vid Sundbacks- 
sundet; vid detta utlopp är ypperligt 
sillfiske. I panmn, som vid Ytteråcke 
by faller i Ackesjön eller stora elfven, 
fångas sik, harr och laxöring; vid åns 
stränder, som äro sidländta, finnas många 
myrslottrar. Nedanför kyrkan och vestra 
byarne, som utgöra större delen af sock- 
nen, på en jemn plan och backsträckning 
mot söder, är en liten sjö belägen, hvilkeö 
fordom, då kyrkan byggdes, säges hafva 
varit så ymnig af fisk, att socktieboenia 
deraf dagligen fått i öfverflöd, hvarför 
den ock blifvit kallad Älatmor. Socknen 
namnes eljest i gamla handlingar både 
Madmor och Markemar. Folkmängden, 



natterod. 



lattsbo. 



67 



som 1750 var 383, år 1805: 496, upp- 
gick 1862 till 697 personer. Hemman- 
talet är c:a 13 mänt. (eller 78^V96 tW) 
skatte, Vi2 mänt. (3^/q tid) krono. I be- 
villning erlades 1861 (efter II art.) 59 
rdr 4 öre; ordinarie räntan 144 rdr 6 
sk. 3 rst; kronotionden 44 t:r 2 kappar 
korn. Kyrkans ålder är oviss, men upp- 
gifves vara öfver 300 år; den är en 
stenbyggnad af 31 alnars längd och 15 
alnars bredd, före 1766 var den endast 
19 alnar lång. Barnundervisningen be- 
streds 1862 i en ambulatorisk ocb i en 
flyttbar småbarnsskola, der 101 barn 
undervisades af en examinerad och en 
oexamin. lärare. Under danska kriget på 
1600-talet hade Norrmännen sitt hufvud- 
qvarter här i socknen. Af fornlemningar 
nämnas 2:ne ättehögar, hvaraf den ena 
är kallad Handsörs graf mellan Offne (i 
jordeboken Opne) och Tossbergs byar; uti 
den andra sägas tre jättar vara begrafna. 
Socknen hade år 1861: 54 åboer. Största 
brukniiigsdelen var \^^/\s tunnl. Nygård, tax. 
till 1,39U rdr, minsta V2 Hästön tax. till 390 
rdr rmt. 2^/^ tunnl., är komuijnisterboställe. 
1 V2 Tossherg, fonrirsboställe. Ofriga hemma- 
nens namn ärO: Bye, Gräfte, Eollbacken. Kluk, 
Krokom, Mälbyn, Norrgård, Ubyn, Ugård. Hem- 
mantalets taxeringsvärde var 48,760 rdr, hvartill 
komma 13 lägenheter, tax. till 1,880 rdr. — 
Adress: Östersund. 

Matteröd, Matteryd. Annex-socken 
till Brönnestad pastorat, är belägen uti 
Westra Göinge härad af Christianstads 
län, 4 mil v. n. v. från Christianstad, 
samt omfattar en areal af O,490 qvadr.- 
mil, af hvilka 0,oi4 äro insjöar. Marken 
är ojemn och stenbunden. Jordmånen 
består till någon del af sandmylla, på 
andra ställen åter af en röd klibbig 
jordart, som på orten allmänt kallas 
björklera, der sällan någon säd vill växa. 
Socknen, som år 1805 beboddes af 688, 
år 1860 af 1,078 personer, består af 
ll^is mänt. skatte, Vg krono, 3 Vig 
frälse (häraf höra iVg mänt. till Norra 
Rörum i Malmöhus län, se nedan). I 
bevillning (efter II art.) erlades 1861: 
430 rdr 44 öre. — Kyrkan ligger ^/g 
mil från moderkyrkan. Af kyrkoherdar 
i pastoratet må nämnas: Jöns och Ebbe 
Bring, far och son, den sednare kyrko- 
herde här 1711 och fader till Lager- 
bring, författare af »Svea Eikes Hi- 
storia.» Den andra sonen Olof Bring 
blef kyrkoherde här efter fadern, död 



1747; han var farfader till generalen 
Gustaf Olof Lagerbring, som med tap- 
perhet deltog i de sednaste Finska, 
Norska och Tyska krigen, — Under 
Snapphanarnes tid skall ett band af dem 
hafva uppehållit sig här, hvarför ock 
ett kompani soldater ock hit kom med 
ordre, att skjuta ned hvarje varelse i de 
illa anskrifna hemmanen. Dessa gjorde 
ock processen kort, befallte den, som 
greps, att falla på knä och läsa: Fader 
vår. Då amen sades, aftrycktes skottet. 
Ifrån den tiden berättas ock, att, då 
Jöns Bring 1677 ej ville utlemna en 
svensk officer, togo snapphanarne eld- 
bränder ur spiseln och satte i halmta- 
ket, och när taken ej deraf fattade eld, 
lade de krut på bränderna. Likväl ut- 
lemnades ej officern och elden kom ej 
lös. Snapphanarne trodde, att det var 
trollen (eller ock fruktade de sig för 
en man, som var så väl skyddad), då 
det ej lyckades dem att strax tända, 
hvarför de lupo bort. 

Gårdar och byar: l'/4 maut. Stora Skyrup, 
V2 fr- Tåstarp, ^/jg Lilla Oberöd, 3/^ g ^j^e- 
debygget, allts. tax. 1 860 till 13,030 rdr, egare 
kapiten baron Staél von Holstein. — 1 mänt. 
frälse Stora Oberöd, Vjg Brännerna, egas un- 
der Hofdala. — V4 mänt. krono Stenestad; 
enligt kammar-kollegii beslut d. 28 Maj 1862 
skall tionden för V4 mänt. Stenestad, som är 
uppförd inom Norra Rörums socken, derstädes 
uteslutas och har upptagas med 4 kappar råg 
och 4 kappar korn, samt hemmanen n:ris 1, 2 
och 3 Skuddarp 1 ^/^ mänt., V4 mänt. Stenc 
stad frånskiljas härifrån och uppföras under 
Norra Rörum. — ^/g Matteröd, anoex-hemman. 
— Ofriga hemman äro: Deloberga, Ericstorp, 
Hjortaröd, Häringstorp, Issatorp, Måleböke, 
Maglehidt, Myrarp, Filntorp, Svenstorp, Skåls' 
böke, Tummaholme, Hågeröd, Gylleboda, Knuts- 
torp. — Adress: Christianstad. 

Mattsbo. Masugn, belägen i Norr- 
berkes socken, Wester-Bergslags fögderi 
af Dalarne, 1 mil från Smedjebacken, 
2% mil från Säther, 5V2 niil från Fa- 
lun — vid ett vattendrag, som, kom- 
mande från Silfbergs kappellag, utfaller 
nedanför Mattsbo (Mattebo) i sjön Bar- 
ken. Jordegendomen, bestående af 1*V64 
mänt. kr.-skatte, innehåller 452 tunnl. 
inegor och 2,824 tunnl. skog, hvaraf 
mesta delen brukas under gården med 
egne dragare. 

Mattsbo förnyade privilegier äro da- 
terade 1661; före denna tid var hyttan 
uppförd längre ned åt ån vid Huggarbo, 
der i forna tider en kronans hytta 



I 



68 latvlk. 

varit belägen (efter sägnen ibland de 
gamla). 

Masugnen eges för närvarande af hr 
baron W. F. Tersmeden; taxeringsvärdet 
år ^1861 var 32,823 rdr, (hvaraf 1,800 
rdr' för åbyggnaden vid Mattsbo). Till 
masugnen höra betydliga grufdelar i 
Östanbergets närbelägna jernraalrafält. 

Matvik. Lotsplats och kusthamn uti 
Hellaryds socken af Bräkne härad och 
Blekinge län, iVo i^il ^"i'ån Carlshamn. 
Hamnen är 30 fot djup. Vid stället 
finnas en cichoriefabrik, tax. till 19,300 
rdr, och ett stenhuggeri, tax. till 20,000 
rdr, båda tillhöra konsul Wollf i Carls- 
hamn. Hemmanet Matvik, Vo niant., 
taxeradt till 7,950 rdr, är skiftadt i 8 
delar. Från lotsplatsen lotsas till: 
Carlshamn inre leden ... 1 mil, 

Årpö 4 » 

Gjökalf 3 » 

Guovik l^/o » 

Järnavik ..,.,.. 1^/2 » 

Hanö 2 » 

Mauritzberg eller Moritzhorg. Fyra 
mantal frälse-säteri, (sammanbygdt af 1 
mänt. Klemsäter, 1 Bostorp, 7-2 ^l^g^ 
Säter, 1 Litslehag och Vo Spistorp) uti 
Östra Husby socken. Östkinds härad och 
Linköpings län, är vackert belägen nära 
Bråviken, 3 mil från Norrköping, 2% 
mil från Söderköping, och utgjorde 1861 
med i sambruk varande 7 mänt. frälse, 
% skatte med bränntorfraossen Dam- 
mossen på Kolmorden, 18 jordtorp, 
qvarn, såg, tegelbruk och kalkugn, allt 
i samma socken, samt 4% mänt. i 
Östra Stenby socken, en egendom. Hela 
arealen var cirka 1,930 tunnl., deraf 
460 åker, 282 äng, 88 odlingsmark 
samt 1,108 tunnl. afrösningsjord. Jord- 
månen består hufvudsakligen af sand- 
blandad mylla och lerjord på lerbotten. 
Utsädet uppgafs vid egendomen i Husby 
socken till 182 t:r säd, 30 t:r potates, 
hvarförutan 115 tunnl. årligen besås 
med foderväxter. Skogen, bestående af 
barrskog samt något ek och björk, for- 
dom ymnig, är ännu tillräcklig för egen- 
domens och tegelbrukets behof; godt 
fiske af strömming och andra fisksorter 
finnes i Bråviken. Ar 1818 fanns här 
ett skeppsbyggeri för mindre fartyg. 

Mauritzberg synes ha tillhört och 
hafva sitt namn af Mauritz Birsrersson 



Mauritzberg. 

Grip, derpå dess måg riksrådet Svante 
Gustafsson Baner, hvars enka Ebba Grip 
skall 1669 ha bebyggt det till säteri; 
egdes derpå af friherre Erik Carlsson 
Sparre (död 1678), gift med Elisabeth 
Svantesdotter Baner, och som sålde det 
1672 till Cl. Hägerstjerna; dennes måg 
Joh. Ekeblad egde 1687 godset, som sål- 
des af generalmajoren, riddaren af Svärds- 
orden Christofi*er Ekeblad till kammarh. 
G. G. de Besche, och kom genom gifte 
till dess måg generalmajor C. J. Kling- 
spor, död 1778; han blef under Pom- 
merska kriget illa blesserad. Dennes 
son förskingrade till stor del egendo- 
men; vidare har den tillhört 1825 öfver- 
auditör Westfelt, löjtn. friherre Conrad 
Ribbing, som 1848 sålde Mauritzberg 
med tillhörande för 95,000 rdr till 
landssekreter G. Nordström och dess fru, 
född Sandblad, som voro egare år 1854. 
Sedermera har egendomen tillhört ryttra. 
Fabian af Segerström, och såldes år 
1861 på auktion, då Mauritzberg med 
9V4 mänt. köptes af häradshöfding Holm 
för 140,000 rdr, och Stensö med 2V2 mtl 
af majoren grefve C. E. Lewenhaupt för 
42,500 rdr rmt. — Hufvudbyggnaden 
är ganska gammal, till grunden redan 
från 1500-talet, brändes af "Ryssarne 
1719, men återställdes 1725 af grefve 
Ekeblad. Den är nu 2 våningar hög, 
45 alnar lång, 25 alnar bred och be- 
står af ett grundmuradt stenhus, upp- 
fördt till hela dess sträckning på en åt 
alla sidor sluttande bergsklippa, med 
fasta murar om IV2 ^^^^s tjocklek i yt- 
terväggarne. Rummens antal är 17. En 
kostbar yttre trappa af finhuggen Gefle- 
sandsten och försedd med jernstakett är 
nyligen uppförd. Södra flygeln, 60 alnar 
lång och 18 alnar bred, grundmurad, 
täckt med bräder och tegel; utom oste- 
riet, mjölkammaren etc. finnas här 2:ne 
rum med en boksamling af omkring 
1,500 volymer. Norra flygeln af lika 
storlek. Gården omgifves utaf en tegel- 
mur, täckt med jernplåt och försedd 
med jernportar. Huggna stentrappor 
leda åt motsatta sidor ned till sjön och 
till trädgården, hvilken seduare har mänga 
och stora land, goda fruktträd och bär- 
buskar i större mängd, en mindre gan- 
ska vacker park. Utanför östra lång- 
sidan af stora huset är å en halfrund 




lauritzholm. 



Meileby. 



69 



stensättning anlagd en större, med blom- 
mor planterad terass, beskuggad af en 
ovanligt stor och löfrik ek, samt belä- 
gen helt nära intill Saltsjön, och hvar- 
ifrån om sommaren då ångbåtar och seg- 
lande fartyg nästan stundeligen passera, 
ibland till ett antal af tills, mera än 20 st. 
på en gång, erbjudes en sällsynt vacker 
anblick utöfver sjön och till de å andra 
sidan deraf varande stora Kolmords- 
skogarne, med Qvarsebo kyrka i fonden. 
Som segelleden från Norrköping till 
de norra och södra orterne delar sig 
på fjärden härutanföre, så är rörelsen 
med fartyg nästan alla tider på dagen 
under seglationstiden särdeles liflig, samt 
bidrager icke litet till en lättad afsätt- 
ning af gårdens produkter. 

På egorna märkes Stensöhorg vid 
Bråviken, en ruin med lemningar af 
tvänne torn och ringmur på en mot 
sjön stupande klippa, med den herrli- 
gaste utsigt öfver nejden och segelleden. 
Den anses under hednatiden varit be- 
bodd af Fylkeskonungar. 

Mauritzholm , f. d. Gammelgården 
eller Lindenäs och Ladugården. Ett 
mänt. frälse-säteri uti Ortorata socken. 
Bankekinds härad och Linköpings län. 



beläget vid Tedens vestra sida. 



mil 



från kyrkan, tax. 1861 till 17,000 rdr 
och egdes samma år af hr J. H. Trozelli. 
Hemmanet synes vara bebygdt på 1500- 
talet, och har haft samma egare som Eke- 
näs, tills det 1817 genom arfskifte skilj- 
des derifrån, kom till frih. C. J. Baner, 
som egde det ännu 1852, jemte 3% mänt. 
frälse Måsänder, som varit doneradt till 
Heur. Dankvardt, och utbyttes från reduk- 
tionen af Wellingk, som 1700 och 1726 
egde alltsammans. Till Mauritzholm hö- 
rer ymnigt höbol och hjelplig skog. 

Medby, Öfra och Nedva. Härads- 
höfdingsboställe uti Bro socken af Stånge- 
näs härad i Göteborgs och Bohus län, 
af IV2 mänt., är ett ganska godt hem- 
man, med snygg åbyggnad; taxerades 
1861 till 9,000 rdr. Bostället är utar- 
renderadt på 15 års tid från d. 14 Mars 
1859 till 1874. Ordin, räntan är 18 
rdr 6 sk. 4 rst. kr.-värdi. 

Medelby, Melby. Annex-socken till 
Höreda pastorat, är belägen uti Södra 
Wedbo härad af Jönköpings län, mellan 
sjöarne Solgen och Boden eller Boda- 



sjön, gränsar i öfiigt till Höreda i norr 
och vester, till Hvetlanda i söder och till 
Skede i sydvest, samt omfattar en areal af 
: 0,345 qv.rail, af hvilka O.ofio äro insjöar. 
, Jordmånen är i allmänhet ganska frukt- 
bar, men på några heinniau iir sand 
rådande. På skog är tillgången ringa, 
deremot är socknen mindre uppfylld af 
I mossar och kärr; den alltid helsosamma 
I sjöluften kan äfven räknas till socknens 
\ förmåner. Yid Weriieqvarn (tax. 1861 
till 4,060 rdr rmt), hvarest en af Em- 
åns större grenar utflyter från sjön Sol- 
gen, är elt ganska lönande ålfiske; i 

■ denna sjö förekomma de i Smålands 
! sjöar mindre vanliga fiskslagen: sutare, 
: sarf (en art ruda) och qviddor. Socknen, 
i som ^r 1805 beboddes af 556 och den 
I 1 Juli 1862 af 747 personer, innefattar 
] 22Vi6mant., hvaraf 12»V]6 skatte, 9V2 
: frälse. Kyrkan, belägen "^/^ mil från 
I moderkyrkan, 1'% niil s. s. o. från Eke- 
{ sjö, är af sten, men utan torn, 62 fot 
i läng, 38 fot bred utvändigt; hon under- 
i gick 1860 en fullständig reparation. 
, Här finnes en dopfunt af messing. Ar 

1844 insattes en ny orgel af 6 stämmor 
på en derför \^d vestra gafvelväggen 
byggd ny läktare. Barnundervisningen 
bestrides i 2 flyttbara skolor af 1 exami- 
nerad lärare; skolbarnens antal uppgick 
I 1862 till 72, deraf dock 10 undervisades 
: i hemmen. — De enda fornlemningar, 
som påträftats, äro de norr om kyrkan 
i liggande, af jord uppkastade, små ätte- 
: kullarne samt runstenen vid Nömme; den 
, är antecknad i Liljegrens llunurkunder, 
i under M 1,214, enligt hvilken på den- 
: samma läses: »Jlufoa: listi: sfiii: Ifjansi: 
nftfjir: 8uni: sina: Sin: auri: {[jurotm: 
\ £unlitt: (iubaii: fabum: mk-. at: 8am: 
JiuOin: ttt: sill:.» Det är: wRufva reste 

■ denna sten till minne af sina söner Sven 
och Thorsten, Turika, en god fader och 
åt Sam; Eubir åt Sven.» Tre olika 

! sägner menas stå i förbindelse med 
I denna runskrift, och hvaraf den ena är 
i sammanfattad i följande rim, som ännu 
i 1822 en bonde i denna trakt kom ihåg: 
I Hill- ligtrer Ruwa i Rusniis *} 

' Med alla sina män; 

Den ene hette Riie, 
i Den andre hette Svcn^ 

Den tredje hette Thorsten. 



! *) Rusnäs ligger väl i Höreda socken; racn ieko långt 
! från Nömme. 



70 



Medelpad. 



Medelpad. 



Enligt folksägnen ligger en jättesten 
i Nömme beteshage, som kastats mot 
Näfvelsjö kyrka af jätteqvinnan Eufeka. 
Gärdar och verk: Inom socknen finnas väl 
tvänne säterier, Äspenäs och Werneslätt, men 
egentligen ingen herregård, euiedan det förra 
är fördeladt mellan 3 och det sednare mellan 2 



bönder. Största gårdarne äro: 1 



Medelhy, 



1 skatte Ämmingarp, ^,'2 frälse Gijamåsa, ^/g 
frälse Boda, hvardera med 1 åbo; 1 fr. Ham- 
mar med 3 åboer. Minsta brukningsdelen är 
V24 frälse Ustorp. I socknen funnos 1861: 
3 qvarnar och sågar. — Adress: Ekesjö. 

Medelpad. Ett landskap, hörande, 
sedan år 1762, till Wester-Norrlands 
län, är beläget söder om Ångermanland 
och gränsar i öster till Bottniska viken, 
i nordvest skiljes det af Jemtskogen från 
Jemtland och i söder af Areskogen från 
Helsingland; sträckande sig 14.mil i 
längden och 7 mil i bredden, npptager 
det en areal af 61, 153 qvadr.rail, hvaraf 
5,67G äro insjöar, och beboddes 1860 af 
36,531 (enligt mantalslängden 35,783) 
personer, eller 664 på qvadratmilen. 
Medelpad utgöres af Indals och Nju- 
runda-elfvarnes flodområden; är öfver- 
hufvud mera bergländt än jemnt, särde- 
les vid gränsen till Helsingland och 
Ångermanland; men har derjemte, vid 
de större vattendragen, vackra och bör- 
diga dalar, med sköna åkrar och gräs- 
rika ängsmarker, bestående merändels af 
stadig lera; vid landtryggarne mot nyss- 
nämnda landskaper är deremot jordmå- 
nen sandaktig. Stora skogar finnas i 
landet (uti landshöfdinge-embetets 5-års- 
berättelse 1856 — 60 uppgifves 17 krono- 
marker, 18 ecklesiastik-boställsskogar, 4 
rekognitionsskogar, 31 krononybygges- 
och ökeskattmarksskogar med en sam- 
manlagd areal af 183,484 tunnl.); i sko- 
garne finnes ymnigt villebråd, hvaribland 
elgar, renar, mårdar, björnar, vargar och 
lodjur, samt flera slags fogel. Bland 
höga berg märkas: Malingsflugg i Att- 
mar socken vid Ljungan, 3 mil från 
hafvet, men likväl för sjöfarande en 
landkänning på 9 — 10 mils afstånd. I 
Stöde socken ligger Högåsen, med vid- 
sträckt utsigt; nära Njurunda kyrka ber- 
get NoUnj, hvarpå vårdkasar under krigs- 
tider blifvit antända. — Landskapet utgör 
numera Medelpads domsaga och fögderi, 
8 länsraansdistrikter, 7 tingslag, samt 
innefattar staden Sundsvall och 18 
socknar (se nedanstående tabell), med 



453|f«§J mänt., hvaraf 432^^70 j^^nt. 
skatte, 13.\J krono, 7ffg frälse, uti 
2,694 brukningsdelar, taxerade, jemte 
1,753 lägenheter, till 3,832,430 rdr 
rmt; 9 bergverk, 10 manufakturinrätt- 
ningar, 76 qvarnar och sågar, allts. tax. 
till 1,104,540 rdr rmt; dessutom finnas 
53 fabriker som betala i bevillning 1,161 
rdr rmt. Folkmängden har på 50 år 
ökats med 15,000 personer och uppgick 
den 1 Januari 1862 till 37,021 samt 
inberäknadt Sundsvalls till 41,723 per- 
soner. Hufvudnäringar äro åkerbruk, bo- 
skapskötsel, skogsafverkning och bruks- 
rörelse. Landet lemnar i vanliga år 
tillräckligt spannmål för ortens behof 
och i goda år öfverskott till försäljning. 
Den odlade jorden upptager 35,485 
tunnl. och naturliga ängen 20,805 tunnl. 
Klimatet medgifver här odling af träd- 
gårdsväxter. Äpple- och päronträd trif- 
vas omkring Sundsvall. För trävaru för- 
ädlingen finnas för närvarande 5 ångsågar 
med 20 ramar, 61 salu- och vattenså- 
gar med 109 ramar, samt 17 husbehofs- 
sågar. Handeln med i fyrkant uppskrädt 
virke, som bedrifves nästan blott i Me- 
delpad och betalas såsom för bjelkar, 
anses såsom den för skogarne mest skad- 
liga. Stor skogsöda åstadkommes här 
ock genom svedjande. Följande stång- 
jernsbruk finnas: Torphammar, Norafors, 
Sula, Lagfors, Matfors, Grytjens, Jo- 
hannisfors. Galtströms och Åvike bruk 
med 32 stångjernshärdar. Vid kusten 
fiskas strömming och i Njurunda-elfven 
lax. Som binäring idkas här till hus- 
behof linneväfnad. — Skjutsregleringen 
för Medelpad af år 1783 gäller ännu, 
men en ny skjutsindelning är der nu 
under arbete. Angående kronobrefbä- 
ring föreskrefs i Jcongl. brefvet den 12 
April 1764, att allmogen befriades från 
afgiften för breflopp, hvaremot brefbä- 
rare bland allmogen skulle tillsättas och 
årligen ombytas, emot befrielse från 
håll-, krono- och fångskjuts, inqvarte- 
ring och gärder vid durchmarcher. Pro- 
vinsen är roterad till kronobåtsmanhåll, 
och hvarje rote består af 3-/3 mantal. 
Dess vapen är tvänne strömmar af silf- 
ver, hvardera med en lax, fältet dem 
emellan rödt, ofvan- och nedantill blått; 
skölden är betäckt med en grefskaps- 
krona. — Fåle Bure hin Unge, som 



Medelpad. 



Medelpad. 



71 



hjelpte kon. Erik X till thronen, förlä- 
nades af honom, år 1212, med hela 
Medelpad, Jemtland och en del af An- 
germanland. Tvänne bautastenar, en i 
Norby och en i Silånger, sägas vara resta 
till minne efter män af Bureska ättens 
hedniska stamfader. I Skellefteå finnas 
många sägner och minnesmärken efter 



ken af våra furstedrottningar som helst, 
i afseende på själsadel och höghet. Fält- 
marskalken Lorentz von der Linde, Carl 
Gustafs förtrogne vän, upphöjdes af drott- 
ning Christina till friherre af Lindeborg 
med friherrskap i Medelpad, bestående 
af 141 hemman. Under Eyssarnes härj- 
ningar 1721 brändes i provinsen 195 
bondhemman utom andra gårdar och 
bruk. — Bland öar, som höra till Me- 
delpad, märkas: Alnön, Aston, Bråmön 
och Tynderön. 



såväl Fåle den Gamle som den Yngre. 
Ifrån denna provins var drottning Ka- 
thrina Månsdotter, Erik XIY:s gemål, 
som kan ställas i jemnbredd med hvil- 

Provinsens hemmantal, folkmängd ra. m., fördelade på dess socknar, visar sig 
af nedanstående tabell, upprättad efter raantalslängden år 1861. Skilnaden i folk- 
mängden med förut uppgifna för år 1860, uppgående till 850, härleder sig af, att 
den förra uppgiften (efter Hahrs stat. tabeller) grundar sig på presterskapets upp- 
gifter till Statistiska Byrån. 



1 Tingställen. 


Tingslag. 


Socknar. 


Hemman- 
tal. 


Folkmängd. 


S t: 


2. 

3 


Anmärk- 
niugar. 

i 


3 

O: 
P 


p' 

O: 
P 


03 

C 

i 

S5 


Ibyn i Torps 
socken 




Hafverö. * 


8144 


375 


372 


747 


32 


! i 
— ' Af Hafverö 


Torps. 


Torp. 


42A 


2,502 


\ 2,515 


5,017 


143 


— socken hör \\l 






Borgsjö. 


28,2,\ 


1,346 


1,441 


2,787 


79 


— iraant. med 209 


Vid Runsvik i 
Tuna socken. 


/ 


Tuna. 


32^?^ 


995 


1,034 


2,029 


65 


— 


invånare i civilt 


Tuna. 


Attmar. 


^U% 


1.039 


1,092 


2,131 


70 


1 


hänseende till 


( 


Stöde. 


m¥. 


1,289 


1,385 


2,674 


88 


— 


Rätans s:n och 




Nju- ! 
runda. 


Njurunda med 














Bergs tingslag 


I Njurunda 
skolhus. 


Gallströms 
brukskapell och 
Svartviks 


1,478 


1,572 


3,050 


97 


2 


af Jämtlands 
län, ehuru de 
hafva kyrkorätt 






skeppsvarf. 














i Hafverö. 


Vid Kofland i 
Sättna socken. 


Selan- i 
gers. ( 


Selånger. 
Sättna. 


39 tV^ 


699 

878 


737 
927 


1,436 
1,805 


50 
61 


4 


2 Se art. Tim- 
rå socken. 


Vid Ljusta i 
Sköns socken. 


( 


Skön. 


30,'i 


871 


915 


1,786 


50 


1 


Sköns. 


Alnö. 
Timrå. 2 


20^! 
18|f 


522 
505 


576 
575 


1,098 
1,080 


41 
32 


3 


1 

! 




/- Ljustorp med 


>32^ 












1 


Vid Thorsboda 


I i Lagfors och 
Ljus- I Lögdö bruks- 


1,035 


1,049 


2,084 


61 


^ 


i 


i Hässjö s:n. 


torps. ) kapell. 


j 












i 




Hässjö. 


29 tV^ i 


1,066 


1,252 


2,318 


71 


1 


I 




. 


Tynderö. 


^^n^ 1 


487 


463 


950 


26 


_| 


I 


Vid Bjälsta i 
Indals socken. 


Indals. 


Indal. 
Liden och 
Holms kapell 


201M 


1,148 
1,279 


1,090 
1,274 


2,238 

2,553 

1 


77 
87 


6 
2 


i 
i 

i 


Summa. | 


1 


1 


^omiu\ 


17,514| 


18,269| 


35,783| 


1,130| 


2l| 





Medelpad. Kontrakt af Hernösands 
stift, innefattar 10 pastorat: Ljustorp 
med annexerna Hässjö, Tynderö samt 
Lögdö och Lagfors bruksförsamlingar. 



— Skön med Alnön och Timrå. — 
Selånger med Sättna. — Swidsvoll stad. 
Indahl med Liden och Holms kapell. — 
Njurunda med Galtströms bruksförsam- 



72 



?ie(]clp!ana. 



ling, Svartviks skeppsvarf. — Tuna med 
Attmar. — Stöde. — Torp med Borg- 
sjö, — Hafverö. — Kontraktet beboddes 
1860 af 36,541 personer. 

Medeiplana. Konsistorielt pastorat 
af 3:dje klassen, hörande till Kinna kon- 
trakt af Skara stift, utgöres af Medel- 
plana och Westerplana socknar, samt 
innefattar 28V8 Ki<*^iital. Pastoratet be- 
boddes 18G0 af 1,180 personer. — Me- 
delplami, raodersocken, ligger uti Kinne 
härad och Skaraborgs län, 1^2 i^i^ O- ^- o. 
från Lidköping, vid Wenern, på Kinne- 
kulle, samt onnfattar 0,205 qvadratmil 
land. Marken är stenbunden, bergaktig 
och oj em n. Hädande jordmanen är svart- 
mylla, blandad med livit och röd lera 
samt på många ställen med skiffer. På 
skog är tämligen tillgång. Socknen, 
som år 1810 beboddes af 520 och 1860 
af 864 personer, består af 1 mänt sk., 
1 mänt. kr., 15% mänt. frälse. I bev. 
erlades 1861 (efter II art.) 264 rdr 49 öre. 
Åkerbruket gifver icke säd tillräckligt 
till allmogens underhåll, utan bristen 
måste ersättas genom förtjenst med fö- 
ror, med stenhuggerier af alla slag 
samt med kalkbränning, som dock nu 
mera aftagit. Frukt och körsbär är en 
handelsvara för orten, äfvensom aska, 
som afsändes från Hellekis hamn till 
glasbruken. Ehuru pastoratet åt hela 
vestra sidan gränsar till sjön Wenern, är 
fisket ej fördelaktigt. — I början af 
1400-talet har hela Kinnekulle blifvit 
kallad Kinneberg, Kindaberg, jemväl Up- 
land, i anledning hvaraf detta pastorat 
fått namn af Medel-upland (Medel-op- 
landom), sedermera Medeluplanda. Kyr- 
kan blef ombyggd 1823 och 1824 sam- 
manbyggd med Westerplana kyrka, samt 
är en af de vackraste i orten. Biskop 
Bencdictus den Gode, som skall varit 
biskop i Skara 1157—1190, gaf till 
kyrkan både klockor, böcker och skrud. 
I Skara biskopsiängd, tillagd den gamla 
Westgötalagen, der biskopens verk för- 
täljas, heter det till slut: »Ja ingen 
man på denna jord kan tälja alla hans 
godgerningar, utan blott Gud sjelf, som 
styrde honom dertill, och sådan gifraild- 
hct oaktadt, lemnade han efter sig gods 
och pengar, stora silfkärl och många 
djurshorn, kläde och grå skinn, så många 
som 20 hästar på god väg kunde draga. 



Iledelstad. 

Silfret vägde 5 lU. Fattigt folk bröt 
han sitt bröd rundeligen och gaf dem 
kläder.» Det kan ju göra godt att fästa 
uppmärksamheten på ett sådant biskops- 
minne. Fattighuset och skolhuset äro 
byggda 1807 på grefve Nils Posses be- 
kostnad. — Af fornminnen finnas de 
s. k. Tvädöds eller Trädörrs hallar, re- 
dan omnämnda under art. Hellekis ; en 
sten är upprest år 1728 mellan kyrkan 
och Hellekis, till åminnelse af att konung 
Fredrik här intog middag på ett jagt- 
parti. Tvänne offerkällor finnas, den ena 
på Munkängen vid Hellekis, den andra 
vid Kulla torp. 

Gårdar och byar. Hemmantalet är skiftadt 
i 14 brukningsdelar, hvaraf den största innefat- 
tar Råbecks säteri, med underlydande 1 h\ Me- 



delplana, 



Kjellstorp, 3'/2 Råbeck, '/2 St. 



Bulltorp, */g Wråna, en kalkugn, allts. tax. 
till 58J40 rdr; derefter följa Hellekis säteri, 
med underlydande 3 mänt. Hellekis, ','^2 ^^^^°' 
Bulltorp, ^'g Luckestorp, ^ i\ Rustesätter, '/^ 
Brundstorp, '/g Trägårdsmästaretorp samt kalk- 
ugn, allts. tax, till 43,630 rdr: Hjelmsäters 
(Helmsätter) säteri, med underlydande ^ /g Hjelm- 
sätterstorp, */g Kockatorp, Va Medelplana, '/s 
Nils Nilstorp, allts. tax. till 15,710 rdr rmt. 
(Se art. Hellekis, Hjelmsäter och Råbeck.) — 
1 mänt. säteri Medelplana Bossgården, tax. till 
10,910 rdr rmt., eges af grefve H. D. Hamil- 
ton. — V2 Stora, '/a Lilla Trohnen, V32 
I Lilla Bulltorp, 3/g Medelplana, tillsammans tax, 
I till 9,300 rdr, egas af Torsten Andersson, — 
I 1 mänt. Medelplana, kyrkoherdebostället. Kar i 
I början af detta århundrade genom kyrkoherdens 
i P. Carlbergs nitfulla omsorg blifvit betydligt 
förbättradt. — Klockarebolet. — Öfriga hemman 
I äro: Brundsgården, Bäckgården, Jutagården, Kna- 
I pe-, Kjerre- och Mellomgårdarne. — Adress: 
' Mariestad. 

Medelstad. Härad uti Blekinge län, 
innefattar 12 socknar (se tabellen under 
j Blekinge län) med 340^%^ mänt., på 
I en areal af 8,675 qvadratmil, hvaraf 0,386 
i äro insjöar. Den odlade jorden beräk- 
I nas till 18,550 tunnl., den naturliga 
ängen till 10,426 tunnl. Folkmängden 
I uppgick 1860 till 29,995 personer. Jemte 
i Östra härad utgör Medelstad ett fögderi; 
i tingstället är i Ronneby köping. Nyli- 
; gen är inom häradet bildadt en hingst- 
\ hållningsförening, som genom anskaffan- 
j det af goda norska beskälare åstadkommit 
! stor förbättring af hästafveln. 
' Medelstad. Kontrakt i Lunds stift, 

' inom Blekinge län, utgöres af 7 pasto- 
rat (se tabellen under Blekinge län), 
I med en folkmängd år 1860 af 29,995 
I personer. 



Medevi. 



MedcTi. 



73 



Medevi. Två mantal frälse-säteri (af 
1 Medevi, 1 Borrebol) uti Nykyrka soc- 
ken, Aska härad och Linköpings län, 
vackert beläget vid en liten sjö, 27-2 
mil från Askersund och SVg niil från 
Wadstena, utgör, jemte öVg mänt. un- 
derlydande (hvaraf 3V2 mänt. rå och 
rör), ett gods, hvartill höra qvarn och 
såg, tegelbruk och Medevi helsobrunn; 
allts. taxerades 1861 till 97,360 rdr 
rrat och egdes af ett bolag med ränt- 
mästaren C. E. Hedenstjerna i Mariestad 
till disponent, 

Midhiavid förekommer bland gårdar, 
som Bo Jonsson år 1369 bytte sig till 
från Carl Ulfsson af Topta, men 1383 
bortbytte till Wadstena kloster. Medevi 
namnes i rusttjenstlängden 1636 som 
frälse-säteri, »grundadt för 8 år sedan» 
och tillhörigt kammarherren hos kon. 
Gustaf II, sedermera assessorn i Göta 
hofrätt, Casimir Gyllenstjerna. Äldsta 
bolstaden skall enligt annan uppgift ha 
varit Borrebol, der kon. Carl X Gustafs 
enkedrottning, Hedvig Eleonora, då hon 
hade Wadstena län till lifgeding, stund- 
om vistades. Hennes kammarh. Johan 
Gyllenstjerna, broder till Casimir G., dog 
på Medevi 1658 (enl. Tham skall han 
köpt Medevi af kronan 1662; Tuneld 
m. fl. uppgifva Johan Oxenstjerna; .enl. 
annan uppgift utarrenderades vid den 
tiden Medevi ät kronan). Gården ärf- 
des imellertid af Gyllenstjernas dotter 
Sigrid, gift med riksrådet Göran Fle- 
ming, och såldes 1671 af henne efter 
mannens död till Cl. Hägerstjerna, men 
bördades 1674 af riksrådet och lagman- 
nen i Östergötland Gustaf Soop. Sonen 
M. Soop innehade 1687 Medevijk med 
underlydande (flera än under närvarande 
tid), dock ej utan anspråk å kronans 
sida och pantsatta i Rikets Ständers 
bank; de köptes af kongl. maj:t och kro- 
nan 1690 från bankokommissarien A. 
Ehrenfelt, men köptes åter 1693; kommo 
delvis genom gifte med A. M. Soop 
till riksrådet grefve Axel Wachtmeister; 
egdes af dennes dotterson, exc. grefve 
C. 11. von Fersen, som upplät egendo- 
men år 1760 till 20 års arrende åt 
öfversten frih. Silfverhjelm, under hvars 
tid åbyggnaden flyttades till sitt nuva- 
rande läge, liksom tillhörande trädgård, 
park m. ra. Medevi kom 1780 genom 

v. 



köp till kammarh. M. Odencrantz, från 
1806 genom köp till öfversten, seder- 
mera amiral Arvid Wirgin, och sednare 
till ett bolag; år 1853 arrenderades 
godset af fru grefvinnan Mörner, född 
Wirgin, som sjelf egde en större andel 
deri. En utsigt af Medevi förekommer 
i Thersners »Fordna och Närvarande 
Sverige.» 

Ur en Wadstena läns tidning år 1862 iu- 
hemtas, att ett större parti s. k. holländsk bag- 
gertorf blifvit ur dymossar vid Medevi tillver- 
kad; den uppgifves brinna lätt och väl samt 
gifva en stark värme. En yta af G alnar i fyr- 
kant skall lemna cirka 1,1 OO torftärningar med 
en tillverkningskostnad af 3'/2 rdr rmt, och 
800 af dessa tärningar motsvara en vanlig famn 
ved. Utom besparingen skall upptagningen af 
dylik torf vara ett godt och vinstgifvande medel 
att uttorka sänka marker. Dylik torf, af sam- 
ma beskaffenhet som förekommer i Belgien, Hol- 
land och Tyskland, anses kunna i vårt land, 
hvarhelst passande mossar förefinnas, göras an- 
vändbar för hushållsbehof, tegelbruk, brännerier 
och ångmaskiner, till ett pris, som vida under- 
stiger de vanliga vedpriserna. 

På Medevi föddes 1612 bonden Jöns Hå- 
kansson, ifrån hvilken i fjerde led friherre 
Jöns J. Berzelius härstammar; han dog 1848, 
och 10 år derefter restes hans staty i hufvud- 
staden. 

Medevi. Helsobrunn, belägen på det 
under förutnämnda säteri Medevi ly- 
dande hemmanet Baggebytorps egor, un- 
der 58 gr, 41 min. 21 sec, polhöjd, 3 
mil från Wadstena, 2 Vo fi"ån Askersund, 
28 V4 fi'ån Stockholm samt V4 mil från 
Medevi säteri, nära landsvägen mellan 
Motala och Askersund, är Sveriges 
äldsta och namnkunnigaste helsokälla. 
Belägenheten är något sidländt, och hafva 
derigenom förr, innan de vidsträckta 
omkringliggande mossarne blifvit uppod- 
lade, hvarmed början gjordes af öfverste 
W^irgin, flera ölägenheter uppstått för 
brunnsgästerna, så att det till och med 
varit ett ordspråk : »När regnar det ej vid 
Medevi?» Nu har ställets klimat blifvit 
mycket förmånligare; sednast under åren 
1861—62 har ett kärr, från hvilket 
under våta år dimmor brukade uppstiga 
på brunnsgården, blifvit utdikadt, och 
kring alla mindre torrt liggande hus 
är grunddikning verkställd. Medicinal- 
rådet Hedin säger uti sin »Handbok för 
brunnsgäster», att Medevi, i anseende 
till sina utsigter och vackra nejder, är 
en af de mest välbelägna helsobrunnar 
i Europa. At vestra sidan sköljas dess 

10 



74 



Meilevi. 



ledbamra. 



löfrika och väl odlade landtungor och 
stränder af den kristallklara Wettern, som 
lifvas af hundradetals seglare. Ät norr 
omgifves det af en skogrik bergsträcka, 
här och der odlad ända upp till öfver- 
sta spetsen. I öster och söder öppnar 
sis: Ostero:ötland med sina vidsträckta 
åkerfält, ängar, skogsparker, vackra herre- 
gårdar och många kyrkor. Utsigten 
från den s. k. fAtsthushacken anses der- 
städes för den herrligaste. Källornas be- 
gagnande som helsobrunnar lär härleda 
sig från riksrådet Gustaf Soop, som lät 
Urban Hjärne undersöka den s. k. Hög- 
brnnnen samt förmådde honom att be- 
skrifva stället. Ar 1687 invigdes första 
brunnshuset; men redan 1681 utgafs 
ett kongl. plakat om ordning och tukt 
vid Medevi (deri Carl XI:s vanliga »nit 
om Gud» gör sig gällande, men hvilket nit 
hvarken liar burit eller kan bära någon 
sannskyldig god frukt). Enkedrottningen 
Hedvig Eleonora, som egde brunnen jemte 
flera de närmaste gårdarna 1688 till 1694, 
gjorde mycket för inrättningens förkofran 
och anslog till fattige brunnssökandes 
hjelp 20 t:r spannmål af Wadstena ho- 
spitals, sednare af Wadstena slotts afrad. 
Under sistnämnda år förenades helsobrun- 
nen åter med Medevi säteri, livars egare 
hafva framgent alltmer bebyggt stället, 
låtit förnya undersökningen af vattnet 
genom Bergman, Bruzelius o. a., sednast 
år 1860, då en ny källa upptäcktes af 
egendomligt lösande egenskaper, och af 
för vårt land egendomlig beskaffenhet. 
Analyser af denna, såsom ock af Medevi 
andra källor, som bolagsdelegarne sednast 
låtit anställa, är ännu icke bekantgjorda. 
Sannolikt voro källorna bekanta vid 
tiden omkring christendomens införande 
i landet, och man har talrika sägner om 
dem, i synnerhet om den s. k. Röda käl- 
lan pä skogen eller Rödbrunnen, som 
skall blifvit upptäckt derigenom, att en 
lam man, som druckit af dess vatten, 
blifvit helbregda. Vattnet stod också i 
rop såsom ett förträffligt medel mot 
ofruktsamhet hos qvinnor. När mun- 
karne sedan fördrefvos, tilltäppte de ef- 
ter bästa förmåga källådrorna, och i 
Pahnsköldska Samlingarna uppgifves, att 
en Italiensk läkare i Jönköping, doktor 
Josua Constantius, som dog 1698, be- 
rättat sio: hafva i Vatikanska bibliothe- 



ket sett en af Wadstena munkar uppsatt 
skrift om detta helsovatten. Samma 
manuskript skall äfven riksrådet Soop 
hafva sett och deraf blifvit föranledd 
till närmare undersökningar på sitt gods 
Medevi. Röda källan på skogen, hvars 
namn bestyrker åsigten, att ordet Medevi 
skulle vara härledt af ordet »Vi's» ena urål- 
driga betydelse af skog och således Me- 
devi betyda midt på skogen, är sannolikt 
den, som nu begagnas till bad; vattnet 
från Högbrunnen, Gustaf Adolfs källa, 
invigdes 1802, Amirals-källan m. ^. åric- 
kes. — Vattnet har sitt anseende i syn- 
nerhet af sin verksamhet mot gikt, rheu- 
raatism, bleksot, magsyra samt andra 
oordningar i matsmältningen och under- 
lifsorganerna, hvarjemte gyttjan visat sig 
verksam äfven mot lamheter och svulster. 

Medevi brunn liknar nu en liten 
stad, har kyrka, apothek, postkontor 
från 1719, flera byggnader för tjenste- 
män, en stor mängd bostäder för brunns- 
gäster, ett äldre lazarett i flera byggna- 
der med anslag af kronotionde, ett nyare 
från 1819, med fond skänkt af Carl XIV, 
samt en fond för pauvres honteux ; nytt 
brunnshus var under byggnad år 1862; 
flera handelsbodar finnas, en större mark- 
nad hålles här vid midsommartiden. Me- 
devi har varit besökt af kungliga per- 
soner, från och med Hedvig Eleonora 
till och med nuvarande konungahus. 
Brunnsintendenten utnämnes af konun- 
gen. — Högre brunnsafgiften är 10 rdr 
och lägre SVo i*^^ för terminen; för ett 
gyttjebad betalas 60 öre, andra bad 50 
öre. llumraen för brunnsgästerna äro 
indelade i 3 klasser, hvaraf första klas- 
sens kosta från 34 till 20 rdr, tredje 
klassens från 13 till 8 rdr, allt pr ter- 
min. Eör första och andra klassens rum 
utan sängkläder nedsättes hyran med 4 
rdr rmt. Medevi helsobrunns tax. värde 
1861 var 36,000 rdr rmt. 

Bland omkringliggande herregårdar 
utmärka sig, utom Medevi säteri. Gode- 
gårds ansenliga jernbruk. Blommedals 
manufakturverk. Alvastra vid södra än- 
dan af Omberget besökes gerna af dem, 
som gästa Medevi helsobrunu, 

Medhamra. Två mänt. skatte-säteri 
med dcrunder lydande Kohlstorp, Klo- 
torp, Hvitmanstorp och Löfkulia, uti 
Hagbyhöga socken, Aska härad och Lin- 



led hamra. 



Medaker. 



75 



köpings län, har vackert läge vid Wet- i 
terns strand, V2 niil från Wadstena, 1 [ 
mil från Motala och % mil från kyr- 
kan. Arealen är cirka 510 tunnl., hvaraf 
220 åker, 210 äng och 80 tunnl. hag- 
raark. Åkerjorden består till det mesta af 
svartmylla på lerbotten, en del lera och 
en del sandblandad mylla på kalkbot- 
ten; lager af raergel finnes på egorna, 
äfven kalksten samt d^^jord i hagarna. 
Angarne äro beväxta med löfskog. Ar- 
liga utsädet uppgifves till 140 ä 170 
t:r säd, 50 å 100 t:r potates (år 1740 
blott 15 t:rs utsäde). Manbyggnaden 
innehåller 26 rum; tröskverk finnes för 
4 par oxar. Taxeringsvärdet år 1861 
var 29,280 rdr rmt. 

Medhamra har med tillhörande varit 
arf och eget, såsom kungahusets »fä- 
derne efter gamle herr Sten Sture«; in- 
nehades 1546 af Arvid Nilsson, befall- 
ningsman på Wadstena slott, hvilket 
han 1568 uppgaf åt hertigarne Johan 
och Carl; sonen Nils (död 1611) och 
dess hustru Barbro Andersdotter stadfä- 
stades i besittningen af Medhamra 1583 
och 1586; han adlades 1594 tillika med 
sonen Arvid Nilsson, som antog nam- 
net Gyllenållon. Arvids söner, Gustaf 
och Anders G., fingo vid reduktionen 
behålla gården för sin lifstid och släg- 
ten efter dem, tills Gustaf Philip Gyllen- 
ållon, den siste af ätten på svärdssidan, 
dog 1736, hvarefter egendomen försåldes 
till kapitenen E. Ch. v. Wendel; genom 
köp innehades den äfven af major H. 
v. Steijern till 1816, likaledes af gen. 
gr. G. F. Mörner 1823, af brukspatron 
G. D. Tisell och slutligen ännu 1862 af 
major H. A. Tisell, gift med Eva von 
Steijern. — Abyggnaden är år 1818 
flyttad af generalen grefve G. Mörner till 
en liten halfö i Wettern, der en vacker 
trädgård är anlagd. Man har härifrån 
en vacker utsigt öfver Wadstena, Om- 
berg och Westergötland. Stället är af- 
ritadt i Thersners Fordna och Närvarande 
Sverige. Vid gräfningar har man här 
funnit stridsyxor och andra vapen. 

En curia Möhammer cum praediis gafs 1282 
af Wärendslagmannen Folke Karlsson till Sken- 
ninge Nunnekloster (D. Sv. n. 742), och en 
Peter Andersson på Möhammar upplät en gårds- 
tomt i Linköping åt en enka 1313, tvifvelsutau 
detta Medhamra; men denne Peter Andersson 
kan ej vara Peder Andersson, son af Anders 



till Möhammar, stamfader för Braheslägten och 
lagman i Uppland GO å 70 år förut, utan efter- 
som änuu hos Peringsköld läses Anders till 
Mnsamir eller Musamyr, torde någon felläsning 
hafva föranledt ordet Möhammar (ett slott "i 
Spanien). I Anreps ättartaflor uppgifves Mö- 
hammar ligga i Östergötland; men då det är 
fråga om en herre till Musamyr, som beredt 
sig hvilostad i Sigtuna kloster i förra hälften 
af I3:de seklet, då blifver väl skäligast att tänka 
på det Musamyr, som låg inom samma rå och 
rör som Wännegarn i Uppland. 

Medinge. Två mänt. frälse-ladugård 
uti Näsby socken, Fellingsbro härad och 
Örebro län, väl bebygdt, egdes 1861 af 
löjtn. Tersmeden och var s. år jemte 
frälseräntan af ^/^ mantal taxeradt till 
11,310 rdr rmt. Till godset hörer an- 
senlig äng och god skog. Presidenten 
baron Feif har, enligt kamraarkollegii 
bref af d. 5 Juni 1717, tillbytt sig hem- 
manet; det innehades 1825 såsom la- 
dugård under Käggleholm af baronessan 
Äkerhjelm. 

Medskogen. Ett hemman af ^/^ 
mänt. skatte uti Kils socken, Wisnums 
härad och Carlstads län, lyder under Näs 
säteri. Detta hemman jemte Justorp, 
Broby skänktes 1476 af en Mcerine, egare 
af Näs säteri, till Riseberga kloster, dock 
med förbehåll, att arfvingarne skulle få 
igenlösa dera; de lyda ock nu alla 
åter under Näs. Ett Med.ikog eller 
Midskog på gränsen mot Norge är kändt 
i historien. Under danska kriget 1645 
hade Danskarne här ett fäste, hvilket de 
dock sjelfva uppbrände vid Gustaf Otto 
Stenbocks annalkande, och skedde an- 
tändningeu så förhastadt, att 30 derva- 
raude sjuka soldater jemte en skildtvakt 
blefvo uppbrända. Danskarne stannade 
först bakom Glommen i Norge. Från 
gästgifvaregården härstädes skjutsas till 
Guimhy i öster och till 
Kiölen (i Norge) i vester. 

Medåker. Socken och konsistorielt 
pastorat af 2:dra klassen, hörande till 
Arboga kontrakt af Westerås stift, ligger 
uti Åkerbo härad af Westerås län, 1 mil 
vester från Arboga, 5^8 "^^ fi'än Westerås, 
norr om Arbogaån, mellan Arboga soc- 
ken i sydost, Himmeta i öster. Bro i 
nordost, W. Schedvi i norr samt Fel- 
lingsbro i vester, der för öfrigt Schedvi- 
ån utgör så väl socknens som länets gräns. 
Westlandasjön stöter till i norr. Sock- 
nen, som på en areal af 0,530 qvadratmil 



76 



Medåker, 



Melderstein. 



hvaraf dock 0,oo3 äro vatten, beboddes 
1805 af 891 och 1862 af 1,228 perso- 
ner, innefattar 49V8 ii^ant., hvaraf 38% 
skatte, 7% krono, 3 mänt. frälse. I 
bevillning efter II art, erlades 1861: 
390 rdr 21 öre. Ordinarie räntan är 
543 rdr 43 sk. 5 rst. kr.värdi. 

Norra delen är något bergländig och 
skogig, kring öfra loppet af små vatten- 
drag, som slutligen i en sydligare jem- 
nare bygd förena sig till en liten å, 
hvilken i östlig rigtning går till Arboga 
socken. Vid detta vattens mellersta lopp 
är bästa bygden med lerhaltig jordmån. 
Näringar äro desamma som i Himmeta, 
med tillägg af något bergsbruk. 

j\[edakyr eller Jlfidoker heter socknen 
i handlingar från 1314 och 1345, hvaruti 
tvänne dess kyrkoherdar nämnas; kapla- 
ner äro kända från 1593. Socknen blef 
1610 lagd till Ulfvesunds län och Gustaf 
Adolfs hertigdöme. Kyrkan anses vara 
af hög ålder i anseende till att man 
funnit en sönderslagen runsten lagd till 
grundval uti vestra kyrkodörren, äfven- 
som årtalet 1005 under hvalfvet. Tornet 
upprestes 1652. Barnundervisningen be- 
strides i fast skola af en examinerad 
lärare för 80 barn (år 1862), dessutom 
erhöUo 75 barn undervisning i hemmet. 
Till skolan höra 5,000 qvadratalnars 
planteringsland. Bland minnen från forn- 
tiden nämnas, utom runstenen i kyrkan, 
gamla tingsplatser i Hökiöten och på 
Åkeshäll vid Brynge, båda i midten af 
socknen. Odesberga by kallades i äldre 
tider Kurbo, intilldess en pestsmitta, 
som öfvergått alla grannarne, ödelade 
densamma och gaf anledning till dess 
nuvarande namn. Yid Karbobacken upp- 
täcktes 1825 en raineralkälla, hvilken 
med fördel begagnas. 

Socknens hemmantal var 1861 taxeradt till 
299,630 rdr och skiftadt i 146 delar; samma 
år funnos i socknen 2 lägenheter, 1 bergverk, 
2 qvaruar och sågar, tax., iuberäknadt frälse- 
räntan af 1 raant., som iuuehafves af Uppsala 
akademi, till 54,360 rdr rmt. Största egendo- 
men är Röforss bruk (se den art.), med tillhö- 
rande ett mtl. Norr-Ryhy, */2 mänt. Röforss, 
V4 Ber ga, I*//, Dahl, 1 Hagby, V4 Herrhult, 
2 N:a Ryby, allts. tax. till 95,212 rdr rmt. 
*/._> mänt. Be.rga, 1 Hagby, */2 Tveta, 1 Wret- 
berga egas af Uppsala akademi. — ^/^ Fillinge, 
2 2/gj mänt. Smedby, tax. till 14,571 rdr, eges 
af nämndeman Per Andersson. Minsta bruk- 
ningsdelen är ^,'f^ Garlinge. — Prestgården, 1 
mänt. — V4 Klockaretorp, '/s maut. i Odes- 



berga, utgöra komrainistersbostället. — V2 Gar- 
linge, 1 Hagby, I Täby, 1 Wretberga äro in- 
dragna militiaeboställen. — Af öfriga hemman 
må nämnas Beijby, Ekeby, 3 mänt. Wester-Ryby. 
— Adress: Arboga. 

Melby. By i Förlösa socken i Norra 
Möre härad och Kalmar län, namnkunnig 
såsom stamort för adliga ätten af Melin, 
hvaribland må näranas den 4:de i ord- 
ningen, chefen för ingeniörcorpsen Mag- 
nus Georg af Melin, död 1839, och som 
var en ifrig forskare i historia och ge- 
nealogi, derom riddarhusets slägttaflor, 
hvarå han gjort egenhändiga anteckningar, 
bära vittne. Han har äfven förf. Utkast 
till Svenska krigshistorien, gående till 
1660, som förvaras i manuskript på Lö- 
beröds bibliothek. Den förste af ätten 
var magister Erik Melin, bondson från 
denna by, hvaraf han tog sitt tillnamn; 
blef kyrkoherde i Ljungby af Kalmar 
stift. Ätten utgick med den förstnämnde. 
Byn består af 3V4 mani, tax. 1861 till 
c:a 23,000 rdr rmt, och hade s. år 11 
åboer; på egorna finnes väderqvarn. 
2) Melby. Ett hälft mantal uti Eds 
socken, Norra Tjusts härad af Kalmar 
län, tax. 1861 med äng till 3,900 rdr, 
egdes af baron Fleetwood. 

Melby. Ett och ^A mänt. frälse uti 
Uckna socken af Norra Tjust härad och 
Kalmar län, tax. 1861 till 1 1,737 V2 
rdr och med såg och mjölqvarn samt 2V2 
mänt. i andra hemman till 32,662V2 i'dr, 
egdes af baron Adelsvärd. 

Melderstein. Bruks- och landtegen- 
dom uti Norrbottens län, hvaraf bruket 
ligger uti Eåneå socken och fögderi, i 
den vattuled, som kommer från Hem- 
träsket och faller i Råneå elf, 1 mil 
vester om kyrkan, 5 mil norr från Luleå 
stad. Det har stångjernsmide för 4 här- 
dar, jerate jernmanufakturtillve.-kning och 
smide; tillverkningen af stång- och äm- 
nesjern uppgifves 1858 till 1,064 skU, 
högsta tillverkningen sedan 1834 var år 
1839, då den uppgick till 1,919 skU, 
jernmanufakturtillverkningen var 1858 
blott 43 skU, året förut 142 skU-, till 
bruksegendomen höra Strömsunds mas- 
ugn, 1V'> mil från bruket, samt Ren- 
sunds och Korpforss masugnar, den sed- 
nare 3V2 ^"^^^ ofvan stångjernshammaren 
på Degersälls bys egor, en såg (tax. till 
87,500 rdr), Råiiby qvarn (tax. till 15,000 
rdr); sjelfva bruket med tillverkning taxe- 



MeldersteiM. 



lelderstein. 



77 



rades 1861 till 96,000 rdr. Landtegen- 
domen uti Räneå socken iitgöres af 37ifi 
mänt. säteri Melderstein med iinderl. 5 
mänt.; hela godsets taxeringsvärde 1861 
var 270,638 rdr rmt, och det egdes af 
Gellivara bolag (se art, Gellivara jern- 
malmsfält). 

Meldersteins bruk är en anläggning 
af den outtröttlige kapitenen och pro- 
fessorn Jonas Meldercreutz, hvilken, om 
det är en sanning, »att den ökar Svea 
land, som odlar »Svea Jord», är väl värd 
att vara åtminstone i lika åminnelse 
som den der utvidgar dess gränser, 
hvarföre ock några ord må nämnas om 
första anledningen till hans odlingar och 
anläggningar i Lappmarken. Ar 1736 
åtföljde Meldercreutz i sällskap med astro- 
noraieprofessorn Celsius de vid den tiden 
åt Westerbotten resande franska mathe- 
matici, som hade till sitt mål att afmäta 
en del af jorden, för att närmare få 
utrönt jordens rätta figur. Under sin 
resa genom denna betydliga landsträcka 
inom fäderneslandet, som låg öde, oak- 
tadt dess vidsträckta skogar, rika berg, 
gräsrika dälder och slättmarker och en 
ingalunda ofruktbar jord, fann han, att 
omdömena om våra norra länders och 
lappmarkers otillgänglighet för odling 
och bebyggande voro förhastade. Han 
erinrade sig ur historien de södra län- 
dernas beskaffenhet i äldre tider, nämligen 
beskrifningen om det herrliga Italien, 
den tiden Aborigenes der först fäste sina 
bostäder. Den målning Tacitus gifver 
på Tyskland i äldre tider, innan det ge- 
nom menniskoflit och arbete blifvit upp- 
odladt, fann han vida mer afskräckande än 
dessa öde- och lappmarker, och med kän- 
nedom af att klimatet kan mildras och 
jorden förbättras genom menniskans ar- 
bete (1 Mosebok 1 kap. 26 och 28 v., 
samt 3 kap. 19 v.), fattades han af hog 
att befordra detta öde lands befolkning 
och odling. Till uppnående af detta 
mål fördes hans tankar på en bruksan- 
läggning här i orten. 

De rikhaltiga Gellivara jerngrufvor i 
Luleå lappmark voro nyligen upptäckta, 
och en kapiten Thingvall hade år 1738 
erhållit bergskollegii privilegium på en 
masugn vid Strömsundet, en vid Korp- 
forssen och tvänne stångjernshamrars an- 
läggning i Råneå socken, men redan 



s. år afstått dessa privilegier till bruks- 
patron Abraham Steinholtz. Bruksbygg- 
naden började anläggas 1739 på Arby 
egor; men företaget erfordrade större 
krafter än som Steinholtz ensam kunde 
prestera, hvarföre han sökte sig en bo- 
lagsman ^ och fann honom uti Melder- 
creutz. Ar 1740 började de gemensamt 
anlägga Meldersteins bruk, hvilket fick 
sitt namn af de båda egarue, genom 
sammanläggandet af första stafvelsen i 
bådas namn. Ar 1744 blef Meldercreutz 
ensam egare och är den, som isynnerhet 
varit dess anläggare; efter hand anlades 
hamnar och lastageplatser, såg och mjöl- 
qvarn, skeppsbyggeri, gevärsfaktori, stål- 
och fint jernsmide, stångjernsbrukets till- 
verkning uppdrefs till 2,000 skfé, derjemte 
upptogos nya malmstreck, kalkbrott, ny- 
byggen inrättades på den tiakt, hvartill 
bruket 1753 erhöll uppodlingsprivilegier, 
mellan Kalix och Luleå elfvar på ett 
område af 10 till 13 mils bredd och 
ungefär 20 mils längd intill Gellivare i 
Lappmarken. Vid 1785 års beskattning 
efter M— s död befunnos dessa nybyggen 
till antalet vara 67 st. Då nämnas 4 i 
Luleå, 18 i Råneå, 13 i ö/re och 5 i 
nedre Calix, samt 27 i Gellivare eller 
inom Lappmarken. Att icke alla dessa 
vidlyftiga företag, hvarpå Meldercreutz 
nedlade all sin både ärfda och förvärfda 
egendom, skulle för honom blifva vinst- 
gifvande, var nästan påtagligt, *) och 
synas nuvarande egarne, af de upp- 
gifter, som kommit oss tillhanda, och 
redan äro meddelade under art. Gellivare 
jernmalmsfält och Ofver-Luleä socken, 
vilja draga genast så mycken vinst som 
möjligt af bergens och skogarnas rike- 
domar utan afseende på landets och 
sjelfva befolkningens verkliga fördel och 
således rakt emot de vilkor, hvarpå 
Rikets Ständer och Kongl. Maj:t grun- 
dade sitt bifall till åtskilliga fri- och 
rättigheter, som meddelades Meldersteins 
bruk d. 7 Juli 1747. Det heter näm- 



*) Meldercreutz hade att kämpa mot Lapparnes 
obenägenhet för dylika för dem främmande 
inrättningar (visserligen icke blott af fördom, 
ty de ledo derigeoom mycket intrång i sin 
nomadiska hushållning), och hinder möttes i 
brukets stora aflägsenhet från hafvet, brist 
på vägar och elfvarnes osegelbarhet, pennin- 
garnas fluctuation under Pommerska Kriget 
samt i konjunkturernas vacklande. 



78 



melen. 



fflellby. 



ligen (leri:»i betraktande af Meldercreutz' 
derpå nedlagda stora kostnad och flit, 
samt för dess gagneliga inrättning, livar- 
igenoni Lappallinogen föres till en bättre 
kunskap och mera utöfniug af den sanna 
christna läran, landets uppodlande be- 
fordras, dess starkare befolkning och 
bebyggande befordras», etc. Både bruks- 
och landtegendomarne inroptes efter Mel- 
dercreutz' död på bancoauktion 1787 för 
15,000 rdr af brukspatron Jean Bedoire 
på Westanfors i Westraanlaud. Egendo- 
mens värde efter 1785 års invent. var 
49,831 rdr. På 1840-talet egdes bruket 
af Ii. Maj:t konungen. 

Efter Meldercreutz har man flera anekdoter, 
till följd af hans tankspriddhet. Så hände sig att 
han en gång, i afvaktan på skjuts, nedsteg uti 
en öppen källare, der ett på häll lutadt drickes- 
fat sä uppväckte hos honom djupsinniga raa- 
thematiska kalkyler öfver den kraft, som kunde 
uppehålla fatet i en dylik ställning, att hela 
förmiddagen gick till ända. Slutligen kom en 
piga vid middagstiden ned i källaren och fann 
der den saknade professoren, som hon påminte 
om att man länge väntat honom. »Det är bra, 
mitt barn; men kan du säga mig, hur det kom- 
mer till, att det der fatet står så lutadt»? »Jo», 
svarade pigan, »det kommer deraf, att vi lagt 
ett vedträd derunder pä andra sidan». Något 
flat, svarade nu deu lärde: »Hm, det råkade jag 
inte att tänka på». 

En annan gång reste M. på en smal väg 
och fann midt på den en stor sten. Att und- 
vika den, hade väl tämligen låtit sig göra; men 
detta föll honom alldeles icke in, utan i stället 
funderade han ut, ät hvilken sida han med 
minsta olägenhet kunde stjelpa. I denua rigt- 
ning styrde han leosan, och i det ena hjulet 
gick öfver stenarna och vagnen föll åt den sidan 
han ville, utropade han med mycken förnöjelse: 
»alldeles efter uträkning!» hvilket sedan blifvit 
ett ordspråk. 

Melen. Station på den nya kom- 
munikationsleden mellan Jämtland och 
Norge uti Kalls socken och Jämtlands 
län, nyligen uppförd vid Norska gränsen 
på en plats, der för några år sedan var 
ett otillgängligt träsk, som knappt varit 
trarapadt af menuiskofot. Belägen i den 
vildaste myrtrakt, och med läge af 1,500 
fot öfver hafvet, finnes der nu ett ståt- 
ligt hotell. Första stationen, öfver fjellet, 
uti Norge är Sandviken. Invigningen 
af denna kommunikationsled skedde d. 
27 Aug. 1863. 

Meling. Ett och ^/^ mantal skatte 
uti Westanfors socken af Norbergs härad 
och Westerås län, ligger nordost om 
Fagersta bruk; häraf eges % mantal, 



tax. till 7,795 rdr, af Semla bruksägare, 
det öfriga eges af 5 bönder. Den här 
på egorna anlagda hyttan, som 1845 
hade en tillverkning af 1,015 sl^-^S tack- 
jern, nedlades år 1858. 

Mellansundet, i Mälaren, skiljer Nyc- 
kelön, hörande till Eytterne socken i 
Westmanland, från fasta landet; här 
är färja, som underhålles och eges af 
staten. 

Mellan-Sysslet. Fögderi i Carlstads 
län; inrättadt 1582, utgjordes då af 
mellersta delen af landet eller de fyra 
härader, som ligga omkring Carlstads och 
Wärmlands Näs, nämligen Kihls, Elfdals, 
Grums och Näs härader, men numer af 
Carlstads, Kihls och Grums härader, 
samt utgör en domsaga. Medeltaxerings- 
värdet år 1861 för ett hemman var 
15,751 rdr, för 1 bergverk 121,692 
rdr, för 1 manufakturinrättning 7,200 
rdr, för 1 qvaru och såg 15,598 rdr. 

Meliby. llegalt pastorat af 2:dra 
klassen, uti Albo och Jerrestads kontrakt 
i Lunds stift, utgöres af två socknar: 
Meliby och Hvitaby, samt innehåller 
i 32iVi2 mänt., bebodda 1860 af 3,304 
personer. — Meliby modersocken, belä- 
gen uti Albo härad af Christianstads 
län, iV/o mil n. n v. från Cirabrishamn, 
4V2 mil från Ystad, vid hafvet, omfattar 
en areal af 0,28o qvadratmil land, med 
8V10 mänt. skatte och 7^3 mänt. krono, 
bebodda 1860 af 1,807 inbyggare; på 
50 år har folkmängden ökats med 732. 
Marken är på de flesta ställen bergaktig. 
Eådande jordmånen är lera; på skog är 
brist. Kyrkan, som ligger V4 mil från 
Stenshufvud, utgöres af ett aflångfyrkan- 
tigt torn, i vester med tuunhvalf, två- 
qvadratiskt skepp med sex korshvalf och 
enqvadratiskt chor med ett sådant samt 
rundel med hjelmhvalf. Tornets öfversta 
afdelning har å hvarje smalare en och å 
hvarje bredare sida två gluggar, som 
troligen l^jenat till skotthål. Korshvalf- 
ven samt pelare och pilastrar bestå af 
tegelsten. Tornets yttre sträckning i 
norr och söder utgör 34 Vo, skeppets 
inre längd 44 V3, chorets inre sträckning 
i söder och norr 2OV2; tornets höjd till 
takfoten 56^'2, skeppets höjd 20, chorets 
I6V2 fot. Denna kyrka har en ganska 
skön belägenhet på öfversta branten af 
en landthöjd, hvarifrån man njuter stor 



Mellby. 



melliiigeholm. 



79 



artade utsigter. I söder och vester om- 
fatt.ns åkrar och ängar af småskog; i 
uorr utbreder sig Östersjön med en an- 
senlig vik, och der bortom utskjuter 
Willands härad, och slutligen begränsas 
synkretsen af Blekingska kusten och haf- 
vet; i öster ligger Stenshufvud, hvilket 
genom en ofantlig dalsänkning skiljes här- 
ifrån. Då de andlige sökte vid christen- 
doraens utbredande genom herrliga tem- 
pel inverka på menigheternas sinnen, 
då Wenderna ej sällan härjade Skånes 
kuster, och då slutligen inhemska oro- 
stiftare ofta störde samhällets lugn, kunde 
svårligen ett mer passande läge väljas 
för ett Herrans hus, som borde på en 
gång vara en väldig borg mot otro och 
härjning. I kyrkan finnes en dopfunt, 
hvartill foten består af kalksten och 
skålen af gråaktig marmor. 

Gärdar och b}'ar: Svahilsholm, ryttinästare- 
boställe; — fiskläget Kivik (se dessa artiklar). 

— ''/l(. mänt. Mellby, prcstgård, ^/g Mellby, 
klockarebol. ^/^^ mänt. Bokåkra, profossbost. 
Öfriga hemman äro: Bestekull, ^Esperöd, Svina- 
berga, Sttibbaröd, Åkeryd och Akarp. — Adress: 
Cimbrishamn. 

Mellby. Annex-socken till Eåda pa- 
storat, ligger uti Kållands härad af Ska- 
raborgs län, 1 mil v. s. v. från Lidköping, 
samt omfattar 0,223 qv.mil land, hvarpå 
bodde 1861: 743 invånare; sedan är 
1810 har folkmängden ökats med 200 
personer. Marken är till stösta delen 
jemn, men någon del deraf bergaktig. 
Hädande jordmånen är lera. Skog växer 
till socknens behof. Hemmantalet är 
16^/4 raant., hvaraf CVie skatte, l^Viö 
krono, SVg fi'älse. I bevillning erlades 
1861 (efter II art.): 129 rdr 95 öre. 

— Kyrkan, belägen ^5 mil från moder- 
kyrkan, är af obekant ålder, men 1669 
tillbyggd genom rikskansleren grefve 
M. G. de la Gardies försorg. Björn 
Kjalki från Mädalby var den gamle 
Westgöta-higmannen Lumbers efterträda- 
re, och visas hans grafhög vid Mellby, 
der kyrkans klockstapel nu står. 

Heiumantalet, hvartor eg.rätts-afgift erlägges, 
är fördcladt i 47 egodelar, hvaraf den största ut- 
göres af Roo säteri (se den art.) med underl. 
V2 Lilla Roo, med väderqvarn, ^/^ Laggare- 
torp, '/g Djeknebacken, Vg Källängen, ^-^g Fi- 
skaretorp, '/s Stubbe och */g Lunden. — 1 mänt. 
Siggetorp lyder under Siggetorp i Råda. — l''/2 
Åhleberg, eges af enkefru Dahlmans sterbhus. 

— ^^2 Glastorp. — Arvidstorp, 1 mänt. frälse- 
säteri, tax. till 9,750 rdr, 3/4 mänt. Åhleberg, 



egas af kronolänsman P. Otterström. — I mänt. 

Rangtorp, krono-säteri, är kapitensboställe. — 

V2 Blinneberg, fanjunkareboställe. I Mellby by 

är gästgifvaregård, hvarifran skjutsas till Lid- 

\ köping i n. o. 1 mil; till Örslösa i n. v. 1 mil; 

I till Tång i s. v. 1 V2 mil; till [Vinningen i öster 

\ 1-^/4 mil; ti]\ Sparlösa i s. s. v. l^^/j mil. Går- 

1 den, köpt till skatte 176,"), kallas i jordeböc- 

I kerna Bispgården, och skall anledningen dertill 

j vara, att biskop Nils de Kalm, eller Nikolaus af 

j Kålland, född i denna församling, egt denna 

' gård, dit han tagit sin tillflykt under den för- 

! följelse, som öfvergick honom i konung Albrekts 

I tid. — Öfriga hemman äro: V2 fr. Bjärby, 

Berg och Lätkjälle. — Adress: Lidköping. 

Mellby. Jerngrufva i Börstils soc- 
ken af Stockholms län. 

Mellböda. Gästgifvaregård på Öland, 

hvarifran skjutsas i söder till Blässinge 

IV4 mil. 

! Melldala. Postheraman af '^/^ raant. 

I uti Bergs socken af VVadsbo härad och 

Skaraborgs län, med naturskön belägen- 

j het å nordvestra sidan af Billingsfoten 

j intill sjön Lången och allmänna lands- 

I vägen mellan städerna Mariestad och 

Skara, nära kyrka och qvarn. Egendo- 

I men, bebyggd för ståndspersoner, har 

I löf- och barrskog tillräckligt för dess 

t behof och en ej obetydlig trädgård samt 

fiske i nämnda sjö. 
I Mellingeholm. Sätesgård i Frötuna 

skeppslag och socken af Stockholms län, 
Vg mil från Norrtelje och 7 mil från 
Stockholm, består af 5 mänt. fr .-säteri 
med underlydande hemman Lönsvik 2 
maut., Görla Vg (1% ^"^- annan upp- 
gift) mänt. och Borg ^i\ raant. ; tax.- 
värdet 1861 var 63,540 rdr, hvaraf 
36,000 för säteriet. Mellingeholm har 
ett vackert läge på en höjd nära sjön 
Limmaren. Mangårdsbyggnaden, af trä, 
2 våningar, uppfördes 1820 af dåva- 
rande egaren, general-löjtnant Hjerta. 
Utsädet är i 4-skiftadt cirkulationsbruk 
cirka 90 å 100 t:r. Till gården hörer 
hjelplig skog och något fiske i sjön. 

Mellingeholm var till in på början 
af 1600-talet en by med namnet Mel- 
linge; Bengt Olofsson Hård, som lefde 
omkring 1530, och flera af hans efter- 
kommande skrefvo sig till Mellunge i 
Frötuna, till hvilken gård Bengt Hårds 
svärfader, Udde Nilsson från Danmark, 
äfven skref sig. Öfversten Christer Svin- 
hufvud, kommendant i Trondhjem 1658, 
död 1660, skref sig till Mellinge i Frö- 
tuna socken. Han bivistade bland an- 



80 



nelliiigeholm. 



^eliösa^ Lilla. 



nat tredagars slaget vid Warschau, 1656, 
äfvensom drabbningen med Danskarne 
vid Genevads bro i Halland den 13 
Augusti 1657; försvarade Trondhjem i 
det längsta, men måste slutligen efter 
10 veckors häftig belägring 1658 upp- 
gifva staden och draga derifrån igenom 
Jämtland, der han följande året uti mi- 
litärmål förde öfverbefälet. Egendomen 
Mellingeholm skall först 1645 blifvit 
grundad genom köp från kronan af 
riksrådet och riksskattmästaren Gabriel 
Bengtsson Oxenstjerna, död 1656, gift 
med Anna Bcinér, död s. år, ärfdes af 
dottern Anna Oxenstjerna, död 1691, 
gift med fältmarskalken gr. Christopher 
Delphicus v. Dohna (död 1668), hvilken 
gjorde den till säteri och lemnade går- 
den till dottern Charlotta Eleonora von 
Dohna, som i 3:dje giftet blef öfversten 
grefve Gustaf Mauritz Lewenhaupts hus- 
fru. För en fordran, som riksrådet Thord 
Bondes sterbhus hade af framlidne gr. 
Dohna, uppbjöds vid 3:ne ting år 1708 
Mellingeholm SVo niant.. Lönsvik 2 
och Borg '/^ för friherrinnan fru Christina 
Eleming, enka^ efter riksrådet Thord 
Bonde Ulfson. Ar 1712 indrogs Mellinge- 
holm till kronan för grefvarne Dohnas 
gravationer. Ar 1717, den 18 Jan., blef 
riksrådet, general-guvernören, fältmar- 
skalken grefve Carl Gustaf Mörner in- 
missiverad uti Mellingeholm 4 hela och 
2 halfva mänt.. Lönsvik 2 och Borg ^Z^. 
Mörner var gift med Katarina Margareta 
Bonde, dotter af riksskattmästareu frih. 
Gustaf Bonde och Anna Christina Pehrs- 
dotter Natt och Dag. År 17.17 d. 30 
Oct. såldes godset till landshöfdingen 
Thure Stensson Bjelke, död 1717, hvars 
enka, Christina Nilsdotter Törnstierna, 
sålde den år 1724 till hofauditören And. 
Carl Ehrenfelt, död 1741, gift med 
Katrina Gabrielsdotter Forssten. De 
sålde egendomen 1730 till riksrådet gr. 
Gustaf Carlsson Bonde, död 1764. Från 
sonen, hofraarskalken gr. Thord Bonde, 
död 1785, köptes gården är 1776 af 
modern, grefvinnan Yivika Bonde, född 
Trolle, som år 1807 skänkte den till 
dottern, Eleonora Gustava Bonde, gift 
med frih, Sten Sture, och efter henne 
ärfdes egendomen af sonen, frih. Fr. Ad. 
Gustaf Sture, hvilken sålde den år 1820 
till s:eneraliuteudenten frih. Gustaf Adolf 



Hjerta, född 1781, död 1847, gift med 
Hedvig Ridderstolpe, död 1854, från 
hvilka gården år 1844 köptes af kam- 
marrättsrådet Johan Didrik Croneborgs 
enka, Fredrika Wilhelmina Plomgren, 
död 1850, och ikläddes då Mellinge- 
holm fideikommissnatur genom öfverflytt- 
ning deraf från Wrå och halfva Ekhol- 
mens egendomar, hvilka förut voro fru 
Croneborg tillhörige. Gården öfvergick 
i denna egenskap till dottern, Fredrika 
Lovisa Carolina Croneborg, gift med 
hofjägmästaren F. A. Schiirer v. Wald- 
heim, nuvarande innehafvarne. Yid det 
Mellingeholm tillydande V4:hemmanet 
Borg finnas lemningar af den starka 
befästning, som förmodligen gifvit stället 
dess namn; denna ligger pä en udde 
uti den ovanligt djupa Frötuna Kyrksjö, 
hvilken genom flera vattendrag har ge- 
menskap med Saltsjön. Flera smärre 
fornsaker äro å Mellingeholms egor 
funna. En högt belägen mindre sjö, af 
sin runda form kallad Månsjön, ganska 
djup och utan kändt aflopp, finnes å 
egorna. 

Mellringe. Tre maut. krono-skatte 
uti Längbro socken af Örebro härad och 
län, köptes d. 23 Maj 1759 till skatte 
för 605 rdr 12 sk. s:mt af landtränt- 
mästaren Carl Niclas Broström ; egdes 
1857 af major Printzensköld; år 1859 
lades V4 mänt. till egendomen Mark 
(se samma under art. Längbro socken), 
och det öfriga, eller 2% mänt. har se- 
dan den tiden egts af direktör Fr. Reu- 
tersköld. Hela hemmanets areal uppgif- 
ves till 640 tunnl.; höbolet samt skogen 
uppgifvas uppfylla behofvet. 

Melltorp. Ett mantal frälse-säteri 
uti Hofva socken af Skaraborgs län, 
med utmärkt vackert läge vid sjön Ska- 
gern, utgör med Vo mänt. underlydande 
frälsehemman ett gods, taxeradt 1860 
till 19,500 rdr rmt; arealen är 861 
tunnl., hvaraf cirka 125 tunnl. åker un- 
der eget bruk, 300 tunnl. äng; återsto- 
den är skog, betesmark och torpare-egor. 
Årliga utsädet(utom torparnes) är omkring 
15 t:r höst- och 70 t:r vårsäd samt 70 
t:r potates. Säteriet tillhörde år 1814 
kapiten Bruces arfvingar, 1857 major 
L'no Troili, och år 1860 A. Bamsay. 

Mellösa, Lilla (Mädlösa i 1825 års 
jordebok). Altern. kons. och patronelt 



Meileyl. 



nem. 



81 



pastorat af 2:dra klassen, hörande till 
Strängnäs stifts domprosteri, utgöres af 
Lilla Mellösa och Flens socknar, inne- 
fattande 57 Vg raant., bebodda 1860 af 
3,153 personer. — Lilla Mellösa, mo- 
dersocken, är belägen uti Willåttinge 
härad och Nyköpings län, l^/^mil v.s.v. 
från Malmköping, 5V2 rnil ^^n Streng- 
näs, mellan Flen i söder. Sköldinge 
och rioda i sydvest och vester, Husby- 
Rekarne i norr, och upptager en areal 
af 1,038 qvadratmil, af hvilka 0,09i äro 
insjöar. 

Socknen ligger på södra sluttningen 
af stora landthöjden och omfattar mest 
skogs- och bergsmark, än naken, brant 
och vild, såsom vid en del sjöar, än 
mer jemn med mellanliggande små da- 
lar, slätter eller kärr. Största delen hör 
till Helleforss-åns område, som från 
Helleforss-dammarna går sydostligt till 
Mellösa-s]6xi ; denna upptager från öster 
Staf- och y.r^a-sjöarna, vänder sig åt 
vester och utfaller åt söder till Orhara- 
marsjön, som äfven upptar Harpsunds- 
sjön från nordvest och utgår till Flen. 
Östligare ligger en del af Nedingen 
och flera deri utfallande småsjöar, nord- 
ligast de till Malmköpings-åns vatten- 
drag hörande sjöar, mellan omgifningar 
af 300 fots höjd och deröfver, och med 
utlopp till Lilla Malma i nordost. Rå- 
dande jordmånen är dels stenbunden lera, 
dels mojord; näringar äro åkerbruk, ängs-, 
skogs- ocb betydligt bergsbruk, fiske 
m. m. Socknen, som år 1805 bebod- 
des af 1,539 och 1860 af 2,299 perso- 
ner, består af 38 Vg mänt, hvaraf 23Vi6 
skatte, IV16 krono, 14% frälse. I be- 
villning erlades 1860 (efter II art.) 736 
rdr rmt. Ordinarie räntan är 242 rdr 
9 sk. 8 rst. krono-värdi. — Maedelosa 
cum annexa in prepos. Strengnensi fö- 
rekommer omkring 1314 och oftare, 
och åtminstone en kyrkoherde är känd 
från 1300talet. Patronatsrätten inne- 
hafves af egaren till Stenhammar i Flen. 
Kyrkan är dels gammal af gråsten, dels 
tillbyggd med chor af tegel från 1761, 
på bekostnad af dåvarande egaren till 
Yxtaholm, frih. Clodt, hvars slägt har 
sin graf derunder. Socknen har en 
fast skola vid Helleforss och en ambu- 
latorisk vid kyrkan och vid Yxtaholm. 

v. 



Gårdar och byar: Helleforss (Hällefors) jern- 
bruk och mekaniska verkstad är största egen- 
domen och upptager jemte underlydande hemman 
2/3:delar af socknens taxeringsvärde, se vidare 
art. Helleforss. — Yxtaholm, säteri, se den art., 
med underlydande: V2 Bronäs, ^/f^ Björklund, 
V4 Dufnäs, ^/g Hägerbo, V4 Holmstorp, 1 
Kramnäs, ^/^ Kramnästorj), ^/v Linnäs, ^/^ 
mänt. Myrkärr, I Staf med såg, allts. tax. till 
66,369 rdr. — Axelsberg vid Harpsundsjön, 2 
mänt. skatte-säteri, med qvarn och såg, underl. 
'/4 Heden, Vs Hansjötorp, V^ Löf sätter, ^li 
Sörhy, V4 Sätterkärr, */§ Tallsätter, V4 Djup- 
graf, allts. tax. till 2.2,059 rdr; säteriet hade 
förr hetat Harpsund, och räntan deraf varit af 
konung Gustaf Wasa förlänt till riksrådet Knut 
Andersson (Lillje) och derpå till riksrådet Thure 
Johansson (Roos); köptes till frälse 1.560 af 
Joen Carlsson; tillhörde 1760 E, Ulfsparre och 
kom 1785 genom gifte till G. A. Sparre, inom 
hvilken slägt godset förblifvit. — Skiringe sä- 
teri (se den art.), med underlydande 1 mänt. 
Tälja, */4 Stockäng. — V4 mänt. Stocktorp 
med qvarn och såg, Vjg Wik, egas af frök- 
narna Drakenhjelm. — ^/j^ mänt. Wegered eller 
Fredriksberg eges af Uppsala akademi. — Vg 
Baggetorp, nybygge, eges af kapit. Bronikowsky. 
— ^/2 Högtorp, tax. till 4,500 rdr, eges af 
f. d. apoth. Berg. — 1 mänt. Mällösa, prest- 
gård, tax. till 8,550 rdr. — Öfriga hemman 
äro: */2 Dåf vedsnäs, 1 Flenmo, ^/^ Hyddebron, 
V4 Humledahl, Vg Forsstorp, V4 Gorgholm, 
V4 Heby, ^/^ Hytter snäs. V/g Hultstugan, ^/^ 
Påfvelskälla, 1 liemna, V2 Rökärr, V2 R^'>t^s- 
bäck, V2 Sundtorp, V/g Skogstorp, V2 Sortorp, 
Vg Wintergatan, V2 Transätter, '"/^q Lilla 
Klefhammer, V2 Wästorp, V4 Atorp, */2 Os- 
torp, ^/v Ölmstorp. — Adress: Malmköping. 

Mem. Herregård, se art. Casimirs- 
borg. Säteriheramanet var 1861 taxe- 
radt till 22,500 rdr och tillhörde härads- 
höfding P. Carlssons arfvingar. 

Mem. Två mantal frälse-säteri uti 
Täby socken. Björkekinds härad och 
Linköpings län, med vacker belägen- 
het pä en höjd, hvarifrån man skådar 
öfver den vackra hafsviken Slätbaken, 
ända hän till den halframlade jätten 
Stegeborg, som slutar synkretsen i fon- 
den, medan på sidorna vackra herre- 
gårdar blicka fram ur sina gömslen på 
de lummiga stränderna, Mem har utom 
sitt sköna läge och sina historiska minnen 
äfven det intresset för den resande öster- 
ifrån, att han här får först göra bekant- 
skap med den för alla tider storartade 
anläggningen Göta kanal. Vid Mems 
slussar börjar nemligen egentligen den 
egendomliga färd, som förer resenären 
till »vattens» fram öfver blomstrande 
ängar, genom rika fält och lunder, mel- 
lan branta och stupande klippor eller 

11 



82 



Meni. 



g-enom höga sandåsar till Wetterns oro- ' 
liga vågor, \ 

Mem, i äldre handlingar skrifvet 
Määm och Möhem, skall, efter Tuneld, \ 
hafva tillhört ståthållaren på Örebro slott, 
Sv. Kurzel, gift med Helena Fleming, I 
hvilka år 1448 låtit uppbygga det nu- ' 
varande stenhuset, h varom en i förstugan ; 
inmurad sten med deras inhuggna vapen \ 
och nämnda årtal skall vittna. Joen | 
Carlsson (död 1569), gift med Agneta '■ 
Arendtsdotter (föräldrarne hvar i sin j 
mån namnkunniga i Gustaf Wasas hi- ! 
storia, se art. Ornäs) skref sig till Mem: 
hennes andra man, ståthållaren i hertig 
Carls furstendöme, Esbjörn Pedersson 
(Lilljehöök), erhöll det af kronan d. 29 
Nov. 1568. Han kallas i hertigens an- 
teckningar en god gammal ädel man. 
Dottern Ebba var gift med ståthållaren 
i Nerike, Jost Kurtzell, från hvilken 
slägt godset synes hafva kommit till 
major Erik Bagge af Berga (ej afBoo). 
Mem uppgifves af Tuneld, Afzelius m. fl. 
hafva tillhört den tappre amiralen Jakob 
Thordsson Bagge (af Boo), enligt kon. 
Johan ni:s förläningsbref, dateiadt Ste- 
geborg den 3 Juli 1578, hvarigenom 
honom för dess trogna tjenster och de 
herrliga stenbyggnader han i berömligt 
stånd satt, skänktes säterifrihet uppå 
dess gamla frälsegård Memb. Men som 
inga underättelser finnas om att amira- 
len Jakob Bagge återkom från fången- 
skapen i Danmark, utan der slutade sitt 
lif 1598, så är det väl troligare, att 
med nämnde Jakob Bagge menas sonen 
Jakob den yngre, som på 1570-talet 
var kon. Johans kammartjenare och se- 
dermera blef ståthållare på Stockholm 
1598. Dessutom hade amiralen icke nå- 
gon son med namnet Erik, såsom Tu- 
neld uppgifver, och hvilken skulle egt 
Mem efter fadern. År 1683 blef Mem 
reduceradt under kronan, hvarföre icke 
dess dåvarande egare (såsom Tuneld upp- 
gifver), utan sonsonen, ryttm. Erik Bagge 
af Berga, sökte att emot jemngodt gods 
i Uppland få utbyta sitt fädernestam- 
gods Mem till säteri, hvilket honom af 
konung Carl XII beviljades enligt by- 
tesbref, dateradt Bender d, 14 Febr. 
1712; det oaktaclt skall dock sedermera 
en bytesbrist blifvit betald af 54 daler 
sant. Ar 1725 såldes Mem af sistn. 



npni. 

Bagge till lagmannen D. Sparrsköld, 
med hvars dotter det kom till amiralen 
grefve Didr. Taube, som åter lemnade 
Mem i arf åt dottern Hedvig, gift med 
landshöfding, friherre Fredrik Hamilton. 
Ar 1803 inlöstes egendomen af svär- 
sonen, frih. E. F. von Saltza, hvars arfv. 
egde den år 1861. 

Fordora var Mem en af de större 
egendomarna i orten; den utgöres nu, 
utom säteriet, af öVg mänt. underly- 
dande, husbehofssågqvarn, ett såp- och 
tvålsjuderi, allts. tax. 1861 till 63,200 
rdr (hvaraf 30,000 rdr för säteriet med 
sjaderiet). Egorna äro i sednare tider 
betydligt uppodlade, så att på alla hem- 
manen, tillsammans, nu mera utsås 300 
t-.r, nära tre gånger så mycket som för 
60 år sedan. Särskildt äro de kärr- 
marker på skogen, som Mem fått i ut- 
byte för ängsmarker, hvilka afståtts till 
kanalen, med mycken kostnad och vinst 
upptagna. Abyggnadens nedra våning 
är af sten, ofvanpå 7 källarhvalf med 
murar af flera alnars tjocklek; öfra vå- 
ningen är af trä, uppförd af grefve von 
Saltza. På stället finnas två trädgårdar 
och park. De många afsättningarne i 
de förra tyckas tillkännagifva, att Mem 
fordora varit befäst, och ännu visar man 
här den tappre Jakob Bagges sängkam- 
mare (som troligen varit ofvannämnde 
Jakob den Yngres). Den är iraellertid 
ett nytt vittne ora våra förfäders enkla 
lefnadssätt. Sängkammaren utgöres nem- 
ligen af ett källarhvalf med 4 alnars 
tjocka murar och ett enda litet fönster 
högt uppe på väggen. Mem har varit 
besökt af Gustaf och hans söner, i sed- 
naste tider af konung Carl Johan och 
hans familj. Under kriget med kon. Sigis- 
mund hade hertig Carl häv sitt hög- 
qvarter, h varifrån han underhandlade 
med konungen, inan han bröt upp och 
tågade mot Stegeborg. 

En sägen om en skatts nedgräfvande 
under dessa oroligheter berättas af Af- 
zelius i Svenska folkets sagohäfder; men 
som redan skattgömmarne, Erik Bagge, 
amiralens förmente son, och hans magar, 
Claes Fleming samt Jacob Bagge, sjelfva 
befinnas icke vara annat än fingerade 
personer, som man förgäfves får söka 
efter i några historiska urkunder, så 
torde det äfvenledes vara förgäfves att 



I 



9Iemmiugs Iiärail. 



Henhamra. 



83 



söka efter deras undangömda skatt, äf- 
ven om den icke skulle hafva — så 
som nämnde författare anförer efter 
lektor Wallman — redan blifvit fun- 
nen af skattgräfvaren Schenberg från 
Skenninge. Imellertid är berättelsen om 
skattens upptäckande väl värd att taga 
vara på, såsom i och för sig sjelf en 
skatt för hvar ocli en, som fattar dess 
betydelse, b varför den ock här må få 
sin ^ plats. 

Skatten skall bestått af 12 apostlabilder af 
gediget silfver, stora som 12 års gamla barn, 
dem amiralen Jakob Bagge skall hafva tagit ur 
domkyrkan i Krakau (Baggen var troligen der 
på krigståg, dem krönikorna icke alla nogsamt 
kunnat beskrifva), dit de blifvit skänkta af ro- 
merske kejsaren Henrik Fogelfängarens gemål, 
lill tack för lånet af jungfru Mariae lintyg, som 
der förvarades. Sedan nu flera af Mems egare 
förgäfves letat efter denna skatt, kom ofvan- 
nämnde Schenberg, som skall lefvat för mer än 
hundra år sedan och vandrat bygden omkring 
med en slagruta, uppsökande i jorden förborgade 
skatter. Nu skola elfvorna och trollen vakta 
alla i jorden förborgade skatter. Men vid elf- 
Ijuset under jord synas för menniskorna guld- 
stänger såsom gula, vissnade löf. Den, som 
kommer i elfvornas lag och blir vid bortgåendet 
bcgåfvad med dylika, men icke anar synvillan, 
kastar dem ifrån sig och går miste om en stor 
skatt. Häraf har talesättet kommit: mcke ett 
löf», i stället för: ni7iga penningar». Men upp- 
dragna i Guds ljusa dag, ofvan jord, befinnas 
de vara idel guld. Silfret åter i de underjor- 
diskas förvar skall se ut som gamla hvita häst- 
ben. Skattgräfvaren från Skenninge visste allt 
detta, och som han en dag med sin slagruta 
upptäckte Jakob Bagges skatt och fann allenast 
en hop hästben, samlade han dem upp och tog 
dem med sig hem och såg benen, när solljuset 
föll deruppå, förvandlade till de tolf apostlarnes 
silfverbilder samt blef sedan en svåra rik man. 

Med särskildt afseende på kanalen finnes vid 
Mem en stor bassin med magasiner och lasta- 
geplats. Uti sista slussen åt Östersjön finnes 
en marmorskifva infattad, på hvilken finnas in- 
ristade de tänkvärda orden: »Om Herren icke 
bygger huset, så arbeta de fåfängt, som der- 
uppå bygga.» 

Vid Mem är tullkammare och lotsplats, hvar- 
ifrån lotsas till Gränsö 6 mil, till Arkö 5*/2 
mil, till Kettilö 7»/2 mil. 

Memmings Härad ligger på ömse 
sidor, dock mest öster om Motala ström 
under dess nordliga lopp från Eoxen 
till Glan och omgifves af Roxen och 
Skärkinds härad i söder, Hammarkinds i 
sydost, Lösings i öster, Bråbo härad 
med Glan i norr samt Finspongs län i 
vester. Arealen är 1,299 qv.mil, hvaraf 
0,069 vatten ; fasta landet upptager 28,466 
tunnland. Landets södra rand bildas af 



landhöjden mot Roxen och Söderkö- 
pingsdalen, öster ut kallad Ludden. Ve- 
ster om Motala ström är i allmänhet 
högland; på östra sidan ligga kärriga 
trakter vid Luddens fot, och norr om 
dem, mot Glan, en kuperad och kullig, 
delvis nästan jemn bygd. Häradet in- 
nefattar, sedan Wånga socken år 1639 
blifvit skild härifrån och lagd till Ri- 
singe tingslag, blott socknarna Kimstad, 
Kullerstad, Borg och Löth, alla af Norr- 
köpings prosteri och af Bråbo och Fin- 
sponga läns häraders fögderi; delar af 
Kimstad och Kullerstad höra i afseende 
på lagskipningen under Risinge tings- 
lag, som ligger under Finspongs härad. 
Tingstället, som förr varit vid Herrbro 
uti Borg socken, flyttades sedermera till 
Löth och sednast till Brinks gästgifvare- 
gård uti Kimstad socken. Hemmantalet 
utgöres af 123% mänt. och tax. 1861, 
jemte 60 lägenheter, till 588,340 rdr; 
i häradet funnos samma år 1 bergverk, 
3 manufakturinrättningar, 6 qvarnar och 
sågar, taxerade till 220,470 rdr rmt. 
Folkmängden, som år 1805 var 2,757, 
uppgick 1860 till 3,599 personer. Huf- 
vudnäringen är åkerbruk, med boskaps- 
skötsel och bränvinsbränning; i vestra 
delen tillkomma bergs- och skogsbruk. 
— Häradet kallades fordom Mimming, 
och förmodar Brooceman det vara upp- 
kalladt af Mimmung, namnet på i 
äldre tider brukliga äggjern eller svärd, 
som skola blifvit smidda inom Wånga 
socken. Uti häradets sigill afbildas en 
spade, omkring hvars rand stå orden: 
Memings hseredh. Genom kon. Gustaf Ls 
testamente år 1560 erhöll hans son, 
hertig Magnus, Memmings härad med 
flera andra. 

Menhamra. Egendom af 1 mantal 
krono-skatte och V4 mänt. frälse uti 
Ekerö socken, Färentuna härad af Stock- 
holms län, belägen 3V4 mil fi*ån huf- 
vudstaden, med vackert läge vid en vik 
af Mälaren, kallad Långtarraen, har åt- 
minstone till en del tillhört Skytte, år 
1670 Johannis Widekindi, som skrifvit 
en historia öfver ryska kriget under 
Jacob de la Gardies anförande, äfven- 
som en del af Gustavianska konunga- 
husets historia; han vistades ofta på 
denna sin gård och dog 1678. Men- 
hamra egdes 1685 dels af slägten Gyl- 



84 



Merhult. 



MillesTik. 



lenstjerna, dels af Gripenstjerna (efter 
Tham). År 1772 af Silfverström, 1849 
af Hedlund, år 1861 af handlanden J. 
Carlsén. Egovidden beräknas till 112 
tunnl. odalåker, 50 tunnl. äng samt 70 
å 80 tunnl. skog och hagmark. Jord- 
månen består af stark lera på mergel- 
botten, samt sandblandad lermylla. Ar- 
liga utsädet är 60 t:r, förutom 100 t:r 
potates. Höskörden 150 lass. Man- 
byggnaden, uppförd 1817 af tegel un- 
der plåttak, innehåller 18 rum i 2 
våningar, förutom en souterraine-våning. 
Ladugård och logbyggnader jemte trösk- 
verk äro uppförda 1849. Till gården 
hörer trädgärd med tillstötande park. 
Onera äro 600 rdr, inberäknadt afgift 
till- länets brandförsäkring. Taxerings- 
värdet 1861 var 16,200 rdr rmt. 

Merhult {Mederlndt i 1825 års jor- 
debok). Ett mantal krono-säteri uti 
Korsberga socken af Östra härad och 
Jönköpings län, reduceradt från Enhör- 
ningska familjen, h varefter det blef rytt- 
mästareboställe 1697. En knifsmed i 
Frillesqvaru, And. Svensson, hade sonen 
Joen till Merhult, som tjente sig upp 
från ryttare till ryttmästare vid Smålands 
och Ölands rytteri (till qvartermästare 
efter Wieselgren), hvars fyra söner Lars, 
Sven, Nils och Daniel adlades 1643 och 
1647 för faderns tapperhet under nam- 
net Enhörning. Joen Andersson dog 
1640 på ett parti i Mecklenburg mot 
de kejserliga. Majoren och riddaren af 
Svärdsorden Carl von Heideman, som 
bivistat 1813 och 1814 årens tyska 
krig och erhöll derunder guldmedaljen 
för tapperhet i fält, lemnade detta bo- 
ställe 1843 till kapten C. W. Ahlgren. 
Vi tillåta oss här rätta ett tryckfel; un- 
der artikeln Korsberga står Morhult läs 
Merhult. 

Merhult. Ett skattehemman med 
gästgifveri uti Lenhofda socken, Upp- 
viddinge härad och Kronobergs län, hvar- 
ifrån skjutsas till 

Lenhofda i n. v 1 mil. 

Wilköl i s. o 2» 

Mildeshed. En kungsgård och kloster 
skall burit detta namn och varit belägen 
i Westergötland. Den kallades ock Wal- 
leshed, hvaraf det vackra Walle härad 
förmodas fått sitt namn. Gården skänktes 
af konung Emund Gammal till Svea 



rikes erkebiskopssäte och hof. Till minne 
häraf kallas ännu en gård, som lyder 
under Skara biskopsstol, i gamla jorde- 
boken Mildesnade gård. I Mildesheds 
klosterkapell hade biskoparne sitt be- 
grafningschor; der jordades ock stoftet 
af Asmund, den förste erkebiskop i Svea 
och Göta land, som lärer dött omkring 
ar 1060. 

Millan-marken (i 1825 års jordebok) 
Millmark. Ett mantal skatte uti Öst- 
marks socken, Eryksdahls härad och 
Carlstads län, taxerades 1861 till 19,500 
rdr, var samma år skiftadt i 65 delar, 
hvaraf en på ^^ mänt. med ett utsäde 
af 6 t:r höst- och 45 t;r vårsäd eges af 
kronolänsman Carl Eobsahm. — Adress: 
Sunne. 

Millesvik. Konsistorielt pastorat af 
2: dra klassen, hörande till Nors kontrakt 
af Carlstads stift, utgöres af socknarna 
^lillesvik, Botilsäter, Eskilsäter och Öl- 
serud samt innefattar 70^^ mänt., be- 
bodda 1860 af 4,305 personer. — 
Millesvik, modersocken uti Näs härad 
och Carlstads län, 6 mil s. s. v. från 
Carlstad, SV^ luil från Åmål, omfattar 
en areal af 0,^09 qvadratmil, af hvilka 
0,001 äro vatten. Folkmängden, som på 
50 år ökats med 300 personer, uppgick 
den 1 Juli 1862 till 763 personer. 
Hemmantalet är' 4'Vi2 skatte, 2 krono, 
9V4 frälse, tillsammans 15^3 mantal, 
fördelade i 59 brukningsdelar. I bevill- 
ning för eganderätten, för inkomst af 
tjenstemäns löner och för all annan 
efter II artikeln erlades 1860: 220 rdr 
36 öre. — Myldesviks kyrka namnes 
redan 1347, i ett på gården Sigtrygs- 
bohl utfärdadt fastebref. Den är såle- 
des en bland de äldre i Wärmland, skall 
varit invigd till S:t Laurentii ära och 
efter honom kallad S:t Lars. Yid en 
källa af samma namn har folket i lång- 
liga tider öfvat vidskepelse; den blef 
igenkastad, men åter uppgräfd, hvarvid 
man fann gamla mynt och förrostade 
kedjor, som blifvit ojffrade i källan. I 
kyrkan ligger begrafven öfverste Simon 
Gustaf von Kothen, död 1736. Om 
honom förtäljes, att han blef 1706 i 
slaget vid Frauenstadt skjuten genom 
bröstet och 1710 fången af Preussarne 
samt insatt på Ciistrins fästning, hvar- 
ifråu han dock efter 3:ne månader sjelf 



MiUingetorp. 



listeläs. 



85 



befriade sig. Slutligen må äfven om- 
uämnas, att han hade 20 barn. Vid 
Boxerud hafva fordom funnits silfvergruf- 
vor; de voro redan 1640 urgamla och 
afstannade snart derefter. Barnunder- 
visningen bestrides af en examinerad 
lärare i fast skola, der år 1862: 137 
barn erhöllo undervisning. 

I socknen märkas Hjälleshate, se den art,, 
underlydande äro V4 Solberg, ^/^ Skottan. — 
1 mänt. frälse-säteri Kårud (Kårened), tax. till 
11,475 rdr, utgör med 1 mänt. frälse Wensberg, 
rå- och rörshemmanen ^/^ Kårudstorp, '/2 
Komperud, ett gods, tax. till 36,000 rdr, som 
egdes s. år af hr M. R. Piltz. Prestgården, 1 
mänt., jemte 1 mänt. Hölle, tax. till 21,525 rdr 
rmt, utgöra kyrkoherdens boställe; hemmanet 
Hölle, förut af frälsenatnr, utbytte senligt kongl. 
bref af den 18 Mai 1855 mot stomhemmanet 
J>S 1 Ölserud i Olseruds socken. Minsta bruk- 
ningsdelen är ^/^2 Kiant. O. Noltorp, tax, till 
220 rdr. — Öfriga hemmanens namn äro Berg, 
Dctfverud, Hult, Klockaregården, Låxerud, Stag- 
lerud. Torp, alla skatte; Barrud, Gjötterstad, 
Gjötterstatorp, Helle, Hövik, Rörvik, Steglerud, 
Tårstad, alla frälse. — Adress: Carlstad. 

Millingetorp. Ett mänt. skatte (IV2 
mänt. efter taxeringslängden) uti Röks 
socken, Lysings härad och Linköpings 
län, med betydliga egor, är skiftadt i 4 
delar, hvaraf den största på %q mänt. 
egdes 1861 af inspektor Walléns arfv. 
Hemmanet har med säterifrihet innehafts 
af M. Rosensvärd från 1647, men re- 
ducerades från hans slägt; tillhörde 1825 
kammarjunkaren Leonhard F. Rääf på 
Buhlsjö. 

Millingetorp (i 1825 års jordebok 
och 1861 års tax.längd), Mellingstorp 
(efter Tham, Tuneld m, fl.). Ett mänt, 
skatte-rusthåll uti Kisa socken, Kinda 
härad af Linköpings län, donerades 1642 
till öfversten O, Schulman, disponerades 
1687 som krono af dess enka Christina 
Posse, efter Tham ; men det måste hafva 
varit sonhustrun, ty O. Schulraans enka 
var Anna Mörner, se vidare art. Svärtinge. 
Gården tillhörde 1818 — 25 kammar- 
junkaren L. F. Rääf, 1850—1861 3 
egare; tax.värdet var 5,830 rdr rmt. 

Millomberga. Ett mtl frälse-säteri 
lyder under Ekhammar gård (se den 
artikeln). 

Milltorp. Ett fjerdedels mänt. skatte 
uti Östra Hargs socken af Linköpings 
län, har af fru B. Gyllenadler blifvit till 
kronan utbytt. 

Minninge. Egendom, se S:t Nicolai 
socken. 



minsjö. Egendom uti Westra Husby 
socken, Hammarkinds härad och Linkö- 
pings län, utgöres af 1 mänt, fr,säteri 
Minsjö, 2 mänt. ibm rå och rör, 1 mtl 
berustadt säteri Kulla samt underly- 
dande 1% mänt. skatte och 5 torp, allt 
vester ut nära Asplången, Utsädet, som 
1760 uppgafs på de 4 hemmanen till 
22 t:r, uppgifves nu på hela egendomen 
till 70 t:r, och skördas c:a 500 t:r säd; 
Minsjö hemmans taxeringsvärde 1861 
var 18,600 rdr rmt. Minsjö förmenas 
hafva tillhört slägten Minnisköld, befin- 
nes 1545 vara »fru Gunillas» landbo- 
hemman, 1660 och 1674 bebygdt till 
säteri af jungfru Elsa Gyllenstjerna och 
Ernst Creutz; kallas 1683 Esbjörn Reuter- 
crantz' sätesgård af 2^ mtl allodialfrälse, 
med 2 rå och rör. Ar 1687 egdes 1 
mänt. frälse-säteri och 1 frälse af öfverste 
Joh. Lor. Creutz; en gård var krono, 
af dr. Gunillas arfvegods, hade som frälse 
blifvit tagen från r. r. Claes Bjelke, men 
återlemnad vid hans återkomst till riket 
1616, derpå donerad 1620 till Erik 
Jöransson Ulfsparre, som dock ej fått 
den i besittning och tillhörde slutligen, 
såsom rå och rör under säteriet, r. r, 
Ernst Joh. Creutz, samt efter honom 
bemälde Öfverste. Dennes enka, Agneta 
Bonde, hade Minsjö 1726, derefter C. G. 
von Feilitzen, m. fl.; kapten Peter 
Stjernman dog här 1768. Han kommen- 
derades 1738 på skeppet Nya Sverige, 
som förolyckades; blef 1743 fången i 
Rewal och bivistade i Fransk tjenst 
tvänne träffningar med två engelska ka- 
pare. Hans enka, fru Elisabeth, född 
Grotte, skall egt Minsjö till 1825, der- 
efter öfversten Dav. Magnus Klingspor, 
gift med en hennes sondotter; åren 
1851—1861 fröknarna Klingspor. Kulla 
hörde derunder 1687, såsom genom byte 
från hertig Adolf Johan förvärfvadt af 
E. J. Creutz; det var redan då afhyst 
efter en öfvergången eldsvåda. 

Misteln. En sjö uti Gryt socken 
och Nyköpings län, bildas af Dunkerån 
(67,5 fot öfver hafvet) och har ymnigt 
braxenfiske, hvarför den ock kallas »herr 
Öknas visthus». 

Mistelås. Annex-socken till Slätt- 
högs pastorat, är belägen uti AUbo härad 
af Kronobergs län, 3V4 mil n. v. från 
Wexiö, gränsar i öster till Slätthög, 



86 



listelås. 



i s. och s. v. till Qvenneberga och Hjorts- 
berga samt omfattar en areal af O,46o 
qvadratrail, af hvilka 0,058 äro insjöar. 
Marken är bergaktig och backig. Jor- 
dens beskaffenhet är medelmåttig; rå- 
dande jordmånen är mo, bevuxen med 
ljung. Östra och södra delen har skog 
till husbehof ; men nordvestra delen lider 
brist derpå. Åkerjorden består af sand 
och svartmylla. Betet är nästan öfver 
allt svagt. Enligt uppgifter, insamlade af 
Kongl. Hushållnings-Sällskapet i länet, 
uppager den odlade jorden 600 tid, hvaraf 
500 brukas i ensäde och 100 i cirkulation; 
naturlig äng 2,600 tunnl. Utsädet upp- 
gifves till 2 t:r hvete, 60 t-.r råg, 100 
t:r korn, 225 t:r hafre, 187 t:r bland- 
säd och 400 t:r potates samt 8 lU lin; 
utsädet 1815 uppgafs till 280 t:r. Af 
hvete, hafre och potates skördas vanligen 
6:te; af råg, korn och blandsäd 5:te 
kornet; linskörden uppgifves till 320 
lU. Årliga förbrukningen till befolkning 
och kreatur uppgifves till 2,092 t:r säd 
och 1,000 t:r potates. Antalet af vin- 
terfödda kreatur uppgifves till 133 hästar, 
4 tjurar, 118 oxar, 240 kor, 120 ung- 
nöt, 500 får och 80 svin. Ladugården 
afktistar till afsalu 8 oxar, 12 ungnöt, 
20 lU ost och 150 U6 smör. Socknen, 
som år 1810 beboddes af 539 och 1860 
af 807 personer, består af llVg mänt. 
skatte, l'Vg krono, 778 mänt. frälse och 
taxerades s. år till 62,460 rdr rmt. — 
Socknens namn har förklarats genom en 
sägen, troligen uppkommen af välbekant 
namnförklaringslust, som anföres af kyrko- 
herden Santesson s^ålunda: Den första 
Mistelås kyrka förmenas först ha stått 
på Rydaholms gata, hvarest en stad skall 
ha varit belägen (hvaraf synas rudera 
än i dag); men då Rydaholms kyrka af 
sten uppbyggdes der hon nu står, skänktes 
förra träkyrkan till Mistelås. Då kyrkan 
transporterades, mistes låset under vägen; 
deraf namnet. Wieselgren anser namnet 
snarare uppkommit deraf, att Mistel växt 
på åsen. Kyrkan brann 1719, uppbygg- 
des 1724, är 28 alnar lång, 11 bred, 
ligger V5 mil från moderkyrkan. Kalken 
är gifven af domprosten Bonde Humerua 
och fru Anna Steuch. Församlingen 
fick ej gudstjenst oftare än hvar 3:dje 
Söndag, förrän socknen ökade presträntan 
till 2 rdr af halfgården, dagsverke och 



Iflisterhult. 

osthjelp efter kontant. En physico- 
economisk beskrifning öfver socknen ut- 
gafs i Lund af B. N. Hagelberg 1766. 
Gårdar och byar: Säteriet Tagel (se deu ar- 
tikeln). Frälseheminaiien ^,2 Sjninc/hult och 1 
Hulevik, taxerade till 6,160 rdr, egdes 1861 af 
fröken Rappe. — ^'2 Sjuhult, är sergeantbost. ; 
här fann Santesson 1757 i en bibel uppgift på 
gränserna för AUbo kontrakt, som då aflidne 
män uppgifvit, då den gamla sedeln skrefs. 
Den lydde: »Perfunctorum signa praecipua inter 
Albo contractus: Gieddeholm, Hjorgren, Akasten, 
Sölebro, Spångahall, Bäckalid, Högalid, Dragsmo, 
Kulror, Testadeklint; mellan Bockahall och Sö- 
lebro stod en book benämnd krokebok, thet har 
hvar sina rätta ägor» etc. Oaktadt dessa mär- 
ken lågo recta linca, så njöt AUbo dem ej till 
godo. Ett dulgadråp hade skett, och AUbo ville 
undgå betala plikten. Östbo betalade den och 
utvidgade derigenom sitt område, så att åtskil- 
liga u. v. gårdar i Rydaholm då togos fråu 
Mistelås. — V4 mtl GamrnaZÄtorp gafs af Carl XI 
till kapellansboställe i stället för hemmanet i 
Agnaryd, men blef åter 1844 utbytt mot {^/g 
Mistelås, som nu är komministersboställe. Öf- 
riga hemmanens namn äro Agnaryd, Kjexås, 
Korssmoen, Mäxarp, Skyttebohl, Sutarekull, Will- 
arp och Wret. — Adress: Wexiö. 

Misterhult. Socken och patronelt 
pastorat af 3:dje klassen, hörande till 
Tunaläns och Sefvedes kontrakt af Lin- 
köpings stift, är belägen uti Tunaläns 
härad och Kalmar län, 4V8 mil s. s. v. 
från Westervik, I5V4 mil från Linköping 
— vid 120 fots höjd öfver hafvet; — 
omgifves i norr af Gåsefjärden, i öster 
af Östersjön, i vester af Hjorthed, Tuna 
och Christdala socknar, i söder af Dö- 
derhults samt omfattar med Figeholms 
köping en areal af 3,i76 qvadratmil, 
hvaraf 0,09i äro insjöar. Marken är nä- 
stan öfverallt bergig och ojemn. Rådande 
jordmånen är sand, blandad med lera 
och mosse. I större delen af socknen 
växer skog till behofvet, uti en mindre 
del ymnigt, i åter en annan del, särdeles 
vid skärgårdskusten, alls inte. Socknen, 
som år 1810 beboddes af 3,885, år 1860 
af 5,963 och d. 1 Juli 1862 af 6,062 
personer, består af 36 mänt. skatte, 3 '/g 
krono, SlVg fi*älse och taxerades till 
809,350 rdr rmt. Folkets uttal är en 
blandning af Öländska och af det, 
som talas omkring Westervik samt inåt 
landet; skärgårdsboerna äro ock merän- 
dels klädda som Öländningarne. Sjöfart 
idkas med 5 båtar. Misterhult anser 
Crtclius hafva fått sitt namn af mist, 
töcken eller dimma, och hult, skog, alltså 
Mistigthult eller Misterhult, af en skog, 



1 



listerhult. 



Mister hult. 



87 



uti hvilken är dimma; detta tycks öfver- 
ensstämma med belägenheten, när man 
betraktar de mossar, som här finnas uti 
skogen, och h varifrån, såsom fallet är 
med dylika, en ånga uppstigit, som gjort 
luften töcknig, innan öfverste Hammar- 
sköld i medio af 1700-talet lät utdika 
mossarna och afröja skogen. Namnet 
kan ock vara af misteln, som här ym- 
nigt växer. Kyrkan, fordom uppförd af 
trä af Bengt Skalle till Tjustgjöl på sä- 
teriet Misterhults egor, är nybyggd af 
sten 1790. Patronatsrättigheten åtföljer 
Misterhults säteri, enligt Kongl. resolu- 
tion af d. 19 Nov. 1688. Barnunder- 
visningen bestrides i 4 flyttbara skolor 
och 2 barnskolor; år 1862 besöktes 
skolorna af 894 barn. Af historiska 
minnen omnämnes, att skärgården blef 
något oroad under kriget med konung 
Sigismund i Polen, och år 1598 blefvo 
60 Polackar slagna, hvilka voro på ett 
skepp, som ankrat vid Långö uti denna 
socken. Uti April månad år 1677 kom 
en dansk kapare in uti Misterliults-skären, 
slog ihjäl en bonde och sökte genom 
allehanda misshandlingar förmå en bond- 
hustru att uppgifvahvar kyrkans rikedomar 
voro. Ar 1509 uppehöll sig här riks- 
föreståndaren Svante Sture, som härifrån 
utfärdade privilegier för Westerviks stad. 
På Tjustgöls fäste skall fordom bott 
Bengt Skalle, hvilken varit en betydande 
man kort före reformationen. Han skall 
låtit gräfva en graf från Tjustgöls lilla 
göl, ^/^ mil ned till Saltsjön, så att man 
den tiden kunnat ro derigenora till Tjust- 
göls gård, hvilken då skall varit väl 
byggd. "Vid gräfningar ha här funnits 
grundmurar af gråsten, klint och tegel. 
Ar 1752 ha vid Ramnebo hemman 
funnits i jorden prydnader af koppar, 
äfvensom 1825 vid Kråkelimd^ hvarom 
se den artikeln. 

Gårdar, verk m. ni. Figeholms köping (se 
den art.) med 59 hus, taxerade till 20,00U rdr 
rmt, är förenad, enl. Kongl. förordning af 18G2, 
med församlingen under gemensam kommunal- 
förvaltning. Säterierna Misterhult, Wirbo, Wi- 
rum med ett nyligen anlagd t kopparverk, Gäss- 
hult, Fårbo (se dessa artiklar) upptaga med 
underlydande: ^ I2 Figeholm, 1 St. Skäftvik, V2 
L:a ibm, V4 Arena, ön Jungfrun, 2 qvarnar, allt 
under Wirbo; V4 Fagerslätt, 2 Solstad, 1 Tveta, 
tegelbruk och qvarn, allt under Wirum; */\ 
Baggemåla, ^^/^ Klockaregård, ^/g Mantetorp, 
^/g Ramnebo, * § Springaremnla, V4 Tjurslmlt, 
^/24 Ölfvedal, et^ manufakturverk, allt under 



Bollnäs, 1 •/2 Gersebo, ^ /^ 
Askaremåla, ^'g Koppramåla, */|g Tjustgöl,^\\i 
under Fårbo, */?{ af socknens taxeringsvärde. 
IV2 PFirgrarn, ' "tax. till 20,040 rdr jemte '/2 
Rastorp, ^/^ Arena, 1 tullmjölqvarn med 4 par 
stenar, allt tax. till 41,525 rdr, egdes af kapt. 
A. Norden skjöld. — V/2 Tjustgöl, ^^\ Höckhult, 
egdes af recior Robach. — 1 mänt. skatte lin- 
bramåla, se art. Linnäs. — 1 Uälsingsö med säg. 



egdes af major Liljenstolpe 



V2 Flathult, 



tax. till 6,000 rdr, egdes af P. Zander. 
L:a Fighult, jemte Vs St. ibm med såg, tax. till 
10,490 rdr, egdes af handl. M. Wijkman. — 
*/4 mänt. Bökstorp, V 4 Snaras, ^/o Tjustgöl, 
utgöra en egendom, tax. till 11,445 rdr. — På 
Russeviks egor finnes ett skeppsbyggeri, som 
erlade i bevillning 7 rdr 50 öre; på Boda, Aby, 
Plittorp och Späckemåla hemmans egor finnas 
4 pottaskebruk. Boställshemraan äro "^/g Gölg- 
hult, tax. till 9,870 rdr, kyrkoherdens, V4 Gj-öw- 
hult, komministerns, 1 Köksmnla, majors-, 1 
Plittorp, hvaraf hälften häradsskrifvare- och 
hälften kronolänsmansboställe. Af öfriga hem- 
man må nämnas Askaremåla, Basteböla, Bast- 
hult, Baggetorp, Blomsterhult, Elmekärr, Flivik, vf 'V','- 
Götehult, Gloestad, Granö, Hägnad, Högskidla, '■**i*> 
Hunö, Harenäs, Ilvirfhult, Klintemåla, Kroxtorp, 
Laxemar, Lekaremåla, Mederhult, Näs, Skurö, 
Ström, Sippetorp, Sulegång, Simpevarp, Jämse- 
rum gästgifverihemman ; lotshemmanen Långö, 
Marsjö och Örö. I socknen ha funnits Sol- 
stadsnäs och Liljenbergs koppargrufvor, som varit 
ödelagda tills för några år sedan ; Solsta eller 
Mörtfors grufvas läusning medelst ångkraft fort- 
går nu, se vidare art. "VVirum. Vid Hamnö, 
Winö och Kråkelund äro vårdkasar och vid 
Hamneskär ett sjömärke af trä. — Adress: 
Oscarshamn. 

Misterhult. Två mantal frälse-säteri 
uti ofvannämnda socken är väl beläget 
och har tillhört slägten Hammarsköld, 
hvaraf på 1740-talet öfverste Ake Ham- 
marsköld, som bebyggt det, på 1770- 
talet adjutanten A. von Garderaien, år 
1799 premier-ingeniör-kapitenen J. Wim- 
mercrantz, år 1861 handl. Nils Larsson; 
taxeringsvärdet var 28,005 rdr och för 
I underlydande SVfi mänt., 1 oljeslageri, 
I 2 sågar, 1 tullmjölqvarn med 4 par ste- 
nar, 1 räck- och 1 spikhammare (tax. 
till 1,500 rdr), 1 pottaskebruk, frälse- 
räntan af ^!(. mantal, hus och tomt å 
Figeholm, 49,250 rdr rmt. Egaren har 
patronatsrätten till pastoratet, men får 
icke tillsätta komminister, enligt kongl. 
res. d. 11 Mai 1792. 

Misterhult. Ett mantal frälse-säteri 
uti Wirserums socken, Aspeiands härad 
och Kalmar län, har fordom varit till- 
hörigt slägten du llietz, af hvilken bön- 
der förpantat det på 90 år. Byn Mister- 
hult utgöres af 4 mantal, taxerade 1861 



88 



Mitaiulersfors. 



BIjellby. 



till 23,160 rdr, och hade samma år 19 
åboer. 

Mitandersfors. Bruk, beläget i Bo- 
gens kapellförsamling, Jösse härad och 
Wärmlands län (Arvika pastorat), 6 mil 
från Arvika, 12 mil från Carlstad, an- 
lades år 1841 af brukspatron John Mi- 
tander och består af 2:ne stångjerns- 
hamrar för 2:ne härdar för oinskränkt 
smide, 1 knipphammare, 4 spikhamrar, 
husbehofssåg och husbehofsqvarn. Under 
bruket lyda ^/^ mänt. frälse Bogen, V4 
mänt. kronoskatte Kyrkoskogen. Till 
dessa hemman hör en skogsareal af 
13,500 tunnland. Bruket har en sär- 
deles vacker belägenhet vid södra ändan 
af sjön Wareln (Waraldsöen), hvaröfver 
rikslinien går mellan Sverige och Norige. 
Hela tillverkningen vid bruket försäljes 
till Norige, dit transporten är beqväm 
till Kongsvinger öfver sjöarna Wareln 
och Möckern 1\'^ mil och landväg 1%. 

Till Mitandersfors höra Bedafors bruk 
i Norige vid sjön Mökern, som, anlagdt 
af brukspatron Mitander, består af 6 
spikhamrar jemte en större finbladig 
såg för 2 ramar, hvilken sednare upp- 
byggdes af Norrmannen J. C. Bredesen 
1854, då dessa egendomar till honom 
försåldes af brukspatron Mitander för en 
summa af 110,000 rdr rmt; de äro i 
år (1863) åter försålda för 170,000 
rdr rmt till förre bruksförvaltaren Chr. 
Sundström. 

De första bebyggarne på hemmanet 
Bogen inflyttade från Finnland under 
konung Carl IX:s tid, och begagnas ännu 
bland de äldre, så kallade Bogsfinnarne, 
Finska språket i dagligt samtal, likasom 
hos flera af dessa finnes Finska Bibeln. 

Innan Mitandersfors anlades, herskade 
i Bogen stor nöd, dels i brist af arbets- 
förtjenst till följd af dess afskiljda läge 
samt i saknad af vägar, och dels för 
otillräckliga och oftast frusna skördar 
på de små åkerlapparna, hvarföre furor- 
nas bark anlitades till brödföda. Ännu 
i början af detta århundrade bibehöllo 
finnarne icke allenast sitt hemlands seder, 
utan en råhet och okunnighet, som starkt 
kontrasterade mot deras grannars upp- 
lysning; men en märkbar förändring, 
både i andligt och lekamligt afseende 
till befolkningens stora fördel, har in- 
träffat, sedan kyrka i Bogen uppbyggdes 



1850 på statens bekostnad, äfvensom 
prestgård, och prest tillsattes, som af 
staten erhåller sin hufvudsakliga lön, 
hvarjemte skola inrättades. 

Der för 20 år sedan man endast såg 
små åkertäppor mellan otrefliga rök- 
stugor, der äro nu prydliga byggnader, 
omgifna af vidsträckta odlade fält. Dessa 
anläggningar äro frukter af förre egaren 
af Mitandersfors, brukspatron John Mi- 
tanders, omsorger och ihärdighet; han 
har äfven skänkt en ganska vacker lä- 
genhet till boställe åt presten samt på 
egen bekostnad anlagt väg 2 mil till 
Fredros bruk, som ligger vid landsvägen 
mellan Fryksdalen och Arvika. Innan 
denna väg anlades, fraktades om som- 
maren på hästryggen alla lifsförnöden- 
heter, förenade med stora kostnader och 
tidspillan. 

Mittå, elf och dal, se art. Ljusnedal. 

Mjeilby. (Förut skrifvit Mellby i 
jordeboken, men enligt kollegii bref af 
d. 30 Dec. 1850 skall socknens rätta 
namn Mjeilby från nämnda dag införas). 
Socken, belägen i sydvestra delen af 
Blekinge, uti Listers härad, Vg mil från 
Sölvesborg, utgöres af en i Östersjön ut- 
skjutande udde och är, utom på en del 
af vestra sidan, der den begränsas af 
Sölvesborgs och Ysane socknar, alldeles 
omgifven af vatten. Dess största längd 
utgör 41,640 fot och bredden 39,160 fot; 
den har ett arealinnehåll al 80,943,45 
qvadratrefvar eller 14,454^/32 tunnland. 
Marken är i allmänhet lågland och ut- 
göres hufvudsakligen af slätter, skiljda 
från hafvet genom omgifvande, fordora 
skogbevuxna höjder, hvilka på socknens 
östra sida utgöra en nästan samman- 
hängande sträcka, som tager sin början 
vid södra stranden af Skönribäcks om- 
råde och fortgår derifrån norrut, med 
småningom tilltagande stigning, öfver 
Skönabäcks, Hörby och Håsaby betes- 
marker, tills den på sistnämnda bys 
egor ernår en betydlig, på östra sidan 
mot hafvet tämligen brant höjd, hvilken 
af ålder varit kallad »Listershufvud.» 
Härifrån sänker den hastigt och nästan 
försvinner, men synes snart åter på Mjeilby 
egor, der den mot norr slutar vid sjö- 
stranden. De betydligaste af socknens 
öfriga höjder äro det s. k. Stiby berg 
och Mörbij kulle eller Högarör. 



Mjellby. 



Mjeliby. 



89 



Sjöar finnas här inga och af rin- 
nande vatten endast en mindre bäck 
eller rännil, som utfaller i Östersjön, på 
Skönabäcks egor, men hvilken under 
sommarmånaderna är nästan uttorkad. 
Kärr liafva här fordom utgjort en icke 
obetydlig areal, men äro nu, genom i 
sednare tider verkställd uidikning, all- 
deles aftappade och till största delen 
uppodlade. Mossar förekomma inga andra 
än de, hvarur bränntorf hemtas, och 
äro sålunda att anse såsom en stor fördel 
för orten. 

Den rådande jordmånen är sandmylla 
på sandbotten, dels lätt och mager, dels 
mycket bördig; likvisst förekommer dess-' 
imellan på många ställen, såsom på 
sydöstra ändan af Löfverby egor, å mel- 
lersta delen af Mjeliby, vestra delen af 
Håsaby, mellersta delen af Hörby, en 
stor del af Istaby egor samt der och 
hvar i Mörby och Siretorp, lerjord på 
lerbotten; äfvensom på sistnämnde bys 
egor förefinnes en del klappermylla, hvar- 
jemte de aftappade kärren, till större 
delen belägna på socknens vestra sida, 
innehålla mer och mindre lätt mossjord. 
Hafsstränderna, i allmänhet långsluttan- 
de, äro till det mesta betäckta med fin, 
hvit sand, hvilken, sedan skogen blifvit 
borttagen, på flera ställen af vinden 
blifvit uppdrifven på gräsvallen derom- 
kring, der den gjort betydlig skada. De 
här befintliga stenslagen utgöras af granit 
och gneis. Af yngre bildningar före- 
kommer vid Listershufvud och i Mörby 
kulle ett slags gruskalk. Inga mineral- 
och helsokällor finnas. Socknen är be- 
tydligt uppodlad och, i förhållande till 
vidden, den mest sädesbringande och 
befolkade i Blekinge samt vanligen sund 
och helsosam. Såsom en egenhet har 
man bemärkt, att det vanligen regnar 
betydligt mindre i Mjeliby än på andra 
ställen i dess omgifningar, hvilket orsa- 
kar, att, oaktadt kornet merändels ej sås 
förr än omkring d. 10 a 15 Juni, det 
likvisst oftast mognar i Augusti. 

Folkmängden inom socknen är i oaf- 
brutet tilltagande. Efter att den år 
1816 utgjorde 3,100 personer, steg den 
år lb30 till 3,839, år 1840 till 4,321, 
1850 till 5,124, år 1856 till 5,226 och 
år 1860 till 5,671 personer. År 1853 
utflyttade till Amerika 74 personer. Hus- 

V. 



bönder vid åkerbruket voro 1856: 189, 
utom 73 jordtorpare; deras tjenstehjoci 
och hemmavarande söner 380. Fiskrar- 
nes antal var 240, deras tjenstehjon 
och hemmavarande söner 112. Folk- 
lynnet i allmänhet här, liksom annor- 
städes i Blekinge, röjer mycken beslut- 
samhet, kraft och sjelfständighet, men 
tillika ofta benägenhet för trots och 
öfverraod. Klädedrägt och boningssätt 
förete nu mer ingenting nationelt och 
egendomligt. Hemmansegarnes bonings- 
hus uppföras, på sednare tider, till stor 
del af tegelsten, en våning höga med 
tegeltak, samt röja ofta smak i anord- 
ningen och framställa sig ganska fördel- 
aktigt. Uthusen byggas nästan allmänt 
af gråsten, stora och rymliga, samt täckas 
med halm och stundom vass. Fiskrarnes 
boningar deremot bestå, såsom vanligt i 
Blekinge, nästan uteslutande af små trä- 
kojor, placerade om hvarandra. Tjenste- 
hjonens löner, hvilka de sista åren be- 
tydligen stigit, äro för drängar vid åker- 
bruket från 30 till och med 100 rdr, 
ja, stundom än högre; för fiskaredrängar 
ända till- 150 rdr rmt, utom ett frigarn, 
motsvarande 30 å 40 rdr; för pigorna 
högst 35 rdr rmt. Dagsverken kosta 
under sommaren 50 öre jemte födan; 
en karl, som föder sig sjelf, beräknas 
dagligen hafva 1 rdr 83 öre rmt. 

Socknens hufvudnäringar äro åker- 
bruk och fiske. Åkerbruket, socknens 
förnämsta näringskälla, skötes i allmänhet 
med mycken drift och omtanke, samt 
afkastar i vanliga år icke obetydligt ut- 
öfver socknens eget behof. Fisket, en 
med socknens läge öfverensstämmande nä- 
ringsgren, som bedrifves af ett betydligt 
antal personer, icke allenast egentliga 
fiskare eller strandsittare, utan ock af en 
del hemmansegare såsom binäring, är 
äfven tidtals ganska lönande, men hin- 
dras i sin fortgång i icke ringa mån, 
dels af ett stadgande, som, till skydd 
för laxfisket i Mörrumsån, förbjuder en 
del fiskare att nyttja sina laxredskap 
annorlunda, än att de måste först segla 
omkring 2 mil från sitt hem; dels 
ock af den omständigheten, att svenska 
lagarne hindra fiskrarne från att på 
Bornholm, der de under sommaren idka 
sillfiske, nedsalta och så hemföra sillen, 
hvarigenom en icke obetydlig förlust 

12 



90 



Mjellby. 



Mjellby. 



förorsakas, enär nämnda vara måste der- 
städes försäljas för 25 öre, medan den 
här gäller 1 rdr. Deu tredje närings- 
grenen, boskapsskötseln, har icke hunnit 
någon särdeles höjd, då man företrädesvis 
här vinlägger sig om producerande af 
säd och potates. De penningebelopp, 
hvartill de utom socknen afyttrade pro- 
dukterna årligen anses uppgå, utgöra: 
för spannmål och potates 30 ä 40,000 
rdr, för fiskvaror 50 ä 60,000 rdr 
och för ladugårdens af kastning m. m, 
4 å 5,000 rdr rmt. Något på rationela 
grunder inrättadt åkerbruk finnes egent- 
ligen icke i socknen, utan äro så väl 
brukningssätt som redskap ännu de gamla 
vanliga; men nyodlingarne hafva fort- 
gått i ganska stor utsträckning, så väl å 
kärrmark som hårdvallen, så att på de 
2:ne sista decennierna åker-arealen säkert 
blifvit mer än fördubblad. Åkern upp- 
tages nu till c-.a 6,366 tunnl., ängen till 
1,494 tunnland. Tröskverk finnas på 4 
ställen inom socknen; i öfrigt qvarstår 
det gamla sättet att uttröska säden med 
handslagor. Höbordet är för de flesta hem- 
manen knappt och ej motsvarande åker- 
vidden. Stallfodring hela året förekommer 
blott vid prestgården och sker med rot- 
frukter och hö om vintern samt grön- 
foder om sommaren. De allraflesta af 
allmogen bibehålla den gamla vanan från 
den tid, då socknen var skogstrakt, att, 
så länge marken är bar, utan afseende 
på årstid låta kreaturen gå ute. 

Skogen har på de flesta hemmanen 
blifvit behandlad med stor misshushåll- 
ning, sä att i hela östra hälften af 
socknen föga eller intet deraf återstår, 
utan, i stället för att större delen af 
betesmarkerna till Skönabäck, Hörby, 
Håsaby och Mjellby ännu i mannaminne 
prunkade med herrliga bok- och eksko- 
gar, förete de nu kala, till en del ljung- 
bevuxna och förbrända fält samt i dagen 
blottade grusåsar, stenar och några nakna 
berghällar. Uti socknens södra och syd- 
vestra del, eller i byarna Istaby, Mörby 
och Siretorp, har man likväl bättre hus- 
hållat med denna dyrbara egendom. I 
synnerhet hafva Mörby och Siretorp ännu 
en tämlig vacker bokskog. Förutcin bok 
och ek förekomma, ehuru äfven i ringa 
qvantitet, björk och al samt några mindre 
parker ung barrskog. God tillgång på 



bränntorf förefinnes på flera ställen, isyn- 
nerhet i Löfverby. 

Socknen utgör i och för sig sjelf ett 
regalt pastorat af l:sta klassen samt 
hörer, med hänseende till styrelse och 
uppbörd, till Bräkne och Listers häraders 
fögderi, i lagskipningsäi-ender till Listers 
härads domsaga och i afseende på kyrk- 
liga styrelsen till Lunds stift. Kyrkan, 
som färdigbyggdes 1791, är rymlig, men 
saknar konstvärde. Hon är försedd med 
ett torn på sin ena åt vester vet- 
tande ända och har 2:ne ganska vackra 
klockor. En grafsten vid altaret har 
årtalet 1330. Då ett gammalt altare 
borttogs 1728, fick man se reliker efter 
en af de 11,000 jungfrur. Denna jung- 
frus helgedom låg uti en silkespung, 
hvilken ytterligare bevarades i en ask 
af bly. Jemte benknotorna fanns en 
pergamentslapp med påskrift: »Testa 
Euphrosinc que fuit una de undecim 
millibus virginum.» Bland kyrkoherdar 
må nämnas den nyligen i April 1862 
aflidne Hans Birger Hammar, som till- 
trädde pastoratet 1851 och var född 
1814. Om denne man, som, utrustad 
med sällsynta talaregåfvor och stor dialek- 
tisk förmåga, gjort sig känd genom 
tidningen »Evangelisk Kyrkovän» som 
kämpe för religionsfriheten, må nämnas 
några karaktersdrag. 

Så uttalade han sin grundsats i ett bref till 
en vän i följande ord: »Hvilken usel ära att 
samla några högar guld och derpa vilja grunda 
sitt anseende! Nej, alt arbeta för frihet, upp- 
lysning, fädernesland och således uppfylla sin 
bestämmelse, det är sann ära.» Från densamma 
vek ej Hammar, dä han emottog detta pastorat, 
med hvars betydliga inkomster, enligt hans eget 
medgifvande, det skulle vq^rit honom lätt att på 
några år spara ihop en t:a guld; »men», sade 
han, »finge jag en, så ville jag snart ha en till, 
och så allt vidare, och då blefve jag lätt en gi- 
rigbuk, och det får en prest minst af allt vara. 
Jag låter derföre mina inkomster mest gå som 
de komma, och det mesta stannar inom försam- 
lingen, som gifvit mig dem. För mina barn 
skall nog Gud sörja.» När Blekingsboerna år 
1855 och särskildt omkring 200 MjcUbyboer, 
mest fiskare och husmän, försökte göra uppror 
med anledning af de dyra sädespriserna ocb tå- 
gade beväpnade åstad mot Sölvesborg, för att 
tvinga alla bränvinsbrännare att upphöra med 
sin för land och folk, synnerligen för de fattiga, 
förderfliga handtcring, och Hammar erhöll under- 
rättelse härom, sadlade han sin häst och satte 
af i traf samt upphann dem, innan de hunnit 
målet för sin färd. Då han inträffade, hade or- 
tens domare, numera aflidne Justitieombudsmannen 
Wcster, auläudt och höll just på att »i lagens 



Mjellby. 



Mjellby. 



91 



och deras älskade konungs namn» förmana dem 
till fred ocli undersåtlig lydnad. När de ännu 
icke desto mindre knorrade och sjntes föga be- 
nägne att afstå frän sitt företag, ville han fram- 
draga och för dem uppläsa upprorslagen, för att 
genom hotelse med det borgerliga svärdet förmå 
dem till undergifvenhet. Men Hammar afrådde 
härifrån och bad att få tala några ord med dem. 
Beviljades. Han sade då ungefär följande: »J 
hafven nu hört, huru eder vördade Domare i 
lagens och konungens namn bjudit eder att hålla 
frid. Nu kommer jag i eder himmelske konungs 
namn och bjuder eder å Hans vägnar detsamma 
samt har att säga eder, att J aren skyldige Ho- 
nom lydnad, sa framt J ej viljen betraktas så- 
som upprorsstiftare emot Honom. Och dessutom, 
om J också icke viljen akta på Hans bud, hvad 
är det väl för galenskaper J hafven för Eder? 
J viljen tvinga bränviusbrännarne att upphöra 
med sin handtering, och det är just J sjelfve 
som uppmuntren dem dertill. Kunnen J då icke 
begripa, att så länge J aren galna nog att supa 
deras bräuvin, så är det i deras intresse att 
bränna? Upphöreu att supa, sä skola de derige- 
nom tvingas att upphöra med sitt bräunande. 
I stället att sålunda vända Eder med eder harm 
mot dem, vänden Eder mot Eder sjelfva. Kasten 
bort supen, och bränvinspannorna ramla af sig 
sjelfva. Jag råder Eder derföre att återvända 
hem med fred och arbeta under nykterhet, och 
Gud skall skaffa Eder bröd.» Detta, ett nyk- 
terhetstal i tvåfaldig mening, hade åsyftad ver- 
kan, och massan truppade fredligt tillbaka; en- 
dast några fä fortsatte vägen till Sölvesborg, med 
uttrycklig förklaring, att de hade der enskilda 
ärenden att uträtta. 

Lika litet hyste Hammar någon otillbörlig 
fruktan för biskop och domkapitel, såsom ses 
af hans svar till påminnelsen om att det kunde 
vara godt att stå väl hos desamma med afseende på 
framtida befordran: När man vill söka befordra 
Guds rikes sak, så får man icke se på sin tim- 
liga befordran. Utrymmet tillåter ej att anföra 
mer om denne man, som eguade sig åt lossandet 
af dessa samvetstvångets baud, som på intet sätt 
tjena till att befrämja verklig religiositet, men 
i stället befordra skrymteri och död slentrian. 
Vi vilja i stället anföra något om hur hans verk- 
samhet spred sig äfven till landthushållningen. 
Jordbruket vid prestgården, gifvande blott c:a 20 
t:r säd, när Hammar tillträdde den, afkastade 
vid hans död öfver 300. Han vårdade sig ock 
om träden. »Den, som ej har sinne för träd- 
plantering, måste vara en slö menniska», bru- 
kade han säga. Ej ringa kostnader nedlades på 
trädgårdsodling och plantering af träd till Mjellby 
prestgårds prydnad. Afven af denna sådd få 
efterträdarne skörda frukten. Vid tillträdet var 
prestgården förfallen. Ingen ladugård, fastän 90 
tunnl. bördig jord, intet gästrum, intet golf och 
rum var ens i brukbart skick uti egna byggnin- 
gen, hvarför ock Hammar fick fullt upp att göra 
och måste med 7,000 rdr deltaga uti kostnaden 
för boställets ombyggnad. 

Barnundervisningen bestrides af 4 
ordinarie och 2 extra ordinarie skollärare 
uti 5 fasta egna skolor och 2:ne loka- 
ler, som hyras på Helleviks och Hörviks 



fiskelägen, Äfven finnes en skola för 
qvinnliga handaslöjder. Ar 1855 stifta- 
des här en förening, i ändamål att ge- 
nom försäkring bereda ersättning för 
fiskredskap, som genom storm eller olycka 
under vräkning i sjö förlorats eller så 
skadats, att de blifvit obrukbara. Fattig- 
försörjningen består dels uti alla orkes- 
lösa fattigas indelning på hemmansegarne, 
som hafva hvar sitt fattighjon att vårda, 
dels uti understöd i penningar eller 
spannemäl, och dels uti lin och ull, som 
lemnas ut till att spinna, sticka, väfva 
m. m. åt dem, som sakna arbete. Om 
socknens fornlemningar hänvisas till art. 
Håsaby, Hörby och Istahy. 

Hemmantalet är 56 '/^g mänt., hvaraf463/^ 
skatte, l^/g krono, 8 '/g frälse, taxerade 18GI 
till 843,300 rdr rmt och skiftade i 213 bruk- 
ningsdelar. Hemmausåboerna äro, med undantag 
af 13^ frälse-bönder, som lyda under Ljungby 
och Arups sätesgårdar, samt några tiUfälliga 
arrendatorer, alla egare af den jord de bruka 
och begagna. Backstugornas antal har under 
de sista 20 åren icke obetydligt ökats; äfven 
är det vanligt, att bönder till husmän utarrendera 
på 2, 5, stundom 10 år, större eller mindre 
jordrymder, från 5 till 56 å 84 qvadratrefvar. 

1 socknen bo 2 kuslsergeanteroch 5 kustroddare. 
Den af socknen till kronan utgående tionden 
utgöres af 210,67 kubikfot råg och 284,49 ku- 
bikfot korn. Af socknen utgående bevillning 
uppgår till 4,129 rdr 74 öre, ständiga räntor 
till 3,266 rdr 30 öre, kostnaden för rustning och 
rotering till 9,552 rdr 77 öre. Aflöningeu till 
kyrkoherden uppgår till c:a 9,000 rdr. Den enda 
skjutsning, som förekommer, består i uppbudad 
kronoskjuts. Inqvartering träffar sällan, då ingen 
landsväg går genom socknen. Antalet båtsmän, 
som socknen åligger underhålla, utgör 92 man, 
deraf 89 indelnings- samt 3 frälse eller roterings- 
båtsmän. Kyrkotionden, hvilken utgår med samma 
belopp i spannemål som kronotionden, har hit- 
tills blifvit löst med 4 rdr 12 öre för tunnan 
råg och 3 rdr 50 öre för kornet. 

Gårdar och hemman: M 7 — \^, 51, 54 och 
55 Löfverby, 3 mänt. frälse, lyda under Ljungby 
säteri och brukas af 11 bönder; M 109, ^2 
mänt. Istaby, lyder under säteriet Arup och har 

2 bönder. — ;»? 19,^3, 17 Löfverby 23/^^ 
mänt. skatte hafva en åbo. — 4'/8 sk. Mjellby 
med 22 åboer, 780 tunnl. åker och 83 tunnl. 
äng. — 2 mänt. skatte Mörby, med 9 åboer, 
231 tunnl. åker, 51 tunnl. äng. — 5V24 mtl 
skatte Siretorp, med 29 åboer, med 500 tunnl. 
åker och 156 tunnl. äng. I denna by eger 
L. Cronvall ^/g mänt. med tegelbruk, tax. till 
18,640 rdr. Minsta brukningsdelen i socknen 
är y|g mänt. Hörvik, tax. till 340 rdr. — 1 
mänt. Mjellby kyrkoherde-, ^/g ibm klockare- 
boställe. Kyrkan disponerar 1 9 utjordar och ett 
gatuhus, tax. till 2,150 rdr rmt. Byarne Hå- 
saby, Hörby och Istaby äro omnämnda på sina 
ställen. — ^/4 mänt. Skönabäck, hemmanet eges 
af åboer i Hörby och användes nästan helt och 



92 



^jelldrunge. 



Mjöhlby. 



hållet till betesmark. Följande fisklägen finnas: 
Nogersund, Hellevik, Tossö, Hörvik och Djupakås. 
— Adress: Sölvesborg. 

Mjelldrunge, MJellrimga. Annex- 
socken till Eriksbergs pastorat, är belä- 
gen uti Gäseneds härad af Elfsborgs 
län, 4V4 mil n. n. o. från Borås, SVg 
n. n. v. från Ulricehamn, 1 mil från 
Sörby jernvägsstation, och omgifves i 
norr och vester af Hellestad, i sydvest 
af Kjellunga, i söder af Eriksberg samt 
i vester af Grolanda socken, den sed- 
nare i Skaraborgs län. Socknen inne- 
fattar 0,190 qvadratrail land, fördelade 
på I2V32 niant., hvaraf S^^/gg skatte, 
l^^/^g krono, 2 frälse, och beboddes 
1860 af 413, år 1805 af 302 personer. 
I bevillning (efter II art.) erlades 1861: 
63 rdr 55 öre. Ordinarie räntan är 
107 rdr 39 sk. 3^7.30 i'st. kr.-värdi. — 
Kyrkan, byggd af gråsten och af okänd 
ålder, ligger ^/c, mil från moderkyrkan. 
År 1322 såldes Mjäldrunge af Eörik 



Birgersson till sonen Birger 



Eörik Bir- 
gersson, hvilkens ättemärke var ett hvitt 
band (balk) från det ena hörnet af sköl- 
den till det andra, i rödt fält och stund- 
om i blått, var en bland aristokratiens 
kämpar, som gjorde väldigt motstånd 
mot konung Magnus Birgerssons försök 
för en stark kungamakt, men vanns om- 
sider af konungen genom att erhålla en 
maka inom de konungskes leder, Helga, 
Amund Haraldssons dotter. Ar 1289 
skref konung Magnus till påfven, att 
både konungen och riket hotades med 
fara, om Eörik gifte sig utomlands. 

Hemmantalet, hvarför eg.-rätts agi^l erlägges, 
är fördeladt uti 64 brukningsdelar, hvaraf den 
största utgöres af 1 mänt. Glömme, tax. till 
4,050 rdr, eges af enkefru Fock. — V4 -^^^" 
gärde eges af Elfsborgs regimentes bo_ställs- 
kassa. — ^\ Jädvi, railitiae-hemman. — Öfriga 
hemman äro: Ebharp, Skjällaredsgjerde, Slättered, 
Ttibbarp, Räfvelslätten eller Westergärde (från 
och med år 1859). Socknen ligger 2 mil från 
adressorten Falköping. 

Mjellerum. Ett mantal skatte; har 
varit reducerad t. från Lars Cantersteins 
donation, se vidare art. Kisa socken. 

Mjerdevid. Posthemman af 2 mänt. 
uti Slaka socken, Hanekinds härad och 
Linköpings län, hvaraf ly^ mänt., tax. 
1861 till 9,090 rdr, lyde"r åtminstone 
sedan 1852 under Eyd säteri i S:t Lars 
socken. — Mjerdevid har varit prcebende 
och krono; 4 gårdar i Mjerdevid done- 



rades 1632—52 åt öfverste P. Linde- 
roth; Hans Ulfsparres barn erhöllo 1673 
stadfästelse dera och fingo 1683 behålla 
2 gårdar; 1700 och 1726 näranas de 
ännnu såsom egare till IV2 mantal. 

Mjällån, se Stigsjö socken. 

Mjödahult. Ett skattehemman af % 
mänt. uti Algutsboda socken, L^ppvid- 
dinge härad och Kronobergs län, anses 
af Schlyter vara det Mioahult, som om- 
nämnes i Smålandslagen, der det heter: 
the seen alle skylde till gilzla och gruta. 
ey aeru biltugha eller banzatte. 
alla the som boa innae mioahult, oc myrtlekis, 
och raaelin brutabek oc biurekis. 

Oförklarligt synes vara, hvarför detta 
obetydliga hemman namnes, då ett härad 
eller en lagsaga skulle antydas. 

Mjö. O, hörande till Hellaryds soc- 
ken i Blekinge och anslagen till lots- 
ningens uppehållande; var 1861 tax. till 
300 rdr rmt. 

Mjöhlby. Socken, utgör med den 
sedan slutet af förra seklet i kyrkligt 
hänseende dermed sammanslagna Sörby, 
ett patronelt pastorat af 2:dra klas- 
sen, hörande till Wifolka och Walkebo 
kontrakt af Linköpings stift, och lig- 
ger uti Wifolka härad af Linköpings län, 
2 mil från Wadstena, ^/^ från Skenniuge, 
2'^l^'^n\n Linköping; oragifvande socknar 
äro Harg och Sya i öster, Weta i n. o., 
Ekeby och Åsbo i s. v. ; arealen är 0,496 
qv.mil, hvaraf 0,oi3 äro insjöar. Häraf 
hör största delen till Mjölby, hufvudsak- 
ligen öster om Svartån, som genomflyter 
socknen; Sörby ligger helt och hållet på 
vestra stranden. Stora dalgångens båda 
sidor i hela sin utsträckning förete en 
af de mest storartade och vackra scener, 
som hela landskapet har att uppvisa, 
såsom bestående af höga, sagta sluttande 
åsar, oravexlande med åkerfält och löfd un- 
gar, och derimellan det breda vattendra- 
get, med flera fall vid Mjölby och ett 
vid Egeby nordligare, annars i ringa lut- 
ning. Östra åsens sluttning mot ån är 
nära ^4 ^^^ hrtå och har flera slätter 
och små dalgångar, hvari bäckar ned- 
rinna; längre österut består Mjölby huf- 
vudsakligen af skogsmark, med åsar och 
bergshöjder samt mellanliggande dalar 
och kärr. Eådande jordmånen är dels lera 
och svartmylla, dels sandmylla, till min- 
sta delen sand; äng och bete äro i all- 
mänhet otillräckliga, skog finnes ännu 



mjöhlby. 



njöbäck 



93 



vid en del hemman. Hufvudnäringen är 
åkerbruk med boskapsskötsel och brän- 
vinsbränning; deitill komma betydliga 
qvarnverk, hvaraf ej mindre än 10 st. 
med tills. 34 par stenar vid Mjölby, 
samt andra mindre fabriksanläggningar 
vid samma stora qvarnby. Folkmängden, 
som år 1805 var 1,380, uppgick 1860 
till 1,862 personer. Hemmantalet är 
46% mänt., hvaraf 23V2 skatte, 5 kr., 
ISVg frälse (häraf höra 2 mänt. på 0,006 
qvadratmil med 68 inv. under Högby 
socken i Göstrings härad). 

Möllebij förekommer tidigt nog, re- 
dan 1284, för dess qvarnverk, hvaraf 
kyrkor och kloster visste att delvis skaffa 
sig besittning; äfven som kyrkosocknar äro 
både Mjölby och Sörby sannolikt gamla 
och hafva åtminstone från reformations- 
tiden utgjort ett pastorat, hvilket från 
1760 och 1774 är patronelt till egaren 
af Hulterstad (se den art.). Från 1791, 
då Sörby kyrka ödelades, begagna båda 
församlingarna Mjölby kyrka (som tros 
fått namn af det myckna mjöl, som 
males vid byns qvarnar). Kyrkan har 
varit af kalk- och gråsten, mycket gam- 
mal, med tillbyggnad af trä från 1689, 
men af brann 1771 jerate byn och om- 
byggdes 1774 ocli 75. Ett högt, ansen- 
ligt torn finnes, uti hvilket uppsattes ett 
slagur, det endaste vid någon landskyrka 
uti Östergötland. På kyrkogården äro en 
graf för slägten Ehrenkrona och prosten 
Cederholms vackra monument Socknen 
eger, utom vanliga kassor, en änkekassa 
för de kyrkliga tjenstemännens efterlef- 
vande samt donationer af Holmström 
o. a., uppgående till en årlig inkomst 
af 500 rdr 83 öre. Barnundervisningen 
bestrides uti en fast och en flyttbar 
skola af 2 examinerade lärare för 130 
barn (år 1862), under det att 61 under- 
visades i hemmet. Af fornlemningar om- 
talas en runsten vid Sörby kykogård, 
grafliögar vid Mjölby, högar och sten- 
sättningar vid Eldslösa i s. o., m. m. 
Ett historiskt minne är fäst vid Hidje 
skog, på gränsen mot Högby, och finnes 
redan anfördt under nämnda ord. 

Vid katholska tidens slut hörde till kyrk- 
liga stiftelser 8 gårdar, till hospital 4V4> till 
kloster 13, alla i Mjölby; i Sörby egde kyrk- 
liga stiftelser 2, och liVi hörde till kloster; 
de sistnämnda jemte 7 af gårdarna i Mjölby 
cgdes af Skenninge kloster. På 1600-talet in- 
nehades nästan allt af adel. Nu egas ungefär 



hälften af mantalen och de flesta qvarnarne af 
allmoge, en stor del hör under säterier iuom 
eller utom socknen. Gårdar, byar, verk m. m., 
i Mjölby, hvars 31 3/^ mänt. äro skiftade i 70 
lotter: V2 niant. Bockarp, 2 mänt. S:a Bergn, 
sistnämnda eges under Solberga säteri; '■^/^ 
Egeby, 2^/^ Eldslösa, ^/., Ekeberg, 1 ^/g Gof- 
varp, hvaraf sistnämnda -^^^ egas jemte 1 V2 
mänt, Eubblarp, taxeradt till 12,300 rdr rmt, 
af Carl J. Larsson, — V4 raant. Grytmålen, 
skatte-säteriet Hulterstad (se nedan), 1 '/g Kohl- 
stad, '/g Mjöhlkulla (med qvarii, eges af W. 
Bergman i Stockholm); ^/^ mänt. skatte-säteri 
Spånga, allt skatte. — 3 mänt. Berga, hvaraf 
V2 mänt. eges af kontraktsprosten_ Petersson i 
Normlösa, 2 mänt. Egby, 2 ','2 Östra, Vestra 
och Norra Eldslösa, ^/o Egebytorp, V4 Folk- 
nan, 1 Herrmanshult, V4 Hjulpan, det sist- 
nämnda jemte J '/2 luant. af Berga, '/^ Stock- 
hem, V4 Karemåle, lyda under Solberga sä- 
teri; V4 Kohlstad, ^2 Lundarp, V4 Wallstorp 
eller Kohlbotten, 1 Örbergshidt, allt frälse. — 
Mjölby, 1 mänt. skatte, '^/^ mänt. frälse, 9 
qvarnverk, med tillsammans 30 i)ar stenar, är 
en urgammal qvarnby; redan 1284 gaf konung 
Waldemars gemål, drottning Sophia, en qvarn i 
Mjölby till sin kammarjungfru Ingrid; dessutom 
finnas i byn färgeri och ölbryggeri. — Mjölby 
kyrka eger frälse-räntan af V4 Mjölby med 
qvarn, donerad af D. Gyllenclou på Hulterstad. 
I byn är gästgifvaregård och poststation. — 
Mjölby, 1 raant. krono, prestgård med V4 mänt. 
stom samt '/^ Kyrkosätter. ^,2 Lundby, ka- 
pellansbord. — P/4 Kohlstad, ^/^ Grytmålen, 
1 n:a Berga, äro utarrenderade indragna militiae- 
boställen. — V'2 ^^jölby, railiticehemman. — 
3/g Brogeslätt, 3/^ Hulterstad, */g Spånga, Vg 
Uglarp äro sammanbyggda med 43/^ ber. säteri 
Hulterstad, se den art. På det i kyrkligt hän- 
seende hithörande, men i Högby socken belägna 
hemmanet Lärketorp föddes, d. 20 Mai 1785, 
J, "W. Zetterstedt, som till utvidgande af kän- 
nedom af fäderneslandets naturalster företagit 
åtskilliga vetenskapliga resor till Öland, Gott- 
land och Lappmarkerna. Hans namn har af åt- 
skilliga länders naturforskare blifvit uppkalladt 
t)ch förvaradt i 1 örtspecies och 15 djurspecies. 
— I Sörby finnas: ^(2 Gunnarp, 2 Haddelöf, 
V2 Kohlarp, P/g Lundby, ^,'2 Miskarp, P/2 



krono Gu 



nnarp. 



Sörby, alla skatte. — 

P/2 Haddelöf, P/o Lundby, V2 Sörby, äro 

frälse. — Adress: Linköping, 

Mjöbäck, Mjölbech (i 1825 års jor- 
debok), ]\fjöbech (allmännast). Konsisto- 
rielt pastorat af 2:dra klassen, hörande 
till Kinds kontrakt af Göteborgs stift, 
utgöres af socknarna Mjöbäck, Elfsered 
och Holtsljunga samt omfattar 31% 
mantal. Pastoratet beboddes 1860 af 
2,329 personer. — Mjöbäck, modersocken 
uti Kinds härad af Elfsborgs län, ligger 
5% mil från Borås, 10 mil från Göte- 
borg samt omfattar en areal af 0,646 
qvadratmil, af hvilka 0,032 äro insjöar. 
Marken är till större delen bergaktig, 



94 



Mjölkalånga. 



Mjölkeröil. 



endast på få ställen jemn. Rådande 
jordmånen är öfver allt sand och mjäl- 
jord. Skogen uppfyller husbehofvet. Jern- 
malm skall funnits här; raen dess uppta- 
gande har varit lönlöst, hvarför ock arbetet 
dermed upphört. Socknen, som år 1805 
beboddes af 466 och 1860 af 765 per- 
soner, består af 3% naant. skatte, 1 
krono, öVg frålse. 1 bevillning (efter II 
art.) erlades 1861: 98 rdr 58 öre. Ord. 
räntan 54 rdr 20 sk. l^V2o ^'^^' ^^'•'^- — 
Riksrådet Carl Carlsson Gyllenhjelra er- 
höll år 1616 Mjöbäcks gäll i förläning 
med all dess vissa och behållna årliga 
ränta. Kyrkan, af trä, ombyggdes åren 
1650 och 1747, tillöktes 1820. 

Socknens 9V4 mänt., hvarför eg.rätts afgift 
betalas, äro fördelade i 56 egodelar, hvaraf den 
största utgöres af ^/2 mänt. Bosgården, tax. till 
3,000 rdr, och den minsta af */i6 mänt. Katt- 
arp, tax, till i?60 rdr. — ^'4 Mjöbech, med 
qvarn och såg, samt Elfsered stom. Strömma 
qvarn och såg (i Elfsered socken), alltsammans 
tax. till 3,220 rdr, innehafves af kyrkoherden. 
— Af öfriga hemman nämnas: Ytter och Öfver 
Moghult, Sturkunga, Tokabo, Yttre Lida, Ekåsen, 
Orbrunstorp, Brostorp, Draglyckan, Grefvabo, 
Hallesnäs, Inganäs, Wrängebo, Assurabo, Annel- 
sered, Elmhult, Finabo, Getåsen, Hältö, Knapasjö, 
Skogstora, Stenshult. — Adress: Svenljunga. 

Mjöhult. Ett raant. frälse-säteri uti 
Sandviks socken, Westbo härad och Jön- 
köpings län, skall, enligt Wieselgren, 
ha omkring 1700 egts af en Axel Reu- 
tersköld (?); egdes på 1750-talet af öf- 
vestelöjtnant D. Barckenbom, i hvilken 
slägts ego gården skall varit under nära 
ett sekel; år 1828 egdes gården af bön- 
der, äfvensom 1861, då den hade 7 egare 
och 6,980 rdr:s bevillningsvärde. 

Mjölkalånga. By af 3V4 mantal 
skatte, iVg mänt. krono uti Finja soc- 
ken, Westra Göinge härad och Christian- 
stads län, hvaraf ^V32 mänt. eges af in- 
spektor Qvittberg; JYi 3, Vg mänt., eges 
af Höganäs stenkolsverk; kronohemraanet 
är sergeantboställe, V4 mänt. skatte har 
varit häradsskrifvareboställe. Uti Afzelii 
Sagohäfder, IV Band., sid. 165, oranäm- 
nes en ljunghed i Finsta (Finja?), sträc- 
kande sig utefter stora landsvägen till 
Helsingborg, hvarest finnas stensättnin- 
gar och många uppresta Iiällar, dem fol- 
ket säger vara minnesmärken efter ett 
stort fältslag. Der, vid en gård, som 
kallades Mölklång, upphann Matts Ket- 
tilraundsson med götiska hären den dan- 
ska 1318, och en hård drabbning före- 



föll, hvarifrån han gick med seger och 
stort byte; men de danske togo till flyk- 
ten; och samme författare säger, tilläfven- 
tyrs är detta det stora slag, hvarom 
ännu en sägen går bland folket, se Wit- 
taryds hed. 

Mjölkbo. Frälse-säteri af V* mänt. 
uti Osterunda socken, Thorstuna härad 
och Westerås län, beläget i öster vid 
Bysjön, utgör med 2 mänt. frälse Rys- 
sjö ett gods, tax. 1861 till 13,945 rdr 
(för Mjölkbo 5,022 rdr). Säteriet har 
på 1700-talet tillhört slägten Duvall, 
1825 en Sunesson; det hela var 1847 
och ännu i åboen A. Anderssons ego. 

Mjölkeröd. Egendom uti Tanums 
socken och härad af Göteborgs och Bo- 
hus län, af 1 mänt. skatte och Vg mänt. 
underlydande, med qvarn och tegelbruk, 
tax. 1861 till 25,888 rdr rmt (hvaraf 
15,000 rdr för sjelfva Mjölkeröd), egdes 
s. år af G, L. Brunius, år 1825 af dok- 
torinnan Brunius. Mjölkeröd hemman 
skatteköptes den 19 Februari 1793. Vi 
vilja låta arkitekten och latinske skalden 
professor G. Brunius sjelf beskrifva sitt 
barndomshem och låna till detta ändamål 
några rader ur hans »Antiqvariska resa 
1839»: Egendomen är belägen på en bergs- 
sträcka, som omgifves å ena af Sandnäs- 
å andra sidan af Tanums-fjärden. Enligt 
sägen skall denna halfö fordom varit 
kringfluten. De låglända ängar, som 
utbreda sig mellan här inskjutande fjär- 
dar, ha bevisligen i mannaminne utvid- 
gat sig; och flera s. k. sältor, h vilka i 
anseende till ofta öfverstigande hafsvat- 
ten voro i början af detta århundrade 
bara, äro nu gräsbundna. Mjölkeröd har 
mycken tall- och granskog, hvilken sedd 
på afstånd gör mellan de kala bergen 
och djupa fjärdarna ett herrligt intryck. 
Boningshuset, med två våningar, beläget 
på en klipphöjd, är af murtegel och har 
tvänne våningar. Nedanför utbreder sig 
en trädgård, hvilken med en jordrymd 
af 10 tunnl. innehåller öfver 2,000 frukt- 
träd (på sednare tider har den dock blif- 
vit inskränkt till hälften). Den är an- 
lagd af doktorinnan Brunius. Här ned- 
sorlar en bäck, som beskuggas af höga 
alar och omgifves af slingrande gångar 
och kringplanterade hviloplatser; många 
små holmar finnas, med broar, som le- 
da deröfver. En mängd dels raka, dels 



Ijölkevik. 



no. 



95 



bugtiga gångar genomkorsa denna träd- 
gård, så att man kan både njuta af den 
äldre smakens regelbundna anläggning 
och den nyares naturenliga anordning. 
De skogbeväxta bergshöjder, som om- 
gifva ifrågavarande plantering, och de 
ängar, som ligga derutanför, öka ställets 
behag. Men all denna fägring minskas 
onekligen, då man från den högtbelägna 
byggnaden ser de kala bergsryggar och 
Ijungbeväxta backar, som åt öster be- 
gränsa utsigten. Men den goda jord- 
mån här finnes, den myckna skog här 
eges, de herrliga ostron här tagas och 
de utsökta fruktsorter här växa, äro för- 
delar, som öka ställets värde. 

Mjölkevik. Egendom af % ^^^nt. 
frälse uti Eneby socken, Kinda härad 
och Linköpings län, belägen vid sjön 
Åsunden, var 1686 krouo, 1726 frälse 
under Hofby, tillhörde 1783 major We- 
sterling, inom hvilken slägt den förblif- 
vit; närvarande ^egaren är kapiten J. P. 
Westerling på Aby i Horn. 

Mjölsefall (fordom Mölsefall). Tre 
och ^/g mantal frälse-säteri med afliysta 
hemmanet Herrhagen, beläget uti Kisa 
socken, Kinda härad och Linköpings län, 
1 mil från kyrkan, utgör med qvarn och 
tegelbruk ett gods; se vidnre Kisa socken. 
— Mjölsetall köptes 1629 af P. Stjern- 
felt; egdes sedermera af dess måg C. D. 
Kugelhjelm, föres 1687 under skatte, 
men innehades af Christina Stjernfeit, 
Christ. Grubbes enka; tilhörde 1726 öf- 
verste C. G. v. Del vig, gift med en Ku- 
gelhjelm, på 1750-talet genom köp ryttm. 
Wetterstrand, 1825 och 1852 kapiten 
Sjöstens arfvingar, mamseller Sjösten och 
fru Liljensparre; år 1861 doktor E. 
v. Goés. 

Mjörn. Den största sjön i Elfsborgs 
län, ligger i Wädtle härad. 

Mjörn. En större ö, belägen mellan 
Oi*oust och Tjörn, utmärker sig för hög- 
naturskönhet; se vidare artikeln Sundby 
säteri. 

Mjöshult. Gård uti Hjortheds socken 
uti Södra Tjust härad och Kalmar län, 
af iVg niant., taxerad 1861, jemte mjöl- 
och sågqvarn, till 11,175 rdr, egdes 
samma år af Falsterbo bruksegare. Ett 
mantal skatte-säteri tillhörde år 1625 
guvernören Ivar Christersson Ulfsparre; 
i slutet af detta århundrade inpå 1700- 
talet af slägten Mörner; här föddes Carl 



Johan Mörner, sedermera major och rid- 
dare af Svärdsorden, död 1782. Han 
bivistade fälttåget i Norge 1718 samt 
Finska kriget på 1740-taiet. Tuneld för- 
modar, att gården såldes af Christer Horn 
till assessor Hans Bauman (Liljenstolpe), 
som deraf var egare år 1778, och år 
1799 innehades det, tillika med Blanka, 
af hans enka. Deras måg, öfverstelöjtn. 
David R. Montgomery, var egare år 
1829 (se om honom under art. Wij). 
På säteriet har i år (1863) timat en 
stor eldsvåda, som utbröt i fähuset och 
grep med sådan hastighet omkring sig, 
att 34 kreatur, deribland 11 par oxar, 
blefvo inbrända. Vid ett försök, som af 
en behjertad man gjordes att utsläppa 
några af kreaturen, var han på ett hår 
nära att blifva begrafven under den 
brinnande höskullen, som just då ned- 
störtade. Hela uthussträckan, som till- 
hörde stället, nedbrann totalt; men bo- 
ningshusen blefvo räddade. 

Mjösjöhult. Ett fjerdedels skatte- 
hemman i Kalmar län, Södra Wi socken 
och Sevedes härad, tax. 1861 till 2,640 
rdr, hade 3 åboer. Professor Samuel 
Liljeblad, son till rusthållaren Håkan 
Larsson, som bodde på detta hemman, 
är känd genom sin Svensha Flora och 
åtskilliga andra botaniska skrifter. Un- 
der sin resa 1788 med Eutström och 
Ekholm till Lappmarken samlade han 
många sällsynta växter och gjorde åt- 
skilliga märkvärdiga fynd; blef botanices 
demonstrator, med. doctor 1793, ledamot 
af Wetenskaps-Akademien samt dog 1815. 
Åtskilliga anekdoter berättas om honom, 
mer eller mindre sanna. 

Mjösund. Sågverk uti Råneå socken 
och fögderi af Norrbottens län, tax. 
1861 till 87,500 rdr och egdes då af 
handl. Salander m. fl. 

Mo. Härad i Jönköpings län, är 
beläget vid 57^35' polhöjd och 31^ 16' 
meridianskilnad, i norra ändan af Nissa 
floddal samt på sluttningarne af de på 
sidorna liggande bergshöjder, inneslutet 
på trenne sidor af bergskedjor, i norr 
mot Tveta, i vester mot Westergötland 
samt i öster mot Östbo, men allde- 
les öppet i söder mot Westbo härad. 
Det är utsträckt i nordost och sydvest 
vid pass 4 mil i längd, och största 
bredden är 2V4 mil; det upptager, enl. 
Hahrs Stat. Tab., en areal af 6,504 qv.- 



96 



Mo. 



Mo. 



mil, hvaraf 0,34i äro insjöar. Bergen här- 
inom bestå till det mesta af gneis, öfver- 
gående här och der, särdeles i n. o., till van- 
lig granit, ömsom röd och ömsom grå. De 
gå likväl sällan upp i dagen. Af bergshöj- 
der må nämnas: Elgåsen, Stigaryds, Isa 
och Espås berg (se art. Bottnaryd och 
Hestra socknar) samt Hjortåsen, nämnd 
i det bekanta Danaholms-fördraget, på 
Holabo egor i Stengårdshults skate från 
Bondstorps socken. Inom häradet räk- 
nas några och fyratio sjöar, men ingen 
af betydlig storlek. De märkligaste äro: 
Strå^-en, Rasjön, Sten eller Stengårdshults- 
sjör . I Nissaåns väg ligga 5 sjöar, de 
er j , igenom hvilka denna å på sin långa 
1 •'.... a flyter; men ingen är öfver V4 mil 
lång. Af dessa må nämnas: Källeryds- 
eller Wiksjön och Guss- eller Gusjön, 
mellan hvilka finnas ett kort, smalt och 
djupt liggande sund, som antages vara 
det i Danaholms-fördraget omnämnda 
Ance-Niz på den grund, att den bäck, 
som i detta sund utflyter i Nissan eller 
Gusjön, anses för geografisk gräns mellan 
Mo och Westbo. Den legala gränsen 
ligger 0,125 mil längre i norr än den 
geografiska. — Mo härad är tvifvelsutan 
till jordmån det af naturen minst gyn- 
nade af häraderna inom länet. Uti Nissa- 
dalen är endast mager sandrao; men 
sandbäddarne bära öfver allt resliga furu- 
skogar. De flesta sänkningarna i de ut- 
bredda sidohöjderna intagas af kärr och 
mossar. Höjdernas jordmån består af 
ett ganska torrt, vanligast jernrostadt 
grus, med en matjordsbetäckning, som 
på sina ställen har föga öfver tummens 
mäktighet. På sina ställen är gruset 
alldeles rödt af inblandad jernockra. Den 
fruktbarare jordmånen finner man här 
som annorstädes i Finveden hufvudsak- 
ligen på höga ställen; men der är ytan 
åter öfver allt ganska stenbunden. Det 
uråldriga bruket af ensäde är här ännu 
allmänt bibehållet hos allmogen. Höst- 
råg sås väl af en och annan på smärre 
i trade lagda åkerstycken; men ordent- 
lig trädning är ingenstädes hos densam- 
ma vedertagen. Den öppna åkerjorden 
till hvarje hemman skattas af Allvin till 
icke mer än 12 geometriska tunnland. 
Häradets jordrymd af 142,628 tunnl. är 
fördelad på 112V8 niant.; dessutom fun- 
r.os i häradet 1861: 3 lägenheter, 5 
bergverk, 10 manufakturinrättningar, 39 



qvarnar och sågar. Medelvärdet af ett 
mantal taxerades 1861 till 2,957 rdr 
35 öre, 1 bergverk till 49,264 rdr, en 
qvarn och såg till 1,440 rdr 68 öre. Är- 
liga statsbidraget är på ett krono-skatte- 
hemman i medeltal 222 och på ett frälse 
135 rdr rmt. Utsädet uppgifves till 
30 t:r på hemmanet. För att visa, huru 
skiljaktig jordmånen kan vara inom ett 
och samma län och på några få grad- 
minuters afstånd från hvarandra, må 
nämnas, att, ehuru Säby socken i Norra 
Wedbo är 11 mänt. större än Mo härad, 
så har socknen 108,284 tunnl. mindre 
vidd än häradets 8 socknar, och likväl 
hafva socknens hemman ett vida högre 
värde än häradets. Häradets betydliga 
egovidd upptages deremot af mycken 
skogsmark. Skaparen synes ock hafva 
danat totalbeloppet deraf enkom för skogs- 
växt; men det är menniskan, som för- 
ändrat denna så beskaöade naturens ge- 
staltning. Dels genom härjande skogs- 
eldar, dels genom nedhuggande af skog, 
som qvarlemnades att förruttna, hafva 
dessa växtlifvet förintande mossar och 
sumpmarker uppkommit, hvilkas vatten- 
massor genom möss- och vattenväxter 
årligen ökas. En annan del af dessa sko- 
gar har genom vanligt svedjande och en 
oklok hushållning förstörts. Trädslagen 
utgöras hufvudsakligen af fur och gran, 
hvilka väl trifvas på den magra jorden. 
Ängar och gärdesbackar bära dock björk, 
blandad med en och annan asp, sälg, rönn, 
mer sällan al; ek finner man knappast, 
än mindre bok. Minst 20,000 tolfter 
bräder och plank beräknas årligen för- 
sågas vid häradets sågar. Uti Mo hä- 
rads skogar fanns fordom mycket ville- 
bråd, till och med rådjur. Fordom skall 
här ha varit godt om orrlekar på Dumme 
Mosse, för närvarande fästes ringa upp- 
märksamhet på sådana, sedan bulvan- 
jagten blifvit hos allmogen gängse. Mo- 
häradsboerna äro väl öfvade i anställande 
af skallgång, så att rofdjuren hos dem 
hafva föga trefnad. — j\Io härad har 
fordom hört till AYestergötland. Det 
innefattar 4 hela och delar af 6 sock- 
nar (se vidare tabellen till Jönköpings 
län, sid. 98) och beboddes 1860 af 
5,796 personer. Är 1850 funnos 361 
bönder på egna hemman, 112 på andras, 
207 jord-, 1 stattorpare, 42 arbetsföra 
backstugusittare, 268 verkliga fattighjon. 



Mo. 



9Io. 



97 



Folket härstädes är gudfruktigt, så vidt 
en ordentlig och flitig kyrkogång kan 
bevisa sådant. Det är i allmänhet ett 
stillsamt, ihärdigt och arbetssarat folk, 
hvilka egenskaper, i förening med den 
stundom omtalta småländska hushållsak- 
tigheten, försätta det i tillfälle att godt 
kunna berga sig. Lik sin stamförvandt 
Westbon, är Mobon fallen förhandaslöjder. 
— För närvarande utgör häradet, jemte 
Tveta och Wista, ett fögderi och en 
domsaga, med tingsställe uti Unnaryds 
gästgifvaregård. I äldre tider, särdeles 
under Gustaf Ls och hans söners rege- 
ringar, lydde det skiftevis under fog- 
darna i Westbo, Östbo och Tveta. På 
rotar äro inom häradet förlagda 12 man 
af Smålands grenadierer och 50 man 
soldater af Jönköpings regimente, Mo 
härads kompagni. — Bo Jonsson Grip 
innehade häradet 1386. Från och med 
år 1619 till och med år 1646 tillhörde 
det Göteborgs stift; men sedermera har 
det lydt under "Redvägs kontrakt af 
Skara stift. 

Mo. Annex-socken till Hesselskogs 
pastorat, är belägen på Dal uti Tössbo 
härad af Elfsboros län, 1 mil n. n. v. 

o o ' 

från Åmål, samt omfattar en areal af 
0,533 qvadratmil, af hvilka 0,043 äro in- 
sjöar. Socknen är bergig. De flesta 
hemmanen ligga vid en dal från Buvatt- 
net ner till Åmåls socken å båda sidor 
af Lerbyån. Öfriga sjöar äro: Nedra 
Kalfven, Drögsjön, Låbysjön och Har- 
sjön; dessutom finnas 3:ne kärr. Vid 
Hennebyu finnes en mineralkälla, högst 
sällan begagnad. Folkmängden har på 
50 år ökats med 580 och uppgick år 
1860 till 1,308 personer. Hemmantalet 
är 13% skatte. I bevilln. för egande- 
rätt och inkomst efter II art. erlades 
1861: 510 rdr rrat. 

Kyrkan byggdes af trä med sitt torn 
1685 på stommens egor, der hon af ål- 
der legat, 1 mil frän moderkyrkan. Till 
art. Låbyn hänvisas om riksdagsmannen 
Hans Jansson. I socknen märkas: Fors- 
backa, Hanefors och Pershyns jernverk. 

Hemmantalet är fördeladt i 91 egolotter, 
hvaraf den största utgöres af 1 mänt. Fors- 
backa, 3/^ Grellsbol, ^/g Pershyn, * /4 Smedse- 
rud, 1 Wassbotten, ^ i\ Öijersbyn, 3/g Byn, ''"g 
Kallskog, alltsammans tax. till 40,800 rdr. — 
Forsbacka, 1 mänt. säteri, egdes 1667 af kor- 
netten Gustaf Bagge, som bebyggde hemmanet 
till säteri, enligt domboken 1669. — 1 mänt. 

V. 



Haserås, häraf är ^/^ mänt. boställe för pastors- 
i adjunkten. Sedan Gustaf Wasa olagligen in- 
dragit Stommen, måste ett boställe ånyo inköpas. 
Det skedde på följande sätt: 1744 inköptes för 
Mo kyrkas penningar (400 daler silfvermynt) 
V4 Hult i Hesselskog, som den 14 Mars 1745 
i utbyttes mot V4 i Haserås och 2 daler s:mt. 
\ Kyrkan köpte år 1770 för 100 daler s:mt */36 
! i Haserås ocli ytterligare Vjg likaledes för 
i kyrkans medel. Efter en femärig tvist mellan 
i Mo och de öfriga socknarna i pastoratet om 
! eganderätten till denna ^/g i Haserås, slöts 
förlikning dera imellan, hvarpå häradsrätten den 
19 Oktober 1810 dömde, att denna omtvistade 
I */3 i hemmanet hädanefter såsom hittills skall 
I innehafvas och begagnas såsom boställe af sock- 
i narnas 3:dje prest, hvilket utslag vunnit laga 
I kraft. — 1 mänt. Wassbotten egdes och be- 
1 boddes på 1730-talet af kapitenen friherre Carl 
I Didrik Taube. — Minsta brukniugsdelen är ^\-^ 
\ mänt. Lerbyn. — I socknen finnas Pershyns 
j Hanefors oc\ Låby sågar samt Kallskogs qvarn. 
j — Adress: Åmål. 

i Mo. Konsistorielt pastorat af 2:dra 

j klassen, hörande till Helsinglands Östra 

kontrakt i Uppsala stift, utgöres af Mo, 

modersocken, med Eegnsjö till annex, 

och innefattar 68^^l2 mantal, bebodda 

1860 af 2,993 personer. — Mo socken 
är belägen uti Södra Helsinglands fög- 
deri af Gefleborgs län, 19 mil från Upp- 
sala, IV4 iiiil vester från Söderhamn — 
vid 180 fots höjd öfver hafvet — samt 
omfattar en areal af 0,874 qvadratmil, 
hvaraf O^o-tä äro vatten. Marken är berg- 
aktig och ojeran. Rådande jordmånen 
är mo och fin sand. Skog växer utöf- 
ver socknens behof. Socknen, som år 
1810 beboddes af 1,053 och 1860 af 
1,600 pers., består af 37V2 mtl sk., % 
krono (eller 630 öresl. 10 pgl.) och tax. 

1861 till 165,600 rdr rmt; ordinarie 
räntan är 266 rdr 22 sk. 5 rst. krono- 
värdi. Kyrkan är belägen under 61 gr. 
19 min. polhöjd. Bland märkvärdiga 
män, födda inom församlingen, må näm- 
nas den ryktbare riksdagsmannen Erik 
Samuel Ödman, född i Mo d. 27 Okt. 
1786; samt Jonns Öfverbom, född d. 24 
Jan. 1758, hvars chartarbeten begagna- 
des, när baron Herraelin utgaf sitt stora 
chartverk. 

Byar, gårdar och verk: Flors linne- och se- 
gelduksfabrik, jemte 19 öresl. 15 pgl. uti Stens- 
veds och Flors hemman, utgöra en egendom, 
taxerad 1801 till 13,620 rdr, som eges af kapit. 
A. W. Hallström. På Flors hemman finnes ett 
garfveri, 2 spikhammarstockar och en qvarn; 
byn har 18 åboer. — I socknen finnes Helsinge 
regementes mötesplats Mohed, hvarpå en oflicer- 
corpsens åbyggnad är taxerad till 3,000 rdr. — 
Prestbordet Mo, skattlagdt den 17 Juli 1811 

13 



98 



no. 



Mo. 



till 23 öresl. eller 1'^/g mänt., och kapitens- 
bostället Ede. — Kyrkbyyi har 19 åboer; Tyby 
1 1 ; Myskje 6 åboer, med gästgifvaregård, hvar- 
ifrån skjutsas till Söderhamn i öster, IV4 Ji^ilj 



i söder till Stråtjära 



mil, till Glösbo i 



nordvest ^/g mil och till Hanebo i vester 2 
mil. Böhle 2 åboer; Näset 4; Bodarne 11; 
Svedja 5; Sundbäck 2; Florhed 9; Öfverbo 9; 
Segeråker 2; Nolhed 3; Emböhle 2; Rahnebo, 
5 öresl. 6 pgl. — Lillqvarns, Kihlbo, Djupbäcks 
sågar, hvardera taxerade till 1,500 rdr rmt. — 
Adress: Söderhamu. 

Mo.^ Socken i Wester-Norrlands län. 
Norra Ångermanlands fögderi och Sjä- 
levads tingslag, belägen 2V4 niil vester- 
ut från köpingen Örnsköldsvik och 11 
mil norr om Hernösands stad, gränsar 
i norr till Björna, i vester till Anundsjö, 
i sydvest till Sidensjö, i söder och öster 
till Själevad. Längsta sträckningen är 
i norr och söder, utgörande 35,980 al- 
nar, och största bredden i öster och 
vester, utg. 25,324 alnar. Socknens hela 
areal utgör 30,881 tunnl., hvaraf 46 
tunnl. upptagas af tomtplatser, 651 af 
åker, 2,295 af äng, 27,408 af skogs- 
och betesmark, hvartill äro räknade äl- 
ven vägar och samfällda platser samt 
481 tunnl. insjöar och träsk. 

Församlingen, som ända till år 1822 
utgjort en del af Själevads socken, 
blef genom en kongl. resolution af den 
3:dje Oktober nämnda år derifrån skiljd 
sålunda, att de 9 byar, hvaraf socknen 
till en början bestod, från Själevad ut- 
brötos och genom nämnda kongl. re- 
solution erhöllo tillstånd att bilda eget 
pastorat, under namn af Mo, samt upp- 
föra kyrka af trä. Dessa 9 byar med 
några och 60 hemmansrökar och en 
folkmängd af 700 personer, utgjorde 
således till en början hela pastoratet. 
Sedan dess hafva imellertid trenne byar, 
Österbacka, Öster och Wester Alnö, af 
dem dock de 2:ne sednare endast i kyrkligt 
afseende genom kongl. resolution blifvit 
från Själevad hit förlagda, äfvensom Mo 
jernbruk anlagdt, så att derigenom nå- 
gon tillökning vunnits så i skattetal som 
folkmängd. Härförutan ligger inom sock- 
nen å Gottne egoområde en del inegor 
till Handsjö by i Björna. 

Bland socknens naturskönare ställen, 
hvilka väl ej äro få, må synnerligast 
nämnas trakten vid och otVanföre kyr- 
kan, som med sitt väl valda läge redan 
på IV2 iiiils afstånd, mellan Hörnäs 



gästgifvaregård och Själevads kyrka, nätt 
och prydligt presenterar sig; äfven må 
anmärkas Alnöbyarna, hvilka, utmärkt väl 
belägna på sluttningen af en betydlig 
bergshöjd, i fonden hafva ett ganska 
vackert perspektiv, bildadt af Själevads- 
fjärdarna, samt deras odlade och väl be- 
byggda stränder. Dessa fjärdar, egent- 
ligen utgörande en i samma sträckning 
gående hafsvik, som bildar trenne be- 
tydliga insjöar, genom sund förenade med 
hvarandra och med hafvet, sluta vid 
gränsen af Mo socken, der den å, som 
af socknen fått namnet Mo elf, utfaller. 
Denna å, som är farbar för lastade båtar 
intill Gala by, utgör ett ganska vig- 
tigt kommunikationsmedel för varutrans- 
porter sommartiden, hvilket af ofvan- 
liggande socknar ända in uti Lappmar- 
ken flitigt begagnas. Hamnplatsen invid 
Gala by har ock härigenom vunnit en 
viss vigt och märklighet, såsom varande 
upplagsplats för de varor, som lör ortens 
behof sjöled es inkomma och sedermera 
landvägen vidare fortskaflas. 

Bergarten består endast af vanlig 
gråsten. A Gottnebys egor skall finnas 
en jernmalms-anledning, som likväl lärer 
vara af sämre beskaffenhet. Källor med 
lerhaltigt vatten finnas å flera ställen, 
hvaribland må nämnas en å Mo bys egor, 
som äfven begagnas såsom helsokälla. 

Folkmängden har under de sednaste 
åren betydligt ökat sig; dess antal på 
I 1820-talet är redan uppgifvet; år 1862 
I funnos 1,404 invånare. Detta förhål- 
i lande har naturligtvis sin förnämsta or- 
1 sak uti den tillökning, socknen vunnit 
I genom flera byars införlifvande ; men äf- 
I ven utan afseende härå visa tabellerna 
i flera födda än döda; dessutom hafva in- 
i flyttningar från andra orter tilltagit, 
I hvadan det märkliga förhållandet inträf- 
j fat, att, ehuru folkmängden öfver hufvud 
I ökats med öfver 30 proc, sä har dock 
i antalet af ungdom under 15 år förmin- 
1 skats. — Heramansegarne äro, utom 
egarne af Mo bruk och sågverk, som 
innehar 6 hemman inom socknen, en- 
dast bönder. Hvad sedligheten beträf- 
j far, så kan den väl i det hela anses 
! försvarlig, men är likväl långt ifrån hvad 
'. den borde vara. Såsom orsak härtill 
I uppgifves den handelsanda, med åtföl- 
! jande olater, som i allmänhet vidlåder 



lo. 



Mo. 



99 



denna landsorts invånare och visar sig 
redan hos ynglingen uti böjelse att köpa 
och byta fickur, tobakspipor, m. m. 
Den samvetsgrannhet och ärlighet, som 
förr varit ett utmärkande drag hos den 
norrländska allmogen, har härigenom li- 
dit stort af bräck, så att lura en god 
vän stämplades, åtminstone på 1850-talet, 
ingalunda såsom förkastligt, utan ansågs 
tvärtom endast bevisa godt handelsgeni 
hos den unge man, som framdeles skall 
träda i en handlande faders eller gran- 
nes fotspår. 

Socknens hufvudsakliga näringar äro, 
utom jordbruket, linodling och väfnad 
af preraie-lärfter samt uppfödande af 
hästkreatur och deras försäljning. Flera 
tusen alnar lärft tillverkas årligen, och 
detta utgör snart sagdt allmogens enda 
sysselsättning under "^/^tdelar af året. 
Att icke följden motsvarat de förhoppnin- 
gar, man gjort sig af denna näringsgren, 
som af regeringen alltjemt uppmuntras 
med premier, dertill får skälet sökas dels 
i försummandet af jordbruket och ladu- 
gårdskötseln, som blifvit endast binärin- 
gar, dels i begäret att sjelf realisera 
sina väfnader på de södra orterna, hvar- 
igenom införsel af lyxartiklar och öfver- 
fiödsvaror betydligt underlättats; slutli- 
gen och deruti, att utländningen uti väf- 
nadskonsten oupphörligen gått framåt, 
men allmogen härstädes står på samma 
punkt som för 100 år sedan. 

Det vore alltså skäl, att dessa pre- 
mier upphörde, som uppmuntra all- 
mogen att draga sig ifrån jordbruket 
till en näring, som dock icke gif- 
ver mer i behållning än dessa kon- 
tanta premiebelopp. Hand i hand med 
denna näring går inom socknen häst- 
handeln med alla dess förderfliga infly- 
telser både på det ekonomiska sjelfbe- 
ståndet och moraliteten. Uppkomsten 
af densamma torde härleda sig från den 
häfdvunna seden, att i Stockholm vin- 
tertiden afsätta ortens produkter, hvar- 
igenom behofvet af lastdragare och dessas 
förmånliga afsättning på södra orterna 
indragit allmogen på spekulationens fält 
äfven i denna gren och bildat en mängd 
häst- och handelsskojare, hvilka med få 
undantag slutligen fått ångra sin oför- 
sigtighet, att hafva öfvergifvit sina fä- 
ders tegar. Väl har under de sista 



åren denna vurm något aftagit, dock 
återstår ännu mycket af den gamla sur- 
degen. Åkerbruket kan, med hvad of- 
van blifvit antydt, sägas ligga i linda. 
På de sednaste åren har dock härutin- 
nan visat sig mera lif och omsorg. Göd- 
selberedningen och jordblandningar, söm 
förr ansets nästan såsom öfverflödssaker, 
vinna mer och mer insteg hos den för- 
ståndige hemmansegaren. Uti hela sock- 
nen finnes knappt ett enda riktigt dike. 
Eåg och korn, det sednare i synnerhet, 
äro sädesslag, som allmännast brukas. 
Hafra sås endast till smärre qvantiteter. 
Potatesodlingen motsvarar någorlunda 
behofvet. Jorden är i allmänhet lätt- 
brukad, såsom till större delen bestående 
af sandmylla. Styf lerjord finnes på 
högst få ställen. Höafkastningen är i 
allmänhet knapp, i följd hvaraf äfven 
ladugårdsskötseln är i lägervall. Som- 
marbetet å skogsmarken är i alla byar, 
utom Mo och Hållens, fullt tillräckligt, 
samt å flera ställen utmärkt godt. 

Ifrån Asele lappmark nedkomma år- 
ligen höstetiden stora boskapsdrifter. 
Skogen, som består af tall och gran 
samt någon björk, asp och al, är i alla 
byar tillräcklig för husbehof samt i 
några för afsalu af sågtimmer och bjel- 
kar. Jagten idkas obetydligt och består 
hufvudsakligen af fogelfångst medelst 
giller. Björn anträfi'as ofta å skogarna, 
der den ej sällan anställer förödelse bland 
allmogens boskap. Uti elfven, som ge- 
nomlöper socknen, är invid Mo by an- 
lagdt ett finbladigt sågverk samt jern- 
bruk, se nedan. Lax- och sikfiske, som 
tillförne varit i elfven ganska vinstgif- 
vande, är nu mer obetydligt. Orsak 
härtill förmodar någon vara den såg- 
spån, som i oerhörda massor nedskjutes 
i elfven, och hvilken skulle afskräcka 
laxen från uppgång. 

Socknen är ett reg. pastorat af 2:dra 
klassen, hörande till Ångermanlands nord- 
vestra kontrakt i Hernösands stift. Kyr- 
kan byggdes åren 1824 — 26 af trä och 
uppläts sistnämnda år till gudstjenst; 
förste kyrkoherden blef Michael Huss, 
som 1828 skänkte till kyrkan en kom- 
munion-kalk af silfver. Bland kyrkans 
tillhörigheter må vidare nämnas en svart 
silfverbroderad sammets-messhake, inköpt 
1826, en ljuskrona, skänkt 1829 af då- 



100 



%fi. 



Ho. 



varande kronprinsen Oskar, en dito skänkt \ 
1830 af förre riksdagsmannen Johan 
Bengtsson i Öster-Alnö, samt en ljus- 
krona, skänkt 1831 af bonden Per Jons- 
son i Österbacka. Barnens undervis- 
ning besörjes i fast skola af en examinerad 
skolmästare. Under läseterminerna, som 
tillsaramans utgöra 6 månader af året, 
besökes skolan af omkring 40 barn (på 
1840-talet); år 1862 erliöllo 56 barn 
undervisning i skolan, medan 106 un- 
dervisades i hemmet. Bidrag till fattig- 
försörjuingen utgå uti korn, penningar 
och spånadsämnen, allt efter behofvet. 
De fattige underhållas dels i fattighuset 
och dels genom sockengång. Ät de 
fattige, hvilka icke kunna räknas till 
nämnda kategorier, bereder fattigvården 
arbetsförtjenst. Statsbidragen utgjorde 
1846: i bevillning cirka 660 rdr rgs, 
ständiga räntor 2,100 rdr, arrendemedel 
30 rdr, kostnad för rustning och rote- 
ring 976 rdr, bland kommunala afgifter 
uppgick clereci-statens underhåll till 
1,250 rdr. Alla afgifterna utgingo med 
cirka 6,750 rdr rgs. 

Inom socknen finnas endast krono- 
och kr.skatte-hemman, hvilka äro ålagda 
båtsmansrotering med 6 båtsmän. Utom 
de många åtskilliga delningar, som un- 
der gällande skiftesförfattningar blifvit 
förrättade, ha laga skiften sedan år 
1830 hållits uti alla byar, utom uti 
Skortsjö, Österbacke och å afrösnings- 
j orden uti Flärke. 

Socknens hemman med deras areal synes af 
nedanstående : 

areal. 

åker. äng. 

mtl. tid. tid. summa. 

Backe krono-skatte. 2^^ 76, 339, .2,538. 

Flerke d:o 2\^ 86, 376, 3,481. 

Goitne d:o 3?,^ 183, 399, 12,794. 

Gala d:o l^V 36, 115, 113. 

Mo d:o 1| 48, 161, 1,217. 

Söderå d:o |f 39, 147, 1,583. 

Skortsjö d:o l^ -5, 96. 1,658. 

Ösiansjö d:o 2.^^ 107, 316, 4,495. 

Österbacke d:o ^- 9, 20, 937. 

Hållen ^ kr., ^ sk., = 1 42, 325, 1,063. 

Mo sågverk, j se den art. 

I) jernbruk, 

» laxfiske. 

SlTii^a: 18^ 051. 2,294. ;29,879. 

Härtill komma byarue Wester- och Öster- 
Alnö, 2f| mantal. — Adress: Ullånger. 



Mo. Sågverk och jernbruk med 
stångjerns-, manufaktur- och spikhammare 
uti förutnämnda socken. — Sågverket, 
hvars privilegier datera sig från 1758, och 
som enligt kammar-collegii utslag af år 
1809 är skattlagdt till 23 Vo* tolfter brä- 
der, hade sitt första läge vid Yttersehlså, 
på gränsen mellan Anundsjö och Mo 
socknar, der det anlades under namnet 
Söderåfors såg af handlanden Jöran 
Unaeus i Hernösand och kronolänsmannen 
David Hjellman. År 1777 erhöll in- 
spektören Bergvik, som under tiden blif- 
vit egare, rättighet att förflytta verket 
i till dess nuvarande plats i Mo by. Så- 
! gen, som från början drefs med 2:ne 
j ramar, har sedermera blifvit tillökt med 
; 2:ne, och är dess privilegierade stock- 
! fångst från kronans skogar i Anundsjö 
j och Björna 2,008 timmer. Till detta 
! verk hafva, utom de nyssnämnda, varit 
I följande egare: lagmannen i Ångerman- 
land Johan Henning Tideman, öfver- 
j jägmästaren Nyberg, hitkommen från 
I Finnland under kriget 1809, patron 
I Wikner på Fantskog samt grosshandl. 
I J. C. Kempe i Hernösand, nuvarande 
I egaren. — Stockfångst, utom de 2,008 
! träd, som från kronans skogar enligt 
privilegier fällas, sker från skatteskogar 
i Anundsjö, Björna och Mo socknar, 
och är afverkningen i allmänhet betyd- 
lig samt behållningen under gynnande 
konjunkturer ganska stor, så att ifråga- 
varande verk anses i afseende på läge 
för stockfångst m. m. ett bland de bäst 
lottade i Wester-Norrlands län. Ar 1801 
erhöUos bergs-kollegii privilegier på jern- 
bruks anläggning jemte sågverket. Lag- 
man Tideman hade redan 1796 erhållit 
rättighet att bearbeta en jernmalmsan- 
ledning å Gottne bys egor. Imellertid 
blef ingen bruksanläggning af, utan år 
1820 söktes af dåvarande egaren befri- 
else från bruksprivilegierna och dermed 
åtföljande onera. Först år 184^ upp- 
togs åter frågan af hr Kempe, som er- 
höll privilegier för anläggande af stång- 
jerns-, manufaktur- och spikhammare, och 
sattes verket i drift hösttiden 1846. 
Utsmidningen består till största delen 
af ämnesjern, hvilket uti omkringliggande 
socknar finner afgång. Tillverkningen 
för utskeppning är obetydlig. 

För forsling från bruket så väl af 



Moboda. 



mogata. 



101 



bräder som jem begagnas farleden mellan 
Galaz och Domsjö lastageplats, der bru- 
ket har faktor och erforderliga magasiner. 
Den 8:de Augusti 1856 ödelalades här 
genom eldsvåda flera hus med deri 
förvarade öfver 2,000 stigar kol. Vid 
sågverket, som består af en finbladig 
såg med 4 ramar, funnos 1850: 107 
personer på 28 hushåll; taxeringsvärdet 
upptogs 1860 till 40,000 rdr rmt. 
Jernbruket, som består af en stång- 
jerns- och 3 manufakturhärdar, taxerades 
1860 till 16,000 rdr; dess onera voro 
1850: 390 rdr och för laxfisket 51 
rdr rmt. 

Mo-Myskje. Gästgifvaregård, se Mo 
socken i öödra Helsingland, sid. 98. 

Moboda. Gästgifverihemman om 1 V2 
mänt. skatte uti Nydala socken, Westra 
härad och Jönköpings län, hvarifrån 
skjutsas till: 
Wrigsta i nordost .... lV4niil, 

Bohidt i söder V4 ^> 

Svennarum i norr . . . . 2^/^ » 

Af hemmanet köptes V2 mänt. till 
skatte 1765, ]l^_ mänt. 1773 och V2 
mänt. 1825. Öster om gården, vid en 
vik af Roseken, har man funnit sten- 
kistor i 2 stora kummelrör, med sten- 
knifvar uti. 

Mobro. Masugn i Jönköpings län 
och Barnarps socken af Tveta härad, 
belägen på Barnarp Södregårds egor; 
sedan Kråkebo masugn med denna blif- 
vit förenad 1840 — 41, är den indelad 
uti 16 lotter, som egas af bergsmän. 

Mockfjerd. Kapellförsamling till Gag- 
nefs socken, uti Säthers läns fögderi af 
Dalarne, 1 mil från Flöda, IV4 mil 
från moderförsamlingens kyrka, fördelas 
i Norr-Mockfjerd (10 åboer) med Färms- 
näs by (2 åboer) samt Sör-Mockfjerd 
(19 åboer) med Sähl (2 åboer) och Brö- 
tjerna (4 åboer, allt år 1825); i för- 
samlingen bodde på 1760-talet 900 och 
1860: 1,400 personer. Kapellet, beläget 
på en sandhed vid Wester-Dals-elfven 
är uppfördt af trä, med tornbyggnad. 
Namnet anses vara härledt af de många 
fjerdar, som elfven här bildar, såsom 
Stopfjerden, Borsheds-, Stor-, Grop- och 
Fä>77zs?2ä5-fjerdarne; fordom kallades or- 
ten Myckelfjerd, som sedan blifvit hop- 
draget till Mockfjerd. Laxfisket var på 
1750-talet mycket lönande, isynnerhet vid 



Stupforssen, som är ett högt fall i elf- 
ven, men har på senare tider betydligt 
aftagit. (Se vidare Gagnef) 

Mofalla. Annex-socken till Kyrke- 
falla pastorat, är belägen uti Kåkinds 
härad af Skaraborgs län, 1 mil n. v. 
från Hjo, samt omfattar 0,224 qvadr.mil 
land, bebodda 1860 af 598, år 1805 
af 388 personer. Hemmantalet är 9% 
mänt., hvaraf 8% skatte, Vs krono, 
% frälse. I bevillning för inkomst af 
jordbruk och all annan efter II art. er- 
lades 1861: 83 rdr 10 öre. — Kyrkan, 
af trä, ligger % mil från moderkyrkan 
och uppgifves af Lindskog, år 1818, 
vara gammal och förfallen. 

Hemmantalet, hvarför eg.rätts-afgift erlägges, 
är fördeladt i 61 egolotter, af hvilka de största 
utgöras af 1 mänt. Ebbetorp med såg. — ^/g 
Bossgården med 1 åbo. — ^,\ Hästhagen, egare 
baron Fleetwoods arfviogar. — Minsta egolotten 



är V24 niant. Slättås. 



V2 mänt. Sannerud 



är komministersboställe sedan d. 15 Mars 1691; 
det hade blifvit afstått till kronan af herr Axel 
Kafle; ^/g raant. Stora Ruder, indraget boställe. 
— Öfriga hemman äro: '^/^ maut. Torp (detta 
hemman var ibland dem, som riksrådet Knut 
Posse bekommit till vederlag under allodial- 
rättighet d. 7 Juni 1627 emot de gods, som 
voro hans arfvegods, och hvilka frånkändes ho- 
nom den tid han var landsflyktig i Polen; hem- 
manet skatteköptes 1711 för 50 daler s:mt); 
Sveabråte, Atteby, V2 Bjärg, Laggarebohl, Hu- 
lan, Habolstorp, Dunkebacken, Smedskogen, Lo- 
fallet, Skarpas. — Adress: Hjo. 

Mogata. Konsistorielt pastorat af 
2:dra klassen, hörande till Hammarkinds 
kontrakt af Linköpings stift, utgöres af 
socknarna Mogata och Börrum, hvaraf 
Mogata är modersocken och ligger 4^4 
mil från Linköping, 2V4 fi'ån Norrkö- 
ping och % mil s. o. från Söderköping, 
mellan Slätbaken i n. n. o. och Skön- 
berga samt Ringarum socknar i s. v. — 
med 80 fots höjd öfver hafvet — i Ham- 
markinds härad af Linköpings län; den 
upptager, på nära 1 '/o mils längd, med 
1 mils bredd utefter sjön, men smånin- 
gom aftagande söderut till slutligen ^/g 
mil, en areal af 0,767 qvadratmil (efter 
Hahr, 0,68o efter Tham), hvaraf 0,oi2 
utgöra insjöar. Norrut mot Slätbaken 
rinna blott obetydliga bäckar mellan åsar 
samt genom kärr och dalar, slutligen tvärt- 
igenom en här och der någorlunda hög 
och bred bergås, som följer sjöstranden, 
men mot vester förlorar sig i spridda 
kullar. Mellan dessa sistnämnda, och 



102 



logata. 



5Iogata. 



åt söder derifrån till och kring kyrkan, 
är tämligen jeran bygd; det öfriga är 
ojemnt, backigt och bergländigt. Särde- 
les höga äro dock ej bergen ; de högsta 
eller mest framstående ligga utmed Hö- 
sterurasbäcken, såsom Lysekiint vid St. 
Sörby och Tråstachherget vid Warsten. 
Två sandåsar förekomma, den ena förbi 
kyrkan till Ösby och Hösterum, den 
andra vid Dynghult. Bådande jordmå- 
nen är emot sjökusten styf lera, för öf- 
rigt blandad; der åsarne stryka fram, 
är sand och på nyodlingar lättjord. 
Oaktadt många mossar blifvit uppodlade 
och klimatet dermed förbättradt, inträffa 
dock frostskador ej sällan i dalarna. På 
äng och bete är nödtorftig tillgång, på 
skog numera knapp nog, och flera hem- 
man äro sådan förutan. Hufvudnäringar 
äro åkerbruk och boskapsskötsel, båda 
i sednare tider mycket uppdrifna. Egent- 
ligt cirkulationsbruk samt tegläggning, 
täckta diken och ängsvattning begagnas 
endast vid Hösterum; bruket af Åkers 
plogar samt af Skottska uttränger den 
förr vanliga stångplogen, äfven hos all- 
mogen. Utsädet beräknas till 1,188 
t:r säd, 387 t:r potaces, nära 3 gånger 
mera än för 25 år sedan. Kreaturens 
antal anses i allmänhet ökadt på 25 
år, hornboskapens af alla slag från 619 
till 1,211, blott hästarnas minskadt från 
200 till 130. En del gårdar afsätta ej 
obetydligt af ladugårdsprodukter, hvar- 
ibland smör, om vintern till Norrköping, 
ora sommaren med kanalfartyg till huf- 
vudstaden. Endast på få ställen tillver- 
kas brännvin, och försök göras att bort- 
taga all både tillverkning och försäljning 
af denna vara inom orten. Vid vatten- 
dragen finnas 16 qvarnar och sågar, 
taxerade 1860 till 148,750 rdr; fisket 
i Slätbaken har varit betydligt nog, men 
är nu ringa: på en hel vinter fångas 
omkring 50 lU braxen, och ej mera om 
sommaren, och af mört på våren omkr. 
200 IU\ vid Borum fås understundom 
strömming, ända till 100 lU på en dag. 
Flera jerngrufvor hafva i socknen blifvit 
upptagna, såsom Petangsgrufvan, men 
arbetas ej nu mer. Pastoratet innehåller 
53-^24 mänt., deraf 31^^24 skatte, 2% 
krono", 19^%4 frälse, taxerade 1860 till 
350,200 rdr; utom ofvannämnda antal 
qvarnar finnas 11 lägenheter, 1 manu- 



fakturverk med ett tax.värde af 18,070 
rdr rmt; ordinarie räntan är 481 rdr 3 
sk. 1 rst, krono-värdi. Bevillning för 
eganderätten, löneinkomst och all an- 
nan efter II art. uppgick 1860 till 
656 rdr 53 öre; beloppet af kronan 
behållna räntor och hemman: 11% ™''^nt. 
skatte, I6V24 ^i^^i^^^- frälse, hvarför erla- 
des 576 rdr 40 öre i penningar, 23 t:r 
19 kappar råg, 106 t:r 91 kappar korn, 
13 Ut I3V2 *^ smör. Kusttjenstbevill- 
ningen för 16^2^ mänt. frälse, eller 332 
mark 4 öresl. 3 pgl. ä 30 öre, utgjordes 
med 99 rdr 75 öre. — Folkmängden 
år 1805 var 1,342 (deraf 926 i Mo- 
gata), år 1860: 1,940 personer (deraf 
1,453 i Mogata; enl. uppgift till eckle- 
siastikdepartementet den 1 Juli 1862: 
1,417); socknen håller 7 soldater och 
9 båtsmän. — Mogata namnes på 1300- 
talet, en kyrkoherde 1355. Anda till 
1718 räknades dit hvad som nu hör 
till Börrum, om hvars frånskiljande fråga 
är väckt. Kyrkan har varit kanske bland 
de äldre i stiftet, men flera gånger till- 
byggd, hvälfd och målad 1493 och 
försedd med torn; hon ombyggdes 
1842 — 44 på den gamla grunden. Ett 
par äldre taflor finnas här samt dyr- 
barheter, förärade af herregodsens egare. 
Barnundervisningen bestrides uti en fast 
skola och 2 fasta småbarnsskolor, der 
år 1862: 125 barn undervisades af en 
examinerad och 2 oexaminerade lärare; 
samma år erhöllo 109 barn undervis- 
ning i hemmet. Först efter 1855 har 
socknen erhållit skolhus; år 1842 stif- 
tades här af nykterhetsföreningen ett 
sockenbibliothek. Vid kyrkan hålles ting 
med Hammarkinds härad, utom skär- 
gården. Af minnesvärda män, som lef- 
vat i socknen, är generaladjutanten C. 
Ph. Schwerin, som dog på Hult 1828. 
Han utmärkte sig i träffningarna vid 
Kuopio, Broby och Högfors 1789 så 
hedrande, att kon. Gustaf III derora 
skref: »Faran var hotande (vid Högfors), 
och utan grefve Schwerins tappra mot- 
stånd med Jönköpings bataljon hade 
hela corpsen varit förlorad.» Som gene- 
raladjutant hindrade han vid upploppet 
1794 blodsutgjutelse medborgare imel- 
lan. Bonden Öggar Larsson härstädes 
var farfader till assessor Öggar Torsell, 
adlad Ehrenpåle, död 1726. — Af forn- 



loheda. 



.^oheda. 



103 



lemningar omtalas grafhögar på prest- 
gårdens, Skruckeby och Hofs egor, en 
runsten vid Hof, m. m. Bland vigtiga 
händelser, som här tilldragit sig, är ett 
möte, som 1436 under Söderköpings 
herredag hölls vid Djursnäs mellan danska 
och svenska herrar; en strid om vintern 
1543 på en holme i Slätbaken mellan 
Svante Sture, såsom befallningsman pä 
Stegeborg, och Dackes anhängare, som 
3 gånger intogo holmen, innan de 
skingrades; samt allmogens försök år i 
1719, vid llyssarnes anfall, att genom 
underkastelse undvika faran, hvilket dock 
af kyrkoherden Spaak afböjdes. 

Gärdar och hemman. Under katholska ti- 
den hafva i pastoratet 5^'^/2\ mänt. lydt under ; 
kyrkliga stiftelser, P/\j under hospital, 2 under ; 
kloster, af 58 ""/g 4 enl, 1700 års jordebok. I 
På 1600-talet har en större del varit i pfalz- ' 
grefliga husets besittning, det öfriga i adelns. 
Hälften tillhör nu allmoge, eu fjcrdedel utgör ; 
herregods, den öfriga fjerdedelen lyder under sä- 
terier utom socknen eller tillhör ståndsperso- 
ner eller besittes af boställshafvare. Eu bonde 
eger nu 5 maut. samt dessutom qvarnar och 
sågar. Socknens största gods, upptagande Vs ; 
af socknens taxeringsvärde, är säteriet Husby med \ 
underlydande, se den art, — V2 niant, skatte \ 
Misskärr, V2 Hälla, 1 fr. Håckenstad, * '2 
Fiämmestad, '/g Olofstorp, */g Måsdalen, 1^2 i 
Stora och Lilla Sörhy, 2: ne utjordar samt Hälla ^ 
qvarn om 5 par stenar (tax, till 25,000 rdr), | 
Hälla 2 finbladiga sågar, grynverk och Gropens 
finbladiga såg, allts, upptagande '/g af socknens \ 
tax,värde, eges af Sven Andersson i Dynghult. 

— 2 mänt, sk. Kullersiad och 1 mänt, Grefby 
ha hört under Stegeborg, egas nu af friherre | 
G, O. Funck, — I mänt, frälse Hof, 1 mänt. : 
Hörsterum, se dessa artiklar, — 1 mänt. skatte [ 
Borum med */2 mänt. sk. Åsen hafva båda hört ; 
under Stegeborg. — 1 V2 iQ^"*;, sk. Sjögerum, ; 
med gästgifvaregård. — 1 fr. Sandtorp eges af 
friherre Adelsvärd i Atvid socken, — 2 mänt. ' 
sk.-säteri, 2 mänt, fr, Borrum, se art, Börrum. 
*/2 mänt. fr. Passdal med qvarn och grynverk, : 
tax, till cirka 34,000 rdr rmt. — 1 mänt, sk. ' 
Häljelöth med gästgifveri, tax, till 13,186 rdr. ! 

— IV3 fr. Melby, IV2 Össby, egas af N. P. ', 
Carlsson, — 2 mänt, sk, Norrum, V4 fr. Er- 
medal, 1 mänt. L:a Näset, lyda under Eugel- j 
holms gods. — Boställen äro : 1 mänt. Djurs- [ 
näs, se den art., */2 mänt. Flemmestad, krono- I 
fogdens, Vo Ä^o/wawiojT? innehafves af orgelnisten. I 

— V2 Sjöge7'um, kronolänsmannens, Vg Sten- \ 
gården, komministerns; V4 niant. Stengården ' 
är doneradt till kyrkan af kon, Carl XI, d, 9 i 
April 1685. — Säterierna Nafverstad och Brun- 
neby lyda under Husby säteri, — Adress : Söder- \ 
köping, : 

Moheda. Socken uti Allbo härad , 

och Kronobergs län, 2V4 niil n. n, v, ^ 

från Wexiö, gränsar i öster till Öhr, i ! 

vester till Slätthög, i norr till Aueboda, ! 



i söder till sjön Furen och Lekaryd, i 
s, v, till Lekaryd och Qvenneberga, samt 
omfattar en areal af 0,747 qvadratmil, 
hvaraf 0,068 äro insjöar. Marken är väl 
icke bergaktig; men kullar och backar 
finnas, som i mer eller mindre mån äro 
bördiga, hvarimeilan gifvas dälder eller 
mossar. Jordmånen anses vara medel- 
måttig, är svartmylla, stenbunden, moss- 
belupen, Ijungbevuxen mjälljord i trakten 
af kyrkan. Häradsallmänningen Ideberg 
begränsar denna socken. Slätthög och 
Aneboda; trädslagen äro allmännast gran, 
tall, al, björk och asp. Vid stranden af 
Skeppshults sjö växer »Cicuta virosa,» 
vid Moheda wYeronica spicata». Från 
Stråken till Dansjön löper utmed Mo- 
heda kyrka en å, icke fiskrik, men ut- 
märkt genom det antal qvarnar, 8 st,, 
och 6 sågverk, som den drifver inom ett 
afståud af % mil, utan att ega något 
särdeles vattenfall. Från denna samt 
Furensjön tages malm, som föres till 
Ohs och Braås bruk. Efter uppgifter, 
samlade af länets kongl, hushållnings- 
sällskap, består socknens odlade jord 
för närvarande af 1,600 tunnl., hvaraf 
1,000 tunnl. brukas i ensäde och 600 
d:o i cirkulationsbruk, och dennaturliga 
ängen af 3,000 tunnland. Utsädet upp- 
gifves till 10 t:r hvete, 250 t:r råg, 
300 t:r korn, 450 t:r hafra, 400 bland- 
säd, 20 trindsäd, 650 potates, 20 lU 
lin (utsädet 1815 uppgafs till mellan 
7 å 800 t:r säd); skörden är vanligen 
af hvete, råg, korn och blandsäd 6:te, 
af hafra och potates 7:de, af trindsäd 
5:te kornet; af lin skördas 800 116. Ar- 
liga förbrukningen till befolkning och 
kreatur uppgifves till 3,210 t:r säd och 
2,550 t-.r potates. Antalet af vinterfödda 
kreatur uppgifves till 80 hästar, 10 
tjurar, 160 oxar, 640 kor, 400 ungnöt, 
800 får och 320 svin; ladugårdens af- 
kastning uppgifves till afsalu af 20 oxar, 
40 kor, 40 ungnöt, 80 M6 ost och 160 
116 smör. 1861 års jernmalmsuppfor- 
dring vid Gustafsbergs 2;ne grufvor var 
1,700 centner. Socknen, som år 1810 
beboddes af 1,238 och i Juli 1862 
af 1,962 personer, består af 30% mänt. 
skatte, 2% krono, 6 frälse och taxera- 
des 1861 till 214,820 rdr rmt. Kyrkan, 
belägen under 57*^ 2' polhöjd, består 
af tvåqvadratiskt skepp, enqvadratiskt 



104 



moheda. 



floholm. 



chor och rundel i öster samt ett nyare 
torn i vester. Kyrkan, med tegelhvalf 
och halfpelare vid sidoväggarna, 59 alnar 
lång, 18',/2 bred, 11^/4 hög, är tämligen 
ansenlig; hon blef 1570, vid samma tid 
som Wexiö dorakyrka, bränd af Dan- 
skarne. Moheda utgör med annexerna 
Öhr och Aneboda ett konsistorielt pa- 
storat af 2:dra klassen, hörande till x\llbo 
kontrakt i Wexiö stift. Bland kyrko- 
herdar namnes Jonas Andr?e Moadensis 
eller herr Jon i M. 1555 — 1605, under 
hvars tid kyrkan och prestgården upp- 
brändes. Herr Jon härstammade från 
Polen, der ätten förde en fana i skölden, 
sedan dess stamfader med en kyrkfana 
tilerfört en flyende här till seger; var 
riksdagsman 1569 och sändes jemte 
Steno Magni att afbedja liturgien, då 
de så allvarligen talte med kon. Johan, 
att han sjelf »gaf Päfven fånen» och 
bad Gud förlåta, att han velat vara kung 
öfcer samveten. Sonen Andr. Jonse Moa- 
dius, sedan Moderus, efterträdde fadern, 
död 1634, uppgifves oriktigt vara stam- 
fader för adliga ätten Eosenqvist. Brodern 
Laur. Jonse Moderus, pastor i Moada, 
dog 1645. Laurentius Jonce Moderus 
1677 — 90; en af dennes bröder lär vara 
stamfader till den lärde och verksamme 
kongl. sekreteraren Modéer, kvilken kon. 
Stanislaus August i Polen tillböd friherre- 
diplora. Barnundervisningen bestrides i 
en fast och 2 flyttbara samt 2 fasta små- 
barnsskolor af 2 examinerade och 2 oexa- 
minerade lärare. Skolbarnens antal uppgick 
1862 till 239, deraf dock 32 undervisades 
i hemmen. Fornlemningar finnas i mängd; 
på. Hörda bys egor märkes en höjd, der- 
ifrån man ser flera kyrkor, äfven Wexiö, 
och hvarest ett ofantligt stenrör, kalladt 
Sköllderör, allra öfverst, blifvit i forntiden 
sammanfördt med otroligt arbete; nära 
i dess grannskap finnas flera grafvar med 
särdeles i ordning satta eller lagda stenar. 
I samma nejd visa sig i Boatorps gärde 
flera betydliga stensättningar, hvilka vin- 
ningslystnaden fordora säkert undersökt, 
emedan de merändels äro gräfda i midten. 
Brå valla hed anses sträcka sig upp till 
Moheda, der man Öfver allt träffar kum- 
raelrör och resta stenar. På Ekctorpets 
egor är en »jättegraf,» ett slags krypta 
i jorden. Ar 1838 hittades vid Skrine- 
bergsröret vid Hörda i en lerurna 8 



tunna skifvor och tenar af guld till 
3 dukaters vigt och 2 silfversmycken 
m. m., äfvensom Kufiska, Anglosachsiska 
Tyska, och andra mynt, allt till 95 lods 
vigt. De Anglosachsiska voro slagne af 
Ethelword, de Tyska af Ottonerna. Dessa 
finnas numer i kongl. vitterhetsakademiens 
samlingar. I Wegby äro lemningar af 
en skans med gluggar, omgifven af högar, 
rör och flera alnar långa resestenar. 
Moheda marknader, som hållas i Maj, 
Juni och Oktober, äro vidt bekanta för 
kreaturshandel. Kongl. Maj-.t har d. 15 
Maj (1863) gillat förslaget om anlägg- 
ning af station å jernvägslinien mellan 
Alvestad och Jönköping å södra stam- 
banan vid Moheda, i närheten af all- 
männa landsvägen mellan Öhr och 
Slätthög. 

Gårdar och verk: Ölsåckra, 1 mänt. frälse- 
säteri, 1 3/^ skatte Torp (se dessa art.). — Södra 
och Norra Grännaforss q värn och såg, tax. 1861 
till 6,850 rdr. — V2 frälse Boatorp, lyder un- 
der Eugaholm. — V4 Hörda, 1 åbo. — */'2 sk. 
Målen, eges af öfverste Cavallius. — Eumblans 
qvarn och såg, tax. till 3,380 rdr; stamfadern 
för Humbleslägten, Gumme Humble, erhöll kon. 
Johan IILs köpebref på denna qvarn, — Kor- 
nans qvaru och såg. — V2 frälse Ösiatiåkra, 
med qvarn och såg, tax. till 6,720 rdr. — Nye 
och Nacke qvarnar; Notteryd mjölqvarn. Bo- 
ställshemman äro: ^/g Moheda, pastors; ^.'2 
Boatorp, komministerns; 1 Brantåsa, ryiivaÅ&iti- 
rens; V4 Gyvik, rustmästarens; 1 Brantåsa och 
*/4 Ryd äro indragna boställshemman. — Öf- 
riga hemmanens namn äro Bastorp, Hviiteryd, 
Aklmlt, Wångsnäs, Tideberg, Sunatorp, Skog, 
Skjepshult, Näs, Musteryd, Lycke, Elmesås, Eke- 
ryd, BränlmU och Björkeryd. Kon. Carl VIII 
köpte 1451 af Brita Thuresdotter 2 gårdar i 
Ösyabolum i Moede socken. — Adress: Wexiö. 

Moholm. Två och ^/^ mänt. frälse- 
säteri uti Moo socken och Skaraborgs 
län, är vackert beläget mellan 2:ne stora 
trädgårdar, på en ö i ån Tid an, öfver 
hvilken 2:ne hvälfda stenbroar äro upp- 
förda på norra och södra sidan om 
gården, och utgör med 4% mänt. under- 
lydande samt tvänne qvarnar ett gods 
(se art. Moo socken); fordom utgjordes 
det underl. af 22 mänt. och hela Moo 
socken; sjelfva säteriet taxerades 1861 
till 21,380 rdr rmt. Det lemnades 1636 
till amiral Carl Carlsson Gyllenhjelm till 
vederlag för de gods han afstått till 
grefvinnan Maria Brahe, men försåldes 
af honom s. år till Kongl. Rådet grefve 
Gabr. Oxenstjerna, med hvars dotter det 
kom 1645 till dåvarande riksjägm. Axel 



ffiohog. 



Mollösund. 



105 



Carlsson Sparre, död 1679 på Sparre- 
gpdset Sundby; indrogs till kronan 1691, 
hvarifrån det utbyttes 1695 af kammar- 
herren Carl Sparre, son till den förut- 
nämnde, och har förblifvit såsom fidei- 
kommiss inom slägten till 1740, då 
landshöfding, grefve A. O. Lagerberg, gift 
med friherrinnan Beata Sparre, blef egare 
af Moholm. År 1814 delades fideikom- 
misset mellan ryttm. O. H. A. Lagerberg 
och dess syskon, då Moholm tillföll 
honom, som ock försålde egendomen 
år 1820 till löjtn., grefve C. J. v. Her- 
mansson. Ar 1861 var baron Sten Sture 
på Hallandsberg egare. 

Egendomen, hvars areal är 1,400 tid, 
hvaraf 677 äro åker, 632 hagar och 
skogmark, är belägen invid kyrkan, V2 
mil från Göta kanal och 2 mil frän Marie- 
stad. På det vackra Moholm föddes 
Anna Sparre, som sedermera blef husfru 
åt Anton af Wasaborg, en telning af 
den ädla Wasastammen, se om henne 
art. Malma, — Vid Moholm är station 
på Statens vestra jernvägsbana, 26,6 
mil från Stockholm, 16 mil från Göte- 
borg, med daglig diligenslägenhet till 
Mariestad. 

Mohög. Jerngjuteri uti Sköns soc- 
ken, Medelpads fögderi och Wester- 
Norrlands län, med privilegier från år 
1857, har under sommaren 1859 af- 
brunnit, men var redan 1860 åter upp- 
bygdt. Der tillverkades 1861: 122 {str. 
gjutgods. 

Mokjern. En half jernhytta uti Nord- 
marks socken, Philipstads bergslag och 
Carlstads län, är uppförd 1651 och egdes 
1861, jemte tillhörande V2 Stjelphyttan, 
•V32 i bergskronotorpet Badstuguhöjden, 
allts. tax. till 62,550 rdr, af Udde- 
holms bolag. Malmen forslas '% mil 
till Sandsjön. 

Molkom. Jernbruk i Nyeds socken 
af Nyeds härad och Carlstads län, är 
beläget tätt invid Nyeds kyrka, mellan 
Börs- och Norums-sjöarne, som äro för- 
enade genom en så kort elf, att den 
under hela sitt lopp, blott några böss- 
håll, är uppfylld af vattenverk. Från 
Molkoms storartade hufvudbyggnad njuter 
man de omvexlande utsigter, som här i 
stor mängd förekomma, och när de på- 
begynta trädgårds- samt parkanlägguin- 
garne blifva fulländade, kommer detta 

v. 



ställe att, för sin naturskönhet, intaga 
ett utmärkt rum. 

Bruket, som anlades 1629, egdes 
under drottning Christinas tid af kyrko- 
herden Luth i Nyed, 1840 och ännu af 
brukspatron J. F. Norrbom, har 1 ham- 
mare för 1 härd med 500 skit privil. 
årl. smide; för år 1825 uppgifves 2 härdar 
med 900 sHt smide. 

Bruket skeppar på Göteborg; dess 
smidesstämpel visar "CC med en krona 
öfver. Här finnas dessutom en mängd 
byggnader uppförda för handlande, handt- 
verkare och arbetsfolk, gästgifveri, tings- 
Itus m. m., så att Molkom med sina 
omedelbart tillgränsande hemman, Uppe- 
rud och Edet, får utseende af en köping. 
Hvarje Kristi himmelsfärdsdag har här 
brukat infinna sig en mängd handlande 
och handtverkare från Carlstad, Christine- 
hamn och Philipstad, för att afsätta 
sina varor till allmogen, efter slutad 
gudstjenst; den har dock i senare tider 
blifvit något inskränkt, såsom varande 
olaglig och ledande till hvarjehanda 
oordningar. — Till bruket hörer en 
landtegendom af 1 mänt., Molkom, med 
div. underlydande hemman, en såg, tull- 
mjölqvarn med 4 par stenar, garfveri; 
hela godsets taxeringsvärde år 1861 var 
74,417 rdr rmt. 

MoUungen, Stora och Lilla. Egen- 
dom uti Odhs socken, Gäseneds härad 
och Elfsborgs län (Tuneld och Konv.- 
Lexikon uppgifva oriktigt den ligga uti 
Molla socken), med vacker belägenhet, 
2% mil från städerna Borås och Ulrice- 
hamn, består af frälsesäterierna 1 mänt. 
Stora och ^/^ mänt. Lilla Mollangen, med 
underlydande ^4 mänt.; taxeringsvärdet 
1860 var 13,350 rdr rmt. Till egen- 
domen hörer öfverflödig skog af gran, 
ek, bok och björk, samt fiske; vackra 
och med kostnad anlagda trädgårdar 
pryda stället. Egare år 1766 var ryttm. 
Svante Reenstjerna, död 1784; hans 
hustru dog här 1795. År 1861 var 
Anders Danielsson egare. 

Moliösund. Kapellförsamling i Mor- 
landa socken, Yestra Oroust härad af 
Göteborgs och Bohus län; är belägen 
ytterst på Tångens udde, midt emot 
Mollön, och ett af de bäst bebyggda 
fisklägena i skärgården. Att det är ganska 

14 



106 



noliiby. 



Moliiebo. 



gammalt, äfven såsom kapellag betrak- 
tadt, visar ett bref af Fredrik II, dat. 
Kronoberg' d, 14 Juni 1586, hvarigenom 
denne konung »af synnerlig gunst och 
nåde tillåter sina trogna undersåtare i 
Mollösund, uti riket Norge boende, att 
disponera en kronans gård, näst upp 
till deras kyrka liggande, kallad Tången, 
med en ö dertill, Mollön, emot utgif- 
vande onera ocli förnöjande till bonden, 
som således affiytta borde.» Fiskläget, 
med god hamn, hade 1845: 381 invå- 
nare, hvilkas antal 1861 steg till 573, 
hvaraf 270 mantalskrifna; de lefva af 
fiske och fraktsegling. Den sednare id- 
kades 1845 med 4 fartyg om 167 läster 
och år 1862 med 14 fartyg om 1,067 
läster. Hummertägten är icke obetydlig. 
Den fattigdom, som förr rådde på Mollö- 
sund, har på senaste åren lemnat rum 
för en temlig välmåga. Träkyrkan med 
sitt torn, hvaruti 2 klockor hänga, är 
gammal, men väl underhållen af en 
under sillfisktiden insamlad fond. Altar- 
taflan är gjord 1587. Kyrkans kalk är 
skänkt af en Island are, Ilasmus Persson, 
1650, hvilkeu då uppehöll sig här. För- 
samlingen, som är kapell till Morlanda 
pastorat, har ingen särskild predikant. 
En mindre navigationsskola finnes här 
inrättad, äfvensom gästgifveri och lots- 
station. 

Molnby. Två mänt. frälse-säteri uti 
Wallentuna härad och socken af Stock- 
holms län, utgörande med underlydande, 
tillsammans 37^ mänt., ett gods, tax. 
1861 till 50,250 rdr (hvaraf 31,250 rdr 
för sjelfva säteriet), som har tillhört, åt- 
minstone sedan 1849, landtbrukaren C. 
W. Edbom, hvilken här företagit större 
odlingar. Från 1450-talet förekommer 
ett bref om ett jordaskifte af 1 mark- 
land i Mölneby mellan Peder Larsson i 
Skärby och hr Isak Ysakson. Säteriet 
har tillhört slägterna Plenningsköld 1677, 
Luth 1741, Hårleman, Kock 1772, fru 
friherinnan Cederhjelm 1825, Egendo- 
men, belägen 278 ™i^ ^^'^^^ Stockholm, 
iVo Kiil l'i"'"i^^ närmaste lastageplats, har 
en areal, enligt charta af är 1850, af 
1,089 tunnl,, hvaraf 126 åker, 146 äng, 
703 hagmark och skog. Jordtorpen, 
som äro 7, hafva 69 tunnl. åker och 
äng, Onera utgöra omkring 250 rdr 
rmt. Manbyggnaden innehåller 9 rum 



och kök i 2 våningar, — På egorna 
finnes en bautasten, der runor äro ri- 
stade af de efterlefvande, till minne af 
deras lyckliga anhöriga, som dött i hvita 
vadum (döpelseskruden). 

Molneho. Bruks- och landtegendomar 
med underlydande, äro belägna uti Wester- 
Löfsta och angränsande socknar af West- 
manland, samt utgöras af: Molneho, 1 
mänt. frälse-säteri, vackert beläget vid 
Orsundsän, nära dess utlopp i Wansjön, 
tillhörande hemman inom socknen äro 
uppgifna under artikeln Löfsta- Wester, 
4"V4() mänt. inom Hvittinge och Hud- 
dunge socknar, tillsammans 4 mantal 
säteri, % frälse, 2 mänt. rusthåll, 8%^ 
mänt, skatte, hela arealen är 707 tunnl, 
åker, 1,774 äng, 8,015 skog; af: ett 
stångjernsbruk, beläget 2^;\ mil från 
Sala, 4V4 nciil från Enköping, 6 mil 
från Westerås, 5% mil från Uppsala: 
det innehåller 2 smälthärdar med 1 räck- 
hammare, 1 s. k. tyskhärd, 1 vällugn 
med 2:ne hamrar; af: masugn, med cy- 
linder-blåsverk, krossverk m, m., har haft 
9 frihetsår, tilländalupna 1851 ; vid Stor- 
forss säteri äro både qvarn och enbladig 
såg nybyggda, den förra med skottska 
turbiner, eller s. k. reaktionshjul, drifver 
3 par stenar, deraf ett par stålqvarns. 
Grufvorna innehålla kalk och mangan- 
haltig jernmalm och äro: Springargnii- 
vorna, 3 st. på ett utmål, hälften i Lugn- 
dalsgrufvan med 4 nya skärpningar på 
samma utmål samt hälften i den s. k, 
jerngrufvan. Smidet är fritt; tillverk- 
ningen uppgifves 1860 till 1,388 skU 
6 la, år 1859 blott hälften. 

Molneho säteri grundades 1672 af 
fröken Elsa Gyllenstjerna; bland senare 
egare namnes en frih. Friesendorff år 
1750, en Bedoire 1825, ett bolag år 
1847, år 1850 grefve Gyldenstolpe, 
1861 brukapatron L. Bergstrand, som 
försålde år 1863 hela egendomen jemte 
inventarier för 450,000 rdr rmt till ett 
bolag. Manbyggnaden, reparerad, under 
spåntak, innehåller 18 rum i 2:ne vå- 
ningar; tillhörande trädgård består af 4 
tunnl., här finnas orangeri, och badhus 
m. m. — Norra Starrforss, 3 måntal 
säteri, 1 mänt. skatte, ligger längre ned 
vid samma vatten, grundades på 1600- 
talet af en Friesendorff, hvars slägt länge 
innehade det, e^des 1772 afenTersrae- 



Mohta. 



Moo. 



107 



den, 1825 och sedermera af Molnebo 
gårds egare. 

Molsta eller Molstaberg (1825 års 
jordebok), Morstaberg (efter Tham). Ett 
raant. frälse-säteri uti Wårdinge socken, 
Öknebo härad och Stockholms län, med 
såg, qvarn och underlydande % mantal, 
tax. 1861 till 24,250 rdr (hvaraf 18,000 
rdr för säteriet), tillhörde s. år hr x\d. L. 
Sehman. 

Morstaberg har tillhört slägten De la 
Gardie, från 1680-talet till 1723 gen.- 
major A. Hummer, adlad Humraerhjelm, 
friherre till Fållnäs och herre till Mor- 
staberg. Han var en tapper krigare och 
skicklig anförare, särdeles emot Snapp- 
hanarne i Skåne; råkade i yngre åren i 
slagsmål med en stalldräng, som af den 
hårda medfarten kort derefter dog, då 
banemaunen måste rymma ur riket, men 
fick nåd, eftersom läkaren förklarat att 
stalldrängen kunnat räddas, om han ej 
genom fylleri förvärrat åkomman. Egare 
åren 1760 — 72 var öfversten och ridda- 
ren af Svärdsorden Claes Göran Klingfelt, 
1811, slutande ätten på Svärdssidan; 
hans fru B. C. Ulfsparre af Broxvik, dog 
1791 på Morstaberg, som tillhörde 
1816—49 öfverstelöjtnanten, riddaren af 
Svärdsorden Georg L. v. Heijne, död 
1851. Han blef i affären vid Walkiala 
i Finland 1790 d. 28 April svårt bles- 
serad i hufvudet. 

Monas. Egendom, bestående af 2 
hela hemman- säteri V2 hemman rusthåll 
under eget bruk, samt 272 hemman brukas 
af bönder och 8 st. jordtorp, är belägen 
uti Skaraborgs län, Kåkinds härad och 
Foglås socken, IV4 mil söder om Hjo, 
nära sjön Wettern och i den trakt af 
Westergöthland som kallas »Guldkroken.» 
Denna egendom egdes år 1306 af her- 
tigarna Erik och Waldemar som pant- 
satte densamma till abbedissan i Wreta 
kloster för låntagna 37 mark silfver. 
Ar 1307 afstods denna egendom m. fl., 
af nämnde hertigar till drotsen Ambjörn 
Sixtensson för 600 mark svenska pen- 
ningar och 200 mark silfver. Donerades 
åt Olof Hård, reducerades 1681, men 
utbyttes af någon af slägten Hård; ge- 
neralmajoren och riksrådet Carl Gustaf 
Hård, död 1741, skref sig till Monas. 
Han blef illa sårad i slaget vid Pultawa, 
äfvensora i Kalabaliken i Bender. För 



närvarande eges egendomen af enkefru 
Maria Lundahl. 

Egendomens åkerjord, som består af 
mylla på lerbotten och sandmylla på ler- 
botten, är indelad i cirkulationsbruk om 
9 skiften — hvarpå årligen nu utsås 20 
a 30 t:r höstsäd och 90 ä 100 t:r vår- 
säd samt rotfrukter af turnips och potates. 
Ärliga sädesafkastningen varierar mellan 
750 ä 800 t:r diverse spannmål. — 
Skog finnes så väl för gårdens egna be- 
hofver som ock till afsalu, men är ej ännu 
indelad i trakthuggning. 

Montrose. Jernbruk uti Thorsåkers 
socken af Gestriklands fögderi och Gefle- 
borgs län, är uppbygdt 1844 Vs "lil 
högre upp från Robertsholms bruk; s. år 
erhöllo egarne af Hofors bruk bergs-collegii 
tillstånd att flytta brukets smidesrätt uti 
Tjernäs med flera bergsmanssmedjor till 
denna nya verkstaden. Samtidigt flytta- 
des äfven en härd från Robertsholm och 
hit, hvarefter bruket kom att bestå af 3 
tyskhärdar med hvar sin hammare, och 
hade ett privilegieradt. smide af 1,696 
shU 13 lU 3 U. De med hvarje år 
stegrade kolpriserna föranledde år 1855 
det kolbesparande Lancashire-sraidets in- 
förande. Till följe häraf inrymdes i stället 
för de gamla tyskhärdarne 4 s. k. smält- 
härdar. En husbehofssåg finnes. Hofors- 
verken, hvartill Montrose hörer, tillverkade 
1861: 8,554 skU stångjern, 171 skU 18 
U manuf., 762 skU gjutgods, och s. års 
taxeringsvärde för alla dess bruks- och 
landtegendoraar var 1,060,682 rdr rmt, 
(se Hofors). 

Moo. Annex-socken till Hjälstads 
pastorat, ligger uti Wadsbo härad af 
Skaraborgs län, 2 mil s. o. från Marie- 
stad, ^/^ mil från Göta kanal, samt om- 
fattar 0,105 qv.mil land, bebodda 1860 
af 357 invånare. Sedan år 1810 har 
folkmängden ökats med 150. Marken 
är ojemn, rådande jordarten är lera. På 
skog är ringa tillgång. Hemmantalet är 
IIV4 mani, hvaraf V4 skatte, V2 krono, 
IOV2 frälse. I bevillning erlades 1861: 
145 rdr 88 öre. — Kyrkan, belägen %o 
mil från moderkyrkan, är af okänd ålder, 
men blef utvidgad 1730. Enligt sägnen 
skall denna kyrka i de första kristna ti- 
derna varit annex till Mosas i Örebro 
län, som ligger 10 mil härifrån. Detta 
synes vara sannolikt af följande: l:o att 
skogen Tiveden räckt från Mosas till 



108 



Moo, 



Moo. 



Mo; 2:0 hafva Tivedens och Hofvaboerna 
haft sin hästhage norr om Mo kyrka; 
än synas här och der lemningar efter en 
stenvåg, som gått från nämnda hage 
ända fram till Mo kyrka; 3:o hafva in- 
vånarne här haft vägstycken att under- 
hålla på Tiveden, tills för flera år sedan, 
då detta vägstycke utbyttes mot Hofva- 
boernes vägstycke på Mossebron. Söder 
om kyrkan har fordom varit en kyrka, 
S:t Maret kapell, se vidare under art. 
Marcusbäcken. På skogen Borgåsen nära 
hemmanet Söderrud finnes en s. k. dom- 
ring, bestående af 9 stora stenar 8V2 
alnar höga, uppresta i cirkelform, och 
hvilka omfatta i omkrets 80 alnar; af 
stenarne står en midt uti. Midt emot 
på andra sidan om bivägen till nämnde 
hemman äro 6 dylika stenar uppsatta. 
Att man ofta funnit på ett par tunnlands 
vidd 20 å 30 dylika »domringar», synes 
bestyrka en sednare fornforskares (A. E. 
Holmberg) mening att dessa domringar 
varit griftplatser, likväl förnekar han ej 
möjligheten af att rättvisa blifvit skipad 
i närheten af fädernas grafvar (sid. 490, 
Nordbon). I socknen är Moholms jern- 
vägsstation på Statens Vestra Stambana, 
belägen nästan midt emot kyrkan och 
det vackra Moholm, kringflutet af Tidan, 
som här bildar en vacker ögrupp. 

Socknens lO^/^ mänt, hvarför eg.rätts-afgift 
erlägges, äro fördelade i 13 egolotter, af hvilka 
den största utgöres af säteriet Moholm, med ^74 
mänt. Mobotorp, 3'/2 Moo, V2 Smedstorp, Nol- 
och Sörqvarn (tax. till 9,000 rdr), allts. tax. 
till C3,9U0 rdr rmt. — Minsta brukningsdelen 
är */i2 Nohlrud, tax. till 600 rdr...— V/2 mtl 
Moo är komministersboställe. — Öfriga hem- 
manen äro 1 mänt. Götorp, Vg Krabbängen, 1 
Söderrud. — Adress: SkÖfde och Moholm. 

Moo. Annex-socken till Nafverstads 
pastorat, i hvars södra del den är belä- 
gen uti Bullarens härad af Göteborgs 
och Bohus län, 4^/4 mil från Ström- 
stad, omfattar en areal af 0,84i qv.mil, 
af hvilka 0,070 äro insjöar. Socknen är 
mer bördig, men mindre skogbevuxen 
och vattenrik än moderförsamlingen. Eå- 
dande jordmån är lera, hvilken är af 
ganska god beskaffenhet uti de dalar, 
som öppna sig åt öster och söder om 
kyrkan. På gården Smeviken, belägen 
vid socknens södra gräns, förekommer 
ett mindre lager lermergel, och fossila 
snäckor träffas till obetydlighet der och 
vid Skalleröd. Hufvudsädet är hafra. 
Socknen, som år 1805 beboddes af 692, 



år 1860 af 1,452 personer, består af 
22^'g mänt. skatte, ^/^ mänt. krono. I 
bevillning erlades 1861: 138 rdr 40 öre. 
Om somrarne pläga en del af den yngre 
befolkningen utvandra till Norge, att söka 
arbetsförtjenst. Kyrkan, belägen % mil 
från moderförsamlingens, är en oansenlig 
träbyggnad, uppförd 1664 i stället för 
ett gammalt, på andra sidan Bullaresjön 
fordom beläget och åt S:t Michael hel- 
gadt kapell. Altartafla och predikstol 
äro år 1731 hitskänkta af kapten J. B. 
Pinello på Westersäter i Svarteborg, hvil- 
ken, för sin egen sockenkyrkas aflägsen- 
het, alltid bivistade gudstjensten här. En 
skog söder om Moo kyrka, hvilken han 
passerade om Söndagarne, bär efter ho- 
nom namnet Captensdalen. Inom sock- 
nen finnas åtskilliga fornlemningar, hvar- 
i bland lemningar efter slott på Borgås 
i fonden af den pittoreska Espelundsda- 
len (se art. Borgås), samt slottet vid 
Helgebo och på StengaUberget. Om det 
förra går en sägen, att en konung der- 
städes och »kung Römer i Eall» slagits 
till sjös med »prinsen på Troll», hvarraed 
menas det i Nafverstad liggande Trolle- 
slott, och kungen på Thoröd, samt en 
annan, som bott vid Wassändan i Svar- 
teborgs socken. De sistnämnda skola 
blifvit öfvervunna och slagna uti Smeviks- 
fjord, hvarefter fred slöts på gården 
Fresland, som deraf fått sitt namn; de 
stupade skola blifvit begrafna i några 
der liggande ättehögar. På heden öster 
om Grimland säges ett fältslag blifvit 
hållet. Här och der anträffas mindre 
samlingar af ättehögar och stensättnin- 
gar, dock utan synnerlig märkvärdighet 
Här i socknen uti sjön BuUaren anträffas 
Smeviksön, bekant af sagan om den stora 
draken, som skall varit synlig här. A. E, 
Holmberg undrar om icke anblicken af 
densamma har kunnat så mångdubblat 
dess storlek, att hela underdjuret icke 
varit annat än en ödla af några fots 
längd, svansen inberäknad. Denna be- 
rättelse skulle emedlertid kanhända kunna 
sättas i sammanhang med det fynd af 
cranium efter en ovanligt stor ödla, 
hvilket för ej så många år tillbaka blif- 
vit funnet uti en af Skånes torfraössar. 
Gårdar: Enda bostället ^'^/^Ramtvetenvatå 
V12 Grimasen, fourirsboställe. — Socknens bästa 
hemman anses vara ^3 Elserud, som har stora 
skogar, hvaraf eges ^/s ^"^"t. jemte tegelbruk, 
tax. till 4,200 rdr af en åbo, samt 2 mänt. 



Mora. 



9lora. 



109 



Fresland, med afgärdabyhemmanet Röstan, 1 
mänt., belägna vid Bullaresjön, och egande en 
jordmån af de bästa produktionsanlag; häraf 
eges ^/32 raant. samt V2 Svennungseröd, tax. 
till 4,200 rdr, af en åbo. Grimmelartds tegel- 
bruk, tax. till J,000 rdr rmt. — Öfriga hem- 
manens namn äro Apelhult, Backa, Björkemark, 
BjÖrkeröd, Espelunden, Fjella, Gottorsröd, Hahn- 
sta, Högeröd, Kaneröd. Karseröd, Kitteröd, Lif- 
veröd, Limdanne, Lunden, Linnne, Mörken, Noc- 
keröd, Nassleröd, Remne, Rossane, Smedviken, 
Skalleröd, Tveten, Torp, Tippa, Ulseröd, Aseröd, 
Ödsmål, Qvisseröd och Toröd. — Adress: 
Uddevalla. 

Mora. Regalt pastorat af l:sta klas- 
sen, hörande till Mora kontrakt i Westerås 
stift, utgöres af Mora socken och Wåmhus 
kapell (enl. kongl. bref d. 6 Aug. 1859, 
skola de efter nuvarande tjensteraäns af- 
gång åtskiljas), samt innefattar Sl^/^mtl 
med en folkmängd år 1860 af 9,250 
personer. — Moi^a socken, belägen uti 
Ofvan-Siljans fögderi af Stora Koppar- 
bergs län, 9V3 mil n. v. från Falun, 24 
mil från Westerås, är Dalortens äldsta 
och förnämligaste socken, som äfven in- 
tager ett utmärkt rum i denna för sin 
naturskönhet med rätta lofprisade pro- 
vins. Enligt sägnen har Mora fordom 
omfattat Malung och Lima, Elfdalen, 
Wenjan och Sollerön. Häraf synes, hvil- 
ken oerhörd areal socknen omfattade i 
forna dagar, då dess gränser från Eätt- 
vik, Leksand, Äppelbo och Jerna sträckte 
sig utmed Wärmlands och Norges gräns 
ända upp till Särna, till Herrdals och 
Svegs socknar af Herjeådalen. Men ännu 
i sednaste tider funnos Moraboer, som 
hade tolf svenska mils väg till kyrka 
och prest, till dess genom erkebiskop 
Wallins försorg uti Helsingland en ny 
kapellförsamling under namnet Loos bil- 
dades af delar af Mora, Orsa och Färila 
Finnmarker. Ännu i sitt närvarande 
skick, då Mora består af 79% mantal 
skatte, IV3 mantal krono, bebos socknen 
af 9,000 personer, år 1810 var folk- 
mängden 5,484. Största längden i norr 
och söder är 10 mil och största bredden 
5 mil. Osterdalelfven rinner genom sock- 
nen och faller vid Noret, ej långt ifrån 
Mora kyrka, ut i Siljan. Wamån upp- 
kommer i Elfdalen, rinner genom sock- 
nen och utfaller i Orsasjön. Ryssån 
kommer från Wenjan samt utfaller i Siljan. 
Marken är olika till sin beskaffenhet, 
större delen bergaktig, på flera ställen 
utgörande större sandhedar, myrar och 
grusbackar. Jordmånen är lika omskif- 



tande, och åkrarne ofta fulla med klap- 
persten. Såsom namnet Mora antyder, 
skall socknen till större delen varit skog- 
beväxt, och der kyrkan nu står skall det 
fordom ha funnits en stor skog. Men 
den forna skogsmarken är så odlad att 
den föder nu nära ett dubbelt antal per- 
soner mot för 50 år sedan. Denna tal- 
rika allmoge-klass (8,558 af 1859 års 
folkmängd 8,912 personer) kan imellertid 
icke föda sig uteslutande af sitt jordbruk 
eller af de få industriela etablissementer, 
som finnas inom socknen, och bland 
hvilka Siljansfors bruk (som 1859 hade 
2,717 slU smide och taxerades 1860 
till 500,440 rdr rmt) intager första rum- 
met, utan befolkningen måste derföre vara 
betänkt på andra utvägar till sin berg- 
ning. Och Morafolket står i detta hän- 
seende icke efter de öfriga Dalkarlarna, 
snarare framför dem. Utom det, att 
nästan enhvar är sin egen skräddare och 
skomakare, idkas i Mora en mängd handa- 
slöjder; här förfärdigas såll, laggkärl 
o. s. v.; men i främsta rummet bland 
socknens slöjder står likväl urmakeriet, 
och alla känna dessa väldiga Dalkarlsur 
med namnet Mora på taflan, hvilka upp- 
köpas af förmögnare personer, som med 
dem idka en ansenlig handel, sä att månget 
Mora-ur till och med letat sig väg till 
utlandet. *) Dalarnes befolkning i all- 
mänhet och den i Mora i synnerhet har 
af naturen ovanliga anlag för mechani- 
ken, och det har till och med händt, att 
machiner o. d., som hitkommit och varit 
i olag, blifvit af bönderna sjelfva stälda 



*) Vid svenska slöjdföreningens månadssamman- 
träde den 7 Oktober 1863 föredrogs en af 
prof. Palmstedt väckt fråga om åtgärder till 
lyftande af väggurfabrikationeu i Dalarne, 
hvilken för närvarande befinner sig i ett 
visst lägervall och ej kan uthärda täflan med 
de s. k. Schvi^arzvvalderuren. Härvid upp- 
lystes, att urfabrikören Linderoth anmodat 
en i Mora för ifrågavarande binäring bildad 
kommitté att utse någon yngre lämplig per- 
son från orten, hvilken han erbjudit sig att 
kostnadsfritt mottaga på en af sina verkstäder 
för att bibringa honom nödig undervisning. 
Äfven nämndes såsom önskvärdt, att en spe- 
cialskola för denna binäring kunde i sjelfva 
den ifrågavarande trakten åstadkommas för 
att öfvervinna allmogens envisa fasthängande 
vid det gamla arbetssättet. Ärendet remitte- 
rades till föreningens styrelse, som skulle 
föreslå de åtgärder, hvilka kunde anses bäst 
befrämja det för denna fattiga men industri- 
ella landsort vigtiga syfte. 



110 



nora. 



fflora. 



i ordning. Meu allt deitéi, jordbruket, 
den mechaniska fyndigheten och slöjd- 
skickligheten, är ändock icke tillräckligt 
att förskaffa hela befolkningen dess berg- 
ning, och derföre har folket här, likasom 
i de öfriga kring Siljan belägna sock- 
narna, sökt sig ett särskildt näringsfång 
i det s. k. Herrarbetet, d. v, s. utvan- 
dringar till andra trakter lör att söka 
arbete och derigenom förtjena penningar, 
som föra Dalkarlar och Dalkullor till icke 
allenast alla delar af Sverige, utan icke 
sällan äfven till utlandet, ehuru det san- 
nolikt icke ofta händer, att någon så- 
lunda utvandrad väljer sig fast bostad i 
en främmande trakt, utan, så vidt möj- 
ligt är, återvänder hem, lockad af den 
oemotståndliga längtan efter fäderneslan- 
det, den herasjuka, som finnes hos alla 
bergsboer. Från Mora företagas sanno- 
likt de flesta bland dessa utvandringar, 
och i denna socken är det icke sällsynt 
att höra Dalkarlar uttrycka sig på främ- 
mande tungomål, oftast Engelska; — 
dessa äro utvandrare, som varit ända till 
England, men återvändt derifrån, sedan 
de förtjcuat sä mycket, att de i hemsock- 
nen kunnat köpa sig en liten hemmans- 
lott, på h vilken de kunna lefva och dö, 
och som icke för allt i verlden velat 
undvara den lyckan att Mora klockor 
skulle ringa själaringningen öfver dem. 
Men England är icke det aflägsnaste 
land, h vartill Morafolket utvandrar; ända 
till Amerika sträcka Morakarlarna och 
kullorna sina utflygter; ända från djupet 
af Ryssland komma penningeremisser och 
skrifvelser till pastorsembetet i Mora, 
hvilket besörjer utdelningen af penningar 
ät utvandrarnes hemmavarande familjer 
och underhåller korrespondensen mellan 
de sednare och förra. En kyrkoherde i 
Mora och i de öfriga Dalsocknar, från 
h vilka utvandringar ske, får sålunda för 
sina sockenboer vara, icke blott själasör- 
jare, utan äfven penningförvaltare och 
korrespondent. Härigenom knytes bandet 
så mycket fastare mellan själasörjaren 
och hans församling, och sällan får man 
också se ett sådant patriarchaliskt för- 
hållande som det, hvilket här råder mel- 
lan lärare och åhörare. — Att kullorna 
utvandra lika väl som karlarne, är all- 
mänt kändt; mindre bekant torde det 
vara, att kullor från Mora, hvilka genom 
sin skicklighet i hårarbeteu, förfärdigande 



af artificiela blommor och dylikt, vunnit 
anseende och förmögenhet i verldens huf- 
vudstäder. Paris och London, ändock icke 
kunnat trifvas der, utan återvändt till 
sin torftiga hembygd. Så berättas det, 
att för icke så långt tillbaka en elegant 
da me i ett vackert ekipage anländ t till 
Mora, der hon stadnade qvar, skyndade 
att utbyta sin präktiga garderob mot en 
Morakullas drägt och snart presenterade 
sig som en sådan. Hon var det också; 
hon hade i Paris, dit hon kommit med 
tagelringar och hårarbeten, blifvit en ut- 
märkt fleuriste; hon hade samlat guld, 
hade kommit »en vogue», hade blifvit 
gift och lefvat i öfverflöd; men, blifven 
enka, längtade hon tillbaka till Siljans 
stränder, och sä snart det blef henne 
möjligt, skyndade hon dit, lemnade den 
stora, lysande verlden bakom sig, klädde 
sig åter i hemlandets drägt och lefde 
med glädje under hemmets låga tak. 

Vi nämde i det föregående, att Mora- 
folket ofta utvandrar till England och 
Amerika samt att det icke är ovanligt 
att i socknen höra äldre folk uttrycka 
sig på Engelska och med Engelska tu- 
rister, hvilka nu mer icke äro sällsynta 
härstädes, samtala på deras modersmål. 
Att lära sig detta språk är för den egent- 
liga Dalortens invånare så mycket lättare, 
som deras eget tungomål röjer mycken 
likhet med Låg-Skottskan och tydligen 
tillkännagifver sitt ursprung från det nor- 
diska fornspråket. Redan Hiilphers an- 
märker, att Dalspråket är en »ålderdoms- 
ledning, hvilken väl förtjenade att bibe- 
hållas i en grammatique och ordabok.» 
»Från vårt nuvarande Svenska språk skiljer 
det sig i många stycken», — säger han ; 
— »dels genom vokalers och konsonan- 
ters förvexling, t. ex. knäit för hiut 
saurt för surt, qvida för qväda, kall för 
karl, syrta för sylta; dels med ordens 
böjningar, som gå närmare till Götiskan, 
såsom g ar dum, vi gjorde, kräfvom, dativ 
för kräfvan; dels med bokstäfvers bort- 
tagande, såsom aste för hästen, dels med 
tilläggande, såsom jen för en, mjest för 
mest. Förnämsta skilnaden består i en 
myckenhet gamla ord, som här utur 
sjelfva Götiskan blifvit bibehållna, och 
hvilka i synnerhet borde framletas, såsom 
oförnekligt tjenande till Svenskans illustra- 
tion.» Likasom Morafolket vidhållit sitt 
gamla språk, — qvinnorna mest, emedan 



Mora. 



lor.a. 



111 



de icke så mycket som karlarna varit 
stadda på utvandring, — likaså har det 
också bibehållit sin gamla drägt, hvilken 
ännu, om man undantager stridsvapnen, 
är ungefär densamma som i Gustaf Eriks- 
sons tider, såsom man finner af de trä- 
bilder, som, föreställande Morakarlen En- 
gelbrecht och hans följeslagare, stå som 
hedersvakt i kungsstugan på Ornäs, klädda 
i de drägter, som på deras tid voro all- 
mänt brukliga. Moradrägten på 1760- 
talet beskrifves som följer: karlarne hafva 
hvita öfver- och undertröjor, med blå 
uppslag, gula skinnbyxor, hvita ullstrum- 
por, alltid med en blå klädeslapp bakpå 
hälen, höga klackar och tjocka näfver- 
skor; de bruka hemma små trinda kull- 
mössor, men eljest hattar; en del hafva 
stora, vida byxor. Qvinnfolken hade 
hvita öfver- och blå undertröjor, hvita 
skinnkjortlar med blå lister nedomkring; 
att linnet synes fram är icke ovanligt; 
hufvudet täckes med en s. k. hatt eller 
linnemössa och deröfver ett stycke, som 
hänger med en trekantig spets öfver 
nacken. Pigorna" gå alltid med bar nacke, 
hvaröfver stycket hänger med en trekantig 
spets; hårflätan i nacken ligger som en 
krans med många brokiga band, helst 
röda. — Ungefär sådan är drägten ännu 
i dag, dock med det undantaget, att 
qvinnorna nu allmänt lagt sig till röda 
och hvita hufvuddukar, sannolikt af West- 
göte-tillverkning. 

Den af våra läsare, som önskar veta 
huruledes det går till vid ett bröllopp i 
Mora, hänvisas till art. Danmark i Upp- 
sala län, der denna orts gamla sedvänjor 
vid bröllopp äro utförligt beskrifna. 

Morakarlen är stolt öfver sin orts 
skönhet och öfver dess minnen, öfver 
sina kyrkbåtar med 10 par åror, sin 
stora kyrkoby, sin ståtliga kyrka och 
dess vackra torn, ja öfver den stora 
klocka, som blott Morakarlar kunna ringa, 
påstår han. Mora kyrkoby representerar 
sig som en kyrkostad. Om man med 
Siljan till venster vandrar framåt, så af- 
löser till höger den ena byggnaden den 
andra, alla kringplanterade med lummiga 
träd eller omgifna med nätta trädgårds- 
anläggningar. Här hafva vi prestgården 
med sin rymliga gård och sina lummiga 
trädpartier; der utanför ligger den obe- 
tydliga kulle, der Gustaf III, klädd i 



full Mora-drägt, d. 14 Sept. 1788 till- 
talade Dalkarlarna, troende, att det skedde 
från samma ställe, der hans odödliga 
stamfader första gången uppträdde inför 
dem. Här strax invid ligger postkon- 
toret med sitt af två bistra lejon om- 
gifna posthorn öfver dörren, — • här 
ligger skolhuset, här mötas vi af en 
dubbelgata, bestående af stånd och bodar, 
som begagnas vid de stora marknaderna 
i Mora, upp till hvilka »de handelsmän 
från Falun gå»; — men hvad är denna 
ståtliga, hvita byggnad med sin tältbe- 
täckta veranda, som reser sig så prydligt 
och från sina långa fönsterrader kom- 
menderar en vidsträckt utsigt öfver Sil- 
jan? Det är gästgifvaregården i Mora 
kyrkoby. 

Mora kyrka är Dalarnes ansenligaste 
och prydligaste tempelbyggnad. T^edan 
i 13:de seklet lär hon hafva blifvit upp- 
förd på sin närvarande plats, men har 
sedan flera gånger blifvit förändrad och 
förstorad. Likasom vid de flesta gamla 
kyrkor, är också vid henne den tradi- 
tionen fäst, att hon fordom varit belä- 
gen på ett annat ställe, — •^''g mil längre 
bort, på en sandkulle vid Orsasjön. — 
Under katholska tiden var det Daniel 
Gumshufvud, kyrkoherde i Mora mellan 
1440 och 1485, som gjorde sig synner- 
ligen förtjent af kyrkans prydande. I 
reformationsseklet uppfördes tornmuren 
och tornet, och genom Gustaf den Store 
Adolfs försorg tillbyggdes år 1632 syd- 
vestra hörnet, så att kyrkans längd blef 
66 och hennes bredd 32 alnar. Under 
prosten "VYollenii tid företogs år 1753 
en större reparation, då det nuvarande 
choret, som håller 15 alnar i längd, 
uppfördes, nya och gamla fönster upp- 
höggos, de sex läktarne och hela inred- 
ningen förnyades m. m., hvarefter, ad- 
ventssöndagen 1754, det nya choret 
invigdes och kyrkan fick namnet Gustafs 
kyrka, till minne af så väl Gustaf Wasa 
och Gustaf Adolf den Store som Cron- 
printz Gustav. 

Mora kyrka lär hafva fått sitt första 
torn redan 1581; men 90 år derefter, 
den 3 Maj 1671, nedbrann genom elds- 
våda hela tornet, hvarjemte de deri 
hängande 5 klockorna förstördes. Tvänne 
år derefter, år 1673, gjorde Carl XI 
på sin Dalresa ett besök i Mora och 



112 



Mora. 



lora. 



lofvade då att låta återuppbygga det 
förstörda tornet, hvilket också skedde 
samma år. Det smärta och ståtliga 
tornet, på hvars mur konungen lät sätta 
följande inskrift: Gudi till ära hafver 
Konung Carl XI låtit hygga detfa Torn 
Anno 1613, bär genom sina former till- 
räckligt vittne derora, att det räknar sina 
anor från Nikodemus Tessins tidlivarf. 
Det täcktes år 1747 till en del med 
koppar och har nu öfver allt koppartak. 
Klockorna uppflyttades imellertid icke i 
tornet, utan hänga ännu i dag uti stapel. 
Den största bland dessa klockor, som 
nu väger 36 skeppund, är den klocka, 
om hvilken »Norrmännen fordom talade 
med förskräckelse», som det heter i en 
gammal skrift: »I Mora uti Siljansdalen 
är en saare stor Klokke; det är en dääle 
Kiokke; när de i krigstider ringe deri, 
vorde strax fjorton tusinde beväbnede 
Mänd tillhobekallede. Gud bäre oss for 
den Klokkel» — Förskräckelsen har 
sannolikt sin grund i den berättelsen, 
att, sedan Gustaf Wasa talat till allmo- 
gen på kyrkovallen, och Dalkarlarne 
låtit honom för den gången skiljas ifrån 
sig, men Danska knektar befunnes i an- 
tågande under Thord i Eldstad och Olof 
Nilsson i Holm, den samlade allmogen 
klämtade i klockorna, då folk tillström- 
made från alla håll och vid Skottmyra 
angrep Danskarne med sådan häftighet, 
att de hals öfver hufvud måste taga till 
flykten. Mora klockor äro nu stämda i 
treklang, G. B. D., och på få ställen i 
vårt land råder vid ringningen en sådan 
harmoni som här. 

Mora kyrka är invändigt ett härligt 
tempel, för icke länge sedan hvitlimmadt, 
nymåladt och förgyldt. De höga amphi- 
theatraliska läktarne sträcka sig i tvänne 
rader öfver hvarandra utmed skeppets 
sidoväggar och prydas på bröstvärnen 
med bibliska målningar, förfärdigade af 
en bland socknens män. Utefter stora 
gången nedhänger från hvalfvet en rad 
präktiga ljuskronor, och talrika ljusarmar 
lyfta sig uppöfver bänkarna. Orgelverk 
finnes icke; Gustaf III erbjöd socknen 
ett sådant, »då ger du oss väl orgelnist 
också?» frågades; också blef det intet af. 

Men det härliga Moratemplet står 
icke säkert på sin af Dalelfven och Sax- 
viken omgjordade udde, hvilken utgöres 



af en torr sandhed, troligen bildad ge- 
nom uppslaraning af elfven, och ännu 
lärer man vid lågt vatten kunna se, huru 
stora furuträd ligga inbäddade under de 
djupa sandhvarfven. I medlet af sjut- 
tonde århundradet, år 1659, hotades 
kyrkan af elfven, som skar sig genom 
den lösa sanden nedanför Orsasjön och 
i grund förstörde en hel by, kallad Seb- 
benbo eller Sibbensboda, så att Orsasjön 
nu har eget utlopp ned i elfven ofvan- 
för Norets by. Sednast 1860 hotades 
kyrkan med att bli förstörd genom den 
öfversvallande elfvens utskärningar. 

Det var på Mora kyrkovall, som 
Gustaf Wasa under Julhelgdagarna år 
1520 trädde fram inför Dalkarlarne och 
talade till dem. Stället, der han stod, 
om det var på den ihopsjunkna kulle, 
som nu kallas Klocl:gropen, eller vid 
Badstiifviihacken, känner man icke; här 
påminde han dem om huru deras fäder 
kämpat för frihet och fädernesland under 
Engelbrecht och Sturarne, huru han sjelf 
förlorat fader och fränder i blodbadet uti 
Stockholm, och huru samma öde eller 
det ännu värre, träldomens öde, väntade 
Sveriges hela folk, om ingen djerfdes 
resa sig upp mot förtryckaren och för- 
svara fäderneslandet. Hans ord föran- 
ledde, heter det, stort gny bland folket; 
somliga fällde tårar, somliga vredgades 
och ville genast taga till vapen, Men 
Christian hade äfven medhållare bland 
de församlade, och dessa sade, att blod- 
badet gällde herrarne, icke bönderna, 
samt påminde om konung Christians 
frikostighet, som icke skulle låta sill 
och salt tryta. Deraf blefvo många 
tvehogsne och rådde Gustaf att begifva 
sig till ett säkrare ställe. Han såg sig 
också nödsakad dertill och trodde nu, 
att honom stode ingenting åter, annat 
än att med allo öfvergifva fäderneslandet. 
Han tog vägen åt Norge. Imellertid 
efterskickades han af de goda skidlö- 
parne Engelbrecht och Lars i Kettilbo, 
hvilka återkallade honom till Moramän- 
nen, som hade ändrat tankar, och åter- 
kommen till Mora blef han af det sam- 
lade folket med fröjd och huldhetsed 
tagen till höfvidsman. Och från Mora ut- 
gick nu befrielsehären. 

Åtskilliga minnen efter Gustaf Wasa 
finnas och omnämnas ännu i Mora. 



Nora. 



Mora Steuar. 



113 



Under en bro vid Morl-arlehj har han 
en natt legat gömd, för att undkomma 
sina förföljare; ur Gustafs källa har han 
druckit; Jutholmen och jordhögarne vid 
Mora påminna ännu om Danskarnes 
nederlag. Men det förnämsta minnes- 
märket är likväl den historiska källaren i 
Utmelands by, der i våra dagar en minnes- 
vård blifvit upprest åt Befriaren. Se art. 
Utmeland. 

Af andra historiska minnen har Mora- 
karlen, som är i sin tanke den rätte 
dalkarlen, ännu icke glömt, huru Dalkar- 
larne, när klockskatten uttogs, tågade 
ned till Westerås och togo sina kyrk- 
klockor tillbaka. Då Daljunkaren år 
1527 anställde uppror i Dalarne, ut- 
skrefvo bergsmännen, i anledning af dessa 
oroligheter, en sammankomst på en viss 
dag i Mora; vid detta ting infunno sig 
de 6 socknar, som förblifvit konung 
Gustaf tillgifna. Till Mora prestgård 
kallades, 1644, Daniel Buschovius, er- 
öfraren af Särna, för att taga befälet 
öfver folket. Det är ännu vanligt bland 
allmogen i Dalarne, då vigtiga saker 
äro i frå^a, att först höra Morakarlarnes 
tanke. Aren 1668 och 1742 äro sorg- 
ligt beryktade för det under nämnda år 
grasserande trollväsendet, då 17 dömdes 
till lif, bål och brand, 149 barn straffa- 
des med ris. Uti Dybecks Runa för år 
1844 äro intagna sägner om Råandens 
grasserande härstädes, dervid bland annat 
förf. omnämner, huru en kulla frälstes 
genom faderns rådighet att kasta en 
yxa öfver dotterns hufvud in i väggen, 
ty för stål måste trollen fly. Som den 
brudklädda kullan fick behålla kronan, 
skänktes den af fadern till kyrkan. Huru- 
vida den är qvar är dock ej omnämdt. 
Baptisterna hafva uppfört åt sig vid 
kyrkan särskild byggnad för religiösa 
sammankomster. I närheten af kyrkan 
hållas sedan urminnes 2:ne landtraark- 
nader, den ena i början af Juli, den 
andra i början af Oktober; men de kunna 
vid den utsträckning handeln å landet 
nu mer vunnit till följd af Kongl. för- 
ordningen d. 22 Dec. 1846 vara föga 
behöfliga. Nyligen är här inrättad sta- 
tion för provincialläkare. Af 1861 års 
hundskatt, som blifvit bestämd till 5 
rdr för hvarje hundkreatur att utgå 
under 5 år, kommer hälften att använ- 

V. 



das till sockenboksamlingens förökande 
och andra hälften att läggas till en 
redan börjad' fond till anskaffande af 
ett orgelharmonium för fasta skolan på 
Mora strand. 

Af gårdar, verk och inrättniugar nämnas, 
utom förutnämnda Siljanfors bruk: Inoors ma- 
nufakturverk, anlagdt år 1861. — Wåmhus qvarn 
med 3 par stenar, Hemulå qvarn med med 4 
par stenar, hvardera tax. till c:a 3,000 rdr, 
Säs och Fu qvarnar. — Fyra vadmalsstampar 
finnas. — 1 mänt. Prestgåi-d, tax. till 6,000 
rdr. — */§ mänt. komministersboställe. — ^/jg 
Klockaregården. — ^/j^ Diant. Noreherg ur kap- 
teusboställe. — Byar äro: Fogelsjö, Ulf sjö, Ut- 
meland, Winäs, Isunda, Wiha, Bonas, Bäck, 
Inoor, Heden, Björkvassla, Höljen, Limhäck, 
Östra Storhyn, Westra Storhyn, Kumhelnäs, 
Garsås, Nusnäs, Farnas, Noret, Wattnäs, Risa, 
Bergkarleås, Ostnor, Ona, Kråkherg, Gopshus, 
Oxherg, Långledt, Selja, Lisselhy, Morkarlhy. — 
Adress: Mora. 

Mora Stenar, på Mora kungsäng i 
Lägga socken (se den art.), 1 mil från 
Uppsala, icke långt från Danmarks kyrka, 
är stället, der fordom Svea rikes konun- 
gar blifvit valda och hyllade. Eedan i 
hedniska tiden blefvo konungarne valda 
af folket under bar himmel; men konunga- 
valet vid Mora stenar, skrifva våra 
nyare författare, skall först skett i sed- 
nare tider och sedan kristendomen redan 
var införd. *) Plägseden tros hafva tagit 



') Uti en kort krönika af Petro Petreo (på 1600- 
talet) uppgifves, att Inge I, konung Sr 241 efter 
Kristi börd, stadgade, att Uppsala skulle vara 
konungasätct och konungahyllningen skulle 
ske vid Mora sten. Vi tillåta oss här åter- 
gifva hvad i nämnda krönika skrifves om 
konungavalet på den tiden, »Alla rikets herrar, 
såsom ock alla landsändars och städers full- 
myndiga, utskickade sändebud skulle komma 
på en viss tid tillstädes uti Uppsala. Ty icke 
långt derifrån ligger en jordfast sten, omkring 
honom ligga 12 andra något mindre stenar. 
Der plägade välbemälte riksens råd och herrar, 
samt de andra ständer, andliga och verldsliga, 
höga och låga komma tillstädes. Då stiger 
den yppersta och förnämsta af riksens råd 
fram och håller ett tal, hvilket han nogsamt 
betänkt och författat hafver. Med detsamma 
påminner han om, huru mycket det är af 
nöden både för rikets behof och bästa samt 
för undersåteruas frihet och säkerhet, att de 
måtte här förena sig uti att utvälja en konung 
och regent, eftersom sådant fordom pä samma 
sten visligen blifvit förrättadt af deras för- 
fäder, att dermed må betecknas stadighet vid 
häfdvunnen god sed. Sedan förmanades alla, 
att de fritt hvar för sig skulle namngifva 
och uppropa den, som de ansågo dertill vara 
den tjenligaste. Den, som de veta och uti 
sanning förfarit om gerna söker och befordrar 

15 



114 



lora Stenar. 



51 orast. 



sin början vid år 1061, då Stenkil ut- 
sågs till konung efter den 900 år 
gamla Ynglingaättens utgång, som kom 
till kronan genom arfsrätt. Andra upp- 
gifva, att den blifvit införd af konung 
Inge I (IV?) omkring 1100. 

I gammal lag om konungaval stad- 
gades följande; 

»Nu tarfva land konung välja: då 
skola de tre folkland först konung taga: 
Tiundaland, Attundaland och Fjerdhun- 
draland. Upplands lagman ege honom 
vid Uppsala först till konung döma. 
Dernäst hyar lagman efter annan: Söder- 
manna, Ostgöta, Tiohärads (Smålands), 
Westgöta, Xerikes och Westmanna. De 
ega honom till krona och konungadöme 
välja, till att land råda och rike styra, 
lag styrka och frid hålla. Då är han döm- 
der till Uppsala öde.» Till konung hafva 
här blifvit utkorade; Erik den Helige, 
Waldemar Birgersson, Magnus Ladulås 
(1276), Magnus Eriksson (1319), då 
han var ( ndast tre år gammal och bars 
på armarna samt visades för menigheten 
af Matts Kettilmundsson. Albrecht hyl- 
lades här till konung 1364, likasom 
Erik af Pommern 1396, Christoffer 1441, 
Carl Knutsson, som både hyllades här 
1448 och äfven sedan, dömdes ifrån 

menige mans bästa, försvarar riksens ära, frid 
och endrägt; den, som inte i sina egna saker 
hafver gjort någon orätt ; den, som ofta hafver 
behållit öfverhanden och seger öfver rikets 
fiender; den, som skickar sig så uti sitt 
lefverne, att hvar man unnar honom godt ; 
den, som älskar lag och rätt och hafver 
Gud för ögonen; den, som nu så är, han 
varder euhälligen af alla riksens ständers 
utskickade (riksdagsmän) upphöjd och till 
konung vald. Dock skall man derjemte akta 
uppå, att om någon konungason, broder eller 
närmaste skyldemau hafver sädana dygder, så 
blifver den föredragen framför alla andra, icke 
för någou arfsrätt skull, utan af ett fritt 
val, etc. Slutet lyder: »Af honom, som det 
konungsliga embetet bekläder, önskas, att han 
skall så land och rike sitt styra och regera, 
på det de må hafva ett godt regemente, njuta 
fred och rolighet, befordra, älska och försvara 
sanning och rättvisa, undertrycka all vrång- 
het, osanning och orätt, allmogen sin freda 
och skydda, isynnerhet de stilla, som i all 
rolighet och laglydnad vilja lefva, för de osty- 
riga och vrångvisa, så väl infödingar som ut- 
ländningar. Och sä länge en konung och 
förste härom beflitar och vinnlägger sig, så 
må han fullt trygga sig dervid och vara för- 
säkrad, att menigheten ingalunda skall välja 
någon annan till konung under hans lifstid». 



Sveriges krona 1457, då Christian I på 
samma gång utkorades, hvarefter hvarken 
konungaval eller hyllning här skett. 
Christian II var väl här för att hyllas, 
men erhöll ingeu ordentlig hyllning, 
och Sten Sture blef år 1512 här vald 
endast till riksföreståndare. I stenarna, 
som nu äro mest förstörda, hafva riks- 
vapnet och några påskrifter varit ut- 
huggna. De tre kronorna förmenas 
blifvit uthuggna i Knut Erikssons tid. 
Öfver dessa stenar, på det fordna konunga- 
valstället, blef år 1770 uppförd en liten 
stenbyggnad. Stenarne utgöra nu 5 till 
6 och ligga i en fyrkant på golfvet. 
Några hafva runinskrifter. En inskrift 
inom huset upptager alla de konungars 
namn, hvilka här blifvit hyllade. Väg- 
garne äro fulltecknade så väl med Sven- 
skars som utländningars namn, hvilka 
besökt stället. 

Mora kontrakt af Westerås stift 
innefattar 3 konsistoriela och 2 regala 
pastorat (se Westerås stifts indelning) 
med 8 kyrkor. Folkmängden, som på 
1840-talet var 15,136, år 1855: 17,157, 
uppgick 1860 till 17,941 personer. 

Morast. Ett mänt. skatte uti Eda 
socken, Jösse härad af Carlstads län, tax. 
1861 till 24,750 rdr, hade s. år 26 
åboer. Vid detta hemman har funnits 
en skans på gränsen till Norge, namn- 
kunnig under de fordna krigen mot grann- 
riket. Första gången byn Morast om- 
nämnes i krigshistorien är 1225, då 
norske konungen Håkan Håkansson här 
rastade, under sitt tåg till att tukta 
Wärmländningarue (se Mellby) och invän- 
tade, fastän förgäfves, bud om förlikning. 
Under Hannibals-fejden 1644 anlade 
Svenskarne på hemmanets område förut- 
nämnda skans invid en å att hindra 
fiendens infall, och lyckades det dem ock 
att under Olof Stakes befäl med 200 
man tillbakaslå vid Magnorabro, ej långt 
från skansen, Hannibal Sehested med 
2,000 man; men sedan Stake farit ned 
åt Dal och lemnat befälet uti Morast åt 
en löjtnant Göransson, anfölls denne af 
Bredow med 14,000 man. Bönderna i 
skansen förlorade då strax modet och 
kastade sina vapen; soldaterna voro för 
få, löjtnanten sjelf, råd- och modlös, 
uppgaf i ångsten fästet. Följande året 
kom Gustaf Otto Stenbock, som rensat 



Morastforsen. 



Morlauda. 



115 



först hela Dal och sedan vestra Wärm- 
land från fiender, och angrep Morast. 
Men i början utgjordes Stenbocks beläg- 
ringstrupper för det mesta af saraman- 
rafsade bönder, hvarför hans försök miss- 
lyckades. Han fick dock snart förstärkning, 
och nu uppgåfvo Danskarne Morast. 

Morastforsen. Jernbruk, se Char- 
lottenberg. Hela godsets taxeringsvärde 
år 1861 var 203,600 rdr. Hälften af 
detta bruk har brukspatron J. O. Sund- 
ström köpt, i Sept. 1862, för 150,000 
rdr rmt. 

Morberget, se Söderbärkes socken. 
Morgård. Jernbruk uti Norrbärkes 
socken, W ester-Berglags fögderi och Stora 
Kopparbergs län, vid vattendraget från 
sjön Leran till Barken, Vg ^il ^^'^^ 
kyrkan, var förut bergsmanshamraare, 
kallad Winsebo, och uppbyggd 1616. 
Kände egare äro bergsrådet Er. Bergen- 
schöld på 1760-talet, då bruket hade 1 
härd och 410 sk^ smide, C. Larsson 
ocli H. E. Carleberg på 1840-talet, då 
årliga smidet var 273 skii af eget tack- 
jern. Sedermera har bruket haft oinskränkt 
sraidesrätt och dess tillverkningar hafva 
varit : 

år 1858: 153 skii stångjern, för 1 manu- 
fakturstock 185 skii samt 3,206 
^. 67 ^ gjutgods. 
x> 1859: för 1 tyskhärd I4V2 ski6, för 1 
sraälthärd 405 V2 sk^, för 1 raa- 
nufakturstock 224V2 ^^^j för 
ett gjuteri med en kupolugn ! 
790 sk^. I 

» 1860: 5,379 'éfr. smältstycken, 649 m-. ' 
76 ^ manufaktur, 1,610 m: 69 j 
<ti gjutgods Brukets taxerings- | 
värde 1861 var 88,323 rdr rmt, inbe- 
räknadt för -^^ mänt. Morgården; egare 
var herr R. G. Henschen; adress: Smedje- 
backen. — j^^j mänt. Morgården eges 
under Risingsbo. ^J mänt. har 3 egare 
af allmogen. 

Morhyttan, i Söderbärkes socken af 
Stora Kopparbergs län, uppbyggdes 1639 
och hörer under Larsbo bruk. 

Morkarla. Annex-socken till Alunda 
pastorat, är belägen i Olands härad och 
Uppsala län, 4% mil n. n. o. (3% i^il 
efter Hällströms karta) från Uppsala, 
omgifves i nordost af Walö i Stockholms 
län och Skefthammar, i sydvest af Rasbo 
Kil, i vester af Tensta och Dannemora 
samt innehåller 25 mänt., hvaraf 2^» 



skatte, 2 krono-skatte, 1 krono, 19^8 
frälse, på 0,783 qvadratmil land (efter 
Halir), 0,719 qvadratmil land (efter Tham) ; 
dertill komma 0,024 qvadratmil insjöar. 
Socknen är en af dem, som ligga på 
sjelfva ryggen af landthöjden och utan 
att just hafva någon betydlig höjd öfver 
hafvet gifva upphof åt vatten, som gå 
ut åt olika håll; den utgöres ock mesta- 
dels af kärrig, här och der bergländig 
skogsmark; i vester sträcker sig Danne- 
mora grufvas södra allmänning. Bästa 
bygden är kring det vattendrag, som 
går söder ut till Alunda och vidare till 
Olandsån. Rådande jordmän är mojord, 
här och der sandblandad lera. Näringar 
äro desamma, som i Alunda; men skogs- 
bruket, med dertill hörande binäringar, 
intager här större utrymme, åkerbruket 
deremot mindre. Ur Stenrings-grufvan 
brötos 1861: 18,000 centner jernmalm. 
Folkmängden varar 1805: 893, år 1855: 
1,044; år 1860 hade den åter nedgått 
till 1,023 personer. — Olardamor före- 
kommer 1314 såsom hörande till Oland. 
Kyrkan, belägen IV5 mil från moder- 
kyrkan, är gammal, af gråsten, till en 
del af stora block, men åtskilliga gånger 
reparerad, till stor del på bekostnad af 
Österby bruks egare. — Runstenar före- 
komma vid Norrby; många gårdar nämnas 
år 1312. — Vid So derby är gästgif- 
varegård. 

Socknens taxeringsvärde 1860 var 150,416 
rdr 40 öre, hvnraf 4,920 rdr för 8 lägenheter, 
1 qvarn och sjlg. Ord. räntan är 70 rdr 35 
sk. 6 rst. kr.värdi. I bevillning (efter II art.) 
erlades 1861 c:u 162 rdr. Af hemmantalet är 
1 mänt. Bothby sergeantboställe, det öfriga är 
skiftadt i 31» lotter, hvaraf den största utgöres 
af frälsehemmanen V2 ^'^l» ' Knaby, 2^/^ Norr- 
by, 1 Norrkulla, 1 Finga, 1 Skarphärad, 
3/jQ Söderkulla, V2 Smalända, ^^/ 2 Transättra, 
1 Ullsarby, med såg, 1 3/^ Åby, 3 Österby, 
samt frälseräntau af ö^^]^ mänt. och Mårtens- 
kulla utjord; allts., tax" till 86,922 rdr, eges af 
friherre P. Å. Thams arfvingar. — 1 mänt. 
Prestbyn, 1 mänt. Söderkulla egas af Uppsala 
akademi. — ^\ mänt. skatte Flymyra, Käll- 
sveden, Rastens utjord eges af Dannemora grnfve- 
intresseuter. — '/2 mänt. Söderby, tax. till 
4,000 rdr. — Svensarfve grufva_, eges af kam- 
marherre C. L. Reutersköld. — Öfriga hemma- 
nens namn äro' Vg mänt. skatte Stenringen, 
Vs fv'é.]se Halförbyn, 1 Ealfbyggda, 1 Svens- 
arfve, 1 Östanå, som egas af bönder. — Adress: 
Uppsala, Österby. 

Morlanda. Patronelt pastorat af 2:dra 
klassen, hörande till Oroust och Tjörns 
kontrakt af Göteborg-s stift, utgöres af 



116 



Morlanda. 



lorlaiida. 



Morlanda, modersocken, med Mållösuud, 
Fiskebäckskils, Kärringöns, GuUliolmens 
och Grundsunds kapell, samt innefattar 
ön Orousts vestra kuststräcka och den 
stora, i statsekonomiskt afseende vigtiga 
skärgård, som ligger mellan 58^ 3' och 
öS*' 16' nordlig lat. Den landfasta de- 
len af Morlanda, eller det gamla Moland, 
utgöres af den 2 mil långa, men föga 
breda bergsbygd, som i öster stöter till 
Röra och Tegneby socknar och för resten 
omgifves af Koljö-, Ellos- och Kärringö- 
fjordarna, samt åt söder slutar sig uti 
en lång och smal klippudde, den s. k. 
Tången, som med V2 i^ils längd utskjuter 
mellan sistnämnda hafstrakt och den 
smala Boxvikskilen. Till större delen upp- 
tages trakten af en hög bergsrygg, som 
genom Storehamn, en vidsträckt, klipp- 
beströdd och till odling oduglig ljung- 
mark af ett ökenlikt utseende, står i 
förbindelse med Tegnebys fruktbara slätt- 
marker. Under den vestra och branta 
väggen af detta fjäll sträcker sig den 
milslånga, lika vackra som bördiga Mor- 
Icmdadalen, krökande sig ifrån Boxviks- 
kilen till Koljöfjordens vik vid Morlanda 
kyrka och i vester begränsad af lägre, 
utaf små dalar genomskurna bergåsar. 
Emot de hotande, tvärbranta bergmassorna, 
ur h vilkas djupa remnor barrskogar fram- 
skymta, bildar denna väl uppodlade dal- 
gång, med sina vänliga lundar, sina rika 
sädesfält och snygga bondgårdar, en skön 
kontrast och kan med skäl räknas ibland 
länets vackraste trakter. Uti densamma 
hafva 15 hela hemman sina bördiga in- 
cgor; pastoratets öfriga 47 V2 hemman 
ligga kringspridda i den s. k. skogsbyg- 
den, i några mindre dalar, som från Mor- 
landadalen grenar sig ut mot hafvet, samt 
på de många stora och mindre öarna, 
som utgöra Morlanda skärgård. Bergen 
bestå närmast stranden och på öarne af 
glimmerskijBfer, men för öfrigt af granit- 
artad gneis. Betydliga lager af ren qvarts 
träffas i Morlandafjället och utföras här- 
ifrån till inrikes glasbruk. Tälgsten 
förekommer på ett par ställen. Stora 
lager af fossila snäckor finnas här nästan 
öfverallt hopförda. Skogsbygden utgöres 
af socknens norra del. Löfskog af ek, 
al och andra trädslag kläder foten af 
bergväggen i Morlandadalen och finnes 
äfven annorstädes i socknen. Boken frodar 
sig yppigt uti Uggletofta, en af de djupa 



klefvar, som genomskära nämnda fjäll. 

I Morlandadalen och mellan strandklip- 
porna består jordmånen af bördig mylla 
på lerbotten, som ofta befinnes upp- 
blandad med hafslemningar; men i skogs- 
trakten omvexla sand, femma och myr- 
jord med bättre lermylla. Kornet är 
det vigtigaste sädet. Betesmarkerna äro 
i allmänhet dåliga. Arealen är 0,976 
qvadratmil, hvaraf 0,ou äro insjöar, och 
folkmängden, som år 1805 var 4,406, 
uppgick 1860 til 6,946 personer, hvaraf 
2,678 på öarna. Taxeringsvärdet 1860 
var 551,300 rdr rmt; i bevillning efter 

II art. erlades 1,320 rdr af blott Mor- 
landa socken; af fisklägena eller kapell- 
församlingarna erlades ett ännu större be- 
lopp. Öfver en tredjedel af befolkningen 
lifnärer sig uteslutande af fisket, nära 
en tredjedel af fraktsegling och annan 
sjöfart. I pastoratets skärgård funnos på 
1840-talet 75 seglande fartyg af 2,597 
läster och år 1862: 121 af 5,898 läster, 
som gå på Danmark, England, Frank- 
rike, Östersjöprovinserna med flera orter. 
Såsom binäringar, dock endast för några 
enskilda, kan betraktas det betydliga 
båtbyggeriet i Kongsvik och på Engön 
samt brytning och utförsel af qvarts. I 
allmänhet visar Morlandabon fallenhet 
för handaslöjder. Jordbrukaren och seg- 
laren äro här utmärkta framför fögderiets 
öfriga inbyggare; fiskaren ensam står 
här som på andra ställen tillbaka. An- 
gående pastoratet tillhörande fisklägen 
hänvisas till förutnämnda kapellförsam- 
lingars särskilda artiklar äfvensom till 
art. om Rågårdsvik, Hellecikstrand och 
Edshidtshall samt om Ska/tö, Flatö och 
Gåsö. Utom dessa öar finnas Islands- 
berg och Jonsherg, Lafö, Hermanö, Mollön 
samt de mindre holmarne Långholmen, 
Råön och Ramliolmen (troligen den, som 
omtalas i Hakon Hakonssons saga, cap. 
277) m. fl. — Morlanda rymliga och 
ljusa kyrka är nppbyggd af sten på en 



sandmo, nära Morlanda säteri, 5V 
från Uddevalla, 8% mil från Göteborg. 
Anläggningsåret är okändt; men vid de 
stora förändringar kyrkan i senare tider 
undergått, har hon blifvit beröfvad sitt 
åldriga utseende, af hvilket hon nu eger 
intet annat qvar än murarnas tjocklek. 
Omkring 1680 erhöll hon sin nuvarande 
form. På östra väggen hänga Bildtska, 



lorlanda. 



9Iorlau(!a. 



117 



Bjelkeska m. fl. sköldemärken, hvilka 
ock finnas målade pä orgelläktaren samt 
inristade jemte årtalet 1671 på den 
största af härvarande ljuskronor. Mor- 
landa socken afsöndrades från Tegnaby 
till eget gäll genom kungabrefvet den 
28 Juli 1631. Dess förste pastor blef 
Björn Jönsson, som dog 1650. Jus 
patronatus tillhörer adliga familjen Bildt 
och har hittills utöfvats af den medlem 
af ätten, som innehaft Morlanda säteri. 
Före 1845 fanns ingen undervisnings- 
anstalt, och erbjöd sig vid den tiden en 
af församlingens ledamöter förgäfves att 
skänka socknen ett skolhus, om den ville 
anordna det öfriga. Till de fattiga har 
landtbrukaren Anders Falk på Tofta gjort 
en donation, bestående af trenne gårdar 
om tillsammans l^Vie i^^l samt 23,000 
rdr i penningar. Stiftelsen, som efter 
gifvarens död år 1854 trädde i verk- 
ställighet, förvaltas af kyrkoherden och 
4 af honom valda bönder. Sparbank 
har varit öppnad här sedan 1856, del- 
egarnes antal 1860 var 81 och kapital- 
tillgången 2,052 rdr rmt. Sigurd Bilder 
af Sogn, som var med konung Olof 
Tryggvason på skeppet Ormen Långe, 
när han år 1000 blef slagen af nordens 
båda andra konungar och Erik jarl, samt 
säges varit Bildtska ättens stamfader, 
skall ligga jordad vid Morlanda. 

Fornlemnincjar. Inom socknen träffas 
icke mindre än trenne lemniugar efter 
forntida borgar, nämligen det i Kast- 
skogen belägna SLothhcrget, på Geesber- 
ijet och på Diifvekärrsberget ; men hvilka 
rudera inskränka sig till några nedrasade 
murar af bergfallen sten. Nära Mor- 
landa säteri och uti Kårehagens kohage 
ligga större samlingar af ättehögar. En 
och annan stensättning varseblifver man 
ock på de stora sandmoar, som här 
förekomma. Det märkligaste ålderdoms- 
minnet i denna socken är det s. k. Jätte- 
altaret i Torebo skog. Det är ett s. k. 
Dyrhus, nedbäddadt i en aflång jordhög, 
som står kringsatt med stora uppresta 
stenhällar. Ett mindre dylikt ligger der 
bredvid, och efter ännu ett har man 
lemningar på Slätthults utmark. En 
helig källa, Korskällan, med stark mine- 
ralhalt, ligger på Morlanda egor. Nära 
härintill upptäcktes för några år sedan 
en hel verkstad för flint- och stenred- 



I skåp. Ibland märkvärdigheterna må ock 
I nämnas [larfvedraget, en lång, i dngen 
I liggande qvartsgång uti bergen pä går- 
! den Husebys utmark, om hvars tillkomst 
^ en sägen finnes anförd af Holmberg 
I (Bohus läns Beskrifning); vidare fyndet 
I af en med brändt tegel fylld tegelugn, 
hvilken för några är sedan uppgräfdes 
ur en kulle, och hvilken antages hafva 
stått der i detta skick alltsedan Dig er- 
döden, om hvars anställda förödelser den 
i sådan händelse bär ett talande vittnes- 
börd. Morlandabon minnes i traditionen 
väl den stora mannadöden och glömmer 
inte att i sina sägner derom berätta, 
huru två små änglar i barngestalter då 
gingo från hus till hus, den ena beväp- 
nad med en liten räfsa och den and,ra 
med en qvast, och att, då den förra 
räfsade utanför stugudörren, blef någon 
I af hushållet skonad ifrån förstörelsen, 
I men att hvarenda själ dog uti den bo- 
I ning, utanför hvilken den sednare ängeln 
I sopade med sin qvast. Denna sägen 
i upprepas öfver hela riket, 

I Gårdar, byar och verk : Säteriet Morlanda 

^ (se den art.), hvarunder lyda 1 mänt. Berg, './2 
i Hötteröd, '/g Gestrilla med qvarn, ^4 Ebieds- 
\ slätt, hela godset taxerades 1861 till 32.000 rdr 
j rmt. — Af ståndspersoner egas 1 mänt. frälse 
i Törebo med qvarn, med den bästa barrskog i 
i pastoratet. Marieberg en förpantniugslägenhet, 
*/2 frälse Hållta. Ängö på ön af samma namn. 
: 1 mänt. Kårehagen, hvaraf komminister J. F. 
I Ekman eger ^,'2 mänt., eu bonde ^'^, och herr 
I J. F. Schugge Vo oiant., kalladt Hendriksdehl, 
j der det enda privilegierade apothek, som finnes 
pa landsbygden i Bohus län, är inrättadt sedan 
1 1840. — Ilandaforss garfveri. — Mollösund och 
' Christineberg salteriverk. ' S Svanvik, 1 Tofta, 
'/j) Tönsäng tillhöra Fattigfonden. '■^/^ Dahlc, 
*/2 Röd pastors annexgård, äro kyrkoherdens 
boställe; '/2 Wägeröd prestenkesäte. Dahle ut- 
byttes till prestgärd 1675 mot Gunneröd i Teg- 
neby socken. Öfriga hemman äro Backa, Barre- 
i viken, Bjönny, Bro, Bräcke, Bua, Gliinsås, Lilla 
I och Stora Grönskult, Hasslekälla, Kihla, Kongs- 
viken, Köperöd, Lunden, Röde, Slätthult, Stensbo, 
Stufveröd, Sörbo, Tången, Wassdal, Bäcken, 
Edshult, Efvenäs, Eskekjärr, Giinnesbo, Mahlö, 
Näreby, Rålandsberg, Röd, Törebo, Wrångevalta, 
Fåssa, Kärrgård, Löndal, Lunneviks segelduks- 
fabrik. — Adress: Oroust. 

Morlanda. Ett mantal frälse-säteri, 
beläget i förutnämnda socken, på en 
höjd vid Morlandadalen, med vidsträckta 
egor, är den gamla adliga Bildtska ättens 
stamgods, af hvilkens svärdslinie det 
innehafts alltsedan medlet af 1500-talet. 
Före denna tid tillhörde det Lunge- 



118 



Morrik. 



lortorp. 



slägten. Riddaren Yincentz Lunge in- 
köpte det nämligen är 1525 för 1,100 
goda danska riksdaler af en svensk rid- 
dare Erik Johansson. Morlanda kom 
genom gifte till Bildtska slägten. Vid 
1675 års krig med Danmark förglömde 
Knut Bildt sin trohetsed emot Sverige 
och öfvergick till sin fordna herre, Dan- 
marks konung, h vårföre ock hans egen- 
domar förklarades förbrutna, och Mor- 
landa gods gafs 1676 till friherreskap 
åt general-löjtnanten frih. Hans Georg 
Mörner, men återgafs sedermera till sonen 
Daniel Bildt. Vid reductionen 1694 
upplystes, att den sistnämnde tillhandlat 
sig af bönder flera skattehemman, dem 
han godtyckligt gjort till insockne frälse, 
hyilka derföre återgingo till sin natur 
af krono-skatte. Egendomen egdes 1861 
af enkefrn S. Bildt. Säteriet taxerades 
s. år till 18,000 rdr; dess underlydande 
hemman äro uppgifna under socknens 
gårdar och hemman. Fordom låg ett 
ganska stort gods under denna egen- 
dom, men har tid efter annan blifvit 
derifrån afsöndradt. Gården är bebyggd 
med en hundraårig manbyggnad af rund- 
timmer; på 1600-talet var Morlanda 
prydt med en större karaktersbyggning 
af sten, hvilken stod närmare stranden. 
Till gården hörer den största trädgård 
i orten; den har äfven många för orten 
värdefulla förmåner, såsom goda skogar 
och 2:ne qvarnverk, hvartdera med 2 par 
stenar m. m. Jordmånen består om- 
vexlande af lera, svartmylla och sand. 

Morrik. En bondby på Tjörn i Bo- 
hus län, är ryktbar i folksagan för det 
nederlag Tjörn -bönderna der, i en afläg- 
sen forntid, tillfogade en hop landstigna 
Skottska vikingar; se vidare art. Höga. 

Morsta. Två och V2 r^tl krono-skatte 
uti Osseby-Garn socken af Långhundra 
härad och Stockholms län, är belägen 4 
mil från hufvud staden, vid allmänna lands- 
vägen till Grisselhamn, Vg "^i^ ^^'^^ ^^- 
stageplats vid Saltsjön; den är en af de 
egendomar, som under loppet af de sednare 
30 åren blifvit genom jordens indelning 
och dikens anläggning försatt i ett till- 
stånd, som kan tjena till föresyn i orten. 
Enligt äldre kartor är hela egoområdet 
beräknadt att utgöra omkring 1400 geo- 
metriska tunnland. Enligt nyligen upp- 
rättad karta utgöra åkern och ängen 



hvardera öfver 100 tunnl., hvaraf nära 
70 tunnl. äro från kärr och mossar ge- 
nom odling upptagna. Stora och goda 
beteshagar finnas, äfvensom skog af alla 
slag. Utsädet har hittills varit 70 t:r 
spannmål samt 50 t:r potates. Skörden 
af hvete, som i anseende till jordmånen 
bör anses utgöra hufvudsädet, har under 
sednare åren uppgått till 15:de och 16:de 
kornet. Ett schäferi är på egendomen 
inrättadt, hvartill början gjordes 1832, 
då ett antal af 20 djur köptes, bland 
hvilka finnas de, som uti inköp betal- 
tes med 450 rdr rmt. För några år 
sedan uppgick antalet till 200. Brän- 
ner! och tröskverk finnas, de sednare af 
jern. Hus och byggnader till 12 å egorna 
inrättade jordtorp äro uppförda under 
loppet af de sednare 30 åren. Utskyl- 
derna upptagas till cirka 500 rdr och 
taxeringsvärdet 1861 till 24,150 rdr, 
allt rmt. 

Morsta, reduceradt under Benhamra 
kungsgård, har i sednare tider tillhört släg- 
ten Poppius, år 1861 hr R. Wahlberg. 

Mortorp. Konsistorielt pastorat af 
3:dje klassen, hörande till Södra Möre 
kontrakt af Kalmar stift, utgöres af Mor- 
torp, moderförsamling, med annexet Oscar 
samt innefattar 45% mantal och bebod- 
des 1860 af 3,557 personer. — Mortorp 
socken, belägen uti Södra Möre härad af 
Kalmar län, 2 mil v. s. v. från Kalmar 
— vid 85 fots höjd öfver hafvet — om- 
gifves i norr af Ljungby, i öster äfven 
af Ljungby och Arby samt omfattar l,59o 
qvadratmil (inber. Oscar). Marken är 
på en ringa del jeran, för öfrigt bergig. 
Rådande jordmånen är sand, eller svag 
lermylla; på få ställen finnes mulljord 
eller lera. Skog växer ymnigt. Sock- 
nen, som år 1810 beboddes af 1,993 
(då inberäknad Oscars folkmängd) och 
1860 af 1,962 personer, består af 23% 
mantal skatte, IV4 mantal krono, 2V4 
mantal frälse och taxerades sistnämnda 
år till 205,770 rdr rmt, hvaraf 17,700 
rdr för 32 lägenheter, 3 manufaktur- 
inrättningar och 11 qvarnar och så- 
gar. Kyrkan förmodas vara uppbyggd 
på 1400-talet. Enligt kongl. bref af d. 
18 Maj 1847 är pastoratet fördeladt i 
2:ne socknar på det sätt, att denna soc- 
kens skogsbygd, som tillförne haft ett 
eget kapell (af okänd ålder, bygdt af trä) 
der gudstjeust hölls hvar tredje Söndag, 



lorup. 



lorup. 



119 



nu under namn af Oscars socken bildar 
en särskild annex-församling under Mor- 
torps pastorat. Uti denna sockens sko- 
gar höll Däcken sammankomster med 
bönderna för att bringa dem till uppror. 
År 1451, då Carl VIII vistades i Kal- 
mar och Christian I uti Avaskär, före- 
tog den förre, under det underhandlin- 
garne pågingo mellan nämnda konungar, 
en resa från staden till Mortorp, h vartill 
man nu icke känner anledningen. Men 
Danskarne, som trodde, att han ärnade 
besöka dem i Avaskär, flydde vid ryktet 
härom med sådan brådska ifrån landet 
ut på sina skepp, att sjelf kung Christian 
icke gaf sig tid att invänta h varken häst 
eller båt, utan vadade i sjön, enligt 
gamla rimkrönikans uttryck, som»enodhen 
(naken) svala». Om traditionen, som är 
fäst vid Helga kors källa, hvilken är 
belägen på hemmanet Högebo egor, se 
art. Helga kors källa. 

Gårdar va. m.: 1 '/4 Mortorp, tax., jemte 
hälften i en tullmjölqvarn, till 7,250 rdr, är 
kyrkoherdens boställe. — *^/ig Mortori), med 
miölqvarn, eges af landshöfding Rappe. — '/4 
Eögebo, tax. till '5,200 rdr. — 1^/4 Törsbo, 
med sågqvarn, eges af löjtnant Wahlbom. — 
Öfriga hemmanens namn äro: BetekuUa, Förebo, 
Fröstorp, Gunnegärde, Gärdsryd, Halltorp, Irjers- 
dela, Kaxgärde, Löfslmlt, Lisebo, Mortorp, Mell- 
torp, Måstorp, Nättrabo, Näfraverke, Pilsraåla, 
Runtorp, Råsbäch, Tokabo, Wargmåla, Osterhult, 
Kycklingetorp, Wäntorp, Långaström, Kjellebäcks- 
måle. — Adress: Kalmar. 

Morup. Socken och regalt pastorat 
af 2:dra klassen, hörande till Warbergs 
kontrakt af Göteborgs stift, ligger uti 
Faurås härad och Halmstads län, omgif- 
ves i vester af hafvet, i norr af Två- 
åker, i nordost af Ljungby, i öster och 
söder af Stafsinge samt omfattar en 
areal af 0,386 qvadratmil, af hvilka 0,oi5 
äro insjöar. Marken är i allmänhet jeran; 
rådande jordmånen sandig, isynnerhet åt 
sjösidan. Lera finnes icke, men väl mull- 
jord på något afstånd från stranden. På 
skog är brist. Socknen genomskäres icke 
af större vattendrag; men på södra grän- 
sen ligger Ravisjön, från hvilken en å 
genomlöper socknen och faller ut i haf- 
vet. Stora landsvägen mellan Göteborg 
och Skåne går genom socknen. På förut 
uppgifna areal, fördelad på 52^36 mänt. 
(40V36 sk., 1 kr., 10 fr.), bodde 1860: 
2,694 personer, 1,120 flera än år 1805. 
I bevillning för eg.rätten och efter II 
art. erlades år 1861: 444 rdr 28 öre. 



Morup har i äldre tider hetat Mo- 
thorp och egde fordom till annex den 
till Danmark nu hörande ön AnJiolt, be- 
lägen i Kattegat, omkring 7 mil från 
Morupsstranden och 8 mil från Jutland. 
Ännu på 1500-talet skola barn hafva 
blifvit hitförda från nämnda ö för att 
döpas. Af handlingar i pastorsarchivet 
upplyses, att pastor i Morup hade på 
Anholt sitt stom hemman och klockaren 
der sitt klockarebol. Kyrkan, belägen 
9% inil fi'^^n stiftsstaden, bestod fordom 
af orappad tegelsten med ett rödraåladt 
trätorn och blef derför i danska tiden 
af sjöfarande, som deraf hade landkän- 
ning, kallad den Röde kirkc. Denna 
helgedom, som är 48 fot lång och 32 fot 
bred, blef 1807 betydligen förlängd och 
! försedd med skififertak. Hon har sedér- 
j mera fått ett ganska högt torn af grå- 
j sten med en låg kopparbetäckning. Al- 
tartaflan och predikstolen tillhöra Carl 
XLs tid. Byggnaden är väl ansenlig; 
men intet finnes, som fäster fornforska- 
rens eller byggmästarens uppmärksamhet. 
Att ett kloster funnits i Morup, känner 
man endast af berättelsen, att grefve 
Jacob af Halland 20 särskilda gånger 
låtit plundra det till straff för munkar- 
ne, som emot grefvens våld anropat Erik 
Menveds beskydd. Mot den sistnämnde 
ingingo hans bröder, hertigarne Erik och 
Waldemar, på Munkegård här i socknen 
i f()rbund med hertig Christoffer af Söder 
j Halland, hvarigenom de förra förpligtade 
i sig att biträda den sednare med 400 
jernklädda ryttare emot kon. Erik Men- 
ved. — Fornlemningar. Yid stranden lig- 
ga de båda Brödrahögarne, uti hvilka 
hjeltebröderna Suiall och Hiall från Norge 
äro jordade. Den ena af dessa ättehö- 
gar, 500 alnar från stranden, är 65 fam- 
nar i omkrets vid foten och kallas Norra 
Brödrahögen. Då, för omkring 50 år 
sedan, denna hög öppnades af kringbo- 
ende allmoge, fann man midt i högen 
en aflång och fyrkantig stenkista, om- 
sorgsfullt sammanfogad af 6 släta, vackra 
stenhällar. På den öfversta, eller på loc- 
ket, låg ett svärd, hvars uppmultnade 
handtag syntes hafva varit af masur, 
och svärdsklingan, uppsmält, befanns in- 
nehålla en blandning af koppar och silf- 
ver. Då stenkistan öppnades, stod deruti 
hjeltens aska förvarad i en lerurna, hvil- 
ken var öiVertäckt med ett lock, h varpå 



120 



Morup. 



en prvduad utgjorde handtaget. Allt 
detta "stod alldeles orubbadt, intilldess 
arbetarne skulle upplyfta urnan, då hon 
sönderföll. Södra Brödrahögen ligger 140 
famnar från den norra; båda hafva haft 
fotkedjor, och deras höjd har förr varit 
ansenlig, hvarföre de äfven synts på längre 
afstånd. Under namnet Bröderhöj äro 
de upptagna på Langenbeckska kartan 
af år 1277. Vid hafsstranden, Vg i^il 
från Brödrahögarna märkas den s. k. 
Hakonarhellu, hvilken ännu af folket ut- 
visas under benämning af Hahonshällen 
och med tillagd tradition, att Snialls och 
Hialls farbroder är begrafven derstädes. 
På hafsstranden vid Långavika by ligger 
den märkvärdiga Ghimsten, som, 5 alnar 
hög och 7V2 bi'ed, utgör flera mil ut^i 
hafvet ett sjömärke; den namnes såsom så- 
dant uti våra fornhäfder redan vid konung 
Harald Hårdrådes krigsfärd år 1061 och 
vidare vid berättelsen om norska konun- 
gen Hakons krigståg till Halland år 1250. 
be emellan Glumsten och Brödrahögarna 
uppresta många bautastenarne utvisade, 
att detta ställe varit en valplats; men 
nu hafva åboerna i Espelanda by uppod- 
lat och iuhägnat sjelfva valplatsen, bort- 
fört och begagnat åtskilliga af de mer 
flyttbara samt nedsänkt de större bauta- 
stenarna under sina odlade åkerfält. — 
Hela redden, som kallas Morupstånge, 
på hvilken ofta skeppsbrott inträffa, sträc- 
ker sig från Glumsten några hundra 
famnar ut i sjön och består af mindre 
stenar. På Morupstånge, som utgör en 
utskjutande stenig landttuiiga, uppfördes 
1843 en stillastående lentillefyv af andra 
ordningen. Fyrtornet är 98 fot öfver 
vattenytan, och fyren synes på 3V2 ^ill 4 
mils afstånd. Anmärkningsvärdt är, att 
hela stranden rundt omkring eger sand- 
botten. Tvifvelsmål hafva derföre upp- 
stått, huruvida denna redd antingen är 
en daning af natur eller konst. 

Hemmantalet, hvarför eg.mttsafgift erlägges, 
iir fördeladt uti 264 egolotter; hvaraf följaude 
äro de största: Munckagård (se den art.), med 
miderlydande utsockne-hemmau 1 mänt. Bock- 
hult, 1 mänt. Sjöbohl, det hela tax. till 37,500 
rdr; Långås säteri (se den art.) med 1 mantal 
Ryd, tax. till 18,050 rdr rmt; '^U "^^"t. Mo~ 
rups qvarngård med qvarn samt -gW^j mänt. i 
Lyngan, tax. till 10,6L^8 rdr; »9/24^ mänt. af 
Morup med väderqvarn och gästgifvaregård, hvar- 
ifrån skjutsas i norr till Warberg P/s mil och 
i söder till Falkenberg P/4 mil; 1 mänt. uts. 
frälse Breaås, egare löjtu. C. J. Lilliehök. \ 



Mossboda, 

uts. frälse Lunnagård, egare A. Thomssou; '"/jg 
Hönryd och '/s Lynga; '/2 Galtås; *'/'24 nitl 
Stubbhult. — Minsta brukningsdeleu är '/32 
mänt. Askhult. — 1 mänt. Morup, prestgård, 
tax. till 9,500 rdr rmt. — Kyrkan disponerar 
hemmanet JfS 2 Askhult, som af gammalt är 
hennes egendom, dock med den inskränkning, 
att herrligheten är kronans. Öfriga hemman äro 
Brandsbol, Bölse, Grytas, Långavika, Lyngen, 
Qvarnagård, Rosendahl, Stranninge, Stensbol, 
Bäneredsberg , Kjesebohl, Bryntebo, Digesgård, 
Espelunda, Gåsakull, Hufhult, Huhle, Lönestig, 
Sotared, Skogsbol, 1 mänt. ins. Komleryd, 1 
mänt. uts. Rij. — Adress: Warberg. 

Moses, Södra och Norra. By af 3 
mänt. skatte, 2 mänt. frälse uti Kumla 
socken och härad af Örebro län. 

Af denna by, eller af byn Norra och 
Södra Måssby, 1 mänt. skatte, 1 mänt. 
frälse, belägen i samma socken, tog sig 
Ericus Olai, kyrkoherde (1660) i Tumbo 
och Råby församling, tillnamnet Moze- 
lius; hans sonson amiralitetskammar- 
rådet Lars Mozelius adlades (1770) 
med namnet Stjernstara; dennes son, 
öfverste Lars Stjernstam, död 1804, 
bivistade med mannamod sjuåriga Pom- 
merska kriget och likaledes, jemte två 
sina söner, kriget i Finnland 1788 — 90; 
derefter blef han, sedan freden slutits i 
Wärelä, framför regementet af konung 
Gustaf ni för sina krigsförtjenster ut- 
nämnd till öfverste i arméen. Till by- 
arna höra 3:ne kalkugnar, 1 tälgsteusbrott. 
2 mänt. frälse Norra Mos (efter tax.- 
längdeu) lyda under Säbylund. 

Mosjö. Såg i Hanebo socken af 
Gefleborgs län och Södra Helsiuglands 
fögderi, tax. 1861 till 15,000 rdr, egdes 
af orosshandl. Uahms sterbhus i Gefle. 

Mossboda. Egendom uti Enåkers 
socken, Simtuna härad och Westerås 
län, vackert belägen vid sjön Hallaren, 
V4 mil från kyrkan och 2 mil från Sala 
stad, består af 1 mänt., deiaf ^,4 frälse 
och ^i\ rusthåll, utbrutna från M 4, 6, 
7 i Enåkers by, och har i sambruk 
1^64 luant. i JVI 1 & 2 Lundby, med 
en areal af 330 tuunl. åker och äng 
samt 1,120 tunnl. skog och hagmark. 
Höskörden har varit 20,000 lU, dermed, 
jemte halmfodret, framfödts 15 hästar, 
17 oxar, 60 kor och ungnöt samt får. 
Inom Mossboda ego-område vid stranden 
af nämnda sjö är Enåkers ångsåg upp- 
förd (taxeradt 1861 till 37,200 rdr 
rmt) och i sammanhang dermed i ^^^t 
nytt tegelverk, som alltsammans driA' ^ 



mossebo. 



nosas. 



121 



med en ångmaskin om 25 hästkrafter. 
Sågen har en finbladig ram; flottled till 
densamma är från Dalelfven genom 
Storån och i sjön Hallaren. 

Manbyggnaden är nybyggd, med 13 
rum i 2 våningar; till gården höra träd- 
gård och parkanläggningar. 

Till egendomen höra dessutom Hil- 
lersho hemman, om I4V2 penningeland 
skatte, med qvarn och såg i Möklinta 
socken, V16 mänt. skatte Sörbo, i Nora 
socken, jernmalmsgrufvor i Fallbo, Hil- 
linge och Hjortronmossen i Sala socken 
samt andelar uti mer och mindre arbe- 
tade dylika jernmalmsanledningar i Sjö- 
vasskä)-rsg?'u/van, Pehrs, Stochnåss, Del- 
by, Kihls och Limdsgriif varna. Egare 
1861 voro hrr Starck & Wetterqvist, 

Egendomens eg.rättsafgift år 1861 
var 47 rdr 32 öre rmt, hvaraf 8 rdr 21 
öre för Mossebo hemman. 

Mossebo, se Måssebo. 

Mossheddinge. Fem mtl uti Ese- 
rups socken af Bara härad och Malmö- 
hus län, är ett Lunds domkyrkohemman, 
och tax. 1860 till 33,160 rdr rmt. 

Mosshult, fjerding, se art. Ljuder 
socken. 

Mossle. Fem mänt. skatte och 2V4 
mänt. skatte-säteri uti Wernamo socken, 
Östbo härad och Jönköpings län, äro 
fördelade på följande gårdar: Herregår- 
den Mossle, 2V'4 skatte-sät ".ri, har någon 
tid kallats Jlelmershus efter egaren gr. 
Helmer Lillje; men det grefliga namnet 
har ej blifvit upptagit i jordeboken, der 
det gamla namnet ännu står qvar. Öf- 
versten Helmer Lillje dog 1685, sedan 
han i kriget mot Turkarne vid Ofens 
belägring tagit skada till sin helsa. 
Reduceradt köptes säteriet 1690 af den 
1687 adlade statskommissarien Gustaf 
Palmfelt, som på sin tid ansågs för 
omistlig i statskontoret. Hans son, 
landshöfding Johan P., gift med Helmer 
Lilljes dotter Catharina, var äfven egare 
af egendomen, som kom med dottern 
Mariana till assessor M. Bredal. Seder- 
mera var kapten Uggla egare och för- 
sålde egendomen till kapiten Handberg, 
hvilken åter försålde den 1764 till hä- 
radshöfdingen öfver Östbo, Joach. Wet- 
terberg, hvars svärson, fänrik And. W. 
Köllerström, köpte gården 1816, och år 
1825 blef dennes måg, brukspatron Car 

v. 



länder, egare af halfva säteri-rusthåUet, 
som till sin helhet egdes 1861 af löjtn. 
Lilljenberg. Eg.rätts-afgiften för tegel- 
bruk och qvarn var s. år 25 rdr 50 
öre. Egendomen, belägen l^l^ vaWirvin 
Jönköping, nära vid Wernamo köping, 
har en areal af c:a 1,200 tunnl. Åkerjor- 
den består huf\ udsakligen af svartmylla, 
på ler- eller hård grusbotten, men i öf- 
rigt lera och sandmylla. Löf- och barr- 
skog finnas till husbehof. Till egendomen 
hörer godt fiske och ångbränneri för af- 
verkning af c:a 1,000 kannor bränvin på 
dygnet. Alla husen, utom manbyggnaden, 
äro nybyggda på de senare 5 åren på 
en större höjd, hvarifrån man eger en 
herrlig utsigt öfver sjön Widöstern och 
Lagaådalens här bördiga område. På egor- 
na är en mineralkälla. — 2) Mossle gård 
af IV4 mänt. skatte, egdes 1861 af bruks- 
patron Carlander. Ar 1519 skrefs Morslöf, 
Mossled i jordeboken 1725 — 33. Mossle 
Uddebo Vg mänt. och V4 af M. Bonkeg., 
köpt till skatte 1720, sammaulades och 
bebyggdes af lagman Kroger 1796 under 
namnet Mosslelund. liar sedan egts af 
lagman Hadders, major Eckerman, major 
Sten Otto Mörner, brukspatron Åker- 
lund, 1828 kronobef. Moberg, sedan 
1843 förutnämnde närv. egare. Gården 
är omgifven af rudera efter en förskans- 
ning, 4 — 500 alnar på hvardera sidan, 
med en bastion i n. v. hörnet. Däcken 
tros der 1540 någon tid haft sitt läger. 
Ting anses ha hållits här i hedna- 
tiden. Tingsbanan har ännu flera stenar 
orubbade. I n. v. trädgården äro »ofier- 
och ättehögar». Bautastenar finnas många. 
Metallfornlemningar äro härifrån sända 
till Kongl. W. A. — 3) 3% mänt. skatte 
ibm på 3 n:r, hafva 12 åboer; Vg mtl 
lyder under Sörsjö säteri. 

Mostorp. Egendom uti Getinge soc- 
ken, Halmstads härad och län, 2V4 mil 
n. v. frän Halmstad, nära stora lands- 
vägen, består af IV2 mänt. Mostorp, 
med 2 qvarnar, samt 1 mantal Ris- 
arp, TT-g*^ Berg, egdes 1861 af L. von 
Segebaden; eg.rätts-afgiften s. år var 20 
rdr 66 öre. — Jordmånen är bördig 
och består af mylla. Hemmanet Mos- 
torp är V2 mänt. skatte, 1 mänt. ins. 
och Vo wts. frälse. 

Mosas eller MosjÖ. Konsistorielt 
pastorat af 2:dra klassen, hörande till 

16 



122 



Mosas. 



Motala. 



Örebro kontrakt i Strengnäs stift, ut- ; 
sröres af Mosas och Täbv socknar samt j 
innefattar 43V4 mänt. Pastoratet be- j 
boddes 1860 af 1,842 personer. — j 
Mosa,-!, modersocken, ligger uti Örebro ^ 
härad och län, 1 rail s. s. v. från Öre- 
bro, 13 mil från Strengnäs, gränsande 
till Anesta i n. v., Täby i vester, Kumla 
i söder, hvarifrån den skiljes af Täbyån 
och Ekeby mosse, samt till Mosjön och 
Gällersta i öster. Arealen är 0,29o qva- 
dratmil land, 0, 012 vatten, som hufvud- 
sakligen utgöres af den grnnda Mosjön, 
hvilken i sednare åren medelst statslån 
blifvit sänkt. Socknens södra del är 
sank, den norra något skogig; utom en 
sandås, som går från norr till söder 
utmed Mosjöns vestra strand, är landet i 
tämligen jemnt med lerjord och svart- 
mylla. Folkmängden har, från att år 
1805 vara 714, uppgått 1860 till 1,097 : 
personer; hemmantalet är 25\/g, hvaraf 
20^/g skatte, 3'/.^ krono, 1','^ frälse. 
Akerbrnket, som är hufvud näring, är \ 
mer än tillräckligt för eget behof. På \ 
skog är i allmänhet brist, utom å ^/o mtl \ 
Palmbohult, som uppgifves år 1818 hafva 
äng och vacker skog. 

»Mossas cum annexa» förekommer 
omkring 1314. Kyrkoherdelängden är 
känd åtminstone tillbaka till midten af ; 
1500-talet. Kyrkan är gammal, byggd 
af sandsten, men reparerad i sednare 
tider. Invid kyrkan är mötesplats för 
befäl och rekryter af lifregementets husar- ■ 
korps. Statens vestra stambana går ge- 
nom socknen, med station på hemmanet 
Mosas egor, 19,9 mil från Stockholm 
0,9 mil från Örebro och 0,8 mil från 
Kumla station på östra sidan. 

Af socknens hemmantal voro 1861: 21 ^/g 
mänt. skiftade i 71 delar, hvaraf de största äro: : 
p/4 Råby, (eg.rätts-afgift 7 rdr 9.^ öre); I »''4 | 
Sörby; '/g mänt. Kruibruket, egos af enkefru 
Seuderling. '//, Kyrkeby och V/4 Mosas egdes 
af fanjunkare Aspengren. Kronohemmanen ut- 
göras af tre bosliillcn, nämligen '2 maiit. Södra ' 
Dyringe, l:.sta majorsboställc; det utbjöds i Maj 
18()3 till arrende på 2\) ars tid, mot ett fast- 
stäldt mininii-arrende af 1,000 knb fot råg och 
500 kub. fot korn; arealen är c:a 370 tunnland ; 
åker, 21 tunnl. äng, 104 tunnl. skog. Boställets , 
uppskattniiigsvärde utgjorde för år 18()2: 101,200 : 
rdr rmt, och samma års onera till kronan och ; 
kommunen ujjpgingo till 9 ''4 t:r råg och 120 
rdr 70 öre kontant. — Pr est g år den, 1 mänt. — ' 
Komministern iiinehafvcr ^1^ mänt. Östra Dy- 
ringstorp (ej V2 mänt. efter Tham) och ^4 i 
maat. i Mosas by, som innehåller 4 ','4 mantal ■ 



skatte. — V2 mänt. kr.-säteri Sörhy M vt är, 
d. 18 Maj 1861, försåldt till skatte. — Öfriga 
hemmau äro ','4 Björkeme, 1 Bulinge, '4 Löf- 
åsen, V2 Rangelstorp, '.'2 Sättertorp, '74 Skrä- 
backen, 4''.^ Tysksjö, alla skatte; 1 mänt. frälse 
Räfgräfva. — Adress: Örebro. 

Motala. Annex-socken till Winner- 
stads pastorat, *) belägen i Aska härad 
af Linköpings län, 1^^ mil n. n. o. 
från Wadstena, sträcker sig norr ut från 
Motala ström och sjön Boren, 1 mil 
långt, och 1^/4 mil bredt utefter norra 
gränsen, men söder ut mellan Boren 



och Wettern blott omkrin; 



arealen uppgifves i Hahrs stat. tab. till 
0,4.S9 qvadratmil, hvaraf 0, 021 äro vatten, 
utom andelen af Wettern, men enligt 
Tham till 0,824 qvadratmil. Folkmäng- 
den, som år 1805 var 1,920, hade 
1860 uppgått till 5,224 personer, för- 
utom köpingens. Söder om Motala 
ström är någorlunda högt land, dock 
utan berg, men med mer jemna skogs- 
marker söder ut åt Fålehagen och än- 
gar vid sjöstranden. Sjelfva stora dal- 
gången, i rigtning mot nordost från 
Motala till Borenshult, är en af de här- 
ligaste och rikaste i landet, omvexlande 
med åkrar, ängar, löfdungar, vatten, 
vattenverk och andra byggnader; ström- 
men, bildande till en del södra randen 
af socknen, gör i sjelfva sin början vid 
Motala bro ett fall eller forss af ringa 
höjd, men utmärkt skönhet; sedermera 
fortgår den, än stilla, än forssaude, mellar» 
byar, gårdar, qvarnar och odlade fält, 
oftast med höga sluttande stränder, i 
många krökningar, till sitt utlopp ge- 
nom mer sidländta trakter. S^ågot 
nordligare på andra sidan om en delvis 
tätt och väl bebyggd trakt, första af- 
satsen af norra strandhöjden, går Göta 
kanal fram, i hufvudsakligen samma 
rigtning som strömmen, men mindre 
bugtigt och till största delen i jemnt 
läge, tills den på en gång medelst slussar 
faller 51 fot ned till sjön (se art. Jiorm, 
sjö). Yester ut vid bron är JSIoUda 
köping (se den art.). Öster ut är, mest 
vi(l södra brädden, den Mekaniska vcrk- 



*) Kongl. bref d. 7 Juni 1860 förordnar, att 
vid nuv. komministers i Motala och kyrko- 
herdes i "Winncrstad afgång dessa församlin- 
gar skola fräu hvarandra skiljas, för att 
sedermera hvardcra för sig utgöra ett särskildt 
pastorat. 



Motala. 



Motala. 



123 



staden (se Ilen art.)- Vid Borenshult 
är en stark källåder. Längst åt öster 
mot Krio-sberg blir landet mer högt 
och bergigt, likaledes åt norr, mot Ny- 
kyrke socken och sjöarna Salstej'n och 
Wenstern, af hvilka den sednare här- 
ifrån upptager de små Kolm-, Mo- och 
Björkasjöarna, allt hörande till Carl- 
strömsvattnet i Krigsberg. Högst och 
vildast är Hålsberget, en mil norrut 
från Motala. Wetterstranden omvexlar 
af skogbeväxta klippor, sandiga eller 
steniga uddar, kärriga betesmarker och 
ängar. Bland de vigtigare uddarna äro 
Långsnapen i Halslaudet, War- och 
Klubbuddarne på hvar sin sida om 
Sandviken. Slutligen höra hit några 
öar, såsom iSandön, Kisön, Erkerna och 
Fjukliolmarne, dels beväxta med barr- 
skog, dels med björk, al, lind och alm, 
dels kala och öde. Rådande jordmånen 
är dels lermylla, dels sandmylla med 
klappersten, dels sandjord. Ang och 
bete äro i allmänhet tillräckliga, skog 
här och der utöfver det egna behofvet. 
Näringarne äro af mångfaldiga slag, i 
följd af olika läge och jordmån och af 
beröringen med köpingen, verkstaden, 
kanalen ra. m.; åkerbruk är förenadt 
med boskapsskötsel och bränvinsbrän- 
ning; dertill komma sjöfart, fabriksrö- 
relse, handel och andra stadsmanna- 
näringar, ål- och laxfiske i sjöarna och 
strömmen, kalk- och sandstensbrott m. m. 
Genom kanalen har en inre segelled 
tillkommit, och Motnla har blifvit en 
ort af stor betydenhet för kommunika- 
tionen mellan rikets inre orter och huf- 
vudstaden. Kanalen har vid Motala en 
bestämmande sluss och i viken en rymlig 
hamn, nära Dufvedal en reparationsdocka 
för 16 fartyg, som disponeras af verk- 
staden, samt vid Borenshult en bro och 
5 slussar, utom bassiner m. m. Utmed 
kanalens bräddar gå dragvägar; på kanal- 
bankens högsta höjd ligger i en täck 
lund och omskuggad af den rikaste 
vegetation Baltzar Bogislaus von Plå- 
tens ijraf. En enkel sten af Kolmårds- 
marmor, prydd med detta för hvarje 
fosterlandsvän dyrbara namn, betäcker 
den verksamme mannens stoft, omgifvet 
af hans verk. 

Motala by, qvarnar och gårdar samt 
Motala socken förekomma ej sällan i 



gamla handlingar. Socknen var från 
reformationen till 1699 ett särskildt 
pastorat, men blef då annex till Win- 
nerstad. Ett stycke norr om Motala 
jernbro, nära södra ändan af köpingen, 
ligger kyrkan, som har, i likhet med 
de flesta öfriga i orten, varit af kalksten 
från gamla dagar, dock småningom till- 
byggd, såsom på 1670-talet i öster och 
något sednare i söder, på bekostnad af 
cgare till Carlshult och Lindenäs; hon 
ombyggdes 1774 och har i sednaste 
åren blifvit försedd med torn af jern 
från Motala verkstad. De flesta tillhö- 
righeter äro qvar från gamla kyrkan, 
hvaribland adliga baner samt grafstenar; 
öfver stora gången hänger en afbild af 
ett fregattskepp; märkligast är dock den 
nyligen af fru Duberg förärade altar- 
taflan, målad af Blackstadius. Den före- 
ställer Kristi uppståndelse ur grafven 
och är förträfflig ; under choret äro 
grafvar för slägterna Kugelhjelm och 
Gyllenram. På kyrkogården är en min- 
nesvård öfver riddaren af Svärdsorden, 
majoren J. A. Carlheim Gyllensköld, som 
bivistat bland andra 1789 ocli 90 årens 
finska krig samt dog 1814 på Fridens- 
borg. Socknen har åtskilliga kassor, 
donationer förde fattiga; af förutnämnda 
enkefru Duberg hafva 10,000 rdr rrat 
blifvit gifna till den efter henne upp- 
kallade Dubergska flickskolan. Folkskolan 
är från början grundad af grosshandl. 
J. P. Bromander. — Orten saknar ej 
historiska minnen; vid Råsnäset hafva 
funnits spår efter en befästning, och vid 
Bisp-Motala efter förskansningar från 
1567 års krig; vid Motala gård har 
någorstädes legat ett S:t Brigittas ka- 
pell; vid nuv. gästgifvaregården synes 
af gammalt ha varit tingsställe, märk- 
värdigt älven för Jösse Erikssons afrät- 
tande år 1436, sedan han blifvit af 
allmogen med våld tagen ur Wadstena 
kloster. Hertig Johan af Östergötland 
skall här i en sednare tid ha haft ett 
hus, kanske det, som i samma sekels 
sednaste tid kalladt »Motala hus», räknas 
bland Motala kungsgårds egor och »be- 
sittes af enkedrottning Hedvig Eleonora, 
men bebos af en krögare.» På 1820- 
talet gjordes i socknen ett fynd af mer- 
gelkulor med kristalliserad kalkspat inuti, 
18 till 20 fot under jorden, och på ett 



124 



Motala. 



Motala. 



annat ställe, ungefärligen 14 fot underjor- 
den, träffades tänder af ett okändt djur, 
livilka voro större än hästtänder. I ett by- 
tesbref mellan klostret och Bo Jonsson år 
1383 talas om »20 tomter i Motala»; 
ett bevis, att byn redan då var betydlig. 
Wadstena kloster egde här 19 mantal, 
och kyrkliga stiftelser 8, af samtliga 
6OV4 enl. 1700 års jordebok. Näst före 
Carl XI:s reduktion voro socknens mesta 
jordegendomar och dess vattenverk delade 
mellan adel och Wadstena slott, hvilket 
sednares område ökades medelst indrag- 
ningar. 

Socknens hemmantal är 40, hvaraf Sl^/j^ 
mänt. skatte, P/^ krono, 7 frälse, taxerade 
18G0, jenite 41 lägenheter, 11 manufakturinrätt- 
ningar, 10 qvarnar och sågar, till 443,550 rdr 
och med köpingen samt mekaniska verkstaden 
till 1,017,400 rdr rmt. Dessutom finnas O fa- 
briker, taxerade efter klasser, som betalade i 
bevillning II2V/2 rdr rmt. Ord. räntan är 549 
rdr 6 sk. 3V4 rst. kronovärdi. I bevillning 
erlades (ej inberäknadt köpingens) 418 rdr 90 
öre för egandrätten, 70 rdr 30 öre för inkom- 
ster af löner samt 4,820 rdr 63 öre för all 
annan efter II art. (deraf 4,571 rdr 40 öre af 
Göta kaual-bolag\ I socknen märkas följande 
gårdar: 4'^/4 mänt. Bisp-Motala (se den art.), 
med tegelbruk, ^/^ mänt. Härstorp, ett gods, 
ined en eg.rätts-afgift af 34 rdr 58 öre, egare 
r. E. D. Hasle; '/« Bisp-Motala och Motala 
ålfiske egas af fabrikör Ekblad. ^/^ ibm eller 
S:a Habo eges af A. Holmgren. N:a Freberga 
(se den art.) eges af audilör Salander. — Karls- 
hult med ^^zo mänt. i Ervasteby, eg.rätts-afg. 
17 rdr 33 öre (se art. Carlshult). — Lindenäs 
(se den art.), hvarunder lyda V4 skatte Baste- 



berg, V.t frälse Koppartorp. 



\l 



ital 



fr.-säteri Bergsätter, eges af herr C.G.Nilsson; 
det har tillhört öfversten H. Lindeberg, general- 
major DelviiT, Gyllenramar, år 18'J9 baron G. 
M. Fleetwood. Stället har den märkvärdigheten 
att vara födelseort för professor Berzclii stam- 
fader, bonden Jöns Jacobsson, född 1012, hvars 
son Bengt blef prest och antog namnet Bergse- 
lius efter delta hemman, der fadern var arreu- 
dalor. Dennes sonson Jöns, kyrkoherde i Rök 
och Heda, hade sonen Samuel Berzelius, som blef 
fader till friherre BerZL-lius, på sin tid Sveriges 
störste vetenskapsman och tidhvarfvets chemist, 
död 1848. Lemunda sandstensbrott (se den art.), 
Lemundatorps och Lilla Balis dito, egas af M. 
Berndes. Nijqvarn med 7 par stenar, ett gryn- 
verk, sammaubygdt med Hollstensqvarn, ^/^ 
mänt. Motala, egas af C. Jungqvist. 

Motala by, 1^/4 mänt. skatte, består af 
följande: V4 mänt. Aspegården och */§ mänt. 
Hällegården, med 91 tunnland areal i åker, 
äng, hagmark och byggnadstomter, samt ett 
kritbruk, beläget nära Göta kanal, 1,200 alnar 
från köpingen och lastagcplats; det har god 
vattendrägt för drifvande af brukets inrättningar, 
28 cylindrar, 2 krossqvaruar, siktar och slam- 



mingsmaskin för årlig tillverkning af 8,000 ^^. . 
slammad krita och 48,000 tL kimrök. Bygg- 
naderna af sten och trä, maskinerier af gjutgods 
anlades 1844 på hemmanet Hellegårdens qvarn- 
lägenhet af grosshandlanden J. A. Rundgren 
och egas sedan år 1852 af brukspatron E. J. 
Wulff. Kritan tillverkas här af kalksten och 
kimröken af träkol; till egendomen höra fiske 
i Motak ström. 1/4 raant. Backegården samt 
^/jo mänt. i Hårstorp (eg.rätts-afg. 15 rdr 49 
öre) egas «i-^öta kanal-bolag. Kathrinefors 
jernbruk med manufaktur på Backegårdens egor 
(en smälthärd inrättades här 1856) eges jemte 
1 mänt. Säter, '/2 L:a Halls, 1 mänt. Hobn 
med 2 qvarnar samt gryn- och stålqvaru, ^'o 
mänt. Kjärsby, allts. med en cg.rälls-afgift af 
81 rdr 31 öre rmt, af M. T. Berndes. — V4 
Stjernarpsg. med qvaru; '74 Spoleg. med qvarn, 
stal- och grynqvarn; */g Storg. ; Eiskaregården 
med grynverk och qvarn, tillhöra åtskilliga 
egare. Motala gästgifvaregård eller Stenshagen 
och Stenvadshagen, samt 2 fisken och 2 tomter, 
jemte bryggeri, egas af Abr. Rosendahl. Från 
gästgifvaregården skjutsas till 

Nykyrka n. v 1 mil. 

Tjällmo u. o 2^/4 » 

Husby fjöhl ö 1^'4 » 

Wadstena s. v 1^'4 » 

Motala knipphammare har 2 egare. 

Vidare finnas följande gårdar: 1 mantal 
Bromma eges af enkefru Duberg. — 1 mantal 
Holm med 2 qvarnar, gryn- och stålqvarn samt 
såg, ett gods. — '/4 Kartorp och V4 Efvertsby, 
egas af C. J. Grills arfvingar. — ^^/j^q mänt. 
af Hårstorp tillhöra mekaniska verkstaden. — 
1 mänt. skatte lllersjö har varit reduceradt från 
Gudm. Brunns arfv. ; tillhörde 1853 med 4 mil 
i andra hemman uti socknen enkefru Duberg, 
år 1859 Sven Carlsson. — Boställshemman äro: 
V2 raant. Bondebacken, Vg Källare eller Da- 
vidshem, militiae; V2 ^^otala prestg. med Kong- 
sättra och 9 ängar, komministerns; Motala 
klockaregård. — ' lo mänt. krono Dufvedal, med 
qvarn och sag, lyder under Wadstena hospital 
från år 1580. En qvarn i Motala by lyderock 
under Wadstena hospital. Motala Herreqvarti 
med fiske är under kronans ego. Ofriga hem- 
man äro V''4 Askarby, 1 Björka, */^ Björke- 
torp, V4 Brunsvik, •74 Bråstorp, ^/^ Djupvik, 
2^/4 Djurkälla, V4 Dysätter, Vg Eketorp, '/g 
Ekhemmet, 1 Erfvasteby, 1 mänt. Hundsberg 
eller hälften deraf Fridensborg, ^/o Kolmetorp, 
1 Offerby, Va Perstorp, ^/o Smedsby, ^ /^ Stens- 
torp, */2 Stårkelsby, 1 Säter, Vs Torf sätter, 
*/2 Uttersby, 1 Ängesby, 1 Ödeby, alla skatte, 
1 mänt. frälse Djurkälla, V4 Koppartorp, alla 
skiftade i 64 brukningsdelar, hvaraf V go JJi^nt- 
tax. till 90 rdr är den minsta. Hai-vxtorp, 
Halss, Dyturakelde, Yllesio, Warw, Biergsceter, 
Duvadall, Batzstuvberg, Holmen m. fl., utbyttes 
1383 af Bo Jonsson till Wadstena kloster och 
kommo 1413 åter till den förre genom byte 
med Carl Ulfsson af Topla 1369; flera gårdar 
m. m. skänktes till Wadstena kloster af Carl 
Ulfsson och sedermera af Knut Bonde. En gård 
i Motala med tillhörande fiske förlänades 1288 
af kon. Magnus till Knut Magnus. — Adress: 
Motala. 



totala köpiuj 



TIotaia mekaniska Terkstad 125 



Motala köping anlades i förutnämnda 
socken enligt kungligt tillstånd af d. 21 
Mars 1823, 6 år efter kanalarbetets 
början i orten, och intager en bågformig 
sträcka af ett par 1,000 alnar omkrets 
å yttre nordöstra sidan och några hun- 
drade alnars bredd samt 68 tunnlands 
areal på sluttningen af Motala ströms 
och Wårvikens norra gränshöjd; i nämnda 
vik har Göta kanal sitt utlopp i Wettern. 
Läget vid god och säker hamn och vid 
gammal bytesplats mellan skogs- och 
slättbygd är i sig sjelft fördelaktigt; 
men närheten till Wadstena och Sken- 
ninge, hvilka för slätten i allmänhet 
ligga närmare till, måste förhindra kö- 
pingens tillväxt och göra den beroende 
af manufaktur- och fabriksrörelse, hvar- 
till ock både strömmens vattenfall och 
längre ned i dalen äfven kanalens vat- 
tentillgång gifva anledningar. I början 
var tillväxten ringa. Efter 15 års för- 
lopp hette det, att fattigdom och bri- 
stande företagsamhet och skicklighet 
höllo nere både handels- och handtverks- 
näringar; af de anslagna 174 tomterna 
i 30 ^varter var blott sjettedeleu be- 
byggd; hela folkmängden var 179 per- 
soner. Imellertid hade sjöfarten på 
kanalen utmed köpingen ökat sig i 
följd af hela liniens successiva öppnande, 
äng båtsfarten till de vestra orterna hade 
kommit i fart, verkstaden hade vunnit i 
betydenhet, och med allt detta har 
folkmängden ökat sig, så att år 1855 
voro 60 tomter bebyggda, med en folk- 
mängd af 667 personer; år 1860funnos 
106 hus med ett tax.värde af 428,380 
rdr (är 1853 var tax. värdet blott 90,000 
rdr rmt), och beboddes köpingen då af 
1,163 personer. Samma år funnos 22 
handlande med 15 personers betjening. 
Mycket är ej att säga om det lilla sam- 
hället; men i en framtid torde denna 
plats kunna blifva rätt betydande. Här 
befinnes kanalens archiv, upplagsmagazin 
samt jern- och metallvåg. För kanal- 
direktionens sammanträden är en särskild 
byggnad uppförd. I konstnärligt hänseen- 
de skall köpingen hafva, utom den under 
Motala socken omnämnda vackra altar- 
taflan, en i våra dagar utmärkt skicklig 
trädsnidarinna, boönde i en helt låg och 
ringa stuga. Hon skall nyligen ha full- 
bordat en synnerligt rik och skön kom- 



; position, »Napoleon den Stores apo- 
theos.» 

Köpingen har skeppsvarf, hamn, 
! apothek, postkontor sedan 1827, tele- 
! grafstation af 2:dra klassen, sedan år 
1856, med 2 ord. tjenstemän och 2 
apparater i bruk. Minuthandeln är ganska 
lönande i anseende till den mängd re- 
sande, som dels på Göta kanal, dels 
i landvägen passera detta ställe. I bev. efter 
^ II art. erl. 1860: 1,089 rdr 13 öre. 
Sparbank stiftades här år 1860 och räk- 
nade vid årets slut 189 delegare med en 
; kapitaltillgång af 6,524 rdr 17 öre. Mark- 
I nåder hållas här i Maj och Okt. månader. 
Motala Mekaniska Verkstad, märk- 
; värdig såsom den första af detta slag i 
i vårt land och genom sina tillverkningar 
j en af de första i Europa, anlades i och 
: för kanalverkets räkning och behof år 
1822, under ledning af engelsmannen 
I Fraser. Första planen att förlägga en 
\ sådan verkstad i Westergötland vid Sör- 
' qvarn, vid sjön Wiken, öfvergafs snart, 
och man bestämde sig för det af natu- 
ren rikt utrustade Motala. En mindre, 
; nära dockan qvarstående smedja, utgjorde 
! första mekaniska verkstaden, tills man, 
under ledning af förutnämnda engelsman, 
I började, söder om kanalen, på en om- 
i kring 36 fot öfver den strax nedanför 
I förbiflytande Motala ström belägen plats, 
i anlägga den nuvarande verkstaden. Den 
I intager, med en längd af 1,400 alnar, 
hela bredden mellan kanalen och Mo- 
! tala elf, utgörande 400 alnar. Här till- 
; verkades alla de för sednare delen af 
I kanalarbetet erforderliga jernarbeten ; men 
! snart utvidgades verksamheten äfven utom 
I kanalens eget behof, enligt kongl. till- 
j stånd af år 1824, h vilket är att anse 
I såsom verkstadens privilegium. Ar 1828 
; beställdes här den första sjöångmaskin 
: med panna, näml. kongl. postångfartyget 
I Motalas, och påföljande 15 år tillver- 
! kades maskiner för 39 fartyg, af tills. 
I 1,703 hästkrafter, och för fabriker o, a. 
' å landet 9 maskiner af 77 hästkrafter, 
: alla tills, till ett värde af 1,046,680 
I rdr rmt. Med afseende på dels kana- 
I lens dimensioner, som ej egnade sig för 
större fartyg, dels dess långvariga is- 
i läggning, fann man nödigt att förlägga 
j en särskild afdelning af verkstaden invid 
I Östersjöns strand, och sedan man öfver- 



126 llotala Mekaniska Tprksfad. 



llotala Ström. 



^ifvit tanken att grunda en sådan nära 
Mem, inköptes härtill 1838 tvänne 
tomter i Norrköping. Under tiden hade 
kanalarbetet blifvit färdigt; bolaget an- 
såg verkstaden ej böra nedläggas, men 
ej heller kunna vidare af detsamma med 
fördel bedrifvas; det begäide och erhöll 
derför år 1835 tillstånd att den försälja. 
Försäljningsplanen kunde likväl icke 
realiseras förrän d. 4 April 1840, då 
verket öfverläts till ett enskildt bolag. 
Köpesumman för fasta egendomen och in- 
ventarierna, utom materialier m.m.,hvilka 
betalades särskildt, utgjorde 200,000 rdr 
bco. Bolaget, som associerat sig under 
namn af Motala mekaniska verkstads 
bolag, utgjordes till en början af 12 
aktier, nu mer af 48. Detta utvidgade 
sedermera anläggningarna både vid Mo- 
tala och i Norrköping; d. 30 Maj 1844 
erhölls koramers-kollegii tillståndsbref att 
på sednare stället anlägga skeppsvarf 
samt att få anlägga och drifva fabrik 
för åstadkommande af maskiner och 
andra mekaniska inrättningar. Den finan- 
ciela och ekonomiska delen af verkstads- 
styrelsen ombesörjes utaf 2:ne inom bo- 
laget valde kommitterade. Såsom biträde 
härvid äro vid verkstaden anställda ka- 
mererare, bokhållare, materialförvaltarc 
och kontrollör. Den mekaniska detaljen 
skötes deremot helt och hållet at ver- 
kets mekanikus och arbetschef med bi- 
träde af verkmästare. Arbetspersonalen, 
som 1822 utgjorde endast 22 man, 
uppgick 1850 till 300 och 1862 till 
1,000 man, inberäknadt afdelningen vid 
varfvet i Norrköping. Sistnämnda år 
voro 2,160 mantalsskrifna personer. 
Arbetarnes aflöning beräknas efter tim- 
mar; arbetstiden är om vintern 10, höst 
och vår 11 samt om sommaren 12. 
Vid verkstaden är anställd en läkare. 
Här finnes ock kyrka samt egen predi- 
kant, som tillsättes af bolaget. Sparbank 
är inrättad för arbetspersonalen. Jern- 
kontoret har anslagit en summa af 800 
rdr bco att årligen utdelas till 4 vid 
verkstaden anställda elever. Arbetare- 
bostäderna äro snygga hus i mindre 
skala för ett par hushåll hvarje, med till- 
hörande täppor eller blomsterparterrer; 
de ligga till stor del i en rad utmed 
vägen till Borenshult, söder om kana- 
len; på samma sida, men närmare ka- 



nalen och inom inhägnad, ligga verk- 
städerna och öfriga större byggnader; 
norr om kanalen är skeppsdockan. Det 
är först under de sednaste årtiondena 
som Motala mekaniska verkstad, under 
den utmärkte mekanikern Carlsunds led- 
ning, nått sin anmärkningsvärda höjd. 
Vid härvarande gjuteii egde 1861 största 
tillverkningen rum af alla i riket och 
uppgick till 12,543 centner. Vid vals- 
verket hafva under 1862 blifvit tillverkade 
55,770 centner diverse sorter fullfärdigt 
jern. Hela tillverkningssumman uppgick 
till 1,125,870 rdr rmt, alltså öfversti- 
gande de första 15 årens sammanlagda 
tillverkning. Flera nya arbetsmaskiner 
hafva dels blifvit från utlandet inför- 
skrifna och dels på stället gjorda. Från 
England erhölls på vären 1863 en mindre 
och en mycket stor ånghammare m. m. 
Under året 1862 har verkstaden afleve- 
rerat åtskilliga arbeten för statens järn- 
vägar. 

Här torde ock vara lämpligt nämna det in- 
tressanta faktum, att intet land, i forhållande 
till sin folkmängd, eger så stort antal ångbåtar 
som Sverige, och att, hvad elegansen, fartygens 
styrka och maskinernas beskaffenhet beträffar, 
Sverige ej öfverträffas af någon annan nation. 
Uti "Revue des deux Mondes» yttrades under 
expositionen i London I8.')ö: «Vi stadnade fram- 
för 'J:i\e ångmaskiner, som göra den svenska 
industrien största heder. Den ena är en skruf- 
maskin af 30 hästars kraft och placerad i af- 
skäruingen af ett fartyg. Tillverkad på Motala 
verkstad efter direktörens vid detta verk, herr 
Carlsunds, system, är denna maskin erkänd 
såsom en af de yppersta i expositionens afdel- 
ning för ångmaskiner. Den belönades med stora 
guldmedaljen.» Såsom ett annat bevis på utlan- 
dets erkännande af Motala verkstads förtjenster 
Om maskinbyggeriets fullkomnande förtjenar 
anföras, att engelska regeringen, år 1859, lät 
förära föreståndaren en hedersskänk (en dyrbar 
kronometer), bärande i eraaljerade bokstäfver in- 
skriften: Från engelska regeringen till kapten 
Carlsund. 

Motala Ström. Hedan omnämnd i 
Inledningen, sidan 10, har en längd af 
8 mil, hvaraf sjöarue upptaga 4, och 
elfvens lutning från mynningen till Öster- 
sjön utgör mer än 70 fot på milen. 
Bredden är omkriiig 200 fot; stränderna 
äro för det mesta tämligen höga, men 
sluttande, bevuxna med träd eller gräs. 
Knappt ett ställe finnes, som ej erbjuder 
en rik och omvexlande naturskönhet. 
Mestadels har elfven sakta forss, med 
grundt eller föga djupt vatten, stenig 



91ularp. 



ISuIlsjo. 



127 



och klippio^ botten. Vid de många 
forssarna drifvas, endast inora Motala 
socken, 50 skattlagda mjöl- och gryn- 
qvarnar, 4 stycken sågar samt flera 
smedjor. 

Mularp. Annex-socken till Åsleds pa- 
storat, ligger uti Wartofta härad af Skara- 
borgs län, 1^/4 mil öster från Falkö- 
ping, samt omfattar 0,io4 qvadr.mil land, 
fördelade på 12'' /g mänt., hvaraf 2% 
skatte, 3 krono, 7 '74 frälse, och bebodda 
1860 af 344 personer. Marken är slut- 
tande från Hvarfsberget åt vester. Jord- 
månen består till större delen af svart- 
mylla. På skog är brist. Kyrkan, belägen 
'Vjo "^il ^^^^ moderkyrkan, är »urgammal.^ 
Hemmantalet, hvarför eg. rätts-afgift erlägges, 
är fördeladt uti 16 egodelar, hvaraf säteriet 
Kjelleberg (se den art.) är den största. — ^ ' \(i 
mänt. Mularp, ^/^q öiant. Osled (eg.rätts-afgift 
4 rdr 3. t öre) hafva en åbo. — - Minsta bruk- 
ningsdelen är '/2 4 mänt. — V2 maiit. Mularp 
är komministersboställe. — 1 mänt. Mularp, 
stommen, lyder under prestbohlet. — Ofriga 
hemman äro: Flittorp, Nöttorp och Svartorp. - 
Adress: Falköping. 

Mullersätter. Ett mantal skatte uti 
Qvistbro socken, Lekebergs bergslags 
härad af Örebro län, med Mullhytte 
masugn (eg.rätts-afgift 12 rdr) samt te- 
gelbruk. På egorna finnas dessutom 
Strömsborgs färgeri, garfveri och qvarn. 
På hemmanet, som har 8 egare, och vid 
verken bodde 1860: 149 personer. Te- 
gelbruket egdes af Wikanders arfvingar 
på Westanås, Mullersätters hyttelag af 
åboerna. 

Mullseryd, Mnheryd. Annex-socken 
till Bottnaryd församling, är belägen uti 
Mo härad och Jönköpings län, 2% niil 
sydvest från Jönköping och gränsar i 
norr till Jerstorp och Sandseryd af 
Tveta härad, i söder till Unnaryd och 
Angjerdshestra socknar samt omfattar 
en areal af l,i64 qvadratmil, af hvilka 
0,020 äro insjöar, men består af blott 
16% mantal, hvaraf 8% skatte, iV/g 
krono, 6^'g frälse, bebodda år 1805 af 
573 och 1860 af 986 personer. Sock- 
nen innehåller en mindre del af Dumme 
mosse, på hvilken gränsstenen står mel- 
lan Tveta och Mo härader, saint omkr. 
2,000 tunnl. af Ko mosse, som säker- 
ligen har en höjd af 1,000 fot öfver 
hafvet; den företer en ryslig anblick, 
dess yta är öfverallt tätt späckad med 
små gölar, och bottnen består ej af den 



vanliga mosanden utan af hvad allmo- 
gen kallar kytterjord, ett groft grus, så 
hårdt sammanpackadt, att knappast jern- 
spett kan nedtränga derigenom. Sock- 
nens naturbeskaffenhet är i öfrigt lik 
moderförsamlingens, i synnerhet öro be- 
tesmarkerna dåliga. Skog växte fordom 
till öfverflöd; men sockneboerna hafva 
här likaså litet som andra i häradet 
sparat på densamma. Kyrkan, vackert 
belägen i närheten af Mulservdssjön, 
57<* 4' 5" i polhöjd och 40 14' 36" ve- 
ster om Stockholms observatorium, 1' ^ 
mil från moderkyrkan (V5 mil efter 
Djurberg) och frän biskopssätet Skara 
8V4 mil, är af furutimmer, nybyggd 
1660 och utvidgad 1793. Af fornlem- 
ningar nämnas rudera af murar på en 
vacker höjd, belägen på en äng söder 
om Knutshult; af folket anses de vara 
efter en kyrka. För öfrigt finnas här 
och der, särdeles på sidorna om Nissa- 
stigen, en mängd resta stenar. På ett 
ställe har vid gräfning efter vägfyllnads- 
grus hittats flera menniskoben, som synas 
tillhört »ovanligt stora raenniskor.» 

Gårdar och byar: Röksbergs säteri (se den 
art.) — Röksbergs ångsåg, tai. till ^^5,000 rdr, 
eges af Grönvall & Comp. i Göteborg. — Sti- 
garyd, 1 mänt. fr.-säteri, köptes år 1642 af en 
Per Gyllensvärd och egdes i början af detta år- 
hundrade af en handlande Bromander i Jönkö- 
ping, som bebyggde gården, hvilken köptes 
1838 af brukspatron Säger, hvars sterbhus var 
egare deraf 1861, jerate af ^'^ Helgabo, */4 
Fogelhult, allts. med en eg.rätts-afgift af 4 rdr 
70 öre — Jära by, se den art. ; Jära ångsåg 
(eg.rätts-afgift 10 rdr) egdes af hrr Bäckström, 
Lundberg och Sjöholm i Jönköping. — V2 fr. 
Knutshult egdes af herr N. Björkman. — På 
hemmanet Helgabo egor ligger en lägenhet, Heda, 
hvarest lemningar efter större byggnader med 
källare, jemte en i sjön anlagd brygga, ännu 
tydligt visa sig. Enligt traditionen skall en 
grefviiina Ebba fordom bott här. Troligen har 
det varit Sten Eriksson Lejonhufvuds enka, van- 
ligen kallad grefve Ebba, som blifvit hit förvi- 
sad från hofvet. Uti 1630 års jordebok är 
Heda antecknadt såsom öde och utgår slutligen 
alldeles ur kronans jordeböcker. Hemmanet 
Mulseryd disponerades af kon. Gustaf II Adolf, 
som här inrättade ett schäferi för tyska får, till 
förmån för den af honom i Jönköping anlagda 
klädesfabrik. — ^l^ Norra Kråxhult är militiae- 
hemman; ^4 Stora Bosarp, kronolänsniansbo- 
ställe. Socknens hemmantal var 1861 skiftadt 
i 80 lotter; s. år erlades i bevillning (efter I 
och II art.) 158 rdr 54 öre. I socknen funnos 
14 qvarnar och sågar, 2 lägenheter och 1 ma- 
nufakturinrättniiig. — Adress: Jönköping. 

Mullsjö, i Westergötland, infaller vid 
staden Hjo i Wettern 



128 



91ullsjö. 



liiltrå. 



Mullsjö. Jernvägsstation i Krono- 
bergs län på statens södra jernvägs- 
stambana. 

Multrå. Annex-socken till Sollefteå 
pastorat, belägen i Ångermanlands Södra 
fögderi af Wester-Norrlands län, 10 mil 
n. n. v. från Hernösand, omfattar en 
areal af 28,217 tunnl. eller 158,015 
qvadratrefvar, hvaraf 802 tunnland äro 
sjöar. Största längden är 2',/g mil och 
bredden ^'g mil. Multrå socken intager, 
i likhet med sin moderförsamling, ett 
mot Ängermanelfven lutande läge. Dock 
är landet här mindre kuperadt och eger 
mindre tillgång på lundar och gräns- 
bäckar. Äfven här ega byarne till stor 
del sitt läge närmare bergsryggarna, 
samt ligga, åtminstone på norra sidan, 
nära i en med desamma parallelt lö- 
pande sträckning. När man färdas 
till lands, t. ex. först till Multrå gräns 
mot Sollefteå, å norra sidan, så fortgår 
vägen jemn med fri och öppen utsigt, 
isynnerhet vacker från den svåra Qcarn- 
hacl-en. Inom kort befinner man sig 
inom Skedoms by, hvilken både med 
sina vackra byggnader och sina bördiga 
åkerfält vittnar om invånarnes välmåga. 
Dernast förekomma Ingersta, Hakesta 
och Öds byar med sina sraånätta åbygg- 
nader, och ifrån hvilka, i anseende till 
deras nära bergen befintliga lägen, man 
har en fri och herrlig utsigt öfver det 
motsatta landet med dess oravexlande 
natur. Derefter anträffas det s. k. Röd- 
berget, hvilket med sin vårdkas reser 
sig bredvid kyrkan. Från nämmla berg, 
som har öfver Ängermanelfven den re- 
lativa höjden af ungefär 2,000 fot, har 
man en vidsträckt utsigt öfver hela den 
omgifvande nejden. Fortsätter man fär- 
den vidare, så befinnes landet mer 
jemnt; men från och med Klofsta till 
Sollefteågränseu är landet mer eller min- 
dre ojemnt samt på åker och äng mer 
skogbeväxt än på norra sidan. 

Rådande jordmånen i den odlade 
jorden utgöres af sand och mager lera, i 
den odlingsbara af hälften lera och satid, 
och der lera utgör jordmånen, är mar- 
ken mest stenbunden. Den öfriga mar- 
ken, äfvensoni inegorna, är bergig och 
kuperad. Den allmänna bergarten är 
vanlig gråsten. Socknen har en helso- 
källa, hvilken dock är föga besökt. Hö- 



rande klimatet har man anmärkt, att 
om ostlig vind råder om vårarna och 
hafsisen kommer drifvande mot kusten, 
blir det sen vår och säden utsatt för 
frost mot hösten. 

Folkmängden utgjorde 1^58: 760 per- 
soner, af hvilka från mantalspenningars 
erläggande voro befriade 163 män, 193 
qvinnor; hushållens antal var 136. Den 
tjenande klassen bestod af 57 män och 1 10 
qvinnor. Ar 1862 d. 1 Juli uppgifves 
folkmängden till 860 personer, och vi- 
sar den sig blott från 1840 hafva till- 
växt i antal med 255. Såsom en orsak 
till denna tillökning uppgifvas de flera 
arbetare med sina familjer, som tillkom- 
mit vid Mångrafs nyanlagda skeppsvarf. 
I afseende pä folkets klädededrägt rå- 
der mycken fåfänga och lyx. I sedligt 
hänseende tycks denna socken, åtmin- 
stone hvad otuktslasteu beträffar, stå 
framför Sollefteå; folket förer äfven i 
allmänhet en nykter vandel, men förtär 
ymnigt kaffe. 

Hufvudnäringen är åkerbruket jemte 
boskapsskötsel. Binäringar äro^ skogs- 
handtering och något laxfiske. Åkerbru- 
ket kan väl sägas vara i tilltagande, och 
gräsfrösådd införd; men detta skulle vida 
mer utvecklas och förbättras, om ej så 
mycken arbetskraft åtginge till skogs- 
handtering. Jorden är i allmänhet hård- 
brukad, i anseende till att förnämsta 
beståndsdelen utgöres af lera. Man har 
derföre på flera ställen artificiela göd- 
selberedningar, som bestå af myrjord 
och torf, hvilken kompost fuktas med 
tjenliga ämnen. Utom det att rundlo- 
gar i allmänhet begagnas för sädens ut- 
tröskande, finnas inom socknen trenne 
tröskverk, som gå med vals. Ängens 
medel-äring utgör 5 a 6 lass på tunn- 
landet, hvarje lass till 16 å 20 lU. 
Betesmarken är otillräcklig, hvadan till 
dess ersättande nästan hvarje bonde har 
instängda beteshagar. Skogen, tillräck- 
lig för behofvet, består af tnll och gran. 
Tillgången af löfskog, såsom björk, al och 
asp, är inskränkt. Vanliga återväxttiden 
för tall är från 100 till 180 år och för 
gran från 50 till 80 år. Vid det år 
1855 genom ett aktiebolag anlagda 
skeppsvarfvet i Mångraf, hvilket hittills 
drifvits med förlust för egarne, hafva 
blifvit byggda tvänne skepp, det ena år 



9lul(rå. 



Multrii. 



129 



1857, under namn af Sollefteå, af cirka 
180 läster; det andra 1859, under namn 
af Ådalen, af cirka 190 läster. 

Kyrkan, belägen nedanför det s. k. 
Rödberget, är byggd af sten under en- 
kelt brädtak och håller utvändigt i längd 
21 alnar och i bredd 15 alnar. Dess 
byggnadsår är obekant; men år 1769 
har hon undergått en betydligare repa- 
ration, då hon erhöll en ny altarprydnad, 
som skall hafva kostat 2,248 daler kop- 
parmynt; den utgör en bred garnering 
omkring fenstret af bildhuggarearbete, 
är rikt och smakfullt förgylld. Ett 
nattvardstycke är skänkt af framlidne 
hofqvartermästare Eurenius i Hernösand 
1769 och skall hafva kostat 300 daler. 
Afståndet mellan denna och omgifvande 
socknars kyrkor är följande: till Ed 1^/^ 
mil, till Sånga 1, till Ytter-Lännäs 
4V8, till Dahl 3 och till Sollefteå V-, 
mil. På kyrkogården finnes ett vackert 
kors af jern öfver den tidigt hädan- 
gångne, af sin församling allmänt sak- 
nade komminister J. O. E,uuths graf. 
Den första prest i Multrå var Lars 
Hellbom, hvilken i egenskap af kommi- 
nister var bosatt i Hakesta by från 
1768 till 1788. Sedan dess har ej 
någon prest här varit anställd förrän 
förutnämnde Ruuth, som dog 1853, 
hvarefter i följd af rådande prestbrist 
ingen i hans ställe har kunnat förordnas. 
Hans lönevilkor voro: af socknen 6 a 
8 t:r samt af pastor 100 rdr rmt, jemte 
besittningsrätt af prestbordet, som utgör 
4, seland. Riksdagsmannen Nils Strind- 
lund är född 1792 i Öster-Strinne by; 
från och med år 1823, eller nio sär- 
skilda gånger, har Strindlund varit riks- 
dagsfullmäktig för bondeståndet i Södra 
Ångermanland och talman vid 1854 
och 1857 årens riksmöten. För barn- 
undervisningen eger socknen gemensam 
lärare med Sollefteå. Socken-sigillet 
med sin kantinskription MULTRÅ SOKN 
SIGIL. har till sinnebild elfven med dess 
båda stränder, härigenom antydande, huru 
elfven delar socknen i tvänne hälfter. 

Fornleinningar. Här märkas flera 
ättehögar, af hvilka en under namn 
af Rysshögen, belägen på Öster-Strinne 
egor, har en diameter af 100 alnar och 
en höjd af 30 ä 40 alnar. Derjemte 
finnes på samma bys område en ruin 



efter en gammal stenbyggnad, kallad 
Brådoms kyrka. Skogsparken omkring 
denna byggning köpte Öster-Strinne 
byamän år 1717 af Kongl. Maj:t för 
100 daler kopparmynt och betala nu 
årligen derför till kronan en afgift af 
1 rdr 50 öre. I afseende på första be- 
sittningen af detta Brådom förmäler 
sägnen, att en tvist hade uppstått mellan 
Öster-Strinne och Para, om eganderätt 
till detsamma. Para byamän anförde 
som grund till sin rätt, att de hade 
röjt i Bäckberget och der börjat så. 
Denna tvist åtog sig dåvarande riksdags- 
mannen i Öster-Strinne att genomföra, 
medan "han var på riksdagen, då han 
köpte det af kronan för ofvansagda 
summa. I sednare tider hafva flera an- 
sökningar blifvit gjorda för att få det 
till nybygge, men utan framgång. 

Socknen, innehållande, utom '/g mantal 
prestbord, löV^g mänt. skatte, taxerade 1860 
jemte 40 torplägenheter, 6 qvarnar och sågar 
till c:a 80,000 rdr rmt, hade 55 sjelfegande 
åbor samt treuue, som hörde under Sollefteå 
bruk; 4 båtsmanstorp samt 15 backstugor finnas. 
Beväringsmanskapet utgjordes af 24 man. — 
Statsbidragen och kommunala afgifterna uppgingo 
1858 till 4,ii45 rdr 58 öre, hvaraf i bevillning 
388 rdr, ständiga räntor 1,626 rdr, arrende- 
medel 4 rdr, kostnad för rustning och rotering 
541 rdr, clereci-statens underhåll 784 rdr, 
fattigförsörjning 136 rdr. Socknen är fördelad 
i V:ne fattigvärds-samhällen, det ena för sock- 
nens fattiga och det andra ensamt för skepps- 
varfvet i Mångraf. 

I byn Kjäll, 2'^/jg oförmedlade mänt., med 
498 qvadratrefvar åker, 2,990 refvar äng, hela 
arealen 24,i?03 refvar, är socknens största bruk- 
niugsdel på 10' 3^'^^ seland, och i byn Skedom, 
2 Ve oförm. mänt., med 302 refvar åker, 1,069 
refvar äng, hela arealen 19,516 refvar, är minsta 
brukningsdelen på 4Vic seland. Öfriga hem- 
man äro. 

areal. åker. 
1 mänt. Bjur sta 1,281 t un ni., 40. 

113/, g d:o Hakesta 3,471 d:o 50. 

l*'/48 d:o Ingersta 3,535 d:0 21. 

1«/2 4 d:o Klofsta 1,634 d:o 62. 

l'/2 d:0 Mångraf 1,916 d:0 44. 

5/l2 <3:0 Nyland I,V78 d:0 30. 

1^3 /gg (1:0 Wester-Strinne 2,742 d:0 49. 

3% 8 d-o Öster d:0 2,283 d:o 15. 

«/2 d:0 Öd 698 d:0 \A. 

V'6 <l:o Prestbordet 1,267 d:0 4. 

Då Angermanelfven borde vara den natur- 
liga gränsen mellan Sollefteå och Multrå, synas 
Klofsta, Bjursta, Kjälls och Nylands byar böra 
förläggas till Sollefteå socken mot att andra 
byar' hitflyttas från Sollefteå (se den art.]. — 
Adress: Sollefteå. 

17 



130 



IRunga^ Westra. 



Muiikebo. 



Miinga, "Westra. Egendom uti Eora- 
fartuna socken, Norrbo härad och We- 
sterås län, belägen vid Mungasjön, 1 
maut. skatte, eges jemte % mänt, i 
Östra Munga af herr Joh. E. Forsström; 
till godset hörer husbehofssåg; eg.rätts- 
afgiften 1861 var 25 rdr 13 öre. — 
1 mänt. Westra och 3 mänt. Östra 
Munga tillhörde 1825 Ehrenheimska 
slägten. 

Munkagård. Egendom uti Morups 
socken, Faurås härad och Halmstads län, 
1 mil n. v. från Falkenberg, utgöres 
af: 1 mänt. skatte Munkagård, med 
697 tunnl., hvaraf 397 åker, 93 äng, 
utmark och torfmosse 207; skog finnes 
ej. 1 raant. uts. frälse Bockhnlt, i sara- 
bruk med förstnämnda, har 122 tunnl., 
deraf 45 åker, som består af svartmylla 
på hvit sandbotten, 73 äng 'och tori- 
mosse; 1 mänt. uts. frälse Sjöbold har 
211 tunnl. jord, deraf 31 tunnl. åker, 
85 äng. Munkagård uppskattas till 
100,000 rdr, de bada andra till 20,000 
rdr rmt hvardera; egare är kapten-me- 
kanikus och riddaren O. E. Carlsund i 
Motala. Hemmanet Munkagård är både 
det största och bästa i socknen. Man- 
byggnaden består af envåningshus af 
sten med 9 rum, omgilVet af 2: ne träd- 
gårdar och en nyligen anlagd park; 
läget är vackert mellan ek- och björk- 
dungar, nära en större kanal, som blif- 
vit gräfd genom flera socknar och lemnat 
betydlig mark till odling. 

Munkagård, som förmodas tillhört 
någon andlig stiftelse, anslogs 1685 till 
ryttm. boställe. Till denna gård skola, 
under grefve Jacobs vacklande välde 
öfver Halland, befallningsmannen på 
Hunehals slott, Nils Jacobsson ra. fl. 
blifvit lockade af Danskarne med lejde- 
bref och der fängslade; planen att der- 
igenom lättare kunna intaga slottet skall 
dock hafva misslyckats (Bexell I Del., 
sid. 118.) 

Munkarp. Annex-socken till Höörs 
regala pastorat, är belägen till största 
delen uti Frosta och till en mindre del 
uti Onsjö härad af Malmöhus län samt 
omfattar 0,354 qvadratmil, af hvilka 0,088 
äro insjöar. Marken är bergaktig och 
ojemn. Jordmånen är grusig och sten- 
bunden. Någon skog finnes. Socknen, 
som år 1805 beboddes af 477, och 1860 



af 833 personer, består af IIV24 maot., 
hvaraf 2Vi6 niant. med 251 inv. höra 
till Onsjö härad. Kyrkan ligger % 
mil från moderkyrkan. 

Gårdar och verk: I Onsjö härad: V'2 mänt. 



1 1 rdr 55 öre), eges af majorskan Charlotta 
von Hennigs. .^ I å 5 i Munkarps by, det 
förra *^/ie mänt., det sednare ^,'7 mänt, (eg,- 
rätts-afg. 15 rdr). — Två qvarnstensbrott å 
Witseröd egor. — Vg mänt. Hässlebromölla med 
qvaru (eg.rätts-afg. ^2^'^ rdr), '/^ Wittseröd, 
egas af egaren till Rönneholm. Uti Frosta hä- 
rad: ^/g mänt. i Henninge lyder under Rönne- 
holm; 1 Vs inant. i samma by lyda under Age- 
rups säteri. 1 mänt. Uenninge är häradshöfd.- 
boställe. Ofriga hemmanens namn 'ivo Munkaryd, 
Nyrup, Ormanäs och Ryd. — Adress: Höör, 

Munkatorp. Egendom, se art. Ma- 
rums socken. 

Munkeberg. Egendom uti Skara- 
borgs län, Kåkinds härad, Greflmcks 
och Hjo socknar, med vackert läge vid 
sjön Wettern, ^U mil från staden Hjo, 
3 mil från Carlsborgs fästning uti den 
natursköna »Guldkrokenw, består af 1 
mänt. frälse-säteri Munkeberg med der- 
till hörande 1 raant. frälse Munkebo, 
V4 raant, krono-skatte rusthåll Björke- 
näs och underlydande •'/^ w^^nt, skatte- 
augment Backen samt 15 jordtorp. Are- 
alen är omkring 1,000 tunnl.; utsädet, 
beräknadt efter 9-årig cirkulation, utgör 
40 t:r höst-, 150 t:r vårsäd, och afkast- 
ningen 1,000 t:r säd utom rotfrukter. 
Eg.rätts-afgiften 1860 var 17 rdr rrat. 
Första kända egaren af säteriet var öf- 
versten och vice-guvernören i Bohus 
län, Wilhelra Keldunck, adlad Jernsköld, 
som tjente sig upp under Tyska 30-åriga 
kriget till raajor vid Westgöta-Dals reg. 
till fots; under näranda krig utstod han 
raycket ondt och var ofta fången. Han 
dog 1690 och är begratVen i Grefbäcks 
kyrka. År 1814 uppgifves fröken A. 
Gyllenbååt varit egarinna. Närvarande 
egaren är possessionaten Carl W. Apel- 
gren. — Egendomen är bebyggd med 
2:ne flyglar i paviljongs-stil under skif- 
fertak, hvaraf den ena af trä begagnas 
till boningshus, den andra af sten inne- 
håller mejeri m. ra. 

Munkebo. Ett mantal frälse-säteri 
uti Åsaka socken, Wäne härad och Elfs- 
borgs län, egdes 1816 af hr Wedelin, 
år 1860 af fanjunkare C. Jonsson, som 




Munkeboda kloster. 

derjemte egde V2 niant. Muntorp; tax.- 
värdet sistn. år var 15,000 rdr rmt. 

Munkeboda kloster, se Norsholra. 

Mimkedal, Bruks- och landtegendom 
uti Foss socken, Tunge härad och Bo- 
huslän, har enj vacker belägenhet i en 
naturskön trakt, vid södra armen af 
Q-vistruras-ån, 2V2 ^^^ ^^'^^ Uddevalla, 
3% mil från Lysekihl, ^/^ mil från Qvi- 
struras gästgifvaregård och V2 ^^^ fi'ån 
lastageplatsen Saltkällan vid Kattegat. 
Munkedal, bestående af ^'2 ii^ant. Mun- 
kedal och ^2 "lant. Skälleröd (förmedlade 
från 1 raant. hvardera), har ifrån att vara 
ett vanligt bondhemman blifvit af krono- 
fogden H. J. Nordberg på 1820-talet, 
förraedelst här anlagda verk, omskapadt 
till en af länets dyrbaraste possessioner. 
Härvarande jernbruk består af 1 stång- 
jernshammare med tyskhärd, privilegie- 
rad till 500 sk^ smide (nedlagdt sedan 
1 Nov. 1856), en stålugn för 300 sW, 
2:ne knipp- och 6 st. spikhamrar, eu 
puddlingsugn (sedan år 1859). På sko- 
garna i nejden har detta bruk, förraedelst 
sitt behof af kol, haft mehnlig inverkan, 
så att det i sednare åren har måst hemta 
sina kol från Dalsland. Här finnas dess- 
utom anlagda tvenne qvarnar med tills. 
9 par sammälds- och ett par sigtstenar, 
1 såg med 2 dubbla finblads- och 1 
enkel grofbladsram, en vadmals-stamp 
med färgeri samt ett oljeslageri; alla 
verken drifvas af näranda å, sora gör 
flera fall, hvaraf det högsta är 60 fot. 
Till landtegendomen hörer dessutom Vij 
raant. underl.; hela egendomens taxerings- 
värde 1861 var 49,710 rdr rmt, hvaraf 
21,150 rdr för Munkedals och Skälleröds 
hemman. Utsädet, som på 1840-talet 
uppgafs till blott 35 t:r, uppgifves nu 
till 60 t:r, dock uti mager sandjord. 
Tullafraden från qvarnarna utgör årl. c:a 
1,200 t:r. På Skälleröd finnes någon 
husbehofsskog och raergeltillgång samt 
ett någorlunda lönande ål- och laxfiske. 
Abyggnaderna af trä äro prydliga och 
omgifna af trädgårds- samt engelsk park- 
anläggningar. Egendomen inköptes om- 
kring 1845 för 100,000 rdr af kaptenen 
och riddaren Gustaf Åke Belfrage (af en 
adlig slägt från Skottland) och har sedan 
dess egts af honom jemte grosshandl. 
H. Schiller, C. J. Sirenius, G. Schiller 
och Akerling i Göteborg med V5 hvar- 
dera, tills den inköptes (1863) af dispo- 



Munktorp. 



131 



nenten H. Schiller för 156,000 rdr rmt 
för det hela räknad t. 

Munkestigen, en väg öfver Tiveden, 
har sedan S:t Britas tid bibehållit detta 
namn. 

Munkfors, Öfra och Nedra. Jern- 
bruk uti Ransäters kapell i Carlstads län, 
med ett af de vackraste lägen i riket, 
vid Klarelfven, som här gör imposanta 
fall, hvilka hafva en sammanlagd höjd af 
I ej mindre än 139 fot. Nedanför börjar 
den del af vattendraget, h vilket är egent- 
ligen segelbart och lugnt framflyter något 
mer än 3 mil till Dejefors. Jernvägen 
går förbi nämnda vattenfall. Ehuru jord- 
månen är ler och sand, framstår Flora 
här liksom genom en fin slöja, hälft 
leende, och de dunkla dragen äro till- 
räckliga att fängsla äfven den medel- 
måttige blomsterälskaren. — Bruket, som 
hade på 1820-talet 5 härdar och 3 hamrar 
med 1,840 sk/^ smide, har nu mer oin- 
skränkt tillverkningsrätt. För år 1861 
uppgafs tillverkningen till 7,285 sk^ 
eller 25,646 centner, hvaraf manufaktu- 
rerades 10,560 centner vid Slöjdefors 
manufakturverk på Munkeruds egor, med 
2:ne knipp- och 2:ne spikhamrar. Dess- 
utom finnas 3:ne stålugnar, en finbladig 
såg (tax. till 33,000 rdr), 1 tuUqvarn. 
Tillhörande landtegendom utgöres af 1 ^^'^ 
mänt., hvartill kommer 1 laxfiske, hvilket 
Matthias Kagg sig till bytt till frälse. 
Hela godsets tillverkningsvärde 1861 var 
611,839 rdr. Kände egare hafva varit 
brukspatron Lars Bratt, hvars dotter 
Catharina, död 1794, bodde här under 
sitt sednare gifte med landshöfding Joh. 
A. Hamilton. Hennes brorson, bruks- 
patron Johan Fredrik Adelheim, dog här- 
städes 1806, sedan han kort förut för- 
sålt bruket. Egendomen tillhörde 1825 
kommersrådet Björnberg, år 1845 — 1861 
Uddeholms bolag. 

Munksjö. Pappersbruk nära Jönkö- 
ping, är anlagdt 1862 af hrr J. E. 
Lundström & Corap., för tillverkning af 
papper af halm samt takförhydnings- och 
emballagepapp. 

Munktorp, ett kontrakt af Westerås 
stift, innefattar 5 konsist., 2 regala och 
1 skiftesvis konsist. och patronelt pasto- 
rat (se Westerås stift). Folkmängden, 
sora 1845 utgjorde 11,050, uppgick 1860 
till 12,606 personer. 



132 



Munktorp. 



lunktorp. 



Munktorp, Muncktorp, Socken och 
regalt pastorat af l:sta klassen, hörande 
till Munktorps kontrakt af Westerås stift, 
ligger uti Snäfringe härad och Westerås 
län, 2^/2 mil s. v. från W^esterås, 1 mil 
från Köping, och gränsar i söder till 
fjärden Galten, i öster till Kolbäck och 
Berg, i norr till Ramnäs, der äfven denna 
socken går långt upp med en först smal, 
sedan allt bredare skogsmark ; vidare i 
vester till Odensvi och Köpings socknar, 
i sydvest till Köpingsån och Barkarö- 
viken. Aralen är betydlig, 1,374 qva- 
dratmil land, 0,058 vatten. Södra delen 
är mestadels en slätt med lerhaltig jord- 
mån kring några vattendrag, som gå 
söder ut till Mälaren. Den nordliga 
skogstrakten är bergländig och rik på 
träsk och sjöar, såsom Norra och Södra 
Lisjöarna, den sednare med tillopp af 
Storgryten och med aflopp till Odensvi, 
samt Wågsjön på vestra gränsen. Ortens 
näringar äro åkerbruk, boskapsskötsel, 
bergs- och skogsbruk. Hemmantalet är 
161% luant., nära hälften af hela fög- 
deriets och flera än i någon annan soc- 
ken i hela länet; 125 mänt. äro skatte, 
6^8 krön o, 30 frälse (1 mänt. Westerby 
är dock beläget inom Odensvi socken, 
hörande till Åkerbo, på omkring Ys ^^^ 
afstånd från häradsgränsen och utan att 
hafva några egor stötande till Munktorp). 
I socknen finnas 6 lägenheter, 1 berg- 
verk, 2 qvarnar och sågar. I bevillning 
(efter II art.) erlades 1861: 884 rdr 38 
öre. Folkmängden är ock större än i 
någon annan af länets socknar, utom 
Wester-Fernebo; år 1840 var den 3,082 
pä 632 hushåll, år 1860: 3,399 personer. 
Här finnas ännu några slägter af egen 
stam: »gamla Mimktorps-stammen» -, så 
män som qvinnor korta (»trubbiga») och 
satta, med höga, runda pannor och ljust, 
rödlätt här. Deras egna och synnerliga 
drägt (nämnd af Ihre i dess Gloss.) bars 
af en och annan ännu för 30 år sedan, 
men är nu aflagd. — Miinkatorp är, 
enligt sägnen, den äldsta socknen i hela 
stiftet; under artikeln Dåvö nämndes om 
Westmanländniugarnes förste apostel Da- 
vid, som skall enligt Messenius hitkommit 
1025; men diplomerna känna derom intet 
(år 1318 omtalas en rector ecclesiae 
Munkatorp, men ingen Abbas, en titel, 
som David skulle åtnöjt sig med i stället 
för biskopsäran. S:t David lät imellertid 



bygga Munktorps kyrka och dervid ett 
kloster, som ansågs tillhöra Cluniaceuser- 
orden (Spegel antager det blifvit bygdt 
1063), hvaraf orten, förut kallad Sue- 
vinge, nu erhöll namnet Munktorp. Många 
sägner lefva ännu bland folket om Davids 
samvetsgrannhet och gudsfruktan, som 
visade sig äfven uti de minsta saker, 
S:t David dog mycket gammal i kon. 
Inges tid och begrofs i Munktorps kyrka, 
hvilken pryddes och utvidgades för en 
stor summa penningar, som sändemän 
från England (Davids fädernesland) skola 
hafva erlagt för några ben, som sades 
vara den helige lärarens qvarlefvor. S:t 
Davids kalk skall ännu visas i kyrkan, 
med hans sinnebild, tvenne handskar. 
På runstafven utmärkes Davids dag med 
en handske, och hans minne firades länge 
i Munktorp d. 25 Juni, på andra ställen 
d. 15 Juli. Stället, der S:t Davids klo- 
ster legat, har nyligen blifvit upptäckt 
af herr W. Lundberg. Utom alla min- 
nen af S:t David, finnas i orten många 
andra från fordna dagar, såsom sten- 
kummel, högar, bautastenar på flera stäl- 
len, jordvallar och andra befästningar 
vid Högsta, Ulfvi och Afhulta, alla i 
söder. Vid Ulfvi är en miner&lkälla. 
Kyrkan, småningom tillbyggd, har nu 
113 alnars längd, 39 alnars bredd med 
2:ne pelarrader. Den första lutherska 
presten härstädes var Laurentius år 1525. 
Historieskrifvaren Johannis Widekindi 
farfaders farfar och dennes son voro 
kyrkoherdar härstädes och Gabriel Hollste- 
nius på 1630-talet, den sednare omnämnd 
under art. Kalimyra by. Doctor Johan- 
nes Munkthelius till Davö, som seder- 
mera blef adlad 1653 med namnet 
Lagercrona, hade tagit sitt namn efter 
socknen; blef 1661 assessor i reductions- 
kollegium. — M ett konung Gustaf Ls 
bref till sin fogde i W^estra anländ, Bengt 
Westgöte, år 1525, finner man, huru 
nämnde konung förstod att göra sig till 
arfving af presternas orättfångna gods. 
Fogden befalldes nämligen, att efter af- 
lidne kyrkoherden »mäster Olof i Munka- 
torp» taga de »sölfstop» och annat silfver, 
der kunde finnas, samt rundt silfverrayut 
och en häst för konungens räkning. En 
del af sådant prestarf användes dock till 

! »riksens tarf», att minska allmogens ut- 
lågor. Riksdagsmannen Erik Jonsson 

I från Munktorp var år 1756 invecklad i 



[unktorp. 



Iflttiisö. 



133 



anläggningen till konungamaktens ut- 
vidgande och blef derföre dömd till 4 
års fästningsarbete. I församlingen har 
under loppet af år 1861 blifvit genom fri- 
villiga sammanskott ett sockenbibliothek 
iurättadt. 

Gårdar: I Hamra fjerding: Prestgården, 
l'/g mänt., tax. till 13,175 rdr. V/2 maut. 
Sörby är år 1635 och 50 doneradt till kapel- 
lansbol med alla räntor. Klockaregården. — 
1 mänt. Sörrhamra, häradsskrifvareboställe, — 

1 raant. Sörr-Tå är doneradt till Uppsala aka- 
demi. — 2 mänt. skatte Öster- Lundby, tax. till 
8,070 rdr, eges af enkefru Ulr. Beskow. -— 

2 mänt. frälse Stenby, \ Westhamra lyda under 
Stäholm. I mänt. frälse, I mänt. skatte Tis- 
tersta samt ^/j2 mänt. Norr-Tå, ett gods. — 
Öfriga hemmanen äro Brydinge, Blåsenberg, 
Lia, Norrhamra, Norr- och Sörr-Sylta, Rabsta, 
Törunda, Osthamra. I Högsta fjerding: 1 mtl 
skatte Afhulta (se den art.) eges af enkefru 
Emma Gripenstedt. — Säterierna Dåvö (tax. 
till 36,000 rdr) och Hofgården (på sistn. föddes 
Peter Johansson Aulaevillius, död 1665, hvars 
sonsonson blef stamfader för adliga ätten von 
Aulaevill); öfriga hemman utom under dessa 
gods lydande och uppgifna under nämnda två 
art., äro Björksta, Ékeby, Furbevga, Holmsta, 
Högsta, Nalbesta, Nästa, Runsta, Staf, hvaraf 
^/g maut. lyder under Stäholm, Ulf vi, Ytter- 
Skälby. I Wålinge fjerding-. 4 mänt. frälse 
Norr-Wåhh, tax. till 14,400 rdr; V2 Bo eller 
Lundberga, 1 Sör-Tuna, 1 Sörr-Wåhle, lyda 
nnder säteriet Stäholm se den art. — 1 mänt. 
Gränby är sedan år 1795 kapitensboställe. — 
Öfriga hemman äro Björke, Björunda, Kam- 
merstaf. Masta, Norsa, Nibble, Norr- och Sörr- 
Rossgärde, Wester- Lundby, Wester- Sörby, Wip- 
peby, Attesta Askesta, Wester- Skälby och Narla. 
I Risbro fjerding: \ mänt. frälse Wreta, lyder 
under Stäholm. Öfriga hemmau äro Båhlsta, 
Brånsta, Eneby, Flicksta, Harnesta, Holjesta, 
Heljeby, Hjulsta, Kårsta, Kansta, Litsbergn, 
Möljesta, Norrberga, Norr-Tuna, Risbro, Sör- 
berga, Sorby, Sandsta, Wallby, Westerby, Wiby 
och Skjästa. I Bergs och Hägersta fjerdingar: 
Larsansjö bruk, se den art. ; enligt Kongl. bref 
d. 11 Maj 1860 tillåtes, att hela godset, bestå- 
ende af 7V4 mänt., uäml. 1 säteri, 1 mantal 
frälse, 2 mänt. rå och rör Lidsjö, ^/^ Turbo, 
3/g Bovailen, V4 Stora Skyttorp, Vg Norrsjö- 
fallet, Vg Stora Uggelbo, '/g Laggarbo, \ 
Bästlösa och 1 Hemlinge förläggas från Munk- 
torp till Sura församling. 1 mänt. Åsby med 
V2 Åsselsta tillhör en Palraaer. — 1 mantal 
Grinda är doneradt till Uppsala akademi. — 
V2 Hessle är fänriks- och ^/j Tränsta ser- 
geantboställe. Öfriga hemman äro Bäppeby, 
Eklunda, Grömsta, Gårdsta, Hägersta, Rämsta, 
Salsäter, Sillsta, Wedbo och Åfva. — Adress: 
Köping. 

Munstorp. Ett mantal krono-säteri 
uti Asaka socken, Skånings härad och 
Skaraborgs län, i närheten af Skara, är 
öfverstelöjtnantsboställe och var 1860 tax. 
jemte underl. IV3 raant. till 18,010 rdr 



rmt. — Kända innehafvare af detta bo- 
ställe hafva varit Abraham Leijonhufvud 
till Ekeberg, död här 1756, och Carl 
von Otter, död här 1813; båda voro 
riddare af Svärdsorden, den förre hade 
bivistat fälttågen i Norge 1718 och i 
Finland 1741 och 1742, den sednare 
bivistade 1788 års krig i Finland och 
deltog i träffningarna vid x\bborfors, 
Suttula, Högfors och Wärelä m. fl. — 
Närv. innehafvaren är major Wästfelt. 

Munsö. Socken och konsistorielt 
pastorat af 2:dra klassen, hörande till 
Svartsjö kontrakt af Uppsala stift, utgöres 
af den med Kersön och Ekerön sam- 
manhängande Munsön, som ligger i Mä- 
laren, i Färentuna härad af Stockholms 
län, 11 mil från Uppsala, 4 mil från 
Stockholm, samt omgifves i öster af 
Långtarmen, i norr af Norra Björkfjär- 
den, i vester af Svinsundet och Hofgårds- 
fjärden, samt omfattar 0;243 qvadratmil 
land (0,254 efter Tham), h varpå 1860 
bodde 573, år 1855: 600 personer; år 
1810 var folkmängden ungefär densamma. 
Östra kusten upptages af den sandås, 
som äfven genomstryker Ekerön; samt- 
liga strandängderna äro något bergkulliga, 
inuti landet omvexla kullar med slätter 
och sidländt mark, hvarifrån ett litet 
vattendrag går norr ut. Jordmånen är 
dels lera, dels sand; på skog är brist, 
ehuru här finnes den vackra skogen, 
Malmskog kallad. Hufvudnäringen är 
åkerbruk. Hemmantalet är 27 V4 mänt,, 
hvaraf 3V4 skatte, 1 krono, 23 frälse; 
taxeringsvärdet 1861 var 202,590 rdr 
rmt. I bevillning efter II art. erlades 
samma år 282 rdr 76 öre. — Munzo 
eller Munseo namnes redan 1186, förekom- 
mer 1314 såsom hörande till Brohundneri 
af Attundia, räknades 1556 till Strengnäs 
stift, 1593 åter till Erkestiftet. Kyrko- 
herdarne äro kända från 1500-talet. Kyr- 
kan förmenas till en del ha utgjort ett 
tyghus till den fordnastaden på Björkön, 
derpå varit kloster, eller efter andra den 
äldsta kyrkan i Svea land, anlagd af 
Hergeir. Onekligen lär hon vara af hög 
ålder, hvilket äfven hennes byggnads- 
sätt intygar, i det midten eller förnäm- 
sta delen deraf utgöres af en rotunda med 
ovanligt tjocka gråstensmurar; men hon 
är reparerad 1658 och tillbyggd i början 
af 1700-talet samt nu sednast på 1850- 
talet restaurerad till mycken prydlighet. 



134 



Muonio elf. 



.Huriim. 



Den har ett grafchor för familjen Giertta 
till Bonagård och grafvar för Husby och 
Norrby gårdar. Salvius omnämner (år 
1740) ett lik uti en adlig graf, vid 
södra ändan af kja-kan, som icke under- 
gått någon förruttnelse, ehuru den gam- 
malmodiga svepningen vittnar om dess 
höga ålder. Vid Husby finnas flera graf- 
högar, hvaraf den största kallas Bjöim- 
högen; den reser sig högt öfver en hop 
andra mindre kullar, icke långt från 
kyrkan, och hålles före att vara efter 
Ragnar Lodbroks och Aslögs son, Björn 
Jernsida, som lefde i nionde århun- 
dradet. Konung Björns förmenta por- 
trätt af okänd ålder lär förvaras på 
gården: runstenar skola finnas der och 
vid Bona, samt å Munkudden i vester. 
Detta sednare ställe synes gifva stöd för 
någras mening, att socknen fått namn af 
munkarne, som der bott och gifvit skatt 
till klostret i Stockholm, hvarunder alla 
socknens gårdar lydt, med undantag 
af Sundby, som konung Sverker år 
1200 lade till Uppsala församling. Af 
Olof Kudbeck d. Y. förmenas socknen 
åter fått namn af Minnur, det är 
domare. 

Gårdar och byar: Husby: Bona, se dessa 
artiklar; under det sednare lyda 2 mänt. frälse- 
säteri Skjälby, 1 frälse-säteri Sundby, frälsehem- 
manen 2'/2 Bonavik, i mänt. Wäsby, 3 mänt. 
östansund, Eknäs, Bona väderqvarn, allts. med 
en eg.rätts-afgift, af 92 rdr 23 öre. — Säteriet 
Norrby se den art. — 3 mänt. frälse Söderby, 
(eg.rättS7afj2:ift 19 rdr 80 öre), egdes af herr 
J. O. Arling. — Minsta brukningsdelen är 
'^/gO mantal skatte Ekeby, (eganderätts-afgift 
3 rdr 83 öre). — Preslgården är, enligt kam- 
niarkollegii förordning af 27:de Oktober 1857, 
först då upptagen i jordebokeu för 1 mantal. — 
Adress: Stockholm. 

Muonio elf. Betydande biflod till 
Torneå elf, på dess venstra sida; den 
upprinner vid gränsen af norska Finn- 
marken och har sina öfversta källor uti 
ryska andelen af Torneå lappmark, flyter 
mot s. o. och utgör gränsen mot Ryss- 
land ända till sin förening med Torneå 
elf. Vid Muonioniska by i Finnland 
bildar den Ejanpeikafallet, som har 100 
fots höjd. 

Muorki. Nybygge uti Gellivara lapp- 
mark, två mil frän Herkberget, högt be- 
läget på en frostfri sandrao vid Råneå 
elf, som har fall och lägenheter öfvernog 
till masugnsbyggnader. Nybygget ligger 
midt i djupa skogen. För J. Engström 



uppgafs under hans vistande härstädes 
1834, att potäterna här skola gifvit 10:de 
kornet. 

Murberget, V4 i^iil från Wetterns 
östra strand i Hammars socken af Örebro 
län på Gärdshytte mark under Hammars 
glasbruk. Ett mycket högt berg; dock 
finnas ännu högre i grannskapet. Det 
ligger i en ödslig trakt och strax bred- 
vid flera höga klintar och skogbeväxta 
åsar. På östra och vestra sidan är det 
omgifvet af djupa dalar, h vartill det 
gränsar med branta, på somliga ställen 
lodräta väggar, på några ställen öfver 
100 iot höga. Berget är plant ofvanpå, 
dock ej fullkomligt slätt, utan fördeladt 
i flera smärre klintar och ryggar, glest 
beväxt med furuskog, samt lutande åt 
norr. På norra och södra sidorna, der, 
ehuru brant, berget är tillgängligt, har 
det varit försvaradt af murar, som nu till 
större delen äro nedrasade. Den på 
norra ändan är 30 och den på södra 20 
famnar lång, byggde af kullersten, dock 
ej gröfre än att de största stenarne med 
lätthet kunnat af 2 karlar bäras på en 
bår ; de flesta äro ej större än mennisko- 
hufvuden och* många ännu mindre. Mu- 
rens höjd på norra sidan tyckes varit 4 
till 5 ^alnar och på södra sidan 8 till 
12. Åt söder synes porten eller ingån- 
gen varit, på ett ställe, som lätt kunnat 
försvaras. Några lemningar efter bo- 
ningar eller eldstäder finnas ej på berget, 
ej heller nu något vatten; men ej långt 
från vestra ändan af muren finnes en 
källa. Murberget har förmodligen varit 
ett tillhåll för röfvare, som under medel- 
tiden och äfven sednare funnos i mängd 
på Tylöskogen, hvilken är en utgrening af 
Kolmården. Ingen reste den tiden mellan 
Östergötland och Nerike, utan att be- 
falla sin själ i Guds hand samt offra 
i de fordna kapellen vid Husbyfjöl eller 
Motala, så stor var fruktan för de från 
bygden flyktiga stigmän, som nästade i 
skogen. 

Murum. Annex-socken till Hellestads 
pastorat, belägen i^ Elfsborgs län och 
nordöstra delan af Ahs härad, begränsas 
i norr af Öhra socken, i nordvest och 
vest af Odhs, i sydvest af Grofvareds, 
i söder och sydost af Hellestads och sjön 
Ömren samt i öster af Wånga socken. 
Till närmaste stad, Ulricehamn, räknas 
från socknens kyrka 1% mil, till Borås 




fliirum. 



niirum. 



135 



3V2 ^^^il och till Alingsås 5V4 mil. 
Socknens största längd utgör 13,214 
alnar; största bredden är 8,150 alnar. 
Dess ego vidd utgör 5,420 tunnland 16 
kappl., hvaraf 12 tunnl. 29 kappl. tom- 
ter och trädgårdstäppor, 301 tunnl. 2 
kappl. åker, 1,550 tunnl. 19 kappl. äng, 
1,008 tunnl. betesmark af odal natur 
och 2,547 tunnl. 30 kappl. skog och 
utmark (inbegripna mossar och utmador). 
Socknens yta, som har en skogsbygds 
omvexlande karakter, sluttar allmänneli- 
gen sagta åt norr och genomskäres i denna 
rigtuing af ett mindre vattendrag eller 
bäck, hvilken under större delen af sitt 
lopp omgifves af sänka, vattensjuka ängar. 
Midtför Sölvarps by förenar sig med 
detta vattendrag ett annat, hvarigeuom 
sjön Omren har sitt utlopp, och efter 
dessa båda vattendrags förening samman- 
draga sig de omgifvande höjderna, lem- 
nande mellan sig endast en trång dal. 
Med undantag af denna dalgång med 
dess sluttningar, beväxta med ymnig löf- 
skog, och hvarå största delen af socknens 
hemman äro belägna, är socknens yta 
sönderdelad i bergklackar och höjder, 
som från närbelägna Red vägs härad ut- 
grenas. Mossar och kärr eller sänka 
ängar förefinnas till betydlig areal inom 
socknen. De betydligaste mossarne äro: 
Sjökärrs-mossen vid sjön Omren, af 170 
tunnl., Ryamossen, 106 tunnl., Stora 
mossarne, 69 tunnl,, Iglasjö-mossen, 12 
tunnl. De äro omgifna med höjder, men 
ega erforderligt aflopp, hvarigenom de 
otvifvelaktigt äro tjenliga till odling. 
Jordmånen i åker och äng är sig täm- 
ligen lik öfver hela socknen och består, 
med få undantag, i de upphöjdare de- 
larne af svart- och sandmylla på sand- 
och grusbotten. Denna jord är dock ej 
af någon särdeles god beskaffenhet. Den 
förut beskrifna dalgången, som i norr och 
söder genomskär socknen, har på sina 
sluttningar den bästa jordmånen Dessa 
sluttningar hafva först blifvit odlade i 
mindre åkerlappar, allt efter beqvämlig- 
heten för deras upptagande. För få år 
sedan funnos hemman, hvilkas åkerlappar 
fullkomligt öfverensstämde med de i 
slutet af förra århundradet deröfver upp- 
rättade kartor. Efter denna tid tyckes 
dock jordbruket samt odlingsfliten här 
som annorstädes vaknat till annat lif. 
Ofver allt ser man nu påbörjade odlingar. 



synnerligast genom stenbrytning i de 
gamla åkrarna och bortröjandet af der 
hopade stenrös, som nu användas till 
åkrarnas inhägnande. Sädesproduktionen 
har ock på de sednare 10 åren förökats med 
omkring 50 procent. Betesmarkerna ut- 
göras till större delen af hemmanens 
skogslotter, som äro uppfyllda med berg- 
klackar och dertill hafva en mager jord- 
mån, bestående oftast af så kallad mjäl- 
jord. Bränntorf finnes på ett och annat 
ställe å mossarna. Bergarterna äro ena- 
handa med de under Knatte socken 
uppgifna. 

Folkmängden, som år 1805 var 501, 
utgjorde 1845: 601 personer på 143 
hushåll- af hvilka 51 bodde på hemmans- 
delar, 22 på för viss tid afsöndrade lä- 
genheter, 46 på jordtorp, 12 på ryttare- 
och soldattorp samt 12 i backstugor. 
Invånarnes antal 1860 var 643. Folk- 
lynnet är i allmänhet stillsamt, och sed- 
ligheten god. Drycken skapen är i mycket 
aftagande. Klädedrägten är enkel, men 
snygg. Bonden begagnar långa rockar 
af grå eller svart färg, och qvinnan mörka 
kläder af vacker snitt. 

Hufvudnäringarne äro jordbruk och 
boskapsskötsel. Afsättningen af ortens 
få jordprodukter, näml. ost, smör och 
fläsk samt något litet spannmål från 
de större gårdsbruken, göres å städerna 
Borås och Ulricehamn. Af binäringar 
utgör bomullsväfven den hufvudsakligaste, 
ehuru den drifves här mindre än i andra 
socknar af häradet. Qvinnfolk, med 
mycken vana häruti, kan på sin höjd 
förtjena 16 a 18 sk. om dagen. Fiske, 
i till socknen angränsande sjön Omren, 
såsom föga lönande, idkas nästan endast 
af egaren till Påarp. Någon ordnad 
skogshushållning är ingenstädes inom 
socknen införd. Vanliga tiden för åter- 
växt af barrskogen är 80 a 90 år för 
timmerskog och 40 å 50 för vedskog. 
De hemman, som ännu hafva bästa sko- 
gen, äro Salarp, Påarp och Darrarp. 

Socknen utgöres af 23% mänt., för- 
medlade till 16; deraf äro 1 mänt. fr.- 
säteri, 4V2 ^W^oi- frälse, 9% kr.skatte, 
% militiae-boställe; hvarjemte finnas 22 
på viss tid afsöndrade lägenheter, 3 hus- 
behofsqvarnar samt 2 enbladiga sågar. 
Dessa vattenverk äro dock större delen 
af året i overksamhet till följd af brist 
på nödig vattentillgång. 



136 



fliuskö. 



9Iuskö. 



De från socknen utgående årliga af- 
gifteina beräknas till 2,550 rdr, häri 
dock ej inberäknade rust- ocli roterings- 
kostnaderna samt afgift till skolläraren. 
Inom socknen finnas 4 till kongl. West- 
göta afsuttna kavalleri-regimente anslagna 
rusthåll. Dessutom finnas 10 till Elfs- 
borgs regimente anslagna rotar, deraf 8 
för närvarande hålla soldater samt 2 
betala vacance-afgift med 80 rdr rmt 
hvardera ärligen. 

Kyrkan är å förra platsen ombyggd 
af sten 1850 i nutidens vanliga bygg- 
nadssätt för landskyrkor, men vanprydes 
till det yttre af ett smaklöst torn, hvars 
öfra del skiljer sig från de vanlig lykt- 
tornen. Den är invändigt ljus och vacker. 
Predikstolen är satt öfver altaret. Ett 
grafchor finnes, tillhörigt slägterna Hård 
och Uggla. Barnundervisningen besörjes 
af en examinerad lärare, som är gemen- 
sam för denna och Hellstads socken; 
skolhuset är beläget vid Hellstads kyrka. 

Genom socknen gå 2: ne större far- 
vägar; den ena är allmänna landsvägen 
mellan Jönköping och Göteborg, till en 
längd af 9,000 alnar, och den andra är 
härads- eller prestvägen. 

Gårdar och hemman: 

areal, 
mtl. åker. S:ma. afgifter. åboer. 
Aplaberg sk. ber. 1. 15. 2i2. 21 i rdr. 3. 
Murarp d:o 1. 15. 230. 214 » 4. 
Murum skatte I. !5. 234. 220 » 2. 



Sölfvarp d:o 



10. 193. 57 » I. 



D:o *}mil.bost. j. 5. 162. 21 » 
D:o d:o \. 8. 170. 161 .) 

Långared frälse 1. 24. 320. 115 » 1. 
Påarp fr.säteri 1. 33. 638. 105 » 1. 

Största gården är 1 mänt. Påarp med un- 
derlydande 1 Darrarp, 1 Torfsås, '/g Arred, 
med qvarn och såg, tax. till 14,250 rdr, egare 
Lars Persson ; godset har af ålder tillhört släglen 
Uggla till 1759. Öfriga hemman äro ''3 Geta- 
ryggen, */4 Gubbared, V/4 Kullgraf, 1 Kyrke- 
*e»*.V» ^/s ^iset, 1 V2 ^yc» l^/s Skålarp,a\\& 
skatte; '/2 Munhaberg, ^/o Sahlarp, ^/^ Arred 
alla frälse. Getaryggen, Påarp och Muukaberg 
ha qvarnar, Skålarp och Arred sågar. — Adress: 
Alingsås. 

Muskö. Kapell och annex-socken 
till Westerhaninge pastorat, ligger nti 
Sotholms härad och Stockholms län, mel- 
lan Horsfjärden i nordvest mot Wester- 
Haninge och Mysingsfjärden med åtskil- 



*) Förare vid Elfsborgs reg. Varit profossboställe, in- 
draget till kronan 1829, sedei-mera doraf en fjärde- 
del bortarrcnderadt till midfastan 1871, enl. krigs- 
koUogii kontrakt d. 5 Febr. 1846. 



liga sund i sydost, öster och nordost, 
mot Osmo sockens skärgård, Utö och 
Ornö kapellförsamlingar och Öster-Ha- 
ninge sockens öar, upptager 0,338 qva- 
dratmil (hvaraf 0,oo5 äro insjöar), bestående 
af blott öar. Den största är sjelfva 
Muskön, 5 mil s. från Stockholm, medelst 
ett näs sammanhängande med Sånölandet 
i nordost, tillsammans IV4 niil i längd 
från nordost till sydvest, högst V2 mil 
i bredd, i areal 6,100 tunnl., med fler- 
städes af vikar sönderskuren kust och 
med 8 små tjernar inuti landet. Midt 
igenom ön går en bergås, som åt vester 
utskjuter trenne sidogrenar, alla fordom 
skogbeväxta, men nu tämligen kala och 
slutande i berguddar, den ena i ett 
genom ras tvärhugget berg, Ulfskåra 
eller Skålla; en af de högsta punkterna 
är Wårdberget vid Arbottna i söder, 
hvarifrån man ser Landsort på 3 mils 
afstånd. Från öns norra ända till fasta 
landet af Wester-Haninge är V4 mil- 
Ät denna sida ligga flera smärre öar, 
såsom Frinsholmen, Långgarn o. a. i 
vester, hörande till det gamla Sotaskär, 
Hvitsgarn, Masgarn ra. fl. i norr. På 
östra sidan ligga Bjurstalandet eller Bjurs- 
hagen, Elfsnabben, Kapellsholmen o. a. 
Alla dessa tillsammans upptaga 1,740 
tunnland. De äro liksom hufvudön berg- 
ländiga och klippiga, de flestas stränder 
äro rika på jättegrytor, de största vid 
Walinge å Muskön, och andra dylika 
kust-phenomener. Jordmånen inuti landet 
är sandblandad lera, ängsmarken gifvande 
och betet godt, ej utan inflytande af 
Saltsjön och dess töckniga luft. Skogen, 
bestående af gran, tall, björk och al, är 
tillräcklig. Ortens näringar äro åker-, 
ängs- och något skogsbruk, hvartill kom- 
mer fiske, äfven i insjöar, förfärdigande 
af laggkärl och mindre båtar, tegelslageri 
vid herregårdarna, äfvensom någon sjö- 
fart m. m. Grufvor finnas ej, men väl 
raalrastreck, såväl silfver- som jernmalm. 
Vid Hyttan har fordom funnits en mindre 
smälthytta för jernmalm; sydligare, på 
Sånölandet, låg under Carl XLs tid ett 
saltbruk, hvarefter några spår ännu finnas, 
såsom på den midt emot belägna och 
sedan 1765 obebodda Ekesgarn eller Is- 
garn. Socknen, som år 1810 beboddes 
af 326, 1860 af 444, men 1855 af 468 
personer, innefattar 14V8 mänt., alla af 
frälse natur, taxerade 1861 jemte ett 



^iiskö. 



Mytlilebv. 



137 



tegelbruk och qvarn till 113,110 rdr; i 
bevillning (efter II art.) erlades s. år 
145 rdr rmt. Muskön skall fordom ha 
hetat Wikön; år 1278 talas om Muskö 
Ju.vta Hceringe. Hela ön har under me- 
deltideu lydt under det i Wester-Haninge 
belägna godset Häringe, och derraed 
under biskopen i Strengnäs; på Kapells- 
gärdet vid Skärpa har varit kapell, som 
år 1630 flyttades till sitt nuvarande 
ställe, nästan midt på ön, omkring 4 mil 
från Stockholm; begrafningsplatsen var 
der redan förut. Ar 1762 fick försam- 
lingen egen predikant, för beständigt först 
1797. Kyrkan, af trä, är ganska oan- 
senlig, har altartafla, skänkt 1770 af 
egaren till Arbottna. Det påstås, att 
Gustaf II Adolf, liggande 1630 för mot- 
vind i Elfsnabben, varit närvarande vid 
kyrkans invigning, och var stället alltså 
det sista i Sverige, som denna Sveriges 
store konung beträd t. — Af fornlemnin- 
gar omnämnas grafhögar och stensätt- 
ningar flerstädes utefter nordvestra kanten 
mot Sotaskär. På Elfsnabben (se den 
art.) och Bjurskogen finnas lemningar 
efter s. k. Ryssugnar, af Ryssarne be- 
gagnade under deras härjning 1719 och 
följande år. Om denna härjning finnes 
i en gammal kyrkobok antecknadt föl- 
jande: »1719 — Denna sommar d. 17 
Julii, som var d. III Bönedag, inföll 
Kyssen på denna öö och uppbrände alla 
både huus och gårdar, så att ifrån denna 
Böuedag till d. 6 September kunde ingen 
gudstjenst hållas häruti — — — — 
dock voro de förr samlade medel i godt 
behåll hos mig P. L., så, ehuru väl fien- 
den sökte efter sådant i Capellet, fant 
han dock intet. Ericus Fröman P. L.» 
— Förbindelsen med fasta landet sker 
medelst färja eller båt från Rummet i 
norr öfver Horsfjärden, 7,600 alnar långt. 
I socknen bo tullbevaknings- och telegraf- 
tjenstemän. 

Största deleu af socknens hemman höra imder 
herregårdarne Arbottna och Ludvigsberg (se dessa 
art.); under förstnämnda lyda ^/^ mänt. Ekes- 
garn, * 1 2 Guldboda, 2 Mickrum, ^/^ Mälby, 
hälften i Walinge qvarn, Elfsnabben, allts. tax. 
till 48,090 rdr; under sistnämnda lyda Vg 
Hammarin, ^^2 Hyttan, V2 Mälby, '^/^ Rummet, 
V2 Sund, iVc Sånö, 2/3 Toriyet, l^/g Wa- 
linge, hälften i qvarnen, */2 mant._ Hvitsgarn, 
eges af bergm. B. G. Bredberg. Öfriga hem- 
manen, hvilkas namn äro Bjurshagen, Björnhol- 
men, Oster-Hviisgarn, hafva 6 åboer. — Adress: 
Stockholm. 



Mustasäter. Fordom kapell, se Örs 
socken. 

Myckelmåsa (Mycklemåsa). Ett mtl 
frälse-säteri uti Simonstorps socken, Bråbo 
härad och Linköpings län, vid Myckel- 
måsa-sjöns södra ända, V4 niil från kyr- 
kan, med betydlig egovidd och mycken 
skog, egdes 1860 jemte ett mänt. under- 
lydande af konsul O^car Ekman i Göte- 
borg. Säteriet donerades 1662 till Sven 
Franc och har sedan en tid tillhört denna 
slägt, hvarefter det lydt under Stafsjö 
bruk i Södermanland. 

Myckeläng. Wester- By uti Elf- 
dals socken, Ofvan-Siljans fögderi af 
Stora Kopparbergs län, hade på 1630- 
talet 16 gårdar, på 1750. talet 30, år 
1825: 17 åboer. Här finnas en qvarn 
och en vattenslägga; vid den sednare 
manufakturerades 1860: 1,959 V4 tolfter 
liar, vägande 351 ceutner 64 ^^; båda, 
hvarför i eg.rätts-afgift erlades 5 rdr 93 
öre, tillhörde, jemte Elfdals porfyrverk 
(se den art.), Roths qvarn, en nyodling 
om 284 tunnland, brukspatron E. G. 
Arborelius. 

Myckleby. Regalt pastorat af 2:dra 
klassen, hörande till Orousts och Tjörns 
kontrakt af Göteborgs stift, utgöres af 
Myckleby, modersocken, Långelanda och 
Torp, annexer, samt innefattar 88^/3 mtl, 
bebodda 1860 af 6,486 personer. Myck- 
lehy socken, fordom Möklabyr kallad, på 
ön Oroust uti Orousts östra härad af 
Göteborgs och Bohus län, 3^8 "li^ «• s. v. 
från Uddevalla, 6% n^i^ fi"''^i^ Göteborg, 
intager midten af pastoratet samt om- 
fattar en areal af 0,488 qvadratmil, af 
hvilka 0,025 äro insjöar. I allmänhet 
består denna socken af en flack bergs- 
trakt, här och der lifvad af några skogs- 
dungar. En högre bergås, som till en 
del genomskär socknen på längden, af- 
skiljer mot Saltsjön en bördig, kuperad 
dalsträckning, den s. k. Halén eller 
Halfleden, h vilken hyser ett stort antal 
gårdar. Denna vackra dal är den bästa 
delen af pastoratet, och dess bebyggare 
anse sig ock något förmer än de öfriga. 
Jordmånen der är god ler- och svart- 
mylla; samma arter, ehuru mindre bör- 
diga, råda ock i den öppna trakten om- 
kring kyrkan; men i det öfriga af socknen 
träfias mest femjord. Ganska få gårdar 
ega tillräcklig skog. En högt uppdrifveu 
näringsgren inom pastoratet är inrikes 

18 



138 



■ffyckleby. 



seo-lation. Båtbyggnad sysselsätter ock 
många af inbyggarne. Socknens last- 
ningsplats är vid (len lilla viken Almaks- 
kile i Halén. Socknen, som år 1805 
beboddes af 1,254 och år 1860 af 2,562 
personer, består af 23 '.A, mänt. skatte, 
4 mänt. krono, 13% mänt. frälse. I 
bevillning för eganderätten, löneinkomst 
ocli all annan efter II art. erlades 1861: 
528 rdr 56 öre. — Kyrkan, af sten, 
består af skepp och chor, med ett half- 
rundt utsprång i öster, och häntyder 
genom sitt byggnadssätt på en hög ålder. 
Vid vestra gafveln står ett stentorn, som 
uppfördes år 1723, och hvaruti hänger 
en ringklocka. I norra muren inuti 
kyrkan är insatt en skulpterad sten, inne- 
hållande epitaphium öfver kyrkoherde 
Pehr Sahlgren, hans hustru Margaretha 
Vincentsdotter och deras nio barn. En 
större grifthäll på gången täcker Baggeska 
grafveu. Kyrkans silfver är förfärdigadt 
1583. En kyrkoherde härstädes, Nils 
l{assmusson, säges varit en så ifrig jä- 
gare, att han aldrig färdades mellan 
kyrkorna utan att medföra bössan. Då 
han en Söndag, vintern 1626, skulle 
upphemta en af honom i Grindsbysjön 
vingskjuten svan, slog denna hans arm 
ur led, h vilket kort dei efter vållade 
hans död. Fornminnena inskränka sig 
till lemningar efter en befästning på 
berget Onnefjäll, några obetydliga, med 
rundstenar omsatta, grafkullar från hed- 
natiden vid Hellene gård, på hvars egor, 
också ligga trenne större hällkisterör, två 
enstaka bautastenar på Narfveröd och 
på Brunnefjäll; några mindi-e stenar på 
Kalseröds hed äro ock uppsatta af raen- 
niskohand. En saga berättas af allmogen 
på Oroiist, huru Sven i Brunnefjäll en 
Söndagsmorgon skjutit en ringprydd bock 
och derigenom råkat illa fit för trollen, 
till hvilka bocken hörde; men räddad 
undan från äfventyret, skänkte han rin- 
gen, som djuret bar om halsen, till Myck- 
leby, hornen till Torps och skinnet till 
Långelanda kyrkor. Ringen, som bestod 
af okänd metall, och var omvirad med 
trådar af samma ämne, satt såsom hand- 
tag i Myckleby kyrkodörr till 1732, då 
han borttogs såsom alldeles försliten och 
sedermera förkorn. Denna sägen kan för- 
skrifva sig från katholska tiden, och 
torde då påminna om någon brottsling, 
kanske tjuf, som i kyrkan vunnit en till- 



Myresjö. 

flykt undan sina förföljare och af erkänsla 
derför gjort kyrkan en gåfva af en me- 
tall ring. 

Gårdar och byar: Kåröd säteri, se den art. 
— 1 raant. frälse Ållmak, eg.rätts-afgift 13 rdr 
.70 öre, eges af Chr. Stjeruman. — V4 skatte 
Öberg, en åbo. — '/g Backa, '/o Öberg, hvar- 
dera med 1 åbo; 1 Allmak, 2 åboer. — Minsta 
brukningsdelen är V30 mänt. Myckleby. — 
Boslällshemman äro: 'l mänt. Myckleby, prest- 
gård. — 1 mänt. Näs, lai. till 1 1,2öU rdr rmt 
häradshöfdingens; 1 mänt. Beläteröd (se d. art.), 
ehnru bättre än Näs, dock h\oit taxeradt till 
6,0U0 rdr, är häradsshrifvarens. 1 mänt. 7b- 
torp, kronolänsmansbostäile. — ^'2 Skörbo. V4 
Ha/berg, h\ Linneberg, V4 Bräcke, alla af 
frälse natur, tillhöra Hvitfeldska donationen. Af 
socknens kroiioskattegårdar hafva Vj mantal 
Krossekärr och '/^ BäUebord fordom tillhört 
Dragsmarks kloster. Öfriga hemmanens namn 
äro: Andenäs, Bjvnneröd, Boganne, Brunnefjell, 
Edsberg, Godalen, Grindsby, Gunneröd, Gård, 
Gäddestala, liede. Högen, Hästlägg, Kallseröd, 
Kärr, Kroganne, Krageröd, Ottestala, Skala, 
Syltenäs, Stora och Lilla Wassö, Åker, Önne, 
alla skatte ; Berg, Ilålltne, Håröd, Lunna; Narf- 
varöd. Torp, Bufvenäs och Steneröd, frälse. — 
Adress: Oroust. 

Mycklingborg. Slott, se Belleforss 
socken. 

Myen. Sjö i Kinnevalds härad i 
Småland. 

Myhrmansfors. Jernbruk i Wärra- 
land. Se Liljendals bruk. 

Myrby. Ett mänt. fr. i Skuttunge 
socken, Bälings härad af Uppsala län. 
Härtill (i Anreps Ättartaflor står Mörby) 
skref sig Peder Upplänning, som lefde 
1510 och härstammade i 3:dje led från 
under-lagmannen i Osergötland, väpnaren 
Johan Upplänning, hvars dotter var gift 
med Pädher Baenasson, som lefde 1420. 
Eran dem härstammar adliga slägten 
Stjernfelt. Myrby, hvars eg.rätts-afgift 
1860 var 20 rdr rmt, eges af Uppsala 
akademi. 

Myresjö. Konsistorielt pastorat af 
3:dje klassen, hörande till Östra härads 
kontrakt af AVexiö stift, utgöres af My- 
resjö, modersocken, och annexet Lanna- 
skede samt innefattar 49 mänt., bebodda 
1862 d. 1 Juli af 1,835, 1860 af 1,863 
personer. — Myresjö, socken uti Östbo 
härad af Jönköpings län, 7 mil från 
Wexiö och Jönköping, gränsande i öster 
till Bexheda, i vester till Näfvelsjö, i 
norr till Näsby och i söder till Lanna- 
skede, omfattar på en längd af 1/^ rail 
och en bredd af % en areal af 0,740 
qvadratmil, af hvilka 0,060 äro insjöar. 




Myrö. 

samt består af 30% mtl, hvaraf 22% 
sk., 1% krono, 7 fr., bebodda 1860 af 
1,097, år 1805 af 793 personer. Mar- 
ken är ojemn och stenbunden samt på 
åtskilliga ställen mycket bergig; äfven 
finnas här flera mossar. Sjöar äro Bjä- 
desjö. Furu, Drakulla med malmtägt 
och kräftfiske. Jordmånen är mest god 
svartmylla. Höstsädet har allt mer till- 
tagit och ger 6:te — 10:de kornet. Vår- 
sädet utgör något korn, mycken hafra, 
potates och lin. Skogen börjar blifva 
otillräcklig. — Myresjö uppgifves vara 
uppkalladt af belägenheten vid en stor 
myr och sjö. Kyrkan, af sten, 31 alnar 
lång, 12 alnar bred inom murarna, är 
mycket gammal och säges vara byggd 
»i hednatiden.» Barnundervisningen be- 
strides i pastoratet uti 2 flyttbara skolor 
af 2 examinerade lärare; barnens antal 
1862 utgjorde 267. Den förste kyrko- 
herden, som namnes, är Paulus, curatus 
in Myrisiö 1314. Lars i Myresjö lem- 
nade M. åt biskop Brask och fick Hvet- 
landa 1523. 

Byar och gårdar: Bjädesjö säteri med un- 
derlydande 4 mänt. Bjädesjö, Vg Kyrkolid, 
Gröple qvara och sag, utgöra ett gods, med en 
eg.r.-afg. 1861 af 43 rdr 65 öre 'se art. Bjäde- 
sjö); år 1842 inrättades här ett landtbruksin- 
stitut. — 1^/4 mänt. sk. Drakulla med qv^irnen 
Buren egdes s. år af kapten Axel von Porath; 
gården bebyggdes af fadern, kammarrättsrådet 
O. M. von Porath, död här 18.^8. År 1667 
bodde här sergeanten Sven, hvars son Sune 
Dracander, som blef prest, då föddes här. Denne 
Sven var möjligen den »de Klint», som stupade 
1676 vid Lund, »stamfader för Dracandierne», 
hvars grafsteu anmärkes pä kyrkogården. 1 '74 
Myresjö eges af patron C. F. Eriksson; % 
ibm af fanjunkare Kjellén. — ^/^ Myresjö, 
prestgSrd kallades fordom Munkagard. — */2 
Myresjö, utarrenderadt railitiaeboställshemman. 
I socknen funnos 1861: 2 manufakturinrältningar, 
4 qvarnar och sågar. I bevillning efter II art. 
erlades s. år 156 rdr 69 öre. — Adress: Hvet- 
landa. 

Myrö. Två mänt. fr.-säteri (1 mänt. 
Myra med afhysta hemmanen V2 mänt. 
Eavallstorp och V2 mänt. Skräddare- 
torp) i Eingkaby (eller Eingkarleby) 
socken af Glanshammars härad och Öre- 
bro län, ^/^ mil från Örebro, har en 
särdeles vacker belägenhet mellan löf- 
rika uddar invid sjön Hjelmaren; till 
egendomen höra ISVg förmedlade hem- 
man, alla af frälsenatur, deribland Ulriks- 
berg i Längbro 2 mantal. Bistå i Ånsta 
2% mänt. samt Skölf i Glanshammar 



Wysinge hö^ 



139 



2 mänt. äro för ståndspersoner väl be- 
byggda gårdar med underlydande arbets- 
torp. — Dessutom eges årlig skatt af 
9 skatte-frälse hemman. 

Myrö, som jemte Ulriksberg fordom 
lyijjgunder Örebro kloster, har tillhört 
riksskattmästaren och en af konung 
Carl XI:s förmyndare, Seved Bååt, död 
1669; derefter sonen landshöfdingen fri- 
herre Carl Gabr. Bååt, död 1698 i 
Stockholm, den sista af ätten. — Hans 
enka, Christina Bååt, född friherrinna 
Bjelke, innehade gården 1711, då fordna 
stenhuset, som ses i grefve Dahlbergs 
Svecia Ant. et Hodierna, genom åskeld 
ödelades, hvarefter hon samma år afled 
i Arboga af pesten. — Genom arf blef 
sedan friherrinnan Beata Flemraing, gift 
med landshöfdingen Sven Ribbing, ega- 
rinna, och efter hennes död, omkring 
1740, dottern Beata Jaquette Eibbing, 
gift först med amiralen friherre Carl 
Hans Wachtmeister samt sedan med 
hofmarskalken grefve C. G. Spens. — 
Såsom enka sålde grefvinnan Spens 
Myrö 1754 till dåvarande öfversten för 
Nerikes och Wärmlands regimente, se- 
dermera riksrådet, grefve Pehr Kalling, 
som, 1774, låtit på gamla grunden af 
sten uppföra det nu befintliga karakters- 
huset samt stiftat egendomen till fidei- 
kommiss, dock så, att enkan alltid genom 
testamente e^er besittningsrätt under sin 
lifstid. — Riksrådet Pelir Kalling, hvil- 
ken af en obemedlad finsk prestslägt 
tjent sig upp från underofficer under 
Carl XILs tid samt dels i svensk och 
dels i fransk krigstjenst gjort 14 fälttåg, 
dog på Myrö 1795. År 1794 uppvak- 
tades kpn. Gustaf IV Adolf på resa 
genom Örebro af Kalling, som då var 
96 år och iklädd den karolinska ljus- 
blåa rocken med stora gula messings- 
knappar, hvilken drägt han på äldre 
dagar alltid bar. Gården innehades af 
hans enkefru, född grefvinna Posse, till 
hennes död 1812, då åG,w tillträddes af 
sonen, majoren grefve Pehr Kalling, död 
1820, och derefter af hans son, rytt- 
mästaren grefve Fredrik Kalling, nuva- 
rande egaren. 

Mysinge hög uti Eesmo socken på 
Öland, af 180 stegs omkrets och brant 
uppförd till 33 stegs sluttningshöjd, 
sammansatt af kalksten, bland hvilken 



140 



Slyssjö. 



en och annan gråsten blifvit inkastad, 
saknande fotkedja och aUa vårdprydna- 
der samt genom gräfningar mycket ska- 
dad, tycks bland Ölands minnen hafva, 
från den äldsta tiden, tilldragit sig den 
största uppmärksamhet. "^^■ 

I vidskepelsens daskar var alltid denna ätte- 
hög pä något sätt bebodd, äfven af letVande va- 
'relser. lör Thorsdags- och Söndagsbarn uppen- 
barade sig här de för dagsljuset skygga varelser, 
hvilka under natten fröjdas och dansa sä mycket 
friare och vanligen äro kända under namn af 
bergstroll m, m. 

"Men ibland dem var Mysing-kungen den 
namnkunuigaste och en patron för dessa gastar, 
hvaraf händt, att allmogen, än i dag, alltid ut- 
valt någon i Mysinge by, som blifvit hedrad 
med tilhiaranet *Mysingkung. Detta leder upg- 
märksamheten till en sjökonung Mysing, som 
omtalas i sagorna, hvilken lefde, då J^rode 
1'redegode regerade i Danmark. I hans tid, 
heter det, var Frodafrid eller allmänt lugnt och 
allmän fred i Norden. Men den var kort, ty 
sagan förmäler, att i Danmark fanns en qvarn, 
med namnet Grotte, så tung, att ingen inom 
Dane Rike kunde draga densamma. Denna 
qvarn hade dessutom den egenskap, att man 
derpå kunde mala, hvad den inalande sjöng. 
Ifrån Sverige (kraftens och mandomens land) 
köpte då Frode af kon. Fjolner tvenne slafvin- 
nor, Fenja och Menja, som egde den styrka, att 
de kunde flytta sjelfva klipporna hvart de ville. 
De blefvo genast satta att mala på denna qvarn 
åt Frode guld, frid och lycka. Under detta 
svåra arbete sjöngo flickorna den sköna och 
välbekanta Grottesången (Snorra Edda asamt 
Skalda, Stockholm 18)8, sid. 146). Denna qvarn, 
som kunde förskaffa så mycket godt, blef nu 
en orsak till allt ondt. Flickorna, missnöjda 
att blifva bemötta såsom slafvinnor, förena sin 
klagan i sista hälften af ofvannämnda sång, och 
innan den slöts, hade de på Ödets qvarn malt 
Frode en krigshär på halsen. Sjökonungen My- 
sing öfverföU och slog honom samt tog mycket 
byte. Nu slutade Frodafrid. Flickorna och 
äfven qvarnen Grotte bortröfvadcs af Mysing. 
Nu finge de endast mala salt. — Under allt 
det skenbara och poetiska i denna berättelse 
ligger säkert en historisk sanning förborgad. 
»Det förefaller icke otroligt», skrifver Ahlqvist, 
»att Fjolner sålde till Frode tvenne slafvinnor, 
hvilka af sjökonungen Mysing blefvo bortförda, 
sedan han öfvervunnit Frode; att Mysing der- 
efter antingen återkommit till Oland, der blifvit 
död och af sina vapenbröder högad eller verk- 
ligen drunknat och nämnda hög uppkastad till 
hans minne». 

Myssjö. Annex-socken till Ovikens 
pastorat, är belägen i Jämtlands läns 
Södra fögderi, till en tredjedel på det 
näs, som ifrån O viken utskjuter mellan 
Sandsundet eller Storsjön och Myrviken. 
Socknens namn skrifves i orten äfven 
Myrsjö. Arealen är 21,315 tunnland, 
hvarpå 1862 bodde 927 personer, 270 



Målajord. 

mer än år 1805. Näringsfången äro 
enahanda med moderförsamlingens. Af 
ockran i myrarna kan man sluta, att 
här finnes ingen brist på jernmalm. 
Yid Knutshögarna har man upptäckt 
någon anledning till koppar. — Kyrkan, 
af sten, ligger på det nämnda näset 1 
mil från Oviken, hvarföre ock 'i\ al 
sockneboerna hafva sjöväg dit öfver 
Myreviken. Barnundervisningen bestri- 
des i en fast skola och 3 fasta små- 
barnsskolor. Barnens antal utgjorde 
1862: 129. — I Myssjö socken, berättar 
provinsens tidning (år 1863), lefver för- 
modligen den äldste veteranen från sista 
krigen, nämligen f. d. furiren Anders 
Macklin, hvilken under Januari månad 
innevarande år fyllde 91 år. Han har 
bivistat krigen 1788, 1789, 1790, 1808 
och 1809, hvarunder han erhöll medalj 
för tapperhet i fält. Gubben är ännu 
så bibehållen vid både kropps- och själs- 
krafter, att han som oftast bivistar guds- 
tjensten i kyrkan. 

Socknen innefattar 1387§^J tunnl. *) 
skatte med 73 åboer samt II-V32 ^^^ 
krono; dessutom finnas 51 torplägenhe- 
ter, 1 qvarn och såg. I bevillning för 
inkomst af jordbruket och löner erlades 
år 1860: 73 rdr 54 öre, för all annan 
inkomst efter II artikeln 58 rdr 75 
öre. Ordinarie-räntan är 277 rdr 41 
sk. 8 rst. kronovärdi; kronotionden 67 
t:r 29 kpr. Socknen underhåller 25 
fältjägare. 

Gårdar och hemman : Största gården är 3^/j2 
tunnl. Mjöla och den minsta ^^ /^q Lockåsen. — 
Boställeu äro 4^/32 tunnl. Hofvermo, kaptens-, 
2 Matnäset fältväbels-, iV^ Persåsen rustmästare-, 
1 V2 Prestbordet, komministersboställe. Öfriga 
hemman äro El/ven, Funäs, Hallom, Kjöfra, 
Landsom, Långsved, Svedje, Tosåsen, Angron, 
Österhallom, Aronäset och Fläsjön, skattefiske- 
rier. — Socknen ligger 4 mil s. s. v. fråa 
adressorten Östersund. 

Målajord, fordom kalladt Wåhljord. 
Tre fjerdedels mänt. frälse-säteri uti f. d. 
Eke socken af Uppvidinge härad och 
Kronobergs län, har 1758 tillhört J. A. 
Schenfelt, derefter major Eosenstråhle, 
häradshöfding Wahrman, majoren Johan 
Borgh, adlad Adelborg (sonson till kon- 
trollören vid tullen i Helsingborg Lars 
Borgh), som dog här 1805, barnlös och 
slöt således sjelf sin ättegren; han bi- 



tunnl. 



1 mantal. 



lålarp. 



nåihantmnr. 



141 



vistade kriget i Pommern. Gården egdes 
1828 af landskamereraren C. F. Modigh, 
dennes enka 1844 och ännu 1861. Ett 
mänt. skatte hade s. år 6 åboer. Om 
fornminnen på egorna, se art. Dädesjö 
socken. 

Målarp. Ett mänt. skatte uti Carls- 
torps socken, Östra härad af Jönköpings 
län, är pastors-stom, hvaraf pastor blott 
eger skatte-rätten. Hemmanet jemte ^ '._, 
Kulla egdes 1861 af en åbo. ^/^ mänt. 
Målarp, ^/.j. mil från Kråxhults och ^/g 
mil från Carlstorps kyrka, blef nybygdt 
af koraminister M. Colliander. 

Målatorp. Gård, af % mänt. uti 
Fridlefstads socken, Medelstads härad 
och Blekinge län, eges af f. inspektor 
J. Wulff. 

Målen. Ett hälft skatte-hemman i 
Barnarps socken, Tveta härad och Jön- 
köpings län, hade 1861: 5 åboer. Här 
bodde smeden Pehr Andersson, då hans 
son, sedermera professor Anders Spole, 
intogs 1642 i Jönköpings skola. Om 
honom berättas, att han, nödgad att 
fly från Lund, der hans egendom sköf- 
lades af Danskarne, begifvit sig till 
Malmö, der han erhöll af kon. Carl XI 
uppdraget att öfverlemna till general- 
guvernören i Halmstad nödiga under- 
rättelser om fiendernas operationer; under 
utförandet af denna ordre försvarade han 
sig på vägen med pistol mot trenne 
snapphanar, som auföllo honom; upp- 
satte på befallning af riksrådet grefve 
Pontus Er. de la Gardie, som förestod 
försvarsanstalterna på Småländska grän- 
sen, palissaden omkring Jönköpings slott, 
hvarjemte han utstakade flera försvars- 
verk; skaffade genom en Svensk bonde, 
som sålde tobak i danska lägret, tillför- 
litliga kunskaper om Danskarnes styrka 
och rörelser, då de voro i begrepp att 
storma Halmstad; bivistade slaget vid 
Landskrona d. 14 Juli 1677, dä han 
hade sin post hos bönderna, och tog 
midtunder den häftigaste elden ordre af 
konungen sjelf ; erhöll konungens öppna 
bref, att för sig, hustru och barn njuta 
adelig frihet på alla de frälsehemman 
han kunde sig tillhandla, men hade dock 
förut försakat honom erbjudet adelskap. 
Hans egenhändiga biografi finnes intagen 
i Biografiskt Lexikon 15 band. Sönerna 
Lars och Anders, som bivistade Carl XILs 



krig mot Eyssland, adlades med namnet 
Rosenborg; en dotter blef gift med astro- 
nomen Celsius, en annan med astrono- 
men Elvins. 

Målensås. Ett mantal frälse-säteri 
uti x\gunnaryd socken, Sunnerbo härad 
och Kronobergs län, har tillhört öfversten 
vid Smålands infanteri Joh. Laurin, adlad 
Lagergren, som dog här 1673, 98 år 
gammal, stamfader för adliga slägteu 
Lagergren. Von Stjernman i Adl. Matr. 
Jfi 391 uppger honom som son af den 
i vår litteratur kände prosten och pre- 
dikanten Laurentius Lauriniis i Härads- 
hammar, bördig från Skottland; men 
Wieselgren anser kyrkoherden Hjelm, 
som 1758 läste på vapenpluten i Agun- 
naryd socken, att nämnde sockenbo var 
född i Skotland, hafva läst ett Ö: got- 
land som Skotland. Uti Anreps ättar- 
taflor uppgifves ock Johan Laurin vara 
född i Östergötland. Att säteriet varit 
reduceradt, synes deraf, att en Alexander 
Lagergren befinnes efter jordeboken hafva 
tillbytt sig gården från kronan med 
1683 års ränta. Ar 1758 egdes säteriet 
af ryttmästaren Hammarskölds enka, 
1844 af C. J. Jacobsson, 1861 af 2 
bönder; eg.rätts-afgiften 6 rdr 75 öre. 
Målhammar, en sätesgård i Björksta 
socken och Ytter-Tjurbo härad af West- 
manlands län, 2,3 mil från Westerås, 
1,5 mil från Enköping, 9,2 mil från 
Stockholm, består af 8 mänt. berustadt 
säteri med underlydande 4^16 mantal i 
samma socken (6 Vi 6 ^^^^- efter annan 
uppgift). Godset har ett särdeles be- 
hagligt och förmånligt läge vid Sagans 
utlopp i Mälaren. Abyggnaden af sten, 
med ovanligt tjocka och fasta murar, 
är uppförd af fältherren Johan Baner 
på 1620-talet, då egendomen skall ut- 

' gjort 100 hemman. Målhammar namnes 
1306 såsom af Torkel Knutsson testa- 
menteradt till Westerås domkyrka. En 
af Gustaf II Adolfs och 30-åriga krigets 
förnämsta hjeltar, fältherren Joh. Baner, 
död 1641, lemnade godset »Mulhammar» 
åt sin son, riks-stallmästare n gr. Gustaf 
Adam Baner, för sina besynnerligheter 
allmänt kallad Dulle-Banéren. Vid 
dennes död 1681, köptes det af kom- 
missarien Johan Adlercrona, död 1687. 
Följande året 1688 indrogs det till kro- 

i nan, men lemnades 1690 till ryttra. gr. 



142 



nålilla. 



lålilla. 



Jacob Stenbock, död 1695. Dennes 
enka, Sigrid Magdalena Baner, innehade 
det någon tid, hvarefter hennes mag, ka- 
pitenen vid lifgardet, Johan Jurgenson 
Wrangel, gift med Charlotta Margaretha 
Stenbock, innehade godset. Han dog 
1741, då presidenten Peter Silfverskiöld 
deraf kom i besittning. Ar 1758 såldes 
det till hofqvartermästaren Forsiier, som 
innehade det till sin död 1782. Hans 
mag, hofmarskalken friherre Sven Gabr. 
Oxenstjerna, gift med Hedvig Forsner, 
innehade det derefter till sin död 1821, 
hvarefter det såldes till majoren Conrad 
Stjernefelt, som snart, år 1829, åter 
försålde det till general-majoren L. J. 
v. Knorring, gift med friherrinnan H. 
Strömberg. Han innehade detsamma 
till sin död 1845. Dess arfvingar be- 
sitta nu godset; eg.rätts-afgiften 1861 
var 76 rdr, häraf för säteriet 55 rdr 
25 öre. 

Man har en sägen i behåll om en förnäm 
man på denna gård, som hade en dalkarl i sitt 
arbete. Den nådiga herren skall en morgon 
kommit ut, att se på hvad han för händer hade, 
och helsade honom med ett »god morgon I» 
Dalkarlen tackade med sitt: »Gnds fridl« men 
utan att afbryta sitt arbete. »Hvad!'> — sade 
baronen vredgad, »tar du inte hatten af dig, när 
du helsas af bättre folk?» — Dalkarlen satte 
ifrån sig sin spade, ställde sig högtidligt midt 
framför den nådiga herren, tog af sig hatten 
med båda händerna och bugade sig djupt ned, 
sägande: »Se så, fick du någon lisa nu då!» 

Målilla (i 1825 års jordebok), Mo- 
lilja, Konsistorielt pastorat af 3:dje 
klassen, hörande till Aspelands kontrakt 
af Linköping stift, utgöres af Molilja, 
moderförsamling, och Gottfridsdal, annex, 
samt innefattar 39 "/jo mänt., med en 
folkmängd (år 1862) af 3,162 personer. 
— Målilla socken, uti Aspelands härad 
och Kalmar län, är belägen 3% mil 
söder från Wimmerby, I3V4 mil från 
Linköping och omfattar med annexet 
2,453 qvadratmil, hvaraf 0,i64 äro insjöar. 
Marken är till större delen bergig och 
ojemn, endast V4 mil omkring kyr- 
kan är en slät trakt, kallad slättlandet, 
nådande jordmånen är sand på slätt- 
landet, i bergsbygden svartmylla och 
lerblandad. Alla hemmanen hafva be- 
höflig skog, några öfver behofvet. Sock- 
nen, som år 1790 beboddes af 1,281, 
1810 af 1,460 och 1861 af 2,108 per- 
soner, består af 18 mänt. skatte, 6 krono. 



2 frälse och taxerades 1861 till 280,975 
rdr rmt. Utskrifningsmanskapet utgjor- 
des af 83 man. Målilla, som i gamla 
skrifter äfven kallas Målhälla, anser Crae- 
lius hafva fått namn vid reformationstiden 
af belägenheten på en slät sandrao, 
emedan kyrkan mer prydt moen än 
om liljor derpå växt. Ar 1822 sam- 
manbyggdes kyrkan med annexets. 
Den är prydlig och byggd af gråsten 
tillika med tornet. Redan år 1768 fat- 
tades beslutet om kyrkans ombyggnad. 
Den gamla kyrkan skall blifvit tillökt 
med ett chor af den orsak, att tvänne 
herrar kommit i tvist om främsta stols- 
rummet, hvarpå efter chorets byggnad den 
ena skall fått behålla gamla stolsruraraet 
och den andra fått sitt i choret. Under 
påfviska tiden skola många kyrkor så- 
lunda blifvit byggda derför, att två per- 
soner, som bott i en församling, ej kunnat 
tåla att se hvarandra under ett tak, utan 
fördenskull låtit bygga en särskild kyrka 
och sålunda under heligt nit skylt den 
inneboende ondskan. På kyrkogården 
ligger Drakenska och Snakenborgska fa- 
miljgrafstenen med uthuggna bilder. Den 
gamla kyrkan uppbrändes år 1567 af 
Danskarne, äfvenledes d. 17 Juli 1612. 
Yid Molilja kyrka hålles marknad 2 
gånger om året. Barnundervisningen 
bestreds 1862 uti 1 fast och 1 flyttande 
skola af 2 examinerade lärare för 273 
barn, medan 13 undervisades i hemmet. 
Ar 1759 upptogs i sjön Hulingen, utan- 
för Låckebo udde, å ett grund mellan 
Hvena och Molilja socknar, af malm- 
tagare, ett af rost skadadt svärd med 
inlagda karakterer af tjockt guld samt 
en bila. 

Enligt Hammarsköldska slägtens egna 
traditioner, skall Peder Michelsson, ättens 
stamfader, varit född i byn Hammarsebo 
samt i ungdomen varit vallhjon åt en 
smed. Men illa misshandlad af sin 
husbonde, rymde han, tog tjenst i Sigis- 
munds armé som trosspojke och följde 
med honom till Polen; vidare om ho- 
nom läses under art. Tuna i Kalmar 
län. Enligt Stjernmans hofminne (sid. 
257) skulle åter Michel först varit slotts- 
fogde på Kalmar slott, 1608 ståthållare 
på Leckö slott. 

Gårdar, verk m. m. Hagelsrum säteri, Eke- 
näs rusthåll, se dessa artiklar; under Hagelsrum 



Hålla. 



Kånsarp. 



143 



gränsen 
Folkmängden har, 



lyder 1 mänt. frälse-säteri MörhuU. — V4 Äm- 
menäs med så^ och tnllmjölqvarn, eg.rätts-afg. 
7 rdr 50 öre. — ^/g mänt. Låckebo, ^/g Hä- 
gelåkra, ^/^ Stighult, V4 Ämmenäs, ^/^ Knäs- 
torp lyda under Rosenfors bruk och Hagelsrums 
masugn; alltsammans, med en eg.rätts-afgift af 
77 rdr 50 öre, är socknens största possession, 
se vidare art. Rosenfors. Boställen äro: 2/4 
Qvillerum med såg, kyrkoherdens; I Stensryd 
är öfverstelöjtnanlsboställe, 2 mänt. Tillingeby, 
\ Ödhult militiae-hemman; V^ Upsala, V2 
Arena äro 2:iie fanjunkareboställen. Ofriga hem- 
manens namn äro Boda, Eritzebo, Uammarsebo, 
Eyggelsebo, IJyltan, Kråkeryd, Kaller sebo, Kyrko- 

a, Kull 

Målilla, Stubbhult, Säfshtdt, 
Åkebo, Algshult. — Adress: Wimmerbv och 
St. Åbv. 

Malla, Molla (i 1825 års jordebok). 
Annex-socken till Odhs pastorat, ligger 
uti Gäseneds härad af Elfsborgs län, 
2V4 niil o. n. o. från Borås, samt om- 
fattar en areal af 0,387 qvadratrail, af 
hvilka 0,033 äro insjöar. Marken är 
bergaktig med djupa mossar på åtskilliga 
ställen. Jordmånen är sandblandad. Bok- 
skog växer i östra delen på 
mot Odhs socken, 
från att år 1805 vara 509, uppgått 
1860 till 727 personer. Hemmantalet 
är 16, hvaraf IIV32 skatte, 2^^.32 ^r., 
2''/g frälse. — Kyrkan, vackert belägen 
vid MoUa-sjön, är byggd af gråsten och 
mycket gammal. Uti henne skola flera 
berömda riddersmän fått sina h viloplat- 
ser, bland hvilka en Bethun namnes af 
llliyzelius. Flera minnesmärken från 
hedniska tiden finnas här ännu, och må 
af dessa nämnas 2:ne kullar, Stora och 
Lilla Thorsberget. Det förra är i syn- 
nerhet märkvärdigt, i anseende till de 
derstädes uppresta stenarna med aflånga 
figurer. Pornforskare hafva förmodat, 
att här varit offerställe för 3:ne nordens 
gudar. På Lilla Thorsberg samt på 
flera kullar i Molla, Ryds och Hejdene 
byars gärden finnas jemväl stenkummel, 
grifthögar och uppresta stenar. Vid torpet 
Jättebacken är en jättegraf, undersökt 
år 1766. På hemmanet Haga berättas 
fordom bott en fru, som haft mynthus 
på en halfö i Mollasjön, som derefter 
kallas AJyntekullen. 

Skatte- och frälse-mantalet är fördeladt i 
68 egolotter, hvaraf den största utgöres af '/•> 
mänt. Ulfstorp, ^/g Malla, eg.rätts-afg. 4 rdr 
20 öre. — V2 Stålarp, ^/^ Ryd med en åbo. 
8/jj Tyrestorp med qvarn, 1 åbo. Minsta bruk- 
ningsdelen är '/jg mänt. Malla. Molla by; år 
1439 gaf Hällor Byarsson åt biskop Sven Grotte 



Molla gård i denna by, med det vilkor, att ett 
»bönehållw skulle årligen hållas för honom, till 
evärdelig »själagift», uti Molla kyrka. 1 mänt. 
Elgarås skattskrifves här, men hör i kyrkligt 
hänseende till Borgstena socken, '/g mantal 
Kyrke innehafves af indelningshafvaren. — '/^ 
Malla stom innehafves af pastorn i Odh. Ofriga 
hemmanens namn äro Dragas, Flaberg, Fjälla, 
Högdene, Håkentorp, Hult, Snugge, Stamlanda, 
Trädet, Torp, Attarp, Grimmelycke, Haga, Hög- 
den, Säryd, Orljunga, Håla, Pedersgjerde. — 
Adress: Borås. 

Mållösa (efter jordeboken). Gård 
uti Woxtorps socken, Hööks härad och 
Halmstads län, belägen på slättbygden, 
1 mil söder från Laholm, består af 2 
mänt. ins. frälse med tillhörande qvarn 
och tegelbruk, hvarför i eganderätts- 
afgift erlades 1861: 38 rdr rmt; egdes 
s. år af herr N. Wennström. Hela hem- 
manet Mållösa består af 3 mänt. ; det 
skrifves Menlösa af Bexell och på To- 
pografiska corpsens karta år 1847. 

Målskog. Frälse-säteri af % mänt. 
uti Jönköpings län och Bankeryd soc- 
ken af Tveta härad, med derunder af- 
hyste 'Vs mänt. af samma namn, har 
vacker belägenhet. Egare hafva varit 
vice-presidenten och riddaren baron C. 
F. Klingspor, död 1785, hofrättsrådet 
A. Lundeberg, assessoren M. Crusen- 
stolpe, lagmannen J. von Strokirk, död 
1800, hofrättsrådena P. Arnell, Silfver- 
hjelm och J. Ph. von Strokirk, död 
1841, kammarherre G. Adelsvärd och 
år 1861 patron C. Westberg. Till går- 
den hörer en prydlig trädgård. I ett 
högt berg pä egorna är en aflägsen, 
djup, nästan otillgänglig grotta, kallad 
kapitens-kammaren, der en för statsbrott 
anklagad kapiten skall hafva hållit sig 
fördold. 

Mångraf. Skeppsvarl, se Multrå 
socken. 

Månsarp. Annex-socken till Barn- 
arps pastorat, belägen i Tveta härad af 
Jönköpings län, 1^^ mil söder från 
Jönköping, gränsar i öster till Barnarp, 
i söder till Byarum och Bondstorp, i 
vester till Angjerdshestra och i norr till 
Sandseryd samt omfattar en areal af 
0,717 qvadratmil, af hvilka 0,033 äro in- 
sjöar; hemmantalet är 14, hvaraf alla 
äro af sk. -natur, förutom '^4 fr., och sock- 
nen beboddes 1862 af 727 personer, år 
1805 af 559. I socknen finnas dess- 
utom 1 lägenhet, 1 bergverk, 2 manu- 



lU 



5Iåiisarp. 



nånsbv. 



fakturinrättniugar, 3 qvarnar och sågar; 
i bevillning erlades 1861: 109 rdr 85 
öre. Marken är dels backig, dels jemn. 
Rådande jordmånen är sand och något 
svartmylla. En del hemman hafva ymnig 
skog, andra åter lida brist derpä, eller 
hafva de deraf till nödtorft. Här ligger 
det europeiskt namnkunniga, jernmalms- 
berget Taherg (se den art.). Socknen 
är mycket vattenrik. Sjöar äro: Wede- 
ryds-syön, begränsad af Byarums socken, 
Eckern af Byarum och Barnarp, Tvc- 
sjön af Bondstorp och Borijdssjöii af 
Sandseryd. Inom socknen ligga 8 gölar 
samt Månsarps sjö och Tahcyö. Ur den 
senare, '/g mil öster från Taberg, kan 
L(nja å egentligen anses hafva sitt ur- 
sprung, emedan den rännil, som leder 
sig dit från Suttersjön i Barnarps soc- 
ken, understundom är uttorkad. Nissa 
å har sin första och egentliga upprin- 
nelse ur Nissa källa i Nissa kärr på 
Hackelsbo egor i denna socken, ^/o mil 
vester från Taberg. Kyrkan, */- mil 
från moderkyrkan och nära ^/^ från Ta- 
berg, är byggd af trä 1714, 30 alnar 
lång, 15 bred och 8 hög. På en oval 
ruta uti vapenhusfönstret ser man ett 
raåladt, inbrändt vapen (en sparre med 
3 rosor under och pä hjelmen 2 örn- 
vingar) med underskrift: Abraham We- 
derhosen van Amsterdam 1.6.5.1. och 
på en å kyrkogården liggande grafsten 
en inskription, som upplyser, att asses- 
sor Henrik von Lindt, död i Jönköping 
1733, der ligger begrafveu; af honom 
äro altartaflan och ena ljuskronan skänkta. 
Barnundervisningen bestrides i en fast 
skola af en examinerad lärare för (1862) 
56 barn, medan 33 undervisades i hem- 
met. — Månsarps och Barnarps försam- 
lingar hafva nu mer, efter den sednaste 
löneregleringen för den högre elementar- 
läroverkens lärare, upphört att vara pr?e- 
bendc och blifvit ett regalt pastorat, 
hvars särskilda kyrkoherde utnämndes 
år 1860. Af fornminnen nämnas på 
hemmanet Boeryds egor ett ror i fot- 
angelform, till en del betäckt af en häll, 
3 alnar i fyrkant, och ej långt härifrån 
ett afiångt rör, kalladt jättegraf. Vid 
frälsehemmanet Sjöhult finnes ock 
en dylik graf. Något i söder härifrån 
ett rundt rör af 80 alnars omkrets, och 
på skogen åt norr ett annat, 48 alnar 



i omkrets, som i midten haft en 3 alnar 
hög ätthäll. 

Gårdar och verk: Södra Renstorps masugn 
skall nu vara en af de vackraste och bästa i 
riket, är anlagd 1673 af Justus Back, dömd 
till ödesmål 1705, fick nya privilegier 17;^6, 
tillhörig riksrådet grefve Seth 1760 och fram- 
flyttad till Taberg 1838-39; har lydt under 
Hörle bruk, egdes 1861 jemte ^//^ Berget med 
qvarn och såg, V4 Kåperyd, '/g sjöhult, allts, 
med en en eg.rätts-afgift af 14 rdr 60 öre, af 
brukspatronen, grefve M. Hamilton, egare äfvea 
af Tabergs Norra hammare, enligt kommar-kol- 
legii ^utslag af d. 11 Maj J858 nedlagd på 5 
år. Ar 1630 funnos följande byggnader vid 
Bergsgården, såsom hemmanet Berget ock kallas: 
en källarstuga, kungskammaren, 3 jordestugor, 
2 stugor och I portstuga, 1 brygghus, 1 bod, 
2 stora bodar med 2 stora rum ofvan och under. 
Alla byggnaderna äro genom grefve Johan Ha- 
milton ombyggda, och stället förvandladt från 
en ringa landtgård till en prydlig bruksanlägg- 
ning med reveterad manbyggnad, inspektörs- och 
stallbygguiugar, rostugn och kol-lada m. m. 
Den fordna kungskammaren, uti hvilken konung 
Gustaf II Adolf och drottning Kristina bodde 
under deras vistande härstädes, underhölls med 
sorgfällighet i början af detta sekel, då den 
borttogs. Nära gården ligger torpet Stallen, 
beuämdt deraf, att de kongl. personerna här 
skola haft sina hästar. Sedan lära inga kongliga 
besök skett här förr än d, 1 Aug. 18-i3, då 
prinsarne Carl och Gustaf besökte detta ställe. 
Hulu knipphammare, '/g mil från berget, lydde 
fordom under Hörle. Bråten, knipphammare. 
Vidare nämnas Sanderyds, Norra och Södra 
Månsarps masugnar. Alla hemman i socknen 
äro bergslags och af dem följande donations- 
hemman, nämligen: Kåperyd, Röshult, Sjöhult, 
S. Karshult, Smörvik, Porsarp och Tjurshult. 
1 mänt. skatte Säfdabo hör i ekklesiastika mål 
till Angjerdshcstra socken. — '^/^ mänt. skatte 
Målskog är deladt mellan 4 bönder. — Miusta 
brukningsdelen är Vjg mänt. Boeryd. — Inga 
boställshemman finnas. — Adress: Jönköping. 

Månsarud. Egendom uti Skaraborgs 
län, Wadsbo härad, Fredsbergs och 
Hallne socknar, belägen vid Månsarud 
sjö, V4 mil från allmän landsväg och 
^/.y till % mil från Töreboda jernvägs- 
station, består af Stora och Westra Mån- 
sarud, '/^ mänt. frälse. Lilla eller Östra 
Månsarud, ^/^ mänt. skatte, 5 sjelfstän- 
diga skattelägenheter, c:a 46 tunidand 
allmännings-andelar, alltsammans upp- 
gående till en areal af 590 a 600 tid; 
till godset höra dessutom tullmjölqvarn 
om 3 par stenar och tullsåg. 

Månsby. Gästgifvaregård uti Norr- 
bottens län, OV., mil n. o. från Luleå; 
härifrån skjutsas till 

Täre i vester 2 V/g mil. 

Gronäs i öster ^f* » 



Månscryd. 



lårdaklef. 



145 



Månseryd. Två och ett hälft mänt. 
fr.säteri uti Jönköpings län och Banke- 
ryds socken af Tveta härad, utgör med 
1 mänt. Tokeryd ett gods, med en 
eg.rätts-afgift 1861 af 17 rdr 25 öre. 
Det ligger på en jemn yta i en fri och 
öppen dal, men har på ömse sidor höga 
bergsryggar samt på sluttningarna väl- 
byggda landt- och bondgårdar med om- 
kringliggande åkerfält. Säteriet är försedt 
med vacker åbyggnad, hvarifrån man har 
de skönaste utsigter, såväl utåt dalen 
emot Wettern som på dess sidor. Egare 
hafva varit hofkamrer Hjertstedt, baron 
Falkengren, öfverj. Silfverhjelm, fabrikör 
Björkman 1844, m. fl. ; godset egdes år 
1861 af löjtn. M. Stigell. 

Månstad. Annex-socken till Läng- 
hems pastorat, ligger uti Kinds härad 
af Elfsborgs län, 2^/^ mil o. s. o. från 
Borås, och omfattar en areal af 0,327 
qvadratmil, hvaraf 0,oi2 äro insjöar. Mar- 
ken är mer jemn än bergig. Skog växer 
hjelpligt. Socknen, som år 1805 be- 
boddes a/ 430 och 1860 af 677 per- 
soner, består af 13*V48 mantal, häraf 
7%g skatte, 1 krono, 5^12 fi'älse. Be- 
folkningen idkar ej obetydlig gårdfari- 
och väfnadshandel, som är orsaken till 
den höga bevillningen hvilken uppgick 
1861 efter III art. till 214 rdr rmt. I 
kyrkan, byggd af sten, på en tämligen 
hög kulle, Vo mil från moderkyrkan, 
förvaras en tafla af hvit marmor, före- 
ställande Frälsarens lefnadshändelser. 

Skatle- och fr.hemmantalet är fördeladt uti 
54 egolotter, hvaraf deu största utgöres af 2. 'g 
mänt. Björnarp, med 1 åbo. — 1 Slumsvik, 
med 2 åboer; till hemmanen hörer ett gäddfiske. 
— Björnarps såg. ^/g mänt. Sjörred, som 
eges af Limmareds bruksbolag, ligger uti till- 
gränsande Asarps socken. — Minsta bruknings- 
delen är ^/^q Bruntorp. — V2 Hult är militiae- 
boställe, ochj/s Månstad innehafves af pastorn i 
Läughem. Ofriga hemmanen äro Sibbarp, Ås- 
gården, Rösered och Torp. — Adress: Sven- 
Ijunga, 

Månstorp. Fem och ett hälft mänt. 
krono-säteri uti Östra Grefvie socken, 
Oxie härad och Malmöhus län, har hört 
till Bornholms vederlagsgods och kom 
till Sverige 1660. Sista danska egaren 
var en Gjersdorö. Vid nämnda tid taxe- 
rades gården till 901 t:r hartkorn (3 
t:rs utsäde beräknas svarande mot 1 t:a 
hartkorn). Gården anslogs på 1770- 
talet till boställe åt ryttmästaren vid 

v. 



Skånska husarerna, är nu öfverstebost. 
vid Södra Skånska infanteri-regimentet 
och taxerades 1861 med väderqvarn till 
84,000 rdr rmt. 16\'2 mantal och en 
mängd gatuhus inom Ingelstads och 
Östra Grefvie församlingar äro anslagne 
till gården som arbetshemman. Godset 
eger god, mycken och väl brukad åker, 
bördig äng samt betydlig torfjord. Det 
nuvarande boningshuset är beläget ej 
långt ifrån den bekanta »Måustorpsruinen» 
efter den gamla, förut å egorna upp- 
förda Götiska slottsbyggnaden. Stället, 
för sin ålder ganska märkvärdigt, har 
fordom varit omgifvet med höga vallar 
och grafvar, som nu till största delen 
äro försvunna. Närmaste gästgifvaregård 
är Klörup. — En och en half mil räknas 
till adressorten Malmö. 

Mårarp. Ett och V2 mänt. skatte, 
Vo mänt. frälse uti Kronobergs län och 
Ryssby socken af Sunnerbo härad, var 
1861 deladt mellan 7 bönder; på egorna 
finnes en mjöl- och sågqvarn. Hemmanet 
anses vara det Madratorp, som gafs till 
Wadstena kloster af riddaren Knut Ber- 
tilsson Grundis (död före 1465) enka, 
Brita Haraldsdotter, gåfvan stadfästes 
1500 af arfvingen Bengt Ambjörnsson, 
en son af Ambjörn Jönsson (Härd), 
hvars dotter Bengta var gift med Olof 
Jöransson, Peder Liljesparres till Fylle- 
skog farfar. 

Marby, fordom socken, se Bjurums 
socken. 

Mårdaklef. Annex-socken till Kalfs 
pastorat, ligger uti Kinds härad af Elfs- 
borgs län, 5^/2 mil söder från Borås, 
och omfattar en areal af 0,637 qvadrat- 
mil inom länegränsen samt 0,o23 qvadrat- 
mil af Gunnarps socken i Halland; 0,o33 
qvadratmil upptagas af insjöar. Marken 
är ojemn och bergig. Atraån flyter midt 
igenom socknen. Rådande jordmånen är 
sand; skog växer till behofvet. Socknen, 
spm år 1805 beboddes af 623 och 1860 
af 923 personer, består af I8V4 mänt,, 
hvaraf 6V8 skatte, V2 krono, 11% 
frälse (Vg mänt. höra i kyrkligt hänse- 
ende till Gunnarps socken). — I bevill- 
ning efter II artikeln erlades 1861: 
123 rdr. — Kyrkan, belägen Vo mil 
från moderkyrkan, uppfördes år 1688 
af trä. 

19 



146 



lårsätter. 



nåssebo. 



Hemmantalet är fördeladt i 73 egolottcr, 
hvavaf den största bestSr af ^'4 mänt. Mårda- 
klef, '^/xQ Mårdaklefs-stom, Vg Gjöphult, ^'4 
Hestra, ^/a Röshult, ^/^ Snyggan, allts, lued 
en eg.rätts-afgift 1861 af 4 rdr 57 öre, eges 
af knpten O. G. Henning. — 1 mänt. Gåsekila 
(i jordeboken skrifves Gårdkila) egde.s af Joh. 
Au^, Johansson. — '/g Skåpanäs med qvarn 
— Klefvan och Wallen, qvarnar, hvardera tax. 
till 1,0U() rdr. Minsta brukningsdelen är '/s 
Wattenmåssa. — ^ /^ mänt. Ekängen, V4 Hult 
skattskrifvas i Mårdaklef, men höra i kyrkligt 
hänseende till Gunnarps socken i Halland. 'Öfriga 
hemman äro Boda, Grenhult, Lilla Byndarp, 
Karsbol, Lönkult, Guxbohl, Lilla Låckhult, 
Tranered, Åsebo, Östenabäck, Agghult\ Brät- 
åsen, Gösshult, Hjelmås, Högklef, Byndarp, 
Lockhull, Sjö, Siggebo och Tånghnlt. — Adress : 
Svenljunofa. 

Mårsätter. Landtegendom i Ham- 
mars socken, Sundbo härad af Örebro 
län, 1'/., mil från Askersund, af 1 mtl 
skatte, ^Vi6 mänt. frälse med underly- 
dande 27j2 mänt., utjorden Höksvall, 
Sahlabolms tullqvarn och säg samt Mår- 
sätters kopparhammare; för alltsammans 
erlades 1861 i eg.rätts-afgift 46 rdr 40 
öre; ')gare var hr C. F. Gjöbel. Vid 
det nära herrgården befintliga tegel- 
bruket tillverkas årligen 200,000 mur- 
och 50,000 taktegel. Godset har till- 
sammans c:a 750 tid inegor och 3,000 
tunnland skogsmark. Kalkbränning idkas 
äfven till afsalu. Alla godsets arbeten 
utgöras af dess underhafvande, bönder, 
torpare och arbetskarlar. Till åkerns 
göd]]ing har årligen nyttjats 100 sl'U 
ben, kanske det mesta på någon egen- 
dom i Sverige. Skogen är sparad och 
dess afkastning med beräkning af åter- 
växt betydlig. På egorna finnes ett rikt 
törråd af zinkmalm, hvaraf en del an- 
ledningar äro inmutade för bolaget Vieille 
Montagnes räkning, som äfven har jord- 
egarerätten till det mesta. Vid Rödings- 
torp är ett kalkstensbrott, hvarest funnits 
petrifikater. Genom godset går Dalbyån, 
som gör många fall, vid hvilka åtskilliga 
verk äro anlagda och tillfälle gifves för 
ännu fler. Abyggnaden är af sten, ny 
och smakfull. Skattehemmanet utbyttes 
den 16 December 1663 från kronan af 
grefve Johan Oxenstjerna. — Vid Mår- 
sätters kopparhytta, grundad på malmer 
från Lerbäcks socken, tillverkades år 
1843 af garkoppar 51 sH6 12 1/6 13 U. 
Af kopparplåtar smiddes i medeltal un- 
der åren 1842—47: 42 skit. År 1861 
tillverkades 99 centn. 1^ U koppar. 



Mårtenbergs koppargrufva, se Rätt 
viks socken. 

Mårtensgraf, en fornlemning, se 

Femsjö socken. 

I Masa. Klädesfabrik i Saleby socken, 

i Kinne härad och Skaraborgs län, tax. 

I till 20,000 rdr rmt, eges af hrr L. Wol- 

I fart och C. Hofi'man. 

Måsberga. Två mantal frälse uti 
Ryssby socken af Norra Möre härad 
och Kalmar län, är väl beläget utmed 
stora landsvägen till Kalmar, tillhörde 
år 1799 löjtn. E. Couleur. Häraf till- 
hörde 1861: 1^/12 mänt. (eg.rätts-afg. 
10 rdr 75 öre) en bonde. 

Måseberg. Två mänt. frälse-säteri 
uti Sandhems socken, Wartofta härad 
och Skaraborgs län, egdes 1861, jerate 
Vg mänt. underlydande, af en Anders 
Petersson; eg.r.afg. var 17 rdr 55 öre. 
Måse-sten, ett fiskläge, tillhörigt 
staden Öregrund. Här finnes en vård- 
kase af sten under norra lotsdistriktet 
och Öregrunds fördelning. 

Måssebo eller Mossjöbo. Annex- 
socken till Tranemo pastorat, ligger uti 
Kinds härad och Elfsborgs län, 5^/2 ^^^ 
s. o. från Borås, gränsande till Småländska 
gränsen, samt omfattar en areal af 0,8i4 
qvadratmil, af hvilka 0,044 äro insjöar. 
Kyrkan, belägen på en höjd, l^io mil 
frän moderkyrkan, är bj-ggd af trä 1624 
på närvarande ställe; enligt anteckningar 
skall hon hafva stått på 4 särskilda 
ställen; har torn af trä, bygdt 1812. 
En major Billberg, hvars förfäder bott 
inom denna socken, skänkte år 1802 
till kyrkan 600 rdr och till de fattiga 
inom socknen 1,000 rdr. I kyrkan 
ligger begrafven fortificationskaptenen 
Johan Lithén, adlad Litheim (död 1725), 
som skref sig till Mossel)o. Han var 
en skicklig fortificationsofi^icer och för- 
träfflig fästningsafritare samt mycket 
använd. Åtskilliga städer och slott af- 
tecknades af honom, för att införas i gr. 
Dahlbergs Svecia Antiqua et Hodierna. 
Folkmängd. Hemmantal. Bevilln. efter 

år 1805. år 1860. sk. fr. S:ma Hart. 1860. 
519. 827. ^. 8|. 133. 116 rdr 14 öre. 

Hemmantalet är fördeladt i 68 lotter, hvaraf 
den största består af '/o maut. fio/Z^/o, hvartill 
hörer glasbruk med 6 deglar (tax. till 10,000 
vdr), "^/fi mänt. Beinkelsbo, ' '\, Mariebo och 
V4 Skyås, hvarför i eg.rätts-afgifter erlades 14 
rdr ^2 öre; eges af Limmareds bruksbolag. 
*/4 Alanäs, 72 Grönhult, "^ /^ frälse-säteri Stora 



Iflåssebo. 



!låsteua. 



147 



och Lilla Qvarsebo, hvarför i eg.rätts-afgift er- 
lades 8 rdr, eges af major Löwenskjöld; säteriet 
tillhörde 1683 öfverste-löjtn. W. Pendreyk, se- 
dermera ryttmästare Billberg. — 1 mänt. fr.- 
säteri Malsebo. — Stora Måssebo, 2 mantal 
frälse-säteri, var i 14:de seklet Stake-familjeiis 
stamgods. Sigge Jonsson Stake, derifrån bördig, 
blef biskop i Skara år 1341. Egare ar 1668 
var major Anders Björnesköld, sedan löjtnant 
C. Hård, familjen Kuylenstjerna tills det omkr. 
1760 köptes af talmannen Joseph Hansson; egdes 
1829 af bönder, sedan godset blifvit skingradt; 
år 1861 var det deladt mellan 12 bönder. — 
Stockebo qvarn och såg; Jernhestra såg; Stom- 
mens hammare. V4 niant. Bönabo hör i kyrk- 
ligt hänseende till Hestra socken i Jönköpings 
län, inom hvars gräns det ock är beläget. Öf- 
riga hemman äro Agnabo, Foglabo, Gremsås, 
Gräbbo, Hälljabo, Näfshult, Ryd, Skällerås, 
Tåftö, TroUebo, Aslabo, Hallhult, Rude. — Adress : 
Svenljunga. 

Måssebo. Ett hälft mantal frälse- 
säteri uti Eansbergs socken, Wadsbo 
härad och Skaraborgs län, vid en vik 
af sjön Orlen, tillhörde fordom ryttm. 
E. Sahlfelt, död 1687; Er. Stråle, död 
1682, samt Peder Stråle, död 1698. 
Egare år 1814 var qvarterm. J. Aurell 
och 1861 herr C. F. Bäckström; eg.- 
rätts-afgiften var -4 rdr 28 öre rmt. 

Måssebo. (Tuneld uppgifver orik- 
tigt Måsebro.) Ett och V2 mänt. frälse- 
säteri uti Rinna socken, Göstrings härad 
och Linköpings län, utbyttes med Lån- 
geberg från kronan år 1612 af ståt- 
hållaren på Wadstena slott Lindorm 
Pedersson Eibbing, egare af Boxholm, 
och bebyggdes till säteri vid sjön Is- 
bottens vestnordvestra strand under nam- 
net Måssebo. Godset, reduceradt från 
arfvingarne, utlöstes åter till en del af 
enkefru Cath. Kibbing, född Falkenberg, 
och hennes söner, och afhystes Måssebo 
under Boxholra, då den redan förfallna 
sätesbyggnaden nedrefs, hvars läge nu 
blott angifves af några stensättningar. 
Ar 1861 egdes Måssebo jemte % iö^ii<^- 
underlydande, samt Kifarps såg, af Jo- 
hannes Isaksson ; se vidare art. Boxholm 
och Ekeby. 

Måssebo och Nygården. Två mänt. 
frälse-säteri uti Möltorps socken, Wadsbo 
härad och Skaraborgs län, utgjorde 1862, 
jemte %«> mänt. i Tomten, ett gods, 
tax. till 58,000 rdr (hvaraf 30,000 rdr 
för Måssebo), som egdes af hr Wollrath 
Tham, broder till författaren af beskrif- 
ningar öfver åtskilliga provinser inom 
vårt fädernesland, C. W. A. Tham, hvilken 



är bördig från denna sin fädernegård. 
Deras farmoder, död på denna sin egen- 
dom 1821, var Maria Elisabeth von 
Stahlen, den sista af von Stahlenska 
namnet. 



Två mantal frälse-säteri 
uti Pelarne socken af Kalmar län, egdes 
1861 af löjtn. E. Drangel; s. års eg.rätts- 
afgift var 12 rdr 39 öre. 

Måstena. Två mantal frälse-säteri 
uti Bälinge socken, Rönö härad och 
Nyköpings län, beläget 2% mil från 
Nyköping, utgör, jemte 13'/.2 mantal 
inom socknen, V2 n^ant. i Tystberga samt 
en qvarn i Lästringe, ett gods, som ge- 
nom sednare egares derpå nedlagda möda 
och kostnad blifvit ett af de vackraste 
i orten. Eg.rätts-afgiften 1861 var 14 
rdr 15 öre. Måstena namnes 1328 och 
förmodas då hafva kommit under det 
på Måstena nuvarande egor fordom be- 
fintliga Sundboholm, hvilket namnes 
1360 och har egts af slägterna Grip 
och Gyllenstjerna; räknas 1560 bland 
de efter Christina Gyllenstjerna skiftade 
godsen under Bälings rättaredöme, lydde 
på 1600-talet under Häljö i Tystberga, 
som trädt i det ödelagda Suiidboholras 
ställe. När Häljö gods såldes år 1723, 
blefvo Måstena och alla de hemman, 
som dertill höra, undantagna och till- 
föllo grefvinnan Oxenstjernas mag, riks- 
rådet grefve Ernst Joh. Creutz, som 
åter försålde det till presidenten, baron 
Erland Broman, från hvilken det köp- 
tes af kommers-rådet Thomas v, Plom- 
gren, som gjorde godset till fideikom- 
miss, och är dess närvarande innehafvare 
friherre Carl Fredrik Plomgren. Man- 
byggnader af trä uppfördes af kommers- 
rådet Plomgren, som äfven lät anlägga 
trädgårdar m. m. Uti en hage vid Mår- 
stena räknas 36 mindre grifthögar, af 
hvilka några äro rätt ansenliga. 

Om stiftaren af fideikommisset må nämnas, 
att han var en ibland de första, som öppnade en 
handelsväg till orter i Medelhafvet; han var dels 
upphofsman till, dels styrande i levantiska han- 
deln, assuranskompaniet samt salt- och jern- 
kontoren. Brodern Carl F, Plomgren, som inne- 
hade fideikommisset efter sonens död, dog 1829 
öfver 91 år gammal och efter en sammanlefnad 
med sin öfverlefvande fru af öfver G4 år. So- 
nen, generalmajoren, kommendören med stora 
korset af svärdsorden Peter von P., död 1848 
på Måstena, bivistade 1788, 89 och 90 års 
sjötåg samt kriget i Pommern 1805—7, hvar- 



148 



nåä. 



nälaren. 



under han deltog i utfallen från Stralsund samt 
affairerna vid Liidershageu, Anclam och Ucker- 
raiinde, da han bleffångeu af fransmännen. Åter- 
kommen från fångenskapen, bivistade han Tyska 
kriget 1813; vid Bornhöft i Holstein emottog 
han regimentsbefälet, sedan generalmajoren, frih. 
Bror Cederström blifvit urstånd att föra det- 
samma; var regimentsbefälhafvare under kriget 
i Brabant 1814, äfvensom s. år i Norge. 

Måå. Ett skatte- och ett frälse- 
hemman uti Fjärås socken, Fjäre härad 
och Halmstads län, V4 mil sydost från 
Kongsbacka, helt nära prestgården, har 
bördig jordmån, vackra åbyggnader och 
en väl anlagd trädgård. Hemmanen 
hade 1861 två egare. 

Mählby. Ett och ^/^ mänt. beru- 
stadt säteri i Helgesta socken, Willåttinge 
härad af Södermanlands län, 5 mil från 
städerna Eskilstuna och Nyköping och 
12 mil från Stockholm, utgör, jemte 
^/2 mänt. Wäsby i samma socken och 
1^/2 mantal i Flur socken, jemte 12 
torp, ett gods. Sätesgården, omgifven af 
trädgårdar och park, har ett särdeles 
naturskönt läge vid en vik af sjön Båf- 
ven; sjelfva säteriet påfördes 1861 i bev, 
för eg. rätten 15 rdr 39 öre. Mählby 
är kändt från 1558, då det var biskops- 
gods till Strengnäs, donerades 1573 till 
landshöfding Lars Westgöte, innehades 
1611 af B. Donat; gjordes 1637 till 
sätesgård för Göstaf Gyllenstjerna, öfver- 
gik 1660 till slägten Rosenstråle, pant- 
sattes 1672 till J. Gyllenpistol, redu- 
cerades och berustades samt tillhörde 
1685 Lib, Rosenstråles enka, Gunnil 
Gyllenstierna, innehades 1754 till 1784 
af slägten Rosenstjerna, köptes till skatte 
enl. kammar-collegii bref af d. 9 Dec. 1 765, 
för 370 dir 16 öre s:mt, egdes 1785 
af Fästing, 1788 af Malcolm Hamilton, 
1808 af Indebetou, öfvergick 1816 till 
friherre W. Sparre, i hvars slägt egen- 
domen stannade till 1849; tillhör från 
1855 löjtn. G. Th. Carell. 

Mälaren. Sveriges må hända skö- 
naste insjö, belägen mellan Uppland, 
Södermanland och Westmanland, har 
en areal af 17 qvadratmil, men likväl 
endast 12 qvadratmils vattenyta, eme- 
dan den är så uppfylld af öar och hol- 
mar, att man räknat dessas antal till 
nära 1,300. Sjöns hela bassin beräk- 
nas omfatta icke mindre än 240 sv. qv.- 
mil. Den bildar talrika vikar, som 



sträcka sig långt inåt landet; de rymli- 
gare och från öar mer fria delarne af 
sjön kallas fjärdar. Sjöns höjd öfver 
hafvet är endast 2 fot, hans djup der- 
emot på en del ställen ganska ansen- 
ligt (180 sv. fot i Björkfjärden, 130 fot 
i Näsfjärden o. s. v.; 202 fot under 
Östersjöns yta). Sjön har blott ett na- 
turligt aflopp, Norrström i Stockholm, 
och utanför denna fortsattes, ehuru i 
ännu större skala, den öbildning, som 
träffas redan inne i Mälaren. — Några 
få anmärkningar öfver denna sjö skola 
här nedan göras. 

Mälarens gamla namn är Laiigur, 
Laugurn, den lugna sjön, af lau, lugn, 
garn, sjö; huru det sednare och nu bruk- 
liga namnet uppkommit, torde vara 
svårare att förklara. Johannes Magnus 
och andra äldre hafva härledt namnet 
från den fordom i sjön talrikt förekom- 
mande, men nu sällsynta roffisken Må- 
len (Silurus glanis); sannolikare låter 
Fischerströms (Beskrifning öfver Mäla- 
ren, St. 1785) gissning, att namnet 
uppkommit af ordet Mällum (mellan), 
sjön mellan trenne landskap. Fischer- 
ström anmärker också, att uti Ingelstads 
härad i Skåne skall finnas en landsträcka 
af halfannan mils längd, kallad Mälar, 
emedan den ligger mellan höga backar 
och hafvet, som stiger upp dit och nä- 
stan för hvarje år skär undan något af 
landet. 

Mälarens 7 största öar äro: Färings- 
ön eller Svartsjölandet, med Svartsjö slott, 
och bestående af 4 socknar; — Fogdön, 
med säterierna Bergshammar och Hes- 
selbyholm, bestående af 3 socknar; — 
Sela-ön, med Mälsåker samt minnen ef- 
ter Ingjald Illrådas nidingsbragd, be- 
stående af 2 socknar; — Aspön, med 
Lagnö gård, en socken ; — Ekerön, med 
Ekebyhof och Stafsund, en socken; — 
Munsön, med, enligt traditionen, Björn 
Jernsidas hög och det gamla biskops- 
godset Bona, en socken; — Adelsön, 
de s. k. Alsnökonungarnes säte, en soc- 
ken. — Bland större öar märkas vidare: 
Lofön med Drottningholm; — Angsön, 
med en vacker sätesgård; — B.ond- 
Arnö, Tido, Ridö, Aggarö, Stäkes-ön, 
med ruiner efter erkebiskopsslottet; — 
Tynnelsö, med Strengnäsbiskoparnes ford- 
na slott; — 3falmviksö, Kungshatt, Ed- 



Mälby. 



Mälby. 



149 



garn, Björkön, dit sagan velat förlägga 
det Birka, der Helge Ansgarius predi- 
kade christendomen ; — Ådö, Nyckelön 
m. fl. Oräkneliga slott, gods och går- 
dar ligga vid Mälarens stränder, och 
tillika med dera städerna Stockholm, 
Sigtuna, Enköping, Westerås, Köping, 
Arboga, Thorshälla, Strängnäs, Marie- 
fredy Södertelje samt, vid en i Mälaren 
utfallande å, Uppsala. 

De vigtigaste bland de i Mälaren 
infallande vattendragen äro, vesterifrån : 
Arhogaåns och Svartåns med Hjelmarens, 
bägge åtskiljda af landhöjden Käglan; 
norrifrån utfalla i Mälaren: Hedström- 
men, Kolbäcksån, Sagan eller Sala-ån, 
Fyris- eller Uppsala-ån, söderifrån åter- 
igen Eskilstiina-ån. Den sistnämnda ån 
är sjön Hjelinarens naturliga aflopp ; ge- 
nom Hjelmare-kanal är denna sjö för- 
enad med Arboga-ån. Om dessa åar 
se närmare den åt hvar och en af dem 
egnade artikeln. 

Mälby, Mellby. Alternerande regalt 
och patronelt pastorat af 2:dra klassen, 
hörande till Westra Göinge kontrakt i 
Lunds stift, utgöres af Mälby och Tjörn- 
arp socknar samt innefattar 55'^%g 
mantal. Pastoratet beboddes 1860 af 
2,421 personer. — Mälby, modersocken 
uti Westra Göinge härad af Christian- 
stads län, ligger 4 mil vester från Chri- 
stianstad samt omfattar 0,687 qvadr.mil 
land. Marken är mestadels bergaktig 
och stenbundeu. Jordmånen svag, mer- 
ändels sandaktig; här och der finnes 
svartmylla samt någon sämre lerart. 
Några byar hafva ganska god tillgång 
på skog af bok och andra slags löfträd, 
andra åter endast hjelpligt. Kyrkan, 
bestående af skepp, chor och rundel, har 
ansenlig storlek. Skeppet, som fått en 
förlängning åt vester, betäckes till sin 
ursprungliga del med 6 korshvalf, hvilka 
uppbäras af femkantiga sido- och tre- 
kantiga hörnpilastrar samt åttkantiga 
midtpelare, till sin nyare del deremot 
med ett korshvalf. De ursprungliga 
omgifningsmurarne äro uppförda af tuk- 
tad gråsten och huggen sandsten i rund- 
bågsstil, korshvalfven deremot af tegel- 
sten i spetsbågsstil. På Wetteryds hed 
finnas uppresta en mängd stenar, hvarom 
se art. Wetteryds hed. — I Sösdala by 
är järnvägsstation. 



Folkmängd. Hemmantal. 1860 års 
år 1805. år 1860. sk. kr. fr, bev. efter II art. 
1,055. 1,611. 3|. 1. 3I||. 360rdr 50öre. 
Gårdar och byar: Ljungarums säteri 1^/g 
mänt., med underlydande '*/i6 Sösdala, '/g 
Årastorp, 1 Nä.äs, 1 '/ig Ljungarum, ^/jr Ljungs- 
torp, '' If^ Krogsjö, ^/^ Nyboda, eges af majoren 
och riddaren Bergeugren på Råslöf. Uti jord- 
refningsprotokollerna säges det, att »gården är 
så urgammal, att ingen kan veta, när den först 
fått sina friheter.» — Maglö säteri (se den art.), 
med underl. 4 mänt. Mälby, 4 maut. Wanneröd, 
Strentemölla qvarn, Warineröds såg, allts. med 
en eg.rätts-afgift 1861 af 81 rdr rmt — 1 mänt. 
Fredriksberg, '^^^/^^ mänt. Sösdala (eg.rätts- 
afgifteu 21 rdr), egare landtbrukaren Kruse. — 
2-^/4 mänt. Björkeberga, Vg Lunnarheija (eg.- 
rätts-afgift II rdr 21 öre), egare inspektor Lind- 
gren. — N:ris 2 *i 4 l^/jfi mänt. Sandåkra, 



19/ 



24 



egas af baron Liljebergs arfvingar. 
mänt. Sösdala, gästgifverihemmanet ^/g mänt. i 
.^16 ibm, egas af handlanden Kruse i Malmö. 
— 1 mänt. Mälby, ,^/j^ Tjörnarp äro kyrko- 
herdens boställe. — Öfriga hemman äro: Ad- 
seke, Asmoarp med kalkugn, Skea, Tågarp. — 
Adress: Christianstad. 

Mälby. Ett mantal frälse-säteri uti 
Frustuna socken, Daga härad af Nykö- 
pings län, beläget vid sjön Sillen, 4^/^ 
mil från Nyköping, utgör jemte 3 mänt. 
underlydande ett gods; säteriet påfördes 
1861 i bevillning för eg.rätten 9 rdr 
rmt. — Mälby donerades 1627 till ge- 
neralmajor A. Leslie, innehades seder- 
mera af G. Horn och af Nils Bjelke 1685, 
reducerades, utbyttes åter år 1700 till 
frälse af brukspatron Jesper Elieson 
Ehrencreutz, tillhörde hans slägt ännu 
1768, kom genom gifte till öilfversparre, 
genom köp till statssekreteraren, seder- 
mera presidenten i Wasa hofrätt Johan 
Gustaf von Carlsson, död 1801. Här 
har funnits en af honom gjord samling 
af gipser, formade på antiker, och äfven en 
af de största enskilda samlingar af upp- 
stoppade foglar i Sverige, hvilken sed- 
nare han testamenterade till Wetenskaps- 
Akademien och lät i kopparstick utgifva 
de sällsyntare deraf, under titel: ]\Iu- 
setim Carlsonianum. I detta president 
Carlsons fogelkabinett var det som Carl 
U. Ekström, prestson från närbelägna 
Wårdinge församling, ofta vistades så- 
som gosse, då han kom i beröring med 
den tidens största naturforskare inom 
fäderneslandet, hvaribland Sparrman och 
Thunberg m. fl., och hvarigenom gos- 
sens anlag väcktes för ornithologien. 
Vacker trädgård och park anlades vid 
gården af Carlsson, som redan i lifsti- 



150 



Wälby. 



Jlälby. 



den tillredde i den sednare sin blifvande 
graf, der ock hans lik blef nedsatt, se- 
dan stället först på öfligt sätt dertill 
blitVit invigdt. Sednare egare af Mälby 
hafva varit amiral Cl. Wachtmeister, 
1849 von Plåten, presidenten F. Åker- 
man 1851, och C. L. Selenius 1861. 

Mälby. Frälse-säteri i Kulla socken 
af Åkers skeppslag och Stockholms län, 
beläget nära hafvet, var ett gammalt 
frälsehemman, som först i början af 
1600-talet blef säteri. Den första som 
skref sig till Mälby, var amiralen Claes 
Larsson Flemraing, född i Mars 1592 
på Willnäs och skjuten ombord på sitt 
arairalskepp i hamnen utanför Christians- 
priis den 26 Juli 1644. Han var en 
man af stora förtjenster, ådagalagda både 
under hans öfverståthållareskap i Stock- 
holm och amiralskap, då han satte 
örlogsflottan i ett för fienden fruktans- 
värdt skick. Mälby bestod, utom af det 
förutnämda hemmanet, som Peder Er- 
landsson Bååt d. Y. sig tillbytt, af 3 
mänt. frälse. Derinvid låg Wäsby, 3 
mantal skatte, hvaraf amiral Fleming 
år 1625 fick räntan sig tillagd. Han 
gjorde sedan Wäsby jemte Mälby till 
säteri, som sådant det 1629 finnes an- 
tecknad t; sedermera uteslöts småningom 
benämningen Wäsby äfven uti kronans 
räkenskaper, och numer finnes blott ett 
torp med detta namn. Flemings son, Lars 
(f. 1621, i 1699), skref sig äfven till 
Mälby. Under hans tid inträffade Carl 
XLs reduktion, då kronan 1683 gjorde 
anspråk på återleranadet af den till fa- 
dern skänkta räntan af Wäsby. Lars 
Fleming, för att sammanhålla hela egen- 
domen, lemnade då i stället ersättning 
af innehafvande räntor från andra, på 
spridda delar i riket belägna frälse-skatte- 
hemman. Magnus Larsson Flemings 
(f. 1655, f 1718) ena dotter Christina 
var gift med Mauritz Mauritzson Posse, 
som skref sig till Wira bruk, och dottern 
Ebba, gift med Erik Axelsson Fleming 
(f. 1690, i 1738), skref sig äfven till 
Mälby och Wira bruk. Efter denna 
sistnämnda finnes Mälby säteri med Wira 
bruk och underlydande gods hafva in- 
nehafts af Erkebiskopen Samuel Troi- 
lius, hvilkens sterbhusdelegare sålde det 
1765 till enkefru von Schantz, som se- 
dermera 1783 sålde hela egendomen 



för 27,777 rdr specie till kommerce- 
rådet S. B. Hebbe, som år 1800 gjorde 
denna egendom, jemte Östauå (se den 
art.), till fideikommiss. Eg.rätts-afgiften 
år 1861 var 39 rdr rmt. 

Mälby. Ett och '/.^ mänt. skatte 
uti Adelsö socken, Färentuna härad af 
Stockholms län, var sätesgård 1618 — 82 
för slägten Lilljecrona, köptes till skatte 
d. 18 December 1752 och lyder under 
Stenby. 

Mälby. Två och ett hälft mantal 
berustadt säteri uti Tillinge socken, 
Asunda härad och Uppsala län, be- 
läget V2 niil fi*ån Enköping, 3 mil 
från Westerås, 8V2 inil från Stockholm, 
V2 mil från lastageplats nära Mäla- 
ren, Vj mil från närmaste vattenqvarn 
samt helt nära kyrka och allmänna 
landsvägen, har tillhört åtminstone se- 
dan 1849 hr A. Löwenborg. Egovid- 
den kan ej bestämdt uppgifvas, men 
antages till 400 tunnl. åker, äng och 
torparejord samt 400 tunnl. skog och 
betesmark, årliga utsädet till 125 t:r 
(år 1815 blott 30 t:r), höskörden till 
2 a 300 parlass. Jordmånen består af 
dels lermylla på lerbotten och något 
mergel, dels svartmylla på lerbotten. 
Manbyggnaden med 10 rum m. m. är 
nybyggd för 20 år sedan, äfvensom flera 
af uthusen. Säteriets tax.-värde 1861 var 
14,510 rdr rmt; räntan, tax. till 12,500 
rdr, innehades af Uppsala akademi. 

Mälby. Egendom uti Hubbo soc- 
ken, Siende härad och Westerås län, af 
^o mänt. frälse-säteri, 2 mänt. skatte 
Mälby, belägen midt emot kyrkan, ut- 
gör med underlydande l^g mantal ett 
gods, som eges af hr Adolf Thunberg. 
Till egendomen hörer ingen skog, men 
bördig och god åker. Mälby köptes 
från kronan till frälse 1647 af öfver- 
kommissarien Sven Mårtensson, adlad 
Strussberg, död 1653, slutande sjelf sin 
adliga ätt; godset tillhörde omkring 
år 1750 en "Silfverhjelm, 1825 Matts 
Thunberg. 

Mälby. Häradshöfdiugeboställe uti 
Wester-Fernebo socken, Wagnsbro härad 
och Westerås län, 2 mänt. krono, med 
en areal af 94 tunnland åker, 282 tid 
äng och 1,487 tunnl. skog; påfördes 
1861 i bevillning för eg.rätten 15 rdr 
84 öre. 



Ilällby. 



Mällösa, Stora. 151 



Mällby. Konsistorielt pastorat af 
2:dra klassen, hörande till Wäne härads 
kontrakt i Skara stift, utgöres af sock- 
narna Mällby, Magra, Erska och Lag- 
raansered eller hela Bjerke härad samt 
innefattar 82%g mtl. Pastoratet bebod- 
des 1860 af 5,307 personer. — Mällby, 
modersocken, ligger uti Bjerke härad 
och Elfsborgs län, 2V2 i^il iioi*i' ^^'^^ 
Alingsås, och omfattar, inberäknadt forna 
Genneved socken, 0,721 qvadratmil fast 
land, bebodda år 1860 af 2,028 invå- 
nare; sedan år 1805 hade folkmängden 
ökats med 540 personer. Hemmantalet 
är 34^Vi6 mänt., hvaraf 13% skatte, 
2V16 krono, 12V8 ^^'älse, (de öfriga 4V2 
skatte, 1 frälse höra till Genneved, se 
den artikeln). I bevilln. erlades 1861: 
220 rdr 80 öre. Sedan Genneveds 
sockenkyrka blifvit raserad, är denna 
socken förenad med Mällby om en kyrka; 
denna har i början af detta århundrade 
undergått reparation och är ljus samt 
ganska vacker. Vid Genneveds by, på 
en stor slätt, stå trenne ovanligt höga 
bautastenar. Hela denna trakt, öfver- 
klädd med björkskog, kallas Herrela- 
dorna. 

Hemmantalet, hvarför eganderätts-afgift er- 
lägges, är fördeladt i 149 egodelar, hvaraf 
den största utgöres af IJede säteri med under- 
lydande '/2 Wentmanstorp, '/« Kronobotten, '/s 
Aspås eller Bjelledalen, 'g Björkås, ^ I ^ Finne- 
boden, ^/g Hjortåsen, Vg Kal/ås, V4 Kulehed, 
*/4 Lerdahlen, V4 Smedstorp m. fl. se artikeln 
Hede. — ^/^ Jernboda med tegelbruk eges af 
en bonde. — 1 mänt. Mällby är prestgård; '/2 
Tollestorp är komministerboställe. — V4 Apel- 
dahlen innehafves af Westgöta-Dals reg. musik- 
kassa. — V4 Jordalila, indraget militiae-bost. 
— Vg Grinsberget hör i kyrkligt hänseende till 
Mällby, men upptages i jordeboken under Erska 
socken. Af öfriga hemman nämnas V4 frälse- 
säteri Kröseslätten, Bottnen, Backen, Dragrumpan, 
Daklen, Dahrebecken, Ekcbacken, Grantorp, Grö- 
nelund, Korssdalen, Käringebrunn, Knarfven, 
Knutstorp, Kroken, Qvarnebacken, Stenbrohtdt, 
Stenarstorp, Svarfvarebo, Hinnehulla, Borg, Hö- 
ketorp, Hökedahlen, Kongsered, Knittlås, Kärret, 
Olufstorp, Spåretorpet, Utby, Åsen. — Adress : 
Sollebrunn. 

Mällbyn. Ett mantal skatte i Eda 
socken, Jösse härad af Carlstads län, 
med en kronopark, taxeradt 1861 till 
12,750 rdr och skiftadt i 24 delar, är 
kändt i historien. Då konung Håkan 
Håkansson i Norge tågade 1225 till 
Wärmland med 3,600 man för att tukta 
bönderna, som lemnade bistånd åt den 



upproriske Sigurd Ribbing, hade han 
natthärberge i Medelbi (Mällby), Under 
kriget 1676 uppbrändes gården, och 
ett lika öde öfvergick den 1719, strax 
efter konung Carls död, i det en af 
Eersens dragoner antände och uppbrände 
gårdarna omkring Eda skans. Hammar, 
Wäsby, Mällbyn och Haga; dessa dra- 
goner afvände väl fiendernas härjande 
på denna sida, under det att Ryssen 
härjade som värst i Skärgården i Öster- 
sjön, men förvärfvade sig dock här på 
orten ett förhatligt namn, för sina grym- 
heter. 2) MäUby. Ett mänt. frälse-säteri i 
Bro socken, Näs härad och Carlstads 
län, har tillhört hofjunkare Lars Nack- 
reij, död 1794 på sin andra egendom 
Sjögerås, år 1825 ^öfversten och ridda- 
A. M. Berghman. Ar 1860 arrenderades 



Mällby 



Damhult, \^ af S:a Sjöle, 



1 mänt. af N:a Sjöle, 'A Tarm, alla 
frälse, som då voro upplåtna åt Riddar- 
husets disposition, af herr C. M, Bratt 
på Brosäter. 

Mällings, Stora och Lilla. Det 
förra % mänt., det sednare V2 ^^^^' 
skatte med såg, äro belägna i Ejsta eller 
Ekstad (Eigsta i 1825 års jordebok) 
socken i Gotlands Södra fögderi af Wisby 
län och voro 1861 skiftade mellan o 
bönder. Mällinge gård inköptes af Chri- 
stoffer Polhems fader, Wolf Christoffer 
Polhammar, sedan han, efter många för- 
luster, upphört med handeln i Wisby. 
Han var iodd i Ungern 1606 och bör- 
dig af en österrikisk friherrlig ätt (von 
Polheim) och måste lör religionsförföljelse 
skull flykta till Pommern, hvarifrån han 
företog en resa till Gotland, hvarunder 
fartyget strandade. Derefter bosatte han 
sig i Wisby och dog 1669, 8 år efter 
Christoffer Polhems födelse. 

Mällösa, Stora. Regalt pastorat af 
l:sta klassen, hörande till Örebro kon- 
trakt af Strengnäs stift, utgöres af Mäl- 
lösa, modersocken, och Norrbyås, annex, 
samt innefattar 144 mantal, bebodda 
1860 af 4,297 personer. — Stora Mäl- 
lösa socken uti Askers härad och Örebro 
län, 2 mil från Örebro och 12 från 
Strengnäs, inneslutes af Almby och Norr- 
byås i vester, Asker och Lännäs i söder 
samt Hjelmaren i norr och öster. Are- 
alen är 0,972 qvadratmil land (0,8i2 efter 
Tham),utom socknens andel af Hjelmaren. 



152 



91ällösa, Stora. 



!lällösa^ Stora. 



Nordligaste delen utmed sjöstranden är 
något hög och brant, upptagen af yttersta 
fortsättningen utaf den ås, som skiljer 
Svartåns och Telgeåns områden; några 
sandåsar stryka ock från norr till söder, 
till Lännäs och Norrbyås. Den sydöstra 
delen är något sank, liksom södra grän- 
sen mot Telgeån. Mellersta landet, 
jemnt och bördigt, med lerhaltig jord- 
mån, har en stor mängd byar och för 
sig kanske den tätaste befolkning i länet. 
I socknen finnes en allmänning. Folk- 
mängden, som år 1805 var 2,778, hade 
1860 uppgått till 3,459 personer; hem- 
mantalet är 81'/g mänt. skatte, 11% 
mänt. krono, 27% niant. frälse, och 
taxeringsvärdet år 1862 var 1,956,600 
rdr rmt. Näringar äro åkerbruk, med en 
afkastning, som öfverstiger ortens behof, 
samt linodling och lärftsväfnad. Inbyg- 
garne, hvilka i flera afseenden skilja sig 
från sina grannar, tros härstamma från 
ett främmande folk, som i forntiden här 
nedsatt sig. Så väl karlar, som qvinnor 
utmärka sig framför Nerikesboerna i all- 
mänhet genom en stark och fast kropps- 
byggnad. Hvitlätt hy och ljust hår samt 
blå ögon äro här mycket vanliga. Deras 
sinnelag är lätt och gladt. Men de 
veta ock taga till sig allvaret, der det 
höfves; älska ock gamla sedvanor. Kar- 
larnes gamla vinterdrägt bestod af hatt 
med kullrig låg kulle och mycket breda 
bord, eller ock luden mössa af får- eller 
hundskin, försedd med trenne klaffar, 
hvilka i köld eller j^rväder nedfälldes, 
så att föga af ansigtet var bart. Knä- 
byxor, mest af renshud, med gianna 
spännen; skor (aldrig stöflar) samt tätt 
åtsittande »snövapor» (= snösockor) 
och slutligen vantar af ull, hvilka räckte 
till armbågen, eller ock s. k. armmuddar. 
Karlarnes nu brukliga drägt består af 
hatt, rock af halfylle, kläde eller vadmal, 
merändels mörkblå och alltid med stånd- 
krage samt trenne små veck baktill på 
hvar sida, halsduk, öfver hvilken en fin 
och spetsig skjortkrage är viken; lif- 
stycke af brunaktigt tyg. (De mörkblå 
halfylle-rockarne, hvilka sommartiden be- 
gagnas, och som hafva dylika plaggs van- 
liga längd, kallas här västar); vidare bäres 
pels med mångfaldiga prydnader af kalf- 
skinn. Kortbyxor; blå strumpor tillknutna 
vid knäen med breda, röda band. Qvin- 



norna brukade fordom svart mössa med en 
fin hvit spets kring kanten, hvilken spets, 
tillika med mössan, rynkades i nacken. 
Mössan slutade upptill med en »spets» 
eller »pik», i hvilken det hoprullade hå- 
ret gömdes; skor med höga, smala klac- 
kar samt försedda med stora krusade 
och uddiga tungor, hvilka lågo öfver 
vristen. De bruka nu sommartiden tröja 
af blått vadmal eller halfylle, med upp- 
vikta skört; vintertiden klädes- eller 
vadmalsrock, hvilken här kallas kolt; 
kjortel af randigt ylletyg med många 
veck; strumpor, hvilkas nedra delar äro 
röda. — Moedalöso förekommer omkring 
1314. Kyrkan ligger ungefär i midten 
af socknen, vid stora landsvägen, 2 mil 
från Örebro, är gammal, har trenne 
hvalf samt särskild graf för Göksholms 
gård. — Åtskilliga fornminnen finnas, 
såsom Sigurds hög nära kyrkan, Odens 
backe vid Telge bro, Thorebaclen, m. m. 
Flera fornsaker hafva på sednare tiden 
blifvit funna och skänkta till föreningen 
för Nerikes fornminnen. Liljegren upp- 
gifver 3:ne runstenar: vid södra kyrko- 
porten, vid vestra kyrkobacken samt söder 
om Åsby. Af dessa har man återfunnit 
den först- och sistnämnda, den tredje 
anses vara förstörd vid kyrkans ombygg- 
nad och sålunda försvunnen. Ar 1848 
uppgräfdes en ättehög på Bärsta bys 
egor, hvarom, se Dybecks Euna, 1849, 
sid. 1. Till en sednare tid hörer minnet 
af Engelbrechts mord (se art. Engel- 
brechtsholmen). 

Gårdar och verk: Göksholm, Hjelmarsnäs, 
njehnarsholm (se dessa ord); de upptaga med un- 
derlydande ','3 af socknens taxeringsvärde. — 
1^/g mänt. Bärsta, egare kapten Ang. Coyet 
på Nynäs, — 1 V2 niant. frälse Östra Rynninge, 
egare öfverstelöjtn. N. G. Ahrmann. — '/o fr. 
Wallhy, % skatte Åkerby, under Bysta. IV2 
frälse Bo, '/•> skatte Hälgesta. — ^\ frälse 
Återvända eller Cathrineholm med lastageplats 
vid Mälaren; häraf ega friherre Hamilton på 
Bo och Skogaholms bruksbolag hälften hvardera. 
— Bittinge eller Åkersberg, 3 mänt. kr.-säteri 
nära sjön, har tillhört ätten Natt och Dag, 
synes ha kommit till kronan under Carl XI:s 
reduktion och är nu öfversteboställe. 4 mänt. 
skatte Bittinge köptes till skatte 1767. — Ege- 
by, 1 mänt., I mänt. Rasta, sergeant-, och ^'2 
Hälgesta fanjnnkareboställe. 1 mantal Wålda 
kronolänsmansboställe. — Prestgården I mänt., 
vid kyrkan, samt 1 mtl Westi^a Ryninge, kyrko- 
herdeboställe. — I Mällösa by har komministern 
sitt boställe, */2 mantal. — Minsta bruknings- 
delarne äro ^/jg Wåhla, tax. till 210 rdr, 



nållosa, 

3/32 maot. Bondvrak, tax. till 200 rdr. — Ar 
1 580 ' tillbytte hertig Carl sig Dömesta, 2 af 
ålder skattehemman i Mädelös, mot afstående 
af Biskopsvrak, 2 maut. krono, som skulle i 
stället antaga skattenatnr, af Ingevald Stark. 
Härtill har ock af ålder lydt ett fiske, Wiehol- 
men, som dock blifvit lagdt till Segersjö; men 
på nämndens vittnesbörd 1629, att fisket hört 
till Biskopsvrak, innan Segersjö blef kungsgård, 
återfick Starks enka, Malin, detsamma; är nu 
ryttmästareboställe. Öfriga hemman äro: Alm, 
Björsholmen, Hummelsta, Högby, Knarsta, Löf- 
öhn, Mörby, Röhammar, Rössjö, Usia, Wia, Yt- 
terby, Ånkersta, Åsby, Linnenäs, Sandåker, Stän- 
ger, Walnäs, 2*/^ Wåtsta rå och rör. — Adress: 
Örebro. 

Mällösa. Ett mänt. krono-säteri, se 
Wallentuna socken. 

Mälsåker. Prälse-säteri uti Ytter- 
Selö socken, Selebo härad och Nykö- 
pings län, af 2V2 niant., med Hättetorp, 
utgör, jemte 13% naant. underlydande, 
tegelbruk, väderqvarn, ångsåg inom sock- 
nen samt hemman i Öfver-Selö och 
Thoresund socknar, en egendom; sjelfva 
säteriets eganderätts-afgift var år 1861 
22 rdr 64 öre. Egendomen ligger i en 
trakt, der berg, be växta med reslig skog, 
kullar och dalar med yppig löfskog om- 
vexla med hvarandra; åkerfält, en stor 
trädgård, högtidlig genom höga och lum- 
miga träd och skuggrika alléer, utgöra 
omgifningen kring den sköna åbyggnaden, 
som ligger i en behaglig vik, med vid- 
sträckt utsigt öfver Mälaren och dess 
många öar. Mälsåker är en urgammal 
sätesgård, nämnd som sådan under me- 
deltiden; år 1608 såldes en gård t Mäls- 
åker med Hättetorp af välbördig Per 
Bengtsons arfvingar åt Hans Åkesson, 
som samma år var kommissarie vid 
mötet med Ryssarne på gränsen vid 
Systerbäck och årl610, blifven riksråd, 
tillbytte sig en gård i Mälsåker för 
Hofgården i Wansö socken; han dog 
härstädes 1619. Sonen Matthias, friherre 
1651 med 129% hemman i Limingo 
socken, samt dess söner riksrådet Carl 
och lagmannen i Östergötland Gustaf 
Soop hafva äfven egt Mälsåker, som 
genom den sistnämndes dotter Anna 
Maria öfvergick i hennes första gifte 
till fältmarskalken, friherre Axel Wacht- 
meister och i andra giftet till general- 
guvernören, friherre Carl Gyllenstjerna, 
död år 1723; från 1749 "igenom arf 
till bemälta frus dotterson, excellensen 
grefve Axel von Fersen, död 1794, 

v. 



Mässvik. 153 

och på 1840-talet från sistnämnda fa- 
milj genom gifte och arf till grefve 
C. A. Gyldenstolpe. Är 1861 var pre- 
sidenten och kommendören, friherre Fr. 
Åkerman egare af hela godset. Öfversta 
våningen af boningshuset hade åtmin- 
stone på 1840-talet ännu samma möbler 
som på 1600-talet och med all den 
prakt rikedomen kan åstadkomma. I 
flera rum funnos gobelinstapeter, utmärkt 
väl gjorda och föreställande scener ur 
naturen, jägare- och landtlifvet. Här 
märktes äfven, förutan mångfaldiga andra 
dyrbarheter, en stor tafla öfver Carl X 
utaf Ehrenstrahl, förträffliga bildhugge- 
rier i taken, jemförliga med dem man 
finner på några ställen i kyrkorna i 
Frankrike och Spanien. Det underlig- 
gande godset var för det mesta bort- 
arrenderadt till brukare, och berodde 
fortfarandet af deras besittningsrätt myc- 
ket på deras moraliska uppförande, hvar- 
före ock både ordning, arbetsamhet och 
sedlighet råda bland de under Mälsåker 
lydande åboer. Yid egendomen finnes 
ett stamschäferi. — Från Mälsåker ut- 
går, sedan grefvinnan A. M. Soops tid, 
en ränta till ett stipendium vid Streng- 
näs läroverk. 

Märene. By uti Asaka socken. Skå- 
nings härad och Skaraborgs län, skall 
i katholska tiden hafva hört till Skara 
domkyrka, eller, som hon då hette, 
Jungfru Marias kyrka i Skara, hvaraf 
ock namnet Märene eller Marlene skall 
härledas. Uti byn, som utgöres af 5V4 
mantal med en areal af 1,500 tunnl., 
hvaraf % äro skog och utmark, ligger 
säteriet Marhogården, omnämdt under 
detta ord. 

Märsta. Ett raant. skatte uti Husby 
socken af Erlingbundra härad och Stock- 
holms län, med gästgifvaregård, hvar- 
ifrån skjutsas till 
SighihCL i v. öfver Garnsviken V4 na il 

Ålsike i n. v 1% » 

Åsby i n. o Vf.^ » 

Åslmsby i s. o V2 *^ 

Rotehro is 1% » 

Mässvik. Ett mantal frälse-säteri, 
beläget i Bro socken. Näs härad af 
Wärmlands län, är väl bebygdt samt 
har vacker belägenhet vid en vik af 
Wenern. Namnet skall, enligt sägen, 
hafva tillkommit af ett här befintligt 

20 



1^4 



iflästerbv. 



itlockianäs. 



kapell, h vilket tros hafva varit egentli- 
gen afsedt för sjöfarande; några ruiner 
eller minnesmärken äro nu likväl ej 
kända. År 1624 skänktes egendomen 
af Gustaf Lejonhufvud till hans bror Joli. 
Lejonhufvud. Ar 1625 var Thure Axels- 
son egare; år 1684 såldes af Nils Lill- 
jehöök, herre till Clastorp, Dagsholm, 
Wy etc. etc, denna egendom jerate ett 
par dussin andra gårdar häromkring, 
med inventarier af alla slag, till dåva- 
rande kyrkoherden i S:t Nicolai försam- 
samling i Stockholm, consistorii-presi- 
denten Matthias Isaer för en summa af 
10,000 daler silfver- eller 30,000 daler 
kopparmynt. Nämnde Isser blef seder- 
mera biskop och adlades med namnet 
Iserhielm. 

Under förra århundradet innehades 
egendomen af förenämnde biskops måg, 
hofrättsrådet Isaac Perman, adlad Olive- 
crona (död 1764; han saramanskref 
under sin första tjenstetid i Stockholm 
ett vackert verk: De ducibus Svio — 
gothicis Historica etc.) och sedermera 
af dennes enka; vidare af hofjunkare 
Olivecrona (död 1779), generaladjutanten 
Aminoff, häradshöfding Olivecrona, hvar- 
efter den år 1824 såldes af denne sist- 
nämnde till major J. von Axelsson, som 
år 1856 lemnade stället till sin son, 
nuvarande egaren, löjtnant C. H. von 
Axelsson, mot en sammanlagd köpe- och 
gåfvosuramu af 120,000 rdr rmt ntan 
inventarier. Förstnämnde major Axels- 
son, riddare af Svärdsorden, bivistade 
fälttågen 1808—1809 samt 1813, der- 
under han var med i aifairerna vid 
Gross-Beeren, Dennewitz och Leipzig. 

Egendomen utgöres utom säteriet af 
^/^ mänt. underlydande med omkring 
600 tunnl. åker och äng samt 2,000 
tunnl. skog; utsädet är 140 t:r vår- och 
45 t-.r höstsäd; till gården höra 1 mindre 
såg och q värn. 

Mästerby, fordom Mcistcbij. Annex- 
socken till Sanda pastorat, är belägen 
uti Wisby läns Södra fögderi, 2 mil 
söder från Wisby, och omfattar 0,i20 
qvadratmil, hvaraf 0,022 äro insjöar, samt 
består af 12^/g mänt. skatte, % mänt. 
krono, bebodda d. 1 Juli 1862 af 432 
personer; år 1805 var folkmängden 328. 
Marken är till det mesta jemn. Jord- 
månen består dels af sandjord, dels af 



god mylla, med ömsom sand- och ler- 
botten. Kyrkan, belägen Vm i^i^ ^1*^" 
moderkyrkan, är af sten och byggd år 
1199. Här finnas 5 likstenar med run- 
skrift. På kyrkogården hafva blifvit funna 
stycken af en pansarskjorta. Barnunder- 
visningen bestriddes i en fast skola af 
en examinerad lärare för (år 1862) 69 
barn. Till skolan hörer ett planterings- 
land af 7,000 qvadratalnars ytvidd. Ar 
1361 sammandrabbade Gotländningarne 
med danska konungen Waldemar här 
på Fjählemyre (Fållemyr) och visade 
derunder så stor mandom, att segern 
syntes tvifvelaktig; men dagen derefter 
blef manfallet på Gotländningarnes sida 
så stort, fitt de skingrades, hvarefter 
Waldemar intog hela landet. 

Gärdar m. m.: ^/g rriant. Fjähle, är koiu- 
ministersboställe. De största gårdanie äro 3 g 
Haga, Vs Barbos, egare landtbrukare Gardell, 
*/v Barbos, ^/^ Botels. Minsta brukningsdelen 
är */i6 Ringome, tax. till 380 rdr. Fjählemyre 
ar delad i 9 lotter. — Socknen erlade 1861 i 
bev. (efter II art.): 80 rdr 06 öre. — Adress: 
Wisby. 

Möckeln. Sjö uti Kronobergs län, 
1^/4 mil lång och 1^,^ mil bred, sträc- 
ker sig mellan Stenbrohults, Pjätteryds 
och Agunnaryds socknar och upptager 
derunder flera andra sjöar samt afbördar 
sig till slut genom Helge å i Östersjön. 
Sjön öfversväramade 1749 orakriuglig- 
gande ängar, till följd af en fördämning 
vid By varma för ett ålfiskes anläggande. 

Möcklamo. Ett mantal frälse uti 
Sandsjö socken af Westra härad och 
Jönköpings län, med gästgifveri, hvar- 
ifrån skjutsas till 

Broarp in IV4 mil. 

Bi/d i v. s. v 1 » 

Korns tad i s. v 2 » 

Brohij i s. o 1^/g >' 

Af hemmanet upptogs ^/o n:r som 
öde 1717 med 5 års frihet. 

Möcklanäs, Möchelsnäs. Ett mänt. 
frälse-säteri uti Kronobergs län och Sten- 
brohults socken af Allbo härad, har 
vackert läge på ett näs uti sjön Möc- 
keln, % n^il från stora landsvägen, 5 
från Wexiö, 7 från Christianstad och 
Carlshamn. Möckelsnäs är gammalt. 
Det egdes af riddaren Carl Tagersson, 
och som Carl Knutsson 1452 daterat 
ett påbud: Werendic apud Ecclesiavi 
Stenhrohult, måste denne riddare hafva 



Möckleby, Norra. 



Möckleby, Norra. 



155 



lefvat der förut. Ännu berättar folket, att 
på Möckelsnäs bodde i gamla dagar en 
riddare Carl Tagersson eller Tokasson, 
som söndagligen red till Wirestad, sin 
sockenkyrka, då han alltid betade hästen 
på en äng, 1 mil från Möekelsnäs, som 
ännu är en urfjeli eller utjord derunder. 
En gång var han nära att omkomma, 
då han, af tacksamhet för försynens vård, 
beslöt att sjelf uppföra ett tempel; fick 
Stenbrohult socken utbruten från Wire- 
stad, köpte Götheryds gamla kyrka, der 
nu en ny skulle uppföras, transporterade 
den till Stenbrohult och anslog p rest- 
gård, h vårföre egarne till Möckelsnäs 
ansågo sig ha patronatsrätt. Imellertid 
beordrade konung Carl XI karamar- 
kollegiura, den 12 Juli 1696, att, med 
anledning af lagmannen Germ. Ceder- 
hjelms prsetenderade jus patronatus till 
Stenbrohult församling, utfärda resolution 
på att beraälde lagman icke var berättigad 
till någon jus patronatus ; ty inga sådana 
skrifter, dokumenter och bevis kunde der- 
till framtagas, som kyrklagen fordrar och 
hvarpå man kunde säkert grunda sig, utan 
allenast några gamla mäns berättelse, 
som attesterat sig hört sägas af deras 
förfäder och gamle män, att Stenbro- 
hults kyrkoplats och prestgårds egor 
dertill skall vara förärt och doneradt af 
en adelsman, som en tid bott på M., 
Carl Tagersson benämnd. — Säteriet har 
en längre tid tillhört slägten Falkengren. 
År 1828, då landshöfding Abr. Falken- 
gren var egare, lydde^ under säteriet 
2V4 frälsehemman. Ar 1861 egdes 
Möcklanäs af herr A. Medin, och var 
eg.rätts-afgiften 8 rdr 75 öre. Egen- 
domen har tillräcklig och vacker skog 
samt godt mulbete; inegor med nödiga 
hagar utgöras af en ö i sjön Möckeln. 
Jordmånen är god; fisket, som består 
af flera fiskslag, förmånligt. Linné fann 
på egorna »Narcissus pseudonarcissus» 
vildt vexande. »Gentiana Pneumonanthe» 
anmärkes i denna trakt af Linné, som 
nog allmän. »Lycopod. inundatura» växte 
på Möcklens stränder. Grönsten, som 
brukas vid jernbruken till fluss, finnes 
på egorna. 

Möckleby, Norra. Socken och kon- 
sistoriet pastorat af 3:dje klassen, hö- 
rande till Ölands Medel-kontrakt af 
Kalmar stift, är belägen i Ölands Södra 



Mot och Kalmar Län, 3% mil s. från 
Borgholm, iVo ö. från Kalmar — vid 
80 fots höjd öfver hafvet — samt om- 
fattar 0,315 qvadratmil land, bebodda 
1860 af 1,035 personer; år 1810 var 
folkmängden 752. Marken är jemn, 
men mycket stenbunden och har flis- 
botten. Jordmånen är mycket olika och 
består af svartmylla, sand och lera, hvaraf 
dock sand är den rådande. Socknen 
lider brist på skog, hvadau den år 1821 
gjorda upptäckten, att en Dörby by 
tillhörig mosse innehöll bränntorf, upp- 
fyllde innevånarne med godt hopp om 
torftägt; men om sedermera någon vi- 
dare blifvit upptäckt, är okändt. Nämnda 
mosse är belägen norr om byn och sträc- 
ker sig intill Bröttorps egor. Ifrån byn 
Bostorp n. o. och Bröttorp s. o. om- 
gifves den af 2'.ne sandåsar, af hvilka 
den östra utgör sjelfva landtborgsåsen. 
Hela mossens vidd utgjorde omkring 75 
geometr. tunnland. I)eu är vattenfri 
genom ett 5 alnar bredt dragdike, som 
har sitt utlopp vid N. Möckleby bro. 
Bottnen utgör här, så väl som uti alla 
Ölands mossar, en god kalkmergel, blan- 
dad med snäckskal. Uppå sjelfva mer- 
gelbädden hvilar torflagret, som eger 
olika djup på olika punkter; men till 
ett medeltal antogs en aln. Sjelfva 
torfven utgör en fast mull, blandad med 
sammanpackade växter och tätt genom- 
dragen med finare trådar. Ehuru grund 
ger denna mosse förhoppning om att 
ännu några sekler skydda dess egare 
från den tryckande skogsbristen. Jonas 
Lindeström, som härstädes var pastor 
från år 1755 till sin död 1804, skall 
hafva varit den som först förmådde all- 
mogen att bruka halmkupor för bin. 
Hemmantalet är 27% mänt. sk., 2^16 
krono, och taxeringsvärdet 1860 var 
109,290 rdr rmt. Kyrkan uppbyggdes 
af Ölandssten år 1824. Möckleby "för- 
samling blef den 2 Mars 1279 gifven 
åt Nydala kloster af biskop Henrik i 
Linköping. Vid Bläsinge by märkas 2:ne 
höjder, de s. k. Norra och Södra Hög. 
År 1786 fanns å kyrkogården en stor 
mängd guldmynt. Vid Dörby^ och på 
flera ställen finnas grifthögar. Är 1835 
i Juli månad öppuades 5 grafhögar på 
prostgårdens egor, vester om landsvägen, 
å hvilket ställe finnas flera stensättniugar 



156 



Höckleby, Södra. 



nökliuta. 



af åtskilliga former, äfvetisora grifthögar. 
I alla högarna funnos bland annat obrända 
menniskoskelett (se vidare Dubeck, Runa, 
4:de haft. 1843). 

Gårdar: Bröttorp, fordom Bruddetorp, nu 
en by, innehades år 1643 af ståthållaren Peder 
Michelssou Hammarsköld och sedan af hans 
son, Arvid. Prestgården, 2 mantal. — ^/ig 
Dörby, skollärarens boställe. — ^'g Bostorp. — 
Bettorp, Hagby, Långerälla, Gunnerstorp, Strand- 
torp. — Adress: St. Rör. 

Möckleby, Södra. Annex-socken till 
Smedby pastorat, ligger uti Gräsgårds 
härad af Ölands Södra Mot, 6 mil s. s. v. 
från Borgholm — vid 95 fots höjd 
öfver hafvet — omfattar 0,3i6 qvadrat- 
mil land, hvarpå bodde 1860: 1,086 
personer; år 1810 var folkmängden blott 
698. Marken är nästan af lika beskaf- 
fenhet som i Smedby, endast med den 
åtskilnad, att aluuskifferberget, som så 
småningom höjer sig mot söder och 
gör åkrarne allt magrare, omsider vid 
Möckleby kyrka stiger alldeles upp i 
dagen och har der gifvit anledning till 
anläggande af 2 alunverk: Lovers (se 
den art.) och Ola?. ds alunbruk, fordom 
det största i Skandinavien. Det anlades 
år 1804 af landshöfdingen Axel Adler- 
sparre och erhöll privilegium på 20 
pannor. Tillverkningen 1861 uppgifves 
till 1,900 t:r alun, 1,000 t:r jernvitriol, 
600 t:r rödfärg. Till brännämne nyttjas 
skiffer. Hufvudbyggnaden, ehuru af trä, 
är prydlig och öfverklädd med kalkbruk. 
De öfriga byggnaderna äro alla af sten 
med brutna tegeltak. Hela åbyggnaden 
är med lika stor kostnad och smak an- 
lagd på högsta och yttersta kanten af 
alunskifferberget, hvarifrån man ölver 
Kalmar Sund har en angenäm utsigt. 
Nedanför, mellan bergsfoten och sjöstran- 
den, är sjelfva alunverket så anlagdt, 
att det ifrån fönstren i byggnaden kan 
öfverskådas. At sjösidan visar detta verk 
sig såsom en liten stad eller köping. Här 
är en vattenreservoir, som genom ådror 
från bottnen alltid är fylld med vatten; 
härifrån leder en kanal till qvarnen, 
som drifves af en maskin af 4 hästars 
kraft. Taxeringsvärdet 1861 var 75,000 
rdr rmt. Socknens hemmantal är I4V4 
skatte, % krono. Kalkbränning idkas 
af några byar; vid Ahlbrunna strand 
finnas brynstenar. Degerhamn begagna- 
des fordom af de jakter, som hemtade 



härifrån alunskiffer till det då i Hagby 
belägna Lovers bruk. — I socknen finnas 
flera bautastenar. 

Gårdar och byar äro: S/3 Gårdstorp, kom- 
ministersboställe. — Under Ölands alunbruk lyda 

1 Ahlbrunna, 1 ' /j^ Möckleby bet. i eg.rätts-afg. 
17 rdr.^ — De öfriga byarnes namn äro Knätt- 
linge, Arsvih, Gettlinge, Pilekulla, Olsiorp, Pers- 
torp. — Adress : St. Rör. 

Möcklehult. Häradsallmänning uti 
Kronobergs län. 

Mögsjön. En half jernhytta uti Fer- 
nebo socken, Philipstads bergslag och 
Carlstads län, är privilegierad år 1638 
och år 1738 sammanslagen med halfva 
Hectorshyttaji, anlagd i samma socken 
år 1600 af en vallonsmed, Hector Lochet. 
Ärliga tillverkningen utgör omkr. 3,000 
skU tackjern, hvartill V3 af malmen 
erhåiles från Persbergs- och ^/g från 
Nordmarks grufvor. Till egendomen höra 
c:a 4,000 tunnl. skog; utsädet är 5 t:r 
höstråg och 32 t:r hafra. Egare år 1861 
var brukspatron A. Gullström, med adress 
Philipstad. Eganderätts-afgiften var 28 
rdr 61 öre. 

Möja. Kapell till Wermdö pastorat, 
hörer till Wermdö skeppslag och Stock- 
holms län och omfattar öarna Södra 
ocli Norra Möjan, belägna i hafsbandet, 
jemte flera öar, hörande till Skjärö fjer- 
ding, samt innehåller 10% mänt., hvaraf 

2 skatte och resten frälse, taxerade år 
1862 till 171,480 rdr och bebodda af 
468, år 1805 af 303 personer. — Kom- 
ministern i Möja har från d. l:sta Maj 
1862 fått sig beviljadt 250 rdr af lots- 
medlen och ett lika belopp af tullmedlen 
mot skyldighet att fortfarande hålla pre- 
dikningar i Sandhamn. 

Hemmantalet är skiftadt uti 77 egolotter, 
hvaraf ^/j^ frälse Berg, ^^/q^ Söder-Möja, ut- 
göra de största; ^/^2 nian t. Löka den minsta. 
— Kammarjunkare von Wright egde frälseräntor 
af 43/4 mänt., tax. till 18,340 rdr, rådman 
Thél i Waxholm dito af 3/^ mantal, Wermdö 
fattigkassa dito af 1 mänt. Söder-Stafsudda, 
hvilket hemman är doneradt till densamma af 
baron J, G. P'lemming. Öfriga hemmanen äro 



3 3/^ mänt. Berg, 1 3/^ Gjällnö, 



Gjällnönäs, 



^2 Långvik, 1*^/32 Löka, ^"^ /^^ Söder-Möja, 
Ramsmora. — I socknen finnas Ormskärs och 
Rökobbarnes fiske. — Adress: Stockholm, 
Wermdö. 

Möklinta. Socken uti Öfver-Tjurbo 
härad och Westerås län, 2V4 mil från 
Sala, 6 mil från Westerås, begränsas af 
Sala i söder, Wester-Fernebo i vester, 
Folkärna och By af Falu län samt Öster- 



fflökliiita. 



Iflöllpkulla. 



157 



Fernebo af Gefleborgs län i nordvest 
och norr, Enåker i öster, der socknen 
skjuter in i Simtuna härad. Arealen är 
2,375 qvadratrail, hvaraf 0,2oo äro vatten ; 
hemmantalet 48V48 mänt., hvaraf 42'^%4 
mänt. skatte, 5'/i6 mänt. krono, bebodda 
1862 af 2,279 personer. Folkmängden 
har på 50 år ökats med 520 personer. 
I bevillning (efter II art.) erlades 1861: 
370 rdr 30 öre. 

Största delen af socknen upptages 
af låga bergåsar eller hedar i söder och 
nordost, utskott af Långheden, och af 
kärr i nästan alla rigtniagar. Midtige- 
nom, från norr till söder, stryker en 
sandås, Fornbyåsen kallad. Vattendra- 
gen gå dels till Bysjön, Hofnäs- och 
Fernebofjärdarne af Dalelfven, der denna 
styckevis utgör nordlig gräns, dels ge- 
nom Njuren och Stoi\yön till Hallaren, 
dels genom Stora Ljusen o. a. till de 
vestliga Salavattnen. Eådande jordmå- 
nen är lera, blandad med mer eller 
mindre svartmylla. På ett eller annat 
ställe är sand. Bredvid åkerbruket, så- 
som hufvudnäring, idkas brädsågning, 
tjärubränning, fiske o. s. v. Vid Hans- 
hyttan har funnits en kopparhytta för 
malm från Bäsinge i Folkärna och vid 
Mårtensbo en dylik för malm från Nor- 
berg och Westanfors. Vid Hedho fin- 
nes en mineralkälla. — Myklitta namnes 
1358 i ett bref, som innehåller namnet 
på en dess kyrkoherde; kaplaner äro 
kända från 1600-talet. Socknen utgör 
ett konsistorielt pastorat af 2:dra klas- 
sen. Kyrkan, af okänd ålder, är en af 
de vackraste i orten. Här förvaras en 
fana från katholska tiden, hvilken kal- 
las »helge smedens fana.» År 1862 
undervisades 174 barn af 2 examinerade 
och 2 oexaminerade lärare. Under året 
1858 grundlades ett sockenbibliothek 
med bestämd afgift för boklånen. Bland 
fornminnen nämnas grafhögar och en 
runsten vid Fornby. 

Socknens hemmantal är skiftadt i 258 ego- 
lotter; och största egendomen är: IV2 mänt. 
Oster-Bennbäck med ^/iq mänt. Balsbo, '/;^ 
maut. Botho, allts. med en eg.rätts-afgift af 32 
rdr 89 öre, eges af B. Benedicks arfvingar på 
Gysinge bruk. Östra Bennbäck har varit ma- 
jorsboställe, men sedan 1840 enskildt egendom. 
— 1 mänt. Forrsbo, med garfveri, qvaru och 
såg, eg.rätts-afgiften 17 rdr 95 öre, eges af 
Matts Andersson. — l^^/g mänt, Wester- Benn- 
hecki eges af D. Engelbrecht. — ^^^ mänt. 



Uillevsbo, med qvarn och sag, eges under Mossbo 
egendom i Enåkers by och socken. — Minsta 
brukuingsdelen är Vjc ™ant. Örlinge. — Prest- 
gården, 3 maut., hvaraf V2 mänt. Östanhede 
skall, enligt Grau, blifvit den 12 Juli 1585 af 
kon. Johan III underlagdt prestbordet för den 
skada egorna togo af vattnets uppdämning vid 
Sala dammar; boställets skogs-areal utgör 2,000 
tunnl. ; tax. värdet 1861 var 9,780 rdr. 1 maut. 
Östanhede är komministerns och 1 mänt. Sonnebo 
fourirens boställe. I socknen finnas 8 qvarnar 
och sågar, 1 fabriksinrättning. — Adress: Sala. 

Mölla, TTedra. Ett hälft mänt. sk., 
se art. Lindbergs socken. 

MöUarp (Möllerup). Ett och ^/^ 
mänt. frälse-säteri uti Kågeröds socken, 
Rönnebergs härad och Malmöhus län, 
har samma egare som Axelvåld, och 
hänvisas till såväl denna artikel som 
till Kågeröds socken. 

Möile. Fiskläge uti Bruudby soc- 
ken af Luggude härad och Malmöhus 
län, ligger söder om Kullaberg och 1}^- 
der under Krapperups fideikommiss. Här 
finnas 73 gatuhus och en befolkning 
(år 1861) af öfver 400 personer. Un- 
der åren 1859, 60 och 61 hafva svåra 
stormar ådragit detta samhälle stora för- 
luster å dess enda näringsgren, fisket. 
Eg.rätts-afgiften 1860 var 15 rdr rmt. 
Adress: Höganäs. 

Mölleberga. Annex-socken till Bara 
pastorat, är belägen i Malmöhus län 
och Bara härad samt omfattar 0,o40 qv.- 
mil land. Marken är ojemn, men bör- 
dig. Jordmånen är lermylla, på några 
få ställen är den sandaktig. Åkern är 
god och tillräcklig; men på skog är 
brist. Socknen, som år 1805 beboddes 
af 262 och 1860 af 271 personer, be- 
står af Stora och Lilla Mölleberga byar, 
med 8% mantal. Kyrkan är belägen 
V4 mil från moderkyrkan. — Största 
gården är 1 mänt. JYS 2 i Lilla Mölle- 
berga, tax. till 7,460 rdr rmt. Malmö 
hospital eger ^^2* mänt. i båda byarna 
— Adress: Malmö. 

Möllefors. Jernmanufakturverk, se 
art. Intorp. 

Möllekulla. Ett mantal skatte uti 
Lrshult socken, Kinnevalds härad och 
Kronobergs län, med gästgifvaregård, 
hvarifrån skjutsas till: 

Esbjörnsmåla n. o % mil, 

Törnemåla s. o 1 » 

Möllekulla. Kronolänsmansboställc 



158 



Mölleiitorp. 



lölnbacka. 



uti Gammalstorps socken, Listers hä- 
rad och Blekinge län, af V2 mantal. 

Möllentorp. Ett mantal krono uti 
Flakebergs socken, Wiste härad af Ska- 
raborgs län, är ett till kronan indraget 
militite-boställe, som arrenderades af öf- 
verdirektör Hörstadius. 
. . Möiieröd. Kongsgärd uti Finja soc 
ken, Westra Göinge härad af Christian- 
stads län, af 2^8 mänt., har tillhört 
Ulfeldtska slägten. Knut Ulfeldts enka 
Beata Hvitfeldt, som 1610 fick förlä- 
ningsbref på Gärds härad och 1615 på 
S:t Peders kloster i Lund, egde Möiie- 
röd, som då hade en utomordentligt 
stor och herrlig borg, hvilken var belä- 
gen vid Finja sjö och omgifven af djupa 
vattengrafvar. Konung Christian IV inne- 
hade och bebodde Möiieröd slott under 
deu tid han anlade Christianstads fäst- 
ningsverk. Slottet har sedermera af 
snapphanarne blifvit sköfladt och upp- 
brändt; nu återstår deraf en blott föga 
anmärkningsvärd ruin. Från 1692 till 
1729 var kungsgården utarrenderad till 
åtskilliga personer; men sistnämnda år, 
då majoren Carl Hammarsköld innehade 
arrendet, indelades den till kapitenlöjtn:ts- 
indelning vid Norra Skånska regimentet 
till häst och innehafves för närvarande 
af ryttm. Aug. Hane. 

Utsädet är 20 t:r vinter-, 60 t:r vår- 
säd, 30 t:r rotfrukter; Tax. värdet 1861 
var 27,000 rdr rmt, inberäknadt för 
en qvarn. Underlydande hemman äro 
3V2 niant. ograverade, 2 mänt. häst- 
hemman, 1 mänt. fördelshemman, hvilka 
enligt arbetskontrakt den 12 Dec. 1720 
ntgöra visst bestämdt arbete till kungs- 
gården samt betala ränta, som för 
närvarande ingår till regimentets lö- 
ningsfond. 

Ar 1743 föddes på Möiieröd John 
Christoffer Toll, som blef sedermera hi- 
storiskt bekant såsom utmärkt admini- 
stratör och diplomat. Under kriget i 
Pommern räddade han genom sina kloka 
underhandlingar svenska trupperna och 
förråderna från att falla i Fransmännens 
händer; erhöll 1813 befälet öfver den 
armé, som vid kronprinsens afresa till 
Tyskland bildades af skånska samt en 
del af småländska och halländska trupper. 

Mölletorp. Tre och Vr mänt. sk. 
uti Augerums socken, Östra härad af 



Blekinge län; häraf egas 1*V48 mänt. 
jemte qvarn med 3 par stenar och ett 
grynverk af f. riksdagsmannen Arnold 
Svensson; för allts. erlades 1861 i be- 
villning för eg. rätten 31 rdr 87 öre; 
V32 mänt., med qvarn och ett gryn- 
verk, eges af bagaremästaren Djurberg i 
Carlskrona. 

Möllnarp. Ett mantal skatte-säteri 
uti Jönköpings län, Tofteryds socken 
af Östbo härad, med vacker belägenhet 
vid ändan af Sjöaryds sjö, skrefs 1307 
Molnatorp och har tillhört Nydala klo- 
ster. Det köptes 1626 af Peder Bör- 
jesson Stråle, tillhörde sedermera Erik 
Lood, hvars dotter Catharina ärfde egen- 
domen och gifte sig med ryttm. vid 
Smålands kavalleri Erik Keetz, som blef 
fången i det olyckliga slaget vid Pul- 
tava, 1 Juli 1709, hvarefter han fördes 
till Tobolsk, der han vistades i 13 år; 
han hemkom först efter 22 års borto- 
varo, sedan han till fots tillryggalagt 
en väg af 818% sv. mih Efter haus 
död 1738 har egendomen merändels 
tillhört bönder; år 1861 var den delad 
mellan tvänne och hade en eg.-rättsaf- 
gift af 4 rdr 21 öre. 

Möllneberg, rättare Möllnebo. Ett 
hälft mantal frälse-säteri uti Burseryds 
socken af Westbo härad och Jönköpings 
län, hvars säteri-natur är från turmin- 
nes tid», tillhörde 1708 Elisab. Stål- 
hammar, köptes i början af 18:de år- 
hundradet af kapiten Anton Joh. Eoos, 
hvars afkomlingar egde det till omkr. 
1810, då det köptes af bönder; egdes 
1861 af kronolänsman Seth. Gården 
har goda, men mycket inskränkta egor. 

Mölnbacka. Jernverk uti Nedra Ulle- 
ruds socken af Kihls härad och Carl- 
stads län, i en trakt, rik på naturskönheter, 
består af Öfra och Nedra Mölnbacka 
stångjernsbruk, hvaraf det förra är upp- 
fördt på hemmanet Ufveds egor och det 
sednare på Mölnbackas egor. Anlägg- 
ningsåret går före 1628, och brukets 
första privilegier voro på 3 härdar och 
2 hamrar med 1,391 sHl 10 lU samt 
en ämneshärd med 400 skU smide, som 
föröktes vid åtskilliga tider till 2,590^.> 
skti stångjern och öfvergick den 1 Nov. 
1851 till oinskränkt tillverkniugsrätt. 
Bruket har 3 Lancashire-smälthärdar och 
en gasvällugn med 3:ne hamrar. Här 



IQöiiuIahl. 



nölntorp. 



159 



fiuues manufakturverk, privilegieradt den j 
7 Dec. 1795, för 1 knipphaminare, 6 i 
spikhamrar, 1 klippsax, och 1 stålugn. : 
Tillverkningen ifrån 1 Nov. 1858 till \ 
samma dato 1860 uppgifves till: i 

Stångjern. . . . 17,002 m: \ 

Äranesjern . . . 4,677 m: SO tS \ 
Stål & spik ■ . . 4,312 m: 81 i6 I 
Summa 25,992 m: 11 /^ | 
Här tillverkas äfven Wermlandsplogar. | 
Landtegendoraen utgöres af 7^'^^^ mänt. i ; 
diverse hemman, hvaraf må nämnas 1 \ 
fr.-säteri Södra Ufved eller Rosendal, 
tullqvarn med 5 par stenar, salu- och i 
husbehofssåg för 300 tolfter sågblockars 
förädling, frälseräntan af 2^5^ mantal, 
härtill kommer ett ölbryggeri, allts. med 
en eg.rätts-afgift 1861 af 481 rdr 10 
öre. Verken ha i alla tider egts af 
intressenter, hvaraf kända äro Olof No- 
rijn, adlad Nordenfelt, död 1724, W. 
Nordenankar på 1840-talet. Af nuva- 
rande bolagsegarne har blifvit anlagd en 
jernväg (2,950 fot) för forsling af bru- | 
kets effekter. . I 

Mölndahl. By uti Fässbergs socken, i 
Askims härad af Göteborgs och Bohus 
län, % mil s. s. o. från Göteborg, är 
märklig för jsina många industriela an- 
läggningar, som alla drifvas af de vat- 
tenfall den genom socknen flytande 
Mölndahlsån här bildar. Byn innefattar 
iVg niant. skatte med 39 åboer och 
en eg.rätts-afgift 1861 af 19 rdr 85 
öre; dessutom 140 bebyggda tomter, 
taxerade till c:a 74,000 rdr rmt. Bland 
industriela anläggningar nämnas 2:ne 
oljeslagerier, med ett tillverkningsvärde 
af 418,600 rdr, som egas af herr M. 
E. Delbanco; Korndahls pappersbruk, 
tax. till 400,000 rdr (se den art.); dess- 
utom finnas 29 qvarnar, som förmäla 
allt det mjöl staden Göteborg behöfver 
(Konversations-Lexikon), äfven finnas 
åhlfisken. Flera gånger hafva eldsvådor 
förstört de stora fabrikerna i byn; men 
dessa hafva snart åter uppstått i försto- 
rad skala. Folkmängden uppgick 1861 
till 1,776 personer, inberäknadt vid 
Mariedals bomullsspinneri, sockerbruken 
Rosendal och Korndal. I byn finnes 
Götiska Förbundets Friskola, i hvilken 
öfver 100 barn undervisas genom vexel- 
undervisning. Skolhuset tillika med ett 



kapital skänktes 1824 af öfverdirektö- 
ren och riddaren S. Norberg. 

Mölndahlsströmmen och Lilla Seve- 
ån, med upprinnelse från Bollebygds 
härad i Westergötland ; den förra går 
genom Nölsjön, Landvetterssjön, Råda- 
sjön, genom Mölndahls by, der den bildar 
ett större fall, löper sedan genom Göte- 
borgs stad; den sednare går förbi 
skansen Göta Lejon, sedan genom 
Partilleds^ socken, och båda utfalla- i 
Göta elf. 

Mölnebo. Ett mänt. frälse uti Wår- 
dinge socken, Öknebo härad och Stock- 
holms län, beläget vid Långsjöns utlopp, 
med qvarn med 5 par stenar, sågqvarn 
samt underlydande "^'^ mänt., utgörande 
ett gods (eg.rätts-afgiften var 1861: 37 
rdr 50 öre), har åtminstone sedan 1849 
tillhört brukspatron G. Dybeck. Möl- 
nebo tillhörde 1686 Rosenflycht, 1825 
grosshandlaren C. Ramström. Här är 
station på statens vestra stambana, 5,3 
mil från Stockholm, 37, .s mil från Gö- 
teborg. Banan är på en bro ledd öfver- 
Sigtunaån, som förenar Frösjön med 
sjön Sillen. 

Mölneby. Gård uti Frölunda soc- 
ken. Kinds härad och Elfsboi^s län, 
V4 mil sydost från kyrkan, består af 
•V4 mänt. med qvarn, såg, ålfiske och 
tegelbruk samt underlydande 1^/., mänt. ; 
eg.rätts-afgiften 1861 var 11 rdr 76 öre, 
egare Anders Hansson. 

Mölnlycke. Bomullsväfveri, i senare 
åren anlagdt på V^, frälsehemman Möln- 
lyckes egor uti Råda socken, Askims 
härad af Göteborgs och Bohus län, med 
en eg.rättsafgift 1861 af 140 rdr; här- 
till höra Vo mänt. Mölnlycke med qvarn 
och såg. Egendomen eges af ett bolag, 
med fabrikör B. Wendel till disponent. 
Tillverkningen uppgafs förutnämnda år 
till 342,428 alnar. Manufakturverket 
nedbrann 1859, men synes hafva blifvit 
strax åter uppfördt. 

Möintorp. Ett mantal frälse uti 
Säby socken, Snäfringe härad och We- 
sterås län, beläget vid Kolbäcks-ån, ut- 
gör med 1^'g mänt. frälse Ribbholmen 
samt qvarn, säg, stamp och tegelbruk 
ett gods, hvarför år 1861 i bevillning 
för eg.rätten erlades 34 rdr 65 öre 
(häraf 18 rdr för qvarnen med 6 par 
stenar, 6 rdr 57 öre för Möintorp). 



160 



IRöIiitorp. 



loltorp. 



Fordom har här äfven varit raanufak- 
tursraide, grundadt 1680 af en Preussare; 
godset har i sed na re tiden tillhört släg- 
ten von Unge. 

Mölntorp. Ett mantal frälse-säteri, 
se art. Onums socken. 

Mölnvik. Hamn uti Wenern, är be- 
lägen uti Bolstads socken och Elfsborgs 
län, med 13 fots djup. 

Möltorp (skrefs förr äfven Multorp). 
Sätesgård i Skaraborgs län, ^^>dsbo hä- 
rad, Säters socken, på foten af Billin- 
gens östra sida, % rail från Sköfde, 
3'/4 mil från Mariestad, utgör 2V8 "i^^nt. 
frälse-säteri jerate % mänt. underlydande 
hemman af blandad natur; hela arealen 
utgör 786 tunnl., hvaraf 326 tunnl. 
barrskog, mest furu, och dessutom om- 
kring 100 tunnl. beteshagar, till större 
delen beväxta med vacker ekskog. 

Gården, bebyggd med ett större eu- 
vånings manshus af trä och fyra fri- 
stående flyglar jemte andra behöfliga 
byggnader, har ett vackert och utmärkt 
sundt läge samt omgifves af en större 
trädgård med goda fruktträd; allmänna 
vägar, på en sammanlagd sträcka af V3 
mil, löpa genom egorna. Till gården 
höra 15 jordtorp, en tullqvarn med 
två par stenar och en enbladig såg, 
båda vid bäcken Luttran, med ständig, 
dock ej betydlig, vattentillgång, utom 
vid flodtider. Gården har äfven ett 
kalkbrott, och sedan 1857 är äfven an- 
lagdt och drifves ett mindre cement- 
verk. Kalken brännes med alunskififer, 
hvarpå finnes riklig tillgång. 

Ar 1724 anlades af dåvarande ega- 
ren, öfverstelöjtnanten C. G. Hammar- 
hjelm, Carls alunbruk fÖr 8 pannor, 
hvilket med åtskilliga afbrott drefs till 
år 1851, då verket nedlades och rase- 
rades. Ar 1848 utbröts och afsöndrades 
från säteriet nämnde alunbruk med till- 
hörande bruksplan och omkring 12 
tunnl. annan jord jemte en mindre såg 
och qvarn vid bruksdammen och åsattes 
V/g mantal, jemte några ströhemman, 
hvarföre sjelfva säteriet Mölltorp, som 
förr utgjort 3, nu mera endast utgör 
2% niant. (se art. Karlsfors alunbruk). 
Jordbruket har af gammalt mycket för- 
summats för drifvande af alunbruket. 
Den öppna åkerjorden har dock i sed- 
nare tider småningom tillökats, och ha 



på de sista åren betydliga odlingar blif- 
vit gjorda, så att arealen af åkern i 
eget bruk, som år 1846 endast utgjorde 
54 tunnl., nu utgör omkring 140. 

Egendomen uppgifves hafva utöfver 
100 år varit i Hammarhjelmska slägten 
och sedan genom gifte kommit till släg- 
ten Lind af Hageby; men efter Anreps 
Attartaflor bortbytte pågen Jon Lind 
af Hageby, död 1619, sin fäderneegen- 
dom Hageby mot Mulltorp. Sonen, 
öfverstelöjtnanten Bengt L., död 1695, 
frälsade en gång under danska fejden 
konung Carl XI och stod i mycken 
nåd hos denne konung. Mulltorp sy- 
nes först vid enkans efter sonen, öfverste 
Bengt L. (som stupade vid Clissow 
1702), giftermål med brukspatron Carl 
Gustaf Hammarhjelm hafva kommit 
inom denna slägt och genom dotterns, 
Gustaviana Charlotta, gifte med sin fa- 
ders stjufsons son, öfverstelöjtnanten och 
riddaren af Svärdsorden Bengt Lind, 
strax återgått till hans slägt, Multorp 
köptes 1827 af öfverstekammarjunkaren 
grefve C. A. L. Stackelberg, som 1839 
sålde gården till två bröder, kapitenerna 
C. A. och G. F. Nycander, hvilka sedan 
företogo ofvannämnde delning. Sedan 
1855 eges gården af mag. J. E. Ström. 

Möltorp. Annex-socken till Rans- 
bergs pastorat, är belägen uti Wadsbo 
härad och Skaraborgs län, 2V4 mil 
o. n. o. från Hjo, vid Wettern, samt om- 
fattar en areal af 0,6S5 qvadr.mil (inb. 
Carlsborgs garnisonsförsamling), af hvilka 
0,105 äro insjöar. Marken är dels sten- 
bunden och backig, dels jemn. Af sock- 
nens många sjöar är Bottensjön, med 
1 mils längd, den betydligaste. Här- 
igenom ledes Göta kanal från Forsvik 
samt vidare genom Rödesund till Wettern. 
Rådande jordmånen är sand och sand- 
mylhi. Skog växer till behofvet. Sock- 
nen, som år IblO beboddes af 985 och 
1860 af 1,273 personer, består af 21 '/g 
mänt., hvaraf 6 V. sk., 1% kr., 12V8 
fr. (hvaraf Carlsborgs församling inne- 
fattar 1% mantal med 591 invånare). 
I bevillning erlades 1861: 230 rdr 88 
öre. Kyrkan, belägen 1 mil från mo- 
derkyrkan, är gammal och byggd af 
sten. Vid Gräshults by, nära stranden 
af Wettern, har fordom varit ett kapell, 
hvarefter lämningar ännu skola finnas; 



Möne. 



Mönsterås. 



161 



och får derutinnan sökas anledning till 
hemmansnaranet Kapellgården. Anled- 
ning till förmodan, att ett säteri med 
namnet Gräshult varit här beläget, fin- 
nes af inskrifter i kyrkan, som omnämna 
häradshöfdingen Peder Pedersson Ro- 
sensköld (månne icke ryttmästaren?) och 
presidenten Peder Eriksson till Gräs- 
hult och Porsvik. Vid hemmanet Eke- 
näs, invid Bottensjön, har påträffats i 
åkern en liten kulle, der man funnit 
tegel. Traditionen förmäler, att här 
fordom varit kloster eller vikingasäte, 
hvilket sednare synes ej otroligt af dess 
belägenhet intill sjön, som här har en 
hamn, ej långt från sitt utlopp i We- 
nern. Inom socknens område märkes 
Carlsbo7'gs fästning; se detta ord. Ny- 
ligen har en förlikningsnämnd blifvit 
inrättad i socknen. 

Hemmantalet, hvarför eganderätts-afgift er- 
lägges, är fördeladt i 83 egolotter, hvaraf den 
största utgöres af 1 raant. fr. -säteri Gäldsebo, 
beläget på en ojemn plan, mellan tvänne sjöar, 
jemte •/2 Bulan, V2 Ekabolet, V4 Kiståsen, 
*/'4 Böhlehult, '/g Pehrehemmet, Vs QvigehuU, 
Vg Braxmaviken, V|c Ekedalen, Hule qvarn, 
^'4 Eeljanäs, 1 Dampegärden, allts., med en 
eg.rätts-afg. af 33 rdr. — Kräk eller Kråkeholm 
(se den art.) med underlydande Vg Hederna, 
^/^Ekenäs, Vg Råbäcken, 1 Backen, Vs Thora- 
näs, ^ I2 Hästebacken, ^/g Hagen. — Måsebo, 
säteri, se den art. — 1 Hanehult, V4 Slätthult, 
^Uq Byggbi */l6 skräddaretorp, */g Stenlöc- 
ken, ^/g Björkkullen, egas af brukspatron Pal- 
maer på Forsvik. — 3/^ mänt. Gräshult, ^Ij^ 
Underbacken, -^^^^ mänt. Bro, egas af handl, 
Alrastedt i Rödesund. — V2 Rud, Vjo Gräs- 
hult, egas af herr C. G. Steffen. — ^/2 mänt. 
Nohltyssingen eges af friherre M. C. Oxenstjerna. 
— ''/ie mänt. Gräshult tillhör Wexiö Elemen- 
tarläroverk. — Minsta brukningsdelen är y^^ 
mänt. Trälkehemmet. — 1 mänt. Torp med 
Krokstorps qvarn liör till kyrkoherdens bo- 
ställe; '*/4 , mänt. Gräshult är komministerns 
boställe. — Ofriga hemman äro: Stora och Lilla 
Måsekjerr, Sälleviken, Sörtyssingen. — Adress: 
Carlsborg. 

Möne. Annex-socken till Hellestads 
pastorat, är belägen uti As härad af 
Elfsborgs län, IV2 n^il norr från Ulrice- 
hamn, samt omfattar 0,i86 qvadratmil, 
af hvilka 0,oi3 äro insjöar. Marken är 
bergaktig och stenbunden. Rådande jord- 
månen är sand mylla. På skog är brist. 
Socknen, som år 1805 beboddes af 391 
och 1860 af 553 personer, består af 
14V8 mänt., hvaraf gVg skatte, 2^1^ 
krono, 2V8 frälse. I bevillning erlades 
1861: 85 rdr 90 öre. 
v. 



Kyrkan, belägen Vo i^il fi'än mo- 
derkyrkan, är af okänd ålder och troli- 
gen bland de äldsta. En gammal sägen 
förmäler, att tvänne mör eller jungfrur 
låtit uppbygga kyrkan, samt att hon 
deraf i början blifvit kallad Mörene. 
Hon har fordom varit offerkyrka och ut- 
gifvit aflatsbref, medgifvande åt hvar och 
en, som ville ihogkomma kyrkan med 
gåfvor och offer, 40 dagars syndafrihet. 

Hemmantalet, hvarför eg.rätts-afgift erlägges, 
är fördeladt i 62 egolotter, hvaraf 1 mantal 
Torkilstorp, med en eg.rätts-afgift af 4 rdr 50 
öre, är den största, och Vjg mänt. Tomta är 
den minsta. — I mänt. Möne, stommen, dispo- 
neras af pastorn i Hellestad; ^/^ ibm af kom- 
ministern. — V2 mänt. Nyckelgärde, som skatt- 
skrifves inom Timmelheds socken, hör i kyrkligt 
hänseende till Möne. — Ofriga hemman äro: 
Boda, Baras, Gifvarp, Klackö, Räfvika, Sjöarp, 
Stigen, Trälunda, Bollstorp, Torbjörnstorp. V2 
Skjetnabäck är profossens boställe. — Adress: 
Alingsås. 

Mönster eller Onsala. Lotsplats, 
hörande till Onsala fördelning af Westra 
lotsdistriktet, hvarifrån lotsar erhållas 
att lotsa från Kungsbackafjärden till 
Malöhamnar 1 sjömil, från Malöhamnar 
till Warberg 5, till Bua eller Rya 2V2, 
till Wendelsöarne 2, till Baljö 3V2, till 
Tistlarne 3V2, till Wrångö 4, till Ked- 
holm 3 mil. 

Mönsterås (Mölstadås i 1825 års 
jordebok). Socken och regalt pastorat af 
2:dra klassen, hörande till Stranda kon- 
trakt af Kalmar stift, ligger uti Stranda 
härad och Kalmar län, 5^/0 mil från 
Kalmar; omgifves i norr af Döderhults 
socken, i öster af Östersjön, i söder 
af Ålhem, i vester af Pliseryd, omfat- 
tar 1,486 qvadratmil, hvaraf 0,oo5 äro 
insjöar, och innehåller 69V4 njantal 
(28 Vg skatte, 3V2 krono, 37^/8 frälse), 
bebodda 1860 af 4,650 personer. Mar- 
ken är i allmänhet stenbunden och svår- 
brukad. En del af socknen har tillräck- 
lig skog, men större delen lider brist 
derpå. Förmånligt fiske idkas i den 
del af socknen, som ligger utmed sjö- 
kusten. Socknens hemmantal taxerades 
1860 till 515,720 rdr rmt och i sock- 
nen befintliga 213 lägenheter, 2 manu- 
fakturer, 15 qvarnar och sågar till 
50,580 rdr rmt; hela fastighetsvärdet 
taxerades 1862 till 2,023,920 rdr rmt; 
dessutom funnos 2 fabriksinrättningar, 

21 



162 



Mönsterås. 



mönsterås. 



taxerade efter klasser, som erlade i be- 
villning 19 rdr 37 öre. Af 1861 års 
folkmängd, som upptages till 4,447 per- 
soner, voro 3,433 boende inom socknen, 
resten uti köpingen; utskrifningsman- 
skapet utgjordes af 140 man. Socknens 
forna namn var Mölstadås. Närvarande 
namnet är af Munster, kloster, och såle- 
des rättare Munsterås. Kyrkan, belägen 
under 57 gr. 4 min. polhöjd, inom kö- 
pingen och byggd af sten, är af okänd 
ålder; i henne förvaras flera baner och 
vapen. Ar 1612 landsteg här en trupp 
danskar, vid hvilket tillfälle köpingen 
och socknen utplundrades och prestgår- 
den uppbrändes i grund. Från kyrkan 
bortröfvades skruden och 4 präktiga 
klockor ur stapeln. Några oroligheter 
förspordes här 1640 under drottning 
Christinas förmyndareregering med an- 
ledning af missnöjet med de nya tul- 
larna. Om socknens minnen från den 
tiden här var kloster hänvisas till ar- 
tiklarna Kronohäck och Kråkerum. 

Gårdar, verk m. m. : Köpingen Mönsterås, 
säterierna Kronobäck, Emm, Kråkerum, Björnö 
och Bo (se dessa artiklar); här må tilläggas, 
att Bo egdes 1861 af doktor Elfström; ^/^ 
Emm eller Ämb utgjorde med ^74 Aserum, 
1*^/32 Elmhult, 1 V2 Forsa ett gods (eg.rätts- 
afgiften var 110 rdr 14 öre), — V2 Stubbe- 
måla, \ Nöting smala, ^/2 Siggehar-fva, ^^^ Ham- 
marglo, allts. med en eg-rätts-afgift af ^4^/4 
rdr, tillhörde kammarherre C. Ulfsparre. — */4 
Hyttan med såg. ~ ''/g Getebo. — V2 Be- 
siingsmåla. — ^,'2 Långhult. — Vid Skrufhuli 
har varit ett af de äldsta pappersbruk i riket. 
Kråkerum, skeppsvarf, betalade 1861 i bevill- 
ning 10 rdr, ett pottaskebruk 3 rdr 75 öre, 
Arab såg 3 rdr 75 öre. — 1 Lilla Forsa, med 
såg, är kyrkoherdeboställe; V2 Långsrum, kom- 
ministerns. — 5 mänt. Mölstad hörer under 
Strömsrum. — Af öfriga hemman äro: Alebo, 
Baggemåla, Berg, Bäckhult, Bösemåla, Eljerum, 
Fälle, Giittorp, Gärö, Habbestorp, Hogemåla, 
Ingebo, Krogstorp, Kråkebeck, Kofverhult, Lån- 
genäs, Långsrum, 1 V4 skatte, l"/4 frälse Mölstad, 
Skrufshult, Skråckemåla, Svarta, Tokö, Tomta, 
Torp, Asevad, Wåldö, Ocknebäck, Nyenäs, Dra- 
kenäs, Gelebo, Herrstorp, Ödängla samt Kugg- 
åsen. — Adress: Mönsterås. 

Mönsterås. Köping uti ofvannämnda 
socken, som nu mer, enligt kongl. för- 
ordning af 1862, utgör en särskild från 
socknen skiljd kommun, är belägen i en 
vacker trakt vid innersta ändan af en 
vik af Saltsjön: med marknadsplats, 
postexpedition, gästgifvaregård och tull- 
inspektion, lydande under Oscarsharan. 
Köpingen, med 150 hus, taxerade 1861 



till 40,000 rdr och 1862 till 185,000 
rdr, var s. år bebodd af 1,200 perso- 
ner, och har folkmängden från att på 
1820-talet blott vara 400, alltså blifvit 
betydligt förökad. Förstnämnda år fun- 
nos 17 handlande, 50 fabrikörer och 
handtverkare; år 1862 hade köpingen 
13 segelfartyg af 2,789 läster; år 1860 
var väl fartygens antal 15, men af blott 
63672 läster. Härifrån är ångbåtskora- 
munikation med Kalmar. Marknader 
hållas i Juni och Oktober, bägge och 
isynnerhet den första af mycken bety- 
denhet. Från platsen exporteras trä- 
varor; likvisst har man hittills varit nöd- 
gad föra varorna på pråmar 7* ^i^ ^^ 
till hamnen; men år 1858 erhöllo in- 
vånare ett statsanslag af 12,000 rdr rmt 
utan återbetalningsskyldighet för upp- 
muddring af den för kustfartyg beräk- 
nade inseglingsrännan. Köpingen har 
sparbank, som 1860 räknade 93 del- 
egare med en kapitaltillgång af 5,495 
rdr rmt. — Här är lotsplats, hörande 
till Kalmar fördelning, hvarifrån lotsas 
till Wallö 3^/n mil, till 7'immernabhen 3, 
till Fataholm 4, allt sjömil. — År 1358 
var konung Eric Magnison i Mönsterås, 
der han utfärdade donationsbref på jord 
till kyrkan i Wimmerby. Ar 1532 be- 
fallte konung Gustaf I, att all köpslagan 
här skulle upphöra och alla afsigkomna 
borgare antingen inflytta till ^ Kalmar 
eller nedlägga sin handteriug. Ar 1543 
lät ståthållaren i Kalmar, Germund Svens- 
son, sammankalla hit allmogen från Stran- 
da, Handbörds, Sefvedes, Aspelands och 
Tun a-läns härader och uppläsa för den 
2:ne konungens bref, tillika med dess 
fribref, dateradt Wreta kloster d. 24:de 
Juni s. år, för alla dem, som höllo sig 
i skogarna och ännu voro fridlösa. Under 
krigec år 1602 ansågs Mölstadsås böra 
betala i krigsgärd 20 daler. Ar 1604 
d. 20 Mars utfärdade konung Carl IX 
ett slags privilegium eller frihetsbref för 
Mönsterås, som deruti kallas stad. Då 
slamma konung d. 16 Okt. 1611 ifrån 
Ålems prestgård ankom till Mönsterås, 
kände han sig så svag, att han ej längre 
kunde fortsätta resan till lands; han steg 
derför ombord på en skärjakt och an- 
kom till Nyköping d. 26 Okt., der han 
afled 4 dagar derefter. Förut hafva vi 
nämnt, hur Mönsterås 1612 brändes af 



Jlörarp. 



JHörbY. 



163 



Danskarne, och samma öde öfvergick 
stället d. 2 Aug. 1677 på amiral Juels 
befallning, emedan folket ej hade någon 
benägenhet till brandskatt. 

Mörarp. Annex-socken till Kropp 
uti Luggude härad och Malmö län, be- 
lägen IV2 iwii o. n. o. från Helsing- 
borg, omfattar 0,ii8 qvadratmil land. 
Marken är blandad af höjder och 
slätter. Jordmånen består af ler- och 
sandmylla. Skog och torf finnas, men 
ej till husbehof. Stenkol upptagas i 
Benarp. — Folkmängden utgjorde vid 
1861 års slut 838 personer, på 1840- 
talet blott 646. Socknen består af: 
Rosenlund 3V4 mänt. frälse-säteri, se 
den art., Ynderäte V2 inant. insockne 
frälse, Allegården Vo d:o, Mörarps by 
med häradets tingsstad och gästgifveri 
3% mänt., Benarps by Vg niant., Ly- 
destads by (hvaraf större delen tillhör 
Kropps socken) ^Vie mänt., Tollarps by 
4V48 mänt. och Hjortshögs by (hvaraf 
större delen tillhör Kropps socken) 2-/3 
mänt, alla förmedlade, eller tillsammans 
16 Vi 2 förmedlade från 2lV8 mänt. — 
Barnundervisningen bestrides i en fast 
skola med examinerad lärare. — Bar- 
nens antal uppgår till 49 gossar och 
47 flickor. — I socknen märkes Marie- 
lunds egendom, bestående af 8 V4 mänt., 
lydande under Rosenlund. Denna bys 
ursprungliga namn är Gjörtzhög. — 
^%^ mänt. Mörarp, ^j^^. Benarp (eg.- 
rätts-afgiften var 1861: 33 rdr 75 Öre) 
egas af inspektor Fr. Stevenius. Vg i^^tl 
i JW 5 Mörarp är pastors annexheraman 
och Vg mänt. i samma by klockaregård. 
— Kyrkan ligger Vo mil fi'ån moder- 
församlingens. — Adress: Helsingborg. 
Mörby. Egendom uti Askers socken 
och härad af Örebro län, vid allmänna 
landsvägen, 1 mil från lastageplats, 1 
dito från jernvägsstation å Westra stam- 
banan samt 3 mil från Örebro, består 
af 3V2 niant., deraf 2V2 frälse, 1 rust- 
håll; arealen af åker, som på 1840-talet 
var föga mer än 100 tunnl., uppgafs 
1857 till 270 och år 1860 till 300 
tunnl.; ängsmarken upptog s. år ^450 
tunnl. och skogen 120 tunnl. Åker- 
jorden, bestående af ler- och svartmylla 
på fast lerbotten, har ett mycket jemnt 
läge, dock med lutning, att vattnet af- 
rinner till hufvudgrafvarna, som äro 5 



alnar breda; ängen dränkes af Teljeån 
mellan sjöarna Qvismaren och Hjelma- 
ren, är föga gräsbärande, ett å tvä lass 
på tunnlandet sträft starrhö, har icke 
öfver 3, men en stor sträcka föga mer 
än 1 fot till lerbotten och ligger om- 
kring 1 fot öfver fixpunkten Aminge 
Möcke, Hjelmarens medelhöjd, — tarfvar 
således ej synnerlig stor sänkning af 
vattnet för att kunna odlas. — Mörby 
har fordom varit by med flera egare 
både bland herremän och bönder; af 
dem må nämnas assessorskan Wahren- 
berg och dess fader assessor Spongberg, 
herr Meijerhjelm m. fl. Egendomen har 
i Februari 1861 genom byte mot V4 
Svenstorp och V4 Bodatorp, med en 
areal af 286 tunnl., och mellangift af 
98,000 rdr utan höstutsäde och inven- 
tarier, öfvergått från förre riksdagsman 
Uhr i brukspatron G. v. Åkens ego. 

Mörby. Två mänt. frälse-säteri (2V4 
mänt. efter Tham) uti Fasterna socken, 
Sjuhundra härad och Stockholms län, 
beläget nära kyrkan vid Skevikens vestra 
strand, lyder jemte 5 mänt. frälse-säteri 
Medevi under Rånäs bruk. Säterifriheten 
är hitflyttad från Uggelnäs. 

Mörby är ett gammalt gods, som 
tillhört slägterna Roos och Schlavak. Väp- 
naren Jöns eller Jenis till Mörby förde 
en grip i vapnet och lefde i slutet af 
13:de århundradet. Sonen Knut Jöns- 
son, lagman i Westergötland 1314, hade 
tre rosor i vapnet, som slägten sedan 
behöll, och hans manliga efterkommande 
skrefvo sig till Mörby, som genom gifte 
kom i Schlavak-ätten ; det egdes af Claes 
Schlavak den Y., lagman i Uppland år 
1440, af sonen r. r. Johan S., konung 
Carl Knutsons ifriga motståndare, och 
hans dotter Martha, som lefde 1526 på 
Mörby, enka efter r. r. Bengt Christjerns- 
son Öxenstjerna; inom denna slägt för- 
blef Mörby i 100 år, tills krigsrådet 
Gustaf O. försålde 1674 större delen af 
godset till hofmarskalken J. W. Liitzow; 
från dennes enka kom det till slägterna 
Stenbock och Falkenberg, från 1764 till 
direktör Lefebure; det ärfdes 1767 af 
bergsrådet J. LeFebure Lilljenberg och 
dess arfvingar; kom sedermera till egarne 
af Rånäs bruk. Det förutnämnda riks- 
rådet Bengt Oxenstjernas son, riksmar- 
sken Gabriel Christjernsson (om hvilken 



164 



Mörby. 



IBöre, Norra. 



vidare namnes under artikeln Steninge) 
uppbyggde 1570 det i följande århun- 
dradet inom slägten ryktbara, men nu 
alldeles förfallna Mörby slott, å hvars 
portal Oxenstjerne- och Trollevapnen 
voro uthuggna; redan 1740 kunde det 
icke bebos, och nu återstår endast ett 
torn bland vidlyftiga ruiner. Kring slutet 
af 1600-talet fanns här djurgård och oran- 
geri, uppbygdt efter professor O. E,ud- 
beck den Ä:s ritning; äfven ett biblio- 
thek med betydliga samlingar i svenska 
historien har här funnits. Ar 1613 
lades hela Estarne socken under Mörby, 
genom förläning; år 1671 lydde der- 
under 59 V2 niant. i kringliggande sock- 
nar. Slottet stannade uti Oxenstjernska 
slägtens händer till 1728, dock ej utan 
anspråk å kronans sida vid kon. Carl XI: s 
reduktion; egdes sednare af r. r. grefve 
Arv. Horn, af lagman grefve Stenbock 
och öfriga egare af Mörby gård. Slottets 
utseende i dess fordna prakt ses af grefve 
Dalbergs Svecia Antiqva et Hodierna. 

Om s. k. Mörbyleken förmäler sägnen föl- 
jande: Herr Gabriel Oxeusljerna(den förut nämnde 
slottets grundläggare), som var för dygd och 
gudsfruktan aktad af menniskor och af Gud 
välsignad med läng och lycklig lefnad samt många 
barn, hade en gång jemte sin hustru, fru Beata 
Trolle, samlat omkring sig sina sex söner och 
fem döttrar med deras män, hustrur och barn 
samt andra af närmaste slägten, att fira julen 
på Mörby. Då anställde de gamla makarne, 
innan barnakretsen skildes åt, en dans, som 
sedan kallades »Mörbyleken», der fader och moder 
trädde in i ringen och dansade gladt om, fadren 
med sina döttrar och sonhustrur, modren med 
sina söner och magar. I denna lek gingo icke 
mindre än femtio i ringen, och bland dem skulle 
äfven barnbarnen gå med, då de späda buros af 
sina ammor i dansen. Bland dessa små barn- 
barnen var ett skönt Ijuslockigt barn, med blå 
ögon; det var sedan den i verldshistorien så 
namnkunnige Axel Oxcnstjerna, 

Mörby. Två och Vo mänt. skatte, 
Vo mänt. frälse uti Egebyborna socken 
(efter 1825 års jordebok), Aska härad 
och Linköpings län. Frälsehemmanet 
var bland de gods, som byttes 1560 
mellan grefve Svante (Sture) och hans 
halfbroder, grefve Göstaf Johansson, och 
som dem tillfallit i arf efter deras moder 
fru »Christine Nilissedotter.» Det har 
från den tiden lydt och lyder under 
Ulfåsa och blifvit som detta utbytt 
eller från kronans anspråk frikändt. Ett 
mänt. skatte (eg.rätts-afgift 9 rdr) har 
en, och iVo mänt. ha 3 egare. 



Mörbylund. Säteri-ladugård, se art. 
Gripenberg. 

Mörbylånga. Annex-socken till Res- 
mo pastorat är belägen uti Algutsrums 
härad af Ölands Södra Mot och Kalmar 
län, 3 mil s. från Kalmar, 4V4 s. s. v. 
från Borgholm, samt omfattar på en 
längd af ^s "^^^ ^^^ % "^^^^ bredd 
0,251 qvadratmil land, hvarpå bodde år 
1860: 840 personer; år 1810 var folk- 
mängden 503. Markens och jordmånens 
beskaffenhet är lika med den i Eesmo, 
till hvilken artikel hänvisas. Hemman- 
talet är 17^^4 skatte, l^A krono, 2 fr.; 
taxeringsvärdet 1860 var 106,510 rdr 
rmt. Kyrkan, af sten, ombyggdes år 
1811, då 30 silfvermynt funnos präg- 
lade under Christian I:s och hans sons 
regeringar. Huru tappert landet för- 
svarades af bönderna vid Danskarnes 
landstigning på pingstdagen 1612 vid 
Edholmen, en udde vester om kyrkan, 
är redan omnäradt under art. Borg- 
holms slott. I socknen märkas: Su 
Lars källa, nära det vackra torpet Skahus ; 
den eger en stark ådra och har varit 
en åt S:t Lars helgad offerkälla; lem- 
ningar af Bårhj borg (se den art.) och 
Mörbylånga skans; den sistnämnda lärer 
blifvit anlagd år 1613. Risingehamn är 
en af de bättre på vestra sidan af ön. 
Inom socknen ligger köpingen Mörby- 
långa, grundlagd genom Kongl. bref af 
d. 13 Oktober 1820; den erhöll regle- 
mente år 1825, men är enligt Kongl. 
förordningen 1862 dock förenad med 
församlingen under gemensam kommu- 
nalförvaltning. 

Gårdar och byar: Södra Bårdby, som gafs 
1404 af Kamborg Magnusdotter till Bordsjö 
(gift med riddaren Peder Thordsson Bonde) till 
Wadstena kloster, i själagift för hennes man. — 
S^/g mänt. sk., 1 fr. Mörbylånga — 1 mänt. 
krono Mörbylånga innehafves af pastor i Resmo 
som boställe; V2 Mörbylånga är komministers- 
boställe. — Beteby, Bengtstorp. Ett hemman 
Lilla Frö och 2 gårdar i Risinge donerades af 
drottning Margareta till nunneklostret i Kalmar. 
— Adress: St. Rör. 

Möre, Norra. Härad af Kalmar län, 
oragifvet i norr af Haudbörds och Stranda 
härader, i söder af Södra Möre och i 
öster af Kalmar sund, innefattar staden 
Kalmar, 5 hela socknar samt delar af 
två, med en areal af 6,542 qvadratmil, 
hvaraf 0, 115 äro insjöar; den odlade jor- 
den uppgifves till 19,407 tunnland och 



Möre, Norra. 



lörp, Södra. 



165 



den naturliga ängen till 19,161 tunnl, 
häradets allmänning innehåller 459 tid. 
Närmast Öland kommer Norra Möre i 
afseeude på befolkningens relativa tät- 
het med omkring 2,500 personer på 
qvadratmilen; år 1860 uppgick folkmäng- 
den till 22,745 personer. Häradet med 
297^24 mantal utgör med Stranda och 
Hand börds härader ett fögderi och en 
dorasaga med tingsställe uti Eockneby i 
Eyssby socken. Befolkningens sedlighet 
synes tyvärr icke hafva gjort stora fram- 
steg; ty ehuru fylleriet väl betydligen 
aftagit, synes deremot oredlighet i handel 
och vandel vara i tilltagande; företrädes- 
vis gäller detta kusttrakterna, der lyx 
och vällefnad föranledt skuldsättning och 
penningevin glerier. Den s. k. inre missio- 
nen har dock på senare åren varit här 
särdeles verksam, så att hopp torde vara 
på en förbättring i omnämnda brist 
på sann christlig redbarhet. Anmärk- 
ningsvärda orter äro, utom Kalmar stad, 
Grimskär, Björnö, Söfie och Kläckeherga 
säterier samt Björkenäs. 

Möre, Norra. Kontrakt i Kalmar 
stift, innefattar 6 pastorater, se sid. 125, 
IV band., och beboddes 1860 af cirka 
23,000 personer, på 1840-talet uppgick 
folkmängden till blott 17,700 personer. 

Möre, Södra. Härad af Kalmar län, 
det sydligaste i länet, innefattar 12 hela 
socknar och delar af 2 (se sidan 125, 
IV band.) på en areal af 15,oi2qvadrat- 
mil, hvaraf 0,320 äro insjöar; den odlade 
jorden uppgifves till 36,120 tunnl., den na- 
turliga ängen till 54,383 tunnl. Närmast 
Oland komma Norra och Södra Möre hä- 
rader i afseende på befolkningens relativa 
talrikhet, det sednare med omkring 2,600 
personer på qvadratmilen. Häradet in- 
nefattar 620^24 raant. och beboddes år 
1860 af 41,450 personer; på 1840-talet 
var folkmängden blott c:a 32,000. Medel- 
värdet af ett mantal taxerades 1861 till 
7,650 rdr, 1 lägenhet till 346 rdr, 1 
manufakturinrättning till 1,640 rdr, 1 
qvarn och såg till 787 rdr. Allmogen 
sysselsätter sig mycket med sjöfart, och 
många bönder finnas, som hafva egna 
fartyg, hvilka de begagna till in- och 
utrikes sjöfart. Välmågan, men äfven 
lyxen anses på senare åren vara i sti- 
gande; vadmalskläderna börja nu blifva 
sällsynta. Med en tilltagande nykterhet 
förmärkes nu en ökad arbetsflit jemte 



foglighet i lynnet. Inom fem församlingar 
voro, år 1860, sockenbibliotheker inrät- 
tade. I afseende på häradets äldsta be- 
folkning och indelning må anföras hvad 
d:r Schlyter auförer i sin afhandling »Om 
Sveriges äldsta indelning i landskap och 
landskapslagarnes uppkomst» (pag. 9). 
Det synes mest sannolikt, att Möre, tro- 
ligen vid den Småländska folkstammens 
första inträde i vårt land, och innan den 
framträngt till Wärend, blifvit försedt 
med inbyggare, som sedermera, utan 
sammanhang med kolonisationen från 
Wärend, utbred t sig uppåt kusten och på 
Öland, hvarigenom det synes kunna för- 
klaras, att moderlandet Möre och se- 
dermera det vidsträcktare Calraarna fogati 
(nuvarande Kalmar län utom Tjust), af 
ålder varit skildt från det öfriga Små- 
land. Södra Möre härad utgör nu ett 
fögderi med fem länsmansdistrikter och 
en domsaga med tingsställe uti Wassmo- 
lösa i Ljungby socken. 

Häfdatecknaren Anders af Botin, förf. 
till »Svenska hemman och jordagods», 
»Utkast till Svenska folkets historia», m. m. 
var son till en kronofogde i Södra Möre. 
Petrus Petreus förmäler följande i sin krö- 
nika : »Under kon. Göthe ILs regering 405 
efter Kristi börd var stor hunger och 
dyr tid i landet, hvarför från alla lands- 
ändar samlade sig en stor här uti Möre 
i_^ Småland, och utvalde sig till anförare 
Åke och Ebbe, samt förskaffade sig skepp, 
hvarmed de seglade öfver Gotland till 
Tyskland, kommo omsider efter många 
strider och mödor till Italien, der de ned- 
satte sig och begynte det Longobardiska 
kriget, som varade till Caroli Magni till- 
träde af regeringen.» — Ar 1452 landsteg 
Magnus Gren med 600 man och härjade 
på Södra Möres kuster; men Carl Knuts- 
sons svåger och höfvidsman i Kalmar, 
Gustaf Carlsson Gumsehufvud, förjagade 
Gren, som förlorade sitt ena finger samt 
50 man i döda. Rimkrönikan skrifver 
härom : 

»Herr Greeu i Mööre drogh, 

Vid 600 man han med sig togh; 

Herr Göstaf Karlsson af Kalmara 

Mötte honom i vägenom svaa, 

Herr Green fick hugg mer än han kunde bära, 

Et finger glömpden quara thära, 

Han miste der 50 och än flere, 

Far han tocke resa mere 

Honom möter en tydh svadant meen, 

Han kommer aldrig lefvandes igen.» 



166 



98öre, Södra. 



lörkö. 



Omkring år 1535 hade ett band 
skog'stjufvar här förenat sig, under an- 
förande af en bonde, vid namn Joen 
Andersson. Dessa röfvade och uppehöllo 
sig i skogarna i Södra Möre, Konga 
härad och Wärend, samt slogo ihjäl konun- 
gens fogdar och folk. Det var till dessa 
skogstjufvar, som Nils Dacke begaf sig 
och höll med dem och allmogen här- 
städes sammankomster, af hvilka följden 
blef den namnkunniga Dackefejden. Under 
året 1612 härjade Danskarne i Södra 
Möre härad. Ett vidtuseende uppror ut- 
bröt här under riksdagen 1624; det däm- 
pades dock i sin första början. År 1647 er- 
höll rikskansleren Axel Oxenstjerna Södre 
Möre såsom grefskap. Oxenstjerna egde 
att af hela grefskapet, som började vid 
Kalmar och sträckte sig till Brömsebro, 
nära 6, och från sjön in i landet stund- 
om 6 mil, uppbära och efter behag 
såsom sin egendom disponera alla der- 
utaf utgående skatter och kronoräntor, 
hvarjemte han utöfvade patronaträtt öf- 
ver alla församlingar i grefskapet. In- 
komsten häraf steg till 15,000 daler 
silfverraynt årligen, utom kronotionden, 
hvilken inkomst nu bör skattas till minst 
7,500 rdr rmt. Grefskapet fråntogs släg- 
ten genom reduktionen i Carl XLs tid. 
Då Danskarne under Carl XI:s krig en 
gång landstigit på Småknds kust och här- 
jande närmade sig till Södra Möre härad, 
uppbådade häradshöfding Nils Strömer 
(Ströman, efter Anrep) allmogen härstä- 
des, som nu godtgjorde förd na förseelser 
mot fäderneslandet och stod fienden så 
manligt emot, att de danske måste vända 
om och allmogehären kunde till och 
med draga Kalmar till undsättning. 
Efter många år ihogkoms ändtligen denna 
trogna tjenst, och anföraren, häradshöf- 
dingen, benådades med adeligt stånd och 
namn samt blef sålunda stamfader för 
adliga ätten Ehrenström. 1 detta härad 
märkas: Flerohopp jernbruk, Wärnanäs, 
säteri; Brömsehus och Brömsebro. 

Möre, Södra. Kontrakt i Kalmar 
stift, innefattar 8 pastorater, se sidan 
125, IV band, och beboddes 1860 af 
41,450 personer. Sedan rikets landska- 
per, efter kristendomens fullkomliga stad- 
gande, blifvit indelade i vissa biskops- 
stift, lades Möre, tillika med flera härader 
i Småland, under Linköpings biskopsstol, 
erhållande således nu samma andeliga 



förman som Östergötland, med h vilket 
det under hedniska tiden egt gemensam 
vcrldslig öfverhet. I påfven Alexander III.s 
bulla af 1177 finner man bevis, att Öland 
och Möre redan då hörde till Linköpings 
stift, hvars biskopar voro skyldiga att 
visitera församlingarna härstädes hvart 
tredje år. 

Mörhult. Ett mantal skatte uti 
W. Thorsås socken, Al! bo härad och Kro- 
nobergs län, är biskopens öfver Wexiö 
stift Olof Cavallii födelseort. Om denne 
för utmärkt flit, drift och skicklighet 
berömde biskop, död 1726, läses en ut- 
förligare lefnadsteckning i Bidrag till 
Lunds Stifts Herdaminne, Lund 1846, 
p. 132 — 138, till hvilken de hänvisas, 
som om honom önska närmare känne- 
dora. Biskopen hade 11 barn, men blott 
en son; denne blef ryttmästare och antog 
namnet Cavallin. Från honom härstam- 
mar den skånska slägten Cavallin. Den 
ännu lefvande slägten Cavallius härstam- 
mar deremot från en kronofogde, yngre 
broder till Olof Cavallius. Hemmanet, 
hvarför i bevillning för eganderätten er- 
lades 1861: 6 rdr 18 öre, hade s. år 6 
åboer. 

Mörke källa. Helsobrunn, nära sta- 
den Sköfde, innehåller lindrigt mineral- 
vatten. Ar 1815 har ett bolag här 
uppfört prydliga byggnader och anlagt 
promenader. 

Mörkö. Socken och patronelt pastoj-at 
af 3:dje klassen, hörande till Södertelje 
kontrakt af Strenguäs stift, Hölebo härad 
och Nyköpings län, innehåller i längd, 
skärgården inberäknad, 2V8 och i bredd 
% mil. Omgifvet på alla sidor af Öster- 
sjön, eller egentligen af en af dess större 
vikar, kallad Mörköfjarden, utgöres pa- 
storatet af den i sednare tider s. k. 
Mörkön, utom 2:ne smärre delar, af 
hvilka den ena, som är belägen på det 
norr om ön varande Näslandet, endast i 
norr är förenad med fasta landet. Söder- 
törn, och den ' andra, som genom ett 
smalt näs sammanbinder Mörkön med 
Dåderön, sträcker sig något inåt sist- 
nämnda ö. Kortaste afståndet från fasta 
landet är vid pass Veo "^i^» ^^^^^' 300 
alnar; längsta åter är omkring % mil. 
Den vik af Östersjön, som omgifver pa- 
storatet, utbreder sig understundom i 
vidsträckta fjärdar, än intränger den 
mellan utskjutande uddar och skapar 



mdrko. 



Korkd. 



167 



vikar, oftast af det behagligaste utseende; 
än åter hoptränges den af holmar och 
skär till smala sund. Öfver allt mötes 
ögat af naturens mångfald. De höga 
klipporna, oravexlande med de behagliga 
vikarna, gifva stränderna ett rikt och 
angenämt utseende. Den största bland 
fjärdarna är Svärdsfjärden, som håller 
omkring 1V4 niil i längden och 1 mil 
i bredden. Himmerfjärden begränsar hela 
östra sidan af Mörkön mellan Mörkö och 
Sorunda socknar och är l'/4 mil lång, 
något öfver V4 mil bred. Den hopträngda 
delen af denna fjärd, som är belägen 
mellan öarna Oaxen i Mörkö och Eegarn 
i Sorunda socken, kallas Regarnström och 
är märkvärdig för dess starka strömdrag 
och djupa vatten. Vidare finnas Wester-, 
Kolsö-, Nora-, Näslands- samt Svalhögs- 
fjärden. Dessa fjärdar äro mestadels 
omgifna af höga och klippiga stränder, 
utom Kolsöfjärden, som förskönas af den 
vackra Kolsö. Af vikar anmärkas Ax-, 
Tok-, Bo-, Lötha-, Fagers-, Tormsta- 
och Kiubbviken. Bland sund, som mellan 
framskjutande ' uddar, angränsande öar, 
klippor eller skär sammanbinda fjärdarna, 
anmärkas Borgsundet; Skanssundet, som 
i bredd innehåller Vig mil, är mycket 
djupt och ligger melhni Näslandet och 
Mörkön samt förenar Näslands- och Him- 
mertjärdarna ; vidare Klubb-, Ketsö-, 
Eriksö-, Pål- och Ledarösundet Det 
fasta land, som omgifves af redan an- 
förda fjärdar, vikar och sund, synes i 
forntiden haft ett helt annat utseende 
än det nu eger, och nuvarande Mörkön 
uppgifves hafva i äldre tider varit delad 
i sex mindre öar: Simonsöö, Myrkwa, 
Homöy Nyckenöö, Kolsö oeh Tunanäs. 
De öar, som ännu äro skiljda från Mörk- 
ön, äro följande: Fifång, som utgör pa- 
storatets yttersta gräns i söder, är mycket 
hög och bergig : Eriksö, s. v. fi-ån Mörkö, 
är mindre bergig fin de andra öarne, 
Långö, Frensö (en vacker holme uti 
Himmerfjärden, är beväxt med löfskog), 
Furuholmen, Käringholmen, Axvikshol- 
marne, Oaxen, Björnö, Ramsö, Doftskär, 
Ekö och Oxenö. Dessutom finnas en 
mängd mindre holmar, äfvensom spridda 
klippor eller skär, som ofta kallas klab- 
bar, med tillägg af den holmens eller 
det hemmanets namn, till hvilket de 
höra. Socknens hela areal kan ej med 
noggrannhet uppgifvas, efter Tham upp- 



tagas 0,409 qvadratmil af land, efter Hahr 
0,470; den sednares uppgift, att 0,5i7 qva- 
dratmil skulle vara insjöar, måste vara 
ett tryckfel, då ingen insjö finnes på ön, 
utan blott mindre bäckar. Forsell upp- 
gifver arealen till 9,465 tunnl., af hvilka 
80 skulle vara vatten. 

Den bergkedja, af hvilken denna 
ö trakt formeras, sträcker sig från n. o. 
till s. v., höjer sig på många ställen 
betydligen öfver vattenytan och slutar 
med en mycket hög bergspets, Fruberget 
(se den art.), 200 fot, fÖr öfrigt märkas 
Axviksberget; Slesshagsberget, som i äldre 
tider hetat Slottshagsberget ; Wäggberget, 
beläget på sockenallmänningen; Wård- 
kasberget, hvarpå den sista vårdkase upp- 
restes år 1788; det är äfven ett af de 
högsta och slutar öns höga bergskedja i 
söder. Bergshöjderna betäckas af den 
smärre s. k. marskogen; bergens sidor af 
den resliga furen. I dalarna och på 
fuktig mark träffas granen, löfskog i 
ängarna och på de flesta holmarna i 
östra skärgården. Ek finnes nästan öfver 
hela ön. På Kolsö träffas äfven de säll- 
syntaste trädslag. Svårligen kan något 
i medlersta delen af Sverige vildt växande 
träd uppgifvas, som icke der finnes, då 
man undantager boken. Märkligt är, 
att på östra sidan af ön björkskogen är 
tämligen ymnig, men på hela den vestra 
deremot nästan ingen björk finnes. En- 
dast trenne slätter finnas af någon bety- 
denhet, en vid Hörningsholm, den andra 
vid kyrkan, den tredje omkring Tuna. 
Kärr och mossar finnas väl på åtskilliga 
ställen mellan bergen, men få af någon 
betydlig storlek. 

Bland märkvärdigare brunnar och 
källor märkes den s. k. Jutbrunnen, be- 
lägen i en flygel af Hörningsholm. Den 
är uppkommen genom en sprängning i 
klippan och är betydligt djup; vattnet är 
dock ej helsosamt. Oxakrogen, nära Hör- 
ningsholm, är den enda källa på ön, 
som har förträffligt vatten. Kyrkkällan, 
belägen nära fattighuset. De öfriga käl- 
lorna hysa antingen mer eller mindre 
sälta eller äro de mineralkällor, af hvilka 
finnes ett stort antal. Bland dessa mär- 
kes isynnerhet Svartkällan i Nygårdsäng, 
som har mycket starkt jernhaltigt vatten 
och är så stor, att den ensam vore till- 
räcklig för alla Sveriges brunnsdrickare. 

Ehuru inga särdeles märkvärdiga an- 



168 



Mörku. 



Hörkö. 



tiqviteter finnas inom församlingen, upp- 
täckas likväl ättehögar, stenläggningar, 
runstenar m. m. hvilka nogsamt vittna, 
att dessa klippor äfven i uråldriga tider 
varit besökta. Ättehögar finnas på åt- 
skilliga ställen; den största af dem ligger 
i Nora gärde i kretsen af flera mindre 
högar. Denna är 120 alnar i omkrets 
och har 4 alnar i lodrät höjd, men har 
dock synbarligen varit mycket större i 
forntiden. På spetsen finnes till ättehäll 
en bautasten, hvars höjd är 3 och dess 
bredd IV2 ^^^- Stenrör eller stenkullar 
äro sällsynta. Det största träffas på ett 
berg i prestgårdes hage, ett annat större 
finnes vid Pålsundet. Ett och annat fynd 
af antiqvijteter är äfven i sednare tider 
gjordt. Ar 1822 funnos af en dräng, 
enligt en berömd fornforskares intyg, 
tvänne s. k. Celtiska vapen, förfärdigade 
af den vanliga uråldriga metallen, bland- 
ningea af koppar och tenn. Äfven en 
kanonkula af 3% tums diameter blef 
funnen 1817 under plöjningen af Lofs- 
ängen. Kulan var mycket tärd af rost. 
Jättegrytor, dessa koniskt nedåt i bergen 
utgräfda hålor, finnas äfven på åtskilliga 
ställen i sluttningar af bergen. De kallas 
af allmogen härstädes Jättkällor, och den 
största af dem träffas på Fifång och 
innehåller 1% aln i diameter och nära 
2 alnar i djup. Bland mindre bestämbara 
minnesmärken räknas Jungfrukullen, en 
med stenar och jord planerad och af- 
kulirad spets af samma klippa, på hvil- 
ken Hörningsholm är beläget. Gums- 
hjrkan, en grotta uti sluttningen af ett 
kalkberg på ön Oaxen, med en betydlig 
höjd och 18 alnars diameter. Enligt 
gamla berättelser skall fordom gudstjenst 
här hafva blifvit hållen, hvarför denna 
grotta fått namn af kyrka. Namnet 
Gumskyrka härleder sig deraf, att denna 
grotta vid infallande regn och oväder är 
en tillflyktsort för de på holmen betande 
fåren. Ibland de många besynnerliga 
former, i hvilka de härvarande bergen 
framställa sig för den uppmärksamme 
åskådaren, och hvilka alla vittna om de 
våldsamma skakningar, som naturen i 
uråldriga tider undergått, utmärker sig 
såsom ett verkligt naturunder den s. k. 
DJefvulsvägen, som är en 9 alnars bred 
öppning genom en hög klippa på en af 
Axviksholmaime. De trenne skansar, som 
finnas inom församlingen, äro belägna: 



en på yttersta spetsen af Näslandet bred 
vid Skanssundet, den andra på Furu- 
holmen bredvid samma sund, midt emot 
den förra, och den tredje på Karsholmen 
vid Pålsundet. Dessa skansar äro an- 
lagda 1623 på konung Gu&taf II Adolfs 
befallning, med afsigt att afhålla konung 
Sigismunds flotta från att intränga i 
skärgården. Af konung Carl XI voro 
de ansedda så nödvändiga, att, enligt 
anteckningen i denna konungs dagbok 
han sjelf i egen person visiterade dem. 
Afven finnas ställen, hvilkas benämningar 
röja någon historisk märkvärdighet. Så- 
dana äro: Thorshro mellan prestgården 
och Nora, möjligen har den någon ge- 
menskap med den nära invid belägna 
stora ättehögen ; Gyllinggatan, Prestbrin- 
karne, Bruhell, Amhjöriiskälla ra. fl. Att 
socknens äldsta historia, liksom historien 
om Hörningsholm bör sökas uti Wikinga- 
tiden, bevisa flera af de nu anförda ål- 
derdomsminnen, såsom de här befintliga 
sjömärken, skeppsformer m. fl. Om sjö- 
konungen Hjorvard Ylfings gästnmg hos 
konung Granmar omnämndes något under 
art. Hörningsholm. Namnet vargar, 
hvilket än i dag tillägges öns invånare, 
var också fordom ett namn på vikingarna. 
Först med år 1300 börja de urkunder, 
som gifva församlingens historia den 
chronologiska bestämdheten, så i politiskt 
som i ekklesiastikt hänseende. Mörköu 
räknades äfven bland de egendomar, 
hvilka hertigarne Erik och Waldemar 
undantogo uti delningen med sin broder, 
Birger Magnusson, den 20 Juli 1310. 
Redan i 13:de seklet hade församlingen 
sin egen lärare, och uti det näst påföl- 
jande finna vi vid indelningen afStreng- 
näs stift uti de 3 prosterierna: Söder- 
manland, Nerike och Törn, att Mörkö 
räknades till det sistnämnda. Ar 1300 
betaltes af socknen en mark i s. k. visi- 
tations- eller prostpengar, och till Sig- 
mund! prtebenda hörde år 1331 flera 
hemman inom denna socken. Mörkö 
namnes äfven ibland de socknar, som 
omkring år 1440 erlade penningar till 
biskopen för nattläger under hans resor; 
och anföres äfven uttryckligen, att den 
betalte endast för en natt. Och ibland 
ohyggliga händelser, dem häfderna för- 
varat från dessa tider, finna vi uti Rira- 
chrönikan, att en vid namn Joh. Flera- 
I ming, år 1330, misshandlade en qvinna 



JAörkö. 



lörkö. 



169 



på Mörkö, med våld beröfvade henne hen- 
nes ära och upphängde henne sedan uti 
rök. De många iiendtliga ströfverier, 
som under fordna tider ötVergått denna 
socken, härleda sig både från dess läge 
och dess grannskap med Hörningsholra, 
hvars rikedomar och prakt, isynnerhet 
under de barbariska tiderna, voro en 
lockbeta för fiendens roflystnad, och hvars 
egare dessutom var ett mål för det en- 
skilda hatet under Christian II: s grymma 
regering. Men hnru lätt förbiser man 
icke de olyckor, hvilka detta ställe ådragit 
den kringliggande nejden ! Hvarje svensk, 
med kärlek till sitt fädernesland, med 
aktning för dera, som bidragit till dess 
ära och storhet, kan icke utan en hög 
känsla betrakta det ställe, der Johan 
Baner tillbragt sin barndom och genom 
Försynens hand blifvit skyddad under 
den vådligaste lifsfara, der Christina Gyl- 
lenstjerna uti sin lugna husliga krets på 
sin sons uppfostran och sina underhaf- 
vandes väl använde de stora egenskaper, 
hvilka hon i förtviflans stund ensam för- 
gäfves slösade på sitt suckande fädernes- 
land, och der Gustaf Wasa aflade ett af 
de första profven på den kraft och det 
mannamod, för hvilka tyrannen snart 
darrade, och genom hvilka han på gruset 
af det krossade fäderneslandet åter upp- 
reste den uråldriga thronen. 

Den sista af de förödelser, som öfver- 
gått denna socken, var Ryssarnes härj- 
ning 1719. Enligt ännu lefvande åldriga 
personers berättelser efter sina fäder, har 
allmogen erhållit första underrättelsen om 
fiendens snara ankomst af det från skan- 
sarna afmarscherande krigsfolket, hvilket 
sagt: nu slippa ni oss; men snart komma 
andra, som göra er mer ondt. Efter 
dessa underrättelser lärer också allmogen 
samfäldt öfvergifvit sina hemvist. Många 
af de flyende hunno dock icke längre 
än öfver Ullsundet, upp på den närlig- 
gande höjden, innan de sågo Hör- 
niugsholm brinna. Af fiendernas tvänne 
galerer, som härjade denna skärgård, har 
den ena ankrat uti Axviken och den 
andra vid Eadön. På denna holme synas 
än i dag leraningar efter kokgropar och 
baracker. Från dessa tvenne hufvud- 
stationer hafva fienderna sedan utfarit på 
smärre båtar, för att fullborda sina grym- 
heter, i synnerhet ifrån Axviken, emedan 
de på det derintill liggande berget (Ax- 

V. 



viksberget) haft sina poster utställda, för 
att trygga sig mot öfverrurapling. Under 
dessa härjningar hafva alla byggnader på 
Mörkön blifvit uppbrända, utom en bod 
vid hemmanet Tokvik, hvilken ännu står 
qvar såsom ett sorgligt minne af dessa 
rysliga tider. Denna nästan totala öde- 
läggelse gör en ny epok uti församlin- 
gens historia. Af allt, som kunde för- 
störas, blef nästan intet öfrigt. 

Socknen är nu vida mer bebyggd 
än den var före denna katastrof. Högst 
få gamla byggnadsplatser finnas, utom 
på sådana ställen, der flera mindre bo- 
städer blifvit sammanslagna, eller der 
torpställen blifvit lagda till det hemman, 
på hvars egor de varit belägna. Och af 
de större obebodda öarna, Björnö och 
Oaxen, har den sistnämnda sannolikt och 
den förstnämnda med visshet i äldre tider 
varit bebodd. 

Socknens allmoge delar sig uti tvenne 
klasser, af hvilka den förra består af 
infödingar eller sådana, hvilkas förfäder 
iirån urminnes tider vistats inom sock- 
nen, och den andra, som är mycket tal- 
rikare, utgöres af dem, som i sed n are 
tider inflyttat ifrån nästgränsande socknar. 
Dessa särskilda folkstammar, ehuru redan 
mycket blandade, skilja sig isynnnerhet 
uti kroppsbildning, sp)råk, klädedrägt m. m. 
I seder och lefnadssätt äro de deremot 
hufvudsakligen lika, hvilket troligen här- 
leder sig af den gamla regeln : att man 
bör taga seden, dit man kommer. Hos 
infödingarna är karlarnas kroppsbildning 
mera fast och starkt byggd än reslig; 
håret i allmänhet mörkt och ögonen 
bruna. Ovinfolken äro merändels fet- 
lagda med grofva lineamenter och brun 
hy, dessutom storväxta, särdeles i skär- 
gården. Bland de inflyttade äro kar- 
larna mera resliga och fetlagda, deras 
qvinnor vanligen mindre, med en fördel- 
aktigare kroppsbildning och merändels 
blonda. I afseeude pä klädedrägten be- 
håller en och annan bland de äldre in- 
födingarna sina förfäders bruk. Karlarna 
bland dessa nyttja mycket kort rock 
med tvärfickor och mycket stora fick- 
luckor, lång väst, vid rund hatt och vida 
stöflar. Den enkla drägten, som förr 
skiljt denna församlings innevånare ifrån 
andra, synes dock snart ej mera. Sednare 
tiders fåfänga utplånar äfven härutinnan 
alla spår efter forntidens enfald. Brist 

22 



17*0 



lörkö. 



^örkö. 



på haridtverkare inom socknen gör, att 
sådana måste hemtas från nastgränsande 
städer. Dessa förändra karlarnas kläder 
efter, hvad de kalla, modet; och qvin- 
nornas fäfånga underliålles af kringvan- 
drande Westgötar, Flera karaktersfel 
skulle äfven kunna anmärkas hos denna 
allmoge. Afunclen, svenskarnes urgamla 
nationalfel, och en öfverdrifven höflighet, 
som alltid röjer fattigdom på upprik- 
tighet och hjertlighet, äro bland de syn- 
baraste. Bränvinssuperiet är dessutom, 
tyvärr! äfven här den Nidhögr, som 
tärer på folkets physiska och mora- 
liska kraft. Man bör likväl göra denna 
sockns innevånare i allmänhet den rätt- 
visa, alt flera ibland dera finnas, hos 
hvilka den ärlighet och uppriktighet 
icke saknas, som alltid varit hufvud- 
dragen i svenska allmogens karakter. 
Jemte tillbörlig omtanka för sina barns 
undervisning i kristendomen hafva många 
af dem sjelfva mycken känsla för reli- 
gionen. Uti deras arbete saknas må 
hända den drift, som utmärker den 
verksammare svenska jordbrukaren ; men 
detta fel bör öfverses, då man vet, att 
tiden delas mellan jordbruket och fisket, 
hvilket sistnämnda genom en någon gång 
erhållen oväntad, betydligare vinst drager 
högen ifrån åkerbruket, som fordrar en 
mer uthållande ansträngning af den 
arbetandes krafter och hvaraf vinsten, 
som alltid sent skördas, sällan med nog- 
grannhet beräknas. Uti allmogens sed- 
vanor blandar sig väl ännu någon vid- 
skepelse; men att den i fordna dagar 
varit större bevisas af ett visitations- 
protokoll af år 1764, då församlingen 
varnades för ojjrande och signerier. Men 
dessa tider äro förbi och den bättre upplys- 
ning, som blifvit utbredd genom en allmän- 
nare religionsundervisning, har verkat en 
förändring, som allmänna lagen (Missg.- 
Balken 1, 2, och 3 kap.) ej förmått 
åstadkomma, 

Folkmängden, hvilken år 1766 ut- 
gjorde endast 561 personer, liar sedan, 
med få undantag, årligen varit i tillta- 
gande och uppgick år 1826 till 1,056 och 
1855 till 1,128, men hade år 1860 åter 
nedgått till 1,062 personer. — Bergen 
bestå till det mesta af granit, eller så 
kallad gråsten; kalksten är mycket all- 
män. Lerarter finnas här af mångfaldig 



beskafi'enhet. — Ortens näringar äro 

åkerbruk, något ängs- och skogsbruk, 
sjöfart med några båtar samt fiske. 

Kyrkan, belägen nästan midt i för- 
samlingen, är till större delen uppbyggd 
af gråsten och försedd med ett vackert 
spåntak. I förra tider var hon betydligt 
mindre; men åren 1788. 89 och 90 
blef hon betydligt tillbyggd och tillika 
förändrad till korskyrka. Den är invän- 
digt från öster till vester 50 alnar lång 
och uti korset från norr till söder 34V2 
alnar. Hon är prydd med grafchor för 
slägterna Baner och Bonde; i Bondeska 
grafchoret under altaret ligger en Carolin 
begrafven, den under Hörningsholm om- 
nämnda landshöfding N. Bonde (död 
1760), hvars biografi är intagen i Bio- 
grafiskt Lexikon, Ny följd. Bland kyrko- 
herdar må näranas på 1820-talet Carl 
Ulrik Ekström, sora författat en beskrif- 
ning öfver socknen, hvilken ligger till 
grund för den vi nu sammanfattat. Folk- 
skolan är stiftad af grefve Nils Bonde 
1813. Till ett sockenbibliotheks upp- 
rättande har öfverste-kamraarjunkaren 
Trolle Bonde på Säfstaholm 1862 skänkt 
hit en värderik samling af 150 goda 
och väl inbundna böcker jemte bokskåp. 
Egaren af Hörningsholm har jus patro- 
natus till församlingen. 

Socknen, som gränsar i norr till Ytter-Järna 
och Grödinge, i öster till Sorunda, i söder till 
Thorö och Trosa samt i vester till Hölö socken 
innehåller 37 V4 mänt., hvaraf 3.03/^ frälse, 
11 .'o krono, taxerade 1861 till 281,620 rdr 
rmt; kronotionden utgår med 39 t:r 6 kappar 
säd, deraf 12 t:r till pastor i Trosa stad, 2t)^^^ 
t:r äro kronan behållna. I bevillning erlades 
1861 efter I art. 164 rdr af 533 personer, efter 
II art, erlades 325 rdr 25 öre, I folkskoleafg. 
erlades 153 rdr II öre. — I socknen märkes: 
Hörningsholm med 29 V2 mänt, underlydande, 
hvarom se den art. — ^.'2 mänt, Eriksö, V/^ 
Fifång, ^/^ Gullberga, ^4 Barburen, */^ Wreta, 
lyda under Tullgarn, som eges af enkedrottning 
Josephina. — V g mänt, Egelsvik, Oai kalkbruk 
(tax. till 12,000 rdr) egas af enkefru Clara 
Bonde. — ^/g mänt Egelsvik af grefve Bondes 
arfvingar. Endast V2 luant, Egelsvik eges af 
4 bönder. — Pastorsbostället, som kallas Botten, 
består af • '2 mänt. nytt och '/2 mänt. gam- 
malt frälse och är beläget midt i socknen, nära 
V4 mil söder om kyrkan. Det har en icke 
obehaglig belägenhet på en låg bergkulle, om- 
gifven af gärden och ungar, och har på ena 
sidan utsigt åt Saltsjön. Manbyggnaden, hvilkeu 
är uppförd af sten under tegeltak, är byggd år 
1783 på bekostnad af dåvarande egaren till Hör- 
ningsholm samt för everldliga tider skänkt till 
församlingen. Byggnaden är 29 alnar lång, 



IQorlanda. 



Ifloriiorsbprg. 171 



I7V2 alnar bred och 6 alnar hög. I äldsta 
tider var hemmanet Tramstad prestboställe ända 
till år 1555, dH Svante Sture tillbytte sig det 
af kronan mot en gård Gjädderum, tillika med 
en äng och torpet Sunskarstorp uti Torpa socken 
och Wester-Rekarne. Från denna tid uppbars 
tionden från församlingen samt öfriga presträt- 
tigheter utaf egaren till Hörningsholm, hvar- 
emot pastor bodde på sistnämnda ställe och der 
erhöll underhäll och lön. Sådant var förhällan- 
det till år 1647, då grefvinnan Ebba Lejonhuf- 
vud, Svante Stures enka, lemnade pastor rättighet 
att af socknen uppbära all tionde och öfriga 
presträttigheter. Ar 1652 skänktes nuvarande 
bostället af nämnda grefvinna, med förbehåll att 
pastor icke skulle hafva rättighet att af Hör- 
ningsholms säteri fordra någon tionde. — V2 
mänt. Skjäsa är skollärareboställe. — Adress: 
Södertelge. 

Mörlunda. Konsistorielt pastorat af 
3:dje klassen, hörande till Aspelands 
kontrakt af Linköpings stift, utgöres af 
Mörlunda, modersocken, och Tveta, an- 
nex, samt innefattar 63 mänt., bebodda 

1860 af 5,421 personer. — Mörlunda 
socken uti Aspelands härad af Kalmar 
län, belägen 3% mil s. från Wimraerby 
— vid 310 fots höjd öfver hafvet — 
omgifves i vester af Tveta, i norr af 
Christvalla, i söder af Högsby socken 
samt omfattar en areal af 2,648 qvadrat- 
mil, hvaraf 0, 171 äro insjöar. Pastoratet 
utgör en dalsträckning omkring Emmån. 
På ömse sidor om denna å är marken 
jemn, bestående af åker, äng, mossar 
och kärr. Denna del uppgifves af Djur- 
berg (år 1818) öfversvämmas som oftast 
af ån under vårtiden ; huru vida denna olä- 
genhet bllfvit afhulpen på senare åren, 
är ej kändt. Rådande jordmånen är der 
sandmergel. Den öfriga delen af pa- 
storatet är bergaktig, med sand till 
jordmån. Skog växer till behof. Ar 
1810 beboddes socknen af 3,376, år 

1861 af 4,336 (utskrifningsraanskapet 
utgjordes af 166 man) och d. 1 Juli 

1862 af 4,436 personer; den innefattar 
SS^/g mänt. skatte, 4V8 krono, 10 frälse 
med en eg.rätts-afgift af 430 rdr rmt. 
Socknens namn härleder Craelius af Mör, 
en sidländ jord, och lund, förmodligen 
den offerlund, som varit i Tulunda eller 
Lundtorp. Kyrkan, byggd dels af sten, 
dels af trä, är mycket gammal; hon af- 
brändes af Danskarne 1567. Barnun- 
dervisningen bestrides i både fast och 
flyttbar skola af 2 examinerade lärare; 
skolbarnens antal utgjorde 1862: 707, 
deraf dopk 373 undervisades i hemmen. 



En runsten är inmurad i kyrkoväggen, 
en annan ligger framför sakristidörren. 
Man har på Stora Åby egor anmärkt 
ett berg med underjordiska gångar, — det 
har blifvit kalladt Häringe eller Wä- 
ringe kyrka, — samt på Moreho egor ett 
annat märkvärdigt berg, kalladt More 
Castell, under hvilket Moreån löper, och 
finnas uti berget åtskilliga rum. An- 
tingen detta berg varit begagnadt till 
boning af våra hedniska förfäder, eller 
om naturen danat det sådant, är ovisst; 
det sednare anser Craelius vara troligast. 
Gårdar och byar m. m. Ostranäs säteri (se 
art.). — Ryngsnäs, hvarunder lyda J V4 Westranäs 



1/ 
Djupedal. ^ 



Ajlingetorp, ^j^ 
1^ Gässlingsäng, ' '- 



L:a Bölö, Va 
Persmåla, V^ 



rdr), 1 tuUmjölqvarn med 4 par stenar, allts. 
med en eg.rätts-afgift af 35 rdr 62 öre. — 
*/2 raant. Mörlunda, egdes af handl. Råberg i 
Kalmar, */o mänt. ibm af handl. Petersson. 
V2 Rosenvik, Vg Hult egas af^herr J. Thun- 
berg. — V^32 Sörebo. — 1 Ackeryd har 2 
egare. På Asjögle hemmans egor finnas 1 tuU- 
mjölqvarn, 1 såg, 1 färgeri och 1 vadmalsstamp, 
allts. med en eg.rätts-afgift af 8 rdr 43 öre. 
På Bölö egor finnes ett pottaskebruk. På 1740- 
talet var ett spinneri inrättadt i socknen. Bo- 
ställshemraan äro 1 Aby, fanjunkare-, 1 Lund- 
torp, kyrkoherdeboställe, V2 Mörlunda, är en 
reducerad donation från grefvinnan Hedvig Mör- 
ner och år 1683 anslaget till komministersbo- 
ställe. */'2 Mörlunda är kronolänsnians-, 1 '/s 
Ackerö, sergeantboställe. Öfriga hemmanens 
namn äro Broddevikstorp, Bockara, Borg, Björn- 
Ixult, Bölemåla, Fargshult, Fagerliult Granshult, 
Hyltan, Hult, Jngebo, Koppraböle, Kängsebo, 
Källtorp, KuUtorp, Libbershidt Mossebo, Näshult, 
Ruda, Sännersiad, Smälterum, Skogen, Tigerstad, 
Tulunda, Trandenäs, Urkullen, Tillingeberg, 
Osiingsö, Haddetorp, Lumsebo, Pinkaremåla, — 
Under påfviska tiden utgjorde socknarne Mör- 
lunda, Tveta, Målilla, Gorfveda och Lönneberga, 
som utgöra något mer än halfva Aspelands härad, 
en fjerding, kallad Mörlunda fjeråiug. — Adress: 
Wimmerby och St. Aby. 

Mörlunda. Marknadsplats och post- 
station sedan 1 Juli 1862, uti Hofs 
socken, Gäseneds härad och Elfsborgs län. 

Mormon. Gård uti Hammarö soc- 
ken. Carlstads härad och län, består af 
^/\ mänt. skatte och eges med under- 
lydande 1 mänt. Djupsundet af posses- 
sionaten E. O. Palm. Utsädet uppgifves 
till 70 t:r; eg.rätts-afgiften för det hela 
var 1861: 15 rd]?^rmt, hvaraf 3 rdr för 
hemmanet Mormon. 

Mörnersberg. Sågverk uti Nors 
socken i Wärmland, privilegieradt den 
24 Mars 1760 till 1,000 toKter timmers 
försågning; se vidare art. Edsvalla bruk. 



172 



förrum. 



nörrum. 



Mörrums och Elleholms socknar äro 
belägna mellan 56" IQ' och 56" 15' 
nordlig latitud samt 3» 14' och 3^ 23' 
vestlig longitud från Stockholms obser- 
vatorium och i Blekinge län, % mil 
n. v. från Carlshamn. I vidd håller 
Mörrums socken 70,791 qvadratrefvar = 
12,641 tunnl. 8 kappl.; största längden 
är lVi8> och bredden 'V3 mil. 

En större slätt utbreder sig kring Mör- 
rums kyrka, sträckande sig på ömse sidor 
om ån och upptager i sina förgreningar 
en del af Hästaryds, Mörrums, Tångens 
och Widtsköfle byars inego-områden. En 
annan mindre slätt anträffas vid Wek- 
rum. Norra delen af socknen liknar en 
skogsbygds omvexlande karakter och är 
mer bergbunden; men några större 
slutna skogar finnas icke. Stillastående 
vatten äro: Bromåla-, Rue- och Lillegöl 
samt i gränsen mot Jemshögs socken, 
Trehörnesjön, Tvesjön, Brötagöl, Tve- 
och Löftesgöl. Af rinnande vatten äro 
att nämna: Mörrums-å, som utgör af- 
loppet från Helgasjön och Asnen i Små- 
land och gör till en del gräns mot 
Asarum, går derefter in i Mörrums och 
sedan i Elleholms socken, der den ut- 
faller i hafvet. Östra Orlunds-ån, kom- 
mande från sjön Orlund, utgör gräns 
först mot Jemshögs samt sedan mot 
Garameltstorps socken; Gillabrobäck, som 
delar socknen i tvänne delar, hvaraf den 
vestra tillhör Listers och den östra 
Bräkne härad; vidare utgör denna bäck 
gräns emot Elleholm, h varefter den ut- 
faller i hafvet, sedan den utgjort först 
härads- och derefter sockenskilnad. 
Rådande jordmånen är sandmylia, som 
på åtskilliga ställen är ganska djup, 
men oftast endast några tum. Eran 
höjderna utbreder sig en lätt sand, stund- 
om mojord, hvaremot å slätten vid 
Wekerum, äfvensom å åtskilliga andra 
mindre slätter utmed hafskusten en lera 
förekommer, som innehåller många upp- 
slammade jordarter, och hvilken, under 
vanliga gynnande temperatursförhållande, 
anses mest drifvande. A Mörrums och 
Stensnäs egor anträffas mergel. Af 
egovidderna äro till Mörrum c:a Vie 
och till Elieholm V15 åker och äng. 
Betesmarkerna äro ganska steniga, syn- 
nerligast på höjderna, der äfven bergs- 
klippor uppskjuta, hvilka innehålla dels 



grå, dels rödaktig granit, eller en bland- 
ning af qvarts, fältspat och glimmer. 
De mineralkällor, som finnas, begagnas 
icke. — Hemmantalet är 43^%* mänt., 
hvaraf 41 skatte, IV4 krono, 1^24 frälse, 
med 158 åboer. — Eolkmängden var 
år 1805: 1,751, år 1855: 3,498 per- 
soner. Enligt 1859 års folkmängds- 
tabeller funnos då 8 af presteståndet, 
21 ståndspersoner, 27 borgare på lan- 
det, 2,071 af bondeståndet, 1,083 alla 
andra, s:ma 3,210; år 1860 var folk- 
mängden 3,299 personer. Uti hela pa- 
storatet uppgick folkmängden 1862 till 
3,759 personer. Allmogen bibehåller 
ännu den gamla välkända Blekingsdräg- 
ten, utom en och annan af den manliga 
personalen, som på senare åren börjat 
antaga en nyare snitt på sin tröja. In- 
husbyggnaden är merändels ett envå- 
ningshus. Uthusen utgöras vanligen af 
tvänne mot inhuset vinkelrätt stående 
byggnader, oftast uppförda af sprängd 
sten. En drängs årslön uppgår till c:a 
80 a 100 rdr och en pigas till 35 ä 40 
rdr, oberäknadt kosten. 

Hufvudnäringarne äro åkerbruk, bo- 
skapsskötsel och fiske samt hittills äfven 
bränvinsbränning. Sedan 30 år tillbaka 
hafva enskiften och laga skiften öfvergått 
nästan alla byarna. Åkerjorden är lätt- 
brukad, utoni der den styfvare leran fö- 
rekommer. Ängen är otillräcklig mot 
den åkervidd som finnes, hvarföre en 
del af gamla åkern, äfvensom de nyod- 
lingar, som dertill äro tjenliga, besås 
med gräsfrö. Medelafkastningen af än- 
garna uppgifves till 2 lass på tunnlandet. 
Skogstillgången är ringa och består huf- 
vudsakligast af buskar och ungskog, utom 
på ett och annat ställe, der omtänk- 
samma egare sparat sin skog. Träd- 
slagen äro ek, bok, rönn, ask, sälj, asp, 
al, björk, hassel, gran, tall och en. 
Byggnadsvirke köpes från andra orter. 
På bränntorf finnes tillgång. Biskötseln 
är i aftagande, jagt idkas endast till 
förströelse. Salpetertillverkningen har 
nästan upphört. Tvänne tegelbruk fin- 
nas och i Mörrums-ån 8 tullmjölqvarnar 
med tillsammans 16 par stenar, sikt- och 
grynverk. Fisket i Mörrums-ån är mycket 
lönande, och orten har från äldre tider 
tillbaka varit bekant för sitt laxfiske, 
hvari äfven kronan eger del. Hvar och 



Hörrum. 



Mörriiiti. 



173 



en hemmansåbo vet både sin ort och 
tid, huru länge och hvarest han får fiska. 
Hvart och ett ställe, der fiske förrättas, 
har sitt eget namn; de äro: Kungshron, 
Grindarne, Trekaren, Capadosia, Norra 
noten, Gispan, Mölleholmen, Stillet och 
Honsten. Kungsådran lemnas öppen 
för kronans enskilda fiske. Det bort- 
arrenderas på 3:ne år hvarje gång genom 
auktion, och uppgick arrendet dera vid 
sisthållna auktion till 5,100 rdr rmt. De 
hemman, som hafva del i fisket, måste 
vissa tider om året inlemna en viss del 
af sin fångst i laxboden till kronans 
rätts innehafvare. Laxen fångas dels i 
dertill bj^ggda kar, dels tages den med 
not och håfvar. Inskärsfisket är mindre 
gifvande. I strömmen eger någon flott- 
ning af timmer rum från Småländska 
gränsen till lastageplatsen Svängestad 
på en längd af 2 mil. 

Afsättningsställen för socknarnas pro- 
dukter äro: Carlshamn, Sölvesborg och 
Pukaviks lastageplatser. 

Wekerums rote, 6V4 niant., som af- 
skiljes från den öfriga delen af socknen 
genom Gillabrobäck, lyder under Bräkne 
härad. Socknarne, hvaraf Mörrum är 
moderförsamling och Elieholm annex, 
utgöra ett regalt pastorat af 3:dje klas- 
sen (förut af 2:dra klassen) och lyda 
till Listers och Bräkne häraders kontrakt 
af Lunds stift. Kyrkan, bestående af 
skepp och chor med basiliketak och 
rundel med bjelmhvalf, är byggd af 
gråsten, hvitmenad samt försedd med 
en rymlig läktare; hon fick 1846 en 
förlängning i vester. Tornet är försedt 
med ett större tornur. Sakristian blef år 
1727 tillbyggd genom prosten Aqvilinii 
försorg; öfver honom jemte hans fru ser 
man i kyrkan ett epitaphium; äfven 
finnas der trenne grafstenar med inskrip- 
tioner. 

Inom Mörrum finnas 4 och i Elle- 
holm ett skolhus samt 4 antagna skol- 
lärare, som i dem meddela undervisning 
för 597 barn. Kyrkokassan utgör 2,000 
rdr. Under namn af Santesonska stif- 
telsen har enkefru Gustafva Plitt depo- 
nerat ett kapital af 10,000 rdr samt 
kyrkovärden Lars Mattsson 2,000 rdr. 
För första årens ränta af förstnämnda 
kapital har ett fattighus blifvit uppbygdt. 
Fornlemningar, Vid sydvestra sidan om 



vattenfallet i Mörrums å jemte vägen 
ligger en sandås, hvarå räknas 34 bauta- 
stenar, af hvilka flera genom grus- 
hemtning omkullfallit. Af dessa bauta- 
stenar hålla de mindre fem, de större 10 
fot i höjd. Säkerligen tillkännagifva 
dessa stenar en valplats, der det i en 
forntid har gått ganska blodigt till. — 
I socknen förmärktes d, 7 Febr. 1862 
häftiga och på h varan dra följande jord- 
stötar, af hvilka somliga voro så starka, 
att å ett och annat ställe möblerna flyt- 
tades i husen och marken remnade på 
V4 mil, så att en spricka i densamma 
uppstod af 1 till 2 tums bredd. Under 
konung Carl XLs vistande i Mörrum 
skall han en gång varit i lifsfara, der- 
igenora att en snapphane stod vid en 
buske och riktade sin uppspända bössa 
mot honom, som då for förbi; men det 
skall hafva händt, att ett löf just i det- 
samma kommit för sigtet, så att mörda- 
ren hindrades derigenom från sitt uppsåt. 
Af historiska tilldragelser må nämnas 
följande: Under året 1564 infunno sig 
Danskarne under grefven af Schwarz- 
burg i Blekinge med 6 fänikor knektar 
och 3 geschwader ryttare, hvilka sam- 
lades vid Mörrums bro d. 27 Sept., i 
uppsåt att hindra Lycka fästnings upp- 
byggande, hvilket ock lyckades derige- 
nom, att Svenskarne sågo sig tvungna 
öfvergifva fästet. Den 21 Juli 1678 
hade de Danska åter gjort landgång och 
sökt att bemäktiga sig passet vid Mör- 
rum; men major Bengt Månsson, med 
200 Småländningar, bortjagade dem med 
stor förlust. Då Danskarne åter efter 
det olyckliga Pultawa-slaget inföllo i 
landet, aflät general-guvernören i Skåne, 
grefve Stenbock, den 17 Jan. 1710 
från högqvarteret Mörrum ett bevekligt 
bref till rikets samtliga inb^^ggare, dem 
han med värma uppmanade att »gå man 
ur huse» och samlas för att försvara 
Skåne, som »är Sveriges brödkorg», och 
de andra provinserna, så att fienden må 
förhindras i sitt uppsåt att tränga in i 
Blekinge, gå till Carlskrona och förstöra 
skeppsflottan. Detta sätt att skaöa folk 
lyckades. Efter hand samlade sig stora 
skaror ifrån flora landsorter, och fastän 
de voro illa klädda, illa beväpnade samt 
oexercerade och i början hos fienden 
väckte åtlöje, visade de dock, när deras 



174 



Mörriinis-å. 



.Hörtelek. 



mod och kraft behöfdes, att de kunde 
strida för konung och fädernesland; se 
art. Helsingborg. 

Jordeboks- och heraraantalsräntor 
utgå med 608 rdr 25 öre. I bevillning 
lör inkomst af jordbruk, löner och all 
annan efter II artikeln erlades 1860: 
875 rdr 78 öre, för bränvinsbränning 
år 1859: 4,524 rdr 76 öre. Krono- 
tiondeu utgöres med 16 t:r I9V3 ^P^' 
råg, 33 t:r 26-/3 ^P^' ^^rn. Statsbi- 
dragen uppgå pr medium till mer än 
5 % af egendomarnes för bevillning 
uppskattade värde, 660,190 rdr rmt (år 
1860.) 

Gårdar och byar: Pastorsbostället ^,'3 mänt. 
Hästaryd. Klockaren har till boställe gatuhuset 
^ 10 Hästaryd. — "/g mänt. Hultet är kro- 
nolänsinansboställe. refvar 

Uti Bräkne härad åker. S:ma. 

Röfvabygget '' uts.fr. ^ mänt. 125. 1,158. 
Wekrum^ kr.sk. 5^ d:o 1,405. 8,043. 

Listers härad 
Gälleryda^ uts.fr. } d:o 328. 1,285. 
Hästaryd'^ kr.sk. 3^ d:o 1,403. 4,290. 
Mörrum^ d:o 13^ d:o 6,324. 15,352. 

Galleryda^ d:o 2 d.o 737. 3,025. 

Björkenäs ^ d:o 1 d:o 562. 1.865. 

Mellanbäclc d:o 1^ d:o 325. 2,375. 
Widtsköfie^ d:0 .^ d:o 454. 1,120. 

Ofriga hemmanen äro: ''/g Kråketorp, ^,\ Sker- 
pinge, \^/,^ Gustafstorp, <*/4 Ruan, '//, Brinka- 
rnåla, V3 Björstorp, ^/g Kvrssamo, V2 Torsta- 
boda, ^/g Läppareboda, V'2 Wällust, '^1^ For- 
neboda, */g Tången, •*/§ Flueryd, V2 Bökemåla, 
^/g Lönnemåla, */4 Ruemåla, ^/g Fähallen '/r 
Bräkneboda, V2 Hjorthallen, ^/^ Faråkra, V2 
Br omåla, ^/^ HuUaboda, V2 Ekeberg, ^/g Kyck- 
lingeryd, */2 Rosenholm. Maglöholmar, 32 ref- 
var betesmark, nyttjas under Stensnäs. — Adress: 
Carlsharan. 

Mörrums-å, afloppet för den stora 
sjön Asnen och Helgasjön i Wärend och 
på den Småländska Bråvallaheden, har 
sitt utlopp i Listerviken vid EUeholm 
och bildar vid Mörrums kyrka ett ge- 
nom sitt rika laxfiske berömdt vattenfall. 
Mörrums-åns vattendrag omfattar sjöarne 
Algunnen, Stråken och Salen, som in- 
falla i Asnen (416 sv. fot). 

Mörsill (Morsill, i Westerlings ma- 

* Har fordom hetat Räfsnäs, med 2 åboer; 
på egorna finnas tegelbruk och tullmjölqvarn. 
^ Med 26 åboer, minsta hemmanslottea är ^^^ 
mantal. ** Heter nu mer Stensnäs, har en åbo. 
"* Med gästgifveri och laxfiske. « Har 34 åboer, 
ifiske finnes. ^ Har O åboer. » A dess egor 
äi Pukaviks lastageplats belägen. ^ Har tull- 
mjölqvarn och enbladig säg. 



trikel). Annex-socken till UndersAkers 
pastorat, belägen i Jämtlands läns södra 
fögderi, 5 mil v. n. v. från Östersund, 
omfattar en areal af 65,781 tunnland 
samt innehåller 37Vio tunnl. skatte, Vo 
tunnl. krono (6 tunnl. = 1 mänt.), 
med 29 åboer och taxerade 1860jemte 
6 lägenheter, 3 manufakturinrättningar 
till 23,090 rdr rmt. Ordinarie räntan 
är 66 rdr 35 sk. 3 rst. kronovärdi; 
kronotionden 19 t:r 12 kappar. I be- 
villning erlades 1860 för jordbruk och 
löneinkomst 33 rdr och för all annan 
inkomst efter II art. 77 rdr 25 öre. 
Folkmängden, som år 1830 var 323, 
uppgifves den 21 Juli 1862 till 440 
personer. Här finnes starkare kornjord 
samt bättre lin- och hampsäd än i mo- 
derförsara lingen. Allmogen drifver han- 
del på Norge. Fisket är fördelaktigt, så 
väl i Undersåkers-elfven, som i små sjöar 
och strömmar. K^-rkan, belägen 1^4 
mil från moderförsamlingens, är utan 
märkvärdighet. Barnundervisningen be- 
strides i en flyttbar skola af en exami- 
nerad lärare; skolan bivistades 1862 af 
111 barn. Provincialläkaren har sin 
station i socknen, der äfven apothek fin- 
nes. Strax vid kyrkan hafva Mörsills 
skansar fordom varit belägna. Den 
äldsta säges blifvit anlagd af Balzar 
Beck 1611, men förstördes af de Norske 
1644; blef dock åter 1646 iståndsatt, 
fastän den, såsom föga gagnelig, öfver- 
gafs någon tid derefter. Den sednare 
anlades 1659 på Byomsåkern under 
Henrik Flemings inseende, men blef 
äfven kort derefter ödelagd. I drottning 
Kristinas tid har landshöfdingen öfver 
Wester-Norrland, Hans Strick, skrifvit 
sig herre till Mörsill. 

Gårdar och hemman m. m.: Största äro 
213/jg tunnl. Bye, 3Vi2 tunnl. Öster- Upland; 
minsta ^/g tunnl. Sällsjö, V2 tunnl. Prestbord. 
— Här har funnits Semelå hytta på Möckelgårds 
och Äggens egor; stamp finnes i Mörsill-ström- 
men och kronofiske uti Oxsjön. Socknens öfriga 
hemman äro Högen och Öfveråcke. — Adress: 
Östersund. 

Mörtelek. By af Vg mänt. skatte 
och ^/4 mantal frälse, 1 mantal krono 
uti Åsheda socken af Uppvidinge härad 
och Kronobergs län, har varit ett bekant 
ställe i forna tider. Det under Mjöla- 
hult näranda Myrtlekis anses af dr. Schly- 
ter vara detta Mörtelek. Skatte- och 




Mörtlösa. 



fflössober^. 



175 



frälseheraraannen ha 6 åboer, krono- 
hemmanet är ett militiae-boställe. 

Mörtlösa. Hemman i St, Lars soc- 
ken, Åkerbo härad af Linköpings län; 
det d'onerades 1646 till kapten-löjtnant 
Anders Kalmberg, som fick venstra ar- 
men afskjuten i belägringen af Grimm. 

Mörtkjern. En half hytta uti Per- 
nebo socken, Philipstads bergslag och 
Carlstads län, uppförd år 1638, har en 
areal af 2000 tunnl. skog och inegor. 
Hyttan eges af brukspatronen Berggren. 

Mörtkärnberget, i Norrberkes soc- 
ken af Stora Kopparbergs län, vid lands- 
vägen mellan Bomarsbo och Smedje- ' 
backen, är 742 fot högt och bland de 
högsta af de flera norr om sjön Barken i 
belägna ansenliga bergsryggar. Det håller i 
en ljusgrå glimmerskiffer, som brytes för 
kringliggande masagnars behof till ställ- i 
sten och pipsten, och är ganska bestän- j 
dig mot elden. 

Mörtsjö. Gård i Arbrå socken af | 
Södra Helsinglands fögderi erhöll öfver- ' 
ste Anders Sigfridsson år 1564 (se om 
honom under kungsgården Norrala). ; 

Mörtsjöos. Räckhammare uti Björ- ', 
ketorps socken af Bollebygds härad och i 
Elfsborgs län. | 

Mössjöåhs. Ett lialft mantal frälse- j 
säteri uti Kronobergs län och Asa soc- I 



ken af Norrvidinge härad, tillhörde 
1828 major Gyllensvärds arfvingar; år 
1861 lydde det under Aby. 

Mösseberg. En landthöjd, som upp- 
reser sig på den s. k. Westgöta-slät- 
ten, 844,5 par.fot öfver hafvet och 546 
öfver foten vid Hornsjön (Hisinger), 
nära invid staden Falköping, och sträc- 
ker sig 2 mil i omkrets, till hälften 
i Gudhems och till hälften i Wilske 
härad, på alla sidor omgifven af Gök- 
hems, Klefva, Gudhems samt Falköpings 
församlingar. På berget, hvilket, liksom 
Kinnekulle, hörer till Siluriska forma- 
tionen, finnas stora marker, bevuxna med 
enbuskar och hög ljung, samt äfven be- 
tydliga mossar. Ofantliga hällar och 
branta klippor, uppstaplade likt höga 
pelare, göra uppgången på de flesta 
ställen omöjlig. Der finnes äfven en 
liten sjö, hvars botten är betäckt med 
rötter. Här skall varit en Ätteshipa 
samt vid bergets fot ett domareställe, 
kalladt Domarekullen. Mössebergs kro- 
nopark uppgifves i landshöfdingeembe- 
tets beräkning för åren 1856 — 60 inne- 
hålla 1,029 tunnland, 14, i kappland 
areal ren skogsmark, och Mössebcrcjs 
allmänning på vestra sidan af berget 
uppgifves hålla 855 tunnland 23 kapp- 
land dylik mark. — 



Äf. 



Nacka. Kapellförsamling till Hud- ' 
dinge pastorat, belägen uti Svartlösa 
härad af Stockholms län, V2 i^il sydost 
från Stockholm, innehåller 1% mantal 
frälse. Kyrkan, af trä, är byggd 1642, 
ombyggd 1695; på kyrkogården, som 
är gemensam för både Nacka och Er- 
sta viks församlingar, ligger begrafven 
Carl Gustaf von Brinkman (hans biografi 
finnes i K. Wet. Ak. Handl. år 1847, 
sid. 163) i skuggan af de lindar, under 
hvilka lian lekt som barn; han var näml. 
född på Nacka egendom d. 24 Febr. 
1764. Afvenledes ligger här begrafven 
Jacob Wilhelm Tornerhjelm, som sköt 
sig 1814, som det tros af. missnöje öf- 
ver att ej hafva fått Carl XIILs orden;'; 



han var imellertid Carl XIILs högra 
hand i frimureriet, men föll i onåd, för 
det han under arméens vistelse på Åland 
ej ville börja 1809 års revolution. — 
För uppgifna hemmantalet erlades 1860 
i eg.rätts-afgift 68 rdr, hvaraf 54 'A rdr 
för Vg naant. frälse Nacka och mjöl- 
qvarn med 5 par stenar samt klädesvalk. 
Gården namnes 1566 och 1621, då kro- 
nan här hade krutbruk; synes omkring 
1670 hafva tillhört slägten Kurck, vid 
1730:talet Riksens Ständers bank, som 
här hade messingsbruk omkring 1750; 
kom genom köp till grefve Lejonstedt, 
egdes 1772 af dess måg v. Brinkman, 
egdes 1849—61 af hr J. F. Björkman. 
Nacka mjölqvarn med 2 par stenar jemte 



176 



Nackebo. 



Kaf?erslad. 



jästfabrik, betalande i eg.rätts-afgift IOV2 
rdr, eges af spaimmålsliandlanden F. E. 
Trolle. — I närheten ligger Nackabro 
värdshus. — V2 K^isäUra betalar i eg. 
rätts-afgift 3 rdr, egare hr E. J. As- 
lander. — Adress: Stockholm. 

Nackebo. Ett och % mänt. skatte 
uti Bottnaryd socken, Mo härad och 
Jönköpings län, är skiftadt i 5 delar, 
hvaraf Vg niant. lyder under Falla säteri. 
Nackebo uppgifves på 1850-talet af All- 
vin vara bebygdt för ståndspersoner samt 
hafva bättre egor och vackrare läge än 
Falla. Löfskog öfversteg behofvet. Egen- 
domen tillhörde omkring 1820 majoren 
friherre D. Liljecreutz. 

Nackhäilarne. Berg i Halland, be- 
lägna dels i Grimethon, dels i Spannarps 
socken, hvilka genom sin resliga mörka 
sträckning lerana ett säkert sjömärke 
för den aflägsne seglaren och synas 
långt ut i Kattegat. 

Nacksta. Gård uti Selångers soc- 
ken, Medelpads fögderi af Wester-Norr- 
lands län, innefattande 527^ mål, egdes 
1861 af handl. S. Kindlund" m. fl.; eg. 
rätts-afgiften var 24 rdr. 

Naddö, fordom Noddöge. Ett skatte- 
hemman af •% mantal i Örberga socken, 
Dals härad af Linköpings län, vid en 
vacker vik af Wettern, har varit frälse- 
hemman, namnes 1537 såsom såldt af 
Karin Nilsdotter till riddaren Birghe 
Nilsson, egdes 1687 som frälse af fru 
Maria Skytte, 1700 af Anna Hircks, 
1853 af C. E. Rosenberg, 1860 af en 
åbo. Eg.rätts-afgiften var 5 rdr 7 öre; 
till gården hörer en gammal och en ny 
samt vacker trädgård. 

Nafriluokt. (Såsom stället nu kallas, 
rättare Nabriluokt (Nafvarviken). — Ka- 
pell vid Stora Luleå, der, omkring 1650, 
ett hus för gudstjenst var uppfördt, men 
som kort derefter, antingen af vådeld 
eller, som man misstänkt, af Lapparne 
blifvit uppbrändt. Någon tid derefter 
uppbyggde Lapparne sjelfva en kyrk- 
stuga vid Askasjocki, belägen ett par 
mil i n. o. från Gellivara; men som 
detta ställe befanns olägligt, församlades 
Kaitom-Lapparne åter vid Nafriloukt 
till gudstjenst, som hölls under bar 
himmel; men sedermera samlades de 
till gudstjenst på en norr om Wad- 
tjerjaur och Wadtjev-dU&ws mynning 



(nu Wasserea-ån) belägen hed, hvilken 
sedan blef kallad Mässotjtllas (Messe- 
heden), och hvarest Lapparne första gån- 
gen fingo gudstjenst förrättad på sitt 
eget tungomål. 

Nafverstad, fordom Naffestad. Re- 
galt pastorat af 2:dra klassen, hörande 
till Wikornes Norra kontrakt af Göte- 
borgs stift, innefattar Nafverstad och 
Mo socknar, eller hela Bullarens härad, 
med en folkmängd år 1860 af 5,100 
personer. — Pastoratet, som är till are- 
alen den största inom länet, 3, 301 qvadr.- 
rail, upptages af de två väldiga fjäll- 
sträckningar, som från söder till norr 
genomlöpa norra Bohus län, parallelt 
med hvarandra. De skiljas af en föga 
bred dalsträckning, i hvilken de 3 mil 
långa Bullaresjöarne utsträcka sig. Utom 
dessa sjöar finnes här en hop mindre 
vattensamlingar, med höga branta strän- 
der och sins imellan förbundna genom 
vattendrag, hvilka med väldiga språng 
kasta sig utför klipporna och drifva 
vid dem anlagda qvarnar och sågar. 
Särdeles anmärkningsvärda äro Kynne- 
elfs fall vid Sundshult och Elgåfallet 
på sjelfva riksgränsen, af hvilka det 
sednare håller 60 fots höjd. Pastoratet, 
som af alla i Bohus län eger den stör- 
sta höjden öfver hafsytan, omkring 400 
fot i allmänhet och på sina ställen ända 
till 6 å 700 fot, eger en ovanlig och 
sublim naturskönhet. Fjäll, sjöar, sko- 
gar och odlade fält omvexla, hvartåt 
ögat blickar, och karakteren af det hela 
är vild och storartad. För öfrigt är 
orten mager och jordbruket följaktligen 
föga gifvande, men odlingstillfällena 
stora. — Nafverstad, moderförsamling 
uti norra delen af nämnda pastorat, 
belägen uti Bullarens härad af Göteborgs 
och Bohus län, 6^'^ mil från Uddevalla, 
14% niil från Göteborg, gränsande i 
norr till Ide prestgäll uti Norge, i 
öster till Wedbo härad på Dal, inne- 
håller på en areal af 2,4(;o qvadratmil, 
hvaraf 0,i9o äro insjöar, 59 V4 mantal 
(50 V4 skatte, S^A krono, Vo frälse) och 
en folkmängd (år 1860) af' 3,659 per- 
soner. Hemmanen ega en ovanligt stor 
jordvidd, men äro det oaktadt af gan- 
ska medelmåttig godhet. De bättre af 
dem äro belägna på vestra sidan om 
'Bullaresjöarna. Rådande jordmånen är 



Piafverstad. 



Nafverstad. 



177 



sand, af mindre bördig natur. Mycken 
hvitlera förekommer ock, men grålera 
eger endast Säm. Afkastningen af vår- 
säden stiger sällan öfver 4:de kornet, 
och i missväxtår få inbyggarne stundom 
gripa till barkbrödet *). Högst få hem- 
man sakna husbehofsskog, och stora 
timmerskogar tillhöra de flesta gårdar, 
belägna i östra delen af socknen. Kyr- 
kan, med utomordentligt skön belägen- 
het på den branta klippstranden af Bul- 
laresjön, är ibland länets äldsta kyrkor. 
Hon består af ett aflångt fyrkantigt skepp, 
29 alnar långt och 23 dito bredt, samt 
ett likadant chor, 14 alnar djupt och 
17 dito bredt invändigt. Om man får 
sluta till kyrkans ålder af tvänne uti 
pastors-archivet förvarade penningar, 
som hittades uti muren vid reparationen 
1822, och hvaraf den ena befinnes vara 
slagen i Lybeck och den andra i Tours, 
skulle tiden kunna utsättas till omkring 
år 1200, då konung Philip August på 
sistnämnda ställe inrättade en myntnings- 
anstalt. Kyrkan är målad af Christian 
von Schönfeldt, och ser man ibland an- 
dra helvetiska scener ofvan läktaren, en 
man, som, omgifven af afgrundsandar, 
håller ölstopet i handen; troligen har 
målningen ditkommit af målarens väl- 
mening att varna mot fyllerilasten och 
ej af Schönfeldts bitterhet mot sin su- 
pige värd, såsom allmänna berättelsen 
förtäljer. Kyrkans trätorn förstördes d. 
6:te November 1736 genom orcan och 
jordbäfning, och sedan genom åskeld 
1746. Sockenbibliothek finnes, för hvars 
begagnande en afgift är fastställd till 
80 öre, och har hundskatten blifvit an- 
slagen till bibliothekets underhåll. Af 
pastorer namnes först en herr Jens, på 
en handling af 1560. Peder Jensson 
Gjedde, som dog här 1645 uti den 
höga ålder af 90 år. En berättelse om 
honom förmäler, att natten, förrän han 
sista gången skulle dupplicera i Ennin- 
gedals och Nafverstads kyrkor, uppen- 
barades honom i sömnen många af hans 
förfäder, hvilka förkunnade honom hans 



*) Barkbrödet bakas af spädare furubark, 
hvilken hackas och males samt uppblandas med 
något hafremjöl. Det är beskt, med en blandad 
smak af malört och kåda, samt hårdt och torrt, 
som trä. Det fortares vanligen uti sur mjölk, 
hvarigenom den beska smaken något mildras. 

V. 



snara hädanfärd. Herr Peder trodde 
drömmen, tog afsked af sina försam- 
lingsboer och afled efter ett par dagars 
förlopp. Han efterträddes af sonen Gude 
Gjedde, som dog 1658, samma år den 
bördiga Enningedals socken afsöndrades 
vid fredsslutet och lades till Ide prest- 
gäll i Norge; orsaken härtill var, att 
den erlade kronoskatten till Aggerhus. 
Sonen Gude Gädda utnämndes 1720 
och dog här 1751. »Herr Gode» lefver 
ännu i Bullingens minne, såsom en af 
dess bäste och dugligaste herdar. Genom 
prosten W. Geintscheins 22-åriga (från 
1818 till 1840) ädla och likväl af mån- 
gen misskända verksamhet — skrifver 
A. E. Holmberg — bragte han att in- 
byggarne, som förut voro ett ordspråk 
uti länet för sin halfvildhet, kunde tåla 
vid hans död, hvad den yttre hyfsnin- 
gen vidkommer, jemnförelse med sina 
grannar, och i sedligt afseende ställas 
långt framför dem. Orten är ganska 
rik på fornlemningar, h varibland ut- 
märka sig lemningarne efter det historiskt 
märkvärdiga Olsborg samt efter en djupt 
i fjällen och skogarne gömd borg, Trolle- 
slott (se dessa ord). Stora grupper af 
ättehögar, h varibland många af aflång 
form, eller s. k. skeppshögar, förekomma 
på Moarne vid kyrkan, hemmanen Tyft, 
Bullarehy och Sära, m. fl. ställen. De 
förstnämnda äro de märkvärdigaste och 
utmärka sig särdeles tvänne: Ko7igs- oah. 
Drottninghögartie. Öfver 70 grafhögar 
vittna om det nederlag, som här gjor- 
des på skottska vikingar (se Grebbestad). 
Ett ofantligt stenröse finnes på Skälle- 
hufvud, yttersta udden af det i norra 
Bullaresjön utskjutande Ulserödsnäset. 
Folksagan håller före, att en kong Kane 
der stridt med en kung Eöre. För öfrigt 
lefva många traditioner af mer eller min- 
dre historiskt värde på allmogens läppar 
och förknippas med på marken varande 
minnesmärken. Fornforskaren hänvisas 
för öfrigt till Dybecks »Runa», 3 haft. 
sid. 55. 

Af socknens hemmantal erlades 1860 egande 
rättsafgifteu för 523/^ mantal och för 113 lä- 
genheter, 4 manufakturinrättningar, 14 qvaruar 
och sågar med 280 rdr, för inkomster erla- 
des efter II artikeln i bevillning 98 rdr, efter 
III artikeln 4^2 "^^^ ^''"^^- — Hemmantalet 
var skiftadt i 315 egolotter. Bland gårdar 
märkas: V4 mantal SundshuU med underl. "/se 

2^ 



178 



Nafvestad. 



Naglum. 



mantal i Röd, V|6 i Skogen, med tegelbruk, 
qvarn och garfveri, allls. med en egauderätts- 
afgift af 14 rdr 71) öre, egare Fr. W. Ehrnst. 
— 2 mantal Norr och Sör Säm, egare kom- 
missionslandtraätaren S. M. Ahlenius. — 3/^ 
Sör Tingvall erlade i eganderättsafgift 5 rdr. — 
1 mänt. Backen erlade 3 rdr. — Boställen äro: 
Nnfverstads prestgård, 2 mänt., med en prydlig 
manbyggnad, uppförd 1822; härtill hör en äng 
af 5 tunnlands vidd uti hemmanet Sör Tingvall, 
kallad Kåpestycket, som, enligt traditionen, skall 
vara skänkt presten emot förbindelse att hålla 
sig sjelf med kyrkoskrud (kåpa). 1 mänt. Norr 
Tingvall, enkesäte, och f. d. mensalhemman. 
Öfriga äro 1 mtl Norr- Bullar eby, länsmansbost. ; 
3/^ Sör Bullareby, f. d. sergeantbost. ; V4 Hö- 
kalund, sergeantbost.; V4 Högar, jjistolssmed- 
bost.; V/4 Musland, hofslagarebost. ; V4 Signe- 
röd, sadeliuakarebost. ; */2 Klageröd, och '/^ 
Pålseröd, trumslagarebost.; ^/^ Kåxeröd, hof- 
slagarebost. — Det enda hemman af frälse na- 
tur är V2.. mänt. Öster Elgeland, med stora 
skogar. — Öfriga skattehemman äro: V2 Amun- 
deröd, ^/a Neder Bilanne, */•> Botten, V4 Bux- 
ungerud, V4 Backa, (enligt bref af 19 Jan. 1852 
är Norr Hvadalens sågqvarn i Skee sockeu öfver- 
flyttad till detta hemman, som derför erlägger 
bevillning), 1 */4 Ellehen, 1 Edsäm, 1 Wester 
Elgeland, V2 Ejgde, ^/^ Ericseröd, 1 Fager- 
hult, */4 Fossanne, ^2 Gunneröd, ^/^ Grubbt- 
röd, */g Grubberödsskog, 1 Hobeckemark, 1 Hof- 
säter, 1 Holkekjerr, ^,'2 Hagen, '/'2 Håltanne, 
V4 Högen, V4 Hästhagen, ^/g Halfvordseröd, 
*/8 Harebo, */4 Hofträ, \ Jaren, 1 Jonsbo, 
Vg Inlag, Vg Öster och Wester Korungeröd, 
*/g Korpeskog, V/4 Ligäld, V4 Lersik, Vg 
Lifveröd, 1 Möre, V4 Mickelskogen, V4 Mår- 
tenstöd, Vg Mörehagen, 2 Norr och Sör-Naf- 
verstad, ^/^ Nasslebacka, ^/^ Norr Näs, ^/g 
Nygård, */§ Orremyren, ^l^ Poderöd, 1 Rör, 
\ Rimeröd, 1 Röranne, V4 Rålseröd, */2 Norr 
och /Sör Ramberg, V4 Röanne, 1 Smeberg, 2 
Norr och Sör Skrämmesta, ^/2 Snöfveröd 1 
Sögård, V2 Stengrimseröd, ^,\ Stabeckhult, V4 
Sågmarken, Vg Sommaren, ^/g Skådet, */§ 
Svenshult, 1 Tungenne, 2 Norr och Äör 7j[/V, 
1 Torj9, 1 Te^ren, V' 4 Torgerslund, V 4 Tor ger s- 
^^^' .'/Z Ulseröd, 1 P^as^ioWen, 1 Wasteröd, 
*/g ^/<9i, 2 ÖÄ^er och PFes^er Ös^a, V2 Öster öd, 
V4 Ödegården, ^l^ Örmjält, ^/g Öxnedalen. 
Dessutom finnas enligt jordeboken 2 kronoål- 
fisken. — Adress: Uddevalla. 

Nafvestad. Ett mänt. frälse-säteri, 
se Husby säteri i Mogata socken. 

Nafvestad. Q,varn, grynverk och 
såg, se S:t Johannis socken. 

Naglum, Naglem, Naglehem. Annex- 
socken till Wenersborgs stadsförsamling, 
belägen i Wäne härad af Elfsborgs län, 
% mil s. s. v. från staden, vid Göta 
elf och Trollhättan, gränsar i vester till 
Bohus län. Socknen skall hafva fått 
sitt namn deraf, att i hedniska tiden 
här bott afkomlingar efter en höfding 
vid namn Naefillus, hvaraf trakten blifvit 



kallad Naefillernes hem, sammandraget 
till Naefilhem, Nagelhem, hvilket ock sock- 
nen i gamla handlingar namnes. År 
1648 d. 7:de_^ Oktober skedde ett stort 
jordfall vid Akersström, då ett stycke 
land af 1 tunnl. ifrån Bohusländska si- 
dan föll till denna sidan om elfven och 
har alltsedan tillhört hemmanet Stubbe- 
red. Jordstycket, som föll in i Göta 
elf och dämde densamma, var några 
100 famnar i längden, 26 alnar djupt, 
och gick fallet 800 alnar upp ifrån 
elfven. Den å, som förr utgjorde skillnad 
härimellan och Bohuslän, samt kommer 
från Öresjön och sammanstöter med den 
andra ån, vid Akersström, som förut 
gick in i elfven, blef igenfylld, och 
elfven tog en annan väg. Här märkes 
Brinkebergskulle. Gustafs slussar äro här 
inrättade vid Carls graf, som här går 
fram. Här är boställe för slussinspek- 
tören och kronans förrådshus och brän- 
neribyggnader, hvilka åren 1808 och 
1814 tjenade till sjukhus, llådmannen 
och borgmästaren i Wenersborg, Hans 
Belfrage, från Skottland, ligger begraf- 
ven i Naglums kyrka, till hvilken han 
gifvit predikstol. Sonen Henrik Johan 
Belfrage, som bivistade 7 fältslag och 
tvänne sjöslag, ligger äfvenledes här be- 
grafven; år 1690 skänktes af honom 
altartafian. På sednare tiden har Wass- 
ända och Naglums socknar blifvit sam- 
manslagna med 1 kyrka under namn 
af Gustaf Adolf. 

Folkmängd Hemmantal Eg.rätts-afgift. 
1805 — 1860. sk. kr. fr. 1860. 

1.482— 1,729. 15| 2| 7^ 251 rdr 70 öre. 
Hemmantalet är skiftadt i 160 delar. Största 
egendomen är säteriet Onsjö (se den art.), med 
underlydande I mänt. Sandbäck, V^g Brudare- 
backen, */4 mänt. fr. säteri Brinketorpet, rå- 
och rörshemman V4 Hästevad, */g Herrmans- 



torp, */g Stora Måsen, 



Orseredstorp, V4 



Äknetorp (med eg.rätts-afgift 37 rdr 53 öre.) 
Vidare märkas här: 1 mänt. frälse TbrÄered (eg.- 
rätts-afgift 14 rdr 60 öre) eges af possessionaten 
J. F. Dahl. — IV2 Öfverby med Vd ma°t. 
Grafvan eges af hr Albr. Ehrengranat. — V2 
Skogsäter, ^/|6 Edsätter (eg.rätts-afgift 12 rdr 
45 öre); — V2 mänt. fr. säteri Hult, är utmärkt 
för sitt läge på en hög bergsplan. ^/-^ mänt. 
Stora Almas. Kronohemman äro: 1 mänt. Re- 
stad säteri-ladugård (tax. till 15,000 rdr rmt), 
är landshöfdingens sommarresidens; gården för- 
bättrades betydligt till byggnader, odling, träd- 
gårdar etc. af laudshöfdingen, baron J. F. Lilje- 
horn; — Vg mänt. Svitiåcker, är kommiuisters- 
bost. — V4 niant. Lilla Espered innehafves af 
kyrkoherden i "Wenersborg, */4 Hedetprpet, kro- 



Nalaviberg. 



Nasa-Qäll. 



179 



nolänsmansbost., V4 Bäcken eller Hulan inne- 
hafves af slussinspektören. — ','4 mänt. skatte 
Källstorp, Vg mänt. Kjerten utgöra en egen- 
dom med 40 t:rs utsäde, som eges af bruksför- 
valtaren N. Svensson, Stället har flera hundra 
år före byggnaden af Trollhätte slussverk varit 
egt och bebodt af faktorn för all den blockflott- 
ning, som då bedrefs på Göta elf, och hvartill 
stället erbjuder goda hamnar. Gården nybyggdes 
1850. Af öfriga hemman må näranas Skjällsbo, 
Strömmen, Ödegården, frälse. Årfvidstorp, Brands- 
bohl, Boskagen, Edsäter, Gudmundstorp, Hassle- 
backen, Jonstorp, alla skatte. 

Nalaviberg, äfven kalladt Södra Ha- 
geberg, är 2 mantal säteri i Wiby socken 
af Grimstens härad och Örebro län. 
Till hvad som derom vidare förekommer 
uti tillägget i fjerde bandet af detta 
arbete må nämnas, att stället år 1846 
egdes af fröken Beata Lagerhjelra samt 
tillhör nu, med en eg.rätts-afgift af 11 
rdr 48 öre rmt, herr Eric Alfred Sköld- 
berg, son till framlidna vice presidenten 
i Svea hofrätt Pehr Adolph Sköldberg, 
hvarjemte uppgiften i nämnda tillägg, 
att det närbelägna Norra Hageberg, och 
således äfven denna egendom, skulle 
ligga SVg n^i^ ifrån Wredstorps jern- 
vägsstation, rättas till ^/^ mil. 

Narbäck. Ett mänt. skatte i Odes- 
högs socken, Lysings härad och Linkö- 
pings län, köptes af P. Brahe från kro- 
nan och innehades till slutet af 1600- 
talet utaf denna slägt, var 1861 skiftadt 
i 2 delar, hvaraf %2 niant. egdes af 
rådman Birgén i Grenna. Gården, hvars 
historiska märkvärdighet finnes anförd 
under art. Holaveden, är Östergötlands 
sista hemman åt Småländska gränsen 
och ligger 3,000 alnar i söder från gäst- 
gifvaregården Holkaberg. 

Narfveryd. By, se Wallerstads socken. 

Nartorp. Ett hälft mänt. skatte uti 
Skällviks socken, Hammarkinds härad af 
Linköpings län, med jernmalmsgrufvor, 
som äro nu betydligt gifvande, ända till 
20,000 skU årligen, och af god malm, 
hållande till 70 %; malmen föres mest 
sjöledes till jernbruk i Kalmar län och 
Wärmland. Hemmanet har hört under 
Stegeborg omkring 1680, egdes 1861 
jemte V2 mänt. Tångelöt, af Nartorps 
grufvebolag; eg.rätts-afgiften var 5 rdr 
97 öre. 

Nasa-fläll eller Nasavaara. Silfver- 
malmsfält, beläget i Arjeplougs socken i 
Piteå lappmark på riksgränsen. Utsig- 



ten från sjelfva Näsa fjäll, som är lång- 
sluttande åt östra sidorna, mera brant mot 
norr och nordvest, är åt svenska eller 
östra sidan vidsträckt och behaglig, ge- 
nom en bred och jemnsluttande dal, der 
Lais-elfven framlöper. En hög bergs- 
kedja af åtskilliga brådstupande fjäll 
följer denna elf vid södra stranden, och 
man kan från Nasa-fjäll på 7 mils afstånd 
utmärka belägenheten af Adolfströms 
fordna smältverk. Åt vester eller norska 
sidan är deremot utsigten inskränkt, och 
förfärlig till sådana fjäll, hvilka synas 
uppstaplade på hvarandra, öfvertäckta 
med ständig snö. Hällearten vid Näsa 
fjäll är granit af qvarts, glimmer och 
fältspath, och genomskäres af en mäktig 
qvartsgång, från Silbonasi till Samovards 
grufva, öppnad med 190 famnars längd, 
med åtskilliga brytningar i dagen. I 
den stora qvartsgången består malmfyn- 
digheten af blyglans, samlad i större 
och mindre körtlar. Malmtillgången 
upptäcktes 1635 och belades med arbete 
1637 för statens räkning. 400 arbetare 
skola der varit en längre tid ständigt 
boende. Såväl ofvan Silbojock, som 
nedåt Pite och Skellefte finnas ännu 
lemningar efter kafvel broar öfver kärren, 
sannolikt anlagda för att begagna hästar 
och renar till att klöfja (på klöfsadel 
föra) proviant och andra förnödenheter. 
Dessutom begagnades sjötransport efter 
Hornafvan, af hvilken 2:ne intill Arje- 
plougs kyrkoplats liggande vikar ännu 
bära namn af Skeppsviken och Drifhus- 
viken. Den förra är en god hamn och 
kallas ännu af Lapparne Hackseluokta 
(Hackseviken). Smälthyttan skall varit 
anlagd vid Silbojock, 6 mil nedom fjäl- 
let, på en plats, som Lapparne ännu 
kalla »Ruttan.» Der hade ock, utom 
pastorn på stället, en gruffogde, eller 
bergmästare, /Egidius Otto sin bostad. 
Hela anläggningen blef sedermera, år 
1658, vid ett infall af Norrmanen, för- 
störd samt både Nasafjälls och Silbojocks 
kyrkor uppbrända. Detta är det enda 
fiendtliga inbrott i Westerbottens lapp- 
marker, som historien känner. Ar 1660 
skedde undersökning om möjligheten af 
silfververkets återupptagande, men re- 
sultatet blef, att ett förnyadt arbete icke 
skulle löna mödan. År 1770 upptogos 
likväl dessa grufvor af ett bolag, bestå- 



180 



Nästa. 



Nederbyn. 



ende af 100 delegare, som alla måste 
vara Westerbottningar. Som ringa kapi- 
talel* funnos den tiden i detta nordliga 
landskap, kunde de årliga tillskotten ej 
bestämmas högre än till 5 rdr på del, 
likväl lyckades den, genom märkvärdig 
ihärdighet och sjelfuppoffring, utmärkta 
förvaltningen, att med dessa 500 rdr 
anlägga den nya hyttan Adolfström vid 
Ladevijock, en flodgren af Laiselfven, 
några och 30 mil såväl från Pite som Skel- 
lefte kyrkor. Anläggningen och förvalt- 
ningen häraf uppdrogs under de första 
åren åt' en af delegarne, Joh. Öhrling, 
son af dåvarande pastorn i Arjeploug. 
Efter honom öfvertog bergsfogden Carl 
Laestadius hufvudbefattningen, och ar- 
betet drefs en tid bortåt, men med för- 
lust. Årligen erhöllos 20 till 50 och 
stundom något öfver 100 marker silfver 
utom bly. Sedan tillkommo nya del- 
egare och disponenter, bland dessa må 
nämnas en major Staél von Holstein 
och en notarie Jonsson, hvilka mest 
omtalas i orten. Den förre af dem, 
som här lemnat ett aktadt minne, bodde 
flera år på stället och nedlade mycken 
flit och kostnad på landtbrukets upp- 
hjelpande, såsom vilkor för verkets un- 
derhåll och bestånd, men hann ej deraf 
draga någon fördel. Om Jonsson be- 
rättas, att då han vid uppresan till Adolf- 
ström måste, i brist af båt, gå öfver ett 
fjäll och fick se de yppiga, mera prakt- 
fulla än nyttiga fjälldalarne, och de 
vidstäckta grönskande myrorna, lofvade 
han sig och andra den största vinning. 
Snart hvälfde han ock i sitt hufvud stora 
och vidtomfattande företag, hvarom vitt- 
nar hans första förslag, att, med tillhjelp af 
allmänna medel, genom Arjeploug öppna 
en segelled emellan Bottniska viken och 
Yesterhafvet. Alla hans stora förhopp- 
ningar strandade mot verkligheten. När 
Staél von Holstein leranade orten, upp- 
hörde bergsverksrörelsen helt och hållet, 
och verkets bergfrälsehemman blefvo, 
utan afseende på Jonssons protest, redu- 
cerade till kronan. Äfven här blef smält- 
hyttan uppbränd 1821, samt andra bygg- 
nader och inventarier lemnadetillsköfling. 
Stället iunehafves nu af en nybyggare, 
och fordna kyrkan är förvandlad till 
ladugård. 

Nästa. Ett mantal skatte-rusthåll i 



Ånsta eller Ännesta socken, Örebro hä- 
rad och län, är beläget V4 mil sydvest 
ifrån Örebro, på den bördiga Örebro- 
slätten. Hade, enligt Djurberg, temligen 
godt höbol och hjelplig skog. Mangårds- 
byggningen, omgifven af en icke obe- 
tydlig trädgård, är reveterad samt prydlig 
och uthusen i ordentligt skick. På egorua 
finnas tegelbruk och sandstensbrott. Stäl- 
let har egts af den på sin tid i orten 
så bekanta Gustaf Broms och tillhörde 
1846 och tillhör ännu f. d. färgaren och 
rådmannen i förutnämnda stad Johan 
Wadsten, med en eganderätts-afgift af 
22 rdr 47 öre, tegelbruket och sand- 
stensbrottet inberäknadt. 

Kaum. Annex-socken till Ryda pa- 
storat, är belägen i Barne härad af 
Skaraborgs län, SVo mil s. s. v. från 
Lidköping, samt omfattar 0,245 qvadrat- 
mil land. Marken är i allmänhet jemn. 
Rådande jordmånen är sand. Obetydlig 
skog finnes. Kyrkan, byggd 1811 — 12 
och 13 af ek, ligger '/lo ^^^ ^i*^" ^^' 
derkyrkan. 

Folkmängd. Hemmautal. Eg.rätts-afgift. 
1805. — 1860. sk. kr. fr. 
325. 1,036. 7f H. 4^. 93 rdr 93 öre. 
Hemmantalet var skiftadt i 135 delar. Här 
märkas säterierna Karta- Karstorp och Ribbings- 
torp, hvardera om 1 mantal. Det förstnämnda 
har god åkerjord med mycken löfskog uti in- 
egorna, så väl som barrskog i tillydande frälse- 
hemmans utmark; tillhörde år 1812 kapten 
Wahlfelts enka, år 1860 hade det 3 åboer 
(eg.rätts-afg. var 13 rdr 89 öre). Af hemman 
må följande nämnas: Naum Westerg., Jutagår- 
den och Ostergården, Eålltorp, Backen, Kjeltils- 
torp, L:a Jonstorp, Hållt, Håfmansgården, Hil- 
lebo, Ennerdalen, Dahlen, Tingstaden, Ringshol- 
men, Bredarne, Wasen, Grönelund, Dampetorp, 
GåseMlen, Getabrobäck, Högeås. 1 mänt. Naum 
Ödegården, är miiitiaeboställe. — Adress: Hå- 
kantorp. 

Nedansjö. By med qvarn och såg, 
se art. Stöde socken i Medelpad; här 
är gästgifvaregård, hvarifrån skjutsas till 

Källsta n. v IV2 "lil- 

Wattjom s. o l^/g » 

Nederbyn. Ett hemman i Jämtland, 
hvarest, då det i medio af 1700-talet 
utgjorde enkesäte för en prostinna Tide- 
mann, fanns en af de största boksam- 
lingar, som då för tiden var att skåda 
inom landet; äfven är stället märkvärdigt 
såsom skådeplatsen för professor Zetter- 
ströms barnaår. Han var son till en 
ryttare, och föddes år 1767 samt dog 
1829. 



Nederled. 

Nederled. Fyra och ett hälft mänt. 
skatte uti Rydaholms socken, Östbo hä- 
rad och Jönköpings län, med gästgifveri, 
h varifrån skjutsas till 

Långstorp in 1 mil. 

Bor i n. v 2 » 

Nygård is. i IV2 ^* 

Borsna i s. v. [i Kronob. län, IV4 » 
Hösjö i ö. ) 1^/4 >> 

Nederäng eller Uppnäs. Två mtl 
frälse-säteri uti Widbo socken, Seming- 
hundra härad af Stockholms län, utgör, 
med underlydande V4 mänt., ett gods, 
hvarför i eg.rätts-afgift erlades 1861: 
39 rdr rmt. Säteriet skall ha tillhört 
S:t Brita, omkring 1633 slägten Krabbe, 
1685 grefve G. O. Stenbock, omkring 
1741 UlHijelm, sedermera Bure; nuva- 
rande egaren är löjtn. baron C. Kaab. 

Nederön. By i Arnäs socken, An- 
germanlands Norra fögderi af Wester- 
Norrlands län, af 32 seland, med 5 
egare; här finnes en mineralkälla. 

Nefvitshög. Anuex-socken till Bråg- 
arps pastorat, är belägen uti Bara härad 
af Malmöhus län, % mil s. s. o. från 
Lund, omfattar 0,iii qvadratmil land, 
samt består af: Nef vitshögs by, 2V4 
mänt. skatte, ^j^ mtl men sal till kyrko- 
herden i Brågarp, 3 mänt. innehafves 
af Lunds domkyrka; har skarp, men 
dock brukbar åker och äng; h-^n Stans- 
torp af 3V4 naant. skatte, mensaK Vg 
mänt. till kyrkoherden i Brågarp, har 
mycken, men sidländ, dock bördig åker 
och äng. 3% mänt. uts. frälse ha god 
åker, 'é.n^ och torfjord. 3Vi6 mantal 
skatte Gräfvie ha mycken och bördig 
åker, äng och torfjord; IV4 mänt. sk. 
Önsvala, ^^ mtl tillhöra MalraÖ hospital. 
Kyrkan ligger V4 mil från moderkyrkan. 
— Under året 1863 afled kyrkoherden 
i detta pastorat O. H. Lundins, om 
hvilken meddelas, att han ingick under 
1808 års krig i krigstjenst och avance- 
rade till kapten vid landtvärnet, men 
beträdde sedermera den presterliga banan 
och bivistade såsom regimentspastor vid 
Södra skånska infanteriet fälttåget i Tysk- 
land och Norge 1813—1814, blef kyrko- 
herde i Sallerup 1831, fältprost 1839, 
kyrkoherde i Brågarp 1842 samt erhöll 
1856 Carl Johans-medaljen. 

Hemmantalet är skiftadt i 149 delar, och 
uppgick eg.rätts-afgiften till 225 rdr 16 öre. 



Nerike. 



181 



Största garden är Torreherga, se den art. (eg.- 
rätts-afg. 36 rdr 75 öre). — '/2 Stanstorp, ''2 
Nefvitshög utgöra tvänne gärdar med TV^ rdr 
eg.rätts-afgift hvardera. — Adress: Lund. 

Negelstena. Ett mänt. frälse-säteri 
uti Tibble socken, Håbo härad af Upp- 
sala län, beläget helt nära Sigtunafjärden, 
der lastageplats finnes, 4V4 mil från 
Stockholm, utgör med väderqvarn och 
tegelbruk samt underlydande 3% raant., 
ett gods, med en eg.rätts-afgift år 1861 
af 60 rdr rmt. »Säteriet har tillhört 
slägterna Wallrave, sednare Iserhjelra 
ännu på 1820-talet, Ennes till 1848, 
kapiten C. J. Ahlgren år 1861. 

Nejsjö-rem. En högst märkvärdig 
fornlemning förekommer under denna 
benämning vid Nejsjöns norra strand, på 
hemmanet Fagerhults egor i Unnaryds 
socken af Jönköpings län. Den består 
af ett större griftrör af 40 fots tvärlinie 
och 5 till 6 fots höjd, sammansatt af 
jord och sten. På rörets östra sida 
märkes en krets af 8 rundformiga sten- 
sättningar, i hvilka 5-, 7- och 9-talen 
förekomma. Nära griftrörets vestra rand 
finnas tvänne enskilda bautastenar resta, 
samt 26 alnar bortåt i samma väderstreck, 
ännu 2:ne dylika, bredvid hvilka en 
tredje finnes liggande. Fornlemningen 
intager blott en rymd af 26 alnars 
bredd och 125 alnars längd. Stället 
kallas af kringboende allmoge Nejsjö- 
rem eller Nejsjö kyrka. 

Nerike, ett af Sveriges minsta land- 
skaper och som för sitt centrala läge 
kunde kallas Sveriges hjerta, hörer till 
Svea' rike och är beläget emellan 58^ 
42' och 59« 26' polhöjd samt håller i 
längd från norr till söder 8 mil och i 
bredd ifrån vester till öster 7 (Tuneld 
uppgifver 10 och 8). Dess hela vidd 
är endast 31V5 qvadratmil, (eller efter 
Tuneld 42) och det indelas, äfven i 
dagligt tal på orten, uti tvänne de- 
lar. Öster- och Wester-Nerike, hvaraf 
den förstnämnda utgöres af Örebro, 
Glanshammars, Askers och Skyllersta 
härader och den sistnämnda delen af 
Grimstens, Sundbo, Edsbergs, Harde- 
mo och Kumla härader, jemte Leke 
bergslag, Nerike gränsar i norr till 
Westmanland, i öster till nämnda pro- 
vins, sjön Hjelmaren, som skjuter djupt 
in i landet, och Södermanland, i söder 
till Wetterns nordligaste spets samt på 



182 



Nerike, 



Nerike. 



ena sidan om denna, också ett godt 
stycke inåt gående sjö, till Öster- och 
på den andra sidan till Westergötland, 
och slutligen i vester till nyssnämnda 
landskap och Wärmland, emot hvilket 
gränsen är nästan rak och till stör- 
sta delen utgöres af sjön Skagern och 
den deri utfallande Letelfven. I öfrigt, 
med undantag af Södermanlandssidan 
samt de förutnämnda stora sjöarne, äro 
gränserna höglända jped berg och sko- 
gar, såsom de tvärbranta Kihlsbergen, 
en utgrening af Norska fjällryggen eller 
Kölen, och hvilka ligga vid norra grän- 
sen af Westmanland och Carlskogadelen 
af Wärmland samt synas flera mil och 
skänka i klart väder en vacker an- 
blick genom sina blånande konturer. 
Nämnda bergs betydligaste toppar äro 
Skåleklint, Jätteberget samt Garphytte 
och Lekhytte klintar, ifrån hvilka sed- 
nare äro vidsträckta utsigter, se den 
särskilta artikeln om Garphytte klint. 
Emot östra Westmanlandsgränsen ligger 
den betydliga skogen Kägglan och emot 
Öst- och Westgötalanden Tylöskogen 
och Tiveden. Det inre af landet har 
deremot ett flackt läge och visar sig 
för den, som från norr, vester eller sö- 
der nedkommer på slätten, såsom ett 
verkligt lågland eller nederland samt är 
den lägst belägna bygd af något be- 
tydligt omfång, som Sverige har att 
uppvisa så långt in ifrån hafvet. Deraf 
har man velat finna härledningen till 
namnet Nerike, såsom det nu officielt 
skrifves, och hvilket namn skall betyda 
Ner-riket (en sägen är Neris rike af 
Neri Jarl); men en sednare forskare, 
filosofie-doktoren Magnus Roth, i sin 
akademiska afhandling, utgifven förlidet 
år, begagnar formen Närike, och anför 
till skäl derför, att namnet så vanligt- 
vis stafvas i en mängd gamla handlingar 
från 1600-talet, hvilket stafningssätt lä- 
rer bli destomera allmänt, ju längre 
tillbaka i tiden man går, samt att Nä- 
rike skall betyda När-riket eller det 
närgränsande rike, som Svearne befol- 
kade, sedan de spridt sig till West- 
manland och Södermanland, — ett an- 
tagande, som han hemtat från en not 
i Säves öfversättning af Snorre Sturle- 
sons saga. Oaktadt denna hypothes 
har mycket, som talar för sig, vilja vi 



dock fortfarande skrifva Nerike. Lan- 
det är, såsom förut sagdt, till största 
delen ett slättland, ehuru ej af den lik- 
formighet, som slätterna i Upland och 
Westmanland. Midt på sin yta upp- 
tager nemligen Nerikcsslätten en samling 
af mindre hällar, sträckande sig ifrån 
Eesta i Stora Mellösa till Hesselkulla i 
Wintrosa, och dessutom träffas fyra sär- 
skilda åsar, alla gående i norr och sö- 
der, nemligen Lungersås, den ostligaste, 
som stryker genom Göthlunda socken, 
skjuter i Hjelmaren upp uti öarne Win- 
ön och i Björkön samt fortsätter seder- 
mera genom Askers härad; den andra 
åsen uppkommer norr om sjön Wärin- 
gen, emot Westmanlandsgränsen, i hvil- 
ken sjö den bildar Ödebyön, löper öfver 
Glanshammar, uppstiger i Hjelmaren uti 
Essön och fortgår sedan genom Almby, 
Skyllersta och Svennevads socknar; den 
tredje börjar vid nordöstra ändan af 
Kihlsbergen, går genom Örebro härad, 
utefter Mosjöns vestra strand, och Kumla 
härad, der den slutar i Lerbäcksmon; 
och den fjerde sandåsen slutligen stry- 
ker vester om Tysslingen, genom Eds- 
bergs, Grimstens och Hardemo härader 
till nämnda mo. Största landthöjden 
sträcker sig ifrån sjön Skagern nordost 
ut till södra delen af Hjelmaren samt 
delar Nerikes vattendrag, hvilka alla 
skära de af förutnämnda åsar, som komma 
i deras väg, i tvänne skiljda delar, hvaraf 
de på norra sidan gå till Hjelraaren och 
Mälaren, och de på den södra till Wet- 
tern. Äfven till Wenern löpa några 
mindre strömmar, nemligen de ifrån 
sjöarne på vestra sluttningen af Kihls- 
bergen. De anmärkningsvärdaste åarne 
äro Trosa- eller Svartån, som kommer 
från skogstraktarna söder om sjön Möc- 
keln i Carlskoga och går genom Ölen, 
Stora och Lilla Björken samt Toften 
och Teen, alla i provinsens vestligaste 
del, och genomflyter Ny sunds, Skager- 
hults, Tångeråsa, Qvistbro och Edsbergs, 
Knista, Hidinge, Wintrosa och Tyss- 
linge, samt Anstå socknar, skär Öre- 
bro stad midtitu och utfaller, imellan 
Längbro och Almby, i Hjelmaren; den 
andra ån upprinner sydvest om Wi- 
bysjön, genomgår denna och Skarby- 
sjöarne, samt flyter sedan under flera 
olika namn, såsom Wiaån genom Hack- 




Nerike. 



Nerike. 



183 



vads socken, Täbyån genom Täby soc- 
ken till Mosjön, Atterstaån genom Gäl- 
lersta socken till dvismarsjöarne, samt 
utlöper sedan, under namnet Teljeån, 
också i Hjelmaren; och äro stränderna 
till denna å för det mesta ovanligt sänka. 
På insjöar är särdeles Oster-Nerike fat- 
tigt, och, undantagandes Sottern, den 
största i Nerike, bli de öfriga få, som 
finnas, nemligen Mosjön, Tysslingen 
samt Westra och Östra Qvismaren, väl 
slutligen genom aftappningar endast små 
obetydliga vattenpussar. Wester-Nerike 
är deremot i det afseendet något bättre 
lottadt, men ingen af sjöarne är syn- 
nerligt anmärkningsvärd, om man un- 
dantager Tisarn samt Toften, som ut- 
märker sig för sina vackra, bugtiga och 
skogbeklädda stränder, och Ämlångeii i 
Lerbäcks bergslag i landets södra del, 
hvars botten innehåller en jernhaltig 
jordart, liknande sraedjeslagg. Nerikes 
bergarter bestå, likasom annorstädes i 
Sverige, till största delen af granit och 
gneis, men landskapet innesluter tillika 
en temligen betydande öfvergångsbild- 
ning på slättlandet vester om Hjelmaren. 
För den ofvannämnda gruppen af min- 
dre bergshällar, bildar den flolägriga 
grunden en krokig yta, hvars norra gren 
är den kortaste och minst betydliga; 
den södra grenen innehåller deremot 
kalk och den vestra alunskiffer. Öfver- 
höljda af mäktiga alluvialbäddar af sand, 
lera och mylla, visa sig lagren sparsamt 
i dagen och aldrig mer än ett slags 
lager på samma ställe, så att man ej 
med visshet vet, huru de underbädda 
hvarandra, utan blott genom analogi 
med dylika lager i Öster- och Wester- 
göthland, förmodar sandstenen vara det 
understa och kalkstenen det öfversta 
lagret. Jordmånen är i slättbygden 
raerändels en lera, som i vissa trakter, 
der den är blandad med en betydlig 
del mylla, eller i andra, der den tillika 
är kalkhaltig och för öfvergångsbildnin- 
gens skull i allmänhet lösare, visar sig 
vara af utmärkt beskaffenhet; och i man- 
naminne har Nerike icke varit hemsökt 
af någon total missväxt. I skogsbygden, 
utgörande den minsta delen, består jor- 
den af grus och ör samt en mindre god 
lera. Malmtrakter finnas inom provin- 
sen åtskilliga, såsom jernmalmsfälten i 



nordvestra delen, utgörande Lekebergsla- 
gen, och i den södra eller Lerbäcks bergs- 
lag, der äfven koppar- och förnämligast 
koboltmalm förekomma; i nordöstra delen 
emellan Wäringen och Hjelmaren, hvilken 
trakt för det mesta består af tätt samman- 
hängande kisgångar, finnas svafvel- och 
anledning till silfvermalm. Invånarne, 
särdeles i de öster, söder och sydvest 
om Örebro liggande stora och folkrika 
socknarne Mellösa, Kumla och Wiby, 
äro utmärkta för välmåga och alla de 
goda egenskaper, som hos Sveriges all- 
moge åtfölja densamma. Deras dialekt 
har en egenhet i det breda uttalet af 
vokalen i. Karlarnes nationaldrägt har 
fordom utgjorts af långa, vanligtvis blå, 
svarta eller grå rockar, med sockenmär- 
ken, utsydda med mörk tråd, mellan 
knapparne i ryggen, och Glanshammars- 
karlarne nyttjade röda uppslag på är- 
marne och rödkantade rock-kragar, hvar- 
före de af grannarne kallades aborrar; 
men sednare tiders moder och tillta- 
gande lyx ha nästan helt och hållet 
förtagit detta förfädrens vackra bruk. 
I bergslagerna har folket hurtigare lynne 
än på slättbygden. Lerbäcks bergslags 
invånare äro de minst välmående; men 
utmärka sig för sitt högt uppdrifna 
nubbsraide, så att nästan hvarje bergs- 
man, ja, tillochmed torpare, har för det 
ändamålet sin lilla såkallade sqvaltham- 
mare i någon å eller rännil. Af öfriga 
rikets inbyggare kallas Nerikesboerna 
»Etter-Nerkingar»; och torde den, välmå- 
gan och oberoendet, åtföljande säkerheten 
i sätt att vara, utgöra skälet dertill. I 
administrativt hänsende hörer Nerike till 
Örebro län, deraf det utgör största de- 
len, och hvarom vidare förekommer un- 
der den artikeln; och i ekklesiastikt till 
Strengnäs stift, dit det på biskop Wil- 
helms begäran blef lagdtår 1167. Nerike 
har i fordna tider haft sina egna konun- 
gar, lydande under Uppsalakonungens 
öfverhöghet, och af Nerikes-konungarne 
märkas Sigar, Sigur eller Sigvedar, som 
stred med sin broder, konung Amund; 
Olof Skygne, hvilken var fader till 
Westgöta-konungen Algots gemål, Alöv, 
och morfader till Ligjald Illrådas drott- 
ning, Göthilda; Alf, fader till Ivar Wid- 
famnes gemål, som också hette Göthilda; 
och slutligen Alfs son, Sporsnialler, som 



184 



Nettraby. 



Nettraby. 



i åttonde seklet blef innebränd af Ingjald 
och förmodligen varit den sista af dem. 
Landet lydde sedermera under Westgöta 
lagsaga, hvilket bestyrkes af dess i samma 
lag utsatta råmärke, men fick derefter 
egen lagman, fast icke särskild lag. Det 
hörde sednare till den morgongåfva och 
lifgeding, som drottning Dorothea fick 
af sina gemåler, konungarne Christoffer 
och Christian I; och drottning Christina, 
Johan II:s gemål, erhöll Nerike år 1499 
till underhållslän. Ar 1525 gafs det åt 
Lars Siggeson (Sparre) i förläning ; och 
konung Carl IX hade det, innan han 
kora på throuen, jemte Södermanland 
och Wärmland till hertigdörae, hvilket 
sedermera hans son Carl Philip inne- 
hade till sin död 1622. Sedan dess har 
Nerike med de öfriga Svea- och Götha- 
landskaperna varit oaflåtligen förenadt. 

Landets läge midt i riket har be- 
friat det från de många krigsolyckor, 
för hvilka gränsprovinserna så ofta varit 
utsatta; men de inhemska krigen under 
medeltiden rasade dock derinora. Nerikes 
skönaste historiska minne är Engelbrecht, 
hvilken inbyggarne troget följde, och 
hvars död de djupt sörjde och rättvist 
hämnade, fast hämnden icke nådde ill- 
gerningsmannens person; och i Nerike 
föddes de i vår reformationshistoria så 
förtjenstfulla bröderna Olaus och Lau- 
rentius Petri (Phase), hvilkas fader var 
smed i Örebro. Nerike bär slutligen 
titel af hertigdöme och dess vapen är 
tvänne i kors satta pilar af silfver med 
fyra hvita rosor omkring i rödt fält, samt 
skölden med hertiglig krona betäckt. 

Nettraby. Socken inom Medelstads 
härad af Östra fögderiet uti Blekinge 
län, begränsad af Östersjön, Silltorpså, 
Eödeby, Fridlefstads och Förkärla sock- 
nar, har redan i uråldriga tider varit 
bebodd, eller åtminstone besökt af ett 
folk, för hvilket metallernas bruk varit 
okändt. De inom socknen, å Alletorp, 
Borråkra och SkiUinge, tid efter annan, 
anträffade fynd af redskaper, förfärdigade 
af sten, vittna derom. Minnesmärken 
från den s. k. »brons-åldern» äro ock 
inom socknen anträffade. Tvänne brons- 
svärd hafva nämligen blifvit påträffade 
å Borråkra egor. Minnen från den tid, 
då hedendoraens mörker sväfvade öfver 
de nordiska länderna, förekomma, ehuru 



endast till ett inskränkt antal, inom 
Nettraby bygd. Dessa, der och hvar 
spridda, fornlemningar utgöras af graf- 
rör, stensättningar och bautastenar. Så 
anträffas å ett till Skillinge hörande 
gärde en reslig bautasten, äfvensom å 
dervarande utmark ett större och ett 
mindre grafrör, ett flock af skeppsätt- 
ningar, samt en flisformig, omkring 10 
fot hög, bautahäll. Större stenrör eller 
kummel förefinnas ock å Agdatorps, 
Gredby, Esketorps, Fredricksdals, Stora 
Wörtas och Trantorps utegor. Det i 
gamla sagorna omtalade Reidgotaland, 
der mången blodig runa skars af de 
tappra fäderna, har af många häfdateck- 
nare blifvit förlagd till Bleking, och 
stället Wörva, der konung Dags sparf, 
förmodligen hans väpnare, blifvit ihjäl- 
slagen, har hållits för att vara Wörta 
inom denna socken. Nettraby utmärker 
sig för sin rikedom på omvexlande, na- 
tursköna trakter. Ett vattendrag, Nettra- 
by-å, som leder sitt ursprung från Små- 
land, slingrar sig fram genom socknen, 
bildar dei^. flera fall samt faller ut, vid 
Wrängö, i en af Östersjöns vikar. Detta 
vattendrag genomskär Nettrabydalen, der 
rådande jordmånen är lermylla, hvilken 
jordart förekommer såsom den företrä- 
desvis herrskande å socknens odal- eller 
inrösnings-egor, hvilka eljest hufvudsak- 
ligen bestå af bördig sand- och svartmylla, 
äfvensom, der och hvar, af en bättre 
slags mossjord på leralf. Silltorps- eller 
såsom den ock benämnes Bubbetorps-å 
skiljer Nettraby socken från Lösens soc- 
ken i Östra härad. Dessutom finnas 
Emmahults-sjön samt Niklastorps göl. 
Ett af de högsta berg uti socknen be- 
finnes å Westra Nettraby ego-område. 
Ett annat berg, som för dess vackra 
formation och dess prydliga träd för- 
tjenar att tagas i betraktande, är beläget 
i Emmahult, ej långt ifrån den der be- 
fintliga insjö. Bland öar, som tillhöra 
socknen, märkas utom andra: Aspö, Saltö, 
llarasö och Haglö. Af dessa äro en- 
dast de tvänne förstnämnda bebodda. 

Klimatet är i allmänhet mildt. Per- 
siko-, aprikos- och valnötträdeu lemna, 
liksom vinrankan, mogen frukt. Här 
växer ock björnbärsbusken — en i öfra 
Sverige sällsynt växt; om klimatets blid- 
het vittna ock de näktergalar, som stund- 



Nettraby. 



Nettraby. 



185 



dom låta höra sina Ijufva toner. För 
icke så lång tid tillbaka fanns i sock- 
nen en mängd af härliga, lummiga träd, 
af hvilka ett ej ringa antal nu fallit för 
odlarens hand. Dock förefinnas ännu, 
utom andra trädslag,^k, bok, lönn, lind, 
ask, rönn, asp, al, tall, gran och en. 

Socknen, fördelad i 8 s. k. rotar, 
innehåller på 0,450 qvadratmil land 35% 
mänt., deraf % mänt. prestgård, V3 mtl 
(Saltö) af fr.natur. Folkmängden utgjorde 
1805: 1,469; vid slutet af 1860 utgjorde 
deu 2,034 personer. Ej mindre än 4 
amiraler, chefen för konstruktionskåren, 
1 eller 2 kommendörkaptener och flera 
lägre officerare af flottan ega större eller 
mindre egendomar, och hela församlingen 
utgöres till mer än hälften endast af 
ståndspersoner. De till Nettraby socken 
hörande gårdarne ega i allmänhet ett in- 
skränkt egoområde. Enligt det af för- 
samlingen i Mars 1859, afgifna utlåtande 
i anledning af de utaf kongl. finans- 
komitén framställde frågorna funnos å fasta 
landet af socknen 66 sjelfständiga hem- 
raansbruk; årliga utsädet uppgifves till 
157 t:r hvete, 301 t:r råg, 240 t:r korn, 
313 t:r hafre, 23 t:r blandsäd, 28 t:r 
ärter, 817 t:r potates, 150 U rotfrukts- 
frö och 7 lU lin. Den odlade jorden 
beräknades till 2,698 tunnl, samt den 
naturliga ängen till 202 tunnl. Under 
de sist förflutna 25 åren ansågs åkern 
hafva blifvit tillökt med 1,040 tunnland 
odaläng samt 290 tunnl. afrösningsjord. 
Tegplöjning, vanligen till 6 alnars bredd, 
är, sedan omkring 1850, efterhand in- 
förd å en stor del af socknens gårdar. 
Allmännast brukas den s. k. skottska 
plogen, hvilken äfven finnes helt och 
hållet af jern förfärdigad. Den första 
grunddikning härstädes, medelst rörtegel, 
verkställdes å Marielunds gård år 1858. 
Antalet af underhållna kreatur beräknas 
till 153 hästar, 287 oxar och tjurar, 
683 kor, 170 ungnöt, 142 får och 300 
svin; den spannmål, som årligen an- 
vändes för utfodring af kreaturen, till 
1,600 t:r; för befolkningens eget behof 
torde årligen åtgå omkring 4,000 t:r, 
hvarefter det till afsalu öfverblifna säker- 
ligen öfverstiger 1,500 t:r. Bränvins- 
bränning, som förr idkades å de flesta 
af fastlandets gårdar, har, sedan 1840, 
så minskats, att denna näringsgren vid 
år 1859 utöfvats endast i ett mindre 



bränneri. Fisice idkas i Saltsjön och i 
socknens förutnämnda åar och insjöar. 
Biafveln, ehuru ringa, har under sednare 
åren utvidgats. De inom socknen be- 
fintliga verk och inrättningar utgöras af: 
Ett bajerskt bier- och ölbryggeri i Westra 
Nettraby, ett oljeslageri vid Esketorp, 
en större tegelbruksanläggning, å Lunna- 
ströms inegor, samt trenne mjölqvarnar, 
en husbehofssåg, äfvensom en benstamp 
vid Esketorp. Alla dessa verk äro an- 
lagda vid Nettraby å. Vid stranden af 
Nettraby å, ej långt från dess utlopp i 
en af Östersjöns vikar, ligger församlin- 
gens åldriga tempel, omgifvet af den 
med resliga träd beprydda kyrkogården. 
Kyrkan, hvars ålder är okänd, består af 
tvänne medelst ett hvalf förenade bygg- 
nader,- skepp och chor. Vapenhuset, 
dera öfver ingången läses: reparerat år 
1793, utgör en tillbyggnad vid skeppets 
södra långsida. Under samma tak som 
vapenhuset finnes en Eaabska familjen 
tillhörande graf, och på kyrkogården 
ligga tvenne grafhus för stoftet efter 
landshöfding Johan v. Kajalin och ami- 
ralitetslöjtnanten Joh. Sjögreen. En min- 
nesvård finnes öfver kyrkoherden Johan 
Q-viding; en grafsten öfver den siste 
Trossöbonden, Vittus Andersson. I kyr- 
kan ligger begrafven äfven amiralitets- 
kaptenen Jonas Dufva, adlad Anckarloo, 
som skref sig till Borråkra. Pastorn vid 
tyska församlingen i Karlskrona, Johan 
Fr. Frank, erhöll 1729 Nettraby pastorat 
till praebende. Svenska församlingen i 
staden »ville haft det till pr?ebende åt 
stadskomministern». Nettraby församling 
bad, att konsistorium ville afstyra så väl 
detta, som att den blefve anslagen åt 
tyska pastorn. Barnundervisningen be- 
strides, utom i fasta skolan, äfven i en- 
skilda mindre skolor. Såsom bidrag till 
aflönande af en lärarinna vid skolan för 
qvinnliga handaslöjder har fru kammar- 
herrinnan Amalia Eappe år 1853 öfver- 
lemnat en summa af 1,000 rdr rmt, och 
af samma person lemnades 1862 ett 
gåfvobref å lika stor summa, hvaraf årl. 
räntan skall användas till fattiga skol- 
barns beklädnad. Ar 1859 öppnades här 
ett sockenbibliothek medelst sammanskott 
af församlingens medlemmar. Utgifterna 
i och för socknens å fasta landet fattig- 
vård ha, under årtiondet 1850 — 60, en- 
dast undantagsvis öfverstigit 2,000 rdr 

24 



186 



Nianfors. 



l^iaumelsaskas. 



rmt, efter år beräknadt. Af fattigvårds- 
styrelsen utlemnns lin, ull, ni. ra. till 
förarbetning åt personer, som sakna arbets- 
förtjenst hos enskilda. En elektrisk tele- 
grafledning tillkom inom socknen år 1855. 
Gårdar och byar: 1 '/,> rotint. Mastad, Stefis- 
haga och Allatorp, ]'/g matit. Borråkra, 1 
Trantorp, ^/g mani. KettiUtorp, I^ g Werstorp, 
^2 Sjuhalla, 3 '74 Östra Nettraby, 1 "V^ Westra 
Ntttraby, 1 '/s niant. Mjöoik; Bjärby, Grönadal 
och Skillinge; Skaf kulla och Fermanstorp, Täf- 
vetorp och Buatorp; 1 ' /2 Agdatorp; ^,'2 mänt. 
Emmahult, 3 maiit. Gredby. Gårdarne Skärfva 
och Marieluud äro Tiärmare beskrifna på sina 
ställen. — Socknen ligger P/4 mil frän adress- 
orten Ca ris k röna. 

Nianfors. Jernbruk uti Norra Hel- 
singlands fögderi af Gefleborgs län, an- 
lades år 1794 vid Niansjöarnas utlopp 
på gränsen mellan Arbrå, Njutångers och 
Forssa socknar; eges jemte Iggesunds 
bruk sedan 1850 af hrr Michaélsson & 
Corap. Till det, som redan är nämndt 
om dessa bruk under art. Iggesund, kunna 
vi nu tillägga, att Iggesunds bruk anla- 
des af Isac Breant, handlande i Stockholm, 
och såldes af dennes arfvingar år 1722 
till hrr Abraham & Carlos Grill för 
73,242 daler k:mt; under deras tid flyt- 
tades en del af smidet till Nianfors, som 
nu har 2:ne tyskhärdar, finbladig såg 
och skattiagd qvarn. Sraidesrätten, nu- 
mer fri, var år 1737: 1,300 skU. Af 
den namnkunnige Einman byggdes här 
1748 ett vals- och skärverk, h vilket för 
länge sedan är nedlagdt. Till egendomen 
höra c:a 28,000 tunnl. skog. — Nian- 
fors, kapell till Enåkers pastorat, består 
af 3 mantal inom Njutångers socken, 
4 mantal inom Arbrå samt 1 mantal 
uti Forsa. Folkmängden för år 1860 
uppgifves till 433 personer. Predikanten 
tillsättes af egaren till Nianfors bruk. 

Niaumelsaskas. Det största vattenfal- 
let i Lule elf, som framkommer fullbildad 
ur Stora Lule- vatten och går redan of- 
vanför Harsprånget (såsom fallet ock 
kallas, deraf att man skall sett harar 
springa deröfver) fram med rök och dån. 
Der detta börjar, ligger en ödslig klippö, 
på hvilken här och der en mager tall 
fått rotfäste. Elfvens stränder äro på 
begge sidor om klippön mycket branta 
och blifva längre ned alldeles lodräta, 
bildande en smal ränna af endast 60 
till 70 fots bredd samt en qvart mils 
längd. Den öfversta delen af rännan, på 
klippöns östra sida, är, der fallet börjar. 



80 till 100 fot bred, men vid öns nedra 
ända 500 fot, längre ned endast 30 fot. 
Denna del af rännan är betydligt brantare 
än den öfriga. Den väldiga vattenmas- 
san nedstörtar öster om klippöns öfversta 
ända först lodrätt* 35 å 40 fot, men 
kastar sig derefter med den förfärligaste 
våldsamhet utför den stupande rännan, 
hvarvid tvenne ofantliga vågor af vikit 
brusande skum uppstå. Längre ned, 
midt i vägen för hvirflarnas lopp, ut- 
skjuter från östra stranden eller väggen 
en klippa. Mot denna vräkes den i 
vildt raseri framstörtande vattenmassan 
och kastas stundom hela 50 fot mot höj- 
den. I hvarje ögonblick förändras scenen, 
öfverallt uppkastas stora vattenmassor 
högt i luften, och höga molnstoder af 
skum sväfva öfver det hela, stundom så 
täta, att de bortskymma de bakom lig- 
gande föremålen. Omkring klippan midt 
framför rännan tvingas det hvitkokande 
svallet att vika åt sidan och möter den 
från andra sidan klippön kommande 
smalare grenen, sedan denna först kastat 
sig lodrätt ned. Derefter framilar det 
sjudande afgrundssvallet i sin trånga 
ränna och bildar en kontinuerlig kedja 
af fall utefter en sträcka af en fjerdedels 
mil. Ifrån den 120 till 150 fot höga 
klippstranden ser man i djupet endast 
rök och skum, hvars bländande hvithet 
gör en märklig kontrast mot de svart- 
glänsande klippväggarna. Endast på 
några få ställen och ej utan lifsfara kan 
man komma ned till vattnet. Lättast 
låter det sig göra, just der fallet är mest 
gripande att åse, nämligen strax nedan- 
för dess öfversta del. A ena sidan ser 
man här den vackert mörkgröna, med 
döfvande dån lodrätt fallande väldiga 
strålen, och å den andra den utför den 
stupande rännan med snabbaste fart och 
i ofantliga vågor af skum ilande vatten- 
massan med dess likasom ur en ko- 
kande afgrund ständigt uppstigande täta 
dimmor. 

Trakten omkring Harsprånget är den 
vildaste man kan föreställa sig. Höga 
bergskedjor löpa parallelt med elfven å 
begge sidor. För att komma ned till 
Harsprånget, måste man än utför hals- 
brytande klyftor, än klättra bland ofant- 
liga, på hvarandra uppstaplade klippstyc- 
ken. Enligt kaptenlöjtnant Petterssons 
mätning har hela höjden befunnits vara 



Nibble. 



NIcoIai. 



187 



264 fot. Harsprånget är således två och 
en lialf gån2:er så högt som de beryktade 
Troll hätte-fallen och öfverträflfar dessa 
ojeraforligt i storartad effekt. Det är 
förmodligen det högsta vattenfall i Europa 
med så stor vattenmassa. Dånet af Har- 
språnget hörs vida omkring såsom en 
mullrande åska; det lär stundom höras 
ända till det 5 mil därifrån aflägsna 
Gellivare Dunduri. 

Nibble, en gård i Tillberga socken, 
Sieude härad och Westerås län, vid vä- 
gen, nära Torstuna sockengräns, har en 
egen historisk märkvärdighet derigenom, 
att den för 200 år sedan beboddes af 
löjtnanten vid den i Westmanland för- 
lagda sqvadronen af lifregimentets kaval- 
leri Israel Olofsson Färling, som den 17 
October 1664 blef på denna sin gård 
skendöd och låg i detta tillstånd sex 
veckors tid, då han till allas stora för- 
undran åter kom till lifs igen. Han, 
som förut varit en orolig man, lefde 
sedan, skyende raenniskor, hvarföre han 
kallades »Nibbleskrubben», ännu IV2 år 
eller till den 2 Febr. 1666, då han ändt- 
ligen dog," 79 år gammal. 

Nibble. By i Hedemora socken af 
Stora Kopparbergs län; härefter antog 
kapellanen i Ljusnarsberg på 1650-talet, 
Johannes Olai Hedmorensis, tillnamnet 
Nibelius, till erinran af denna sin födelse- 
bygd. Ifrån honom härstammade under- 
ståthållaren i Stockholm (år 1793), seder- 
mera justitiaerådet Johan Eric Nibelius, 
adlad Palmsvärd, död 1821, och om 
h vilken kan nämnas, att han, såsom leda- 
mot i en skogskommitté, utarbetade den 
1793 utkomna förordningen om skogarna 
i riket. 

Nickala. By med gästgifvaregård, 
som ätVen kallas Kjärsbäck af den förbi- 
flytande Kjärsbäcks-ån, är belägen i Tor- 
neå socken af We^sterbottens län vid en 
vik af hafvet. Ar 1772 har här en 
stenbro blifvit anlagd, som i det när- 
maste skiljer svenska och finska tungo- 
målen, och finnes vid densamma en py- 
ramid af grön marmor med minnesskrifter 
i stenstil på båda språken. 

Härifrån skjutsas till: 

Saiivits l"/i6 ™il- 

Haparanda l^/jg ), 

Niokebo masugn, se Wirsbo bruk. 

Niclasdam. Jernbruk uti Warnums 
socken, Ölme härad af Carlstads län. 



anlagdt 1666, uppgifves på 1840-talet 
haft 2 härdar och 933 skU privil. årl. 
smide af köpe-tackjern. 1860 års till- 
verkning var 5,084 centn. 64 s^. Bruks- 
gården taxerades 1862 till 9,000 rdr 
rmt, inberäknadt hälften i Niclasdams 
såg; tillhörande landtegendom består af 
Vg fiälse Måserud samt ^J^ mantal i 
andra hemman ; hela godset taxerades år 
1862 till 123,900 rdr rmt och var på- 
fördt i bevillning 40 rdr 5 öre. Egare 
brukspatron M. Th. Berggren. 

Nicolal socken eller Nyköpings lands- 
församling, i Jönåkers härad och Nykö- 
pings län, mellan Östersjön och dess 
vikar. By-, Stjernholms- och Marefjär- 
darna, i sydost och öster, Nyköpings stad 
och å i nordost, emot Allhelgona och 
Eåby, Barbo i norr samt Tuna, Berga- 
hararaar och Tunaberg i vester och s. v., 
har nära 2 mils längd, från sydost till 
nordvest, och på ett ställe, mellan staden 
och Bergahammar, endast V4 mils bredd, 
eljest högst 1 mil, samt upptager l,i72 
qvadratmil, hvaraf 0,232 äro vatten. Hem- 
mantalet utgöres af 19% mänt. skatte, 
18% tnant. krono och 40'V8 ^f^^^t- li'älse, 
och folkmängden, som 1805 besteg sig 
till 1,232 personer, uppgick 1860 till 
2,174. Norra och mellersta delarna af 
socknen är en jemn dalgång vid Nykö- 
pingsån, med god lera; men södra delen 
är dels sank, dels skogig och bergig, 
fortsatt ute i sjön af klippiga öar och 
skär, samt består således af mycken björk- 
lera och mojord. Näringarne äro der- 
före åker- och ängs-, men föga skogs- 
bruk, hvarjemte idkas fiske och manu- 
f^kturrörelse; och gifver den närbelägna 
staden en mängd biförtjenster åt socken- 
boerna. Församlingen synes af gammalt 
haft och har fortfarande kyrka och pre- 
sterskap gemensamt med Nyköpings vestra 
stadsdel; men vid Stjernholms herregård, 
i socknens sydligaste del, finnes ett sär- 
skildt kapell från 1600-talet, som i föl- 
jande seklet en tid hade sin egen prest, 
och hvarest ännu hålles några gånger 
om året gudstjenst för godsbönderna och 
skärgårdsfolket Sockenskolan är vid 
Arno säteri, V4 mil söder ifrån staden. 
Af fornlemningar synas grafhögar på 
Fruängen, och vid Wäderbrunns kungs- 
gård, som förr hört till denna socken, 
men för framtiden är lagd till Bergs- 
hammars, äro spår funna efter en bygg- 



188 



I^idinzen. 



Wissafors. 



nad af sten med vallar och grafvar. 
Kusterna hemsöktes ömkligen af Eys- 
sarne vid deras härjningar år 1719. 

Gårdar och verk inom socknen äro: S:t 
Annce qvarn vid staden, på en holme i Nykö- 
pingsån och byggd på S:t Annao fattighus egor, 
i stället för en äldre qvarn, som brändes af 
Ryssarne ofvannäranda år, köptes till skatte år 
1776 af Reimar och Pihl och tillhörde 1851 
en In de Betou; — S:t Annce såg, köpt till 
skatte 1747 af en vid namn Ekman, lyder nu 
under friherrl. Lövrenska fideikommisset Sjösa i 
Svärta socken; — F. d. Bergens qvarn köptes 
1725 till skatte af prosten Een, är uu klädes- 
fabrik och tillhörde 1851 Lenning; — Oppeby, 
1 V2 mantal skatte, fordom krono, genom byte 
med Lindhjelm, köptes till skatte år 1710 af 
"Westerling och egdes 1851 af fru Fineman, 
tillika med Stora Slähro 1 och Lilla Släbro 
1/2 mantal samt Släbro qvarn; — Bagartorp 
eller Österby, V4 mantal skatte, kronan tillbytt 
från Johan Rosenhane 1685, 1851 tillhörigt 
Löfveuius; — Minninge, 1 mantal skatte, köpt, 
jemte förutnämnda Släbro qvarn, till sådant är 
1780: — Tåbäcken, 1 mantal frälse, tillhörde 
1685 Johan Rosenhane; — ■ Brunsta, l^/^ mtl, 
mest frälse, har tillhört dels Göran Sperling, 
dels Axel Lillje; — Ullevi, 1 mantal krono, 
iänsraansboställe ; — Girista, 1 mantal skatte, 
har varit säteri för den lärda riddarhussekrete- 
raren Samuel Kerapensköld, som skall skrifvit 
sig till nämnda ställe, hvilket då hade det mer 
ståtliga namnet Gyrstaberg, men från hvars 
arfvingar det reducerades såsom donation, och 
lyder nu under Tista i Barbo; — Lilla eller 
Tyska Ladugården, kungsgård, bestående af 4 
mantal kronosäteri, som varit förpantad till fru 
Maria Kurtzel, men sedermera öfverflyttad på 
landshöfdingen Falkenberg, hvilkeu innehade 
densamma 1685; — Stora Ladugården, också 
kungsgård af 8 mantal kronosäteri, år 1677 
förpantad till Gerdt Störning; — Arno, 2 mtl 
frälsesäteri (se särskildt artikel), med Gärdsnäs, 
1 mantal, den gamla Sjöbladska egendomen 
Flöttna, 1 mantal säteri och på den tiden huf- 
vudgård, samt Brandthäll, 1 mantal skatte, 
också säteri; — Krognäs, 1 mantal frälse — 
och slutligen Stjernholm, som får sin egen ar- 
tikel. I denna socken, ungefär ett bösshåll 
utom Nyköpings vestra tull, ligger också Lillbro- 
eller Lindbacks-täpporna, en kronojord af 2\ 
tunnlands arealjSoch landshöfdingen i länet på 
lönen anslagen. Jorden, den bästa och bördigaste 
i nejden, utarrenderas af kammarkollegium på 
30 års tid i sender, och utgör arrendet c:a 800 
rdr årligen. Nuvarande arrendatorn är kofferdi- 
kaptenen G. A. Fogelström. 

Nidingen. En liten ovalformig klippa 
vid Sveriges vestra kust uti Kattegat, 
570 18' 14" n. br., 9« W 6" ö. 1., 
innehållande 3,000 alnar i längden och 
1,400 alnar i bredden, hörer till Onsala 
socken, Fjärås härad i Halmstads län; den 
har en fyrinrättning med 2 fyrar, som 
skötas af 5 personer, bonings- och skol- 
hus. Ifrån Nidingen utsträcka sig 2:ne 



ref; det i s. s, v. kallas Lilla Land och. 
sträcker sig 3,000 alnar från Nidingen; 
det i n. n. v. kallas Kläckefoten och har 
en längd af 4,500 alnar. Det är på 
dessa, som så många seglare förolyckats. 
Ön skall hafva sitt namn deraf, att den 
lurat många tusende seglare, som, ej 
anande någon fara, här funnit sin graf 
i vågorna. Till denna ö eller ock till 
(Njudungen) i Småland, som nu kallas 
Östra härad, hänföres den bekanta visan: 
»Konungen (Nidad eller Nidung) skulle 
till Nidingen fara; hemma skulle hans 
dotter vara». — Ar 1766 uppbyggdes 
här på amiralitets-öfverkommissaren Lö- 
wenskölds föranstaltande en stapel och 
hängdes deruti en metallklocka af 11 
skeppunds vigt. På klockan läses föl- 
jande inskrift: »Lät du mitt ljud, o store 
Gud, en önsklig nytta göra, Då går på 
haf, ej köl i graf, och man ditt lof 
skall höra.» På ön finnes tillräcklig 
vattentillgång och några små gräsplaner. 
Nikolai kapell i Stora Tuna socken 
af Stora Kopparbergs län, anlades 1831, 
i stället för Silfbergs kapell. Det är 
beläget på Gränshammars egor och ut- 
gör en vacker rotunda, som höjer sig 
från en löfbeväxt kulle. Folkmängden, 
som år 1850 var 2,710, uppgick 1855 
till 2,907 personer, deraf dock 1,098 i 
Ambergs kapell. 

Nilsvallen. Gästgifvaregård i Jämt- 
lands län, hvarifrån skjutsas till 

Kolsätt i ö 2 mil. 

Glissjöherg i n. v 2V4 » 

IJllherrdals kyrkobTj i s. v. . 3 » 

Niords eller Nordians hög, se Norr- 
sunda socken. 

Nissafors. Jernbruk uti Örryds soc- 
ken (enligt taxeringslängden), Mo härad 
af Jönköpings län, utgör med säteriet 
Bjersved samt underlydande 4V4 mänt. 
ett gods inom nämnda socken, hvarför 
i eg.rätts-afgift erlades 1861: 142 rdr 60 
öre, och som hör till ett större fideikom- 
miss, med en egorymd af c:a 30,000 
tunnland. Bruket anlades 1725 af bruks- 
patron Camitz på säteriet Bjersveds egor, 
på Nissa-åns vestra sida, men flyttades 
år 1806 till den östra och kom således 
inom Källeryds socken. Det har 4 härdar 
och 3 stångjernshamrar med 1,586*^20 
skU privil. smide; här finnes äfven ett 
manufakturverk med knipp- och spik- 



Nissan. 



Nittorp. 



189 



hammare. Bruket har egen masugn i 
Bonstorps socken. Närvarande fideikom- 
missarien är major Löfvenskiöld. 

Nissan, Nissa-ån. Denna å leder 
sitt ursprung från den redan i 9:de år- 
hundradet genom Danaholms-fördraget 
bekanta Nissa källa (Nizer kild), belägen 
vid Månsarps södra socknegräns på Hac- 
kelsbo egor, men i norra ändan af en 
långt i söder sig sträckande mosse, Hestra 
eller Tubbebo mosse kallad, i hvilkens 
södra ända Tabergs-ån utflyter. Nissa-ån 
börjar som en liten knappt synlig bäck. 
Efter några böjningar åt nordvest, i 
gränsen mellan Mo och Tveta härader, 
går hon på hemmanet Hökhults egor in 
i Mo härad. Här antager hon en full- 
komligt vestlig rigtning och rinner förbi 
Jära gästgifvaregård. Vid denna bys 
nordvestra gräns gör ån en tämligen 
stark böjning åt s. s. v., en riktning, 
som detta allt mer och mer ökade ström- 
drag bibehåller igenom Mo och Westbo 
samt Halland, ända till utloppet i haf- 
vet vid Halmstad. Enligt Hisingers 
uppgift ligger ån vid Jära bro 690 fot 
öfver hafvet, således 395 fot högre än 
Wettern. Ans bifloder äro: Häljaryds- 
eller Gunillabergs-ån, som kommer från 
Ko mosse, Rökbergs, Svana, Stufveryds, 
Örryds och Wiks åar. Alla dessa bi- 
floder utsina nästaa alldeles under lång- 
varig torka, och sjelfva Nissan har 
stundom så litet vatten, att ett eller 
flera hjul vid Nissafors bruk måste sättas 
i overksamhet. Eörslag att göra ån 
segelbar hafva blifvit gjorda åren 1664, 
1680, 1719, 1740 och sednast 1838, 
men alltid utan framgång. Vid Nissans 
utlopp fångas den i hela riket bekanta 
Halmstads-laxen. Vid mynningen af 
Nissan hölls 1062 det namnkunniga 
Nissa-slaget. Norska flottan, anförd af 
Håkan Ivarsson Jarl och bestående af 
150 segel, tog sin ställning vid Nissa- 
åns utlopp i hafvet och sammanträffade 
der Larsraessodagen uti en häftig drabb- 
ning med danska flottan, bestående af 
300 segel samt anförd af halländske 
Jarlen Fin Amason. Slutligen blefvo 
Danskarne öfvermannade, och deras olyck- 
lige konung Sven undkom genom sin mot- 
ståndare Håkan Jarls ädelmod. Denna 
konung blef under en simpel förklädnad 
och ett diktadt namn undanhulpen till 



en bondgård. Här framsattes vatten till 
tvagning samt något till förtäring. När 
konungen torkade sig på midten af hand- 
duken, ryckte husmodern den ifrån ho- 
nom och sade: »Föga måtte du hafva 
lärt; det är torparelikt att väta hela 
duken på en gång.» Efter måltiden 
bortred konungen åt skogen beledsagad 
af en vägvisare. Den skog, hvartill 
Sven Ulfsson tagit sin tillflykt, har län- 
gesedan försvunnit; men de grafhögar, 
som ligga på den ödsliga ljungheden, 
torde vara minnesvårdar öfver de fallna 
Danskarne, hvilka blefvo af bönderna på 
Harald Hårdrådes befallning jordade. 
På Nissastigen — så kallas den väg, 
som från Jönköping löper utmed Nissa- 
ån till Halmstad — stå vid åbrädden 
några huggna stenar, och på två bland 
dem stå inristade Carl X:s och XLs namn. 
Nissaryd. Gästgifverihemman af 1 
mänt. skatte uti Långaryds socken, West- 
bo härad och Jönköpings län, ligger V2 
mil s. v. från kyrkan, på åns högra sida. 
Härifrån skjutsas till 

Bölaryd i n. o IV2 mil. 

Ramnäs i Halland, s. v. . 1*^/4 » 

Nisshytta. Masugn i Säthers socken 
af Stora Kopparbergs län, 1 mil söder 
från staden Säter, är af ålder privile- 
gierad och har haft flera delegare af 
bergsmän i Hedemora; år 1638 blef 
myntmästaren Marcus Kock ensam egare 
af masugnen och ombyggde den på det 
den tiden s. k. Fransyska sättet. En 
del af tillverkningen utsmides vid Riss- 
hytte jernverk uti Tuna socken, en del 

j vid Tolfforss bruk i Gestrikland, hvar- 

I under den lyder. 

I Nittorp. Annex-socken till Dals- 

torps pastorat, ligger uti Kinds härad 
af Elfsborgs län, 2% mil s. s. o. från 
Ulricehamn, samt omfattar 0,704 qv.mil. 
Marken är ojemn, rådande jordmånen 
är sandjord, skog finnes hjelpligt. Kyr- 
kan är belägen Vio ii^il fi"ån moder- 
kyrkan. Socknen, som år 1805 beboddes 
af 533 och 1860 af 866 personer, be- 
står af ll^/g hemman skatte, V2 krono, 
4 frälse; eg.rätts-afgiften sistn. år var 
50 rdr 18 öre. 

Hemmanen voro skiftade i 94 delar, hvaraf 
den största var V2 mänt. Moghult (eg.rätts-afg. 
2 rdr 10 öre), 1/2 Nittorp pastorsstom. — 
Af öfriga hemman näranas: Fjås, Gunnarstorp, 
Gölingstorp, Hornhult, Haga, Hagared, Södra 



190 



Nittsjö. 



Njurunda. 



och Norra Kroken, Nittorp, Qvistbeck, Remmnbo, 
Öster-Rya, Ståckrem, Spånarp, Tommared, öde- 
gjerde, Gislarp. Fr.heinnian äro Elmas, Flathult, 
Gumsebo, Nygården, 1 ' /^ Nittorp, ^ I2 Spånarp. 
— Adress: Svenljunga. 

Nittsjö. Teo^elbruk i Eättviks soc- 
ken af Stora Kopparbergs län, jerate 
lerkärl och kakelfabrik, der år 1861 
tillverkades 43,000 st. taktegel, 59,000 
st. murtegel samt 9,800 st. rörtegel; 
egdes s. år af hr C. F. Wettergren. 

Njawi (Strömmen). Nybygge uti 
Luleå lappmark i Jockmocks församling 
vid slutet af Saggatforssen, der Tjo- 
motis och Skalkajaur taga sin början. 
Det oragifves af höga skogsberg, som 
äro på topparna glest beväxta; men 
öfverhufvud synes vegetationen ej vara 
sämre här än kring Gellivare myrar. 
J. Engström yttrar i sin Resa genom 
Norrland och Lappland, att intet bättre 
ställe kan önskas för större jernverks- 
anläggningar än härstädes, nämligen 
ett jernverk vid Niavvi, det andra i 
Parkjaursforssen, det tredje i Wajkijaurs- 
forssen, V2 n^il från Jockmock. Kom- 
munikationen jnellan dessa bergverk vore 
behändig, och tillräcklig kolskog kunde I 
erhållas af skogarna kring Tjomotis och | 
Skalkajaur. ! 

Njudungen är namnet på ett forn- | 
rike, hvilket skall hafva utgjort en del \ 
af det nuvarande Småland och förena- ; 
des, jemte Wärend och Finveden, seder- ! 
mera med Tiohärads lagsaga. Det ut- I 
gjorde tidigt ett Östra och Westra härad \ 
i den Wärendska lagsagan; men detta ; 
rike har lemnat få spår af sin forntida, ! 
högst sannolika sjelfständighet. En is- | 
ländsk saga, ehuru utan historiskt värde, i 
anses beröra detta fornrike. Det är | 
Krembres, skrifven, enligt G. Bondes ! 
anmärkning, med afsigt att gälla som ' 
en inhemsk skrift rörande Kimbrernes ! 
för Romarne så väl kända värf. Som I 
Njudung hvarken har något, som vittnar 1 
om dess ursprungligen sjelfständiga rätts- 
författning, eller folksägner om egna I 
konungar och dylikt, så synes tydligen, | 
att detta lilla rike blef förenadt med ! 
sina grannriken, innan dess egna lag i 
hann skrifvas. | 

Njurunda. Socken och regalt pa- I 
storat af 3:dje klassen, uti Medelpads i 
fögderi af Hernösands län, belägen IV2 I 



mil s. s. o. från Sundsvall vid hafvet, 
38 V2 mil norrut från Stockholm samt 
6% mil söderut från residensstaden 
Hernösand, gränsar i norr till Bottniska 
viken samt Sköns socken; i söder be- 
gränsas hon af Gnarps socken i Norra 
Helsingland, från näranda hafsvik till 
Ort- eller Hornsjöbäcken, der i vester 
Attmar socken möter och följer vestra 
gränsen nära nog fram till Ljungan, der 
Tuua socken vidtager. I nordvest möter 
Sissjö byeskog, som lyder under Sunds- 
valls stad. Hela arealiunehållet uppgår 
till 68,327 tunnl. 16 kappl. = 382,634 
qvadratrefvar, hvaraf 3,226 tunnl. mos- 
sar, 11,205 tunnl. vatten. Uti denna 
areal upptagas ej mindre Bråmö än ock 
alla större och mindre holmar i skär- 
gården, hvaremot åtskilliga byars ego- 
välden inom Gnarps socken icke tagits 
i betraktande. *) 

Socknen har sitt namn af lappska 
ordet »Njouran», som betyder elf med 



*) Dels af äldre handlingar, dels ock af Wid- 
marks beskrifning öfver Gnarps socken synes, 
att en 2.i3-årig rättegång blifvit, under stor 
bitterhet parterna mellan, förd om rågångens 
rätta sträckning Medelpad och Helsingland, 
eller förnämligast Gnarp och Njurunda sock- 
nar imellan. Redan 1588 d. 30 Maj fällde 
iinder-lagmännen Ewert Hindricksson från 
Ångermanland och Jöns Claesson från Gestrik- 
land, biträdde af närand från hvar sina pro- 
vinser, i denna tvist det utslag, att rågången 
skulle gå från Rönnbottenvikens södra udde 
vid hafvet till Orreklint och vidare till Ma- 
lungsflugg; dock att, derest rålinien, dragen 
rätt fram mellan dessa punkter, komme att 
gå för nära Bolby, knä då borde brytas förbi 
densamma, för att sedan återgå inpå den 
sålunda bestämda räta sträckan; hvarjemte 
föreskrefs, att gammal sed skulle hållas i 
helgd. Dessa vilkor åter gåfvo ny anledning 
till rättegång, slagsmål och bitterhet. Först 
den -26 Oktober 1835, då laga skifte öfver 
Gnarps socken företogs till behandling af 
förste laudtmätaren Widmark, bragtes ändtli- 
gen den ifrågavarande tvisten till ett efter- 
jängtadt slut. Forum var nu funnet, och 
egodelningsrätlen blef den »ort och det ställe, 
som vederborde.» Genom utslag af den 4 
Aug. 1836, af kongl. Maj:t under d. II Okt. 
1837 faststäldt, har närande rätt nöjaktigt 
afgjort gränsregleringsfrågan, hvilken dock ej 
förrän år 1841, då kongl. Maj:t under den 
29 April godkände den i socknen verkställda 
afvittringen, kunde fullt bringas till slut. 
Till följd häraf fingo Södergårds och Bredby 
hemraansegare i Njurunda sig tillerkända 590 
tunul. 13 kappl. samt Ortsjö byamän 592 
tunnl. 10 kappland. 



Njurunda. 



Njurunda. 



191 



stenar ocb grund. Invånarne säga också 
i dagligt tal »Njuran.» Den latinska 
ändeisen »unda» har sannolikt tillkommit 
genom det inflytande katholska klereciet 
utöfvat på alla förhållanden. Om man 
undantager socknens nordvestra del, som 
på tvänne sidor ömsintes af Ljungan, 
utgör socknens område ett helt och 
hållet flackt kustland. Bland öppna 
slätter må nämnas den, som bildas af 
byarna Mjösunds, Skottsunds, Nylands, 
Juni och en del af Berga inegor. Af 
en mindre skogshöjd, å hvilken platsen 
för en blifvande ny kyrka är utsedd, 
skiljes denna slätt från den, som litet 
längre vesterut bildas af de samman- 
hängande inegorna för byarna Solberg, 
Berge, Hellgum och Bunsta. Vid stran- 
den af den stora Björköfjerden ligger 
Björke by i en behaglig däld. De egent- 
liga bergen äro att söka i socknens 
nordvestra del. Så reser sig å Nohlby 
skogsmark den bekanta Nolbyknölen, 
hvilken ligger alldeles enstaka och är af 
betydlig höjd samt högst egen daning, 
hvarförutan den i hänseende till sitt 
nära grannskap med hafvet tjenar sjö- 
farande till ett landkänningstecken. Ber- 
get reser sig lodrätt från trenne sidor 
och är blott på den fjerde tillgängligt 
för vandraren samt bildar öfverst en 
rund plan, utgörande dess hjessa. På 
denna plan är en vårdkase, hvilken 
sannolikt ej varit begagnad sedan år 
1721, då trakten hemsöktes af Ryssarnes 
härjningar. T^lera, om ej så höga, dock j 
till sin utsträckning betydligare berg, 
såsom Medskogs- och Omsbergen, finnas 
norr om Ljungan och synnerligast ut- 
efter gränsen mot Tuna. På södra sidan 
elfven träffas knappast annat anmärk- 
ningsvärdt berg än Hölberget, som lig- 
ger å Å bys egor. Bråmön består nästan 
helt och hållet af berg. Socknen är 
särdeles vattenrik. Största floden är 
Ljungan eller Njurunda elf, som jemte 
sitt flodområde redan är beskrifven på 
sitt ställe. Bland öfriga vattensystemer 
märkas: Armsjön, socknens största sjö, 
som upptager en yta af 2,108 tunul.; 
den ligger på gränsen mot Gnarp och 
till en del inom sistnämnda sockens 
område. Denna sjö uttömmer sig i den 
blott några hundrade fot österut be- ! 
lägna Qvarntjern, som åter skickar en | 



å in i Bergtjern, hvarifrån vattnet un- 
der namn af Armsjö-ån fortsätter sitt 
lopp rakt i öster, tilldess det vid Galt- 
ströms bruk utgjuter sig i hafvet. Med 
utlopp i Hafsjön förekomma dessutom 
sjön Mingen, fordom Amingen, Gl7tld, 
Konsjön 72 tunnl., samt Skyffelängssjön, 
som utfaller i Juni- eller Nylandssjön. 
Några af de mindre sjöarna hafva i 
sednare tiden blifvit aftappade. I skär- 
gården bildar hafvet en mängd större 
och mindre vikar och inskärningar, hvaraf 
Björkö-, Berga-, Juni-fjerdarne, äro de 
största, de der åter bilda flera smärre 
bugter, som alla äro foster af Bott- 
niska vikens inträngande i skötet af det 
steniga och låglända kustlandet. Bland 
den stora mängd af skär, holmar och 
öar, som i denna skärgård tyckas liksom 
vara nedsållade, må nämnas: Jumskären, 
Galtens skärgård, Svanskäret, Wad-, 
Harn- och Furuskären. På Puruskäret 
finnes en kal grafvård öfver en grefve 
Piper, som skall hafva aflidit under 
1808 års krig, då det fartyg, hvaröfver 
han förde befälet, låg för ankar i dessa 
vatten. 

Jordmånen är i allmänhet lera, mer 
och mindre uppblandad med sand- 
mjulna samt vattensjuk sjöbottenjord. I 
sydöstra delen af socknen, som inbe- 
griper ensamt Galtströms bruks område, 
hvarest åkerbruket ej skötes till annat 
än frambringandet af potates, är jord- 
månen torr och sandig. Socknen kan 
anses vara till fullo uppodlad, endast 
söder om Öijen finnas stora odlingS' 
bara sträckor, hvilka ligga ännu utom 
hank och stör, hvarförutan de här be- 
lägna byars åker och äng äro i vida 
sämre skick än den öfra socknens och 
tarfva idoga händer för sin förkofran. 
Af Mineralkällor finnes en å Hellgums 
egor. Denna källa afsätter en gulbrun 
jernockra, och dess vatten är af en sur, 
jernhaltig smak. En mängd olika växter 
trifvas här, dels planterade, såsom Da- 
lierna, dels ock sjelfplantade, såsom 
arter af slägterna thlaspi, rosa, rubus, 
fragaria, carum, myosotis, erica, vacci- 
nium, serratula, centaurea, gnaphaliura, 
tussilago, chrysantemum, arnica, hu- 
mulus, scirpus, eriophorum, carex, phle- 
um, avena, alopecurus, bromus, eqvise- 
tum, hypnum m. fl. 



192 



^juruuda. 



I^Jurunda. 



Klimatet är ganska strängt. När 
hafsisen samlar sig till dessa kuster, så 
bereder den landtmannen en långsam 
vår och skickar öfver nejden sina kyliga 
vindar, hvilka ej blott förhindra vår- 
sådden och förstöra svalbandet, derest 
snön redan aftinat, utan föra äfven med 
sig sjukdomar, hvaribland frossfebrar 
synnerligast hemsöka invånarne. Folk- 
mängden har från år 1775 till och med 
1855 ökats från 1,216 till 2,827 per- 
soner. Enligt utdrag af prosteriets ta- 
bellsamlingar visar sig, att på 82 år 
hafva inom pastoratet blifvit födda 4,266 
barn, deraf 211 oäkta, samt under samma 
tid 2,893 personer aflidit, deribland 
1,033 under 10 år och 1,249 öfver 50 
år, resten mellan 10 och 50 år. Ar 
1821 inträffade en förlossning med tril- 
lingar; under hela tiden 58 förlossnin- 
gar med tvillingar samt 102 med död- 
födda foster. Hushållens antal uppgingo, 
enligt anteckning i gamla kyrkoboken, 
år 1580 till 100, år 1855 till 580. 
Inom pastoratet lefde 1860: 3,050 per- 
soner, hvaraf 2,302 tillhöra Njurunda 
socken, Galtströms bruks kapell 278 
och Svartviks skeppsvarf 470. Den 
egentliga folkökningen har inträffat på 
de sednaste 25 åren; härtill får orsaken 
sökas i den företagsamhetsanda, som 
vaknat inom samhället och framalstrat 
en mängd inrättningar, som erfordrat 
större arbetspersonal. Här finnas 13 
båtsmanstorp, 122 jordtorp, 5 stattorp 
och 133 backstugor. Häraf äro 19 
torp afsöndrade för alltid och resten 
för viss tid. 

Njurundaboen har en stark kropps- 
byggnad, som från den tidigare barn- 
domen blifvit härdad genom mödosamma 
arbeten, hvarigenom dock en riklig berg- 
ning förskaffas. En gumma om 102 
och en vid 99 års ålder afledo 1798, 
hvaremot få sedermera uppnått det 85:te 
lefnadsåret. 

En allmän välmåga herrskar inom 
detta samhälle. Folklynnet har varit 
och är ännu sträft samt benäget för 
rättegångar och stridigheter. Sjön Oijen 
delar socknen i tvänne hälfter, hvilkas 
befolkning vid kommunala frågors af 
görande hysa åsigter, som helt naturligt 
äro stridande emot hvarandra. Ännu 
1856 var icke afgjordt, om folkskolan 



borde bli fast eller ambulatorisk. Om 
läget för den nya kyrkan har nuvarande 
slägte ärft en envis rättegång från för- 
fäderna, men i detta mål hafva omsider 
några inflytelserikare och förnuftigare 
personer lyckats tillvägabringa en för- 
ening. 

När landets äring är lofvande, er- 
håller arbetaren vid Svartvik en för- 
tjenst af till och med 7 rdr om dagen, 
hvartill den under sommaren 1855 upp- 
gått. Med en säker inkomst af 2 ä 3 
rdr för qvinnan samt 5 rdr för mannen 
under hela sommaren samlar detta arbets- 
folk sig ganska lätt en större summa, 
tillräcklig att låta dem framsläpa sitt 
lif under vintern i osedlighet och lättja. 
Men är det sorgligt att se de laster, 
uti hvilka allmogen ännu ligger fången, 
så är det ock tillfredsställande att be- 
trakta den vackrare sidan af dess ka- 
rakter. Här finna vi en varm kärlek 
till konung och fosterland, en derpå 
grundad vördnad för konungens bud 
och befallningar, idoghet, en allmän 
raskhet och en fryntlig gästfrihet. Man 
omfattar själasörjaren med välvilja och 
förtroende samt vet att uppskatta em- 
betsmännen efter förtjenst. 

Allmogens klädedrägt är en bland- 
ning af forntidens allvar och nutidens 
flärd. Nu duger ej våra förfäders varma 
och starka vadmalsbeklädnad. I bygg- 
nadssättet varseblir man allmogens för- 
kärlek till tvåvåningshus. Förf. af Nju- 
runda sockenbeskrifning (förvarad i landt- 
mäterikontoret), landtmätaren 01. E. Nses- 
lund, och af hvilken beskrifning denna till 
större delen är ett sammandrag, uttrycker 
sin tacksamma öfverraskning öfver den 
snygghet och det sunda, städade skick, som 
församlingens matmödrar vidmakthöllo i 
sina hemvist, och som öfverallt mötte 
honom under hans besök i socknens 
flesta byar vintern 1855. På ett ställe 
var åbyggnaden till en del uppförd 
af tegel, för öfrigt allmänt af trä. På 
några ställen, såsom i Mai, höja sig ståt- 
liga hvitmålade åbyggnader; prostgår- 
den uppgifves vara bland de sämsta och 
oansenligaste. 

Socknens hufvudnäringar äro: Åker- 
bruket; kornet är mest brukliga sädes- 
slaget, och sås deraf årl. 467 V2 t:^, af 
blandsäd 425 V/o t:r; af råg sås endast 



Njurunda. 



I^Juruiidä. 



193 



54 t:r, 2IOV2 t:r hafra. Boskaps- och 
ängsskötseln: ängen upptager en areal 
af 6,135V2 tunnl.; boskapsskötseln af- 
kastar mer än behofvet kräfver. Sko- 
garne bestå hufvudsakligen af gran ocli 
tall, samt björk, asp och lönn. Ännu 
äro väl skogarne tillräckliga för de en- 
skilda behofven, och lemna dessutom å 
en del ställen skeppsvirke, spiror och 
kolved till afsalu, men snart nog torde 
skogsbristen infinna sig; ty skogen be- 
handlas med den i Norrland vanliga 
tanklösa likgiltighet. Man vet, att barr- 
skogen behöfver 100 år för sin åter- 
växt till ved och 150 år till timmerskog, 
men ändock göres ej det minsta bemö- 
dande att bispringa den torftiga naturen 
i hennes låga alstringsförmåga. *) 

Bergsrörelse vid Galtströms bruk (se 
den artikeln). Fabrikrörelse vid Svart- 
viks skeppvarf (se den art.), vid Stångeå 
pappersbruk (se den art.), dessutom finnas 
tre tullmjölqvarnar, Mariefors med 3 par 
stenar, och Stångeå med ett lika antal, 
samt Näset med blott ett par stenar. 
Fisket: strömmingsfångsten, ehuru föga 
lönande, idkas dock i trenne större fiske- 
hamnar: Löriidden, Juni och Skatan. 
Laxfisket idkas i Hafsjön och med syn- 
nerlig fördel i Ljungan; sikfisket är 
ringa, ålfisket har fordom varit mer lö- 
nande, nejonfångsten i Ljungan drifves 
med särdeles framgång. Binäringar: 
Flottningsarbetet^ å Ljungan är under 
nuvarande konjunkturer ortens förnäm- 
sta; försclljning af skogseffekter mindre 
betydlig och för en del socknemän sak- 
nas den alldeles. Hästafvel: allmogen 
anser för en heder att hafva feta och 
väl ansade hästkreatur, h vårföre hästarne 



*) En med förstånd och omtanka verkstäld hjelp- 
gallring samt rensning af marken lönade 
oemotsägligen väl mödan; ty genom gallring 
få träden mer frihet att utveckla sig och 
antaga en rakare och qvistrenare vext, äfven- 
8om de uppskjuta ojemnförligt fortare, och 
genom rensning samt förbränning af vind- 
fällen m. m. som betäcka marken öfverallt, 
skulle mulbetet väseudtligen upphjelpas, och 
den befriade marken hafva lättare att i sig 
upptaga de frön, som från de vexande stam- 
marne nedfalla. Skulle så på en dylik be- 
handling följa en systematisk afverkning, och 
trädfröa sås der årets sista hygge skett, så 
är författarens (O. E. Naeslund) tanke, att 
Njurundabon, äfvensom Norrländningen i all- 
mänhet, ständigt skulle hafva ett aldrig sig 
minskande kapital i sina skogar. 
V. 



i allmänhet äro vackra. Racen är lik- 
visst ej den bästa. Här säljas årligen 
80 å 85 hästar. Forsling åt andra. 
Koltillverkning. I allmänhet hyser bon- 
den motvilja för kolning, men som kol- 
priset har i senare tider stigit och 
premier utdelas för flitig kolning, är en 
ändring derutinnan att hoppas. Jagten 
är knappt värd att omnämna såsom 
näringsgren. Några hemmansegare hafva 
andelar i ångaren Sundsvall samt der- 
jerate en öppen båt om 16 och en 
skonare om 22 svåra lästers drägtighet. 
Socknens årliga inkomster beräknas till 
36,000 rdr, deraf 15,000 rdr för arbe- 
ten vid Svartvik och Galtström, 7,200 
rdr för fisket i allmänhet, 3,000 rdr för 
ladugårdsalster. Statsbidragen och kom- 
munala afgifterna beräknas till 16,189 
rdr 64 öre. Jorden brukas ensamt af 
sjelfegande. 

Njnranda utgör, jemte Galtströras 
bruksförsamling och Svartviks skepps- 
varf, ett regalt pastorat af 3:dje klassen, 
hörande till Medelpads kontrakt af 
Hernösands stift, med pastor, kommini- 
ster, bruks- och varfspredikanter. Socken- 
sigillet förer en oxe. Pastoratet utgör 
ett tingslag för sig, och hållas de ordi- 
narie tingen i det prydliga hus, allmo- 
gen uppfört vid gamla kyrkan år 1844. 
Socknen är indelad i 12 husförhörs- 
eller läsrotar, med en sex- eller ordnings- 
man i hvarje. Barnundervisningen be- 
strides under en tid af året i fast skola 
invid kyrkan, men sommarmånaderna 
är skolan ambulatorisk med stationer i 
byarne söder om Oijen. A kyrkmon 
uppfördes år 1844 ett ståtligt skol- och 
tingshus, 27 alnar långt, 20 alnar bredt. 
Den rymliga skolsalen är på nedra 
botten, upptagande hela byggnadens 
längd. Fyra pelare uppehålla taket och 
äro symetriskt anordnade i den rikt upp- 
lysta salen. Sockenmagasin finnes, och 
uppgick fonden 1856 till 180 t:r. A 
flera ställen inom församlingen äro vat- 
tenledningar i jorden nedlagda, hvar- 
igenom friskt vatten föres fram till bo- 
ningshusen. Kyrkan ligger (enl. Djur- 
berg) under 62" 16' polhöjd så nära 
invid södra stranden af Ljungan, att 
man ofta befarat, att elfvens skärningar 
skulle undergräfva hennes grundvalar. 
Den är utan tvifvel en af stiftets aldra- 

25 



194 



Bijuruiida. 



Njurumla. 



äldsta, ehuru b^^ggnadstiden är helt och i 
hållet okänd. Hennes yttre är i hög t 
grad skröpligt, lledan 1783 omtalas : 
kj-rkans otillräcklighet och nödvändig- 
heten af nybyggnad, men ända till dessa i 
dagar har församlingen ej kunnat komma 1 
öfverens om läget; nu är ändtligen en ; 
fri och vacker plats, Vg rnil söder om i 
gamla kyrkan på Stångom bys mark, i 
inköpt. Uti kyrkan förvaras 172 lod 
silfver. Natten" till den 26 Okt. 1843 
bortstals 204 V4 lod silfver samt en dop- 1 
skål af tenn, hvilka persedlar aldrig I 
tillrättakommit. Följande böcker för- i 
varas uli henne: Carl XILs bibel, Gezelii I 
bibelverk, Menniskoslägtets historia af 
Peringsköld, Kyrkolagen af 1686, Con- 
cordia Pia, edition 1730, Luthers Evan- 
gelii- och Epistelpostillor, 1614 års 
Kyrkohandbok, Liber canutus, hoc est 
kyrie et venite, anno 1620, Schrivers 
Själaskatt, Nicolai Hunii Credendorum 
Epitome m. fl. Enligt 13 § af prosten 
E. J. Dillners visitationsakt för den 2 
Febr. 1783 var kyrkokassan då 4,511 
daler 29 öre k:mt = 250 rdr 31 sk. 
9 rst. bco, och fattigkassan 27 rdr 9 
sk. 5 rst. samma mynt; år 1832, när 
biskop Franzén här höll visitation, upp- 
gick kyrkans behållning till 6,869 rdr 
ock fattigkassans till 523 rdr, allt bco. 
Bland kyrkoherdar må nämnas: Petrus 
Olaus Getricius, pastor här 1580; af- 
sattes 1577 från rektorssysslan i Gefle 
för sitt vägrande af att antaga lithur- 
gien. Hans son var mag. Olaus Petri 
Njurenius, som författat en beskrifning 
öfver Lappland. Kongl. hofpredik. Er. 
Joh. Huss »en drifvande lärare och all- 
varsam prost», död år 1723. Magister 
Lars Osten Sandmarh blef såsom rege- 
mentspastor vid Westerbottningarne fån- 
gen i det olyckliga slaget vid Pultawa, 
den 28 Juni 1709, och derefter förd till 
Sibirien, derifrån han, efter 13 års för- 
färlig fångenskap, lyckades år 1722 
rymma hit öfver till Sverige, hvarest 
han omsider befordrades till kyrkoherde 
härstädes och blef död år 1729. Han 
var gift med öfverste-löjtu. von Burg- 
hausens dotter Lovisa, som äfven under- 
gått många sorgligt sällsamma öden. *) 

*) Född i Narva ar) 007, bortröfvadcs liou från 
föiäldraheminet vid 7 ars ålder. Efter inånga 
äfveiityr såldes Lovisa till en rysk general, 



Fornlemningar. Den öfra socknens 
uppodling går troligen tillbaka ända till 
hedenhös, och torde hafva lifnärt våra 
äldsta förfäder redan innan Ansgarius 
hälsade Thules landamären med sin 
apostoliska välsignelse. Att denna soc- 
ken, redan i en långt aflägsen forntid, 
varit bebodd, är fullt bevisligt af den 
mängd lemningar efter våra äldsta för- 
fäder, som ännu finnas qvar. lledan i 
ThorstenWikingssons saga omtalas »Brän- 
ön» såsom ett bekant ställe för den ti- 
dens sjöfarande. Ungefärligen ^/^ mil 
från kyrkan, tätt invid landsvägen, synas 
å prestbordets egor tydliga märken efter 
ett gammalt offerställe. Invid detta gamla 
minne finnas äfven flera smärre ättehögar. 
Dylika finnas äfven vid Hellgum. Störst 
af här förekommande äro dock trenne 
å Qvitsle egor, hvilka hafva betydligt 
vid omkrets och cirka 6 alnars höjd. 
Hiilphers omtalar ättehögar på Dårhol- 
men (Dockholmen efter Dybecks Euna 
sid. 18, l:sta haft.), men dessa äro 
numera ej till finnandes. Uti en grathög 
vid Nolby fanns i slutet af 1600-talet 
en ring af guld, hvilken föryttrades för 
70 daler k:mt. Stenkummel finnas i stor 
mängd på uddar och skär längs hela 
kusten, från Helsinglands gränstill Ljunga 
elfs utlopp, hvarest Dårholmen är be- 
lägen, å hvilken kummel ymnigast före- 
komma. På samma holme vill en af 
socknemännen hafva satt en »trollkittel», 
hvarmed han torde mena en jättegryta. 
Runstenar förekomma vid Nolby och 
Berga, samt, enl. Hiilphers, vid Westbo 
och Svala. Några af dessa lära vara 



som höll henne i ett tungt slafveri, hvarifrån 
hon sökte rädda sig med flykten, men blef 
ertappad och ömkligen handterad. Efter några 
års fortsatta lidanden ombytte hon ånyo egare 
och såldes till en turkisk Pascha. Här åt- 
njöt hon en något menskligare behandling. 
Under striderna mellan ryska och turkiska 
magierna kom Lovisa åter i rysk fångenskap, 
då hon tvangs antaga grekisl<a kyrkans be- 
kännelse och inspärrades i ett kloster, der 
hon någon tid fick hvila sig efter mångåriga 
lidanden. Härifrån uttogs hon med vald och 
tvangs att gifta sig med en fänrik, som dock 
stupade i kriget tre år derefter. Nu lyckades 
det Lovisa att obemärkt komma öfver gränsen 
till Finnland och sedermera till Sverige, 
hvarest hon blef gift först med Sandmark och 
sedan med hans efterträdare, kyrkoherden 
Sandberg, och slutade omsider sin korta men 
sorgligt oroliga lefnad i frid och ro år 1734. 



^jurunda. 



Njutåuger. 



195 



afbildade och bcskrifna i professor Nils- 
sons berömda verk om fornleraningar. 
Leraningar efter ett kapell äro ännu 
synliga på Qvitsle egor, hvarest stället 
ännu liksom och i de äldsta skiftes- 
handlingar kallas »kapelMägdorna.» Säg- 
nen förmäler att pilgrimsfärder fordom 
anställts hit. Till fornleraningar torde 
äfven få räknas följande ännu till fin- 
nandes i folkets hjernor, der åtskillig 
mer och mindre skadlig skrock och 
fanatism ännu hvilar, I byn Solberg 
blef nämligen en gosse angripen af 
fallandesoten. Föräldrarne, som öm- 
made för barnets lekamliga väl, kommo 
nu på det rådet att »söka vis folke» 
(som talesättet är). En dylik vishets- 
makare åtog sig också patienten utan 
all tvekan och ordinerade samt lät ut- 
föra följande kur. På yngsta brodern 
öppnades åder och honom aftappades 
en viss myckenhet blod, hvilken sedan 
uppblandades med några örter och un- 
dergick åtskilliga signerier. Af denna 
sats tvangs den. sjuke att intaga något 
nio qvällar efter hvarandra, under hvilka 
dygn den sjukes syskon blefvo sträng- 
ligen förbjudna att sofva i föräldrahemmet. 
Den man, som för författaren berättat 
denna händelse och som sjelf tycktes 
hafva ett blindt förtroende till dylika 
»visgubbars» förmåga, försäkrade att kuren 
lyckades; men andra sockneboer visste att 
gossen än i dag led af samma åkomma. 

Ar 1686 inträffade konung Carl XI 
i Njurunda prestgård och gästade då- 
varande kyrkoherden, den gamle Jöran 
Er. Edenius, om hvilken stiftets herda- 
minne vittnar att »han var en mägta 
skämtsara raan, som vågade anställa 
många upptager till monarkens förnö- 
jelse», allt efter den tidens sed och 
vana. Konung Carl XIV Johan har år 
1835 på sin resa till Jämtland passerat 
genom denna församling. Till minne 
af detta besök restes samraa år en 
ganska vacker sten vid kyrkan, der bro- 
hufvudet är beläget. 

Socknens hemmantal var skiftadt 1860 i 
255 delar och taxerades till 387,580 rdr, här- 
till komma Galtströms jernbruk (se den art.) 
tax. till 114,500 rdr, dito trenne fiiibladiga 
sågar, tax. till 25,500 rdr, Mariefors, Stångeå 
och Näsets tullqvarnar, tax. till 11,100 rdr, 
Stångeå garfveri och pappersbruk, tax. till 
10,000 rdr, åbyggnader vid Svartviks lastage- 
plats, tax. till 35,000 rdr, 135 torp tax. till 



54,980 rdr; summa socknens hela tax. värde 
63(5,120 rdr rmt. I bevillning för eg.räits-afg. 
erlades 775 rdr, för inkomst efter II art. 5V9 
rdr rmt. Byar och gärdar: P-^/o/, ofönn. mtl 
Armplngan, areal 5,753 tunnl., hvaraf 177 äng, 
reslen är skog och utmark; i denna finnes 
största egolotten på 74 mål, tax. till 13,8U0 
rdr. — 16 mål Armsjön, 14'/} Björkön egas 
af Galtströms bruksegare. 3/^^ mänt. Prestbolet, 
tax. till 8,500 rdr, med 18 tunnl. åker, 123 
äng, hela arealen 464 tunnland. — Större byar 
äro: Berga, Bunsta, Bredbyn, Dingerajö, Gästa, 
Hellgnm, Juni, Mni, Mjösund, Nolbij, Nyland, 
Ofoansjö, Skedbo, Skottsund, Solberg, Svala, Å, 
Ängjom. Mindre hemman äro: Backa, Baggböle, 
Berge, Bredbyn, Bölen, Godemaj, Hamn, Högen, 
Mijre, Näset, Ortsjö, Qvitsle, Rotvik, Räbbgård, 
Strängsta, Skärsätt, Slätt, Stångom, Svedje, 
Södergård, Torrsjö, Ufberg, Weda, Westbo, 
Westerbyn, Wärsta. 

Största hemmantalet har Nolby, största are- 
alen har Armplågan, största åkervidden Bred- 
hyn, största ängsmarken Nolby. — Adress: 
Sundsvall. 

Njunnas. Ett nybygge och troligen 
det nordligaste i Luleå lappmark, 2 mil 
från Qvickjock. Till detsararaa hörer 
ypperlig jord, belägen i en skön dal vid 
foten af det snöklädda Njunnas-fjellet. 
Rundt orakring nybygget växer gräset 
och blommorna alnshöga, och snösparf- 
ven qvittrar bland björkarne, som här 
stå resliga och skönt grupperade kring 
en fjellbäck. Vilda vinbärsbuskar och 
vild hampa växer här flerstädes, jemte 
hägg, rönn, al, vide, lingon och blå- 
bärsris. Här blomraar hjortronbusken, 
myosotis, pingvicula vulgaris, viola bi- 
flora och rubus articus växa rundt om- 
kring. Ingenstädes i det nordliga Lapp- 
land lär vegetationen vara så rik och 
skön, sora i denna fjelldal. Till nybyg- 
get hörer den Vo ni il härifrån liggande 
Tarrajaursjön, der nybyggaren erhåller 
sitt behof af röding, sora, jemte komjölk 
och litet bröd, utgör hushållets enda föda. 

Njutånger. Annex-socken till En- 
ångers pastorat, är belägen uti Norra 
Helsinglands fögderi af Gefleborgs län, 
IV2 inil s. s. v. från Hudiksvall vid 
hafvet, omfattar en areal af 0,<j75 qva- 
dratrail, 0,o35 äro vatten (i denna areal 
äro Långvinds och Nianforss bruks ka- 
pell inberäknade). Socknen är belägen 
vid hafvet och har i allmänhet en ojemu 
och bergig mark. Uti fjärdarne idkas 
godt strömmingsfiske. Redan i slutet af 
1500-talet syntes här råda mer allmänt 
välstånd, än i någon annan del af landet. 
i Utom fisket i Hafssjön och i Iggesunds 



im 



Noby. 



Nolhaga. 



å hade socknen en inkomstbringande 
binäring i bräders sågning, och ett såg- 
blad i socknesigiilet förvarar ännu min- 
net af" denna handtering; dertill kommer 
ytterligare, att innebyggarne sannolikt 
hade fördel af kronosågen vid Iggesund, 
enär aflägsnare socknar måste betala de 
närmast boende såväl för timmer som 
arbete. I Tunelds geografi, 6:te upp- 
lagan, tryckt 1792, uppgifves att Norr- 
lands enda pappersbruk Östanå, med 
privilegier från 1665, var då i full gång; 
det synes numer vara nedlagdt. Barnun- 
dervisningen bestrides i 4 flyttbara skolor 
af 3 oexaminerade lärare. 

Folkmängd, Hemmantal, Eg.rätts-afgift. 

1805 — 1862 skatte Brukn.- år 1860 

907, 1/^65, 27|§,\ mtl. delar 514 rdr 46 öre. 
88. 
Byar och verk: Här märkas Iggesund och 
Nianfors bruk [se dessa ord) med underlydande 
hemman: 5 mtl 13 öresl. 23 pgl. samt qvarnar 
och sågar, hvarför allt i eg.rätts-afgift erlades 
393 rdr. Vid Öränge finnas ålfiske, husbehofs- 
såg, tullnijölqvarn, manufaktursmedja och tegel- 
bruk. Största hemmantalet med en egare ut- 
göres dernäst af 1 mänt. 18 pgl. Orange (eg. 
rätts-afgiften 5 rdr 27 öre), som eges af hr A. 
M. Ångman. Dessutom finnas följande byar 
(efter tax.-längden) : Boda, Nickora med husbe- 
hofssåg, Westlcjär, Mörtsjön, Qvaftjär, Kyrkbyn, 
Wik, Skarplycka, Rossla, hvilken sednare finnes 
omnämnd 1592, då Jon Ersson, borgare i Hu- 
diksvall, hade 2:ne gånger mist sina skepp i 
konungafärder, utan ersättning, hvarföre han fick 
1 års frihet å sitt hemman Rosla, 462/jj mål, — 
Fägärde, Halsen. — Adress: Söderhamn. 

Noby. Två mänt. frälse-säteri, 3 
mänt. frälse, 2 mänt. skatte, uti Lom- 
maryds socken. Norra Wedbo härad af 
Jönköpings län, utgöra två egendomar 
inom ståndspersons- och tre inom all- 
moge-klassen. Två mänt. frälse Yestra 
Noby lyda under Degla säteri. Två 
mänt. säteri Noby jemte SVg "^^1 ^^' 
derlydande, utgöra med Munkqvarn, såg 
och grynverk, ett gods hvarföre 1861 
erlades eganderätts-afgift 29 rdr 55 öre. 
Noby säteri är egentligen 4 mänt., men 
enligt nyare jordeböcker ligga 2 mänt. 
i Linderås socken (se den Art.). Dessa 2 
hemman skola tillhört tvenne fröknar 
Pistol, som blefvo så förbittrade mot 
hvarandra, att de svuro att icke vistas 
under ett tak, icke en gång kyrkans, 
och utverkade de 2 mantalens flyttning 
till Linderås socken. Säteriet, beläget 
i en ganska vacker trakt i närheten af 
sjön Kalången, är väl bebygdt, har två- 



vånings trähus på jordvåning af sten, en 
vacker och stor trädgård. Jöns Bosson 
Bjugg, brukad i kronans åtskilliga tjen- 
ster och vigtiga förrättningar, adlad 1648 
med namnet Lilljestjerna, skref sig till 
Nobynäs. Det var ibland de 1686 re- 
ducerade gårdar, men återköptes af grefve 
Nils Brahe; egdes 1702 af baron Hugo 
Hamilton, sedermera af en kornett von 
Hartmansdorff och derefter af ryttmästa- 
ren Barnekow. Genom gifte med den- 
nes dotter Mariana Lovisa, bekoms egen- 
domen af öfverste-löjtnant Sven Maurits 
Carlheim-Gyllensköld, som i det när- 
maste nybyggde gården med sitt stora 
trevåningshus; innehades efter dennes 
död 1810 af enkan, som år 1829 sålde 
det till öfverste-löjtn. baron Gustaf Rut- 
ger von Liewen, efter hvars död det 
emottogs af magen, öfversten R. S. O. 
Gustaf H. Stjerngranat, dess nuvarande 
egare. Två mänt. skatte Noby egas af 
tre bönder. 

Nodtsta. By, af 6^8 mänt skatte, 
uti Frötuua socken och skeppslag af 
Stockholms län, är belägen vid Kyrk- 
sjöns vestra strand; häraf egdes år 1861, 
3V7 mänt. (eg:rätts-afgiften var 20 rdr 
25 öre) af rusth. Anders Jansson; år 
1772 egdes denna del af hofr.-rådet Asp- 
man; 2'^^/^q mänt. voro skiftade i 8 de- 
lar; V2 mänt, jemte ^/^ mänt, Bältartorp 
tillhörde brukspatron W. Isberg. 

Nolhaga. Egendom med underly- 
dande tillsammans 8*/8 mänt., största 
delen af frälse-säteri (Nolhaga 1 mänt.) 
och en del af skatte natur, är belägen 
i Elfsborgs län, Kullings härad, Alingsås 
och Rödeneds socknar, 4 mil från Göte- 
borg, invid Alingsås stad, vid Säfveåns 
utlopp i sjön Mjörn, nära jernvägssta- 
tion; till gården hörer en vacker park, 
omgifven af Säfveån. Egovidden ut- 
göres af c:a 4,000 tunnl., hvaraf 2,500 
tid skog, 800 tid åker, under eget bruk. 
Jorden består till största delen af lätt 
lermylla. Utsädet uppgifves till 450 t:r 
och afkastningen till c:a 3,000 t:r. Träd- 
gårdar, särdeles väl vårdade, med oran- 
geri och vinkast äfvensom en mängd 
unga finare fruktträd jemte trädskolor 
finnas här. Till egendomen höra äfven 
tegelbruk, qvarn och en ny såg. Onera 
utgöra omkring 1,500 rdr rmt (deraf 
eganderätts-afgiften 82 rdr); och värde- 



Nolmjra. 



Noor. 



197 



ras egendomen till c:a 500,000 rdr rrat. 
Nolhaga var en af de egendomar, der 
potatisen först skördades. Lars Eothoff 
satte här år 1750: 30 potatesstjelkar, 
som gåfvo V/^ kanna små jordpäron. 
Något egentligt schäferi finnes inom 
länet endast vid denna gård, med 250 
får af elektoral-race. På 1750-talet egdes 
godset af baronerna Ahlströmer, sedan 
egdes det af major W. Tham och år 1816 
genom köp af ryttm. J. Adlerschöld. Är 
1860 tillhörde stället hr R. Hennings. 
Genom det höga och namnkunniga Nol- 
hagaberg är en väg sprängd. 

Nolmyra. Ett mantal frälse-säteri 
ladugård uti Björklinge socken, Norunda 
härad och Uppsala län, lyder jemte an- 
dra % mänt. i samma socken under 
egendomen Ullfors. 

Nolinge (Nohlinge). Ett maut. fr. 
säteri, beläget uti Stockholms län, S vart- 
lösa härad och Grödinge socken, ej långt 
från Getaren, V4 mil från kyrka, 'A mil 
från Tumba jernvägsstation och Vg mil 
från qvarn, utgör med V4 mänt. under- 
lydande ett gods, med en eganderätts- 
afgift, år 1861, af 47 rdr. Manbygg- 
naden, nybyggd af trä, har en vacker 
belägenhet på en höjd. Ifrån balkon- 
gen har man utsigt öfver parken, fälten 
och sjön. Egorna hålla i areal 1,906 
tunnl., deraf 450 tunnl. åker i cirkula- 
tionsbruk, indelade uti 8 gärden, 200 
tunnl. äng, 550 tunnl. vextlig och mo- 
gen skog, c:a 700 tunnl. beteshagar, 
beväxt med björk, hassel och älskog. 
Odlingsbar mark upptager c:a 200 tunnl. 
Jordens natur består i allmänhet af ler- 
mylla, af hypotheksföreningen upptagen 
Vg^-del deraf i första klassens jord. Ar- 
liga utsädet uppgifves till 175 tunnor. 
Fiske finnes inom egorna uti fyra fisk- 
rika sjöar. Afven har man på egorna, 
under året 1861 påträffat jernmalms- 
anledning af hög procent. Nolinge 
köptes af assessor Peder Nilsson Gyl- 
lenax ä 3 % efter Kammar-koUegii bref 
den 3 Juli 1629, och kora med dennes 
dotter till amiral-löjtnanten, sedermera 
direktören vid sjöstaten i Göteborg, Da- 
niel Jönsson Strutz, adlad Strussflycht, 
som bivistade med mycken tapperhet 
sjöslaget i Belt 1659. År 1825 var 
grefve A. J. Cronstedt egare och år 1861 
grosshandl. Alex. Ählström. 



Nohlby Norra och Södra. Två mtl 

frälse-säteri i By socken, Näs härad af 
Carlstad län, med en areal af 254 tunnl. 
åker, 116 äng, 66 tunnl. betesmark, 
300 tunnl. skog samt 86 tunnl. mossar; 
häraf tillhörde 1862 Norra Nohlby samt 
V2 mänt. af Södra hr A. M. Nilsson; 
taxeringsvärdet var 70,000 rdr rmt. An- 
dra hälften af Södra Nohlby hade två 
egare. Nohlby uppgifves af Fernow vai^ 
bebygdt till säteri år 1660. 

Nohlby. Ett mänt. skatte i Wäse 
socken och härad af Carlstads län, eg- 
des 1861 af kapten G. Hård; s. års eg.- 
rätts-afgift var 38 rdr rmt. 

Nohlgård. Gård, se art. Jernskog 
socken. 

Nolheden. Ett mänt. frälse uti Bor- 
gunda socken, Gudhems härad af Ska- 
raborgs län, utgjorde 1862 jemte % 
mänt. underl. ett gods, tax. 1862 till 
30,000 rdr, som egdes af possessiona- 
ten O. W. Sjöberg. 

Noltorp. Ett frälse-säteri af iVo 
raant. uti Hofva socken af Wadsbo hä- 
rad och Skaraborgs län, tax. 1862 till 
20,000 rdr rmt, egdes af brukspatron 
C. F. af Geijersstam. 

Nontuna. En bondgård raidt emot 
Ultuna kungsgård, straxt utom Uppsala 
stad, skall vara det Noatuna, som om- 
talas af gamla häfdatecknare hafva va- 
rit höfdingen Niords boställe. Det skall 
äfven varit Agnar Jarls hemvist. 

Noor. Tre mantal frälse säteri uti 
Knifsta socken. Erlinghundra härad och 
Stockholms län, beläget mellan Säbysjön 
och Walloxen, namnes på 1500-talet 
såsom doneradt till en Stöhr, innehades 
1685 af en fröken Tott, sednare af grefve 
N. Gyllenstolpe och af hans efterkom- 
mande ännu 1756, derpå af r.r. frih. 
Hermelin, som fick detta i utbyte mot 
det af fröken Brita Benzelstjerna stif- 
tade Wiks fideikommiss i Abo län. 
Säteriet innehafves ännu af Hermelinska 
slägten såsom fideikommiss. Underly- 
dande hemman äro 2% mänt. &f6y, allt' 
med en eg.rätts-afgift af 38 rdr 30 öre. 
Noor är en af de egendomar, som un- 
der de sista 30 å 40 åren varit nämnda 
för nya odlingsföretag och för tillämp- 
ning af förbättrade brukningsmethoder. 
Är 1788 började den stora amerikanska 
aloén att blomstra här i September och 



198 



Noor. 



Nor. 



fortfor derraed liela den påföljande starka 
vintern. 

Noor. Tre raant. frälse-säteri (deraf 
2 ratl nytt, 1 ratl gammalt) uti Bro soc- 
ken och skeppslag af Stockholms län, 
beläget nära Osmarens norra strand, ut- 
gör, med qvarn och såg samt iVg ™tl 
Gryta, ett gods, hvarför i eg.rätts-afgift 
erlades, år 1861, 68 rdr 97 öre, och 
s«ra s. år egdes af enkefru U. Skölde- 
brand, som derjemte innehade fr. räntor 
af 10 mänt. (hvarför i eg.rätts-afgift er- 
lades 33 rdr 71 öre). Noor tillhörde 
1612 slägten Bjelke, på 1640-talet pre- 
sidenten Gabriel Oxenstjerna, omnämnd 
under art. Margaretaelund uti Öster-Akers 
socken; Noor kallades på hans tid Nord- 
vik. Egendomen kom derefter genom 
gifte till öfversten Evert Horn och för- 
blef inom slägten till 1728. Fru Elsa 
Sundel, iödd Dankvardt, köpte år 1770 
gården af korporalen, grefve Gabr. Oxen- 
stjerna; enligt Anrep stiftades Noor till 
fideikommiss af krigskommissarien Georg 
Peter Sundel. Efter kapten Georg Pehr 
Stjernheims (en brorson till förutnämnde 
krigskommissarie Sundel) död på Noor 
1830 tillföll egendomen med dennes 
syster kaptenen Henrik Hård af Seger- 
stad, med hvars dotter den åter öfvergick 
i kaptenen Gustaf Erik Sköldebrands ego, 
död 1850. Under kapten Stjernheims 
tid gjordes vid egendomen, som är för- 
sedd med en ansenlig åbyggnad, betyd- 
liga uppodlingar. 

Noor. By, är belägen emellan sjö- 
arna Wikern och Saxen, och anses vara 
den äldst bebyggda inom Nora socken af 
Örebro län. Dess åkerjord, 70 tunnl., 
består, dels på sjelfva näset emellan 
sjöarne, af bördig lerjord, dels omkring 
de nuvarande gårdarne, som anses förr 
hafva stått på detta näs, af kall och sur 
stenjord. På sina ställen finnes dess- 
utom nyodlad dyjord. Angsremsor efter 
Wikerns strand samt dålig stenslåtter 
utgöra 19 tunnl. Skogsmarken, 1,362 
iunnl, är till V':}:del utmärkt växtlig, 
men -/3:delar bestå af skarpa åsar och 
ovanligt stenbunden mark; betet är gan- 
ska godt. På skogsmarken finnas malm- 
anledningar både af jern och blyglans, 
hvilka föga blifvit undersökta; deremot 
huggas goda qvarnstenar af en tät och 
fast glimmer, som låter klyfva sig uti 



I ovanligt stora och jerana hällar, och 

! hvaraf en del är helt ljusgrå eller nästan 

I hvit. Till Noors by hörer hälften af den 

i säkallade Noorsöken, en allmännings- 

j trakt, belägen emellan Westgöthyttan och 

j Staksund, som är af föga växtlighet. 

j Tvenne hemman af Noor höra till Skrikar- 

I hyttan, de 2:ne andra till Westgöthyt- 

j tan, sedan deras e^en hvtta år 1807 eller 

I 1808 blef ödelagd.^ 

I Nor Kontrakt 'af Carlstads stift, bil- 

dadt 1788, utgöres af 3 pastorat: Ä^ors, 

By och Milleaoiks (se dessa artiklar), och 

beboddes 1860 af 20,232 personer. 

Nor. Konsistorielt pastorat af 1. -sta 
klassen, hörande till Nors kontrakt af 
Carlstads stift, utgöres af socknarne Nor, 
Segerstad, Grum, Boryvik och Ed eller 
hela Gruras härad (till hvilken artikel 
hänvisas). — Nor, modersocken, belä- 
gen uti Gruras härad af Carlstads län, 
1^/2 mil vester från Carlstad, vid We- 
nern, omfattar i areal 0,960 qvadr.-rail, 
deraf 0,o30 äro vatten. Marken är i all- 
mänhet bergig. Rådande jordmånen är 
sand och lermylla, ringa lera. Hafre är 
allmännaste utsädet. Flera hemman hafva 
väl skog till husbehof, men andra lida 
brist derpå. Midt igenom socknen fly- 
ter Norselfven, som kommer från Lys- 
viks socken, går igenom Fryken (se den 
art.) till Wenern, der hon bildar en 
hamn. På denna elf nedflottas en stor 
mängd sågstockar. Nor förmenas af 
Fernow hafva blifvit moderkyrka efter 
Digerdöden och att Grum förut varit 
häradskyrka. Af kyrkoherdar förtjenar 
nämnas Erlandus Gudmundi, år 1598 kon- 
traktsprost öfver Vester-Sysslets kontrakt, 
var flera gånger riksdagsman, död 1630. 
Genom sina 15 barn blef han stamfader 
för en mängd in- och utrikes bosatta 
slägter, hvilka Fredrik Fryksell uppräk- 
nar i sin Wärmlands-slägtebok. Enke- 
fru prostinnan Ulr. Kullgren har upprät- 
tat tabeller öfver Erlandi ättlingar, 
de utförligaste vår genealogi eger; ta- 
bellerna hafva form af ett stamträd, 
hvarå 1858 kunde upptagas 5,000 ätt- 
lingar. Der yttras: "näppeligen kan hi- 
storien framvisa någon svensk undersåte, 
från hvilken så många värdefulla perso- 
ner härstamma, som från denne man, 
såväl statsmän sora hjeltar, såväl veten- 
skapsmän och lärde, som prester, såväl 



Nora. 



Nora. 



199 



borgare som landtbrukare. Sju hafva 
blifvit friherrar, 3 grefvar, 6 ättlingar 
ha blifvit biskopar etc.» I kyrkan finnes 
uppsatta öfverste-löjtnant Patrik Thom- 
sons vapen; han stupade 1659 i storm- 
ningen af Köpenhamn. I socknen föd- 
des 1684 Jonas Alstrin, adlad Adler- 
stråle, som utmärkte sig för tapperhet 
under Carl XILs krig och var med ho- 
nom i Kalabaliken i Bender; blef sedan 
kommendant i Stralsund. En tomt å 
Snarbergs egor gafs under katholska ti- 
den af en qvinna till prosten såsom för- 
soningsoffer för ett dråp, och har allt- 
sedan behållit namnet Själ sino. Att 
en begrafningsplats varit uti en lund af 
löfrika björkar, vid Norselfvens vestra 
bredd, torde slutas af de der förekom- 
mande ättehögar. Barnundervisningen 
bestreds 1862 uti en fast och en flyttbar 
skola samt en fast och två flyttbara små- 
skolor. Utskrifn. manskapet utgjordes af 
94 man; backstugusittarnes antal af 173. 

Folkmängd Hemmantal Eg.rätts-afgift. 
1805 — 1862 sk. o. fr. kr. 1862. 
1,795.— 2,688. 25'7/24. V^. 863 rdrlTöre. 
Gårdar: Största egendomen är Edsvalla bruk 
och Höglunda landtegendom (se dessa ord); eg.- 
rätts-afgiftea för båda var 1860, 473rdr7l öre, 
— Tråssnäs egendom (eg.rätts-afgift 66 rdr 23 
öre); Malma, se dessa ord. — 2 mtl Walum 
med ^Vi2 mtl i Lillerud (eg.rätts-afgift 41 rdr 
63 öre), egare G. Nilsson. — I mtl Utterud med 
*/:^ Höijen (27 rdr 23 öre). — 2 mtl. Norra 
och Södra Warpnäs (34 rdr 44 öre) egas af 
kapten C. Nordennnckar. — 1 mtl fr. säteri 
Riis med 1 mtl Snorberg, V4 i Lerum, ^/\o i 
L:a Bårum (eg.rätts-afgift 31 rdt 96 öre) eges 



af öfverste-löjtnant F. Heléti. 



Hjerpetan 



(skrefs 1346 Jerpetakai) och V4 Önstad, egas 
af O. F. Norström. — 1 mtl Prestgård, 3 mtl 
Olserud, kronolänsmansboställc. — Af öfriga hem- 
man må nämnas Bålberg, Bryngelsrud, Bäcke- 
lid, Dälpestad, Gerud, Mällbyn, Mon, Strand, 
Skåne, Arbräck, Åstorp, alla frälse ; Baggetorp, 
Grämyra, Mällerud, Riistan, Smedstad, Törne, 
alla skatte. Adress: Carlstad. 

Nora. Ett och ''i\ mänt. frälse (deraf 
% nytt 1 mänt. gammalt), beläget i 
Danderyds härad och socken af Stock- 
holms län, snedt emot Ulriksdals lust- 
slott, vid den från Saltsjön inskjutande 
vik, som benämnes Edsviken. Gården 
är bebyggd med en under sednare tider 
af timmer uppförd prydlig karakters- 
byggnad, innehållande 13 rum i 2:ne 
våningar. Under gården hörer ' f. d. 
torpet Westervik, nu mera bebygdt för 
ståndspersoner. Egendomens hela areal 
utgöres af c:a 427 tunnl., hvaraf 130 



äro åker och äng. Skog finnes till går- 
dens behof. Årliga onera uppgå till 
c:a 400 rdr rmt, deraf eg.rätts-afgiften 
till 37 rdr 50 öre. År 1861 egdes Nora 
af fabrikör J. E. Ljunglöfs sterbhus. 

Nora. Två mänt. frälse uti Fären- 
tuna socken och härad af Stockholms 
län, med vacker belägenhet, utgör med 
qvarn, ett gods, hvarför i eg.rätts-afgift 
erlades 1860: 24 rdr 38 öre. Nora 
köptes till frälse af Daniel Hund 1600, 
sedermera hemfallet, åter bortgifvet, men 
återtaget dels genom reduktion från släg- 
ten Gyllenholf, dels genom byte från 
Gyllenborg, tillhörde 1772 prosten No- 
relius, år 1861 assessor C. J. Lager- 
crantz' arfvingar. 

Nora. Socken i Wåla härad och Wester- 
ås län gränsar till Enåker och Huddunge 
i vester och söder, Harbo och Öster- 
Wäla i öster samt Hedesunda och Östra 
Fernebo i norr, de båda sistnämnda sock- 
narne hörande till Gefleborgs län och 
emot hvilka Dalelfven och densammas 
Fernebofjärd till en del utgör skillna- 
den; emellan Huddunge och Harbo skju- 
ter socknen ned åt sydost, förbi Eåck- 
sjön, i en lång, smal spets. Socknen 
upptager 2,075 qvadratmil land och 0, 157 
qvadratmil vatten, hvaraf tillsammans 
0,272 (3^Vi6 mänt.) höra till Simtuna 
härad. Landet är en sumpig högslätt, 
från vester utsatt för öfversvämning un- 
der vattenflödets tid, då Dalelfven sti- 
ger öfver sina bräddar. Marken är el- 
jest skogig, och rådande jordmånen, der 
träsken sluta, sand- och mojord, hvarföre 
skogsbruk samt ängs- och boskapsskötsel 
äro de hufvudsakligaste näringarne. Kol 
föras till Sälje vid Dalelfven, der de 
hemtas utför elfven till Söderfors bruk. 



Hemmantalet utiföres af 43' 



mantal 



skatte, 2'7]o krono och 3 frälse. Fastig- 
hetsvärdet taxerades 1862 till 882,710 
rdr rmt. Folkmängden var 1856= 2,582 
och 1862: 2,849 personer. Nora socken 
hörer till Uppsala erkestift och utgör nu 
ett konsistorielt pastorat af 2:dra klassen; 
kyrkan, ombyggd 1786, ligger 6 mil ifrån 
Westerås och 4 mil ifrån Sala. Barn- 
undervisningen bestrides uti 1 fast och 3 
flyttbara skolor af 4 examinerade lärare. 
Yid Sälje förmenas erkebiskopcn Jacob 
Ulfsson tidtals ha bott, hvarom namnet 
Hofffårdsudden ännu skall erinra. 



200 



Nora. 



Nora 



Bland bebyggda gårdar äro blott att anmärka: 
Prestgården vid kyrkan, l^/g mantal krono, 
samt Kappelan sbolet i Norra Åsbo by. För öf- 
rigt lyda här 3' /g mtl under Söderfors och .")' '/t G 
under Gysinge bruksegendomar. Adress: Sala. 

Nora. Upp- och bergstad, ligger vid 
59^ 31' 30" nordlig latitud, på slutt- 
ningen af Norasjöns vestra strand, nära 
Hagbyåns utlopp, 372 "^^^ ^^"'^^ Örebro, 
21^8 iiiil i^- v. från Stockholm. Staden 
kan icke räkna sina anor längre tillbaka 
än från början af 1600-talet, då den, 
ifrån att förut hafva varit en ringa kyrkby 
med 100 invånare, sökte bringa sig upp 
till något högre. Dock lärer här redan 
år 1422 varit en köping, ty biskopen i 
Westerås Olaus Helgonius utgaf näranda 
år en stadga angående Norabergs stads 
afgift lill biskötseln, och ostridigt är, att 
här af ålder varit en handelsplats. Stads- 
privilegier erhöllos d. 20 Dec. år 1634, 
ytterligare bekräftade d. 4 Dec. 1652. 
*En tid var den, från 1644 till 1648, 
residens för Chr. Bonde, såsom lands- 
höfding öfver ett särskildt län, bikladt 
af Nora och Lindes, Grythytte och Kop- 
parbergs bergslager, samt Fellingsbro 
härad. Från denna tid till år 1731 är 
ingenting att närana ora stadens utse- 
ende, men efter en s. år den 29 April 
utbruten vädeld, som inom få tiraraar 
lade staden, med undantag af kyrkan 
och prestgården, i aska, blef den ånyo 
i dess nuvarande reguliera form med 
raka och breda gator anlagd. Att åter- 
uppbyggandet ej gått så lätt kan man 
finna deraf, att sockenboerna måste först 
komraa de misströstande stadsboerna till 
hjelp, innan de grepo verket an. I början 
uppfördes låga envåningshus, hviJka se- 
dermera, mest under de sednast förflutna 
åren, blifvit på- eller ombyggda, så att 
staden numer med få undantag har två- 
våningsbyggnader. Staden sträcker sig 
1,000 alnar i längd från norr till söder, 
600 alnar i bredd, upptager en qvadrat- 
yta af 38 tunnl. 3 kappl, och har i 
midten ett rymligt torg. Ehuru belägen 
på en mindre ås eller kulle, är läget ganska 
jemnt och endast 2:ne af de i norr och 
söder närmast sjön löpande gatorna be- 
svärade af en starkare lutning, än som för 
rörelsen kunde vara önskligt. Tomterna 
äro 120, hvaraf 87 äro bebyggda. Biand 



dessa förtjena att nämnas: Skolhuset, 
stadens bästa prydnad, färdigbygdt 1841 
genom brukspatron A. Wed bergs och 
kontraktsprosten Svederi gemensamma 
bemödande, innehåller: en högre eller 
rektorsskola med 2:ne lärare, en folk- 
eller lankasterskola, en småbarnsskola och 
en arbetsskola för qvinnoslöjd. Lärare 
och lärarinnor bo inom samma lokal; 
deras aflöning bestrides dels med af staten 
anslagna 28 t:r kronotionde och 20 skU 
tackjern, dels med räntor af den ursprung- 
liga fonden, dels raed sammanskott af 
stadsboerna. En Söndagsskola stiftades 
1842. — Stadskyrkan, gammal, byggd 
år 1781, af sten, 80 alnar lång, 22 
bred, ligger vid torget, på en hög plats 
omgifven af lummiga träd. Badhuset, 
äfvenledes beläget vid torget. 

Staden var från början grundad på 
handeln med bergslagerna, på förlag för, 
och afsättning af dess tillverkning. Landt- 
raannen var förpligtad att till köpman- 
nen lemna sitt tackjern, och af honom 
mottaga sina varor. *) Men småningom 
ökades bergsmännens välstånd, så att de 
ej behöfde något främmande förlag, de 
befriades äfven från de band, som lastade 
deras rörelse vid staden, de fingo sjelfva 
afyttra sitt tackjern till bruken. Dermed 
upphörde ock den egentliga förlagshan- 
deln, som öfvergått till vanlig handel dels 
med tackjern från bergslagen, dels med 
viktualier och kramvaror, som dit af- 
sättas. En tillväxt i näringarne äro att 
emotse sedan jernväg blifvit öppnad här- 
era ellan och Örebro särat Arboga, och en 
mäktig häfstång för stadens och kring- 
liggande bergslagers utveckling är att 
emotse genom anläggning af föreslagen 
jernväg från Frövi station å jernvägen 
Köping-Hult till Lindesberg och ännu 
mer om den utsträckes norrut till Nya 
Kopparberget, då dessa rika bergslagers 
produkter kunna med betydligt ringare 
kostnader brinoras i verldsmarknaden. 



I en gammal visa heter det om bergsmannen, 
sedan han med otroligt släp och möda fått 
tackjernet färdigt: 

»Da far du buga och bocka 
Och fråga hvad herrn vill ge. 
Straxt svarar den borgaren tjocka: 
Hvad jag vill ge, får du nöja dig me.» 



Folkmängd. 


Handtverkare. 


Bevillning. 


Alla afgifter 


år 1749 1 år 1862 


år 1749 år 1860 


för egendom Iför inkomster 


till stat och kommun; 


i 559. 1 1,200. 


27. 35. 


352 rdr. 1,483 rdr. 


9,000 rdr. 



l^ora Bergslag. 



N«ra. 



201 



År 1860 funnos 14 handlande. 
Fastighetsvärdet taxerades år 1862 till 
839,800 rdr, hvaraf 38,500 rdr för fat- 
tighus-, skol-, tings- och arrestbyggnader. 
Stadens tillhörande jord upptager 746 
tunnl., hvaraf 495 odlad jord, 251 skog 
och betesmark. Till manuf.inr. torde få 
räknas 2 fabriker för tillverkning af 
musikaliska instruraenter och köks- 
spislar samt en år 1862 inrättad för 
förfärdigande af brefcouverter, den för- 
sta i Sverige. Marknader hållas i 
April och September. Stadens spar- 
bank, inrättad 1835, hade 1843 en in- 
satssumraa af 16,215 rdr, som uppgick 
1855 till 212,618 rdr rmt. Helsovården 
bestrides af en härstädes stationerad pro- 
vincialläkare. — Staden, som har varit 
till den 1 Oktober 1860 säte för det af 
brukssocieteten underhållna skogsinstitu- 
tet, tillhör 5:te klassen bland rikets städer 
och innehar 42 rummet. Vapnet är 5 
granar på ett berg. Nora stads- och 
landsförsamlingar utgöra ett regalt pa- 
storat af 2:dra klassen, hörande till Nora 
kontrakt af Westerås stift. En af för- 
samlingens pastorer, utom förutnämnda, 
förtjenar att vara i åminnelse, prosten 
Thorner, en kraftfull och om sin för- 
samling nitälskande, om än egen man, 
som tjenstgjorde här, då staden förstör- 
des genom den förut omnämnda vådeiden. 

En mineralkälla finnes på stadens 
egor, hvilken förr varit mer begagnad 
än nu. Uti sjelfva staden finnes badhus, 
dit gyttja hemtas från Loka och en 
annan helsobrunn i Nora landsförsam- 
ling. Vattnet innehåller, efter en äldre 
analys, kalksyrad kalk och kolsyrad jern- 
oxidul. Källan upptogs 1764 af rådman 
Magnus Norgren. 

Nora Bergslag och Härad i Örebro 
län innefattar Nora stad ocli landsför- 
samling samt Jernboås och Hjulsjö sock- 
nar, äfvensom delar af Kihl, Tysslinge 
och Lindesbergs socknar, med en areal 
af 8,034 qvadratmil, hvaraf 0,774 äro vat- 
ten (185,930 tunnl. land, hvaraf 9,083 
tunnl. odlad jord, 2,928 naturlig äng), 
samt innefattar 250*V96 mänt. och hade 
1860: 12,102, år 1840 blott 9,636 inv. 
Nora bergslag hörer, enligt den nya in- 
delningen genom förordningen af den 6 
Oktober 1854, till rikets sjette berg- 
mästaredistrikt och intager förnämsta 
rummet bland Nerikes bergslager, i an- 



seende till sina rika och välartade malm 
tillgångar. Malm uppfordringen utgjorde 
för år 1847: 173,131 shU, den största, 
som der någonsin veterligen egt rum; 
detta lyckliga resultat härleddes deraf, att 
sex grufvebolag förenat sig om gemen- 
sam förvaltning; härigenom har ock in- 
träfi'at, att, under det grufvehjonens för- 
tjenst mer än fördubblats, brytningskost- 
naden minskats mer än en fjerdedel; år 
1855 uppgick malmuppfordringen till 
213,594 skU, eller mer än alla de andra 
bergslagerna tillsaramans. Ar 1861 brötos 
ur 64 grufvor 1,392,728 centner på 
följande grufvefält: Stribergsfältet, Dal- 
karlsbergs-, Pershytte-, Åshytte-, Bings- 
hytte-, Kläcka-, Fogdhytte-, Slotterbergs-, 
Wikers-, Rosbergs-, Skärhytte- och Ti- 
manshyttefältet samt ur Bedsjö, Björksjö, 
Nya Hjulsjö, Mariebergs och Gränshytte 
grufvor. I förening med Carlskoga och 
Grythytte härader utgör Nora, Leke och 
Carlskoga ett fögderi och Nora dorasaga. 

Nora. Kontrakt af Westerås stift, 
innefattar 3 regala och 3 konsistoriela 
pastorat (se vidare tabellen till Westerås 
stift). Kontraktet beboddes år 1860 af 
27,841 personer. 

Nora landsförsaraling är belägen inom 
den delen af Westmanland, som år 1648 
blef lagd till Örebro landshöfdingedöme, 
och hörer till Nora samt Hjulsjö bergs- 
lagers härad; den omgifves i norr af 
Jernboås socken, i söder af Ervalla, Ax- 
bergs, Kihls och Tysslinge socknar; dess 
utsträckning från norr till söder utgör 
49,000 alnar och bredden 46,000 alnar. 
Egovidden utgör 109,338V2 tunnland, 
deruti inberäknadtll,390V2 tunnl. vatten. 
Dessutom tillkorama hörande till Nora 
stad, men belägna inom socknens rågån- 
gar, 1,055 tunnland, alltså hela arealen 
1 10,393 V2 tunnland = 4% qv.rail. 

Socknen, hvars kyrka är belägen uti 
Nora stad, förekommer i äldre handlin- 
gar under åtskilliga namn, såsom Nora 
skouga. Noraberg och Noraeskogs socken 
samt räknar gamla anor, hvarpå dels en 
mängd sedan urminnes tider ödelagda 
grufvor, dels gamla urkunder lemna tyd- 
liga bevis. Bland de sistnämnda kan 
anföras en af »fordne riksens regenter» 
leranad, af hertig Carl, sedermera kon. 
Carl IX, den 9 Febr. 1569 stadfästad 
rättighet för det tidigt bebyggda Werm- 
lands innevånare, att på vissa torg- eller 

;?6 



202 



Nora. 



Nora. 



marknadsdaofar idka handel och köpen- 
skap vid Nora k;vika, emedan de sak- 
nade egen handelsplats. Den nordiska 
naturen har tryckt sin stämpel på denna 
jernt^ts hcmhyLrd, Skarpa daisänknin^-ar, 
branta skogbt^ växta höjder (tned 6uO fots 
höjd och deröfver) och uiot vattnen nedfal- 
lande stränder underhålla en oupph